Lyssnar någon på dig?

Knappast, alla har sina egna ok att bära.

Den enda som kanske kan lyssna är din moder som fött dig och därför ser dig som en del av henne själv. Fadern gör i dag ofta detsamma. Men alla är inte så lyhörda. Vissa föräldrar bär med sig tråkigheter från sin egen barndom vilket gör dem till dåliga lyssnare och hjälpare.

De kan inte bekräfta eller tala om känslor när de ser att något är fel. De ser, men har aldrig lärt sig hur man ska närma sig känslor. Inte ens till sina egna barn kan de förmedla sin sorg, sin hjälp eller sina frågor. De tiger eller talar runt vad de ser, och lever och verkar i en krass vardag, där vardagen är det enda som räknas.

Tyvärr får detta barnen att bli likadana mot sina eventuella barn en gång.

Allt går igen, släkten följa släkten, och kulturen inom en släkt följer med som arvsanlag, eller som det kallas i bibeln, arvssynd.