Google

Translate blog

onsdag 13 juni 2018

Överraskningen blev stor när man förstod att det finns sanddyner på Pluto


Förutom jorden har Mars, Venus, Saturnus måne Titan och kometen 67 P / Churyumov-Gerasimenko sanddyner. Alla dessa har även en atmosfär vilkens vindar konstruerar dynerna.



Vi visste att varje kropp i solsystemet med en atmosfär och en fast stenig yta kan  ha sanddyner men att det kunde finnas på Pluto med dess svaga atmosfärtryck blev en överraskning sade Matt Telfer, universitetslektor i naturgeografi vid universitetet i Plymouth.

Det visar sig att trots att det finns så lite atmosfär, och yttemperaturen är runt -230 Celsius har dessa dyner konstruerats de senaste  500 000 åren  på Pluto.

För att bilda liknande sanddyner på Jorden med sand krävs starka vindar. Men på Pluto med dess extremt låga lufttryck har vindar med 100 gånger mindre vindhastighet än de som behövs för sandbilning på Jorden fått dyner att växa till över tid på Pluto.

Att sedimenttransport kan ske med så svaga vindar på Pluto orsakas av  solstrålning och temperatur  i granulatet av metanis vilket är dyninnehållet på Pluto (inte sand av det slag som finns på Jorden).

Detta bidrar till möjligheten för dyner fastän Plutos tunna atmosfär har en yta som pressar 100.000 gånger lägre Pluto än Jordens på Jorden. Fastän det är så kan små frusna korn av solid materia bli luftburna och efterhand bilda dyner.

För mer kunskap om vad gasen metan är och hur den uppstår läs om det här.

Bilden visar dvärgplaneten Pluto och en jämförelsevis lika stor måne. Triton  vilken är Neptunus största måne vilken kan ha infångats av Neptunus (vilket skulle klassificerat Triton till en dvärgplanet om den fortfarande varit kvar där) en gång från sin bana i Kuiperbältet där Pluto fortfarande finns.

tisdag 12 juni 2018

Kan det vara så att de svarta hålen växer och blir ett enda till slut vilket kollapsar inåt och blir början till ett nästan ingenting som resulterar i en ny Big Bang?


Forskare har undersökt data från NASAS Chandra X-RayObservatory i sökandet efter fler svarta hål i centrala Vintergatan där det stora svarta centrumhålet Sagittarius A finns.

De hittade ett dussin misstänkta objekt vilka kan vara  mindre svarta hål på ett relativt kort avstånd från det stora centrumhålet i galaxens centrum.

Det innebär att det kan förekomma tusentals mindre svarta hål i galaxens centrala delar.

Utifrån detta kan man undra om det är samma sak i andra galaxer. Troligen är alla likartat uppbyggda.

Det ger även en undran om inte alla dessa slukande svarta hål till slut slukar allt omkring sig inklusive sig själva och  Vintergatan därefter enbart blir en rest i form av ett enda stort svart hål vilken sedan efter en lång tid slukar andra hål som blivit rester av andra galaxer i form av ett enda svart hål. En process som då pågår från alla håll. 

Därefter kan det sista hålet vara allt som finns kvar av universum och därefter slukar det sig själv och  blir till slut mindre än en elektron eller mindre och därefter uppstår en ny Big Bang och allt börjar om igen.

Kan det vara så det har skett i alla tidsrymder i ett något eller inget vi inte kan uppfatta eller förstå där allt eller inget finns i inget och tid och rum bildas cykliskt om och om igen i ingenting förutom den elektron eller mindre som är början.  Men var kom då detta ifrån i ingenting? Fundera gärna men svaret kan inte fås. 
Men det finns en hake i denna tanke. Även om Vintergatan skulle bli ett enda svart hål enligt ovan finns problem. Problemet expansion. Galaxerna dra iväg från varandra i en accelererande fart och det innebär att om galaxers liv slutar i ett svart hål  närmar sig inte dessa andra som svart hål utan tvärtom avlägsnar sig hålen från varandra. Vi får ett expanderande universum fullt av enbart svarta hål men om så sker kan något okänt ske.

Till slut se gärna en animerad film på en färd mot det stora svarta hålet i Vintergatans centrum Saragittarius A följ länken.

Bild är på NASAS Chandra X-Ray Observatory

måndag 11 juni 2018

Vi bör försöka hitta liv på månar i andra solsystem.


Sökandet efter planeter runt andra stjärnor i den zon vilken ligger på ett avstånd från sin sol  där liv kan finnas pågår för fullt. Många så kallade exoplaneter har hittats. Men bevis för att det kan finnas liv där saknas då avståndet dit är långt.

Många av dessa planeter är även gasplaneter av jätteformat och här finns knappast liv. Men likt det finns månar runt våra gasplaneter Jupiter och Saturnus mm kan det finnas det runt dessa och dessa månar kan vara högintressanta i jakten på liv. Men det är  än svårare att upptäcka än exoplaneter ännu har inga exomånar hittats. 

 Det finns för närvarande 175 kända månar kring de åtta planeterna i vårt solsystem. De flesta av dessa månar kretsar kring Saturnus och Jupiter och ligger utanför solens beboeliga zon. Men vissa av dem är starkt misstänkta till att hysa liv under ytan.

Forskare har spekulerat i att exomånar skulle kunna ha en gynnsam miljö för liv fastän de ligger långt från en sol med värmestrålning vilken reflekteras från deras gasplaneter.

Nog låter det rimligt att stora månar därute runt en gasplanet i den beboeliga zonen runt sin stjärna kan hysa livsmöjligheter. Men att hitta dem blir svårt då ljuset från dem är svagt och måste hittas som en skugga i skenet från kanske en svagt lysande gasplanet. Gasplaneter i sig hittas just genom sin skugga framför sin sol eller påverkan på sin sol.

Bild Jupiters måne Europa vilken anses som en kandidat för liv under dess isiga yta där vatten kan finns i stora mängder.

söndag 10 juni 2018

Om Mars en gång koloniseras blir det en evolution till nytt slag av människa


Evolutionsteorin har mycket att berätta om hur olika arter av djur utvecklats på skilda platser. Ex upptäckte Darwin att finkarna på Galapagosöarna skilde sig åt näbbvis beroende på vilken ö eller föda de specialiserat sig på. Alla kom från början från en enda fink Galapagosfinken men utvecklads efter hand utefter den föda som fanns på skilda öar där de bosatte sig  som specialister på att få tag i denna föda. Näbbvis  förändrades deras näbb utefter vad de specialiserade sig för att leva på sammanlagt 15 arter uppkom på 15 olika öar. Det är klassiskt exempel av Darwin för att bevisa evolutionsteorin.

Människan har även utvecklats annorlunda. Ursprunget till homo sapiens ska ha kommit från Afrika och var mörk för att skydda sig mot solen. Men vandringen uppåt Asien och Europa där solen sken svagare fick människan att få ljusare hy. Enligt nya rön har europamänniskan även gener från neandertalmänniskan.  Men likväl är vi alla homosapiens.

Men nu till koloniseringen av Mars som en gång kanske sker. Mars har lägre tyngdkraft då den är betydligt mindre än Jorden. Vid kolonisering kommer människans muskler efter hand precis som vid rymdfärder att förtvina något styrkan i dem att minska om inte möjligheten finns att träna i träningscenter på Mars kommer.

Men oberoende av det är det bara första generationerna av människor där som får dessa problem. Barn kommer att födas och dessa kommer att evolutionärt med tiden (hur lång tid eller antal generationer vet man inte) att utvecklas till att passa in på Mars.

Likt finkarna på Galapagos kommer Marsmänniskan att bli den nya människan som passar på Mars. Samtidigt får denna problem om den skulle få iden att permanent flytta till Jorden.

Men en ny människoart kommer att bli följden hur den blir uppbyggd muskelmässigt eller av längd etc vet vi inte. Intelligensen kommer dock knappast att bli annorlunda däremot säkerligen kulturmässigt.

Bild några Darwinfinkar (galapagosfinkar)

lördag 9 juni 2018

En Pulsar 6500 ljusår bort kan ses i en upplösning vilken genom slumpen gjorts helt otrolig.


Ett team av astronomer har nyligen sett en av de högsta upplösningarna i bildskärpa av observationer i astronomins historia på det avstånd där så inte skulle kunna ske. Detta genom en observation av  två intensiva regioner av strålning vilka finns 20 kilometer från varandra på en pulsar 6500 ljusår bort. Pulsaren PSR B1957 + 20 vars moln av gas omsluter en brun dvärgstjärna, följeslagaren vilken följer den. 



Gasen från denna pulsar agerar som ett förstoringsglas alldeles framför pulsaren säger Robert Main doktorand vid Institutionen för astronomi och astrofysik vid University of Toronto.  Ovanstående pulsar är en neutronstjärna som roterar med en hastighet av 600 gånger per sekund Vid detta snurrande avger pulsaren strålning från två hotspots vilka ligger ca 20 km från varandra på dess yta. 

Den bruna dvärgstjärnan är ungefär en tredjedel av diametern av vår sol (en brun stjärna är en misslyckad stjärnbildning där temperaturen inte blev hög nog för att det skulle bli en stjärna utan processen stannade av). 
Den ligger ungefär två miljoner kilometer från pulsaren eller för att jämföra från vårt solsystem fem gånger avståndet mellan jorden och månen. Den bruna dvärgen  är låst till pulsaren så att ena sidan alltid står mot dess pulserande följeslagare, likt månen tidvattensmässigt är låst till jorden. Temperaturen på den bruna dvärgen ligger  på strålningssidan på 6000C vilket blästrar ytan från materia. 



Pulsarer av dessa typer i  binära system kallas svarta änkan pulsarer. Precis som  svarta änkan spindeln äter sin kompis är det tänkt att pulsaren gradvis eroderar gas och stoff  från dvärgstjärnan (den bruna dvärgen) tills den  förbrukats i en avlägsen framtid.

Bilden ovan är på ovanstående objekt därute.

fredag 8 juni 2018

Tre miljarder ljusår bort finns ett område som kan tolkas som att vårt universum krockade med ett annat universum vid Big Bang.


Från en punkt  mindre än en elektron skedde för länge sedan i ett ingenting en explosion (eller expansion) vi idag kallar Big Bang och varifrån allt sedan kom till. Ett universum där vi finns och vilket expanderar och blir allt större sedan dess från en riktning vilken inte finns då allt expanderar åt alla håll samtidigt likt en bubbla eller ballong i ett då ingenting som plötsligt blev någonting.

Expansionen skedde först  i en takt högre än ljusets hastighet något som därför borde ge vetenskapen idéer om att ljushastigheten går att forcera.

Nåväl expansionen (utvidgningen) av universum fortsatte och gör så än i dag men inte i en hastighet av detta slag dock i en ökande takt.

Vid Big Bang skedde det i högre hastighet än ljusets under en biljarddel av en biljarddel av en biljarddels sekund. Därefter fortsatte utvidgningen i långsammare takt.

Universums utvidgning växte och gör så än och blev till vårt universum.


Processen var dock mer kaotisk enligt nya rön och teorier och skedde enligt denna i betydligt större rymd än vad man tidigare antaget vilket fick till resultat att oräkneliga universum skapades samtidigt. (min undran är varför det och varför just då, vad fanns innan och är denna process bara en av många tidigare BigBang och upplösanden där tid och rum inte kan sökas till en startpunkt då denna inte finns)

Enligt multiuniversumteorin finns det i dag oräkneliga bubblor av skilda universum runt vårt eget universum och bortom i tid och rum. Detta om teorin stämmer och vilket astronomer vid Durham University i England anser sig nu ha hittat det första eventuella beviset för. Men jag undrar; Varför skulle multiuniversumteorin behöva förutsätta större rymd för att ske? Kan inte multiuniversum i otal ha skett i ett ingenting som blev någonting likt ovan?



Beviset de utgår från i multiuniversumteorin nu är en mystisk kall fläck i universum som kan vara en krater efter en kollision med ett annat universum vid Big Bang och den första snabba expansionen (min tanke är att då bör det finnas ett annat universum med motsvarande kalla fläck).

Teorin förutsätter att när vårt universum var stort (blev stort som en elektron förutsätter jag vid explosionens händelse) som en elektron hade efter Big Bang all materia samma temperatur. Under expansionen spreds och sprids temperaturen och bevarades (as) överallt. Observationer av den kosmiska bakgrundsstrålningen visar att temperaturen normalt bara varierar några miljondelar av en grad med undantag för en plats. (men även miljondelar av en grad är en mystisk skillnad men kan bero på att mätinstrument inte är känsliga nog tänker jag)

År 2004 upptäckte nämligen astronomer en kall fläck i bakgrundsstrålningen tre miljarder ljusår från jorden. Området vilket täcker fem grader av himlavalvet är 0,00015 grader kallare än strålningens normala 2,73 grader över absoluta nollpunkten (för mig låter det försumbart o kan vara mätfel).

Den så kallade fläcken är då en krater från en kollision mellan vårt universum och ett annat universum som inträffade under Big Bang. (finns inte andra möjliga förklaringar undrar jag)

Kollisionen antas då ha blåst bort massa och energi och skapat en  kall plats i bakgrundsstrålningen.

Det finns även en annan teori som säger att multiuniversumbyggande inte innebär att fler universum byggdes enbart när vårt universum kom till utan istället är en ständig process som lägger till fler universum hela tiden i expansiv takt runt platsen där vårt eget universum existerar än idag (varför inte se det som att det bildas på andra platser också det kan ju finnas multiplatser också likväl som multiuniversum utan att det ska ses som samma sak).

torsdag 7 juni 2018

Bör vi söka efter utomjordiska virus därute?


Virus räknas vanligtvis inte som en livsform utan  som ett mellanting mellan levande och död materia då de saknar egen ämnesomsättning. Virus kan inte heller föröka sig på egen hand utan detta görs genom att infektera en levande cell och parasitera i denna. Men genom detta förökar det sig desto mer och ger upphov till allehanda sjukdomar och problem. 

Virus  är den vanligast förekommande formen av liv (blandning av materia o liv) på jorden och forskare i dag anser att det bör även vara den vanligaste formen även på främmande himlakroppar om det finns liv där vilket virus kan infektera eller ligga o vänta på.
 NASA har därför börjat fundera över om vi inte skulle söka efter virus också bland de exoplaneter mm som finns däruppe. Bakterier som anses som lägsta formen av liv vilket förökar sig själva utan värdskap likt virus söks det redan efter.

Men ännu inte efter virus. Virus är även något vi bör vara försiktiga med att få med hit från ex Mars om det finns där då virus är svåra att bekämpa och helt okända virusformer här på Jorden kan ställa till med massdöd.

Nu finns astrobiologer vilka börjat överväga att söka efter virus bortom jorden med hjälp av NASA:s resurser.

Virus är en integrerad del av livet på jorden som vi känner det och varför det inte skulle vara det på andra planeter därute om liv finns skulle vara underligt.

Men som sagt inget är omöjligt det kanske finns planeter där liv finns men inga virus. Allt är möjligt.

Bilden är på ett av de otrevliga virusen vi har här på Jorden rotaviruset vilket ger svår maginfluensa hos i första hand små barn.

onsdag 6 juni 2018

Stora möjligheter att missuppfatta meddelanden från utomjordiska varelser och de våra.


En dag kommer det kanske? Meddelande från ett annat solsystem eller ett passerande UFO.

Ett meddelande vi troligen inte förstår är ett meddelande. Men om vi tror det är detta behöver det avkodas till vår förståelse.

Då kan kanske även du eller jag behövas. Detta då alla former av kritiskt tänkande och försök till avkodningstankar kan behövas. Kanske lingvister inte klarar det men du eller jag som vanliga medeljordbor kanske får idén om hur det ska görs.

Arbete av professionella lingvister, matematiker och vetenskapsmän kommer förmodligen inte att vara tillräckligt för att lösa ett kosmisk mysterium säger Sheri Wells-Jensen, lingvist vid Bowling Green University i Ohio.

Exempelvis ges i följande artikel (se länk)  hur elever fick ekvationen för omkretsen för en cirkel, samt en lätt kodad representation av ”pi” (förhållandet mellan en cirkels omkrets och dess diameter) och skulle förklara vad detta var. Man skulle hitta svaret pi.

De kom upp med alla typer av galna saker. Några gjorde poetiska tolkningar och fick ordet värld. Några av dem gjort ett motsatt poetisk hopp och sade oändlighet. Vissa trodde att meningen var att diametern på cirkeln slutade på i slutenhet och sade fängelse. 

Och det var ändå ett meddelande som utarbetats av en medmänniska. Det kommer utan tvekan vara mycket tuffare att avkoda något utarbetat av varelser från ett fjärran solsystem som inte delar vår kulturella eller evolutionära historia.

De kanske även använder andra sinnen än vi för att uppfatta sin omgivning och de kan vara intelligentare och tekniskt mer avancerade än vi.

Därför behövs all smarthet och alla slags tänkande för att lösa ett meddelande av detta slag. Vi ska även tänka på  att vi ännu inte avkodat alla antika språk ännu på lertavlor vi funnit i världen. Kanske det behövs tankemönster från primitiva folk isolerade från civilisationen i Sydamerika eller Afrika.

Så även om kontakt kommer är det inte säkert vi förstår det likväl som utomjordingar kanske aldrig kan förstå ex vårt meddelande i Pioneer farkosten med meddelande från mänskligheten som fortsätter på sin okända riktningsfärd därute sedan 1970-talet. 

Bild en del av meddelandet vi sände ut med Pioneer.

tisdag 5 juni 2018

Vesta en mindre känd asteroid i asteroidbältet


I asteroidbältet mellan Jupiter och Mars finns minst 60 000 asteroider varav den största Ceres (dvärgplanet)  är väl känd sedan rymdfarkosten Dawn besökte den 2016 och upptäckte de omtalade (och en gåta ett bra tag) lysande reflexerna på dess yta.

Vesta är den asteroid i bältet som kommer på andra plats som mest massiv efter Ceres. Storleksmässigt är asteroden Pallas  på andra plats efter Ceres.

Vesta har undersökts grundligt genom Hubbleteleskopet och besöket av Dawn 2011-12 då denna farkost var på väg till ovanstående Ceres.  Storleken på Vesta är ca 500 kilometer i diameter.

Vesta är den ljusaste asteroiden i solsystemet och kan ibland ses med blotta ögat. Dess storlek är 530 km i omkrets.

Vesta är unik bland asteroider då den har ljusa och mörka fläckar på ytan likt månen. Observationer har visat att asteroiden har basaltiska regioner vilket innebär att lava en gång strömmade över ytan. Vesta har en oregelbunden form.  Här finns en stor krater på sydpolen,  460 km i diameter.

 Kratern skär ett genomsnitt av 13 km ner i  jordskorpan sannolikt bildad under  asteroidens tidiga existens.

Materialet vilket flög ut från denna kollision resulterade i ett antal mindre asteroider som nu finns i närområdet däruppe. Inklusive några meteoriter som efter händelsen tog riktning mot Jorden och kraschade här. Som de jordlika planeterna har Vesta en skorpa av kyld lava som täcker en stenig mantel och en järn och nickelkärna. Det ger tilltro till argumentet för att det är en protoplanet, snarare än som en asteroid. Förstadiet till en planetbildning. 

Ett massivt berg finns på Vestas södra pol med ca  20 kilometers  höjd, Flytande vatten flödade en gång över asteroidens yta. Vatten som numera försvunnit ut i rymden sedan länge. 

Tänk så många intressanta och unika asteroider det finns att undersöka ca 60 000 bara asteroidbältet och utanför Pluto finns Kuiperbältet där minst 70000 asteroider inklusive protoplaneter finns.

måndag 4 juni 2018

Kan Pluto ha bildats av miljarder kometer?


Nu finns en teori om att Pluto kanske inte är  en dvärgplanet utan istället en större kometkonsruktion.

Det är forskare från Southwest Research Institutei USA   vilka arbetat fram en teori där Pluto ses som sammansatt av miljarder kometer. För mig låter det som en konstig tanke och teori.

Vetenskapsmän har annars ansett att Pluto kom till i solsystemets början genom att en stenig kärna med en massa gas och damm omkring sig  genom att tyngdkraften gradvis fyllt på mer och mer material på kärnan och lett till en liten sfärisk kropp till det som vi nu kallar dvärgplaneten Pluto.

Men senare upptäckter under 90-talet av andra isiga föremål likt Pluto i Kuiperbältet fick tankarna att ändras och i dag ses en ny möjlig teori om Plutos ursprung.

 "Det nuvarande paradigmet är att kroppar i det yttre solsystemet byggdes av stenar och is", säger Christopher Glein, en forskare från Southwest Research Institutet. Utöver det anser han med flera forskare i en vetenskaplig rapport att  kometer är det som bildat större kroppar av detta slag genom att kometers sammansättning en teori de anser passar bra in på Pluto.

Uppgifterna i rapporten kommer från  kommer från två källor. New Horizons upptäckter   2015 av kväverika glaciärer på Pluto som heter Sputnik Planiti och är den hjärtformiga formationen på Pluto. Inklusive den kemiska sammansättningen av kometen 67P / Churyumov-Gerasimenko, studerad av ESA;s Rosetta 2016.

Författarna av rapporten fann att glaciärens kväveinnehåll liknade vad andra modeller skulle förutsäga om Pluto hade bildats av massor av kometer som 67P.

Pluto är som jättekomet uppbyggd genom att mängder av innehåll från miljarder kometer ingår. En annan upptäckt är att det finns en tunn atmosfär på Pluto vilket antyder att det finns ett underjordiskt hav på Pluto.

Vatten från kometerna som byggt upp Pluto kan visas även på vad jag skrev här i bloggen om iskullar som flyter på kväveytan i hjärtformationen den 24 maj.

 Idén är intressant. Men jag har likväl mina tvivel i så motto att den verkar överarbetad för att kunna bevisas. Vad säger att inte tidigare teori kan vara sann?

söndag 3 juni 2018

Det har hittats Galaxer med få eller inga stjärnor alls. Så kallade mörka galaxer.


Sex mörka galaxer har hittats.  

Galaxer av detta slag är både ljussvaga och svårhittade.

Det finns teorier om att de måste finnas mörka galaxer där enbart enstaka stjärnor kan skymtas i dess svaga sken. Galaxer där gasmoln skymmer all sikt och där stjärnor antas bildas inuti dessa gas- och dammoln som skymmer utsikten. Mörka galaxer är nästintill osynliga om inte rätt instrument avsöker platsen.

Nu finns detta och svagt ljus från mörka galaxer av ett antal av sex stycken hittills har hittats.

Det finns säkert många fler att hitta därute och filosofera över om vad de innehåller eller inte innehåller.

lördag 2 juni 2018

Två slag av svarta hål finns och de finns överallt men av skilda ursprung


I centrum av små galaxer kan dölja sig ett mystisk slag av svart hål som har visat sig svårfångade. Svarta hål av storleken några solmassor till upptill miljontals stora. Solmassan ses då med utgångspunkt av vår sols.


Astronomer har länge (några årtionden) upptäckt många exempel av två typer av svarta hål. Svarta hål bildas efter det att jättestjärnor dör i en supernova och sedan kollapsar inåt. Utöver detta finns stora supermassiva stora svarta hål i mitten av galaxerna ex  Sagittarius A i mitten av Vintergatan. Dessa kan vara upp till miljarder gånger större än solens massa men dess ursprung är okänt.

Numera ses även troligheten av att ett mellanslag i storlek av svarta hål vilka finns i små galaxers centrum. Dvärggalaxerna. Det verkar som om alla galaxer därmed har ett svart hål i sitt centrum.

Forskning visar även att galaxers utbuktning i dess centrala del  är större ju större galaxen är och har samband med det centrala svarta hålets storlek. Ju större galax desto större utbuktning och desto större svart hål finns där.

Detta visar att galaxers och svarta håls tillblivelse har ett samband. Men vad det är för samband vet man inte.

Som vanligt funderar jag på en kanske fantasifull lösning. Kan det vara så att de svarta hålen är resterna av en tidigare galax och den nya är materia som aldrig sögs in utan istället bildade en ny galax? Kanske i samband med Big Bang.

 Kanske de svarta hålen är resterna från ett tidigare universum där enbart svarta hål blev kvar? Just detta och vidare funderingar inom detta kommer här den 12 juni.

fredag 1 juni 2018

Interstellär asteroid upptäckt med en bana runt Jupiter


Nu har det hittats det som man sökt efter lite mer koncentrerat sedan besöket av den cigarrformade asteroiden Oumuamua besökte vårt solsystem på sin väg till och från okända rymder i fjol. En interstellär asteroid innebärande att dess ursprung ej är från bildandet av vårt solsystem.

Asteroiden har fått namnet 2015 BZ509 och finns nära Jupiters omloppsbana  fast roterande åt andra hållet  än de kroppar och asteroider vilka har sitt ursprung från vårt eget solsystems bildande. Just motsatta riktning pekar på att den kommit utifrån, från något annat solsystem från en okänd stjärna (sol) och fångats in i Jupiters bana.  
Men nog skulle även interstellära asteroider kunnat fångas in och fått samma riktningsbana runt våra himlakroppar som solsystemets asteroider tycker jag. Men som sådana är de svårare att spåra och sortera ut.  Sedan kan man fundera över om inte asteroider med motsatt cirkelrörelse kan ha fått denna i vårt eget solsystem genom en kollision med en himlakropp här.

Men om vi likt forskare antar att ovanstående är av intergalaktiskt ursprung kan den vara den äldsta himlakroppen i vårt system och kan ha  dragits in i omloppsbana runt solen och Jupiter i samband med att vårt solsystem höll på att ta form för 4,5 miljard år sedan. Men möjligheten att det skett i nyare tid ska inte heller uteslutas.

Säkert finns fler likartade därute och vissa kan ha kolliderat med Jorden i det förgångna och kanske burit med sig vatten, biomolekyler eller till och med organiskt material och planterat det på Jorden. Men det är en teori som jag har svårt för att tro på.

Varför skulle allt kommit utifrån vad säger att allt material för liv inte var med eller har sitt ursprung i vårt eget solsystem och kanske det är härifrån det kan spridas vidare. Kanske det är från oss livet sprids inte att livet spreds hit en gång.

torsdag 31 maj 2018

Ingen vet varför Jordens magnetfält börjat förflytta sig. Vad händer?


Jordens magnetfält driver västerut. Men varför?

Den 19 maj beskrev jag här väderliknande fenomen på solen inklusive liknande fenomen i havsströmmarna här och ex i gashöljena på gasplaneterna. Ex stormen på Jupiter.

En teori för att förklara magnetfältsrörelsen antyder att det i vissa avseenden liknar Golfströmmen rörelser. Virvlar av liknande slag vilka har sitt ursprung i Jordens rörelser runt solen och dygnsrytmen. Vätskor som roterar ger effekter på magnetfältet i västlig riktning.

Ingen vet om det är sant men omöjligt är det inte att detta förklarar vad som sker.

I så fall kan man se det som att allt roterar likartat anser jag. Väderfenomen, solplasmarörelser, gas och atmosfär, elektromagnetism, vatten i haven mm.

Allt roterar. Kanske än mer om vi mäter noggrant jag funderar på om ljus, strålning av skilda slag, gravitationsvågor och kanske materia inklusive mörk materia gör detsamma. Tanken svindlar men den är möjlig att se som sann dock ej möjlig att ännu bevisa.

onsdag 30 maj 2018

Kan betastrålning ha något med mörk materia att göra.


Betastrålning är sönderfall som sker genom att en neutron i en atomkärna sönderfaller i en proton, en elektron, och en antielektron-neutrino.

Neutroner är en av byggstenarna i en atom men ensamma neutroner sönderfaller enligt ovan och är stabila enbart under ca 9 sek.

Forskarna misstänker nu att cirka 1 procent av den tid som neutroner sönderfaller och bildar övriga partiklar enligt ovan produceras även mörk materia. Vad denna består av vet man dock inte men även denna bör vara någon form av partiklar. Om denna teori är riktig vilket framtida forskning får visa förklarar det ett av de största mysterierna i vetenskapsvärlden.

Existensen av mörk materia antas i idag som sann då denna mystiska materia behövs för att förklara olika kosmiska skeenden såsom varför galaxer kan snurra så fort utan att formmässigt kollapsa. Ingen känd materia har kunnat förklara detta. Därav kom teorin om den mystiska mörka materian.  

Det skulle vara fantastiskt om neutronen visade sig vara den partikel som gör det möjligt för oss att undersöka mörk materia i universum.

Kan mörk materia gåtan nu vara på väg att lösas. Kanske, ingen vet. Men vi har även den mörka energins gåta att lösa. Mörk energi en hypotetisk form av energi som genomtränger hela rymden och anses som anledningen till att universums expansionstakt ökar hela tiden.

tisdag 29 maj 2018

Hubbleteleskopet kartlägger just nu närliggande galaxer i ultraviolett ljus för att se mer av dem.


En undersökning av ett 50-tal galaxer i närområdet ska resultera i att en karta arbetas fram för varje galax. Det är arbetsförfarandet av uppgifterna som kommer in i projektet Legacy extragalaktiska UV-undersökning (LEGUS).

Detta är första gången en kartläggning av galaxer görs i det ultravioletta spektrumet.

Meningen med arbetet är att i detta ljus se hur stjärnor och galaxer bildas. Olika ljus ger olika syn av galaxer och sammantaget bildas genom olika undersökningsspektrum bättre förståelse av stjärnbildning och vår verklighet.

Utöver det ges även hur galaxer och stjärnor påverkar sin omgivning som färdiga sådana.

Målet är att kartlägga ca 50 galaxer av de som finns mellan 11-58 ljusår från oss.

Intresset riktas till stor del till förståelse av hur de mycket välbildade spiralgalaxerna kommer till.

Låt oss hoppas att LEGUS ger än mer kunskap för vår förståelse och inte bara nya frågor om hur universum är uppbyggt och varför och varifrån det kommit och vi med detta.

Bild skenet från Trifidnebulosan (katalogiserad som Messier 20 (M20) och NGC 6514) nebulosa i stjärnbilden Skytten. Nog är det många namn på samma sak.

måndag 28 maj 2018

Inget svart hål växer så snabbt som det som nu hittats därute.


Svarta hål är inte ovanliga i universum varje galax centrum exempelvis innehåller ett.

Men inget slukar materia så snabbt och växer så fort som det som nu hittats 12 miljarder ljusår bort vilket slukar en massa motsvarande solen på två dagar.

Det är forskare vid Australian National University som var först med denna upptäckt.

 Upptäckten av detta massiva svarta hål får den hittillsvarande kunskapen om svarta hål att ifrågasättas.

 Svarta hål har en hastighet som begränsar och avgör hur snabbt de växer vilken är proportionell mot deras massa enligt tidigare rön och teori. Det stämmer inte i detta fall.

Detta massiva svarta hål har en storlek på minst 20 miljarder Solar och det ca 2 miljarder år efter Big Bang. Vi ser det ju hur det såg ut för 12 miljarder år sedan. Man ryser över hur stort det kan vara idag om det fortsatt växa i samma takt.

Om vi gå tillbaka i tiden ca 1,2 miljarder år efter Big Bang och den tid vi ser hålet nu med en hastighetsbegränsnings-formel måste det ha börjat som storleken på 5000 Solar vilket är en gåta som vi inte kan förstå.

 Genomsnittliga svarta hål är ungefär av storleken av 50 solar. Detta upptäckta hål har en yta av minst 20 miljarder solar idag enligt matematiska beräkningar.  Så forskare är förbryllade av hur detta massiva svarta hål fick så massiv massa redan vid Big Bang.

Lösningen måste antingen vara att svarta hål kan växa snabbare än hastighetsgränsen vi tidigare trott, men vi vet inte hur det skulle fungera med nuvarande teori. Alternativt finns det ett för oss okänt sätt att det hände något vid Big Bang vi ännu inte förstår

Ju mer vi upptäcker ju fler frågor får vi människor att besvara.

söndag 27 maj 2018

Stjärnbildningen började tidigare än man trott efter Big Bang.


Astronomer har med hjälp av observationer från ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array i Chile) och ESO:s VLT (Very Large Telescope) kunnat fastställa att stjärnor började bildas mycket tidigare efter Big Bang än man tidigare antaget. Redan 250 miljoner år efter Big Bang bildades stjärnor och minst en galax vilken fått namnet MACS1149-JD1 och nu har studerats.

En galax vilken ligger längre bort än någon annan galax som skådats av ALMA eller VLT. En galax som bildades  enbart 250 miljoner år efter Big Bang.

Avståndet till galaxen och därmed dess ålder kunde räknas ut genom att dessa observationer sammanfaller med avståndet till joniserat syre vilket man fann i därute. 
Efter Big Bang antas det inte funnits syre det första bildades efter att de första stjärnorna bildades. Detta gör MACS1149-JD1 till den mest avlägsna galaxen som har ett väl bestämt avstånd till jorden och den mest avlägsna galaxen som observerats med ALMA och VLT. 

Man kan fundera på hur processen med den första eller de första stjärnorna började då de skapades en tid efter Big Bang vilket skedde från en enda punkt av otrolig litenhet och varifrån allt sedan tog fart.

Vad innehöll denna punkt om man ser det så? Kan denna explosion ha varit inkörsport från ett parallellt universum där materia i superfart läckte in efter en explosion? Tankarna är inte omöjliga.

lördag 26 maj 2018

Månen Europa anses så spännande att gamla data om denna nu åter undersökts.


Europa är en av de intressantaste månarna i vårt närområde där den ligger i en bana runt Jupiter.

Den är  täckt av is och under detta istäcke anses att det sedan länge att ett det finns ett   hav av vatten. Kaskader eller gejsrar av vatten har setts uppstå ibland från dessa isar.

Nu har gamla data från Galileo  vilken flög förbi här för 21 år sedan undersökts av mer högupplösta instrument. Vattengejsrarna har nu bekräftats som vattenkaskader vilket man tidigare antaget de var men inte helt var säkra på. Det kunde varit en annan slags vätska som ex metan.

 Det har funnits osäkra data från vissa uppgifter som inte fullt ut kunnat förstås tidigare.

Men nu har man blivit säker och en tur dit kan ske med start 2022. Intresset riktar sig till om det finns liv under istäcket vilket är mycket möjligt med de uppgifter vi har idag. 
Möjligheter att liv kan finnas inte att det verkligen finns. Men vi vill som nyfikna människor ha svar på den eviga frågan om vi och liv är en unik produkt vilken enbart finns på Jorden.

fredag 25 maj 2018

Många forskare ser multiuniversum idag som en trolighet


Kan det universum där vi lever bara vara ett av kanske oräkneliga likt galaxer och stjärnor är i det kända universum?

Många kan i dag se det som möjligt. För bara några år sedan var det en tanke enbart i science fictionvärlden men så är det inte längre.

Även tanken finns numera att de universum som då finns utöver vårt kan vara fulla av liv på skilda platser.

Tanken kommer utifrån teorier om mörk energi vilken antas vara en del kanske hela delen som får universum att expandera i en allt högre takt. Läs mer om detta här.

Denna energi var då enligt vissa startskottet för expansionen efter Big Bang och kanske även möjligheten till att Big Bang skedde.

Då kan det även innan tid och rum fanns och starten på detta tog fart ha bildats många fler universum. Rummet kan ha uppstått på fler tidsintervall. Tiden är nämligen det som skiljer universumen åt i ett multiuniversum. Om det nu finns fler universum än vårt vilket är lika troligt som att vårt är det enda.

torsdag 24 maj 2018

De rörliga isbergen på Pluto har nu fått sin förklaring.


New Horizons besök och fotografering över Pluto 2015 efter en resa på nio år gav många överraskande resultat. Pluto blev högintressant.

Bland många frågor som uppstod var isbergen vilka finns i den hjärtformade delen på Pluto och var svårförklarade. De sågs flyta omkring på ytan.
Isbergen ska inte ses som att de har formen av isberg på Jorden där merparten finns under en vattenyta utan ska ses som kullar av is. 

Nu har forskare kommit fram till att dessa flyter omkring på glaciärer av kväve.

I en temperatur av -230C  fryser kväve och blir flytande därmed kan isberg av vatten flyta runt på kväveytan.

Isbergen i sig anses vara fragment itubrutna från högre terrängs ishöljen. Vissa av isbergen har en storlek av 20 km i diameter.

onsdag 23 maj 2018

Än känsligare teleskop på väg vilka kan visa om en planet därute kan hysa växter eller kanske andra former av liv.


Vi har upptäckt stora mängder planeter ljusår bort. Men avståndet och begränsningen av känsliga instrument gör det svårt att veta om det finns liv på dessa.

Vi kan upptäcka atmosfär och till viss del vad den består av men vi behöver veta mer.

Mer noggrann undersökning av vad denna atmosfär innehåller och om detta innehåll skiftar över tid. Vi tänker då på om det finns tecken på årstider på planeten och det då likt på Jorden förändrar innehållet i atmosfären.

Om det uppstår årstider och hur långa dagarna är och om det skiftar över årstider.

Svåra frågor att få svar på med dagens teknik. Men  känsligare teleskop är på väg vilka kan svara på dessa frågor.


Då kan vi mycket enklare få svar på om det kan finnas liv på en planet därute.

tisdag 22 maj 2018

Idag ska vi se på Wasp-96b den först upptäckta gasplaneten utan atmosfär som döljer sikten.


1000 ljusår från oss finns en gasplanet 20 % större än vår största gasplanet i vårt solsystem Jupiter men med samma massa som Saturnus. Wasp-96b är namnet på denna vilken nu dragit till sig uppmärksamheten. Den har som man vet idag nämligen ingen atmosfär.

Atmosfärer döljer mycket av hur en planet är sammansatt under den samma och på avstånd på 1000 ljusår är svårigheten att se igenom en atmosfär nästan omöjlig.

Nu till natrium det sjunde mest vanliga grundämnet i universum och ett av de ämnen som bygger upp en planet och då även gasplaneter.

Hittills har detta grundämne aldrig hittas på en gasplanet utanför vårt solsystem  på grund av att atmosfärer  effektivt stoppa möjligheten att se in i dessa gasplaneters massa.

Men nu har det upptäckts på ovanstående planet. Stora mängder natrium vilket visar att det även är första gasplaneten i universum som hittats som saknar atmosfär.

Detta innebär även att det bekräftats att det troligen är samma uppbyggnad av gasplaneter därute som i vårt solsystem och att natrium är ett av grundämnen som  alla  gasplaneter likt stenplaneter är uppbyggda av.

Sedan är det en annan sak varför just denna planet inte har atmosfär. Men det kan bero på dess närhet till sin sol vilken kan ha dragit bort atmosfären från denna gasjätte vilkens densitet även är lägre än motsvarande gasplaneter av samma storlek här och just genom detta kan visa på troligheten av denna teori. 
Wasp-96b är 20 % större än vår största gasplanet i vårt solsystem  Jupiter men har enbart samma massa som Saturnus. Utöver det ligger den mycket närmre sin sol än våra gasjättar gör runt solen i vårt solsystem.

Bilden är på  Jupiter för animation på Wasp-96b se medföljande länk ovan.

måndag 21 maj 2018

Lite möjliga eller kanske omöjliga slag av resor till främmande solsystem.


Rymdresor till ens de närmsta planeterna eller månarna i vårt solsystem har ännu inte gjorts med mänsklig besättning. Enbart månen är besökt.

Det är flera saker som gjort fortsatta mänskliga färder svåra. Kostnaden är enorm med mänsklig last vilken behöver näring, producerar avfall, kan bli sjuk psykiskt som fysiskt och kroppen påverkas muskelmässigt mm under en längre tyngdlöshet.

Det har fantiserats om resor med hastigheter runt ljushastighet. Men även här blir avstånden enorma Enbart det närmsta solsystemet Alfa Centauri är det ca 4 ljusår till. Det skulle med ljusets hastighet ta den tiden att åka dit och samma hem plus att inget kanske fanns att se eller landa på när vi väl kom dit.

Utöver det skulle tiden gå långsammare på skeppet än på Jorden. Så när besättningen kom tillbaks efter kanske det att kort tid  gått i skeppet skulle nära och kära åldrats och försvunnit från de levandes skara när besättningen åter kom till Jorden. En Jorden där de troligen skulle känna sig främmande då mycket hänt där skulle de komma tillbaks till.

Det måste till helt andra resmöjligheter innan vi kan göra stjärnresor än ljushastigheten. Några sådana finns ännu inte men maskhålförbindelser diskuteras om de nu finns i verkligheten och kan utövas en gång om så, skulle resandet realiseras och även kanske tidsresor vara möjliga med hjälp av kvantteorins möjligheter mm. Läs mer om detta fenomen HÄR.   Det är vad vi vet idag. 

söndag 20 maj 2018

För första gången har en kolrik asteroid upptäckts.


Astronomer har med hjälp av ESO (astronomiska sydobservatoriet)  undersökt en sällsynt rest  från vårt solsystems tillblivelse. De upptäckte att  i Kuiperbältet vari Pluto ingår finns en asteroid vilken fått namnet 2004 EW95 är en kolrik sådan. Det är den första av sitt slag som bekräftats i Kuiperbältet.

Troligen bildad i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter i solsystemets barndom och därifrån kastad ut härifrån av någon anledning miljarder kilometer bort från  Kuiperbältet och infångats av detta.

Enligt teoretiska modeller gick gasjättarna (Jupiter, Saturnus, Neptunus och Uranus)  bärsärkagång genom solsystemet kort efter att de bildats. Det resulterade i att mindre objekt och även småplaneter då kastades från solsystemets inre delar till banor långt bort från solen.  Enligt denna modell borde då Kuiperbältet bortom Neptunus bana innehålla en andel steniga himlakroppar från det inre solsystemet och bland dessa exempelvis många kolrika asteroider. Men först på senare tid har bekräftad kolrik sådan hittats.

I den nya forskningen presenteras nu bevis för detta genom den upptäckt av den kolrika asteroiden 2004 EW95.

Detta är nämligen den första kolrika asteroid som hittats i Kuiperbältet (obs själva asteroiden sågs dock första gången 2004) . Om den är unik får framtida forskning visa.

Bild på asteroidens bana.