Nästa dumhet av socialdemokraterna, nu när partiledarfrågan tystnat.

Moderaterna måste skratta åt hur enkel opposition som finns idag.

De förstör för sig själva, moderaterna behöver inte debattera mot dem. De finns inte. Fegheten har brett ut sig, då socialdemokraterna är rädda för svenska folkets tolkning av bidrag, vilket moderaterna fått att låta som snuskord och ett kriminellt ord.

Socialdemokraterna sviker därmed a-kassans offer, genom sin feghet att inte stå upp för de som inte moderaterna vill nämna med annat ord är bidragstagare. Bidragssamhället - ett begrepp moderaterna hittat på - har blivit ett begrepp som ses med så stor fasa att socialdemokraterna hellre sviker de sjuka och arbetslösa än riskerar att ses som anhängare av det moderaterna kallar bidragssamhället och tidigare socialdemokraterna kallat det solidariska välfärdssamhället.

Varför kan inte socialdemokraterna istället förfalska begreppet arbetslinjen, visa vad det står för och hur det tolkas och därmed används för att segregera samhället?

Varför inte visa att det moderaterna kallar utanförskapet och som ska bekämpas är att de med låg arbetsinkomst ska få det bättre och inte få halka efter ekonomiskt.

Utanförskap i moderaternas språk är dessa, inte arbetslösa eller sjuka!

De senare ska inte ses och inte nämnas mer än absolut nödvändigt, helst inte alls, de är de bortglömda och onämnbara.

Vakna socialdemokrater!

Bli inte en bricka i moderaternas spel om människoliv.

Lööf vill öka segregationslinjen redan nu, skarp tillrättavisning kom från fadern i alliansen.

Lööf önskade en spararelinje som komplement till arbetslinjen. Innebärande ett grundavdrag på kapitalinkomster som ränta och utdelning. Om vanliga människor får behålla merparten av ­avkastningen från aktieutdelningar och bankkonton, blir det betydligt roligare att regelbundet ­spara pengar för framtida utgifter och ­behov.

Detta var vad Lööf ansåg, men fick kritik för. Vilka är då de vanliga människor hon tar parti för? Inte är det arbetslösa och sjuka, utan de som har en låg inkomst av arbete och kan lägga undan en del per månad för sparande. Men visst, det gynnar även höginkomsttagare, då grundavdrag gynnar alla.

I artikeln säger Lööf även att arbetslinjen har varit framgångsrik i att skapa frihet och trygghet för vanliga människor och är på så vis en viktig jämlikhetsreform.

Vanliga människor är de med arbete. Ovanliga människor måste då vara de utan arbete. Likt sin fader i alliansen, Reinfeldt, skiter hon fullständigt i de arbetslösa och sjuka, istället försökte hon få mandat för ytterligare en segregationsmöjlighet av de ovanliga människorna då, enligt henne, klyftorna är för små ännu mellan de med och de utan arbete. Vi måste öka dem anser hon, då andra länder har större klyftor och vi därför ska ha detta också.

Sämre villkor i bestraffning för de som ingenting har hjälpt in på arbetsmarknaden. Folkpartiet säger nej och likaså Reinfeldt. Troligen vill man först ha igenom ett femte jobbskatteavdrag och minskningen av socialbidraget sommaren 2013 innan man börjar med ett grundavdrag i sparandet.

Att ta för många och snabba beslut i frågor som ytterligare segregerar sjuka och arbetslösa, kan ge protester i samhället. Man tar nu mindre steg i taget. Men säkert kommer en reform av Lööfs idé förr eller senare, för att ytterligare ge en levnadshöjning för de med arbete och öka gapet mot de som inte lyckas få något arbete.

Så ska Sverige åter öka segregationen av arbetslösa - ännu mer.

Det ska bli en valfråga 2014 - och då ska hånet mot de med bidrag dras fram igen som motsättning till de som har arbete, vilka räknas ha högre människovärde och därför ska gynnas ekonomiskt.

Men redan nu diskuterades denna fortsatta segregation av arbetslösa i samband med budgeten 2013. Vi ska ha ett femte jobbskatteavdrag, mumlar Reinfeldt. Säkert blir det så. Vad som då händer är att de utan arbete med arbetslöshetsförsäkring segregeras än snabbare ekonomiskt och får det ännu svårare. De fyra jobbskatteavdrag som införts har gjort att de arbetslösa halkat efter ekonomiskt.

Vi ska komma ihåg att ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen legat fast i många år nu, med undantag av att den sänkts till 65 % mot tidigare 80 %.

Inga höjningar av brytpunkten har gjorts på många år.

Ingen höjning görs efter basbeloppets höjning vid årsskiften.    

         

Ex höjs pension och bostadsbidrag med en basbeloppsberoende höjning varje år, beroende på inflation. Detta för att inte de med denna ersättning ska få en standardsänkning.

Även de med försörjningsstöd har denna automatiska höjning. Men inte de arbetslösa. Här sänks levnadsnivån - år för år. All ersättning är statisk. Och när då, utöver basbeloppshöjningar som inte fås av arbetslösa, även ytterligare ett nytt – femte - jobbskatteavdrag kommer, blir segregationen av arbetslösas ekonomi än värre.

Hur kan en statsminister som behandlar människor som skit om de inte har ett arbete, kunnat få en så stor härskara som ser upp till honom? I vår tid!

Hemlöshet är ett av moderaternas och kristdemokraternas segregationsinstrument för att plåga arbetslösa och sjuka.

Uteliggarnas antal har minskat, men fastän de är få anser inte staten eller kommunen att de har råd att ge tak över huvudet för dessa få som finns kvar.

Pengarna ska gå till arbetslinjen anser Reinfeldt, inte till de som hamnat utanför arbetsmarknaden.

Men antalet bostadslösa har ökat. Nog är det att satsa på den älskade arbetslinjens mantra, att bygga fler bostäder? Och då skulle lägenheter finnas för bostadslösa, eller hur? Om dessa inte har arbete så bör väl det sociala kunna betala för dessa olycksbröder och systrar, som ingen bostad har.

Det är ju i de flesta fall moderaternas politik som hindrar att dessa kan betala sin hyra. De är kanske utförsäkrade från sjukersättning eller troligen arbetslösa som fått sin ersättning sänkt, genom den nästintill religiösa tron på arbetslinjens mantra, vilken egentligen fått till resultat att vi har en stor och hög arbetslöshet med fler och fler långtidsarbetslösa.

Har Sverige råd med en hög skattelättnader i form av jobbskatteavdrag och sänkt moms för pizzerior och andra matställen, då har Sverige råd med att ge tak över huvudet för några tusen bostadslösa och några hundra utan tak över huvudet.

Om bara viljan finns.

Fas 3 ska nu börja kallas sysselsättningsfasen. Låter väl finare - och fas 3 glöms bort. Fas 3 ska nu börja kallas sysselsättningsfasen. Låter väl finare - och fas 3 glöms bort.

Vad hände efter protesten mot fas 3 i riksdagen? Moderaterna skulle ju ta upp frågan under hösten. Jag har väntat och väntat och nu har jag förstått att något verkligen hänt.

Fas 3 begreppet togs bort i agendan, istället ska det mer neutrala begreppet ”sysselsättningsfasen” användas. Det låter trevligare, men är samma sak. Och protesten mot fas 3 kan nu läggas åt sidan i och med namnbytet.

Fas 3 finns inte längre hos moderaterna. Och en ny protest, denna gång mot ”sysselsättningsfasen” är inte på gång.

Att byta namn på en avskyvärd sak gör att denna får en ny betydelse i folks medvetande, att det sedan regelmässigt är samma sak är betydelselöst.

Vid en eventuell protest mot denna åtgärd byter säkert moderaterna namn på den igen, så är det problemet löst. Opposition mot åtgärden finns inte idag, så moderaterna kan vara trygga.

Jag undrar bara vad utförsäkringen skulle kallats idag, om det blivit en majoritet i rikdagen mot denna åtgärd? Men det blev det aldrig.

Elpriser utan kontroll blir resultatet av ytterligare en ny segregation av Svenskarna.

8000 kr är skillnaden mellan den dyraste och den billigaste kommunen då det gäller den årliga kostnaden på ett likvärdigt boende.

Kan detta ses som ett Sverige av rättvisa och lika värde?

Knappast, det är resultatet av medlemskap i EU och moderaternas privatiseringsiver.

Kaos! Ett ytterligare segregationsinstrument, denna gång svårt att förstå då det inte drabbar sjuka och arbetslösa, utan istället segregerar utefter boendeort.

Men någon slags meningsfullhet finns det säkert i moderaternas agenda även här. Tyvärr ser jag den inte, eller kan ta fram meningen eller en trolig mening med denna el-segregation. Det enda jag kan se är att det ska vara fritt att ta ut vilka avgifter som helst, var man vill.

Men kan det vara så naivt och omoget? Kanske, moderaterna förvånar inte med sin politik. Men på vilket sätt kan de ropa ut mantrat arbetslinjen som mål och anledning, i förhållande till elmarknadens avgiftskaos?

Sedan kommer en annan fråga, vad ska vi med kärnkraften till?

Verken står ju oftast stilla.

Varför ska fler tjäna pengar på samma arbete? Bort med bemanningsföretagen, vi hade det bättre utan dem!

Varför behövs bemanningsföretag idag?

Varför gick det förr lika bra utan dessa bolag? Har det blivit fler arbeten, förutom de arbeten som de har som driver dessa?

Nej! Det enda som hänt är att människor först ska anställas av dessa bolag för en viss summa, sedan ska dessa bolag hyra ut dessa människor för en högre summa, annars skulle det inte bli lönsamt att hyra ut personal.

Vem som ska betala för denna fördyring är de företag som hyr, och den som får mindre betalt än om de varit anställda direkt av ett företag, är de som hyrs in.

Det finns ingen ekonomi i detta, mer än för uthyrningsföretagen. Visst, de som hyr slipper LAS och först in först ut med mera av arbetslagar. Men hade det då inte varit bättre att ändra i dessa lagar och stoppa uthyrning av människor?

Jag anser det. Vänsterpartiet vill förbjuda eländet och jag stöttar detta till 100 %.

Det försvårar även många människors möjlighet till arbete, då uthyrningsföretag har sina favoriter, och därmed gör att företag inte kan välja efter eget huvud.

Det finns även uthyrningsföretag som enbart väljer studenter, unga akademiker, industri o.s.v, vilket får en sorteringseffekt.

Kan den nye vänsterledaren leda vänstern till att bli större än socialdemokraterna?

Omöjligt är det inte, allt beror nu på hur vänstern agerar. De måste synas och höras i debatten, i samhället och våga ställa krav och visa på alternativ mot segregationspolitiken.

Att just nu kunna visa upp ett större konkret partiprogram och kampvilja i konkurrens med socialdemokraterna kan inte vara svårt. Det är nu chansen finns och det är en större möjlighet än det varit på länge.

Hela hösten har allt inom socialdemokraterna kretsat runt partiledaren, inget annat har synts i media, vad jag kommer ihåg. Nu har det börjat tystna, men då har även partiet i sin helhet också tystnat. Det enda som diskuterats inom socialdemokratin i höstas var partiledaren, en tråkig och ointressant agenda att driva. En oppositionspolitik av noll värde och resultatet blev självfallet att partiet minskar i oppositionsundersökningar.

Nu har vänstern möjlighet, kommer de att ta den?

Alliansens grymhet mot utförsäkrade fortsätter. Protester meningslösa!

Att vara sjuk är inget nöje. Att vara långvarigt sjuk och inte kunna göra vad man önskar på grund av sin sjukdom är påfrestande och då behövs trygghet och omtanke. Självklart även sjukvård för en eventuell rehabilitering.

Men vad som inte behövs är att ekonomin ska raseras utöver eländet med sjukdomen. Men detta är vad moderaterna fått respons och mandat för att utföra. Detta gör de med stor skadeglädje och svenska folket njuter med dem och stöttar ofoget.

Media uppmärksammar eländet då och då men svenska folket gäspar, de har vant sig vid det hårda kalla moderatstyrda Sverige, vilket håller sig kvar genom jobbskatteavdrag och segregation av sjuka och arbetslösa.

Inga protester hjälper, dessa låtsas inte om och så faller de i glömska. Meningslösheten att protestera har brett ut sig. Någon opposition finns inte inom politiken.

Men en dag i framtiden kommer en reaktion. Det finns en gräns på när vanliga svenskar inte accepterar hårdare segregation. Var gränsen går vet vi inte, men moderaterna kommer att passera den, om det nu inte redan gjorts och missnöjet redan börjat. Om inte förr så kommer den när det inte längre är möjligt att locka med fler jobbskatteavdrag.

Svenska folket har visat i handling att de aldrig ville ha privata apotek. Men moderaterna toppstyr samhället likt Sovjet en gång gjorde

Nu protesterar de privata apoteken mot detta och ska tvinga människor att handla hos dem. Regeringen utreder och kommer säkert att stoppa att för många handlar på gamla apoteket.

Men varför frågar ingen svenska folket vilket apotek de vill handla i? Varför toppstyrs samhället av alliansen, med målet att privatisera där det går och där inte svenska folket - deras väljare - önskar en privatisering?

Har en privatisering av apotek varit ett krav av det svenska folket? Har missnöjet av det statliga apoteket funnits, och i så stor omfattning, att privatisering krävts?

Har läkemedel blivit billigare när nu privatiseringen gjorts? Nej, är svaret. Enbart kaos råder. Om ett privat apotek inte har inne en medicin kan de inte se om något apotek utanför sin kedja har den inne. Då vi hade ett enda apotek var sortimentet större, medicin fanns ofta på lager, och om inte så kunde de se vilket apotek i närheten som hade den inne.

Moderaterna toppstyr samhället. De är värre eller lika som kommunisterna i Sovjet, men med kapitalistisk inriktning istället för kommunistisk.

De bestämmer över våra huvuden att allt som går ska privatiseras, kosta vad det kosta vill. En ideologi som är lika kall och toppstyrd som den stalinistiska, men med annan ideologi.

Arbetsläger och fångläger av sovjetisk modell finns (ännu) inte i Sverige men inspärrning i form av fas3 finns, av människor som inte passar in i arbetslinjen. Arbetslinjen fanns även i Sovjet, alla skulle ha ett arbete och en lön. Det finns stora likheter med systemet av Sovjet och Sverige av idag. Det gjordes skillnad på människor där som här. Det fanns priviligerade, de som sågs som duktiga arbetare, och de som ansågs sämre, vilka fick sämre villkor. Arbetslinjen här sviker och sorterar ut människor i de som har bra ekonomi och de som ska få sämre och sämre möjlighet att klara sig ekonomiskt - de sjuka och arbetslösa.

Men likt i Sovjet tiger allmänheten och dyrkar sin ledare, de säger ja tack till vad som helst. I Sovjet för att de inget annat vågade - i Sverige för att de får jobbskatteavdrag regelbundet.

Sänkt matmoms ansåg moderaterna viktigare än att stoppa fas3 och utförsäkringen.

Men som vi alla visste eller trodde oss veta, så blev det ingen sänkning av priserna på de flesta håll. Det blev bara en möjlighet att få mer pengar i restaurangägarnas fickor. Och det fick till följd att priserna inte höjdes så mycket i år. Subventionerna från moderaterna och dess lakejpartier fick avsedd effekt.

Mindre i statskassan och därför en ursäkt till att inte höja ersättningen till arbetslösa, på grund av för dåliga statsfinanser och löftet att få igenom ett nytt jobbskatteavdrag.

Ryktet säger att Mac Donalds är ett av de företag, ett multinationellt amerikanskt bolag, som stöttar moderaterna och dess lakejpartier ekonomiskt. Då är det inte konstigt att detta företag sänker sina priser på sina restauranger. De önskar ju bekräfta moderaternas ekonomiska politik, stora amerikanska intressen finns, för att Sverige ska få behålla sin segregationsregim.

En amerikanisering av Europa har ju gjorts länge, och Sverige är ett lätt land att påverka i vår tid. Här reagerar ingen på segregation av folket, varken de som ser detta eller de som upplever detta. De svenskar som idag finns är sömniga och ointresserade av något annat än sig själva.

Att demonstrera är främmande för dem, om de ens tänkt tanken. Det var något man gjorde på föräldrarnas tid eller generationen innan dessas, tänker de ungdomar som växt upp idag och inget annat samhälle har att jämföra med än Herr Reinfeldts.

Men vad ska nästa steg bli i segregationsprocessen? Billigare läkarvård för de med arbete? Billigare tandvård för de med ett arbete? Lägre matmoms för de som har ett arbete? Vi får se, inget är omöjligt idag.

Svårare att få a-kassa är ytterligare ett steg i moderaternas omvandling av Sverige till ett ”vi och dom” land.

Färre och färre har rätt till a-kassa idag. Hur rimmar det med moderaternas prat tidigare om att den skulle vara obligatorisk? Med obligatorisk trodde jag man menade att alla då skulle ha rätt till a-kassa vid arbetslöshet.

Men ack så naiv jag var. Hur färre och färre lyckats komma utanför systemet är något som ej förklaras i media. Men säkert är det en dold agenda som fått effekt utifrån moderaternas arbetslinje.

Säkert är detta meningen och ingen ska inbilla mig att folk går ur a-kassan.

Ur facket ja, men inte ur a-kassan. Om det inte är personer med garanterat rätt till arbete som har några få år kvar till pension.

Nej, säkert är kraven på att komma in skärpta och ungdomar får allt svårare att ta sig in på arbetsmarknaden, fastän det skriks om mer utbildning ger fler jobb. Utbildning som konkret oftast leder till arbetslöshet, vilket är raka motsatsen till agendan om mer utbildning.

Vi ska inte tala om fas3are, dessa har oftast a-kassa sedan tidigare, dock är den inte basbeloppsskyddad och sänkningen till 65 % och hårt skattetryck på denna gör att ersättningen är usel.

Men allt beror på moderaternas människosyn som har ett enda syfte, att segregera genom ett mantra som skriks ut i tid och otid: arbetslinjen.

Ylva Johansson försökte väcka ett liknöjt parti.

Socialdemokraterna är snart ett av de mindre partierna. Ingen fast ideologi finns.

Partiet måste vakna! Vad blev det av löftet att göra något åt fas 3?

Protesten lyckades få majoritet i riksdagen, men vad hände sedan?

Varför följdes inte frågan upp, då löftet av moderaterna att ta upp frågan under hösten, aldrig blev av. Varför fortsatte inte protesten?

Svaret är liknöjdhet och stora svårigheter att få partiet att fungera, både inåt och utåt.

Varför accepteras utförsäkringen? Varför accepteras att skattekraft efter inkomst, oberoende av var denna inkomst kommer ifrån, så kallade bidrag eller lön, ska vara högre för de utan arbete?

Varför accepteras stigmatiseringen av svenska folket i ”vi och dom”?

Frågor socialdemokraterna som parti är satta att protestera mot.

Det började hända saker när protesterna kom våren 2011 - partiet ökade i popularitet. Men sedan lyckades media hitta partiledarens akilleshäl och smutskastade denne och då gick luften ur partiet.

Kan partiet väckas? Svaret är negativt. Partiets siffror dalar och chockar ner partiet till ett handlingsförlamat parti som inte hörs och syns. Det enda som hördes det senaste halvåret var Juholts vara eller inte vara.

Kan den nye partiledaren få partiet att agera igen?

Vissa insamlingar ska bli avdragsgilla för givaren. Uträkningen av vissa är utstuderad.

Varför är det endast vissa insamlingar som är avdragsgilla för givaren?

Läs artikeln som medföljer och ni får förståelse på vad denna förändring av skatteavdrag syftar till.

Det är första steget mot ett socialsystem som finns i många andra länder.

Det att gåvor ska ersätta statens eller kommunens bidrag till fattiga och sjuka som inte har till livets nödtorft.  De insamlingar som har till syfte att ersätta eller komplettera försörjningsstöd blir skattebefriade - andra inte.

Reformen är sent ute då kommunerna idag redan har problem med kostnaderna för socialbidrag, då skatteinkomsten minskat efter alla jobbskatteavdrag.

Människor som har ett arbete ska inte tvingas betala skatt för att försörja de som inte har ett arbete, menas det. Istället ska de som så önskar frivilligt få ge en slant till dessa segregerade grupper.

Förändringen av samhället fortsätter, ännu är inte moderaterna klara med sitt systemskifte. En gåta är hur lätt det var för dem att - utan protester - förändra svenska folkets syn på sina medmänniskor och hur lätt de som var och är utanför accepterade den behandling de får.

Gåtan är även hur socialdemokraterna en gång kunde bygga upp ett samhälle där alla sågs som lika mycket värda och med denna syn regera så många år.

Här finns forskningsfrågor som borde tas tag i.

Hur kunde människor förändras så kapitalt i sin syn på medmänsklighet de senaste åren mot förr? Är det en generationsfråga vi ser, eller vad är det?

Mitt tips är en generationsfråga, och amerikanisering efter alla år med amerikanska talkshows. I dessa underhållningsprogram florerar fördomar mot de som inte har ett arbete.

Vi kan bara be om en mänskligare moderatregim.

Vi läser men vi förskräcks inte. Att ojämlikheten idag är ungefär som i USA på 1980-talet. Detta är inte något att sträva mot, men likväl har moderaterna lyckats få svenska folket att acceptera denna samhällsförändring av amerikanisering i politiskt hänseende.

Man har accepterat USA- ekonomers samhällssyn och använt deras teorier för att styra Sverige i segregationens tecken. Ja, Nobelkommittén gav även dessa personer ekonomipriset 2010.

Ojämlikheten är då ett mått på hur olika arbeten värderas lönemässigt och hur dessa värden minskat i yrkenas lönekuvert.

Hade man varit så pass verklighetstänkande att man jämfört hur levnadsstandarden för sjuka och långtidsarbetslösa minskat mellan dessa decennier, hade garanterat resultat blivit än mer ett kallt bevisat försämringsläge av betydligt större karaktär.

Men sedan det tuffa kalla moderatregerandet blivit verklighet, varken syns eller nämns dessa gruppers försämringar i regeringens arbete - eller i media - mer än som tillfälliga scoop som snart glöms bort, då ingen opposition vågar nämna dessa gruppers segregation.

Istället ser dessa grupper sig själva med samma syndrom som gisslan i Norrmalmstorgsdramat, de tar många gånger parti för de som anser att de ska behandlas illa. De ser sig som sämre än de som styr, sämre än de som har arbete och är friska, och anser att de som styr har rätt att därför behandla dem illa.

Utan en opposition har moderaternas självgodhet ökat.

De ser sig som förmer än andra. Man ser svenska folket som de som arbetar, de andra döljs i fas3 eller som utförsäkrade. Moderaterna har blivit den nya överklassen. Deras ord är mantra som följs - och oppositionen sover.

Den utan arbete nämns inte längre. De placerades så snabbt som möjligt i fas3 när de varit arbetslösa en längre tid och arbetsförmedlingen hade gett upp.

Med mycket låg ersättning - om ens någon. De sjuka utförsäkrades efter att de vägrat se sig som friska efter en längre tids sjukdom.

Svårare chansartade beslut, men nödvändiga för att segregera Sverige och förändra välfärden till ett ”vi och dom” samhälle. Moderaterna tog en chans med denna förändring av det svenska samhället, samtidigt som man mutade de med arbete med jobbskatteavdrag. De lyckades över förväntan.

Oppositionen blev förvirrad och visste inte vilket ben de skulle stå på. Och så fick de en partiledarekris, vilket självklart välkomnades av moderaterna som även fått med sig de övriga borgerliga partierna i sin regim. Dessa sa bara ja och amen till allt - bara de fick vara med i den såkallade alliansen av borgerlighet - som egentligen inget annat är än en moderatregim.

Kan moderaterna fås att förlora nästa val? Knappast, nu tänker de chansa igen, och då på enfrågevalet 2014 på tärande och arbetande genom att sprida fördomar riktade mot de som inte har ett arbete.

Moroten blir ett nytt jobbskatteavdrag.

Och de socialdemokrater m.fl som vågar opponera sig mot detta, får då av moderaterna kastat i ansiktet att socialdemokrater inte vill att det ska löna sig att arbeta, utan istället vill höja bidragen för de som inget artbete har eller är sjuka.

Fördomar mot de svaga har alltid varit lyckosamma att sprida för en regering. Då skapas syndabockar, och de som har en någorlunda bra levnadsstandard får vatten på sin kvarn, att de är mer värda än andra människor och att de som uppbär bidrag är lata och arbetsovilliga. Moderaterna har lyckats med att segregera det svenska folket - och har mandat för det.

Nämndemän med fördomar och politiska ställningstaganden skrämmer.

Lagen ska vara  lika för alla.Vi måste kunna lita på att den tolkas som det var meningen när den skrevs.

Inte att advokater letar efter tolkningar som befriar mördare och fäller oskyldiga.

Vi ska inte heller ha lekmän som dömer i ett mål.

Dessa är inte jurister, utan dömer och bedömer efter sin egen ideologi.

En alliansfrände ser hårt på bidragsfusk och mindre allvarligt på skattefusk, många gånger. Man dömer sin egen klasstillhörighet mildare än den andra.

Vi ska inte ha domare som dömer utefter fördomsfullhet mot någon grupp eller något agerande. Nej, bort med lekmännen - och ännu värre - de som utses av politiska partier.

Juridik och lagar ska bedömas av lagkunniga, i annat fall kan vi gå tillbaks till tingen som fanns förr, där åldermän och bybor dömde utefter eget huvud och utefter släktskap eller främlingshat.

Borgs falska ord om inkomstskillnader.

Visst ökar inkomstklyftorna i Sverige, men där de ökar allra mest är bland de med arbete och de utan arbete. De utan får sin ersättning minskad år för år, genom att deras ersättning är statisk sedan 2006 och minskningen till 65 %

a-kassa, och återupprepade jobbskatteavdrag för de med arbete som får än mer.

Och skäms Borg! Inga höjningar enligt basbeloppet, vilket ska kompensera något de prishöjningar och den inflation som sker årligen.

Borg uttrycker att det är oroväckande att inte hela Sverige är med i välfärdsökningen. Men han menar då, att de som halkat efter är de med låg inkomst av arbete. Dessa ska facket hjälpa med lönehöjningar, anser jag.

Men Borg låtsas som vanligt att han inte vet, han bryr sig inte om de utförsäkrade och de utan arbete, de som idag är lika mycket utanför arbetsmarknaden som när moderaterna - med gap och skrik - lovade att bryta utanförskapet redan vid valet 2006.

Ett fiasko som vi vet idag och som endast hade som mål att sänka a-kassan och segregera de arbetslösa och sjuka ekonomiskt - i tron att dessa då fick arbete.

Indoktrineringen lyckades, att få svenska folket att inte låtsas om de långtidsarbetslösas situation, de göms i dag i fas3.

De utförsäkrade möts med en gäspning av de med arbete och friska kroppar.