Lööf vill öka segregationslinjen redan nu, skarp tillrättavisning kom från fadern i alliansen.

Lööf önskade en spararelinje som komplement till arbetslinjen. Innebärande ett grundavdrag på kapitalinkomster som ränta och utdelning. Om vanliga människor får behålla merparten av ­avkastningen från aktieutdelningar och bankkonton, blir det betydligt roligare att regelbundet ­spara pengar för framtida utgifter och ­behov.

Detta var vad Lööf ansåg, men fick kritik för. Vilka är då de vanliga människor hon tar parti för? Inte är det arbetslösa och sjuka, utan de som har en låg inkomst av arbete och kan lägga undan en del per månad för sparande. Men visst, det gynnar även höginkomsttagare, då grundavdrag gynnar alla.

I artikeln säger Lööf även att arbetslinjen har varit framgångsrik i att skapa frihet och trygghet för vanliga människor och är på så vis en viktig jämlikhetsreform.

Vanliga människor är de med arbete. Ovanliga människor måste då vara de utan arbete. Likt sin fader i alliansen, Reinfeldt, skiter hon fullständigt i de arbetslösa och sjuka, istället försökte hon få mandat för ytterligare en segregationsmöjlighet av de ovanliga människorna då, enligt henne, klyftorna är för små ännu mellan de med och de utan arbete. Vi måste öka dem anser hon, då andra länder har större klyftor och vi därför ska ha detta också.

Sämre villkor i bestraffning för de som ingenting har hjälpt in på arbetsmarknaden. Folkpartiet säger nej och likaså Reinfeldt. Troligen vill man först ha igenom ett femte jobbskatteavdrag och minskningen av socialbidraget sommaren 2013 innan man börjar med ett grundavdrag i sparandet.

Att ta för många och snabba beslut i frågor som ytterligare segregerar sjuka och arbetslösa, kan ge protester i samhället. Man tar nu mindre steg i taget. Men säkert kommer en reform av Lööfs idé förr eller senare, för att ytterligare ge en levnadshöjning för de med arbete och öka gapet mot de som inte lyckas få något arbete.

Herr eller fru Gud? Helgalet eller hur?

Condillac förnekade inte bara medfödda idéer liksom Locke utan även medfödda förmågor hos själen. Exempelvis luktförmågan. Det är enbart genom våra sinnesförnimmelser våra själsförmågor kan härledas ansåg han.

När vi känner en doft kan uppmärksamheten som riktas mot denna deduceras. Vårt minne är uppmärksamt mot tidigare sensationer. Den doft exempelvis vi upplever från en viss källa får oss att minnas denna källa och blir därför till ett visst förhållande till denna doft när vi nästa gång känner den igen. När vi under ett kärleksmöte uppmärksammar en doft från en viss parfym för att ta ett exempel i njutningens famn kommer vi att nostalgiskt känna saknad efter detta ögonblick när vi kanske år senare känner samma doft igen i kanske ett helt annat sammanhang.

Hade vi däremot från början känt denna doft i ett neutralt sammanhang hade vi inte fått några associationer vid andra tillfällen då vi kände den igen. Vi hade kanske till och med tyckt den var för stark, illaluktande eller helt ointressant.

Dofter, synintryck, hörselintryck osv. är inte medfödda i betydelsen av hur vi upplever dem första gången vi uppmärksammar dem utan först måste ett intryck av dem ske för att vi ska göra en inre bild av dem. Allt blir inte något vi uppmärksammar, men vissa saker kommer vi att uppmärksamma mer än andra och senare i livet få nostalgiska känslor när vi återupplever dem.

Detta är mina tankar runt Condillacs teorier inom detta område som han tar upp i sitt verk; ”Avhandling om förnimmelserna” som utgavs 1754.

Parfym i sig får jag personligen enbart allergiska reaktioner av likaså deodoranter. Men det finns luktfria deodoranter. Varför människor inte använder dessa i större omfattning förstår jag inte. Varför dölja kroppsdofter med onaturliga stickande söta dofter när man kan få bort de kroppsdofter man önskar utan att börja stinka en helt annan doft. Människan är förunderlig och jag ska ärligt säga att jag inte förstår den. Men vem har eller gör det om man börjar fundera i dessa banor.

Sedan kan man förstå om vi nu ser på något helt annat, se på följande länk, http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=151300 att det kan ses förståeligt att neutralisera könstänkandet om Gud. Gud har självklart inget kön. Gud är en ande som genomsyrar allt. Den likhet vi har från Gud är inget kroppsligt utan istället att vi har en fri vilja och fria valmöjligheter av hur vi vill tro och konstruera vår verklighet mm.

Men att könsneutralisera dopliturgin genom ersättningsbegrepp för fadern, sonen och den helige ande är omöjligt. Dessa begrepp är symboler som betyder för mycket för att förändras. Sedan kan vi inte heller bortse från sonen, Jesus, faktiskt föddes till man. Men det var för sin vandring här på jorden han var man, vi skulle aldrig sett honom som människa om han kommit enbart som en ande. Visst kanske man kan se det som att det gått lika bra om man ser det i backspegeln om Jesus fötts som kvinna. Men vi måste lita till att Gud visste vad som var rätt och att det var rätt att Jesus föddes som man. Att könsneutralisera dopliturgin är däremot enbart dumt.

Men däremot att könsneutralisera Gud är något som borde gjorts för länge sedan. Gud är inte man. Gud är inte kvinna. Gud är inte människa. Gud är en ande. En ande som skapade oss till sin avbild innebärande att likt Gud ha en egen vilja och kunna göra egna val och vi fick även en möjligt odödlig själ om vi väljer denna möjlighet. En möjlighet vi kan välja om vi väljer att tro på Jesus och kärleken till vår nästa och så gott vi kan lever utefter detta val.