Ju fler kockar desto sämre soppa (anordnare av fas 3)

Genom att deltagare/arbetstagare sätts i arbete i fas 3 hos ett otal anordnare/arbetsgivare som får bidrag, är kreativiteten stor bland dessa anordnare/arbetsgivare med F-skattesedel.

Kreativiteten i hur deltagarna/arbetstagarna kan användas för att öka lönsamheten i företaget.

Kalla det sysselsättning istället för arbete och du kan göra vad som helst i företaget.

Locka deltagaren/arbetstagaren i fas 3 projektet med att denne kan få anställning efter en viss tid. Skjut sedan detta datum framför dig när det närmar sig.

Låt fas 3 aren ha hoppet kvar om anställning då arbetar/sysselsätter den sig effektivare och tiger utåt om företaget och ett Norrmalmstorgsyndrom (Stockholmssyndromet) har uppkommit.

Den utnyttjade beskyddar sin utnyttjare.

Ju fler anordnare/arbetsgivare som tar emot fas 3 are desto subtilare blir uppgifterna och fantasin flödar mellan dessa anordnare/arbetsgivare som ger varandra tips om hur det kan löna sig att ta emot dessa utstötta.

Och desto sämre fungerar fas 3 idiotin för deltagarna/arbetstagarna, om nu meningen var att det skulle ge ett riktigt, avlönat arbete.

Är kockar hemska människor?

Vi minns filmen Kocken där en sadistisk kock plågar sina medhjälpare med grymheter som man inte trodde var möjliga i modern tid.

Jag trodde det var en film, inget som speglade en verklighet som kanske var vanlig då 1969 och än mindre i dag.

Sedan läser man och förundras hur det ännu i dag och då i verkliga livet, finns en hierarki som man inte trodde var möjlig i köksregionerna.

Den uppfattning jag trodde var riktig om kockar och matlagning efter alla kockprogram i teve var att det var gemytliga män och kvinnor som var snälla och omtänksamma mot allt och alla.

Så fel detta verkar vara. Jag läste Reportageboken; Rapport från vår sköna nya värld, skriven av den legendariske Günter Wallraff vilken kommit ut i år.

I de reportage han nedtecknat i denna bok där han inkognito kommit in i miljöer för att arbeta och avslöja missförhållanden, finns ett reportage från en känd restaurang i Tyskland, Wartenberger Müle.

Här styr, eller styrde, kocken H Krüger med järnhand praktikanter under reportagets nedtecknande, ord som rövknullare och andra otrevligheter förekom dagligen, arbetstider runt 18 timmar om dygnet var och är kanske vanliga ännu. Lön kunde betalas ut lite hur som helst, eller inte alls, till de anställda mm mm.

Är kockar skräckvarelser på många restauranger och är de diktatorer även i vårt land?

Man kan undra.