Protagoras påstående håller än.

Vi människor är duktiga på att värdera saker. Inte bara ting, som kan ses som vackra, användbara eller bara nödvändiga.

Vi bedömer även människor efter detta mått och har förhållanden med de som är användbara, om vi får den möjligheten. Med de vackra, om vi får den möjligheten, här finns älskarinnor, älskare och fruar och män. Även de personer vi nödvändigt bör hålla oss väl med finns här ofta i form av myndighetspersoner eller arbetsgivare eller kunder om vi för vår ekonomiska överlevnad måste ha denna kontakt.

Vi värderar även motsatsen. Ting som inte är användbara skrotar vi eller låter bara ligga där de är. Dessa ses inte längre som nödvändiga, i denna grupp finns även skadeinsekter mm. Fula saker undviker vi och dessa vill vi inte pryda våra hem med.

När det gäller människor finns även här de för oss onödiga. Dem vi flyktigt möter på trottoaren, ser i tidningens spalter eller ser på teve. De fula ryser vi inombords åt och undviker än mer när vi stöter på dessa som vi upplever fula och motbjudande.

Men man bör även ta i beräkningen att de användbara kan bli oanvändbara och tvärtom. Upplevelserna ovan av ting och människor är relativa och kan snabbt förändras.

”Människan är alltings mått, för de ting som är att de är och för de ting som inte är att de inte är.”

Detta sa en gång Protagoras, och nog är det riktigt, eller hur?

Sjökaptenen leder ett minisamhälle på vatten.

I alla tider har kaptener varit de som fodrat omedelbar lydnad på skeppen i världens hav antingen det varit på handelsskepp, piratskepp eller krigsfartyg.

Skeppen har varit små samhällen i sig som letts hierarkiskt uppifrån och ner. Pennalism har inte varit ovanligt.

Vissa skepp har styrts diktatoriskt där hugg och slag var vardagsmat. På andra fanns en viss demokrati.

Men fullständig orderlydnad kan vara förståelig när skeppen anfölls av pirater eller stormar for runt seglen.

Det hände att skeppen övertogs av besättningen. Myteri förekom då  maten var slut eller kaptenen blivit ovän med lägre befäl.

Jag är säker på att det finns otroliga mängder av material från loggböcker och dagböcker från skeppens besättning genom historien som skulle ge stoff åt många filmer, böcker och tankar på hur man kan lösa eller inte ska försöka  lösa problem.

Här har framtida forskare säkert mycket att ösa ur. Det är lättare att förstå och undersöka ett minisamhälle än ett stort statssamhälle. Minisamhället kan säkert spegla det stora samhället och ur detta kan vi lära och förstå. 

Betänk att det ofta på skeppen, nu som då, var många etniska grupper som skulle samarbete. Bara detta kan ge många lärdomar hur man tacklade detta.

Manteln är inget vanligt klädesplagg för skydd i dag.

Manteln var ett vanligt plagg för länge sedan. Den var föregångaren till rocken.

På senare tid har den lånats till seriehjältarnas värld. Batman och Stålmannen är några seriefigurer som använder mantel. Varför de kläs i detta plagg kan man fråga sig, då den bara bör vara i vägen, fladdrande som den är bakom Stålmannen.

Men den bör väl ses som symbol på styrka och mystik.

Den som inte önskar visa sitt ansikte kan snabbt svepa manteln om nedre delen av ansiktet.

Varför detta så vanliga plagg i vår tid inte modemässigt slagit igenom är svårt att förstå. 

Mystiken med en person klädd i en sådan lever kvar enligt ovan. Hjältar och skurkar i äventyrsfilmer speglande antiken eller medeltiden har länge kryllat av mantelklädda personer.

Manteln kanske kommer igen i framtiden som ett plagg symboliserande länken till det förflutna. 

Livets väv bildar ett mönster

Från det att du föds kommer du, genom dina erfarenheter, tidsepoken, miljön du lever i och dina arvsanlag att formas till en helt unik människa.

Livet formar dig oupphörligt, den du var blir någon annan utefter fortsatta erfarenheter och tidens samhällsförändring. Normer skiftar över tid. Nya tillkommer.

Du ser på gamla foton och ler när du ser hur du såg ut. Men vad du ler mot är dig själv.

Du, som då såg på  foton på än tidigare epoker på dig och log mot dessa.    Likt du om några år ler mot det foto du tog idag.

Tiden förändras, nuet likaså. Moden, människor som försvinner, nya som tillkommer gör att allt flyter. Livet bildar nya mönster.

Mönster försvinner, nya skapas. Du är den du är nu. Inte den du var igår och inte den du blir i morgon. Därför kan du med gott samvete le mot gamla foton.     Det var du, men är inte du, NU.

Borrar du pluggar jag

Tanken går kanske till hyllor från IKEA där man har borrat hål som sedan kunden får banka in träplugg i innan hyllan kan monteras.

Men här menar jag något annat. Människan lever och konstruerar sin vardag och sitt liv, ibland bra, ibland till sin egen undergång. En del människor förstör för andra, sig själv eller miljön på vår jord. Andra försöker laga en människa som gått sönder fysiskt eller psykiskt, miljö eller ting någon slitit ut eller behandlat fel.

Den som förstör möjligheter, ting eller sina egna möjligheter, har borrat hål i tillvarons harmoni. Då behövs någon som återställer harmonin, tätar det söndrade.

Den som snabbt eller hastigt borrar sönder någon psykiskt eller fysiskt behöver hjälp. Hjälparen, om denne får chansen, tätar hålet. Dessa tätare är sjukvårdspersonal, reparatörer eller vanliga medmänniskor.

Det är hjälpare som försöker återställa harmonin i miljön eller i en människas liv. Ingen är bara ett slag av människa, alla är något av varje. Det du kan hjälpa till med är en del av dig, det du förstör är en del av dig.

Vi är både förstörare och hjälpare, en blandning av ont och gott. Vi väljer olika i skilda situationer. 

Vi är människor.

Fickkniven var min barndomsgenerations leksak

Många barn hade förr ett knivhölster med kniv med sig vart de gick. Det sågs som självklart att barn (oftast pojkar) karvade och använde detta redskap.    Ingen reagerade på det.

Man hade kniv med när man metade för att skära fisken i nacken och på det viset ta livet av den alternativt banka den i nacken med knivens baksida. Fiskkniv var självklart att ha med. Fickkniv hade de flesta, både vuxna och barn.

I dag är det förbjudet att gå med kniv på sig, om det inte är en snickare exempelvis, som behöver den i sitt yrke.

Då frågar jag följande, varför har människor idag så dåligt omdöme att denna lag blivit till? I alla tider kunde människan gå med kniv på sig utan att använda denna till något hotfullt verktyg.

Få använde den till våld. I dag kan man inte längre lita på att kniven inte används som våldsverktyg. Våldet har förändrats, förr slogs människor lika mycket som i dag. Men då någon hamnade på marken var det över den segrande stod upp. Ingen var så ynklig att den fortsatte slå och absolut inte sparka på den som låg ner. Sparkar var för den delen mycket ovanliga i slagsmål förr, man brottade ner varandra.

Vad visar detta?

Jo, självklart att människan har blivit mycket våldsammare i dag.

Vad beror det på?

Ett misslyckat samhällssystem, misslyckad skola, misslyckade söndrade familjer?

Allt ovanstående, när våldet ökar och empatin minskar är det tecken på ett misslyckande för alla.

I framtiden kommer det att sluta med att samhället sönderfaller. 

Nya ideal i vår sköna nya svenska värld.

Idag är det helt okej att värdera människor som bättre eller sämre utefter om de har lyckats få ett arbete eller ej eller om de är sjuka eller friska.

Däremot är det absolut inte okej om man värderar människor efter kön, sexuell läggning eller etniskt ursprung.

Men varför ska vi människor värdera och undervärdera medmänniskan?

De senare uppräkningarna av kön etc var okej segregationsmöjligheter tidigare. Men är förbjudna idag. En anmälan mot någon som värderar dessa grupper som sämre kan bli dyr.

Däremot är det subventionerat genom statens flumbegrepp ”arbetslinjen” att värdera sjuka och långtidsarbetslösa som sämre människor vilka ska segregeras ekonomiskt utefter arbetslinjen.

Är det ett inbyggt system i människan att den dag man förbjuds se ner på en viss människa kommer man att se ner på någon annan? Är mobbing inbyggt i människopsyket och finns det för att människan ska kunna bekräfta sig själv som bättre än någon annan? Har det med konkurrens att göra?

Kan inte människan leva jämställt? Måste det finnas segregationsmöjligheter för att människan ska kämpa för att få det bättre eller känna sig bättre till mods? Ja, förunderligt är människans psyke.

I dag är det långtidssjuka och långtidsarbetslösa som behandlas som mindre värda. Människan får inte längre behandla folk sämre utefter kön, sexuell läggning eller etniskt ursprung utan att riskera repressalier. Då är statens propå för hård behandling av sjuka och arbetslösa ersättningen. 

Man ursäktar sig med att då blir de sjuka friska och de arbetslösa får arbete. Hur man får det att gå ihop är en gåta. Det är dock helt i tiden och troligen var det en anledning till att Alliansen fick förnyat förtroende, om man undantar skattesänkningarna för de som ser sig förmer än andra. De som har arbeten just nu. 

De lever efter dogmen ”se så mycket bättre vi är som har arbete, vi får det ena jobbskatteavdraget efter det andra medan de sjuka och arbetslösa inget får, nog är vi bättre och skönare än dessa som människor.” Staten har visat oss detta. 

Ja, även Nobelpriset i ekonomi ger Alliansen och de som har arbete en bekräftelse på hur rätt det är att segregera människan av idag. Men allt är relativt, en dag hinner verkligheten ifatt igen. 

Anledningen till varför du heter det du heter.

Många gånger är det numera en av två anledningar. Namnet är modernt, ligger i tiden. Namnet är ett släktnamn.

Valet är föräldrarnas. Det som många döps till i dag blir om några år ovanligt att döpas till.

Så har det varit i många år nu. Namn är färskvara som är gångbart vissa år sedan tar det en á två generationer innan det blir gångbart igen.

I dag blandas ickesvenska namn in som moderna utifrån filmer där de blivit uppmärksammade från barnprogram, film, artister och sporthjältar.

Förr var det vanligt med namn som följde släkter och återkom hela tiden.  Vanligt var även namn från bibeln.

Framtiden kommer troligen att vara att namn av fantasislag kommer att bli vanliga. Om vi fortsätter att vara mer och mer fixerade på jämställdhet mellan könen i alla former kommer troligen även skillnaden på mans och kvinnonamn att försvinna.

Vi får män som heter det vi idag ser som kvinnonamn och vice versa. Dessa neutrala namn finns redan. Ett ex är namnet Kim som både pojkar och flickor kan döpas till utan att någon ser det som konstigt.

Numerologi, en spännande lek

Ditt namns bokstäver, ex Ada, ska ses ha betydelse utefter var i alfabetet dessa numreras. A=1 D=4 då A är första bokstaven i alfabetet och D 4:de bokstaven. Talet blir då 141 om du heter Ada.

Om astrologi är en lek och pseudovetenskap vad ska man då kalla ovanstående? Först och främst var det inget som gick att leka med innan vi fick ett alfabet. Sedan blev det fritt fram. Troligen gäller denna slags lek även i det kyrilliska alfabetet, men hur är det i arabisk skrift och kinesisk exempelvis?

Kanske det finns här med i någon form. Astrologin är ju global.

Lek är alltid spännande, spel av skilda slag likaså. Tarotkort är en annan form av lek. Poker en annan. Bara man tar det på lek och inte på blodigt allvar skadar det ingen. Men liksom en spelgalen pokerspelare kan drivas till ruin kan de som tror på sanningshalten av ovanstående krascha psykiskt och även fysiskt.

Numerologi är en spännande lek, men ta det inte som sanning. 

Pan var inte trevlig att möta.

Pan var en gud i grekisk mytologi som ofta gestaltas som en man med lurviga ben och bockfötter. Han sas fördriva tiden i skogen med att spela på sin flöjt och injaga skräck i människor han mötte.

Läser man ovanstående kan man se honom utseendemässigt påminna om kristendomens gestaltning av djävulen som även denne sägs ha bockfötter.

Att djävulen har detta tror jag inte på, ondskan kan visserligen ta vilken gestalt som helst, men bockfötterna har säkert lagts till av forna berättare som hört talat om skräckgestalten Pan.

Mycket av beskrivningen av djävulen har tagits från tidigare skräckgestalter för att skrämma så mycket som möjligt.

Pan var många rädda för långt innan kristendomen kom. När så kristendomen spreds i den grekiska världen var Pan mer känd än djävulen. Därför tog man den skrämmande bockfoten som Pan ansågs ha och använde denna metafor även på djävulens beskrivning.

Det går säkert att hitta många beskrivningar av djävulen som har sin utgångspunkt från tidigare gudaväsen och demoner från mytologi av skilda slag.

Men har man i minnet att detta gjorts för att en tidigare skrämmande ond gud som var allmänt känd därigenom gjorde att djävulen lättare skulle bli känd som den som var ondskan och tidigare onda väsen bara varit olika bilder av djävulen blev det lättare att sprida det kristna budskapet.

Adonis trädgårdar

Adonis var i den grekiska mytologin årstidernas gud. Adonis trädgårdar var krukor som omgav statyn där frön satts som blommade på sommaren och vissnade på vintern.

Årstiderna var förr mycket viktigare att följa än de är i dag för att överleva.  Sådd och skörd var av vikt då man var helt beroende av god skörd för att inte svälta innan man kunde skörda nästa gång. Import av livsmedel var inte så enkelt som numera.

Man tillbad därför Adonis och hoppades på god skörd. Senare i historien tillbads vår Gud. I vår tid var den så kallade bondepraktikan viktig för att veta naturens tecken för att så och skörda.

I dag kan, och intresserar sig få av naturens tecken för sådd och skörd, allt har blivit maskinellt, och nya frösorter har tillkommit där bevattning är legio vilket gör att beroende av väder har minskat.

Genom att vi inte är beroende av väder lika mycket och vi lärt oss manipulera naturen ser vi inte heller tecknen på miljöpåverkan i naturen, vi litar bara på expertisens utsagor, om ens det.

Men fast varningarna på en accelererande miljöförändring finns vägrar politiker och vissa forskare att tro på det. Att göra något för att inte värmechocken ska komma kostar och det är då mångas uppfattning och tro att värmen som kommer kan göra klimatet mer trevligt för soldyrkare.

Tyvärr kommer dessa dårar eller deras efterkommande att ångra sina dumma idéer om att leva för dan med skygglappar mot framtiden att bestraffas hårt och skoningslöst.

De efterkommandes dom mot sina omogna förfäder kommer att bli hård och framtidens människor kommer att få en hård miljö att leva under. Att nonchalera naturen och skaparen för en fantasiuppfattning om verkligheten blir människans värsta uppvaknande en gång i en nära framtid.

Amon föddes ur ett ägg han skapat själv

Amon var en egyptisk gud vilken skapade ordning ur kaos.

Det finns likheter med den kristna guden i denna berättelse. Gud skapade  ur kaos. Gud fick även ordning ur kaos.

Kaos kan ses som efterföljderna av Big Bang.

Gud ska ha funnits alltid. Amon skapade sig själv ur ett ägg. Den eviga frågan om vad som kom först, ägget eller hönan, kan man fundera över.

Ägget bör ha varit först, även vi människor skapas ju ur ett moderägg som en spermie punkterar.

Amon kan ses som att ha funnits i alla tider, även innan skapelsen, då han enligt mytologin skapade sig själv ur ett ägg, vilket han själv skapat.

Svårt att förstå, men inte svårare än att Big Bang skapades ur intet eller att Gud, som alltid funnits, skapade världen ur kaos.

Kan alla skapelseberättelser gå tillbaka till samma punkt? Kan alla Gudar egentligen vara samma Gud som menas men berättats om utefter vilken tid berättelsen spridits och kulturen i denna epok?

Är Gud egentligen densamma i alla tider?

Är alla gudsbilder egentligen en berättelse om samma Gud?

Jag tror det.

Theuth, den store uppfinnaren

Han var en av det gamla Egyptens gudar. Theuth var den som uppfann siffrorna, matematiken, geometrin, bokstäverna astronomin och brädspel mm och lyckades övertyga Egyptens kung Thamus om nyttan av ovanstående. Därför lät Thamus sprida denna kunskap till sitt folk och därifrån spreds kunskapen vidare.

Detta är en gammal förklaring till hur ovanstående kom till och från vem.      

Det finns många förklaringar och många folk och gudar varifrån man antog kunskapen kom från.

Men vad kom först, siffran eller bokstaven? Jag anser att om man idkade byteshandel måste man kunna räkna. Men även tala begripligt för att göra sig förstådd.

Talet och matematiken kom först, de hör ihop. Sedan använde man säkert något slag av kulram när man räknande. Pinnar eller stickor först.

Därefter började någon att använda bildsymboler. I Kina tex används fortfarande skrift av bildkaraktär. Långt senare uppfanns alfabetet. Någon önskade beskriva händelser i ord, inte i bilder. Säkert kom denna idé som i dag när nya rön görs,  på många olika platser samtidigt.

Kanske man kan säga att en universell evolutionstanke slog rot. Många började lyssna på ord och delade upp dessa i tecken som sedan kunde avläsas.

Det svåra kom sedan att förmedla och lära ut dessa teckens delar av ord men det är en annan historia.

I domstolarna söker man inte sanningen

Istället döms utefter vad som övertygar. Det är med andra ord en kamp eller tävlan mellan åklagare och försvarsadvokat om att övertyga.

Båda försöker smula sönder den andres argument. Vittnens utsagor smulas sönder, vem som lyckas bäst med detta är olika.

Men det ger mer pondus i denna värld att få en nästan 100 % säkert överbevisad brottsling fri än att fälla denne.

Därför har ofta försvarsadvokaten en större karriärmöjlighet än åklagaren.

Är det rätt eller fel?

Man kan se det som att även lag och rätt, som så mycket annat, är relativt i förhållande till vem som anklagar eller försvarar.

Allt handlar om retorik, bevisen kommer i andra hand.

Utifrån vad eller vem skapas en modell?

Oftast har någon först skapat en modell av något innan en massproduktion görs.

Modellskapandet i sig är inget konstigt. Men utifrån vad görs modellen? En idé? 


Ja troligen, men vad gör att en idé uppstår och varför är en modell bättre än en annan? Symmetri, ergonomi, skönhetskänsla eller tillverkningsfördelar, är det vad som till slut bestämmer hur en modell ska se ut för att godkännas?

Men då uppstår frågan, från vems synpunkt?

Verkställande direktörens skönhetskänsla, vad som tidigare setts säljas bäst eller är skönhet och ev praktiskt, något universellt, som skapats i människan från första stund?

Finns det något av det som Platon kallade idévärlden där allt finns i en perfekt skepnad och att det är från denna  idéerna kommer som vi försöker förverkliga mer eller mindre lyckat i vår ofullständiga livsvärld.

Vi återerinrar oss dessa perfekta skapelser av allt från vårt ickeliv här innan födelsen och därav blir en viss modell mer intressant än någon annan, allt utifrån hur lik den är originalet från idévärlden varifrån vi kommit och varthän vi åter en gång återvänder.

Frågor utan svar men varifrån kommer annars idéer av hur en modell bedöms?

Handböcker och förbannelsen med dessa

Manualer till tekniska utrustningar är långa och omständiga. En undran är om den som skriver dessa får betalt ju mer som beskrivs och om uppdragsgivaren luras till nödvändigheten av en teknisk analys i manualen vilken få förstår och skrämmer den som önskar lära sig använda sin apparat.

Många läser därför ingen manual och kan därför aldrig använda sin apparat fullt ut men tycker ändå det är trevligt att den har så många möjligheter.

Det betalas därför för användningsområden som aldrig eller nästan aldrig en köpare använder. Därför är ofta användningsområdena dåligt konstruerade då det från tillverkarhåll vet att flertalet aldrig testar dessa då de inte orkat läsa manualen.

De som mot all förmodan läser och försöker använda dessa applikationer får mer eller mindre problem då dessa fungerar dåligt. Skulle de fungerat perfekt skulle apparaten, mobilen eller vad det är varit mycket dyrare.

Men den klåfingrige som försöker tröttnar snart och får ingen hjälp om de lämnar in sin apparat då ingen egentligen kan använda dessa applikationer som är mer eller mindre oanvändbara.

Köparen tröttnar och köper en ny apparat som kanske fungerar bättre då tekniken för denna nu förbilligats och istället är det någon ny applikation som inte funkar fullt ut. Någon som ej fanns på förra apparaten. Fabrikanten är nöjd en ny, ex mobil, är såld. Kunden är nöjd då den applikation som ej fungerade nu fungerar. 

Men snart testar kunden de nyare applikationerna och agendan återupprepas.

I skapelsen finns koden för evolution

Människans påverkan och avfall i naturen genom årtusenden har troligen fått till följd att vi inte längre kan se någon naturlig natur.

Tror du den finns i regnskogen där ännu ingen människa satt sin fot? Knappast, miljöförstöring har påverkat all natur idag. Det finns även platser där människor levt i århundraden och där påverkan finns under trädens rötter i form av rester. Allt är inte funnit, glömda städer och odlingslotter finns säkert på de flesta håll i världens regnskogar och djungler.

Den ursprungliga natur som en gång fanns finns inte och har inte funnits sedan dinosauriernas tid.

Vi kan aldrig skapa en sådan igen på vår planet.

Däremot kanske det kan göras om vi koloniserar en ny planet. Kanske en ursprunglig marsnatur kan skapas på Mars. Men då enligt de förutsättningar som kan skapas där var inget levande kunnat skapas av sig själv eller skapats av Gud. Såvida vi inte ska se den karga miljö där som dess ursprungliga natur.

Den natur vi en gång hade här och som var ursprunget här skapades även den. 

Sedan tog evolutionen över och den regerar ännu. Anledningen till detta är att i skapelsen finns koden för evolution.

Din röst kan vara som balsam eller söndring.

Det är inte alltid det du säger som ger tröst eller motsatsen. Det kan vara din röst som väcker otrevliga känslor hos den du talar till.

Hur välmenande du än är, kan det uppfattas som otrevligt, om din röst påminner om någon som en gång behandlat den du talar med illa eller sårande, ironiskt eller förlöjligande.

Då kan till och med någon som har skarpare formuleringar och hårdare ord uppfattas som mer vänlig, om denna har en röst den tilltalade uppfattar som en som påminner om en vänlig röstnyans från barndomen.

Allt sker i detta fall mer eller mindre omedvetet, men kan ge stora effekter.

En röst kan ge balsam för själen eller tvärtom, oberoende av vad den säger. Innehållet är inte alltid det enda utan rösten kan vara viktigare.

På samma sätt bedömer vi en person utseendemässigt som intressant och trevlig om utseendet påminner om någon vi en gång tyckt om och tvärtom.

Detta kan ge stora besvikelser och stora missbedömningar.

Men det är mänskligt.

Varför kommenterar människor artiklar på nätet?

Är det för att de älskar att se sina tankar på pränt? Är det kanske för att det är enda vägen de kan göra sig hörda?

Det sista är nog det sannaste och ofta är det personer som är absolut maktlösa och frustrerade på samhället som enbart ser sig ha denna utväg att protestera och klaga på.

Få politiker eller makthavare lägger in en kommentar på en artikel på nätet.

Däremot går dessa gärna i svarsmål om någon har skrivit en insändare som publiceras i en tidning.

Är då en kommentar av en artikel på nättidningen något som läses och den som kritiken riktas mot ser? Svaret måste bli; i de flesta fall inte. Om däremot samma kritik riktats i en insändare i en dagstidnings tryckta upplaga som i en kommentar på nätet hade med stor sannolikhet den kritiserade gått i svaromål.

Är det då meningsfullt att lägga in kommentarer? Ja för den som lägger in denna stiger självkänslan. Att sedan ingen läser detta, mer än moderatorn på tidningen för godkännande, är en annan sak. Personen har fått skriva av sig, en bra psykologisk ventil har utlösts.

Så fortsätt kommentera era lokalpolitikers agerande och affärer på er lokaltidnings nätbilaga eller regeringens agerande i en rikstidning. Självkänslan ökar då och det får dig att känna dig som att du inte är betydelselös.

Vad är meningen med att hålla ett tal?

Varför hålls tal och vilken är meningen?

Förr var det kanske för att den som gav talet på en bankett, middag o.s.v därigenom fick en fördel hos den som talet riktades till. Man berömde denne för vad den gjort och stod för och räknade därmed med att få fördelar av detta.

Vem som helst ansågs inte lämplig att hålla ett tal. Sedan spred sig detta till allmogen som även dessa började hålla tal på bemärkelsedagar men då av lite annan karaktär. Här florerade humor och berättelser av minneskaraktär av vad den som talade tillsammans med den tilltalade gjort under ungdomsåren, vänskap eller arbete.

Numera är tal mest en tradition uppskattat av få, men ofta mest skämtsamma eller ironiska i många sammanhang. Ingen räknar med fördelar efter att ha hållit ett tal utan det är bara tradition, där man rosar eller skämtsamt talar en stund under det att skratt och applåder florerar.

Undantag kungamiddag etc, här finns allvaret fortfarande i talsammanhang.

Är kockar hemska människor?

Vi minns filmen Kocken där en sadistisk kock plågar sina medhjälpare med grymheter som man inte trodde var möjliga i modern tid.

Jag trodde det var en film, inget som speglade en verklighet som kanske var vanlig då 1969 och än mindre i dag.

Sedan läser man och förundras hur det ännu i dag och då i verkliga livet, finns en hierarki som man inte trodde var möjlig i köksregionerna.

Den uppfattning jag trodde var riktig om kockar och matlagning efter alla kockprogram i teve var att det var gemytliga män och kvinnor som var snälla och omtänksamma mot allt och alla.

Så fel detta verkar vara. Jag läste Reportageboken; Rapport från vår sköna nya värld, skriven av den legendariske Günter Wallraff vilken kommit ut i år.

I de reportage han nedtecknat i denna bok där han inkognito kommit in i miljöer för att arbeta och avslöja missförhållanden, finns ett reportage från en känd restaurang i Tyskland, Wartenberger Müle.

Här styr, eller styrde, kocken H Krüger med järnhand praktikanter under reportagets nedtecknande, ord som rövknullare och andra otrevligheter förekom dagligen, arbetstider runt 18 timmar om dygnet var och är kanske vanliga ännu. Lön kunde betalas ut lite hur som helst, eller inte alls, till de anställda mm mm.

Är kockar skräckvarelser på många restauranger och är de diktatorer även i vårt land?

Man kan undra.

Varför är brons tredje pris i tävlingssammanhang?

Guld och silver är ädelmetaller och grundämnen vilka många smycken i långa tider tillverkats av. Men brons, finns överhuvudtaget bronssmycken att köpa i dag? Brons är en legering och en ädelmetall, men inte ett grundämne.

Bronsåldern har vi hört talats om, den kom efter järnåldern. Kan det finnas ett samband med denna tids smycken och tredjepriset brons i dag? Jag vet inte.

Skulle vi inte idag hellre ha en ädelmetall som även är ett grundämne som pris?

Förslagsvis platina. En metall dyrare än guld. Platinasmycken finns men här i Sverige är de ännu ovanliga.

För att modernisera prisutdelningarna skulle då 

första pris vara Platina, 

andra Guld 

och tredje Silver.

En idé som jag ser som möjlig att genomföra.

Vår järnmalm räddade många släkter in i vår tid.

Andra världskriget, Sverige, en tid av fasa för de flesta, hopp för andra, beroende på vilken samhälls och människosyn man hade.

I Sverige fanns tyskvänligheten de första åren av kriget men allteftersom krigslyckan vände vändes denna till sin motsatts. Nazisvensken blev USA-vän och transittrafiken sågs inte längre med lika välvilliga ögon.

Vår export av järnmalm till krigsindustrin sågs inte längre som en garanti för att slippa att bli invaderade av Tyskland. Vi förstod att Tyskland gick mot en förlust av kriget och vi vågade kritisera Tyskland.

Hur det gick sedan vet vi alla hoppas jag. Men en sak kan vi däremot vara säkra på och det är att genom vår undfallenhet mot Tyska nazitidens agenda slapp vi krigets fasa här. Många svenska liv sparades och genom detta lever många av oss i dag som aldrig annars blivit födda om våra fäder och mödrar hade blivit offer i kriget.

Undfallenheten i Sverige då kan många av oss tacka för i dag, annars hade vi aldrig kommit att födas. Vilka av oss som då tillhört de ofödda kan vi inte veta.

Hur Europa sett ut i dag om vi sluppit nazitidens fasor är även det en fråga som kan ställas men inte besvaras. Troligen hade vi haft högre levnadsstandard i Europa och ett helt annat samhälle.

Kan alla ha fel?

Självfallet, men kan alla acceptera att de har fel i en fråga eller uppfattning?

Nej, tyvärr kan inte alla det. Många tänker statiskt den uppfattning, den tro, den lärdom de en gång fått kan de inte förändra då det skulle krascha deras verklighetsuppfattning och personlighet.

Andra däremot söker förändring aktivt och kan likt kameleonten byta uppfattning utefter vart fördelarna finns för detta.

Andra vilka är de som är bäst lämpade för vår tids agenda kan både ge och ta. De kan förstå andras tankar och även förändra sin egen uppfattning av något efter prövning av argument.

Vi är därför som mänsklighet uppdelade i dessa tre slag av tänkande och vilken du tillhör känner du bäst själv efter ovan beskrivning.

Att vända kappan efter vinden för att få som man vill

Sokrates sa en gång att retorikern kan få en sak att framstå som omväxlande rätt eller orätt för samma persons åsikter när han vill.

Jag påstår att det är just detta som vår tids, men även romartidens, advokater kunde och gör. De vänder kappan efter vinden likt många politiker gör. Genom att vinna en politisk debatt eller ett brottsmål får karriären en skjuts uppåt.

Och det personen försöker få igenom med skicklig retorik, ont eller gott, är relativt efter vilket som önskas uppnås för karriären. Heder och hederlighet är inget som betyder något i dessa sammanhang.

Om det får en mördare fri eller en oskyldig släppt eller dömd har ingen betydelse. Enbart att det fall advokaten fått till del vinns är av betydelse, då får advokatens karriär en skjuts uppåt. Liksom att politikerna som får igenom sin vilja får en uppmärksamhet som ger en karriär uppåt.

Det är självfallet att vända kappan efter vinden och ta parti för det som lönar sig bäst. Men för seger behövs retorik och av den anledningen har detta skolämne fått mer och mer betydelse i vår tid. Detta då en skicklig retoriker kan uppleva att det leder till att öppna stängda dörrar in till maktens korridorer.

Egoism ses som gott för alla, en spegling av Sverige i dag

Vi fick under sena 1990-talet en inriktning i samhället som kallas individualism och nyliberalism. I dag florerar detta på alla stadier i samhället och Alliansens politik är en spegling av denna filosofi.

Även arbetspolitiken som Herr Borg tagit från en av nobelpristagarna i ekonomi florerar för fullt. Amerikansk filosofi har alltid varit att ju lägre ekonomiskt stöd en arbetslös får desto lägre lön arbetar denna för. I USA har därför många både två och tre arbeten där lönen sammantaget inte går att leva på.

Egoismens tidevarv skulle vår tid kallas då individualism och nyliberalism är speglingar av detta. Allt med målet att de redan privilegierade ska kunna leva av andras arbete utan att någon ska se ned på denna egoism utan istället beundra dessa egocentriker och själva försöka efterlikna dessa.

Därav har vi fått ett samhälle  med en politik där vissa värderas högre än andra i människovärde.

Något som varit omöjligt politiskt för bara några årtionden sen att arbeta för i Sverige.

Cikadorna var ursprunget till sången

Cikadorna är en grupp insekter som finns i ett antal av ca 2500 arter på vår jord.

Enligt den grekiska mytologin var dessa mänskliga och sjöng så vackert att muserna överväldigades och en del av de människor av vårt släkte som då fanns överväldigades så av sången att de slutade äta och dricka och dog.

Av dessa uppstod en del senare och från dessa kom sedan cikadornas insektssläkte till, vilka av muserna fick gåvan att de efter födelsen inte behövde någon näring utan omedelbart började sjunga fram till sin bortgång.

Men vad som är intressant om vi ser till nutid, dåtid och kanske framtid är hur en del förtrollas av sång och inte ansåg (anser) sig kunna leva utan den medan andra inte tycker sång är viktigare än något annat och i många fall väljer bort den i sitt liv.

Ska ovanstående förklara de tankar man hade i den grekiska antiken av hur vissa älskade sång och levde för den medan andra var likgiltiga eller mindre intresserade av att njuta av densamma?

Möjligt, då det mesta förklarades utifrån mytologi liksom det i dag förklaras genom psykologi.

Även i dag finns de som älskar sång och de som inte gör det.

En del vill skriva odödliga verk, andra skräms av det.

Många önskar lämna något efter sig så de inte glöms bort i mänsklighetens historia. De klassiska filosoferna är ett exempel, andra är grymma krigshetsare.

De har alla det gemensamt att de ville bli berömda för något och inte glömmas bort. I dag finns de som går till ytterligheter för att få ett namn i historieböckerna. Massmördare mfl kufiska psykopater.

Sedan finns motsatsen, de som aldrig vill synas och absolut inte heller kommas ihåg, utan som önskar leva anonymt och glömmas bort. Här finns de som vägrar intervjuas,  uppge sitt namn vid olika möjligheter till detta och som vägrar bli fotograferade.

Även dessa är kufiska personer med personlighetsstörningar.

Sedan finns de vanligaste människorna som varken bryr sig om den ena ytterligheten eller den andra. Dessa kan bli berömda som vad som helst, idrottare, företagsledare eller genom något annat som kan ge pengar.

I denna grupp finns även de som inte tänker på varken det ena eller det andra utan bara lever sitt liv utan att bry sig om ifall de uppmärksammas utanför den närmsta kretsen eller inte. De som kan kallas medelsvensson i Sverige.

Vem man är märks utåt men inte inåt.