Mannens statussymbol nummer ett förr var hästen. En bra arbetshäst eller ridhäst var ett måste för de flesta. Att kunna använda en häst som arbetsredskap, till att förflytta sig, med eller utan vagn, var enda möjligheten att snabbt förflytta sig landvägen.
En god ryttare, en god riddare, fordrade en bra häst.
Den som inte klarade av att äga eller använda en häst var utanför och oftast mycket fattig. Hästen var mannens i de flesta fall. Andra husdjur var i många fall kvinnans lott att sköta.
I dag har få män häst om den inte har sådan kvalité att den kan användas för att tjäna pengar på i travbanevärlden.
Däremot har många kvinnor häst i dag med syftet att rida ut i naturen. Könsrollerna har ändrats, mannens statussymbol har blivit kvinnans fritidsintresse.
Ersättningen för hästen i mannens värld är i dag bilen. Men här är mannen tvungen att ha stora bilar med många hästkrafter för att utmärka sig, i dag är stadsjeeparna den ultimata symbolen. Oftast behöver mannen inte detta fordon utan kunde klarat sig med ett mindre.
Men då kvinnan i dag, i motsats till under hästens tid, gått in i mannens statusvärld, skaffat bil, oftast av praktiska skäl, därav få kvinnliga stadsjeepägare, har mannen känt sig tvungen att utmärka sig med större fordon än kvinnan.
Men allt är inte förändrat, likt förr då den som inte hade häst var fattig och utanför om han var man, är det i dag samma sak med bilen.
Statusjakten mellan könen fortsätter i de flesta fall är det inget annat än en intryckslek, mannens, då denne försöker göra intryck på kvinnan med syfte att bli intressant för kvinnan. I de flesta fall är det den gamla parningsleken som går av stapeln om och om igen. Generation för generation.
Kvinnan däremot ger sina signaler med annat än statussymboler för att intressera mannen. Det är genom klädstil och make upp kvinnan agerar.
