Är kockar hemska människor?

Vi minns filmen Kocken där en sadistisk kock plågar sina medhjälpare med grymheter som man inte trodde var möjliga i modern tid.

Jag trodde det var en film, inget som speglade en verklighet som kanske var vanlig då 1969 och än mindre i dag.

Sedan läser man och förundras hur det ännu i dag och då i verkliga livet, finns en hierarki som man inte trodde var möjlig i köksregionerna.

Den uppfattning jag trodde var riktig om kockar och matlagning efter alla kockprogram i teve var att det var gemytliga män och kvinnor som var snälla och omtänksamma mot allt och alla.

Så fel detta verkar vara. Jag läste Reportageboken; Rapport från vår sköna nya värld, skriven av den legendariske Günter Wallraff vilken kommit ut i år.

I de reportage han nedtecknat i denna bok där han inkognito kommit in i miljöer för att arbeta och avslöja missförhållanden, finns ett reportage från en känd restaurang i Tyskland, Wartenberger Müle.

Här styr, eller styrde, kocken H Krüger med järnhand praktikanter under reportagets nedtecknande, ord som rövknullare och andra otrevligheter förekom dagligen, arbetstider runt 18 timmar om dygnet var och är kanske vanliga ännu. Lön kunde betalas ut lite hur som helst, eller inte alls, till de anställda mm mm.

Är kockar skräckvarelser på många restauranger och är de diktatorer även i vårt land?

Man kan undra.

Varför är brons tredje pris i tävlingssammanhang?

Guld och silver är ädelmetaller och grundämnen vilka många smycken i långa tider tillverkats av. Men brons, finns överhuvudtaget bronssmycken att köpa i dag? Brons är en legering och en ädelmetall, men inte ett grundämne.

Bronsåldern har vi hört talats om, den kom efter järnåldern. Kan det finnas ett samband med denna tids smycken och tredjepriset brons i dag? Jag vet inte.

Skulle vi inte idag hellre ha en ädelmetall som även är ett grundämne som pris?

Förslagsvis platina. En metall dyrare än guld. Platinasmycken finns men här i Sverige är de ännu ovanliga.

För att modernisera prisutdelningarna skulle då 

första pris vara Platina, 

andra Guld 

och tredje Silver.

En idé som jag ser som möjlig att genomföra.

Vår järnmalm räddade många släkter in i vår tid.

Andra världskriget, Sverige, en tid av fasa för de flesta, hopp för andra, beroende på vilken samhälls och människosyn man hade.

I Sverige fanns tyskvänligheten de första åren av kriget men allteftersom krigslyckan vände vändes denna till sin motsatts. Nazisvensken blev USA-vän och transittrafiken sågs inte längre med lika välvilliga ögon.

Vår export av järnmalm till krigsindustrin sågs inte längre som en garanti för att slippa att bli invaderade av Tyskland. Vi förstod att Tyskland gick mot en förlust av kriget och vi vågade kritisera Tyskland.

Hur det gick sedan vet vi alla hoppas jag. Men en sak kan vi däremot vara säkra på och det är att genom vår undfallenhet mot Tyska nazitidens agenda slapp vi krigets fasa här. Många svenska liv sparades och genom detta lever många av oss i dag som aldrig annars blivit födda om våra fäder och mödrar hade blivit offer i kriget.

Undfallenheten i Sverige då kan många av oss tacka för i dag, annars hade vi aldrig kommit att födas. Vilka av oss som då tillhört de ofödda kan vi inte veta.

Hur Europa sett ut i dag om vi sluppit nazitidens fasor är även det en fråga som kan ställas men inte besvaras. Troligen hade vi haft högre levnadsstandard i Europa och ett helt annat samhälle.

Kan alla ha fel?

Självfallet, men kan alla acceptera att de har fel i en fråga eller uppfattning?

Nej, tyvärr kan inte alla det. Många tänker statiskt den uppfattning, den tro, den lärdom de en gång fått kan de inte förändra då det skulle krascha deras verklighetsuppfattning och personlighet.

Andra däremot söker förändring aktivt och kan likt kameleonten byta uppfattning utefter vart fördelarna finns för detta.

Andra vilka är de som är bäst lämpade för vår tids agenda kan både ge och ta. De kan förstå andras tankar och även förändra sin egen uppfattning av något efter prövning av argument.

Vi är därför som mänsklighet uppdelade i dessa tre slag av tänkande och vilken du tillhör känner du bäst själv efter ovan beskrivning.

Att vända kappan efter vinden för att få som man vill

Sokrates sa en gång att retorikern kan få en sak att framstå som omväxlande rätt eller orätt för samma persons åsikter när han vill.

Jag påstår att det är just detta som vår tids, men även romartidens, advokater kunde och gör. De vänder kappan efter vinden likt många politiker gör. Genom att vinna en politisk debatt eller ett brottsmål får karriären en skjuts uppåt.

Och det personen försöker få igenom med skicklig retorik, ont eller gott, är relativt efter vilket som önskas uppnås för karriären. Heder och hederlighet är inget som betyder något i dessa sammanhang.

Om det får en mördare fri eller en oskyldig släppt eller dömd har ingen betydelse. Enbart att det fall advokaten fått till del vinns är av betydelse, då får advokatens karriär en skjuts uppåt. Liksom att politikerna som får igenom sin vilja får en uppmärksamhet som ger en karriär uppåt.

Det är självfallet att vända kappan efter vinden och ta parti för det som lönar sig bäst. Men för seger behövs retorik och av den anledningen har detta skolämne fått mer och mer betydelse i vår tid. Detta då en skicklig retoriker kan uppleva att det leder till att öppna stängda dörrar in till maktens korridorer.

Egoism ses som gott för alla, en spegling av Sverige i dag

Vi fick under sena 1990-talet en inriktning i samhället som kallas individualism och nyliberalism. I dag florerar detta på alla stadier i samhället och Alliansens politik är en spegling av denna filosofi.

Även arbetspolitiken som Herr Borg tagit från en av nobelpristagarna i ekonomi florerar för fullt. Amerikansk filosofi har alltid varit att ju lägre ekonomiskt stöd en arbetslös får desto lägre lön arbetar denna för. I USA har därför många både två och tre arbeten där lönen sammantaget inte går att leva på.

Egoismens tidevarv skulle vår tid kallas då individualism och nyliberalism är speglingar av detta. Allt med målet att de redan privilegierade ska kunna leva av andras arbete utan att någon ska se ned på denna egoism utan istället beundra dessa egocentriker och själva försöka efterlikna dessa.

Därav har vi fått ett samhälle  med en politik där vissa värderas högre än andra i människovärde.

Något som varit omöjligt politiskt för bara några årtionden sen att arbeta för i Sverige.

Cikadorna var ursprunget till sången

Cikadorna är en grupp insekter som finns i ett antal av ca 2500 arter på vår jord.

Enligt den grekiska mytologin var dessa mänskliga och sjöng så vackert att muserna överväldigades och en del av de människor av vårt släkte som då fanns överväldigades så av sången att de slutade äta och dricka och dog.

Av dessa uppstod en del senare och från dessa kom sedan cikadornas insektssläkte till, vilka av muserna fick gåvan att de efter födelsen inte behövde någon näring utan omedelbart började sjunga fram till sin bortgång.

Men vad som är intressant om vi ser till nutid, dåtid och kanske framtid är hur en del förtrollas av sång och inte ansåg (anser) sig kunna leva utan den medan andra inte tycker sång är viktigare än något annat och i många fall väljer bort den i sitt liv.

Ska ovanstående förklara de tankar man hade i den grekiska antiken av hur vissa älskade sång och levde för den medan andra var likgiltiga eller mindre intresserade av att njuta av densamma?

Möjligt, då det mesta förklarades utifrån mytologi liksom det i dag förklaras genom psykologi.

Även i dag finns de som älskar sång och de som inte gör det.

En del vill skriva odödliga verk, andra skräms av det.

Många önskar lämna något efter sig så de inte glöms bort i mänsklighetens historia. De klassiska filosoferna är ett exempel, andra är grymma krigshetsare.

De har alla det gemensamt att de ville bli berömda för något och inte glömmas bort. I dag finns de som går till ytterligheter för att få ett namn i historieböckerna. Massmördare mfl kufiska psykopater.

Sedan finns motsatsen, de som aldrig vill synas och absolut inte heller kommas ihåg, utan som önskar leva anonymt och glömmas bort. Här finns de som vägrar intervjuas,  uppge sitt namn vid olika möjligheter till detta och som vägrar bli fotograferade.

Även dessa är kufiska personer med personlighetsstörningar.

Sedan finns de vanligaste människorna som varken bryr sig om den ena ytterligheten eller den andra. Dessa kan bli berömda som vad som helst, idrottare, företagsledare eller genom något annat som kan ge pengar.

I denna grupp finns även de som inte tänker på varken det ena eller det andra utan bara lever sitt liv utan att bry sig om ifall de uppmärksammas utanför den närmsta kretsen eller inte. De som kan kallas medelsvensson i Sverige.

Vem man är märks utåt men inte inåt.

Funderingar över varför de olympiska spelen uppstod i det gamla Grekland

På den tiden tog ofta män som älskare. Man läser sällan eller aldrig att de tog kvinnor som älskarinnor utan unga män eller pojkar.

De olympiska spelen kan därför ha uppkommit genom att man den vägen velat se vackra kroppar. Kvinnor fick inte delta här och deltagarna var nakna under sina grenar.

Även på teatrar vara alla roller mansroller, när en kvinnoroll fanns var det män som spelade även denna roll.

Varifrån kom detta sökande av män?

Varför skrev de gamla grekerna mer om sköna ynglingar än om vackra kvinnor, vilket det säkert fanns mycket av?

Hade denna dyrkan av män, som gjordes av män, något som kom från mytologin var det tvingande och inget annat?

Alla skribenter på den tiden, filosofer mm, var väl knappast intresserade av män tycker jag.Frågorna är många och mysterierna stora anser jag.

Nog hade väl ändå de flesta män, nu som då, velat se vackra kvinnor på scenen vid teaterstycken, istället för män utklädda till kvinnor vilket jag även i dag tycker är osmakligt att se.

Jag förstår inte den grekiska antikens kultur på denna punkt.

Finns en början av allt?

Om BigBang stämmer är det detta som blev början av något som inte själv hade en början utan bara blev till ur ingenting.

Alternativet är i dag tron på att Gud skapade allt från ett mörker där inget fanns från början förutom skaparen Gud.

Gud har alltid funnits enligt denna tro och är skaparen som skapade allt ur ett mörker.

Beroende på vem man är tror man på något av detta, alternativt skapar man själv en tro sammanblandad eller utifrån ovanstående, då har man något man kan acceptera som möjligt utifrån hur man lägger kunskap till kunskap inom sig.

Vad tror du?

Jag tror på Gudstron, som är en tro man inte kan bevisa något ur men heller inte motbevisa. Man ska enligt denna tro som ett barn. Den som inte är som ett barn får svårt att komma in i Guds rike står det i bibeln.

Barn tror utan bevis, de accepterar det som sägs till dem som sant.

På samma sätt är Gudstron. Min tro. Vetenskap förändras över tiden. Paradigm förfalskas och nya uppkommer. Bibelns dogmer ligger fast.

Vad kom först ägget eller hönan? Vilken skapelse är lättats att ta till sig om man funderar på detta? Jag säger skapelsen då kom hönan först. Hur man får in ägget eller hönan i BigBang kan jag inte förstå.

Varför är löften bindande i en del fall och inte i andra?

Ett som inte längre är viktigt att hålla och som accepterats att vara relativt är äktenskapslöftet.

Däremot är vissa löften bindande även idag. Ett handslag kan räcka för att ett avtal ska ses som bindande.

Ett löfte om att betala en viss summa för något eller göra något spektakulärt om inte något faller in blir ett löfte som ofta kallas att slå vad. Att slå vad och hålla vadet eller löftet ses som tvingande i betydligt större grad i vår tid än ett äktenskapslöfte som i dag ses som en ceremoni.

Ceremoni av slaget dop och konfirmation som de flesta ser som en tradition men utan att ta själva löftesgivandet under denna som allvarligt.

Löften givna under ex vadslagning eller löften givande under affärsuppgörelsers handslag ses däremot som ytterst tvingande och handslag vid affärer som inte hålls kan bli en tingssak.

I alla dessa fall bör det tvingande vara bevittnat annars blir det ord mot ord.  Men tvånget består.

Medan däremot traditionslöftena inte ses som så viktiga av flertalet även om bevittningen är större i de flesta fall när dessa ges.

Vår tid kan därmed inte ses som lik tidigare tider då det som i dag ses som traditionslöften då sågs på blodigt allvar och kunde bestraffas hårt vid löftesbrytning. Övriga löften och vad var även de hårt hållna förr.

Min misstanke är att med just äktenskapslöftet har synen förändrats då människan är promiskuös och alltid varit det men i vår tid har det accepterats och då har religion fått stå tillbaks i de mest sekulariserade staterna.

Statussymbolen hästen har blivit kvinnans i vår tid.

Mannens statussymbol nummer ett förr var hästen. En bra arbetshäst eller ridhäst var ett måste för de flesta. Att kunna använda en häst som arbetsredskap, till att förflytta sig, med eller utan vagn, var enda möjligheten att snabbt förflytta sig landvägen.

En god ryttare, en god riddare, fordrade en bra häst.

Den som inte klarade av att äga eller använda en häst var utanför och oftast mycket fattig. Hästen var mannens i de flesta fall. Andra husdjur var i många fall kvinnans lott att sköta.

I dag har få män häst om den inte har sådan kvalité att den kan användas för att tjäna pengar på i travbanevärlden.

Däremot har många kvinnor häst i dag med syftet att rida ut i naturen. Könsrollerna har ändrats, mannens statussymbol har blivit kvinnans fritidsintresse.

Ersättningen för hästen i mannens värld är i dag bilen. Men här är mannen tvungen att ha stora bilar med många hästkrafter för att utmärka sig, i dag är stadsjeeparna den ultimata symbolen. Oftast behöver mannen inte detta fordon utan kunde klarat sig med ett mindre.

Men då kvinnan i dag, i motsats till under hästens tid, gått in i mannens statusvärld, skaffat bil, oftast av praktiska skäl, därav få kvinnliga stadsjeepägare, har mannen känt sig tvungen att utmärka sig med större fordon än kvinnan.

Men allt är inte förändrat, likt förr då den som inte hade häst var fattig och utanför om han var man, är det i dag samma sak med bilen.

Statusjakten mellan könen fortsätter i de flesta fall är det inget annat än en intryckslek, mannens, då denne försöker göra intryck på kvinnan med syfte att bli intressant för kvinnan. I de flesta fall är det den gamla parningsleken som går av stapeln om och om igen. Generation för generation.

Kvinnan däremot ger sina signaler med annat än statussymboler för att intressera mannen. Det är genom klädstil och make upp kvinnan agerar.

Varför detta behov av skyddsamuletter?

Skyddsamuletter har alltid funnits. Det är bara motiven som skiftat över tid.

Men varför behöver människan dessa trygghetssymboler som sinsemellan inte har någon likhet med varandra över tid?

Är det för att ersätta den allskyddande modern som inte finns längre när barnet växt upp?

Är det för att få trygghet i en värld där det kan hända vad som helst?

Är det magiskt tänkande?

Säkert ligger sanningen lite i varje av ovanstående.

Jag tror även att dessa amuletter kan ses som något man kan jämföra med symboler för något, vilket många i dag använder. Kristna kors, Tors hammare och föreningssymboler mm.

Man bär dem för att få ett sammanhang av något, en tillhörighet av något.

Kanske man kan se vigselringar på samma vis. De är även en slags tillhörighetssymboler.

Signaler utåt, trygghet inåt. Jag är inte ensam, blir tecknet utåt likväl som trygghetsskapandet inåt.

Symboler kan ge mycket, trygghet, skyddstänkande tillhörighet.

De har alltid funnits och kommer säkerligen  på ett eller annat sätt också att alltid finnas.

Minnen från förr skapar sammanhang i nuet.

Din bakgrund med alla vidhängande minnen gör att du med åren får lättare för att hitta ett sammanhang i livet och samhällets utveckling.

Dina upplevelser från tidigare skeden och upplevelser du varit med om, hört och läst om är det bakgrundsmaterial du har för att se och förstå det som du upplever i nuet.

Nya upplevelser tolkas utifrån något du upplevt eller tänkt tidigare i andra sammanhang där du söker någon likhet och hur du då accepterat detta.

I dag värderas inte denna förmåga hos de äldre vilka har mer att ösa ur och just därför kan se sammanhang som gör att vissa förändringar bör undvikas i samhället. Man upplever en varningssignal som yngre inte kan se eller uppleva.

Segregation av arbetslösa och sjuka, misstron mot invandrare ser de allra äldsta i många fall som liknande det som fanns under 1930-talets Europa. Något som medelålders och yngre inte kan se, om de inte läst mycket om den tiden.

Dock är den generation med minnen från denna tid snart helt borta och det är anledningen till att segregation av arbetslösa och sjuka inte upplevs av de styrande eller de flesta människor i dag, som inte själva tillhör gruppen.

För ytterligare många år sedan sågs äldre som visa och var de som man tillfrågade när samhällsproblem mm uppkom. I dag frågas äldre inte till råds istället ses ungdom och förändringsbenägenhet som viktigast.

Men om denna förändringsiver, ofta utifrån något som redan fungerar, är bra svarar jag skarpt, att i de flesta fall är det inget annat än ett fördärv för nutiden och framtiden.

Är människan lika blind i kärlek som djuren i sin parningslek?

Vi vet alla hur ex vissa fågelarter bland hanarna burrar upp fjädrarna och låter ljud komma ur strupen för att bli attraktiva för honorna.

Många handjur går i allvarlig närkamp med rivaler där den vinnande hanen får honan som genom detta urval får en stark hane.

Människan är inte olik. Mannen spänner sina biceps framför kvinnorna på stranden eller annorstädes för att visa sin styrka. Går i närkamp fysiskt i fyllan o villan med andra män och beundras av vissa kvinnor för detta som attraktivt.

Förr av de flesta kvinnor, i dag är dock inte alla kvinnor tända på män av det slaget. Variationerna har ökat, troligen beroende inte bara på samhällsförändring där makt ses som attraktivt, utan även då barnadödlighet minskat och fler och olikartade arvsanlag överlevt till vuxen ålder.

Härmed ges andra slag av attraktionsmönster, som förr aldrig kunnat överleva och gett livskvalité och fruktsamhet.

Kärlek kan ge svartsjuka vilken i förlängningen kan ge våld. Detta är en mänsklig baksida av fortplantningsdriften hos människan.

Men visst är människan blind i sin kärlekstörsts uttryck, likväl som djuren.

Klokheten syns inte utanpå en människa

Detta är något som vi alla hört. Men för den skull ska inte schabloner göras.  Hur många har inte hört eller läst uttrycket ”dum som en blondin.”

Troligen kommer det från någon avundsjuk som velat se ut som en blond skönhet och blivit brädad av denna.

Utseende och intelligens har inget samband.

Däremot kan den som har sexappeal locka och utnyttja människor till mycket, för egen vinnings skull. Sol-och-vårare är exempel på människor av detta slag.

Människor med utstrålning hör till denna grupp, vilket inte behöver vara synonymt med vackra människor, utan istället har dessa något som lockar men som inte går att förklara med skönhet.

En klok människa är en som bryr sig om andra och försöker vara rättvis och  försöker hjälpa någon i nöd, i stort som smått.

Klok innebär dock inte alltid välutbildad. Tvärtom, en välutbildad har lärt sig kritiskt tänkande och detta kan vara ett hinder för omtanke och empati. Detta då kritiskt tänkande innebär misstänksamhet mot all information.

En klok och vis människa kan däremot ses som en vardagens ängel. Denne finns där vi minst anar det och har vi tur möter vi denne när vi behöver en medmänniska som inte bara tänker på sig själv.

Kan man förstå en dikt skriven av någon annan än en själv?

Knappast, man tolkar den. Därför är oftast tolkningen gjord utefter vad man som läsare tycker sig förstå. Alltid utefter den förförståelse man har av en liknande textmassa.

Därför kan ibland poesiaftnar där poeten själv läser sitt verk vara bra för förståelsen av vad denne egentligen menar med poemet. Om inte, fråga denne.

Jag har själv alltid svårt för att förstå vad en dikt egentligen vill säga. Min egen tolkning har alltid varit långt från vad den som skrivit den menat. Många gånger är en dikt för mig helt oförståelig.

Kan det vara vanligt att människor inte kan förstå och därför är det en anledning till att poesi läses så litet och säljes än mindre?

Vilka är då förståsigpåarna av denna litterära genre?

Kan det var samma slag av människor som slukar kultur?

Kan det vara en åtskillnad mellan oss och de andra som gör att vissa som läser poesi gör detta för att ge sken av att förstå det men egentligen inte förstår mer än vi andra?

De fascineras av poetens personlighet i många fall men texterna är för dem lika mystiska som för de flesta andra.

Är poesi något för alla eller är det bara något som ska segregera människors så kallade kulturella förfining människor emellan? 

Ambrosia, de grekiska gudarnas mat

Genom att äta denna nektar kunde deras odödlighet och eviga ungdom bevaras.

Detta var ungdomens källa och odödlighetens elixir.

I alla tider har människan sedan dess sökt denna källa. I många fall var det en av alkemins mest betydelsefulla sökmotorer, den andra var att försöka bli rik som ett troll genom att försök gjordes att av ickeädelmetall göra guld.

Allt misslyckades och drömmen om evig ungdom och rikedom utan gräns blev en dröm som finns ännu i våra dagar.

I dag går jakten på evig ungdom i laboratorierna där man söker den länk i DNA som kan ge svaret på åldrandets gåta.

Jakten på rikedom finns självklart även numera och är i första hand jakten på snabba pengar genom att göra snabba klipp i aktier eller spekulation.

Här har några lyckats, på bekostnad av flertalets felspekulation.

Den eviga jakten och drömmen om evigt mänskligt liv och stort kapital fortsätter och kan väl ses som den eviga mänskliga drömmen.

Drömmen som inte kan uppfyllas men som i många fall är energin bakom allsköns utveckling och hopp i samhället. Politiska ideologier. Människors innovationer och sexuella begär.

Vingarna som människan aldrig fick

Dinosaurier är enligt vetenskapen ursprunget till vår tids fåglar.

Det får vi lita på, säkert finns det likheter vi lekmän inte kan se med ögonen.

Men varför blev inte människan en flygande varelse? Nog hade det varit lika möjligt som att dinosaurier utvecklades till flygande varelser i ofantlig storlek för att sedan, enligt evolutionens teorier, minska i storlek och få fjädrar.

Vi kunde haft en utfällbar vinge mellan varje arm och ben.

Spår av andra slag finns på våra kroppar, svanskotan är ett, vi hade som människa svans en gång, påstås det. Varför vi människor blev av med den kan man diskutera.

Vi hade simhud mellan fingrarna och tårna påstås det även av vissa forskare. Varför denna försvann kan man även diskutera.

Tänk om vi haft vingar, då kunde vi transporterat oss betydligt snabbare än i dag mellan två punkter är fågelvägen alltid närmast. Vi kunde gått, sprungit eller tagit en flygtur.

Tänk om vi även kunnat andas med gälar och haft simhud kvar, då kunde vi utöver detta även tagit en tur under havets yta. Nog hade det varit den ultimata evolutionsutvecklingen, inte att vissa ev utväxter försvann.

Det hade funnits fler möjligheter för alla att uppleva allt mellan atmosfär och havsdjup. Är det bara fantasi eller hade den möjligheten kunnat realiserats i evolutionshänseende?

Om så, varför gjorde den inte det? Finns någon levande varelse, eller har det funnits någon levande varelse, som kunnat leva i vatten likväl som på land som även kunde flyga? 

Vilka personer och gudar som fanns i grekisk mytologi och samhälle.

Vi är alla ännu i dag påverkade av de gamla grekernas filosofi politiskt, etiskt och på många andra områden. Idéer som i dag används tänktes ut för länge sedan och har sedan dess påverkat oss och våra förfäder i några tusen år.

Mytologin från den tiden har fascinerat oss och gör så ännu. Teveserier med inslag av grekisk mytologi har blivit populära.

Men vilka var de personer som påverkat oss och vilka var de mytologiska varelserna?

Nedan är två länkar som jag rekommenderar alla intresserade att se på. Här är personer och mytologiska väsen alfabetiskt uppradade och lätt förklarade av vilka de var och vad de stod för.

Den mytologiska länken: Här

Den historiska länken: Här

Sierskan i Delfi var vansinnig när hon förmedlade goda råd.

Detta påstår Platon i sin bok Faidros vers 244 b. Men att vara vansinnig sågs inte som negativt på denna tid.

Idag hade detta inneburit att den som ansågs vansinnig inte var vid sina sinnens fulla bruk och borde spärras in på en psykklinik. Ingen skulle lyssna på dennes, som det skulle ses som, sjuka fantasier och verklighetsuppfattning.

Då för länge sedan sågs vansinnig som att personen fått kontakt med gudarna och den vägen fick inblick i deras värld. Den fick under det annorlunda upplevelseskedet inblick i vad som skulle ske och kunde därför förmedla spådomar. Detta gjorde oraklet i Delfi, visserligen var dessa utsagor mycket svårtolkade då oraklet var påverkat av ångor från underjorden som sipprade upp där hon satt.

Men tolkningen av vad som sades gjordes efterhand alltid till oraklets fördel och därför var oraklet spåkvinnan, prästinnans ord, mycket viktiga under lång tid, ca 1200 år fanns det ett orakel i Delfi.

Vem konsumerar kultur och varför?

Kultur, begreppet som hör hemma bland de bildbara är vad det alltid setts som. Människor från arbetarklassen och de som inte har högre utbildning ser ner på kultur i form av gallerier, museer, teater mm.

Detta ses som lyxkonsumtion och helt meningslösa sysselsättningar. Något för de rika och förnäma, anses det.

Men även kulturslukarna, de så kallade bildade, förnäma och rika ser även de kulturen som något som skiljer dem från de obildade och oförstående.

Därför är människor i många fall överens om detta. Detta är något för oss, inte er. Detta är inget för oss, utan för dem.

Konsumtionen är att gå på vernissage, gallerier, teater och museer. Självklart kan mer ställas in i detta begrepp. Men ovanstående är det som klassiskt ses som kultur.

Klasskillnaderna inom kulturbesök finns fortfarande medan många andra ting förändrats och jämställts. Bokläsande görs i alla klasser. Resor likaså.

Semesterturer var förr även det något inte arbetarklasen gjorde, även om det bara handlade om besök på några mils radie. I dag gör alla detta, undantag sjuka och arbetslösa. Men målen är olika för arbetarklass och akademiker. Den förra reser oftast till badstränder. Den senare till kulturbesök och äventyr.

Skillnaderna består ännu idag, man önskar visa vart man hör, i dag som då.

Föraning, är det en siarförmåga och har alla denna?

Att känna på sig något gör de flesta och ibland blir föraningen sann. När så blir fallet tas det som att man kan se framåt även om de flesta gånger man haft en sådan känsla efteråt visat sig falsk.

Samma sak är det med siare och spågummor. Ibland får de rätt genom sin insikt om hur människor känner och hur det då kan gå för dem. Dessa siare är i många fall duktiga på att psykologiskt ta till sig signaler och att analysera dessa, läsa mellan raderna och instinktivt förstå vad den som besöker dem önskar höra.

Ibland har den besökande bara kommit för att få en bekräftelse på något denne redan vet eller önskar att någon bekräftar.

När så siaren tar tag i tråden och får rätt sprider sig ryktet om dennes förmåga.

Alla kan inte bli siare men alla kan ha föraningar. En siare spår andras framtid eller nuvarande liv utefter föraningar om detta som denne tycker sig ana och så chansar denne på vad den undrande önskar höra.

Den som är tvivlande på siarens kameleontförmåga och egen föraning vill få bekräftad osanningen i denna för sig själv. Liksom personer som öppet berättat vad de redan vet för siaren och får bekräftat detta motarbetar andra allt för att bevisa att siare är bluff. Medvetet eller omedvetet det blir en självuppfyllande profetia.

Hur kan någon dömas för mened?

Sanningen är relativ i förhållande till vem man är.

Vittnen till något tänker och reflekterar utefter den förförståelse de har. De tolkar en gärningsmans kläder och färg enligt vad de tidigare har för uppfattning av och tolkar efter någon elak person de mött i sitt förflutna. De vill omedvetet bekräfta att så ser en ond person ut.

De ser vad de sett tidigare i ett chockat tillstånd. De återupplever och detta är anledningen till att olika personer som upplever samma sak ger skilda vittnesmål. Man tolkar utan att se verkligheten konkret.

En kan ha sett skäggväxt på en gärningsman där någon annan inte sett någon. Kläderna och dess färger kan även ha setts olika. Hade personen däremot varit en helt vanlig person och mötet ett vanligt möte skulle vittnena istället med största trolighet varit mer överens om klädedräkt och färger inklusive utseende på personen de träffat. Men just för att det varit ett krisartat möte blir olikartad syn på denne så tydlig.

Vi kan se detta även då vittnen sett en bil som uppträtt konstigt och otrevligt. Bilmärken kan dock inte många i dag, då bilar har ett utseende som liknar varandra oberoende av märke. Men lackens färg upplevs olika av olika vittnen utan att man tar färgblindhet i beaktande.

Likt ovanstående är det situationen som beror på vittnesutsagan. Därför är mened ett svårt dilemma i domstolar. Människor ses som att de ljuger i vissa fall men tror att de talar sanning. Så hur kan man då döma annat än att vittnet ej är tillförlitligt och inte 100 % säker på sin sak, vilket ofta advokater kommer fram till och även rätten. Så har åter en skyldig frisläppts eller en oskyldig dömts.

Vilddjuren finns även bland människosläktet

Hur upptäcker man dem? Svar; Det gör man inte. Däremot ser, upplever eller läser man om dem i media.

De lämnar spår. De misshandlar, våldtar, mördar och lämnar sina spår på alla slags vis. Exempelvis nedsmutsning, ilskna utrop utan substans, hänsynslöshet och otrevlighet i alla sammanhang.

De skrämmer och genom detta respekteras de då människor inte vågar opponera sig mot dem. Risken för hämnd finns alltid om de inte upplever att de får rätt.

Det handlar inte om psykopater eller egoister, det är en annan slags personer. Vilddjuren har känslor, men kan inte styra dem på grund av sin ilska som förr kallades temperament och häftigt humör. Häftigt ska inte ses begreppsmässigt då det i dagens tolkning ses som spännande, utan som tidigare, som kall och hård hänsynslöshet.

Vi har alla sett dess spår. Plötsligt är de där. Utseendemässigt kan de inte urskiljas, varken kön eller plats i samhället kan ses som urskiljande. De finns överraskande bland de vi många gånger minst anar. 

De har alltid funnits och är en procentuell del av mänskligheten, vilken vi inte önskar ha med att göra om vi kan slippa. De agerar ibland i flock men oftast ensamma.

Finns det kvinnliga kvar? Finns det manliga kvar?

Förr visste alla hur en kvinna eller man skulle vara. Man hade en könsroll för att familjen skulle fungera. I dag finns inte denna och resterna utrotas så fort man hittar någon gammal rest av den.

Familjen är inget bestående utan en tillfällig konstellation. Få familjer av det slag man förr kallade livslång kärnfamilj finns kvar.

Den förr ovanliga skilsmässan är i dag något som går före allt annat. Den som inte är skild ses med konstiga ögon på. Den som är skild är oftast det mer än en gång, det har gått inflation i skilsmässa. Vid undersökningar frågas ibland efter din nuvarande status. Inte om du är gift, skild eller ensamstående.

Man har accepterat att inga fasta förhållanden finns utan enbart tillfälliga och att detta är normalt.

Men mår människan bra av detta att fly istället för att kämpa för den familj man skaffat?

Genom att inga fasta könsroller finns längre har det kvinnliga blivit manligare och tvärtom.

Kan detta vara en av anledningarna att inga fasta värden eller bestående känslor finns?

Efter förälskelsen kommer inte kärleken utan bara tomhet. Förälskelsen som enligt vetenskapliga rön varar i ca 3 år blir till ett vakuum efter denna tid då flertalet tror på livslång förälskelse och inte klarar av tiden efter detta och kampen för ett bra förhållande eller hållbart aldrig kommer till stånd.

Tig och Lyssna

Många kan tala men färre kan lyssna. Varför många tar samtal som kritik, om det innebär kritik mot något personen gör eller sagt är en gåta.

Det är väl detta som i många fall kallas sandlådelek. Man talar förbi varandra, kan inte lyssna men kräver att motparten lyssnar. Att ge och ta och försöka förstå motpartens argument och kanske hitta en väg där båda blir nöjda är omöjligt i många fall. Sandkastningen fortsätter.

Problematiken kommer oftast från någons arv där det gällde att slå sig fram utan hänsyn eller tanke på att det kunde vara fel. Fel hade ingen betydelse, det gällde bara att få sin vilja igenom, oberoende om man kanske anade att det man önskade kanske ändå inte var det bästa förslaget.

Men det hade ingen betydelse, det gällde att vinna och få sin egen vilja igenom på bekostnad av någon annans, även om denne hade rätt. Det gav tillfredsställelse. Så är det även i sandlådan. Barnet tänker inte, utan handlar instinktivt. Förståelse finns inte för den andre.

Det handlar om överlevnadsinstinkt. Gener som säger att ät, annars tar någon annan din mat och du får svälta. Du måste kämpa för att överleva. I dag behövs inte det på samma sätt, men arvsanlagen finns där och blir gällande i alla slag av situationer. Genens uppmaning blir fel i dag men säkert rätt i tidigare epoker av mänsklighetens historia.