Enligt gammal folktro är månen grön den 20 april och den 29 maj.

Det finns många sägner i omlopp. En  av dessa  är råttan i pizzan vilken många har hört talats om, urbansägner kallas det. Nya sägner i vår tid.

Det finns många andra. En mindre känd är att vissa datum ska månen vara grön.

Såg du fullmånen i natt? Jag gjorde det. Den var inte grön.

Denna sägen med absolut ingen sanningshalt är vanligare i USA än här. Få svenskar har hört talas om den.

Följ länken här där mer finns om detta och länkar finns till än mer. Exempelvis har talet 420 en viktigt symbolvärde för att månen ska vara grön dessa datum. Den 20 april för första gången på 420 år enligt en gammal spådom.

Guld var kom du ifrån? Ingen vet med säkerhet.

Guld bryts på jorden oftast i gruvor. Guld har alltid setts som värdefullt av människan. Men var kommer det ifrån?

Hur uppstod det? Var? När? Hur?  Ingen vet.

Att det inte uppkom på Jorden är troligt. Inte genom den populära förklaringsmodellen av kollisioner mellan kometer och Jorden.

Kanske uppstod  guld i en neutronstjärna  kanske i samband med en supernova.

Ingen vet med säkerhet.  Kollisioner är dock teorin även då. Då i samband  med två neutronstjärnors kollisioner med varandra.  Men även om detta är sant förklarar det inte hur guld kom hit om nu inte dessa kollisioner ska ses som skapandet av den populära komet kollisons -teorin att kometer skapades och krockade med Jorden efter neutronstjärnors kollisioners rester.  Men det är långsökt. Mysteriet väntar på sin lösning.

Saturnus ringar och en del av dess månar verkar betydligt yngre än man tidigare trott.

Antagandet att Saturnus ringar skulle vara cirka 4 miljarder år gamla lika gamla som planeten själv har varit sanningen under många år.

Nu verkar detta antagande ha förfalskats. Istället anses åldern vara cirka något hundratal miljoner år ungefär av samma ålder som då dinosaurierna spatserade på Jorden.

Vissa av Saturnus isplaneter anses även de ha denna ålder.  Dessa är Thetys, Rhea och Dione.

Forskare har använt datorsimuleringar för att räkna ut banorna bakåt i tid och dess förändringar över tid. Genom detta förfarande kan de se att banornas förändringar är mindre än övriga månars runt Saturnus vilket ger teorin att dess läge visar på att  en mindre tid har gått sedan dess första tur än övriga månars runt planeten.

Vad som hänt kan enbart spekuleras om. Kanske var månarna med tidigare men genom kollisioner mellan dem eller andra objekt har banorna förändrats och ringarna uppstått. Ingen vet men forskning om orsaken pågår.

Svärmar av robotar ska kunna utföra en gemensam uppgift i rymden.

Sheffield robotics är platsen där forskare nu lyckats programmera upp till  600 robotar för att dessa tillsammans ska kunna fullgöra en uppgift av något slag gemensamt i rymden.

Det blir robotgrupparbete av stort slag. Kan man verkligen lita på att 600 robotar i arbete inte i något fall krånglar? Att några eller en av dessa misslyckas med kanske katastrofala följder eller en misslyckad uppgift då blir följden.

Kanske går det att hålla koll på alla på en gång och ha reservkapacitet om någon av robotarna krånglar.

Tron är att det minskar den mänskliga felhandlingen om robotar tar över. Men då glömmer man att dessa robotar är programmerade av människor.

Robotarna ska självfallet inte bara användas i rymden i framtiden utan även på Jorden ett exempel här är en svärm  för självstyrande bilar.

För 11 miljarder år sedan minskade nyproduktionen av stjärnor i universum. Varför?

Efter Big Bang för ca 13,8 miljarder  år sedan expanderade universum ur  intet och utvidgade sig i intet. Denna utvidgning accelererade och gör så än.

Även stjärnbildningen tog fart och galaxhopar av stjärnor tog form med solsystem runt troligen varje stjärna.

Troligen expanderade och accelererade även denna bildning. Men sedan hände något för ca 11 miljarder år sedan. Stjärnbildningstakten i galaxerna avtog.

Kanske en bra händelse då en slags balans i galaxerna därmed kom till. Stjärnor dog och nya bildades i en evig händelsekedja. Men det blev en gräns för hur många stjärnor som skulle skapas. Det uppstod en bromsande effekt.

Likt nu har det troligen funnits ett svart hål i mitten av varje galax. I vissa galaxers mitt finns även den bromsande effekten av stjärnbildningar. En kvasar. Kanske enbart i de galaxer där bromsen behövs för att inte stjärnbildningen annars skulle skena i hastighet?

Riktigt hur kvasarer  uppstått vet ingen ännu. Men de är de ljusstarkaste objekten i universum och sänder ut strålning av alla frekvenser. Strålning vilken hindrar mycket av nya stjärnbildningar i centrum av de galaxer där de finns.

Hur, varför och om detta har hänt sedan stjärnbildning startade eller är en effekt av för snabb stjärnbildning vet vi inte. Vi vet bara att de har betydelse för den inbromsning av stjärnbildning vilken uppstod för 11 miljarder år sedan och därefter haft denna effekt i de galaxer där kvasaren finns.

Plutos månar med undantag av Charon kan ha bildats ur en katastrof.

Idag anses att Pluto och Charon kan ha bildats  likt de flesta andra system i solsystemets början. Charon har fångats in från Kuiperbältet och blivit en måne till Pluto.

Men övriga fyra oregelbundna månar runt Pluto kan ha  bildats ur en kollision.

En kollision mellan Pluto och en liknande i storlek stor himlakropp vilken delades i bitar. Här bildades då i resterna Styx,  Nix, Kerberos och Hydra.

Inte så konstigt om detta skett. Teorin om vår månes tillblivelse är även den av en kollision mellan Jorden och en annan himlakropp.

Nu söks spår av vatten på dvärgplaneten Ceres. Gåtan Ceres fortsätter fascinera.

Ceres lysande fält har gett mycket spaltutrymme under förra året och även i år. Idag tror man att dessa består av och saltavlagringar  av kolsyra.

Nu söks spår av vatten påCeres. Ännu är forskarna intresserade av denna dvärgplanet vilken gäckat dessa under lång tid med sina mystiska fläckar vilkas källa  numera tros lösta.

Sökningen efter spår av vatten görs med  Nasas rymdfarkost vilken med hjälp av sin mätutrustning Grand  (The Gamma Ray and Neutron detector) nu undersökt ytan ovan Ceres och vars resultat nu ska analyseras.

Ceres har säkert mer att visa oss ännu gäckar den oss med sina hemligheter.

Astronomer har upptäckt jättegalaxer 3,5 miljoner ljusår bort vilka är ca 10 gånger större än vår 100 000 ljusår stora Vintergata.

Här i supergalaxerna bildas stjärnor i en takt av 30 gånger större hastighet än i vår galax. Ljusstyrkan är enorm från dessa galaxer  upp till 14 gånger högre ljusstyrka har dessa galaxer jämfört med vintergatan.

En skillnad mot vår galax är att de har två kärnor vilket kan ha betydelse för både stjärnbildningstakten och ljusstyrkan.

Det intressanta just nu är att de existerar. Inget annat om dem,  vet vi med säkerhet.

HD 20782 en exoplanet 117 ljusår från Jorden. Med en nästintill platt elliptisk bana av mycket ovanligt slag.

Ingen av våra planeter i vårt solsystem har en sådan udda bana runt sin sol som HD 20782.  Inte heller någon ännu hittad exoplanet har en liknande bana. Den går ytterst nära och snabbt runt sin sol för att sedan gå en lång bana långt utanför densamma.

När den går mot solen ökar dess hastighet och likt en slangbellas projektil slungas den snabbt runt sin sol för att sedan lugna ner sig och  ta en lång tur långt iväg från sin sol.

Hur den en gång fick en sådan bana vilket i första hand är en bansträckning utmärkande för  asteroider och kometer  är en gåta. Om man nu ska se banor från sistnämnda som skilda mot planetbanor. Kanske man inte ska det?

Snabba röda blinkningar har observerats vid ett svart hål

V404Cygn heter ett svart hål där röda mycket snabba blinkningar har upptäckts.

Varje röd blinkning är i tid enbart bråkdelen av en sekund medan skenet  av varje sken är av samma styrka som 1000 solars styrka.

Vi behöver dock inte vara oroliga för skenet då det utspelas 1800 ljusår från oss.

Starka magnetfält från material runt hålet misstänks vara källan men det är inte bevisat.

Dessa blinkande sken är mer intensiva under vissa perioder och mindre under andra.

Vi kan se fenomenet, ett vi inte riktigt förstår däruppe långt ute i rymden.

Asteroider upptäcks inte. Senast det skedde var en som upptäcktes den 15 mars efter passage några dagar tidigare. Hade den träffat Jorden hade en katastrof för många människor inträffat.

Ännu är vi relativt oskyddade för asteroider av mindre format vilka inte alltid upptäcks förrän de passerat Jordens närområde. De döljs ibland av solens sken mm. Men risken för att dessa kommer ner på Jorden är stor.

Det handlar då inte om stenar vilka skulle utplånas i atmosfären vid nedfallet. Dessa blir oftast grus och stjärnfall.

Det handlar istället om sten av några tiotal meters omkrets. Sten vilken kan ge stora skador då merparten kommer ner på Jordytan.

Hur vi ska skydda oss och upptäcka dessa stenar för att varna lokalbefolkningen är idag okänt.

Spännande ljud från rymden.

Hör hur det hade låtit om du varit med när Huygens landade på månen Titan.

Hör hur det låter när det åskar på Jupiter.

Det är några ljud du kan höra inspelade av NASA. Här är länken  där du kan lyssna på nio spännande ljud från solsystemet.

Vill du sedan höra mer finns det på följande länk

Vi kan enbart se 5% av den materia som finns, resten är mörk materia. Men har ni tänkt på var den finns? Ni blir överraskade.

Enbart ca 5 % av all materia är synlig och möjlig att ta på eller mäta  och förstå. Resten finns men kallas mörk materia då den inte ännu går att mäta eller se med de medel vi har idag.

Om den någon gång går att mäta och se vet vi inte. Ibland kan man undra om den egentligen finns och inte bara  är en hägring i matematiken.

Men om den nu finns och det är vad jag vet alla forskare överens om var finns den då.

Tron hos allmänheten är att den finns mellan galaxerna och stjärnorna därute. Det är riktigt men stämmer inte helt.

Sanningen är att den finns även här i vårt solsystem och inte bara där utan även på Jorden och runt omkring oss.

En fascinerande verklighet vilken kan vara svår att acceptera. Vi har med andra ord ca 95% mörk materia (inklusive mörk energi) omkring oss. Materia vi inget vet om mer än att den finns där och säkert måste vara där för att verkligheten ska fungera. Om den alltid funnits i ett ingenting vi inte kan förstå eller uppkom likt den synliga materian vid Bing Bang kan vi fundera på.

Se även här om området

Ceres ljusa fläckar har börjat blinka.

Under en relativt lång tid efter besöket  vid Ceres i fjol var många undrande över vad de högreflekterande fläckarna på Ceres var för något.

Idag tror man att det är salt och is av något slag. Men helt säkert på sammansättningen är man ännu inte.

Fast reflekterande sken sågs.

Idag har nya fenomen setts. Inte från rymden utan från teleskop  riktade mot Ceres fläckar. Varför ses de som skiftande i ljusstyrka undras det.

Då kan man tro att det är Jordens atmosfär som stör. Men astronomer ser det inte så. Istället ses det som att Ceres rörelser ger solljuset som träffar fläckarna dessa effekter.

Frågan är egentligen varför det inte sågs av farkosten vilken besökte Ceres närområde i fjol. För min del anser jag att effekten ges av  Jordens atmosfär då effekten ses från teleskop riktade mot Ceres från Jorden.

Inte ens svarta hål lever för evigt. Men gåtan om vart de tar vägen är inte löst. Kan de försvinna i intet?

Svarta hål slutstadiet av en stjärnas liv där materia är så sammanpressat att inte ens ljuset kan ta sig därifrån vet vi alla.

Senare forskning visar även att  nästintill osynlig mycket knapp Hawkinstrålning  lämnar hålet. Men mest känt är att all slags materia och ljus i närområdet dras in i hålet och omöjligt kan lämna det.

Men det svarta hålet finns inte för evigt. Nu har bland annat Stephen Hawkins kommit fram till att hålet efter en oändlig tid avdunstar och försvinner.

Men det ger följande paradox vilken ingen idag kan besvara. Vart tar det otroligt täta materialet vägen? Matematiska beräkningar ger beskedet att det helt enkelt försvinner i tomma intet. Men kan vi människor acceptera en sådan slutsats? Kanske. Kan vi acceptera Big Bang att allt skapats ur intet i intet. Intet vilket sedan dess expanderar kan vi kanske även acceptera att materia försvinner i intet.

Kan det var så att hålet avdunstar  in i en annan dimension av tid och rum?

För ytterligare teoritänkande av nutids karaktär för att lösa dilemmat och utifrån det försöka hitta en mer accepterande lösning följ följande länk.

Ryssland och Europa samarbetar nu för att söka liv på Mars. Raketen för detta steg den 14 mars.

Den 14 mars steg den upp farkosten vilken ägs av Europa och Ryssland tillsammans och vilken ska söka efter liv på Mars.

Raketen  ska testa en ny landningsteknik. Dess huvudsakliga uppdrag är däremot att leta efter tecken på metan i atmosfären. Metan kan betyda biologiska effekter.

Men redan 2018 ska en ny farkost sändas upp. Då med en rymdbil vilkens uppdrag blir att borra i utvalda avsnitt av Mars yta för att söka efter tecken på nuvarande eller dåtida liv. 

Supernovor finns av skilda slag. Gemensamt är att de flammar upp sekundsnabbt och sedan har en stjärna kollapsat till ett svart hål eller förintats helt.

Supernova är en stjärnas sista sekunder. Ett uppflammande i en sekund och sedan är den bort och bildar ett svart hål där materialet koncentreras.

Det finns flera slag av supernovor . Istället för förloppet ovan kan följande ske. .

Det första är när massiva stjärnor dör. De kollapsar in i sig själva och en neutronstjärna bildas. Om det är en mycket massiv stjärna exploderar den i en supernova och försvinner som det ser ut spårlöst.

Ett andra slag är där supernovan drabbar den ena av två stjärnor i ett dubbelstjärnsystem.  När en röd eller annan slag av stjärna  i sällskap med en vit dvärg mister materia till den vita och denna till slut av detta exploderar i en supernova.  Dvärgen förintas då. 

Stjärnors ljusstyrka är av två slag. Från en utsiktsplats eller på plats. Lätt ta fel.

Många stjärnor  har en ljusstyrka som i många fall är betydligt skarpare än vår stjärna eller sol.

Men från Jorden kanske den ses som svagare eller mäts som ett svagare sken. På plats är ljusstyrkan i många fall betydligt större än vad som först mätts.

Om länken här följs kan mer om hur det matematiskt kan räknas ut hur starkt ljussken en stjärna har räknas ut och förstås.

Kontentan i dag är att förstå att ljusstyrka är av två olika slag sett från Jorden. Det är inte alltid första intrycket är det rätta.

Komet C/2013 A1 svepte mycket nära Mars i oktober 2014. Effekter uppstod vilka kan ge svar på Mars atmosfär i det förgångna.

Veckor innan detta möte mellan kometen och Mars besöktes Mars ovan av Maven en rymdfarkost från Jorden.

Mätningar gjorda av denna farkost visar på tillfälliga men stora magnetiska förändringar av Mars tunna atmosfär. Idag tror man att en del av denna atmosfär försvann vid mötet.

Det ger teorin anser jag att händelser av detta slag är förklaringen till att Mars atmosfär försvunnit efter hand genom eonerna. Lite i taget vid närmare besök av kometer.

Troligast kan detta inte ske här på Jorden. För att detta ska ske ska vissa kriterier finnas och ett av dessa är avståndet  till solen och solvinden vilken är en bov i sammanhanget.

För att förstå hur koppla upp dig på medföljande länk där Nasa ger sin förklaringen till mötet och effekten i oktober 2014.