Nya Mystiska rön! Universum expanderar inte likartat I alla riktningar.

Universum  expanderar inte likartat i alla riktningar samtidigt i allt snabbare takt sedan BigBang vilket tidigare mätresultat visat och som Einsteins allmänna relativitetsteori bekräftar som riktigt.


Expansionshastigheten i universum verkar variera från plats till plats enligt mätningar som publicerats i en ny rapport. Om det bekräftas vid vidare undersökningar skulle det tvinga astronomer att omvärdera hur kosmos är.



"En av pelarna i kosmologin är att universum är "isotropiskt", vilket betyder expanderar likt i alla riktningar," sägs i en ny rapport av huvudförfattaren till denna  Konstantinos Migkas vid universitetet i Bonn i Tyskland i ett uttalande. En (minanm.) liknelse för detta är att det expanderar som en ballong som blåses upp. 

Migkas tillägger "Vårt arbete visar att det kan finnas sprickor i den dogmen."Universum har expanderat kontinuerligt i mer än 13,8 miljarder år, ända sedan Big Bang - och i en accelererande takt tack vare en mystisk kraft som kallas mörk energi. Ekvationer baserade på Einsteins allmänna relativitetsteori tyder på att denna expansion är likartad överallt, säger Migkas. 


Observationer av den kosmiska mikrovågsbakgrunden (CMB), universums bakgrundsstrålning som finns kvar från Big Bang stödjer även denna uppfattning, tillade han: "CMB verkar vara isotropisk och kosmologer extrapolerar (gissar mätvärdet på platser som inte det går att mäta på) denna egenskap av det mycket tidiga universum till vår nuvarande epok är nästan 14 miljarder år senare.


Men det är oklart hur giltig denna extrapolering är, betonade Migkas och konstaterar att mörk energi har varit den dominerande faktorn i universums utveckling under de senaste 4 miljarder åren eller så. Mörk energis "förbryllande natur har ännu inte astrofysiker förstått" säger Migkas. 


 "Detta belyser behovet av att undersöka om dagens universum är isotropiskt eller inte." Vi lyckades lokalisera en region som verkar expandera långsammare än resten av universum och en som verkar expandera snabbare!" säger Migkas.


 Om de observerade expansionsskillnaderna är verkliga kan de avslöja spännande nya detaljer om hur universum fungerar. Till exempel, kanske mörk energi i sig varierar från plats till plats och därmed expansionen av universum.



"Det skulle vara anmärkningsvärt om mörk energi befanns ha olika styrkor i olika delar av universum," säger  medförfattare Thomas Reiprich, vid universitetet i Bonn i samma rapport.


Jag är (min anm.) tveksam till de resultat man fått i undersökningen. Jag kan tänka mig att något mätfel smugit sig in och anser att nya mätningar oberoende av de som gjorts bör göras på skilda håll och med skilda instrument och isotropiska värden. Själv anser jag att expansionen bör vara likartad åt alla håll och av samma ökande hastighet vilket Einstens allmänna relativitetsteori också säger. 

 Om mörk energi ligger bakom effekten kan diskuteras. Jag har däremot åsikten att mörk energi är en form av vanlig energi som vi känner den men i en form vi ännu har svårt att mäta med våra instrument. Samma anser jag det förhåller sig med mörk materia.

Bild från på del av universum.

Stjärnsnurr kan nu mätas.

Stjärnor som liknar solen roterar upp till två och en halv gånger snabbare vid ekvatorn än vid högre latituder har forskare på NYU Abu Dhabi i New York kommit fram till genom sina mätningar vilka nu utmanar tidigare vetenskap av hur stjärnor roterar. 


I studien upptäcktes att solliknande stjärnor (stjärnor liknande vår sol i temperatur, ålder och storlek) kännetecknas av att på ett liknande sätt roterar snabbare vid de ekvatoriella regionerna  än på högre latituder. 


Andra solar (stjärnor) roterar omkring 10 procent snabbare ovanför dess ekvator.


Dessa mätresultat ovan var mycket oväntade och kan ännu inte helt förklaras men tros ha med magnetfältens uppbyggnad i skilda slag av solar. 


Mer forskning behövs. 


Kan det vara så att storleken har betydelse? Bara en undran men både storlek, ålder kanske och temperatur kan vara den springande punkten till förklaring. Men varför, bör  sökas i universums ursprung och dess början.

Två slag av svarta hål finns och de finns överallt men av skilda ursprung

I centrum av små galaxer kan dölja sig ett mystisk slag av svart hål som har visat sig svårfångade. Svarta hål av storleken några solmassor till upptill miljontals stora. Solmassan ses då med utgångspunkt av vår sols.

Astronomer har länge (några årtionden) upptäckt många exempel av två typer av svarta hål. Svarta hål bildas efter det att jättestjärnor dör i en supernova och sedan kollapsar inåt. Utöver detta finns stora supermassiva stora svarta hål i mitten av galaxerna ex  Sagittarius A i mitten av Vintergatan. Dessa kan vara upp till miljarder gånger större än solens massa men dess ursprung är okänt.

Numera ses även troligheten av att ett mellanslag i storlek av svarta hål vilka finns i små galaxers centrum. Dvärggalaxerna. Det verkar som om alla galaxer därmed har ett svart hål i sitt centrum.

Forskning visar även att galaxers utbuktning i dess centrala del  är större ju större galaxen är och har samband med det centrala svarta hålets storlek. Ju större galax desto större utbuktning och desto större svart hål finns där.

Detta visar att galaxers och svarta håls tillblivelse har ett samband. Men vad det är för samband vet man inte.

Som vanligt funderar jag på en kanske fantasifull lösning. Kan det vara så att de svarta hålen är resterna av en tidigare galax och den nya är materia som aldrig sögs in utan istället bildade en ny galax? Kanske i samband med Big Bang.

 Kanske de svarta hålen är resterna från ett tidigare universum där enbart svarta hål blev kvar? Just detta och vidare funderingar inom detta kommer här den 12 juni.

Mycket tyder på att människan kan vara på mer än en plats samtidigt

Är vi uppbyggda av strängar (vågor) och då ljusvarelser eller är vi uppbyggda av atomer och dess mindre partiklar? Idag verkar en sammanhållen teori som kan stämma peka mot att vi och allt annat är uppbyggt av strängar och atomer  vilket ska vara samma sak.

Ett av de som ofta diskuteras just nu är att vårt universum inte är ensamt utan bara ett av kanske oräkneliga universum. Det ställer tillvaron och allt på ända i förståelse av verkligheten och människans plats i denna.

Två att ljus både är en partikel och en våg. Hur kan något vara både ock? Om så kan vi alla vara både en varelse och en ickevarelse. Både vara här och på en annan plats samtidigt?

Tre att en partikel tagit vägen från punkt A till punk B innebär inte att den tog en bestämd väg dit utan istället alla vägar och möjligheter dit. Samtidigt. Kvantmekaniken kommer detta från och dessa obestämda rörelser kan kanske vara något som sker inom allt utan att vi uppmärksammar det med våra hjärnor som behöver ordning och reda och därför väljer en väg för att förstå och få sammanhang fast allt skett samtidigt.

Fyra det finns bara en teori som innefattar allt och det är strängteorin eller den något annorlunda men idag intressantare M-teorin. Allt är uppbyggt av strängar och då det finns fem strängteorier vilka sammantaget måste sammanfogas för att förstå allt i en enda teori som håller ihop allt kallas den sammanlagda teori M-teorin.

Själv har jag genom åren förklarat strängteorin i min blogg. Men då fanns inte den nu förklarande M-teorin med.

Detta var fyra påståenden och teorier av sammanlagt åtta som nämns här från Stephen Hawkins bok The Grand Design.

I ett multiuniversum kan Jorden (och även du och jag) finnas i obegränsade upplagor i skilda åt i tiden och rummet.

Multiuniversum betyder att det finns ett oräkneligt antal universum förutom vårt. Det går även att se det som ett oräkneligt antal verkligheter i tid och rum.

En tanke som sågs som science fiction fantasi för bara något årtionde sedan.

Idag har för många mystiska upptäckter och frågor fått forskare att ta denna fantasi som en trolig sanning.

Det är konstigare än det först låter. Det handlar inte om oräkneliga universum med skilda slag av livsformer utan om våra liv i olika skepnader.

Bilden ovan är ett bra exempel på hur man kan tänka. Tänk att Jorden skiljs åt i tid. Varje sekund eller millisekund eller ännu mindre kanske gränslöst finns ett annat universum där Jorden kan finnas nästan lik som här (och vi med) eller helt olik.

 Självklart behöver inte ett obegränsat antal av universum i tid o rum vara lika vårt alls. Men säkert är många det och då bör de närliggande vara det mest.

Därför är bilden spännande och intressant att tänka över.

I artikeln som medföljer här tas exemplet om Trump. I ett multiuniversum kan det vara så att Trump twittar roliga katthistorier inte om politik. Jag som just nu skriver denna blogg kanske sitter på en öde ö och sjunger psalmer istället just nu. Sista exemplet är mitt eget.

Läs mer om multiuniversum här.

Ny kunskap. Ett solsystem kan se ut hur som helst. Inte tvunget som vårt.

En gång arbetades det fram teorier om hur planeterna konstruerats runt vår sol. I denna kunskap fanns hur stenplaneter lade sig i sina banor nära solen och sedan gasplaneterna längre ut och än längre från solen de mindre dvärgplaneter.

Så hade vårt solsystem bildats och detta sågs som hur eventuellt andra solsystem såg ut. Ordning och reda i teorin var det.

Men nu har vi funnit andra solsystem därute och denna kunskap stämmer inte. 

Jättegasplaneter kan (vet vi nu) finnas nära sin sol och stenplaneter finnas långt från densamma. Stora som små planeter är på skilda platser och allt är möjligt. Teorin ovan gäller bara (om den nu gör det) endast för vårt solsystem. På andra platser har andra händelser gjort att ingen sådan ordning som vi ser hos oss finns.

Samtidigt gör denna nya kunskap det än mer spännande men svårt att förstå universum. Och även att söka liv därute. Man måste kunna förstå vilken atmosfär en exoplanet har och om det ärt en gas eller stenplanet vi ser och utöver det vilken slags stjärna det är.

Bilden är ett möjligt solsystem utarbetat från NASA 

Varför är intressen så olika?

Hur uppstår ett intresse? 

Att de är ärvda genom arv och miljö finns få belägg för. Föräldrars intresse går inte alltid i arv om man med intresse undantar fallenhet för något.

Föräldrar som spelar något instrument gör ofta att även barnet lär sig spela något. Men det är inte ett intresse i detta sammanhang. Det är en fallenhet för att spela, ett arv, som får utlopp i rätt miljö.

Där föräldrar inte spelar och barnet ändå lär sig och blir duktig finns i de flesta fall säkert ändå ett arvsanlag i släkten för detta. Alla kan inte lära sig.

Men andra slag av intressen är ofta slumpartade. Ibland finns säkert anlag för att samla och detta samlande kan då få uttryck av skilda slag av samlande.

Ibland uppstår dock ett anlag slumpmässigt och vidareförs sedan  som möjligt till kommande generationer. Ibland försvinner säkert arvsanlag lika slumpmässigt. Kanske ett bättre uttryck är mutationer av arvsanlag är förklaringen av nya anlag eller försvinnande anlag.

Säkert kan ibland befruktning av två skilda anlag från en man och en kvinna ge upphov till nya, eller försvinnande, anlag genom detta.

Intressen blir därför kommande från arvsanlag, mutation av arvsanlag och att de kan växa i en viss miljö.

Enkelt, men säkert en förklaring som kan ses som troligast, om nu ämnet på ett enkelt vis ska förklaras utifrån tankar runt detta.