En bra ledare har humor

Genom att ha detta, eller ge sken av det, blir denne folklig och har lättare för att få anhängare bland flertalet människor.

Vi lite äldre kommer ihåg Tage Erlanders besök hos Hylands Hörna där han berättade en rolig historia som gjorde att han sedan sågs som folklig och blev populär även bland borgerliga väljare.

Om dagens politiker är folkliga låter jag vara osagt. Det ligger för mycket segregationspolitik i dagens Sverige för att skämtsamhet bör förekomma inom politiken. Misstro och frustration speglar i stället många svenskars liv i dag.

Men ledare inom olika organisationer bör ha humor och vara folkliga utan att för den skull bli för bra vänner med sina underlydande, då respekt måste finnas för att inte en organisation ska bli en soppa av åsikter och småpåvar med mobbing och översitteri.

Allt ska göras med måtta, även skämtsamhet och vänskap över de hierarkiska gränserna. För ingen ska tro att hierarkin är borta. Den finns, men är inte så dominant och krass som tidigare.

Dock behövs fortfarande viljestarka ledare som kan få saker att hända och som kan styra. Gruppsamverkan är inte alltid något som fungerar, när så inte sker behövs starkt ledarskap, inte en massa konsulter med flumförställningar som de försöker få gruppen att arbeta utefter.

Finns det skydd mot naturkatastrofer?

Så länge inte vetenskapen kan förutse en katastrof finns inget skydd. Först när en katastrof inträffar kan man misstänka att vissa tecken för denna fanns.

Men man vet inte om det finns, eller fanns, ett samband med de tecken man nu tycker sig se.

Det har skrivits om djur som innan en katastrof varit oroliga men det kan även här vara något efterkonstruerat och ska kanske ses som vidskeplighet och magiskt tänkande.

Att djur kan vara oroliga vid väderomslag som annalkande åskväder är en sak. Då sjunker lufttrycket och vissa människor känner även av detta.

Men vid en jordbävning ser jag få tecken på att lufttrycket skulle förändras. Kanhända någon svag darrning i jordskorpan kan kännas och ge obehag i områden där jordbävningar är ovanliga.

Så är det i Sverige, här reagerar - och överreagerar - många vid de ovanliga och små jordbävningar som förekommer. Men i länder där skakningar är vardagsmat är säkert alla levande varelser vana vid detta och reagerar inte.

Något som förutsäger när en jordbävning eller ett vulkanutbrott ska ske finns inte, de kommer alltid överraskande.

Det enda som kan sägas är att möjligheten för ett utbrott ökar med tiden som gått sedan föregående utbrott. Ibland kan man se att dessa kommer med ungefär liknande årsintervall och då ökar sannolikheten för utbrott när denna intervall närmar sig.

Uppstigen till himlen

Detta är det viktigaste i hela den kristna läran. Uppståndelsen från det döda på tredje dagen. Om man inte tror på Jesus uppståndelse faller hela den kristna tron.

Märk väl kristendomen, inte islam.

Men all religion innebär känsla. Tron är fundamental. Om fakta funnits med hårdkokta bevis skulle ingen misstro utan alla skulle tagit kristendomens dogmer som sanna. Alla, onda som goda, skulle vetat men troligen levt utefter individualismens dogmer likväl. Innebärande egosim och förverkligande av sina egna möjligheter på bekostnad av någon svagare.

Detta hade likväl förfalskat den kristna läran, som även innebär lydnad av de levnadsregler Gud gett oss i bergspredikan, för att vi ska leva tillsammans och hjälpa varandra.

Där den svage satts åt sidan och den rike gynnas är det fortfarande ondskan som styr. För livet är en valarena mellan gott och ont. Egoism mot altruism.

Vi ser det i varje del av mänskligheten. I Sverige genom jobbskatteavdraget, som har som syfte att segregera ekonomiskt svaga så långt som möjligt, i bestraffningssyfte av att de varit arbetslösa eller sjuka för länge.

Skatt efter bärkraft finns inte längre.

I andra delar av världen är svälten ett faktum där makten lever i lyx. Båda slag är medvetna val av de som har makt och det är ondskans val. Här har den gamla dogmen och självklarheten, skatt efter bärkraft, satts ur spel av den bortskämda 60-talsgenerationen som nu styr.

Friheten att göra medvetna val och välja alternativ är mest förbehållit de med pengar och makt. Och som det sägs, det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än en rik att komma till himmelriket.

Valmöjligheter är det nålsöga människan har för att välja godhet eller ondska i Guds ögon. Väljs ondskan, egoismen och utnyttjandet och segregationen av fattiga, blir vägen till himmelen stängd för dessa.

Och som sagt, vägen att försöka leva utefter är bergspredikan. Ingen klarar detta fullt ut, därför finns förlåtelsen, som kan fås genom nattvarden och genom bön och bekännelsen.

Varför och för vilka förändras samhället?

Svar: För marknadskrafterna. För handeln. Om inte marknaden hölls igång skulle ekonomin kollapsa och aktiemarknaden försvinna som sparalternativ.

Vi skulle få ett stagnerat samhälle utan utveckling. Inga nya köpmotiv eller varubehov skulle uppstå.

Inga nya arbeten, inga rationaliseringar för att öka lönsamheten. Ingen inflation, allt skulle stå still och vi skulle få ett samhälle likt samhället innan industrialiseringen. Dock inte utan de varor vi har i dag. Men inga nya skulle utvecklas, upptäckas eller skapas behov för.

Kanske det skulle vara ett nöjdare samhälle. Ingen stress eller press. Ingen vet då det ligger i många människors natur att konkurrera och begära mer och mer. Att aldrig vara nöjda.

Men förändring är något som accelererar när den väl fått fritt spelrum vilket vi alla upplever i nutid. Att den inte fanns förr beror mycket på religionens bevarande av det dåvarande och misstänksamhet mot nya idéer.

Vilken värld som passar mänskligheten låter jag var och en fundera över.

Hur många kommer ihåg äreporten vid giftermål?

Det som vid giftermål var ett måste fram emot 1960-talet är i dag något få vet vad det är. Likt lysningen innan giftermål är det borta i nästan alla fall.

Man byggde en ställning runt ingången till hemmet där de nygifta skulle bo, se bild från medföljande länk. Denna ställning stod sedan från bröllopsdagen tills den vissnade. Ställningen var klädd med löv, kvistar o blommor.

Var bröllopsfesten på en bygdegård byggdes den upp av grannar till det nygifta paret innan festen gick av stapeln.

Under själva bröllopsmiddagen på kvällen kom så de grannar eller bekanta som inte var bjudna till gården där festen hölls. Inte för att medverka utan för att utanför på gårdsplanen stå och ropa: ”Vi vill se brudparet”. 

Brudparet gick då ut på trappan och folket på gårdsplanen kastade då risgryn och applåderade. Sedan gick de hem.

Under färden från kyrkan, eller till sitt hem från festlokalen om den nu inte var där brudparet skulle bo, hade det bundits plåtburkar i snören efter bilen de åkte i. Så det skramlade ofantligt när de kom åkande. Detta är minnen jag har från 1960-talet.

När sedan skilsmässor blev vardagsmat på 1970-talet försvann mycket av bröllopsbestyr och traditioner. Då började man se äktenskap som relativa och tillfälliga, inte som livslånga, och de äldre som uppehöll traditioner tröttnade på dessa traditioner, då människor inte kunde hålla sina löften och bli i sina äktenskap i nöd och lust som de lovat både gud och församling.

Hoppet, en skugga långt borta

Hoppet om arbete och hoppet om ett värdigt liv för den som är arbetslös och den som är sjuk tog Alliansen effektivt bort.

Den sjuke skulle inte få vara sjuk, utan skulle stå till arbetsmarknadens förfogande, i många fall som socialbidragstagare. Att sedan få en arbetsgivare som, mot ersättning, önskade en arbetshandikappad eller sjuk på sin arbetsplats, hade ingen betydelse.

Den långtidsarbetslöse som sökt arbeten tills han eller hon gav upp skulle fostras genom att ges mindre ersättning när de var arbetslösa. Istället skulle arbetsgivare få ersättning för att ta emot dessa som gratis arbetskraft.

Detta utnyttjas av många skrupelfria arbetsgivare. Där inga arbetsuppgifter finns får dessa arbetslösa sitta av tiden och ticka in bidragspengar till arbetsgivaren.

På andra platser får de göra ett fullgott arbete - utan lön. I båda fall är de lönande för arbetsgivaren. Hur det känns för den som utnyttjas på detta sätt bryr sig varken stat, arbetsförmedling, arbetskamrater, arbetsgivare eller fackförening om.

Dessa gratisarbetare, som kan ses som arbetsslavar, är accepterade i 2011 års samhälle som ett normalt inslag på arbetsmarknaden.

Hur blev det så?

Jag vet inte, kanske jag är en av mycket få som reagerar på detta, och som få förstår reaktionen från.

Skuggan av ett barns drömmar

Din förhoppning en gång och hur det blev med drömmen om ett arbete mm.

Som barn fick många frågan; vad ska du bli när du blir stor? Drömmarna om ett arbete gjorde att många utbildade sig för just detta. De fick höra sanningsenligt att det var bara att välja vad man ville göra, jobb fanns alltid. Någon som betalade för en utförd uppgift fanns det alltid.

Men så kom framtiden. Rationaliseringar gjorde att arbetskraft inte längre var en bristvara utan blev ett överskott. Drömmen om ett arbete blev en jakt, som för många slutade med avslag. Åren gick, de äldre som blev arbetslösa och ungdomar som ej kom ut på arbetsmarknaden förblev utanför arbetsmarknaden i många fall.

Då kom Alliansen och ansåg att de som hade arbete skulle få jobbskatteavdrag de arbetslösa ingenting, utan istället få en sänkning av sin levnadsstandard.

Arbetslösheten fortsatte stiga. Apatin bredde ut sig, de som tidigare trodde att de skulle få arbete slutade nu i många fall att söka arbete. De gav upp då deras ersättning nu sänktes, och Alliansen hånade dem med ersättningsminskning och skatteavdrag för de som hade arbeten.

Visst, det kom ut nya ungdomskullar på arbetsmarknaden, vilka med iver sökte arbetsuppgifter. Många fick arbete som gratisarbetare, praktik eller så betalade staten nystartsjobb för dem, om de hittade en arbetsgivare.

Men hela tiden ökade arbetslösheten och mest bland ungdomar. Alliansen lyckades få jobbjakten till en mardröm. Lyckades man inte skulle den arbetssökande känna sig som usel och att det var ens eget fel och inte förstå systemfelet i samhället. Att arbete skapas genom att de arbetslösa inte kan överleva som arbetssökande.

Lösningen är istället i vår tid med rationaliseringar och besparingar för att de med arbete ska kunna öka sin levnadsstandard, sänk arbetstiden för de som har arbete, alla ska ha rätt till ett arbete. Ett arbete med lön.

Men låt de sjuka få tryggheten att kunna existera utan hot på en bortre gräns av sjukdom. Alliansens politik råder än, men slutet på dumheterna ses i fjärran. Människor kommer, förr eller senare, att reagera på människosynen som förmedlas av denna allians av förtryckare.

Sök din värdighet

Du, som genom onda beslut av de styrande blivit kastad ut från din rätt till ett drägligt liv, som ratad på arbetsmarknaden eller sjuk, även du har ett människovärde.

Visst, det kan vara svårt att känna genom den politik och förödmjukande behandling du får av herr Reinfeldts - med flera - agenda.

Skamligast ändå är att även de så kallade  kristdemokraterna har detta segregerande och onda på sin agenda. Men de liksom kristendomen får betala för detta genom att det för många får det kristna budskapet att ses som medelklassens religion.

Men detta är fel. Inget i bibeln eller Jesus budskap i bergspredikan påstår att de som har ska ha mer och de som inget har ska tas ifrån allt. Många har misstolkat bibeln på dessa ord som egentligen i sitt sammanhang betyder att den som tror på Jesus ska få evigt liv, den som inte tror kommer att mista det.

Men nu till kärnfrågan i dagens tanke. Hitta din nisch i tillvaron, du som är segregerad till ekonomisk underkastelse. Försök hitta likasinnade att umgås med så du förstår att du inte är ensam.

Hitta något att pyssla med, något du orkar eller intresserar dig för. Någon hobby eller något du älskar att göra. Sök inte arbete tills du kollapsar psykiskt. Sök något då och då som du har referenser eller utbildning för. Detta för att känna att du försöker.

För det vet du liksom jag, att du får aldrig ett arbete igen. Utanför arbetsmarknaden på grund av ålder eller kontaktlöshet innebär permanent arbetslöshet.

Sysselsättning får du, men inte betald sådan. Du hamnar i slumstationen, förlåt,  slutstationen kallas det, fas3 i Jobb och utvecklingsgarantin. Slavtillståndet. Då är det ändå viktigare att ha något du vurmar för att göra. Annars knäcks du för alltid och kommer att bli ett socialbidragsfall alternativt ett nytt självmordsfall. Då du inte får vara sjukskriven mer än en kort tid. Om du nu inte har fallit ur sjukförsäkringen, för då kan du inte sjukskrivas heller.

Var rädd om dig, du behövs för något, fast vår kära regering inte anser att du duger till annat än gratisarbete och att de måste ge bidrag till den som ser till att du arbetar gratis. Förr var det piskan som gällde på en slavs rygg, i dag är det hot om indragning av ersättningen.

Vem är du en ättling till?

Släktforskning ger ofta oväntade resultat. Alla har vi någon anfader som överraskar.

Men är det så konstigt?

Går vi långt tillbaks i släktgren efter släktgren kan vi alla hitta både ädla och brottsliga anfäder. Du är släkt med någon kungaätt, med någon brottsling och har anfäder i många länder.

Jag har det, och garanterat du också. Men då får forskningen gå på djupet i många fall och ut i alla grenar för att hitta detta.

En spännande syssla vilken jag aldrig tagit mig tid med. Men ändå fått veta genom de som tagit sig tid.

Varför söker då så många i dag, det man förr inte ville rota i och tala om, sina rötter bakåt?

Troligen för att vår tid är så orolig och individualistisk.

Man har mist kontakten bakåt och ytligheten har kommit. Därför söker många en trygghet bakåt genom att fråga sig vem man egentligen är, varifrån man kom och varför det blev som det blev.

Att anförtro sig på fel plats

Hur många gånger har man inte förundrats över hur intima eller öppna människor är när de sitter och talar över en kopp kaffe på ett café.

Sätt dig på ett café eller en restaurang vid lunchtid. Lyssna på pikanta detaljer från din bordsgrannes samtal med sin partner.

Du kommer att förvånas över vilka detaljer och vilka fördomar som öppet diskuteras inför allas öron.

Du kanske kan få veta något om någon du känner som får dig att ompröva din uppfattning om denne.

Det kan handla om relationer, sex eller uppfattningar av andra slag. Sladder men även subjektiva sanningar.

Det ger mer av förståelse än när du hör någon högt tala i mobil i offentligt ljus. Här vet du inte vad samtalspartnern svarar vilket du gör vid ett grannbord på ett café. Det blir hela samtal här att avlyssna, inte envägssamtal som man får gissa sig till när någon talar i mobil.

Jag är säker på att du får många lustiga samtal och mycket kunskap om människonaturen om du gör enligt ovan. Lycka till med ett kanske nytt spännande nöje.

Ondska eller godhet bedöms efter vem du är.

Ondska bör ses som egoism eller som att inte bry sig om annat än sig själv och för att tillfredsställa sina egna, ibland inbillade, behov på bekostnad av medmänniskorna.

Godhet, att inte använda medmänniskor för att tillfredsställa sina inbillade eller verkliga behov, om detta innebär att den som används får det sämre eller utnyttjas utan att få något i utbyte.

Självklarheter för de flesta men inte för alla. Konkurrens innebär ex i många fall att skapa sig företräde på bekostnad av någon annans livsmöjligheter.

Alla kan inte få samma möjligheter. En möjlighet till arbete ex innebär att ha något slag av kontakter. Kontakter som släktingar, vänner eller en utbildning som det saknas människor inom, ofta då inom sjukvården.

Sjukvården är en av få arbetsuppgifter som någon kan få arbete inom med enbart utbildning och där kontakter inte är nödvändiga, andra arbeten är ex inom försvaret och polisen.

I övrigt handlar det om utnyttja eller utnyttjas. Svagheter och styrka. Kontakter eller inte.

Inom Högskole-universitetsvärlden lär man sig att konkurrens är lika med tävling. Använd din studiekamrat för egna syften för att få höga betyg. Framhäv dig själv framför din kamrat vid en jobbintervju, även om denne har högre poäng och kanske skulle passa bättre.

Ondska och godhet blir subjektivt bedömt och målet lärs ut att konkurrens är målmedvetenhet där den starke vinner och den svage försvinner ut i arbetslöshet kanske för alltid.

Människors mål just nu

Är att förverkliga sina idéer och att vara unika individualister.

Detta till skillnad mot för några generationer sedan kollektivt kämpa för kollektivets förbättringar genom fackföreningsrörelser och politiska organisationer. Man försökte få det bättre genom att ställa krav på arbetsgivare och politiker som då var adel eller företagare.

Det lyckades och accepterades till slut även av de högreresetåndsmän som hade rösträtt på grund av markinnehav eller kapital (eller både ock). Var det då synd om de ickebesuttna? 

Självklart ingen ska förtrycka någon annan. Det slutar alltid med revolution och våld.

I dag förtrycker regeringen de sjuka och arbetslösa. Kommer det i individualismens tidevarv att förändras? Nej inte nu. Men om någon generation eller två kommer individualismens agenda att förödmjukas och kollektivet åter att förhärligas. Individualismen har skapat miljöproblem, ekonomiska orättvisor, högerdiktatorer kommunistiska diktatorer likväl som militärjuntor.

Alla politiska system. Alla mänskliga inriktningar är tillfälliga. Nya generationer förändrar ordningen efter hand. Likt puberteten då ungdomar gör uppror mot sina föräldrar för att skapa sin egen tillvaro gör nya generationer uppror mot rådande ordning och förändrar.

Att knäcka en människa

Att knäcka en människa är att visa att den icke är behövd på arbetsmarknaden. Många arbetslösa har sökt flera 1000 arbeten på höga meriter och referenser. Inte bara invandrare utan även helsvenskar. Sjuka knäcks av sin sjukdom som aldrig förbättras.

Det finns fler anledningar till att en människa knäcks. Hur mycket en människa tål är individuellt.

Men när hela kollektiv ska knäckas, då anser jag att något är fel. Kanske jag är dum som tycker det. Kanske det är normalt och mänskligt att skapa förtryck och förtryckta. Det fungerar ju så sedan urminnes tider i de flesta stater.

Men fast diktaturer kämpar för att behålla sin makt på bekostnad av liv, anser jag att detta är fel.

I Sverige är vi en demokrati. Vi har haft ett samhälle där alla skulle ha ett lika värde som människor.

Men så kom de nya moderaterna, de övriga borgerliga partierna räknar jag inte då de upphörde som självständiga partier.

Men Alliansen kom, och snabbt och lätt knäckte de först de långtidsarbetslösa, vilka i dag är på steg 3 och i de flesta fall helt har upphört att söka arbete. De har gett upp sin självständighet och förlorat sin livsgnista, få av dessa protesterar mot sin slavbehandling och slavnaturen i deras inre har kommit fram. Alla har denna mentalitet sedan urminnes tider, nu har den väckts inom dessa.

Långtidssjuka var nästa grupp som skulle knäckas. Inga större protester här heller, mer än att ett fåtal tog sitt liv och tidningarna tog upp några fall för att  lösnummerförsäljningen skulle öka.

Människor, majoriteten som varken var sjuka eller arbetslösa, jublade och när nästa val kom fick Alliansen rekordsiffror. Människor hade bara ett för ögonen; jobbskatteavdrag. Skit samma vad det kallades, men skattesänkning var moroten för de besuttna.

De med arbete och friska kroppar och själar.

En passande fas3 syssla

Hur många har detta? Hur många får själva bestämma vad som är deras passande syssla för att försörja sig?

Förr var det att gå i sin faders fotspår som pojke och att ta hand om en familj för flickan. Inte alltid det som passade just detta barns personlighet. Men valen var få.

I dag kan många gå i skola för att utbilda sig till det som intresserar dem. Men få får arbete inom just det som de är utbildade i. Många får aldrig ett arbete.

Då placeras de till slut på en plats där de inte syns.

De placeras vind för våg på en fas 3 plats och får sitta av tiden där. Alternativt som på många av dessa platser, arbeta med samma sak som de anställda med skillnaden att de inte får lön, det får istället arbetsgivaren, för vänligheten att bereda denne utslagne en syssla.

En passande syssla har aldrig varit något merparten själva kunnat välja på arbetsmarknaden. Skillnaden mot förr är den att drängar och pigor då hade en lön, låg, men dock en lön.

I dag finns de moderna slavarna som likt de som auktionerades ut förr ska arbeta medan arbetsgivaren får bidrag för detta, eller den som förr gav lägst bud när fattiga auktionerades ut och tog minst betalt för att bereda den fattige arbete, mat och husrum. Självfallet fick denne, då som nu, inte lön för sitt arbete.

Skillnaden i dag är att slaven får en liten ersättning för att själv kunna ha mat och husrum. Men både slaven och arbetsgivaren får bidrag för detta i fas3.

När börjar dagens arbetsgivare att konkurrera om fas3platserna? Kan det då bli den som ger lägst bud som får fas3 personen? Den som tar denne för under 5000 kr i månaden.

Kanske det blir budgivning och i slutpunkten att de betalar staten för att ta emot någon? Då blir det lönande för staten.

Det är ju ändå gratis arbetskraft, så budgivning kanske kommer och tillåts om och när konkurrens om gratis arbetskraft blir populärt.

Var finns sanningssägarna?

Olof Palme var modig och vågade säga vad han tyckte, utan sidoblickar på vilka konsekvenser det kunde få. Ledare som gör detta ska - och kommer att - respekteras.

Få av detta slags människor finns i dag. Istället finns ja-sägare, som alltid. De som säger ja oberoende av vad de tycker, bara de får någon respons i form av fördelar för detta. Dessa har alltid funnits.

Sedan finns politikerna som inte vågar stöta sig med sina väljare, utan partibundet röstar som partiet beslutat utan att ta hänsyn till egen åsikt i en viss fråga. Dessa partibundna har ökat i antal i vår tid.

Men undantag har funnits. Tänk bara på ATP-valet på 50-talet och resultatet den gången.

Politiker i dag tiger hellre än talar klarspråk i många sammanhang. 

Varken politiker eller media visar i dag kurage. Värst är de så kallade rödgröna, som i en tid av orättvisor och segregation av sjuka och arbetslösa inte vågade stå upp för dessa, genom att pedagogiskt förklara för svenska folket hur dessa har drabbats.

Hur många svenskar vet detta i dag? Få, mycket få.

Hade ex en politiker av Palmes rang funnits i valet 2010 hade resultatet blivit motsatsen.

Svenska folket är inte sadister, men då ingen förklarat konsekvenserna av Alliansens fördelningspolitik och jobblinjens konsekvenser för de svagas ekonomi, kunde resultatet bara bli som det blev.

Rekordhögt resultat för Alliansen.

Vem vill inte ha skattelättnader?

Politiker som trodde på sin sak.

Olof Palme brann för sin ideologi. Hur många har gjort det i Sverige?

Få, mycket få, inom Socialdemokraterna, idag inga. Resultat: förlorade val. Katastrof för sjuka och arbetslösa, ekonomiskt. Segregation som är omöjlig att förstå. Slavarbete infört, men inte som tidigare praktikanter, vilka såg sitt arbete som skamligt då de utnyttjades. Nej, betydligt värre, jobb och utvecklingsgarantins steg 3.

Här finns starka friska människor som inte fått arbete på grund av att de inte har några kontakter som hjälper dem att få jobb, men som nu bestraffas genom att de tvingas arbeta gratis fram till sin pension, utan möjlighet till en enda krona i ersättning för sin segregation.

Protester medför risk för svält och att mista allt och bli uteliggare om personen orkar och inte istället tar livet av sig. Knäckta människor inom denna grupp ökar. Men det är troligen meningen med åtgärden. Den som blir apatisk håller tyst och lyder och syns inte.

Inom de borgerliga kom Alliansen, ett parti av flera, som styrs stenhårt av de nya idealisterna. De nya moderaterna, vilka anammat förändringshysterin i samhället. Allt ska förändras, slavsamhället återinföras.

Sjukdom ska ses som inbillning, och de som har pengar ska ha ännu mer, på bekostnad av de svaga som ska vara tacksamma att de får något alls att leva på. Detta är partiet med de nya illusionerna tagna ur historien och gammal konservativ andakt. 

Ny ideologi grundad på amerikansk ekonomisk teori plus gammalsvensk bestraffningspolitik.

Vi som inte delar denna ynkliga människosyn kan trösta oss med att i vårt förändringssamhälle kommer även denna politik att krascha förr eller senare.

När kunskapen når svenska folket om hur människor behandlas och när de till slut förstår att även de kan blir utsatta för detta.

Tills dess, håll ut ni svaga, er tid kommer igen då ni också ses som människor och inte som slavar och inbillningssjuka.

Halleluja Nya Sverige..

Tidigare klagade många på ofoget att äldre, men även yngre, skulle arbeta gratis under några månader, på så kallad praktik. Visst var det fel att arbetsgivare skulle ha gratis arbetskraft under en begränsad tid, under sken av att de skulle se om arbetstagaren passade in.

De flesta praktikanter fick gebitet att de inte passade in och så fick de gå medan arbetsgivaren tog in en ny för att utnyttja förmånen med gratis arbetskraft.

Detta stoppades efter hand så att praktikplatser fick en begränsad tidsperiod, 1- 4 månader är normal tid i dag, om det inte leder till arbete under denna tid så får det inte fortsätta.

Men då kom steg 3 ovan...

Gratis arbetskraft under 2 år för en arbetsgivare, med möjlighet till förlängning. Men utöver det, ett årligt tillskott av ca 60 000 kr i företaget, per styck av dessa 3stegare. Någon lön ska de inte ha, en del får istället försörjningsstöd av staten, det som tidigare kallades socialbidrag.

Medan arbetsgivaren får 5000 kr i månaden. Så bidragen flödar...

Arbetet ska ge sken av ickearbete men ändå vara ett arbete inom detta steg 3 trams. Arbetstagaren får inte klaga, då kan denne bli utan ersättning.

Slavarbetet har återkommit till Sverige.

Människor sorteras som ickedugliga, och som sådana ska de arbeta gratis utan lön, men den som ger någon arbete ska istället få betalt.

Oseriösa arbetsgivare utnyttjar detta fullt ut. Varför ta in praktikanter när man kan få gratis arbetskraft i minst 2 år och få betalt för denna??

Halleluja nya Sverige!

De nya oäktingarna

Den som föddes utanför äktenskapet var ofta mindre värd i forna Sverige. De var en skam för sin moder och släkten. De kallades ofta horunge och sågs ner på.

I dag finns inga som kallas oäktingar, vi har förstått att människor som föds utanför äktenskapet även de är människor som du och jag.

I dag har istället utanförskapet och segregationen drabbat de sjuka och de  långtidsarbetslösa. Dessa är de nya oäktingarna, de som ses ner på och värderas som sämre människor.

Skällsorden haglar och ekonomiska sanktioner drabbar dessa utan urskiljning.

Dessa ickeönskvärda svenskar har blivit mer segregerade än invandrarna var för några år sedan.

De nya oäktingarna, i betydelsen ickeönskvärda, hånas och begabbas med vår regerings tillåtelse, i syfte att de då ska få ett arbete hos en arbetsgivare. Man har uppfattningen att arbetsgivarna står på kö för att anställa dessa, bara de kommer.

Genom ekonomiska sanktioner, skattemässigt mm, försöker regeringen tvinga dessa oäktingar att gå till dessa på kö ropande arbetsgivare efter denna eftersökta arbetskraft.

Det är bara det att dessa arbetsgivare finns bara i regeringens fantasi.

Utanför regeringskansliet finns verkligheten. Här finns inga väntande arbetsgivare.

I bästa fall arbetsgivare som, mot betalning, kan ta emot några, för att den vägen tjäna en extra hacka på de bidrag de får om de tar emot någon av dessa utstötta.

Är du lugn, i vår tid?

Knappast. Ingen eller ytterst få kan säga sig vara lugn. Detta då kraven aldrig varit högre på en människa än de är i vår tid.

Många av kraven är krav en person satt på sig själv. Andra är från samhället.

Oro för helt nya slag av orosmoment finns i vår tid. Arbetslöshetsoro var för 20-40 år sedan ett okänt begrepp.

Först i vår tid finns inte arbetsuppgifter för alla. Först i vår tid anses äldre som ickeönskvärda på arbetsmarknaden som arbetssökande. Moment 22 blir då att staten kräver att de äldre, som ingen vill ha, ska söka arbeten likväl och bestraffas med låg arbetslöshetsersättning av bara den anledningen, att ingen önskar anställa dem. Ålder bestraffas därmed, till skillnad mot förr då yngre såg upp till och respekterade de äldres levnadsvisdom.

Kraven på att alltid var tillgänglig är även det i vår tid nytt. Detta kom genom mobilen. Men kravet är självkonstruerat. Kravet finns inte men konstruerades av de som använder mobilen.

Samma sak med datorn och mejlhanteringen men kanske ännu högre grad genom facebook. Att visa vad man tycker, att ha vänner på nätet mm, allt är konstruerat och inget är nödvändigt.

Men sammantaget, plus naturligtvis tragedin som regeringen skapade till de sjukskrivna, gör att få kan känna sig lugna i vår tid mer än ytterst tillfälligt.

Ett bedrägligt lugn som kan krascha när som helst.

Mantrat jobblinjens konsekvenser

I en tid präglad av individualism och egoism finns ingen solidaritet med de svaga. Tvärtom behandlas de som sämre mänskligt material och segregeras i Sverige ekonomiskt och förödmjukas offentligt.

Detta genom socialbidrag och i dag även genom Fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin, detta utan att ex fackföreningar reagerar kraftfullt då medlemmarna inte ser detta som något problem.

Många av de som är i steg 3 gör riktiga arbeten, och då utan att få en krona i ersättning, istället får arbetsgivaren, som tagit emot denna arbetskraft,  5000 kr i månaden. Dessutom är de flesta av dessa steg 3 arbetarna inte arbetshandikappade, utan vanliga människor som inte har några kontakter på arbetsmarknaden, och därför ratas i alla anställningsansökningar. 

Men i vår tid kan människor behandlas hur som helst i dessa ovanstående grupper, en annan grupp är de långtidssjuka, men detta vet säkert de flesta om idag.

För inte så länge sedan skulle massprotester och demonstationer blivit resultatet om människor behandlats illa, facken skulle reagerat och människor i gemen likaså.

I dag är det individualismens tid. Ingen bryr sig om sin nästa, alla är rädda att förlora det de har. Alla vill ha mer. Vi har åter igen ett samhälle som liknar det som fanns innan välfärdssamhällets uppbyggnad.

Slavsamhället har uppkommit genom steg 3. Sjuka ses det ner på.

Och staten ser sig själva som att ha lyckats med att segregera de svaga och gynnar de välbeställda och de som har arbete med att regelbundet lätta på deras skatter, på bekostnad av de svaga, vilka ska få det sämre ekonomiskt, steg för steg.

Varför är skrivet i en ideologi som få förstår, men som döljs bakom ett mantra kallat jobblinjen.

Hög levnadsstandard, då kommer ondskan.

Ju högre levnadsstandard och ju mer individualism som präglar samhället desto ondare och egoistiskare blir en människa. Solidaritet med de svaga blir ett skällsord och något som ses som svaghet.

Ingen är nöjd, hur hög inkomst eller förmögenhet denne än har. Personen ser sig som förmer och viktigare än sin medmänniska och anser att han eller hon bör ha en högre löneökning än andra. För att få gehör för detta har ex företagsledare och politiker i Sverige jämfört sig med lönenivåer i andra länder för dessa grupper. De vill, likt ett barn, ha samma förmåner som kompisen.

Kan de tjäna mer där så kan vi också göra det, anser de. Men när vanliga medborgare jämförs med vad nivån är i andra länder, och denna kan vara lägre, anser ovanstående personer att vi har det bra här..

Ingen politiker i dag sitter av ideologi enbart. Istället av spänning och maktlängtan och till att omvandla samhället till det ideal som passar dennes värderingar från sin ungdom och barndom. Ofta är de uppväxta i borgerliga eller högreståndsfamiljer och kan av denna anledning inte förstå varför inte alla kan skaffa sig ett arbete eller inkomst.

Man ser de som är svaga som lata och i behov av en kick för att skärpa sig och så sänker man bidrag och försäkringar. Resultatet blir inte vad de hoppas och tror men vad gör det, de får själva till stor del bestämma sina arbetsvillkor och traktamenten, så de är nöjda ändå.

Att sedan fler får lida, det ser de som att de är så få, och skärpte de sig bara skulle även de kunna försörja sig själva.

Detta är vår tids ondska, individualism, osolidaritet och egosim, allt sprunget ur idén om att förverkliga sig själv, oberoende av om man då hindrar någon annan till detsamma genom att konkurrera ut denna.

Marknadskrafterna ska råda inom alla områden, anses det, med ett stort leende och självklarhet.

Slaviskt följer många en ledargestalt.

Vi har sett det genom historien, hur karismatiska ledare fått människor att följa dem in i katastrofen. Ibland av tro på dennes budskap, ibland av rädsla för att annars inte passa in och bli ensam.

Grupptryck är ledargestalters framgångshistoria. Den som inte följer ledaren kan få problem. Den som följer får fördelar. Oftast av slaget att slippa bli ensamma och förtryckta.

Vi har genom detta sett diktatorer blomma ut under en begränsad tid. Regimer blomstrar. Men slutresultatet blir alltid att folket reser sig och systemet kollapsar. Alla diktaturstater störtas förr eller senare genom våld eller att systemet kraschar inifrån.

Orättvisa regimer blommar upp en kort tid för att sedan fördömas när folket inte längre kan mutas eller skrämmas. Det finns en gräns, när den överstigits kommer en opposition som sopar bort en då missaktad politisk doktrin.

Här i Sverige är det snart Alliansen som kommer att krascha inifrån, genom sin orättfärdiga ekonomiska politik som skapar offer. Långtidsarbetslösa  och sjuka tvingas ut i samhället som nutida trälar.                          

Hur länge det dröjer innan folket reser sig beror på hur många sjuka som protesterar och deras anhöriga som reagerar.

Långtidsarbetslösa är för få för att räknas av allmänheten, som inget vet om det nuvarande slavsystemet i vår tid.

Förtal ger gemenskap

Genom att förtala någon får du en bekräftelse på att det du står för, det du gör och vad du ser dig som har en betydelse. En betydelse som värderas mer än den du förtalar.

Du har poängsatt din nästa i jämförelse med dig själv och de som du anser vara dina likar. Syndabocken har konstruerats.

Den andre kan ses som sämre av många skäl. Det kan vara hudfärg, kultur, inkomst, sjukdom eller arbetslöshet.

Bara fantasin och slumpen gör vad du ska segregera utifrån. Ofta tar du till dig andras segregationsmönster. Det är alltid mer bekräftande om andra också ser den andre på samma negativa vis.

På det sättet har raspolitik, hat och våld fått prioritet i många sammanhang.

Vi är bara människor och som sådana med aggressiva tendenser när så tillåts. Vi gör alltid åtskillnader.

Vi vill inte själva utnyttjas av andra men utnyttjar gärna andra utan en tanke på varför.

Lyssnar någon på dig?

Knappast, alla har sina egna ok att bära.

Den enda som kanske kan lyssna är din moder som fött dig och därför ser dig som en del av henne själv. Fadern gör i dag ofta detsamma. Men alla är inte så lyhörda. Vissa föräldrar bär med sig tråkigheter från sin egen barndom vilket gör dem till dåliga lyssnare och hjälpare.

De kan inte bekräfta eller tala om känslor när de ser att något är fel. De ser, men har aldrig lärt sig hur man ska närma sig känslor. Inte ens till sina egna barn kan de förmedla sin sorg, sin hjälp eller sina frågor. De tiger eller talar runt vad de ser, och lever och verkar i en krass vardag, där vardagen är det enda som räknas.

Tyvärr får detta barnen att bli likadana mot sina eventuella barn en gång.

Allt går igen, släkten följa släkten, och kulturen inom en släkt följer med som arvsanlag, eller som det kallas i bibeln, arvssynd.

Frivillighet, finns det?

Den som frivilligt börjar använda droger. Den som frivilligt börjar ett destruktivt tänkande, finns denne?

Nej! Ingen börjar frivilligt ta sådana beslut då människan har en livskraft som har ett enda mål. Målet att överleva och föröka sig.

Varför finns då människor som tar ovanstående beslut?

Svaret är att de av någon anledning är frustrerade och söker lugn. Ett lugn som droger ger innan de tar över människans liv helt. Därefter uppstår motsatsen, människan förgiftas och giftet tar över kroppen och psyket och dagen blir en jakt på det lugn som drogen tillfälligt ger. I samma skepnad kan tobak och sprit men även socker ses.

Destruktivt beteende kan även vara ett sätt att bestraffa. Man har blivit säker på att man är mindre värd än andra och bestraffar sig själv för sin värdelöshet. Detta ger då lugn då man gör det som man själv anser rätt och som ingen bryr sig om att reagera för när någon ser detta destruktiva.

Ätstörningar, självskärningar och sexuella underkastningar är exempel på sådan nedvärdering som denne själv skapat genom sina besvikelser och misslyckanden.

Ses du som överlägsen?

Ser människor upp till dig och beundrar dig?

Kanske, men då har du blivit en idol alternativt har du det som kallas karisma.

Då är du troligen på en hög ställning i samhällshierarkin. Du får de arbeten du söker. Du kan även ha blivit idol inom film eller musik. Men även som sådan måste du ha karisma för att bli känd och omtyckt.

Omtalad och omtyckt är inte samma sak.

Omtyckt behöver inte ses som överlägsen. Detta tillfaller ex de sportidkare som är bäst och har något rekord. Detta är positiv överlägsenhet.

Den negativa är vad som retar upp andra människor. Du ses som dryg och förfinad, förnäm och ses som att du anser dig förmer än andra.

Detta är inte alltid sant. Men du ger andra den bilden.

En bild som egentligen kan ha sitt ursprung av att du är blyg och inte vill se människor i ögonen och kanske låtas att inte se bekanta när ni möts för att slippa hälsa.

Du är rädd för att ta kontakt för att inte riskera att den du möter inte hälsar tillbaks och att du då blir sårad.

Blyghet går ofta hand i hand med en syn på förnäm och överlägsen.

Ett föremål - en kunskapskälla

Alla föremål har en historia. En historia och en användnings- och ägarhistorik. Att hitta kunskap om detta är bland annat arkeologens, kriminalarens och ev ett mediums uppgift (medium om man tror på dessa).

Kan man hitta denna historia får man kunskap och förstår det som inte förståtts. Genom att lägga pussel med liknande ting och erfarenheter får man en trolig historia.

Att hitta den absoluta historien och kunskapen bakom ett föremål eller en händelse är omöjligt. Men viss och trolig kunskap kan komma fram.

Allt har en historia och har någon gång tillverkats för ett visst syfte och kanske använts för detta av någon.

Vad är ingenting?

Om något är ingenting, finns det då?

Ja och nej. Ingenting måste ha en motsats för att få en betydelse. Något som är. En sak, känsla eller händelse är något. Bristen på detta är motsatsen.

Saken finns, den är. Saken kom bort och på platsen där den fanns är nu ingenting. Ingenting av den sak som nu fattas.

Men för att detta ska benämnas ingenting måste någon söka den på sin rätta plats, i annat fall finns ingen som jämför platsen tomhet nu, mot platsen ting då.

Vad betyder då ingenting?

Det måste betyda t.ex att när ett subjekt jämför en plats där ett ting fanns och söker det med blicken och då upptäcker att det är borta, då finns ingenting där.

Ingenting är därför ett jämförelsebegrepp på en plats, av en känsla eller en händelse som nu förändrats till sin motsats.

Är åsikt en förmåga?

 Alla har väl åsikter. Det är vid första anblicken ingen förmåga utan en självklarhet för en tänkande människa.

Men är det så enkelt? Vad speglar en åsikt? Att tycka något i ett speciellt ämne? Javisst gör det detta.

Men åsikter kan vara tagna från någon annan, inte egna och genomtänkta. Är det då fortfarande en åsikt? Ja, men inte personens, utan en åsikt som förmedlas från någon annan.

Är då detta en förmåga? Nej. Det är istället en återupprepning av någon annans förmåga att skapa en åsikt. En förmedlad åsikt är inte skapad av den som förmedlar denna eller ens tycker denna. Det innebär att många personer inte kan, har förmåga eller vill skapa en egen åsikt av brist på en förmåga att göra detta.

Ju fler som inte önskar använda sina egna förmågor utan tar till sig någon annans förmåga och därmed åsikt, desto mer blir människor styrda, viljelöst.

Är det bra? Ja, för de som skapar åsikter och får dem åtlydda och vidareförmedlade. Utan förmedling av en åsikt kan den inte spridas och accepteras som sanning. Samhället består därför och har så alltid gjort, av de styrande och de styrda.