Är människan lika blind i kärlek som djuren i sin parningslek?

Vi vet alla hur ex vissa fågelarter bland hanarna burrar upp fjädrarna och låter ljud komma ur strupen för att bli attraktiva för honorna.

Många handjur går i allvarlig närkamp med rivaler där den vinnande hanen får honan som genom detta urval får en stark hane.

Människan är inte olik. Mannen spänner sina biceps framför kvinnorna på stranden eller annorstädes för att visa sin styrka. Går i närkamp fysiskt i fyllan o villan med andra män och beundras av vissa kvinnor för detta som attraktivt.

Förr av de flesta kvinnor, i dag är dock inte alla kvinnor tända på män av det slaget. Variationerna har ökat, troligen beroende inte bara på samhällsförändring där makt ses som attraktivt, utan även då barnadödlighet minskat och fler och olikartade arvsanlag överlevt till vuxen ålder.

Härmed ges andra slag av attraktionsmönster, som förr aldrig kunnat överleva och gett livskvalité och fruktsamhet.

Kärlek kan ge svartsjuka vilken i förlängningen kan ge våld. Detta är en mänsklig baksida av fortplantningsdriften hos människan.

Men visst är människan blind i sin kärlekstörsts uttryck, likväl som djuren.

Brunstiga mäns meningslösa parningslek.

Fåglar visar sina uppspärrade fjädrar för att locka till sig honor. Andra djurarter höjer upp brunstskri och lockar på honor på detta sätt.

Män (människomän) trycker gasen i botten utmed en gata där de ser en kvinna de tycker är sexig. Ibland har de även hög musik i kupén och nedvevade bilrutor.
Detta är många mäns brunstrop.

Skillnaden mot djurvälden är att djuren gör sina rop i närheten av honorna för att locka fram dem för parning.

Männen kör snabbt vidare så här blir kontakt omöjlig med den de önskar imponera på.

Men det ger säkert en psykisk tillfredsställelse, i annat fall skulle knappast beteende gjorts. Man tror man imponerar och i fantasin ser man sig som den kvinnan då önskar ett möte med.

Sanningen är dock att den som utsatts för brunstropet med skrikande bildäck, gapig rockmusik eller ibland en skrikig, visslande mansröst inte tänder på detta utan fnyser
åt det och ser mannen som töntig.

Men det är kanske så att bilen som blivit ett verktyg för mannens brunstrop är historiskt så nytt att kvinnan inte blivit programmerad till att reagera på detta ännu. Kanske det ändras genom genetiskt urval till framtiden. Vem vet?

Men till dess bör män visa upp sig på gammalt beprövat sätt vid sin brunstighet i närheten av den kvinna han intresserar sig för i första hand. Sedan får situationen visa hur det ska gå till. Gammalt beprövat i många fall är dans då detta är rörelser där även kroppskontakt ingår.

Dock ser flertalet kvinnor i dag inte upp till män som utöver detta börjar vifta med knytnävarna för att få bort konkurrenter om honan. Så beteende av detta slag lämnar vi till handjurens våldsamma konkurrens om honor.