Den röda fläcken på Jupiter börjar nu oväntat förändras efter att ha setts likadan ut i minst 300 år. Varför?

Röda fläcken på Jupiter  observerades troligen först av astronomen Cassini 1665. sedan dess har den varit ett blickfång på Jupiter. Storleken på det som är en superstorm i den gasbestående jätteplaneten är lika mycket som tre jordklot.

Allt har varit stabilt stormen har snurrat vidare. Men de senaste åren har något börjat ske. Stormens öga har minskat och formen rundats. Forskare förundras och följer intresserat vad som sker.

 Kan det vara början på slutet av stormen vi ser? Kan det vara en tillfällig nedgång i aktiviteten? Ingen vet men stormen bedarrar just nu. Varför vet ingen likväl som ingen vet varför den en gång startade eller om den alltid funnits och då lika stor eller genom åren fluktuerat och detta är något som sker nu igen.

En misstanke om att en otroligt hög civilisation finns runt en stjärna i vår vintergata misstänks nu av flera forskare kan ha spårats.

I vår vintergata finns en hel del stjärnbilder. Mellan två av dem Lyran och Svanen finns en stjärna omöjlig att se med blotta ögat eller svaga teleskop. Däremot har Keplerteleskopet (ett teleskop i rymden)  upptäckt en stjärna mellan dessa stjärnbilder där något mystiskt verkar ske i omgivningen.

Många föremål kretsar runt denna stjärna något som kan antyda på planetbildning om stjärnan är ung. Men denna stjärna är gammal äldre än vår sol.

Ljuset som kommer härifrån är även ovanligt pulserande och nu ska avsökning av radiovågor göras från området. En sak är säker enligt astronomerna något mycket ovanligt och fantasieggande händer här.

Stjärnan namn  KIC 8462852 se länk. 

Även vårt svenska Aftonbladet har kortfattat beskrivet fenomenet. Vissa forskare tror eller kan förklara fenomenet med att det är en superintelligens som finns här och att vi ser deras energianvändning i teleskopet och även kretsande jättelika rymdstationer.

Konstigt beteende upptäckt i laboratorium av instängd atom

Atomer ses som beroende av naturlagarna. Kvantmekanismen upphäver dem.

Men på atomnivå ska vad vi vet naturlagar råda och det gör de. Undantag ses dock finnas och då om man på mikroskopisk nivå stänger in en atom. Instängdheten verkar få atomen att uppföra sig utefter andra lagar än de kända naturlagarna. En science fictionvärld öppnar sig. En verklighet vi inte förstår. Men kanske denna har samband med kvantfysiken. Kvarkar har omöjliga rörelser utanför naturlagarna.

Kanske vi ännu inte förstår allt inom naturlagarna. Kanske det inte finns naturlagar som gäller i alla sammanhang.

Kan det vara så att atomer har bestämt sig vid skapandet en gång att uppföra sig på mest ekonomiska vis eller sätt för att bygga upp vår tillvaro eller naturen och kosmos. Men att det den gången fanns alternativa uppbyggnader vilka kunde blivit helt andra så kallade naturlagar om det inte skapats ett universum som vårt.

Kanske det är dessa möjliga uppbyggnader vi kan se ovan av atomen som nämns i artikeln. Det fanns alternativ och de finns ännu. Kvarkarnas uppförande visar även på detta. Tid och rum är kanske mer relativa än vi kan acceptera.

Månen ger tidvatten på Jorden (ebb och flod). Men Jorden ger även tidvatteneffekt på månen.

Att månen ger ebb och flod vet alla. En del tror även att månens faser påverkar människan. Mångalen har vi hört talats om. Vampyrtron likaså och en del tror ännu att brottsligheten och menstruationer påverkas av månens faser. Allt ovan är vidskepelse förutom ebb och flod.

Men nu vet forskare att  även Jorden påverkar månen. Egentligen en självklarhet om man tänker efter. Varför skulle månen påverka den större Jorden och Jorden inte alls den betydligt mindre månen?

Men hur Jorden påverkar månen har inte varit känt så länge.

Idag anses att månens formationer skapats av tidvatteneffekter från Jorden då månen hade en  mindre fast yta. Även idag påverkas månens yta av denna kraft från Jorden.  Men mycket mindre än då ytan var flytande. Men effekterna är möjliga att mäta med känsliga instrument. Små skalv på ytan uppmätta av instrument här visar att effekten är störst när Jorden är som längst från månen.

Planeringen för en landning med människor på Mars pågår för fullt av NASA. 2030-talet är årtiondet. Hela planeringen kan läsas på medföljande fil nedan.

Mars ska besökas under 2030-talet. Redan nu planeras det för fullt och första steget togs redan  2000 och pågår för fullt på den internationella rymdstationen. Besättningar har i omgångar befunnit sig där i sexmånadersintervaller. Mål att undersöka hur kroppen påverkas vid lång tid i rymden. En resa till Mars tar ca 6 månader.

Nästa steg ska ske vid månen där en sten ska tas från en asteroid och läggas i omloppsbana runt månen för att sedan kunna besökas. Mål att lära sig att säkert koppla upp sig på material som sedan kan dras ner till Mars yta.

En ny slags boning för att i så god kondition som möjligt kunna befinna sig i rymden kommer även att testas under 2020-talet.

Men för att läsa hela Marsprogrammet finns här en rapport,  nyligen uppdaterad från NASA. Läs den här.

Det finns galaxer där inga nya stjärnor längre bildas. Vad har hänt där?

I de flesta galaxer föds och dör stjärnor hela tiden under den tid galaxen funnits Nu och då. Det är den vanligaste händelsekedjan i en  galax.

Men sedan finns det galaxer där allt stannat av inga nya stjärnor bildas fastän material för detta finns.

Under en kort period har i dessa galaxer stjärnor bildats snabbt för att sedan plötsligt stanna av. Galaxen kan ses som ett fossil i rymden. Allt är stilla.

Observationer tyder på att det i dessa galaxer fanns en väldig fart i stjärnbildande vilket under en kort period astronomiskt sett gjorde att betydligt fler stjärnor bildades här än i övriga galaxer i tid räknat där stjärnbildning fortfarande fortgår.

Lösningen på varför allt stannat av här och inte i andra galaxer måste finnas i detta. Men hur?

Galaxer liksom allt annat som jag vill kalla skapat har genom evolutionen kört i baklås i dessa fossila galaxer.

Gåtan är varför. Vad hände som inte skulle ha hänt? Kanske evolutionen skapade accelererande stjärnskapande  slutförde något slag av energi vi inte förstår  som behövdes för fortsatt stjärnbildning.

Kanske kan inte stjärnbildning som fortfarande i låt oss säga normal takt fortsätter utan avbrott i de flesta galaxer enbart kan fungera om takten inte är för stor.  En rätt takt verkar inte ta slut på fortsatt bildande i så motto att den energi som behövs för detta inte försvinner eller går i vila eller kan återbildas utan att ta slut för fortsatt evolution och stjärnbildande. Om nu processen av fortsatt bildande eller stopp för bildande handlar om något vi ännu inte förstår eller kan förstå.

Synen på en av universums vanligaste partiklar ljuspartiklarna neutriner förändras. Upptäckten ger 2015 års nobelpris.

 Takaaki Kajita från Japan och kanadensaren Arthur B. McDonald. är 2015 års nobelpristagare i Fysik. Deras upptäckt att neutriner förändras och därmed som ljuspartiklar innehåller en massa är en sensation inom fysikvärlden.

Partiklarna är den näst vanligaste partikeln i universum och bombarderar allt hela tiden, passerar allt hela tiden och produceras genom kärnklyvning i stjärnor inklusive vår sol naturligtvis. De uppstår i mötet mellan kosmisk strålning och jordens atmosfär mm.

Fast de är otroligt vanliga är de även otroligt svårfångade och därmed svåra att få grepp om.

Hoppet är att fånga så många som möjligt och försöka förstå vad de är och vad de gör för att lära mer om universums uppbyggnad, nu och då och hur allt kom till.

Vad som är den vanligaste partikeln i universum vet vi inte men vi kallar det mörk materia. Kanske detta är något slag av eller är neutriner vem vet?