Frågan kan vara dum men likväl finns en substans i den.
Är människan närvarande psykiskt i alla situationer där denne bör vara det eller ses vara det?
Nej, långt ifrån. När arbetsuppgifter blir rutinartade är människan ofta i fantasins domäner då denne ej behöver tänka på vad hon gör utan följer de rutiner som alltid fungerat.
Men det är då olyckan kan vara framme, den överraskande olyckan som händer just för att rutinerna avbryts av något i arbetsuppgiften som inte hänt förut. Något händer. Utifrån kommer något och stör eller om det är en maskin något händer med denna som aldrig hänt tidigare eller som man trodde inte kunde hända och så är skadan där.
Frånvaro kan även vara att en person ses uppmärksam i umgänget med någon eller ses följa en föreläsning koncentrerat. Men det är egentligen enbart ett sken av uppmärksamhet då personen planerar något helt annat, morgondagen kanske.
Motsatsen finns också, en person ses ointresserad ut men är egentligen djupt koncentrerad. Allt är möjligt, att bedöma något eller någon blir ofta subjektivt och därför ofta helt galet.
Jag lånade en bok skriven av dominikanersyster Sofie Hamring med titeln Om jag glömmer dig Jerusalem. Möten mellan judedom och kristendom.
Jag rekommenderar denna bok varmt då jag lärde och förstod mer av vår bibels berättelser och tidsföljden i denna efter att ha läst boken. Många aha-upplevelser levererades.
