En till mig, två till dig, fördelningspolitik av i dag

Om du får lönehöjning och jobbskatteavdrag blir du en konsument med mer pengar. Samtidigt halkar sjuka och långtidsarbetslösa efter ännu mer, då dessa varken får det ena eller det andra.

Tragedin i det hela är att vi även har något som kallas inflation och prisökningar. Dessa gör att tragedin ovan, segregationen, ökar. De förstnämnda får inte så mycket mer över att handla för, de senare får det ännu sämre.

Fördelningspolitik av 2000-talet skiljer sig mycket från fördelning i slutet av 1900-talet.

Ska vi klaga över detta? Nej inte klaga, svenska folket (majoriteten) har genom det senaste valet gett mandat för att segregera sjuka och arbetslösa.

De har förhoppningsvis förstått politiken och är säkra på att de kan få arbete igen om de blir arbetslösa och de ser sig som så pass friska att de kan hålla sig på benen fram till ålderspensionen.

Det är anledningen till Alliansens nya mandat. Det värsta vore om människor inte förstod verkligheten i denna politik och trodde att alla kan få arbete och att välfärdssamhället finns för sjuka och arbetslösa. Men pekar på detta, tvärtom.

Nu har även Socialdemokraterna börjat närma sig Alliansens politik. De önskar en bortre gräns i a-kassan. Det innebär socialbidrag för de som utförsäkras.   Lika hårda tag har ännu inte Alliansen tagit. Risken blir att en bortre gräns kommer om sossarna får som de önskar.

Nästa val är mitt tips att vi har en bredare allians där socialdemokraterna ingår i någon form. Mot denna får vi då bara ett osäkert miljöparti och en hård men liten motståndare i Vänsterpartiet. 

Lagstiftarna, är de lobbyister i egen sak?

I många fall har det troligen varit så i historien. De har lagstiftat utefter sina egna fördelar och varit lobbyister inför kungen för att få lagen godkänd. Ofta var det kungens gunstlingar som hade något att säga till om och då var det oftast adelsmän som var dessa.

I dag kan det säkert vara likartat men mer subtilt och de som sitter och ser över lagarna tar knappast beslut som missgynnar dem själva eller deras närstående eller vänner. De är säkert lobbyister i egen sak de med. Personerna som sitter i dag har troligen ungefär samma intressen och bakgrund och troligen till stor del samma utbildning.

Korruption finns säkert inom detta område, likt andra, mer eller mindre i alla samhällen. Det är ju människor som styr och ställer lagar, de ser nog i många fall även till att dessa lagar kan tolkas lite efter omständigheterna och vem som ska dömas.

Vi är alla vår egen miljö närmast och tar mått och steg för att skillnaderna mot oss och dem ska bestå oberoende från vilken klass vi tillhör. Klassamhället kommer aldrig att försvinna.

I dag har det förtydligats mer än på länge genom segregering av sjuka och långtidsarbetslösa. Terroristerna har hittat grogrund för aktioner även här och samhället amerikaniseras i accelererande takt.

Hur det ser ut i morgon kan vi ana om vi följer USA:s socialpolitik vilken vi anammat och belönat genom årets nobelpristagare i ekonomi.

Varför älskas det kletiga, söta och klibbiga av så många?

Kletigt och sött, en synonym för godis i många fall. Men varför är människan så glad för sött? Är det medfött? Knappast, troligare är att det är konstruerat och det är i ökande.

Anledningen till detta är den nya generationen av föräldrar, vilka är godisälskare i mycket större grad än deras föräldrar var. Vilka i sin tur var det mer än sina.

Godis och sötsaker har inte alltid varit lätta att få tag på. Sötsaker i form av frukt, grönsaker och björkkåda var vanliga förr.

Morötter är ex något som är sött och barn för länge sedan hade som sötsak. Sav var en annan sötsak. Visst fanns det sötsaker, men de var nyttigare och inte av samma söta kaliber som numera och absolut inte fulla av konserveringsingredienser och färger för att locka till än större konsumtion och profit för tillverkarna.

Aldrig har det funnits så mycket att välja på. Vad detta säger om samhället och människan kan man fundera på. Vi vet ju alla att dessa kalori och söt-fettbomber inte är något människokroppen behöver, ändå går det att sälja och äts utan urskiljning eller eftertanke.

Varför?

Vad är det som är fel när människan behöver surrogat för att känna att hon mår bättre?

Rörelsens dubbeltydiga förklaring

En rörelse är något som har sin betydelse genom determinism. Någon föregående rörelse får till följd att något händer som skapar en ny rörelse. Maskiner är ett bra exempel på detta. Människors handlingar mot eller för något en annan.

Kan man då se en rörelse som en sammanslutning som även den kom till genom determinismens lagar. Ja jag ser det så. Händelser eller behov har fått någon att ta initiativ till en ny organisation, förening demonstration eller samhällsrörelse. Andra ansluter sig.

Men för att anslutning ska ske måste människor se nyttan av att ansluta sig. Personlig nytta. Fackföreningarnas begynnelse hade dessa kriterier. Man såg att man kunde få det drägligare om man gemensamt gick samman och ställde krav.

Kraven kom deterministiskt utefter hur man upplevde sin tillvaro och orättvisan i fördelning av resurser. Det ena gav det andra.

Därför är all rörelse deterministisk. Livet i sig är det, evolutionen är det. Existensen i sin helhet är det.

Vilken färg har en människa?

Frågan kan tyckas konstig, men vilken är färgen? Rosa, vitgul, beige eller en blandning av alla slags färger. Jag tänker då på den europeiska hudfärgen, den bleka, som är betydligt svårare att benämna än den färgade människans.

Sedan har varje människa en egen nyans som skiftar utefter årstid, solbränna, sjukdom eller arvsanlag.

Den europeiska människans bleka hy kan ha allehanda skiftningar vilka med fräknar blir än fler.

För konstnärer har säkert problemen med att hitta färgnyans vid avporträttering alltid funnits. Svårigheten att ge en likhet var problematisk innan kameran kom.

Men även numera är det problematiskt, den som medverkar på film eller teve måste gå igenom en kosmetisk förbättring av hyn för att inte ge blänkande reflexer i kameralinsen vid filmning av ansiktet eller se helt blekvit ut.

Så frågan återstår, finns det ett uttryck för vilken färg en människas hud har?

Jag har aldrig träffat på detta. Frågan är om det finns. Problemet är omöjligt att beskriva. Vilken färg har en människa annat än obeskrivbar.

Vad är idoldyrkan

En dröm om att vara någon annan än den man är? En dagdröm om ett annat liv som ser ut att vara bedårande och trevligt.

Men har den som dyrkas ett behagligt liv som är något att avundas?

Jag påstår att det många gånger är tvärtom. Visst, många idoler har gott om pengar, men de lever även ett slitsamt liv där farorna är många.

Sena nätter ger många gånger inkörsport till droger och mediciner. Ingen människa är skapad för att vaka natt efter natt utan hänsyn till sin biologiska klockas tickande.

Då blir det lugnade eller uppiggande skit som många tar.

Är det värt att slita ut kroppen för att ses som idol och tjäna pengar?

Många tror det. De som är inne i svängen vill, i många fall, med tiden skippa slitet eller varva ner. Andra knäcks, det finns det många exempel på.

Vems liv är då bäst, idolens eller den som dyrkar denne?

Självfallet den senares. Dennes krav på dyrkan har denne skapat själv utefter en dagdröm. Idolens liv har skapats genom en dröm som besannades men som inte blev så ljuvlig som denne först trodde efter att första framgångsberusningen lagts till rätta i en verklighet av hård konkurrens och gnidna managers och anordnare.

Men den omöjliga drömmen lever vidare, det ser vi genom ex teves Idolprogram där man gärna förödmjukar sig för att nå sitt meningslösa mål som ses som meningsfullt.

Vilka blir kanske mänsklighetens sista tilltalsnamn

Frågan är fiktiv då ingen vet när den tiden är eller kommer. Den är kanske nu men kan lika gärna bli om flera årtusenden.

Det enda vi vet är att den kommer. Är vi troende kommer den något innan Jesus kommer. Är vi inte det tror vissa på ett globalt kärnvapenkrig eller en accelererande och ostoppbar miljöförstöring.

Ser vi universumsmässigt blir det den dag solen imploderar. Men då bör människan ha kommit så långt att denne kan bosätta sig på något annat solsystems planeter.

Men likt dinosauriernas utplåning kommer människans utplåning oberoende av vad som sker innan. Vi är säkert programmerade DNA-mässigt till att få ett slut där fortplantning omöjliggörs.

Men vad kan då bli människors sista tilltalsnamn?

De första bör ha varit djurnamn, man kallades varg, björn etc. De sista ser jag ska bli stjärnnamn och planetnamn. Namn som i många fall inte finns ännu, men även namn som Jupiter, Mars och Neptunus kommer säkert att bli vanliga tilltalsnamn i den tid som kommer.

Såvida inte slutet är närmre än vi tror och universums kolonisation aldrig blir av.

Vilka namn bör vara de äldsta i mänsklighetens historia

När man började namnge varandra var det säkert av typen namnet plus son. Därigenom gick namnet i repris i släkten, problem uppkom när för många inom samma omkrets hade samma namn.

Därför kom namnet att förändras till namnet plus platsen.

Detta har funnits fram i våra dagar. Nisse på Hult, Nisse i svängen, Nisse på nybygget, så kunde samma namn på olika personer åtskiljas personmässigt bara för några årtionden sedan. Visst var detta en gammal sedvänja som fanns innan man använde efternamn eller när för och efternamn var samma sak.

I många fall bodde personer  med samma namn på samma adress. Därav finns i gamla kartor, och bland äldre som fortfarande minns dem, namn på varje backe, kärr och skogsparti som kanske varit en tidigare ägares namn på platsen. De flesta glömda i dag men ofta mycket spännande namn.

Nå, vilka namn bör då ha varit de äldsta i mänskligheten?

Jag ser det som namn med antydning till djur när det gäller män och växter när det gäller kvinnor.

Att gå i en ravin är en metafor för livet

Vi har alla våra måsten och våra fördomar som begränsar oss på vår färd genom livet.

I fjärran finns våra mål och förhoppningar vilka vi försöker nå fram till för tillfredsställelse och förverkligande av det vi känner är vår möjlighet och plats i livet. Ljuset i tunneln.

Men på båda sidor sluts vi genom våra fördomar skapade av vår miljö och vårt arv, de förbjudande föräldrar vi hör rösten från inom oss. Du duger inte. Jantelagen. Så gör man inte.

Ravinen går samman på sidorna om oss dalen förminskas och görs svårforcerad. Ljuset framför oss blir mindre, kampen hårdnar, misstron kommer och kan få ljuset att helt försvinna. Du stannar och fångas mellan väggarna av ovanstående och får du ingen hjälp kan fällan slå igen.

Du ser dig som misslyckad och tar till dig de begränsningar dina föräldrar lärde dig en gång. Gör dig inte märkvärdig, låt bli att tränga dig före, lyd, respektera andra, lämna plats och livet går dig förbi. Du misslyckas.

Ravinen har stängt dig inne, den vidgades aldrig för din färd. Istället slöts den och blev stenigare och stenigare, du orkade inte krypa över alla hinder till förverkligande. Du blev aldrig det du var avsedd för och allt kollapsade.

Men du löd dina föräldrar, ditt ”överjag” som Freud uttryckte det, som vann över dig och din vilja. Så blev det och så blir det för många av oss.

Ljuset i mörkret skymtar i fjärran

Inte alltid men ibland hittas en lösning när det ser som mörkast ut för detta.

Det handlar om att söka ljuset och inte ge upp. Den som ger upp hittar det inte även om det finns mitt framför ögonen på personen. Detta då denne har bestämt sig för att ge upp.

Sedan finns de som söker en lösning på olösbara problem. De söker ljuset som inte finns.

Men fastän de egentligen förstår att det inte finns ger de inte upp då de bestämt sig för att aldrig ge upp. De såkallade eldsjälarna finns i denna grupp.

De som aldrig ger upp i en omöjlig situation mår betydligt bättre än de som egentligen kan lösa sin situation, då lösningen är framför näsan på dem, men som har bestämt sig för att ge upp, oberoende av vad som händer.

Allt handlar om personlighet. Förintelselängtan kontra överlevnadslängtan.

Hela livet är en kamp mellan dessa motsatser och mänskligheten är uppdelad i dessa två personligheter. Båda behövs för att verkligheten ska fungera för alla.

Vi måste uppleva vår motsats för att kunna jämföra oss med något. Hade vi inte kunnat detta hade allt varit meningslöst och verkligheten krackelerat om den ens uppstått.

Främlingens möjlighet och dilemma

Främlingen är lika okänd som ett nyfött barn. Den har alla möjligheter då ingen vet något om denne. Inga fördomar mot denne finns, inga värderingar om hur denne är utefter vad som är känt.

Denne kan skapa en ny tillvaro, ett nytt liv, nya vänner och en ny karriär.

Det låter självklart, men så enkel är inte verkligheten.

Människor ger inte främlingen den möjligheten. Istället får främlingen kämpa i motvind och kanske segregeras till arbetslöshet och utanförskap. Varför?

Anledningen är rädslan för främlingen, att denne ska störa jämvikten i närmiljön och de fördomar och uppfattningar som finns i denna.

Främlingen får utstå främlingshat av många, misstroende av än fler och får oftast inte en chans att komma in i någon samhörighet.

Människans inneboende rädsla för nya människor och kulturer skapar detta. Säkert ligger denna rädsla djupt inom människan och är spår från tider då en främling ofta innebar problem i form av krig, stölder och ond bråd död. Ja även att dessa tog kvinnor med sig och försvann.

Stamkrig var vanliga och resterna av dessa minnen finns säkert i generna och är upphovet till främlingsfientligheten som vi idag fortfarande upplever.

Liv i Arsenik bevisar ingenting om utomvärldsligt liv

För ett tag sedan visade Nasa på att en omöjlig plats för liv, en arseniksjö i USA, innehöll liv baserat på just arsenik.

En omöjlighet sades det, varför de sökte liv i en omöjlig miljö förtäljer inte historien.

Men detta bevisar enbart att vår Jord är full av organsikt liv och säkert på än fler platser än vi ännu anar. Bara människan är full av olika slags liv, på ytan och invärtes. Bakterier mm.

Hur många olika slags liv finns då inte inom alla andra levande varelser i vår värld och som vi ännu inte funnit. Hur mycket liv vi överhuvudtaget inte vet om här kan ingen veta, men säkert mer än vi anar.

Men detta visar inte att liv finns i universum. Jag påstår att vi skapats av Gud vilket var början till en evolution som pågår så länge vi har liv på jorden.

Men lika omöjligt som att detta skett utan en skapare, lika omöjligt är liv i universum. Vi är ensamma, bara det är en svindlande tanke. Däremot fantiserar vi om besök utifrån för att skingra ensamhetstanken, som är hemsk för icketroende på en skapare.

Men vi kommer att finna vatten och andra av livets byggstenar i överflöd i universum. Men sterilt sådant. Ska liv kunna uppstå i universum på någon planet är detta möjligt. Byggstenarna finns överallt, det behövs bara en skapare. Inte Gud, denne har skapat Jordens liv och skapar inte mer.

Men vi människor har denna möjlighet genom vår vetenskap. Kanske det är meningen att vi som ska ses som Guds avbild även en gång ska skapa vidare och då i Universum, först i vår närhet sedan längre ut.

Men då i ett, tror jag, framtida samhälle där Jesus kommit tillbaks först och sorterat bort ondskan från världen. Jag hoppas i alla fall så, i annat fall kan skapelserna bli allt annat än goda och livsdugliga.

Spegel spegel på väggen där vem vet bäst om inte jag.

Snövits elaka styvmor har väl alla hört talats om. Hon ville ha bekräftelse på att hon var vackrast i landet och den onda spegelbilden ansåg hon bekräfta detta.

När så spegelbilden visade Snövit som en projektion av styvmoderns misstänksamhet och svartsjuka beslöt hon att döda Snövit med ett förgiftat äpple.

På samma vis önskar människor i dag få bekräftat att de vet bäst i skilda sammanhang. Om de inte bekräftas som den som vet bäst i en diskussion blir de fientliga då de inte kan ta till sig argument som inte stämmer med vad de anser.

På det viset uppstår främlingshat och demonstrationer för och emot något. Där man inte diskuterar utan kastar glåpord till varandra.

Här uppstår bråk mellan barn eller vuxna om bagateller där båda parter anser sig ha rätt och vägrar ta till sig den andes argument. Detta kallas sandlådediskussion då det likt barn som kastar sand på varandra inte får annan lösning än en vinnare som stolt vänder sig bort från den gråtande eller nedtryckta kontrahenten.

Varför människan är så svår att göra till lags och så egoistisk i sina ord är säkert något som ligger i generna. Säkert har det med överlevnad att göra och är något som förr var viktigt för att få sina gener förökade. Vi har vilden och förtyckaren ännu inom oss och ser till att få utlopp för denna.

Solen har alltid setts som God och en Gud att vörda.

Tidigt lärde sig människan att solens värme fick växter att gro och människor att slippa frysa.

De lärde sig att det blev kallt på natten när solen inte var framme och att det blev svalare när moln skymde solen.

De lärde sig även att solen kunde plåga med en för stark värme, en ökning av   temperaturen över en viss nivå var plågsam för växter, djur och människor.

Det var därför inte konstigt att det som i bla Egypten uppstod en tro på en solgud (Ra) vilken de tillbad och offrade till så att inte temperaturen från solen blev för hög för skörd.

Om solguden blev arg vägrade denne att släppa ner regn och plågade jorden med sina strålar.

Solkulten i gångna tider är därför lätt att förstå då man var beroende av naturens växtkraft.

I dag tänker inte så många på hur beroende vi alla är av solen fortfarande.   

Inget kan ersätta dess livgivande men hur många dyrkar denna kraft i dag? Ja det är kanske inte vad vi ska göra, men att förstå den är något vi borde fundera på.

”Och Gud sade: ljus bli till. Ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret”.(första mosebok kapitel 1, vers 3-4).

Finns något i tingen kvar av människans liv som en gång ägt dem?

En del medium säger sig kunna avläsa hur en människa mått i sitt liv om de håller något i handen som denne ägt och haft ett starkt förhållande till.

Kan det finnas något som spelas upp när en känslig människa i ett visst stämningsläge håller i det?

Mitt svar är att det är möjligt. Spöksyner etc är säkert en känslig människas stämningsläge på en viss plats där något tragiskt hänt, vilket får bilder likt en film med ljud och röster och ev syner att spelas upp. Händelsen har satt ett intryck på platsen som spelas upp likt en film i en sekvens om och om igen.

Jag är säker på detta och att detta är anledningen till spöksyner. Inte att någon går igen utan att något är inspelat (satt intryck) för att försöka förklara det enkelt.

Att jag tror på detta är för att jag själv upplevt några sådana händelser i mitt liv.

Är du ett lejon?

Förr sågs lejonbeteckningen som riktiga he-män. De var män som utmärkte sig med humör-yttringar. Att kallas detta var respektingivande. Att ryta som ett lejon var något som ingav respekt. 

Att ses som en räv däremot innebar att man inte var pålitlig. Han har en räv bakom örat har nog många hört. Styrka däremot var uttrycket stark som en björn.

Men det finns även ett uttryck som kallas modelejon. Innebärande att någon klär sig extravagant. Men här handlar det om både kvinnor och män.

Det har inget med humör-yttringar eller styrka att göra utan om klädstil. Dyr, lyxig stil. Varför just lejonet tagits som uttryck i detta är svårare att förstå.    Men troligen är det lejonhanens man som anses som väldigt vacker och därför ligger till grund för uttrycket.

Djursynonymer har alltid tagits för att ge större effekt vid uttryck, likt svordomar och eder gör och har gjort. Säkert ligger detta uttryckssätts början lika långt tillbaks som mänsklighetens skräck och fasa för vilda djur. 

Utan årstider

Om vi levt i en värld utan årstider skulle vi haft vinter eller sommar året om. Troligast sommar enligt vårt sätt att tänka, då odling måste till för matens skull.

Men vilken temperatur vi haft kan diskuteras. Allt mellan en medeltemperatur mellan 5 till 30C skulle vara möjlig, knappast mer eller mindre för grödans skull och även människans. Om nu människan i en sådan värld liknat oss.

Men vi skulle knappast saknat årstiderna, det man inte vet något om kan man inte sakna.

Skörd hade avlösts av sådd året om. Men för att det skulle fungerat hade regelbundna regn varit förutsättningen om mänskligheten inte skulle varit mycket liten till sitt omfång eller överhuvudtaget kunnat finnas.

Årstider kan vara en förutsättning för liv. Årstider eller regnperioder.

Jag ser våra fyra årstider här i norden som betydligt trevligare än sommar året runt med ev avbrott för regnperioder.

Alla här i norden har en favoritårstid. Min är hösten. Mångas är sommar och vår andras vinter och höst. Alla kan inte fungera effektivt eller trivas i värmen på sommaren, andra inte i vinterns kyla. Vi är alla olika. 

En del ser med fasa fram mot sommarens värme och ljus andra mot vinterns kyla och mörker.

Färger påverkar olika personer olika, varför?

Varifrån kommer det att olika människor med samma färgseende har skilda favoritfärger?

Är färg något som har med arv och miljö att göra när det gäller favoritfärg?

Ja, med allra största sannolikhet är det så.

I våra gener finns vår arvskod, släktkod från vår gren av mänskligheten, fädernas arv. I vår miljö upplever vi olika saker.

Något som gläder oss, en gåva i blått eller grönt kanske får oss att uppfatta denna färg som favoritfärg i vuxen ålder.

Många flickor har ex röd som favorit och blå som pojke. Men detta är en prägling då det sågs som att pojkar skulle ha den härskande klassens färg, blå, och flickor eldens färg, röd, i sin klädedräkt och präglades därav att tycka bäst om denna färg i någon nyans.

Många har sedan i vuxen ålder hållit fast vid denna prägling medan andra som inte präglats lika hårt, tagit till sig en annan färg, beroende på vad de upplevt i samband med denna.

Detta är färgernas betydelse för var och en, inte en massa strunt av mystisk karaktär som en del försöker tolka in i dem.

Postens bluffmakeri

Alla har någon gång varit en budbärare. Budbärare av ting men även av meddelanden.

Förr var telegram utdelade av budbärare vanligt. De kom med lyckönskningstelegram vid bröllop eller om andra ting där postgången inte kunde väntas på.

Budbärare var även kurirer i krig eller politiska gnabb mellan kungar och dess lakejer.

En budbärare är i dag ovanlig då mobiltelefoner kan koppla upp människor på de mest omöjliga platser eller datortrafiken sekundsnabbt kan sända långa filer.

Problemen med mejl eller sms-trafik finns dock och kan inte ersätta samtalet.

Vid ett telefonsamtal kopplas du upp och om någon besvarar detta har du en garanti för att det nått mottagaren omedelbart. Vid sms har du bara en möjlighet att se att meddelandet nått mottagaren, men om denne läser det i dag eller om en vecka vet du inte, eller hemska tanke, raderar det oläst. Samma sak med mejl.

Sms och mejl kan därför aldrig ersätta samtalet och inte heller budbäraren.

Ännu i dag kan man få paket etc levererade snabbt till sin hemadress, teoretiskt. Vilket är bra när det fungerar. Men hur många har inte fått ett meddelande från posten även när de betalat för hemleverans att de försökt nå en men misslyckats och så får man hämta det själv.

Det mystiska är att man uppgivit sitt telefonnummer och varit hemma hela tiden och nummerupplysningen inte markerat något inkommande samtal. Detta betyder att hemkörning inte fungerar då posten bluffar för att slippa detta, men ändå tar betalt för något som de ofta inte gör!

Att vara upphovsman handlar om ära, inte om patent o pengar.

Vilket är viktigast, att kortsiktigt få pengar i stort antal utefter sin möda eller att få ära och berömmelse utifrån något som påverkar människor positivt?

Vissa människor som lever i nuet, utan att se framåt eller bakåt, säger absolut pengar. Med pengar kan man köpa allt, utom hälsa och kärlek, och köpa sig före sjukvårdsköer och locka till sig sexpartners.

Men när dennes uppmätta tid är över kommer gamarna som önskar dela på det som finns kvar av kapital. Personen själv glöms snart bort.

Den som istället får makt eller ära istället för kapital kommer i många fall att ses som betydelsefull av släkt och vänner och glöms inte bort i mänsklighetens annaler. Här finns idrottare, författare och arkitekter för att inte säga kejsare och faraoner.

Många av dessa hade även kapital, men det är inte för detta som ex författare koms ihåg, utan för vad de gjort och som fortfarande gläder människor.

Ära är något de flesta vill lämna efter sig. Gamar (arvtagare som bråkar om kapital) är något de som bara levt för Mammon garanterat får efter sig.

De flesta får dock ingetdera. Vilket kommer du att få, något eller intet?

Dialekter och uttal kommer att stoppa all röststyrning

Röststyrning kan vi nästan glömma, då dialekter och slarvigt uttal förhindrar en ultimat utveckling av sådana apparaturer.

Om alla hade talat utan dialekt och utan slanguttryck skulle det troligen redan funnits, men att programmera en röststyrningsapparatur med all slags dialekter och slanguttryck är ett mastodontarbete.

En dag kommer det troligen att kunna realiseras, men då talar vi om årtionden framåt. Alternativet är att lära en specifik apparat en bestämd användares uttryckssätt.

Men det fodrar mycket arbete och fördyrar densamma betydligt, så apparater av detta slag knappast blir möjliga för alla.

I första hand då till funktionshindrade och kapitalstarka latmaskar.

Röststyrning med vissa ljud fungerar dock någorlunda idag. Där man ska uppge namn och Ja och Nej, öppna, stäng och liknande.

Dock är problemen med telefonsvarare med röststyrning ännu dåligt löst. Likartade namn på städer missuppfattas helt i dessa maskiner. 

Jag har själv haft problem och fått upprepa min stad som hela tiden missuppfattades av maskinen med en helt annan stad som hade likheter i stavning men som hade olik konsonant i början. Jag fick ge upp då maskinen inte gav sig, hur tydligt jag än försökte uttala min stad.

Att ersätta människan är svårt och absolut onödigt så länge vi har överskott av arbetssökande.

Är vissa egennamn mer respektingivande än andra?

Kanske vissa namn ger den som har detta, och de som möter denna person, mer respekt. 

Förr sågs personer med namnet Varg som betydligt mer farliga än den som hette något som Johannes etc. Namn har en betydelse från början. Alla hade något i sig som beskrev personen, allra vanligast är de bibliska namnen som alla betyder något.

Detta kanske inte är så konstigt. Konstigare anser jag det vara att många personer med ett visst arbete har efternamn som beskriver vad de gör.

Tänk på det, exemplen kommer ofta från artiklar där någon med ett visst efternamn arbetar med just det som namnet betyder.

Några exempel här tar jag inte upp, men jag har många gånger förvånats när en persons efternamn speglat vad denne sysslar med. Det är då ovanliga namn men det kan ses som att personen sökt och fått arbetet av den anledningen att efternamnet passat in som benämning för arbetet.

Uppmärksamma personers efternamn nästa gång någon uttalar sig i media. Många gånger speglar detta vad denne arbetar med och den befattning denna har.

Vad är du bunden till? Vem blev du?

Är du mest bunden till dina värderingar, din moral eller dina fördomar?

Finns det någon skillnad mellan dessa begrepp i förhållande till vem du är och vad du tycker?

Din uppbyggda moral, präglad av arv och miljö, skapade dina värderingar och fördomar, därför är dessa synonyma med dig som person och din personlighet.

Du är hårt bunden till denna personlighet i livet och ju längre du låtit bli att testa riktigheten i denna din verklighetsuppfattning desto svårare blir det, även om du förstår att något i denna inte stämmer med vad du ser, läser eller uppfattar andra anser i din omgivning.

Du har fastnat i en roll som du inte själv skapat. En roll vilken kan bli allt svårare att spela ju mer verkligheten runt dig förändras genom åren och samhället runt omkring.

Du får en psykos vilken du kanske med all din kraft och med hjälp kan bryta dig ur så du hittar en balans att leva med. Men att helt omskapa dina värderingar enligt ovan blir omöjligt då de sitter för djupt och har gällt för lång tid.

Att omskapa, kritisera och omformulera verklighetsuppfattningen skulle därför vara mycket viktigt att lära i skolorna, inte som i dag bara genom utbildning i kritisk tänkande, vilket är förbehållit studerande på akademisk nivå.

Där floden rinner där finns liv, nu som då.

Vatten var förutsättningen när nya platser befolkades för länge sedan. Jag menar då inte bara dricksvatten i form av källor utan även floder och sjöar.

Floderna var viktiga då dessa var den enda bekväma möjligheten att färdas. Vägar fanns inte, bara djurstigar att följa och det var lämpligast att följa en flod utmed dess fåra om man färdades landvägen likväl som vattenvägen.

I annat fall kunde resan bli mycket strapatsrik och att hitta tillbaks omöjligt om man inte var en duktig stigfinnare.

Skogarna var i många fall ogenomträngliga och kärren stora, och att gå vilse i kärrmarker kunde kosta livet.

För att bosätta sig var därför en flod eller sjöstrand lämpligast. Här fanns fisk och efterhand som man lärde sig hitta i terrängen utökades jaktmarkerna.

Naturen i sig var skrämmande då man såg all slags varelser här och tolkade ljud som att onda andar och annat oknytt rörde sig i mörkret.

Det var en spännande men skrämmande tid att leva i. En kamp för liv och överlevnad var vardagen. Men även av det vi idag har så svårt för, trygghet och sammanhållning inom familjen.

I dag är trygghetsskapande något som ses ner på. Därav har vårt moderna välfärdsbygge börjat kläs av. Sakta och smygande så många inte märker det ännu. Förr var trygghetsskapande det viktigaste för att överleva och må bra.

Tider förändras, människan är densamma, därav all oro i dag. Alla människor behöver en trygg tillvaro, det ligger djupt rotat i människan, men färre och färre får denna trygghet i en gemenskap numera.

Vi har förlorat den mänskliga grunden och samhället har börjat upplösas i individualism och egoism.

Julseder var viktiga förr

Det fanns många mer eller mindre viktiga. Det började redan med slakt i oktober och julkorv, sylta mm skulle anrättas. Senare skulle lutfisken läggas i blöt på Anna-dagen mm mm.

På julafton gavs även djuren lite extra gott av havre etc. Gröten sattes ut till tomten på julaftonskväll. På juldagens morgon gick man man ur huse som det hette. Till fots eller kanske häst o släde togs färden till bykyrkan för att i skenet av levande ljus höra på julottan.

Ofta var det mycket tidigt på juldagsmorgonen, klockan 5 var inte ovanligt.   Inte som i dag tidigast klockan 7 eller ännu senare. Stämningen var hög.

Nog var det något som var högtidligt att i morgonmörkret få vara med på julottan. I dag är det få som går på detta. Jul i dag är ledighet, några julklappar. 

En längtan efter julmat för en del. För många är det enbart sprit som gäller, teve och fest.

Helgen har förändrats till en handelshelg. Människor har inte den högtidliga stämning som en gång fanns med den. Det har blivit ledighet, inget annat.

Affärer har öppet som vanligt. Restaurangers utbud finns likt andra dar. Supandet fortsätter för många. Meningslöshetens tidevarv har även här satt sin prägel. 

Det du anser kan inte andra förstå, vi är alla ensamma

Kunskap läggs till kunskap. Erfarenhet till erfarenhet. Ur detta skapas vår personlighet och vår bild av verkligheten.

Vi är ett subjekt som är unikt i förhållande till andra subjekt. Vår bild av verkligheten är aldrig och blir aldrig lik den som tillhör andra subjekt (personer).

Likväl ska alla vi subjekt i många sammanhang komma överens om en uppfattning. Lagar, normer och ex ideologi.

Men dessa objekt som vi måste dela för att ett samhälle ska kunna fungera utan anarki kan vi många gånger inte alltid förstå däremot måste vi respektera dem.

Vi kan därför aldrig veta något objektivt då alla objektiva sanningar skapats av något subjekt som fått gehör för sin subjektiva idé.

Alla är vi olika men vissa ting och normer regler mm delar vi villigt eller ovilligt med andra subjekt.

Människan, det observerande däggdjuret

Vilddjuren observerar först sitt byte för att snabbt kunna bestämma sig för hur man bäst tar det. Rovdjuren observerar först innan de anfaller. 

De djur som är bytesdjur observerar inte rovdjuret utan flyr så fort de misstänker att ett sådant är i antågande.

Människan observerar både djur,  medmänniskor och ting innan ett agerande sker.

Man ser fördelar och nackdelar med olika ställningstaganden innan något sker.

Inget djur är så observerande som människan. Inget djur är så nyfiket som människan.

Inget djur har sådan kunskapstörst som människan.

Inget djur är så förändringsbenäget och otåligt som människan.

Vad kan detta bero på, om inte att människan har en hjärna som är empatisk och kan se framåt och planera utifrån skilda scenarier.

Varför har vi skapats så?

Troligast för att vi ska kunna välja och göra egna val och inte minst påverka verkligheten. Hjälpa evolutionen på än fler vägar och snabbare än om denna fick verka ensamt. Både människan och den tickande evolutionen är inbyggd i skapelsen.

Varför? Vad är målet? Finns det något sådant?

Vad är meningen med skapelsen?

Gudstanken ser jag i det som andra ser en meningslös ickemeningsskapande  Big Bang i. Ungefär som i vissa filmer, där slutet är en stor explosion där allt försvinner. En lätt lösning på en svår avslutning för producenten.

Likt BigBang, en explosion och så var det inte mer. Med det blev allt förklarat, utom varför det började så ur ingenting.

Vad var då ingenting?