Vatten är vanligt i universum men något liv har vi aldrig funnit i detta därute. Det behövs mer än vatten.

Vatten verkar vara universellt. Det har hittats på Mars och på flera månar i  vårt solsystem men inget liv har likväl hittats här. Kanske det inte är rätt sökmetod att leta efter tecken på enbart vatten i främmande solsystem  för att söka efter tecken på liv.


Wendy Panero, professor i geovetenskap vid The Ohio State University är en av de som tvekar till denna sökmetod. I en ny rapport propagerar hon istället för ett nytt sätt att tänka för att söka planeter där ex människan kan existera. 


Tänk om, undrar hon, svaret på liv finns inom det sätt stenar och vatten interagerar? ”Vi har traditionellt tittat efter 'vattenvärldar' platser där hälften till en fjärdedel av planeten är vatten” säger Panero. Men är det en optimal sökmetod.


Istället för bara att leta efter vatten tycker Panero inklusive en del andra forskare att man även ska se på planetens atmosfär. Att den är stabil är viktigt då kan planeten vara beboelig delvis på grund av att koldioxid frigörs när stora tektoniska plattor under jordskorpan rör sig och vittringen av bergarter vid ytan är även det en viktig del för liv.


”Du behöver något som gör att vulkanisk sten ska komma tillbaka till ytan”, säger Panero. – Det är en cykel ”. Panero tänker sig att Jordens hav och vatten över geologisk tid baseras på det sätt vattnet vid planetens yta interagerar med skiftande tektoniska plattor.


Jordens inre ger energi som driver dynamiken i plattektonik vilket sin tur har håller mängden vatten mellan ytan och dess atmosfär stabil i eoner. Detta genom väder som regn, avdunstning etc "vattencykeln". Vittring och erosion av silikat hjälper även till att reglera nivåerna av koldioxid i atmosfären och är en viktig del av processen.


Men även om astrofysiker traditionellt har sökt en värld med vatten i hopp om att hitta en värld som kan stödja liv anser Panera att det ska vara enbart ett sätt att utvärdera om en planet är kan vara beboelig.


 Den teori som hon presenterat innefattar även en utvärdering av en  planets  massa och radie tillsammans med sammansättningen av dess stjärna för att användas till att göra förutsägelser om planetens inre och struktur.


I ett universum av till synes oändliga planeter kan denna nya teori hjälpa till att begränsa fältet av planeter som forskarna söker efter tecken på liv på.


Det gör att planetsökandet av liv begränsas och kan hjälpa till att effektivisera detta och även  spara både tid och pengar i sökandet efter utomjordiskt liv.

Den vad vi vet mest avlägsna dvärgplaneten i vårt solsystem har skymtats igen.

I november upptäcktes en tidigare okänd dvärgplanet i vårt solsystem. Det är den mest avlägsna dvärgplanet vi hittills upptäckt nära 100 gånger avlägsnare från vår sol än vad Jorden är.


Den har fått smeknamnet ”Farout” medan dess preliminära beteckning från den internationella astronomiska unionen är 2018 VG18. Allt tyder på att det är en rund rosafärgad dvärgplanet. Se här en illustration av hur den kan tänkas se ut.

Samma team, se nedan upptäcte den redan i oktober i år och gav den då smeknamnet ”The Goblin”. 


Allt som vi för närvarande vet om 2018 VG18 är dess extrema avstånd från solen dess ungefärliga diameter och dess färg säger David Tholen forskare vid University of Hawaii och del av discovery-teamet. 


”Eftersom 2018 VG18 är så avlägsen och kretsar mycket långsamt är det sannolikt att det tar mer än 1000 år för den att runda solen” säger Tholen.


Om vi ser på den hypotetiska Planet 9 vilken är än mer avlägsen mellan hundratals och tusentals AU anser forskare att denna kan förändra banor för mindre objekt därute och det kan ge en vink om var vi ska söka planet 9 (när vi vet mer om Farouts bana). 


Kanske vi då en dag kan upptäcka planet 9 (om den nu finns). Men till detta behövs än mer kraftfulla teleskop och kanske bör något av dessa ha en bana ute i området bortanför Pluto.


 Bild på dess bana därute. En illustration på hur den kan se ut i närbild kan ses genom länk ovan.

Lyssna på vindens ljud på Mars nedan.

För några veckor sedan landade NASA:s Insight  på Mars. Insights mål och uppdrag var att placera en stationär landare utrustad med en seismometer och värmeöverföringssond på Marsytan för att studera planetens tidiga geologiska utveckling.


Nu kan alla som önskar höra hur vinden svepte över Mars yta den 1 dec i år i en vindhastighet av 15-25 m/sek. Följ länken här.


Riktning av vinden är nordväst och överensstämmer med riktningen av ränderna av damm vilka kunde ses under landningen. 


Bilden visar hur Insight landare på Mars ser ut.

Små droppar av ursoppan som fyllde universum direkt efter BigBang har återskapats i laboratorium.

Forskare har lyckats återskapa små droppar av den så kallade ursoppa som fyllde det tidiga universum under ett kort ögonblick efter Big Bang.


Fysikerna av en ny forskningsrapport anser att det nyfödda universum bestod av ett vätskeliknande tillstånd av materia kallat Kvark-gluonplasma. För första gången säger samma forskare att de har skapat droppar av denna plasma och visat hur denna ursoppa kan expandera till tre distinkta former cirklar, ellipser och trianglar.


Våra experimentella resultat har gett oss mycket ny kunskap i jakten på att besvara frågan om vad som är den minsta mängden av det  tidigaste universum som kan ha funnits, säger Jamie Nagle, professor vid University of Colorado, Boulder i den nyligen publicerade rapporten.


För PHENIX experimentet (namnet på experimentet som gav det resultat som beskrivs i rapporten) använde forskarna den tunga Ion Collider (RHIC) vid Brookhaven National Lab för att krossa protoner och neutroner tillsammans.


Dessa kollisioner genererade mycket heta temperaturer och orsakar de subatomära partiklar som får protoner och neutroner att brytas isär i sina elementära former.

Läs mer om rapporten i länken här.


Kan de ha hittat än mer ledtrådar till universums uppkomst? Kanske men jag tvekar. Troligen ger resultatet om det stämmer än fler frågor av ny art att förklara. Det brukar vara så för att inte säga alltid att resultat reulterar i än mer undringar.


Bilden är från Wikipedia och kan kanske vara intressant för någon. Texten till bilden lyder; Quark–gluon plasma is in the high-density, high-temperature part on this conjectured phase diagram for strong-interacting matter.

En planet som ”minskar” i storlek har upptäckts därute av Hubbleteleskopet.

Astronomer har med hjälp av Hubbleteleskopet funnit bl.a. heta planeter av Jupiters storlek till heta superjordar (planeter 1,5 gånger jordens diameter). 


Men heta planeter i storlek som Neptunus har varit ovanligare att hitta. Hittills har enbart ett fåtal av denna storlek hittats i närheten av sin sol där de blir heta på grund av närheten till son sol. Däremot har en del i denna storleksklass så kallade medelstora exoplaneter hittats längre ut i sina solsystem där det är betydligt svalare.


Varför denna storlek inte hittats i närmiljön av sin sol har varit och är en gåta. Det förslås att underskottet beror på att de försvunnit härifrån vid solsystemets bildande. Men det förklarar inte varför så skulle skett.


För några år sedan fann astronomerna med hjälp av NASAS rymdteleskop Hubble att en av de varmast kända Neptunusliknande i storlek exoplaneterna  (GJ 436b) förlorar sin atmosfär (gashöljet det är ju gasplaneter).


Nu har astronomer genom Hubble funnit en mycket het Neptusliknande exoplanet 
GJ 3470b 100 ljusår från oss som håller på att förlora sin atmosfär (gasen) just nu från oss sett, med en hastighet 100 gånger snabbare än GJ 436b gör. Båda planeterna finns på ungefär samma avstånd från sin stjärna. Ca en tiondel avståndet mellan vårt solsystem innersta planet Merkurius och solen.


GJ 3470b är endast 2 miljarder år gammal och även solen den kretsar runt är en ung stjärna. En ung stjärna är mer energirik så denna bombarderar planeten med mer strålning än GJ 436b får (vilken finns runt en äldre sol). Båda solarna är röda dvärgstjärnor och härmed mindre än vår sol.


Teorin säger att den hetare exoplaneten GJ 3470b där atmosfär försvinner förstärker tanken att den hetare versionen av dessa avlägsna världar kan vara en klass som kan ses som övergående planetklass vars slutgiltiga öde är att krympa ner till den vanligaste typen av känd exoplanet  1,5 gånger storleken av Jorden (se ovan och sluta som stenplanet). 


Planeter med tung, vätedominerade atmosfär som är större än jorden, men mindre än Neptunus. Så småningom kommer dessa planeter även att bli av med denna atmosfär för att bli superjordar innebärande mer massiva och då steniga versioner likt jorden. Men knappast med atmosfär då de ligger för nära sin sol.


Mindre planeter av före detta heta planeter vilka förlorat sin atmosfär och sedan ser mindre ut tror jag finns men är svåra att upptäcka. Kanske både Merkurius och Mars kan ses som sådana. Men då är Jorden svår att förklara. För att inte säga Venus där något helt annat skett som resulterat i en atmosfärisk katastrof.


Bild GJ 3470b till storleksjämförelse med Jorden.

Kan en supernova vara förklaringen till Jordens sjömonsters utrotning. OBS inte att förväxla med dinosaurieutrotningen miljontals år tidigare.

Sköldpaddor med en vikt på 2200 kg och hajar av en längd med 25 meter fanns i Jordens hav fram till för ca 2,6 miljoner år sedan. Men vid denna tid skedde en massdöd av de stora havsdjuren. Inte att förväxla med dinosauriernas massdöd för 65 miljoner år sedan på grund av ett troligt meteoritnedslag i Mexico.


Forskarna vet fortfarande inte vad som hände och varför. Klimatförändringar var troligen en av faktorerna. Det var början på en ny istid då glaciärer började ersätta hav och de kustnära matkällorna minskades kraftigt. Men om detta var hela anledningen vet man inte.


I dag kallas denna tid historiens mest mystiska utdöende och beskrivs och analyseras i en ny rapport vilken ska publiceras 2019 i tidskriften Astrobiologi.


I rapporten antyds förklaringen till massdöden av att exploderande stjärnor var en av anledningarna till händelsen. Enligt Adrian Melott, huvudförfattare av studien och professor emeritus i fysik och astronomi vid University of Kansas finns det bevis för att en närliggande supernova eller möjligen ett flertal supernovor inträffade under denna tid.


Om dessa stjärnexplosioner var tillräckligt starka och tillräckligt nära jorden kan de ha dränkt världen i strålning och gradvis ökat  mutationer och cancer bland jordisk fauna i hundratals år. De större djuren fick då mer strålningsskador än de mindre beskriver Melott i den nya studien. De absorberade mer strålning och detta försämrade deras chanser för överlevnad. (själv misstänker jag att de blev sterila och inte kunde föröka sig)


Låter ovanstående troligt. Ja jag tror det. De blev fortplantningsodugliga och dog ut om nu ovanstående händelse har skett av supernovor. För mig låter det mer troligt än istiden som kom. Istider har kommit regelbundet i Jordens historia men om de resulterat i massutrotning av vissa djurarter är jag tveksam till.


Bild gapet på en megalodon, hajarten som nämns ovan.

Kol hittad på dvärgplaneten Ceres.

Kol är ett grundämne vilket även finns levande varelser.


Asteroiden Ceres är den första asteroid som upptäcktes vilket skedde 1801.


 Rymdsonden Dawn gick in i omloppsbana runt Ceres den 6 mars 2015 och tog högupplösta bilder av Ceres. En ljuspunkt som tidigare setts från Hubbleteleskopet  framträdde på ett av foto taget av Dawn som två distinkta fläckar med hög reflektionsförmåga inuti en krater. Detta ledde till mycket spekulerande bland annat om en möjlig isvulkan men även om att det skulle finnas en rymdbas varifrån  utomjordingar spanande på Jorden.


 Men bedömningen från NASA blev att observationen är förenlig med högreflekterande material som innehåller is eller salter och att en isvulkan inte är en osannolik förklaring.


Nu har vidare analyser visat att även kol finns på Ceres. En grupp ledd av Southwest Research Institute har genom analysresultat kommit fram till att ytan på dvärgplaneten Ceres är rik på organiskt material. Data från NASA'S Dawn  indikerar att Ceres yta kan innehålla flera gånger mer av kol än det som finns i de mest kolrika meteoriterna som hittats på jorden.


Ceres är som en kemisk fabrik, säger Swris Dr Simone Marchi en av de vetenskapsmän som var huvudförfattare till forskningsrapporten vilken publicerats i Nature astronomi nyligen.


Ceres tros ha kommit till för  ca 4,6 miljarder år sedan i början av vårt solsystems bildande. Dawns data visar på tidigare förekomst av vatten och andra flyktiga ämnen såsom ammonium härrörande från ammoniak och en hög koncentration av koldioxid på Ceres. Denna kemiska sammansättning kan tolkas utifrån data från Ceres och asteroiden kan ha bildats i en kall miljö ev.från början i en utvändig bana runt Jupiter.


Ceres är en intressant asteroid. Kan asteroider av detta slag en gång kraschat in i Jorden och då släppt ifrån sig material likt ovan och detta varit början av ursoppan som sedan bildades som startskottet till bildande av liv på Jorden?

Många solsystem därute göms inuti stora dammoln.

Är de gigantiska dammolnen i rymden naturliga eller gömställen för civilisationer vilka inte önskar bli upptäckta i en fientlig omgivning? Omöjligt är det inte i vissa fall om det nu finns civilisationer därute.

 Om de finns är säkert en del fientliga och andra vänliga liksom på Jorden med sina stater och konflikter. En planet därute kan bestå, liksom här, av olika stater och regimer med makt att åka genom rymden.


Men nu till vad vi vet. För ungefär 4,6 miljarder år sedan var vårt solsystem tjockt av virvlande gas och stoft omkring den  nyfödda solen. I detta tidiga skede av solsystemet fanns den så kallade protoplanetära skivan (En protoplanetär skiva eller proplyd, är en roterande cirkumstellär skiva med tät gas som omger en mycket ung stjärna) som inte har urskiljbara funktioner men delar av denna  började snart smälta samman till klumpar av materia  vilket var början till de planeter som nu finns i vårt solsystem (inklusive Jorden naturligtvis).


 Klumpar vilka plockade upp nytt material längs sin resa runt solen, och växte i omfång och började plöja mönster av luckor och ringar i disken som de tillhörde. Över tid blev den dammiga diskens damm och stoffklumpar relativt välordnade arrangemang och blev efterhand till  planeter, månar, asteroider och kometer.


I dag kan vi se moln av dessa slag därute där det som skedde här nu sker från vår synpunkt sett (vi ser bakåt i tiden ljusårsmässigt).


 Taurus (Oxens stjärnbild)  finns därute och här finns ett molekylärt molnet vilket studeras av Herschel rymdobservatorium. Det är en region där stjärnor bildades för ca 450 ljusår sedan (vi ser vad som skedde då). Bilden observatoriet analyserat täcker ungefär 14 till 16 ljusår och visar skenet av kosmiskt stoft i molnet och  avslöjar ett intrikat mönster av glödtrådsliknande prickar med några kompakt, ljusa kärnor. Detta är början till framtida stjärnor vilka i sin tur kommer att bli framtida solsystem med planeter.
  

Vad man vet idag bildas många så kallade superjordar när solsystem bildas. Det innebär planeter av Neptunus storlek och då oftast i form av gasplaneter. Tills nyligen har protoplanetära skivor ansetts vara släta pannkaksliknande objekt. Resultaten från studien ovan visar däremot att vissa diskar ser ut som munkar med hål eller än oftare som en serie ringar.


I ringarna skapas troligen planeter, Men detta kan vi inte se. Detta då vi inte kan se in i dessa kompakta dammoln utan får nöja oss med att se och undersöka det vi kan skymta där molnen inte är så kompakta eller där moln inte längre finns.


Artikeln vilken jag hänvisar till om ovanstående är från university of Arizona vilkas forskare är en del av de som varit med om att skriva rapporten inlägget är från.


Solsystem bildas i dammoln. Men det utesluter inte att gamla solsystem med planeter där civilisationer önskar finnas i anonymitet kan ha konstruerat dammoln av någon högt tekniskt kunnig civilisation som har dåliga erfarenheter av kontakt med andra civilisationer därute.


 Bild: Från Wikipedia. Protoplanetära skivan HH-30 i Oxen vilken finns ca 450 ljusår från jorden. Denna skiva sänder ut rödaktiga jetströmmar vilket inte är en ovanlig företeelse från skivor av detta slag.

Sista chansen att sända en hälsning till New Horizon på dess färd till Ultima Thule

NASA: s New Horizon är rymdfarkosten som har rest 13 år och vilken gav oss mycket ny kunskap om Pluto. Nu är den på väg ut i  Kuiperbältet ( i detta asteroid och småplanetbälte ingår ca 70 000 objekt innefattande Pluto.


Målet här blir nu Ultima Thule en asteroid därute.


Du kan sända en hälsning till New Horizon på sin väg till denna asteroid vilken den ska undersöka vid framkomsten nyårsdagen 2019.

Här kan du  välja ett budskap 

 Du blir då ombedd att bekräfta ditt bidrag via e-post, och du får ett elektroniskt certifikat som hedrar minnet av ditt deltagande.

Då New Horizon startade från Jorden 2005 hade mer än 430 000 personer online placerat sina namn med på farkosten på dess färd mot Pluto (jag var en av dessa). 


Ta möjligheten att sända en hälsning till farkosten på dess färd till Ultima Thule 1,6 miljarder km från Pluto på dess förbiflygningen av detta objekt. Slutdatum för möjligheten till detta är den 21 dec 2018. 


Bild illustration av hur man tror Ultima Thule jan se ut eller MU69 som den även kallas.

För andra gången har det hittats en planet därute med atmosfär av enbart helium.

Astronomer har upptäckt en avlägsen planet vilken fått namnet HAT-P-11b i bana runt sin sol HAT-P-11, 124 ljusår från oss i Svanens stjärnbild.


Denna planet ser uppsvälld ut vilket har sin förklaring.


Det är den andra exoplanet som upptäckts med en atmosfär av helium. Helium är det näst vanligaste grundämnet i universum (en gas) vanligast är väte.


Ett internationellt team av forskare, däribland Jessica Spake och Dr David Sing från Universitetet i Exeter har upptäckt att gasen (atmosfären)  är på väg att försvinna från denna planet. Kanske av samma anledning som Mars förlorade sin. Heliumflykten från exoplaneten just nu ser uppsvälld ut.


 Exoplaneten HAT-P-11b motsvarar i storlek Neptunus i vårt solsystem men efterhand som atmosfären försvinner kommer HAT-P-11b storlek att ses minska. 


Forskarna beskriver i en ny rapport att denna upptäckt kan  öppna upp för ny kunskap om de extrema atmosfäriska förhållanden som finns runt de hetaste exoplaneterna.


Jessica Spake på Exeteravdelningen för fysik och astronomi säger: ”Detta är en riktigt spännande upptäckt särskilt som helium upptäcktes i en exoplanets atmosfär för första gången tidigare i år.


Observationerna visar att helium sprängs bort från planeten av strålning från sin värdstjärna (sol). Förhoppningsvis kan vi använda denna nya studie att lära oss vilka typer av planeter som har stort innehåll av väte och helium och hur länge de kan hålla gaserna kvar i sin atmosfär ”.


Kanske som jag ser det även ge kunskap om ex Mars försvunna atmosfär. Då i hur länge den fanns eller hur lång tid det tog innan den förtunnades till den låga nivå den har idag.

Dock består Mars atmosfär nästan enbart idag av koldioxid (95,32 %) och 0% helium. Men vad säger att inte det en gång fanns helium även här men att just denna gas försvunnet. Se annars här på förteckning av vilka gaser som finns i Mars atmosfär.
Bild Mars tunna atmosfär syns som en ljus rand.

Bild ovan HAT-P-11 till höger och Neptunus som jämförelse till vänster.

Blåbärsliknande stenar finns på planeten Mars

Hur har dessa blåtonade rundade stenar bildats se bild här. En teori föreslår att magma från vulkanutbrott i stället för vatten kan ha bildat dessa klot. Tidigare har vatten setts som anledningen.


Det har hittats stora mängder av det järnbärande mineralet hematit i dessa blåbärsliknande korn som föreslagits ha bildats när grundvattnet en gång flödat igenom porösa bergarter.


Vattenflödet kan ha utlöst kemiska reaktioner som orsakar att järnhaltigt mineral har formats runda. Men denna teori förklara inte storleken på de som hittats här.  Mycket antyder att de bildades under en process med låg temperatur säger en del forskare.


Men nya resultat säger att de är rester av små meteoriter som bröts upp i den tunna marsatmosfären enligt forskare på Hawaii.


Mycket troligt enligt mig. Då de är små och runda och blåtonade ser det ut som om de fått en hög temperatur vid inträdet i atmosfären. Blåtoningen visar på  järnhaltsmineral (kiseljärn) som värmts upp. Vid hög järnhalt och temperatur blåfärgas sten. Men där syre finns rostar järnet vilket inte sker på Mars.


Bilden är på dessa men tyvärr inte i färg. Dock kan man se dem i färg genom länk ovan.

Konstnärer i Medlemsländerna i ESA inbjuds måla bilder av klimatet på Jorden utifrån rymden sett

En tävling har utlysts av den europeiska rymdorganisation ESA. Den riktas till konstnärer inom medlemsländerna.


Dess syfte är att ESA är på jakt efter en kreativ konstnär som kan interagera med allmänheten om rikedomen av klimatdata som finns från observationssatelliter.


Vinnaren kommer att erbjudas en tremånaders, finansierad möjlighet att utveckla ett konstnärligt koncept med hjälp av ESA: s klimatkontor på europeiskt centrum för rymdtillämpningar och telekommunikation i Harwell, Storbritannien.
  

Tävlingen inbjuder professionella eller kommande konstnärer att deltaga med  ursprungliga konstverk med temat klimat från rymden och är öppen för medborgare i medlemsstaterna i ESA. Du måste vara 18 år eller äldre för att deltaga.


Bilden är en klimatbild från rymden från NASA.

Mörk energi och mörk materia kan vara en blandning inte två olika ting som teorin säger idag. Allt som finns består till 95% av detta resten är materia som vi alla och allt upplevs bestå av med våra sinnen.

Forskare vid University of Oxford kan ha löst en av de största frågorna i modern fysik. De har utarbetat en teori som visar att mörk materia och mörk energi är en enda sak. En ännu för oss osynlig vätska med negativ massa. Denna nya teori kan stämmer bra med Einsteins teorier gjorda för 100 år sedan påstår de.



Denna nya modell, publiceras i Astronomy and Astrophysics  av Dr Jamie Farnés från Oxford e-forskning Centre, Institutionen för ingenjörsvetenskap och erbjuder en ny förklaring av verkligheten. 

Dr. Farnés säger ”: vi tror nu att både mörk materia och mörk energi kan förenas i en vätska som består av en ' negativ gravitation”, vilken avvärjer alla andra material runt den. Detta antyder att kosmos är symmetrisk ur både positiva och negativa egenskaper".


Resultatet verkar stämma och då bör mörk energi och mörk materia vara en substans vilken är ett enda ämne med  effekter som är helt enkelt förklarliga som positiv massa surfande på ett hav av en negativ massa.


Detta är en helt ny förklaring på mörk energi och mörk massa. Jag förstår inte teorin fullt ut men läs och begrunda utifrån länken i början av detta inlägg och försök förstå. Jag har gjort det (läst men inte helt förstått).


Bild på procenttalen av materia, mörk materia och mörk energi enligt den ännu accepterade teorin om detta.

En mystisk röntgenkälla i Lilla Magellanska molnet visade sig vara en ovanlig vit dvärgstjärna

En vit dvärgstjärna är en stjärna som varit lik vår sol men kollapsat till en dvärgstjärna med mycket liten storlek efter att den gjort slut på sitt kärnbränsle. En typisk vit dvärg har en radie som är 1 procent av solens, men den har grovt räknat samma massa. Detta motsvarar en täthet på cirka 1 ton per kubikcentimeter. Ett slut som även vår sol kommer att genomgå en gång i en avlägsen framtid.


Astronomer har nyligen  upptäckt ett ljust röntgenkällautbrott från en stjärna i det lilla Magellanska molnet. Ett ljust röntgenutbrott är svag röntgenstrålning. Lilla Magellanska molnet är en dvärggalax i direkt närhet av Vintergatan. Den ligger ca  200 000 ljusår från jorden.


En kombination av röntgen och optiska data indikerar att källan till denna strålning är en vit dvärgstjärna som kan vara den snabbast växande vita dvärgen som någonsin observerats. En vit dvärg ska inte öka i omfång.


En ny studie baserad på observationer med NASAS Chandra X-ray Observatory och Neil Gehrels Swift observatoriet rapporterade upptäckten av särskiljande röntgenstrålning från ett binärt system som innehåller denna vita dvärg som fått namnet  ASASSN-16oh.


Upptäckten innebar detektion av låg energi (det som ovan kallas ljus eller mjuk röntgen)  producerad av gas med temperaturer på flera hundra tusen grader.


Vid stark röntgenstrålning är temperaturen miljontals grader det vanliga något som vanliga stjärnor likt solen m.fl. producerar i sin kärnprocess.


 Röntgenstrålning från ASASSN-16oh är mycket ljusare än mjuk röntgenstrålningen som produceras i atmosfären av  stjärnor (solar lik vår)  vilket placerar den i denna särskild kategori av en supermjuk röntgen-källa.


 Eftersom inga tecken på kärnfusion upptäckts där presenterar författarna till undersökningen ett annat scenario. Att förklaringen är en fusion som drar gas till den vita dvärgen från en närliggande röd jättestjärna. En process som kallas anhopning, gasen dras då till en stor skiva som omger den vita dvärgen vilken blir varmare efterhand samtidigt som denna dras närmre den vita dvärgen.


Gasen faller då in i den vita dvärgen och producerar röntgenstrålar längs ett bälte där disken möter stjärnan. Inflöde av materia genom disken varierar när då efterhand materialet börjar flöda snabbare blir röntgenljusstyrkan i systemet högre.



 Om den vita dvärgen håller kvar den infallande massan kan den nå en gräns då den istället förstör sig själv i en 1a - supernovaexplosion. Teamets analys tyder på att den vita dvärgen redan är ovanligt massiv så ASASSN-16oh kan vara relativt nära – i astronomiska termer för att explodera som en supernova.
 
Vad som skiljer är att det är en röntgenkälla som utlöser denna eventuella explosion i framtiden i en från början sol av vår sols storlek. Supernovaexplosioner brukar ske i betydligt större stjärnors agenda.


Supernova typ 1a antas vara en exploderande vit dvärg i ett dubbelstjärnesystem tillsammans med en röd jätte. Något som stämmer väl här.

Bild: Lilla och Stora Magellanska molnet 

Planeter upptäckts därute i en rasande fart numera

Ett internationellt team av astronomer har använt en kombination av mark- och rymdbaserade teleskop och rapporterat mer än 100 nya exoplaneter under endast tre månader.


Det är en internationell forskargrupp av forskare från bland annat University of Tokyo som analyserat bilder av 227 exoplanetkandidater upptäckta av det nu pensionerade Keplerteleskopet tillsammans med andra rymdteleskop och markbaserade teleskop. Av dessa 227 misstänkta exoplanter  bekräftades att 104 av dem verkligen är exoplaneter.


Sju av dem har ultra-korta omloppstider mindre än 24 timmar i omloppsbana runt sin sol. 


Mr John Livingston, doktorand vid University of Tokyo och huvudförfattare till rapporten om detta förklarar att ”även om rymdteleskopet Kepler har varit officiellt pensionerat av NASA liksom  Hubble troligen blir 2019 kommer likväl sökandet att öka genom  James Webb teleskopet vilket är uppe (2022).


Men rymdteleskopet TESS är dock uppe sedan i april i  år och i full gång med datainsamlande. TESS har redan hittat många nya exoplaneter  bara den första månaden av sin verksamhet och kommer att fortsätta att upptäcka många fler. Vi kan se fram emot många nya spännande upptäckter under de kommande åren.


Gå gärna in på Tess hemsida och anteckna dig för nyhetsbrev från detta teleskops upptäckter.


Bild Transiting Exoplanet Survey Satellite TESS

Kepler-35 A och B. är ett dubbelstjärnsystem där eventuella månar runt planeterna kan vara beboeliga.

Det möjligt för att inte säga troligt att detta dubbelstjärnsystem har planeter och att dessa planeter har månar.


De isiga och steniga världarna (månarna) runt jätteplaneterna utgör några av de mest potentiellt beboeliga regionerna i vårt solsystem. Vi tänker då ex på Jupiters måne Europa vilken anses vara en vattenvärld. Det finns fler exempel.


 Hittills har endast en potentiell måne hittats som kretsar kring en planet runt en avlägsen stjärna. 


Men med tanke på att månar kretsar i stort antal runt vårt solsystems planeter (ex Saturnus 62 st och Jupiter 79 st)  verkar det troligt att många  exomoons är  osedda men finns därute bland exoplanterna i andra solsystem. Deras storlek gör dem svårupptäckta.
  

Dubbelstjärnesystem kan dock skapa en utmaning i stabilitet vilket inte finns i solsystem som vårt solsystem. Ostabilitet vilket stör möjligheten för en planet att hålla kvar en egen måne. Stabilitet behövs om liv ska kunna finnas på en kropp därute annars blir ljus och temperaturstörningar något som hindrar detta.


När två stjärnor dansar tillsammans ökar det oddsen för att stjärnorna kommer att slå bort en planet inklusive dess månar. Stabilitet är det första kravet för månars existens berättade nyligen Adrian Hamers, en planetarisk teoretiker vid Institute for Advanced Study i Princeton, New Jersey, ”Om en exomoons (måne i ett annat solsystem)  bana inte är stabil kan denna kastas ur sin bana och bli en ostabil kropp vilken inte har en bestämd bana, sade Hamers.


Keplerteleskopet upptäckte under sin tid 10 exoplaneter i omloppsbana runt nio par av dubbelstjärnor. Frågan om hur det kan det se ut så på en måne som kretsar kring en planet med två stjärnor på himlen beror på månens orientering och rotationstid, säger Hamers. Om månen liknar en av Jupiters månar kommer dagarna på denna att bli långa.


Omöjligt att det finns månar i dubbelstjärnesystem är det inte men betydligt självklarare är månar runt planeter i solsystem av det slag Jorden ingår i. Om vi ser efter hur det ser ut hos oss är det troligt att det finns betydligt fler månar än planeter därute. Kanske även betydligt fler månar med liv än planeter med liv om nu liv finns utanför Jorden. I vårt solsystem misstänks flera månar kunna ha någon form av liv. Då det gäller planeter är det enbart Mars som kanske kan ha liv under ytan.


Därför kanske om möjligt (att finna dem och undersöka dem)  livsvänliga platser därute ska sökas först och främst på exomoons.

Forskare ser möjlighet att bespruta atmosfärens övre skikt för att halvera klimatuppvärmningstakten

Jorden blir allt varmare medan mänskligheten pratar om hur man ev. kan stoppa uppvärmningen och skriver på avtal efter avtal om stopp av utsläpp i den rika världen. Men mycket lite sker.


 Forskarna funderar därför allt mer på mer dramatiska ingripanden vilka snart måste testas och ska  och hur dessa kan se ut. Man vet att företag med flera inte tänker på annat än ökad lönsamhet och mänskligheten på att få allt högre löner för att kunna konsumera mer.  Båda tingen katastrofala för mänsklighetens framtid.


Nu har vissa forskare börjat fundera på idén att nedkylning av atmosfären är rätt väg. Att kyla ned denna skulle inte stoppa den globala uppvärmningen. Det skulle inte förändra grundorsaken konsumtion och produktionsökning men däremot kanske halvera uppvärmningstakten. Människan skulle kunna fortsätta existera på samma sätt ytterligare en tid.


Att det är möjligt att minska katastroftakten är slutsatsen i en artikel publicerad i tidskriften Environmental Research Letters den 23 November av några forskare från Harvard och Yale universitet. Det är den djupaste och den senaste studien hittills av ”stratosfären aerosol injektion” (även känd som ”solar dimning” eller ”solar engineering”).


Det innebär besprutning av kemikalier i övre atmosfären för målet att återspegla solvärme tillbaka ut i rymden och därmed efterlikna de globala kylande effekterna av stora vulkanutbrott.


Det skulle halvera den årliga ökningen av växthuseffekten till kostnad på tekniken av vad en storstad spenderar på motorvägar, tunnelbanor och andra infrastrukturprojekt: totalt cirka 3,5 miljarder euro under de kommande 15 åren och att utveckla tekniken.

 Det behövs  stora flygplan som kan transportera stora tankar med aerosolspray upp i stratosfären vilka kan komma upp till ungefär dubbla höjden av vad en Boeing 747 i dag kan gå upp till i höjd.


Forskare säger att tekniken ännu inte finns utan måste utvecklas först. Men att den säkert kommer.


Jag personligen undrar dock vad det kan innebära för fara för livet att tömma mängder av aerosolgas i stratosfären (hur ev giftig denna blandning blir) . Vilka blir följderna förutom att uppvärmningen halveras och vi får ännu en tid att existera som vi är vana vid.


Varför inte drastiskt istället stoppa konsumtions och produktionshysterin. En dag måste vi likväl det snart med eller utan klimatuppvärmning då resurserna tar slut för att producera i den takt vi ökar denna med hela tiden oberoende av allt skönt tal om återvinning. Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves.

 Dumheten är ökande produktion och konsumtion och dumbommarna är mänskligheten. Att halvera uppvärmningstakten löser inget det ger bara en tidsfrist innan katastrofen likväl kommer.


Bild litet plan besprutar odling på Jorden. Det artikeln handlar om är betydligt större plan och skala.

VVV-WIT-07 är en än mer mystisk stjärna än Tabbys star vilken för ett tag sedan skapade rubriker över hela världen

Tabbys,  KIC8462852  eller Tabby Star ellerBoyajian's Star är en stjärna i konstellationen Svanen cirka 1 470 ljusårs från jorden. De ovanliga ljusfluktrationerna från  stjärnan  på upp till ca 20% ljusstyrkeminskning upptäcktes av forskare som en del i projektet Planet Hunters. 


Flera hypoteser har föreslagits för att förklara stjärnans stora oregelbundna förändringar i ljusstyrka över tid. Men ingen teori förklarar fullt ut vad som sker. En förklaring är att det är en ojämn ring av damm som kretsar kring KIC 8462852 (Tabbys star). Detta kan till viss del illustreras av bilden ovan. Dammhypotesen är vad man tror i dag är den mest troliga då ett fast objekt skulle dämpat ljuset än mer.


Men det finns fler stjärnor än Tabbys star som visar en svårförklarlig ljusreglering. Astronomer vilka har använt teleskopet VISTA i Atacamaöknen i norra Chile har upptäckt en stjärna vars udda ljusreglering påminner om Tabby star.


Från 2010 till 2018 har en stjärna med beteckningen VVV-WIT-07visat samma ljusregleringsfenomen som Tabbys star. Dess ljus minskade med upp till 80 procent över tid för att sedan öka igen medan Tabbys star nedtonas endast med cirka 20 procent.


VVV-WIT-07 är en gammal röd stjärna i riktning mellan oss och Vintergatans centrum. Tabbys star däremot ligger i Svanens stjärnbild.


Fenomenet med ljusreglering har haft många teorier då det gäller Tabbys star. Allt från damm till att en  supercivilisation använder stjärnan energi och vars solceller är det som reglerar solljuset sett från Jorden. Idag är dock den vanligaste uppfattningen att det handlar om damm som skymmer solen då och då.


Om damm är anledningen till att även VVV-WIT-07 ses som skymd emellanåt är det tätare damm här då ljuset minskar betydligt mer för denna stjärna än för Tabbys star (80% för VVV-WIT-07 och 20% för Tabbys star).


Jag frågar mig om dammet finns i närområdet vid stjärnorna i form av ringar eller om det är en ring betydligt längre ut från stjärnorna mellan oss och dem som reglerar ljusflödet? Troligen vid stjärnorna  annars skulle ljusregleringen drabbat betydligt fler stjärnor i bakgrunden. Jag är dock anhängare av teorin om dammringar som förklaring av ljusregleringsfenomenet.


Bilden är en illustration av hur det kan se ut vid Tabbys star där ljuset minskar över tid.

En rysk miljardär planerar tillsammans med NASA att söka efter liv på Saturnus måne Enceladus.

Enceladus är en av Saturnus månar. Månen är cirka 500 kilometer i diameter vilket motsvarar en knapp sjättedel av Jordens månes diameter. Trots denna storlek har Enceladus en varierad terräng med gamla områden med många kratrar till yngre slätmarkområden. Upptäckten av att gaser släpps ut från ett område vid sydpolen tyder på att månen är geologiskt aktiv ännu idag.


Gejsrar från isvulkaner på Enceladus sydpol som sprutar ut is och vattenånga har setts. Enligt forskare som analyserat bilderna där vattenplymer ses innebär gejsrarna att det måste finnas vatten under den isbelagda ytan. Det är de geologiska aktiviteterna i månen som skapar värmen för att hålla vattnet flytande under isen.

Tidigare har flytande vatten bara hittats på Jupiters måne Europa. Europa är Jupiters fjärde största måne. Den är täckt av is vilket skulle förklara varför den nästan helt saknar kratrar (ev krtrar döljs under istäcket) . Under istäcket antas att ett flytande hav av  vatten ska finnas. Enligt mig verkar denna måne intressantare än Enceladus att undersöka. 

Misstanken att Enceladus undre yta kan vara för varm för liv med anledning av gejsrarna och även att det kan vara förorenat vatten från geologiska processer finns (tycker mig). 


Men under Enceladus yta anses en vattenocean under den södra isskorpan finnas med en volym som Lake Superior (Övre sjön) i Nordamerika. Övre sjön är den största av Nordamerikas stora sjöar. Det är den största sötvattensjön i världen räknat på yta.


 Genom att jämföra med gravimetriska data från Cassinis förbiflygningar av månen mellan 2005–2011 kunde forskarna bekräfta att Enceladus troligtvis har en ocean av flytande vatten under sin frusna yta. Under den isiga skorpan ligger ett saltvattenhav vilket inte bör avvika alltför mycket från jordens oceaner enligt de teorier som finns idag.


Den ryska miljardären entreprenör och fysikern Yuri Milner vill skicka en obemannad farkost till denna måne för att undersöka på plats om liv finns i detta hav och NASA vill hjälpa honom med detta.


 Enceladus har blivit ett favoritmål i sökandet efter utomjordiskt liv i vårt solsystem eftersom dess hav tros vara ganska likt haven på jorden utifrån de  data Cassini sände tillbaka under sitt uppdrag där 2008  då gejsrar” av vattenånga sågs. Cassini flög rakt igenom några av dessa vattenplymer och kunde då analysera deras sammansättning.
Resultatet blev att de innehåller vattenånga, ispartiklar, komplexa organiska molekyler och salter. 


Cassini fann inte liv men hittade värdefulla ledtrådar  som pekade på att det kan finnas liv i havet under ytan. Det kan vara endast mikrober men även detta är liv.


Vi får se vad man finner om nu uppdraget blir av. Planer finns men alla planer förverkligas inte som man tänkt. 


Bild 1 Bild av Enceladus tagen av Cassini. Bild 2 månen Europa vilken jag ser som minst lika intressant som Enceladus.

Små mycket sällsynta kompakta galaxer med fler stjärnor än i Vintergatan kan lära oss mycket om hur vår verklighet kom till.

De är massiva. De är mycket små och  extremt sällsynta men de kan innehålla hemligheter om hur galaxer bildas och utvecklas.


 Det handlar om de massiva ultrakompakta galaxerna som finns därute. 


– De är så sällsynta att vi behöver ungefär en volym med nästan 500 miljoner ljusår tvärs över för att hitta en enda av dem, säger Ignacio Ferreras en av rapportskrivarna om dem i tidskriften astronomi och astrofysik den 16 november 2018. I rapporten beskrivs letandet lett av ett internationellt team lett av Fernando Buitrago, Instituto de Astrofísica e Ciencias Espaco och Faculdade de Ciencias da Universidade de Lisboa.


 Massiva ultrakompakta dvärgalaxer  har många gånger fler stjärnor än Vintergatan och  är mycket ljusa. Stjärnorna här  är tätt packade då galaxen som innehåller många fler stjärnor än Vintergatan är betydligt mindre än Vintergatan.


Forskarna identifierade nyligen en uppsättning bestående av 29 sådana galaxer med dessa egenskaper på avstånd mellan två och fem miljarder ljusår från jorden.


Sju av dessa kallas ursprungliga galaxer då de förblivit orörda  av andra galaxers påverkan sedan de bildades för mer än tio miljarder år sedan. Det är något Vintergatan inte kan ståta med. Vi har genom eonerna fått stjärnor från Magellanaska molnen bland annat som blandat sig med Vintergatans stjärnor vilket gör att mycket sedan tidens början ändrats iVintergatan.


Dessa så kallade relikgalaxer är ett öppet fönster för forskare på hur galaxer såg ut och i det tidiga universum. Därav intresset för dem.


Vi kan av dem lära oss om hur galaxer såg ut och kanske även se bakåt i tiden på hur de bildades. Här finns inga störningar från längre fram i tiden som galaxer som sugits in och skapat oreda i grundgalaxen.


Bilden är på Andromedagalaxen vilken finns 2,5–2,9 miljoner ljusår från Vintergatan och är den närmaste granngalaxen om man inte räknar Vintergatans små satellitgalaxer.

 Den är i storlek lik Vintergatan och som denna en spiralgalax. En enligt mig lika spännande galax som vår egen Vintergatan där vi finns i en av de yttre delarna av en spiral.