Förutom jorden har Mars, Venus, Saturnus måne Titan
och kometen 67 P / Churyumov-Gerasimenko sanddyner. Alla dessa har även en atmosfär
vilkens vindar konstruerar dynerna.
Vi visste att varje kropp i solsystemet med en
atmosfär och en fast stenig yta kan ha
sanddyner men att det kunde finnas på Pluto med dess svaga atmosfärtryck blev
en överraskning sade Matt Telfer, universitetslektor i naturgeografi vid
universitetet i Plymouth.
Det visar sig att trots att det finns så lite
atmosfär, och yttemperaturen är runt -230 Celsius har dessa dyner konstruerats de senaste
500 000 åren på Pluto.
För att bilda liknande sanddyner på Jorden med sand
krävs starka vindar. Men på Pluto med dess extremt låga lufttryck har vindar
med 100 gånger mindre vindhastighet än de som behövs för sandbilning på Jorden
fått dyner att växa till över tid på Pluto.
Att sedimenttransport kan ske med så svaga vindar på
Pluto orsakas av solstrålning och temperatur
i granulatet av metanis vilket är
dyninnehållet på Pluto (inte sand av det slag som finns på Jorden).
Detta bidrar till möjligheten för dyner fastän
Plutos tunna atmosfär har en yta som pressar 100.000 gånger lägre Pluto än Jordens
på Jorden. Fastän det är så kan små frusna korn av solid materia bli luftburna
och efterhand bilda dyner.
För mer kunskap om vad gasen metan är och hur den
uppstår läs om det här.
Bilden visar dvärgplaneten Pluto och en
jämförelsevis lika stor måne. Triton vilken är Neptunus största måne vilken kan ha infångats av Neptunus (vilket
skulle klassificerat Triton till en dvärgplanet om den fortfarande varit kvar
där) en gång från sin bana i Kuiperbältet där Pluto fortfarande finns.
