Kamratskapet är ett ursållningsförfarande

Vem vill du ha som kamrat? Vem vill ha dig som kamrat? Det är inte alltid samma person.

Ibland önskar du bli kamrat med någon för att det ger status, är lönande eller för att ni har samma intressen. Ja egentligen är det alltid något av detta som gör er som kamrater.

Arbetskamrater däremot är något påtvingat. Att söka en käresta är även det något annat då detta är attraktion som gör detta intressant.

Men kamrat av samma eller olika kön är något som båda måste se något värde i eller av för att det ska ske.

Vem är du kamrat med eller kanske bättre uttryckt vän med? Varför just denne eller dessa? Vad ser du i dem vad ser de i dig? Det finns någon ursprunglig anledning, sök den för att förstå dig själv.

Svårigheten med symboler

En symbol bör väl ändå en gång gjorts eller görs för att människor ska förstå den?

Visst det finns hemliga symboler för hemliga sällskap men de flesta är väl ändå för att alla eller så många som möjligt ska förstå dem?

Men se då på logotyper hur många känner igen en logotype för ett visst företag när de ser den? Få. Förr hette företag många gånger samma sak som ägaren oftast efternamnet med något tillägg. Fantasinamnen kom senare. Men ännu har många gamla namn något med första ägaren att göra. Ericssons hette först LM Ericsson, Lars Magnus Ericsson vårt första telefontillverkarföretag.

Ford är uppkallat efter bildaren av bolaget. Namn som är lätta att förstå och ta till sig.

Men alla nya färgklickar, logotyper, förstås av få om man inte ser varan samtidigt som de står för.

Varför all denna färgklickssymbolik utan sammanhang med företaget om man inte är mycket påläst om detta? Jag vet inte men jag ser det som att företag försöker få en unik symbol som inte kan förväxlas med något annat att sedan få utanför företaget förstår den har ingen betydelse i sammanhanget.

Däremot tycker jag att det borde ha betydelse att få ser den som något de associerar med företaget.

Vad är svenska språket?

Ett sammelsurium av olika dialekter och modeord eller en bestämd rikssvenska?

Rikssvenskan som är en dialekt vilken är menad som förståelig för alla oberoende var i landet personen bor och vilket även är den dialekt som lärs ut till de som önskar lära svenska språket.

Rikssvenskan är därför den dialekt som bestämts som rikets språk. Varför det är just denna dialekt och inte ex någon av de skånska dialekterna beror självfallet på att makten sedan länge suttit i Stockholm. Rikssvenskan är därför en dialekt som finns i Stockholm, däremot inte sagt, vilket alla vet, att det inte finns fler dialekter i Stockholmsområdet.

Men är då rikssvenskan det genuint svenskaste av dialekterna i Sverige? Knappast. Det genuint svenskaste finns inte. Dialekterna är otaliga och ingen kan ses som svenskare än någon annan. Däremot är dialekterna på väg att utjämnas och troligen kommer de att med tiden försvinna till fördel för någon dialekt som kommer att vara mycket lik rikssvenskan.

Detta därför att samhället mer och mer blir rörligt och ungdomar i dag försöker att i många fall motarbeta sin egen dialekt när de flyttar på sig men även annars till en rikssvensk dialekt.

Någon eller några generationer framåt kommer därför dialekter att vara mycket sällsynta. I förlängningen kommer svenska språket att bli en sammanblandning med det engelska språket och ännu längre fram i tiden kommer engelska troligen att bli det rikssvenska språket. Men då talar vi om 4 a 5 generationer fram i tiden.

Överansträngning kan ge effekt av oväntat slag.

Att arbeta utan att känna efter om man gör mer än man kroppsligt eller psykiskt orkar kan självklart ge både psykiska och fysiska kollapser och värre ändå om man lägger till ålder eller oförstående av ork. Men det kan även ge nya infallsvinklar.

En kollaps gör att personen ofta får tänka om och hitta nya sätt att leva på om inte hela ruljansen ska återupprepas och nästa gång bli än allvarligare.

I dag skapas hela tiden större och större ansvar och förändringsbenägenhet för snart sagt alla. Detta är ett stressmoment som få människor är skapade för och därför ökar kollapserna i samhället.

Varför förändringsbenägenheten ökar och kravet på detta är enligt mig att de fåtal människor som skapats för att trycka på förändringar blir fler och fler. Det är något som fler och fler ärver i dag och troligen är det något som sprider sig i generna och där tas emot positivt för vidare arvsanlag till fler och fler.

Varför det blivit så och just i vår tid är en fråga som filosoferna får tänka över. Något i vår tid har accelererat förändringsviljan hos mänskligheten och för varje generation blir det fler och fler som ser detta som en naturlig del av livet.

I dag försöker även politikerna motarbeta möjligheten att bli sjukskriven för de som gått in i väggen. De som inte orkat. Det är inte rumsrent och ska inte vara möjligt att inte vara förändringsbenägen utan att det ger ekonomisk och social bestraffning enligt dagens politik.

Är begåvade bäst på att ta initiativ och att hjälpa andra?

Begåvning vad är det? Kan man se det som att kunna dra slutsatser som fungerar och använda dessa för egna eller andras syften?

Gör man det, då kan man dra slutsatsen att begåvning innebär en möjlighet att hjälpa andra. Vi har ex läkare utan gränser, nog kan man se de läkare och den sjukvårdspersonal som ingår här som begåvade. Läkarstudier ex är inte möjliga för alla att genomgå.

När det sedan gäller alla hjälporganisationer som samlar in pengar är det ofta begåvade som en gång startat dessa. De arbetar med att samla in medel och detta kan alla människor göra utan att behöva arbeta praktiskt för de behövande.

Det finns även volontärer etc. som arbetar under några år för behövande, ofta är detta äventyrslystna ungdomar som vill ut i världen och rätta till fel som de i sin ungdom och mognad till vuxna upplever att världen har. Varför ska det finnas fattiga frågar de sig. Men efter några år svalnar oftast intresset och de ger kanske något i en insamling ibland men har slutat att praktiskt ta tag i problemen.

Därefter finns kyrkan, här ses hjälpandet som en plikt som god kristen. Sist men inte minst finns i dag arbetslösa som sänds in i organisationer som Röda Korset m.fl. för att hjälpa till att sälja i deras second hand butiker för att den vägen få in medel. Dessa gör sina uppgifter för att få ersättning av a-kassan.

Detta var lite om begåvning och hjälparbete. Initiativ till detta och hur och varför detta kan ha blivit till.

Hur många ”Jag” är du?

Vi visar medvetet eller omedvetet upp olika sidor av oss själva i förhållande till den situation vi befinner oss i.

Detta är inget konstigt. Man kan utefter detta ställa sig frågan; Vem är jag? Vem är du?

Hur många ”Jag” finns inom var och en av oss? Kan psykiska åkommor bero på att något av dessa ”Jag” inte klarar av en viss situation. Kan fobier bero på att ett av dessa ”Jag” inte klarar av att samverka med personligheten som måste ses som en sammanhållning av alla dessa Jag.

Tankar som kanske kan funderas över.

Handlingsmönster skapas utifrån erfarenhet.

Handlingar nedärvs utifrån vad dina föräldrar gjorde i samma situation. Inlärningseffekten är stor då det gäller hur du handlar i en viss situation.

Därefter blir det snart rutin att ha ett visst handlingsmönster. Ett mönster som inte alltid ger bäst tillfredsställelse eller effekt. Men detta tänker du inte på förrän du ev. hamnar hos en psykolog när dina handlingar gjort att ditt liv kraschat. Upprepade skilsmässor grundade på samma ickedugliga handlingsmönster i en relation för att ta ett exempel.

Handlingar kan även bli tvångshandlingar. Du förstår att de skapar fel men du kan inte göra mycket för att stoppa dem då de blivit rutinhandlingar. Du har inte kontroll på dem. De återupprepas ideligen och försöker du förändra dem mår du dåligt. Därför fortsätter du att agera likartat då du känner att du mår bättre med dem hur fel de än är och du förstår att de är.

Det finns mycket att fundera över då det handlar om vad du gör, varför och om du själv kan ändra handlingsmönster som du själv förstår är negativa för dig själv eller andra.

Island, drömlandet för frusna och värmekänsliga.

Jag ser Island som ett av få länder med ett klimat där alla som har ont av värme eller kyla kan bo. Här finns ingen sommar av det slaget vi har med temperaturer uppåt och över 20 grader Celsius. Inga vintrar med temperaturer under minus 10. Medeltemperaturen är +11 på sommaren och 0 grader i södra delarna på vintern.

Perfekt för ex mig. Men jag är för gammal för att flytta på mig och på Island finns säkert än mindre arbeten för äldre än här.

Hur man bedömer invandrare vet jag inte men det är säkert lämpligast om man kan bli där man är. Främlingsfientlighet finns överallt.

Vi ser bara här i Sverige hur personer som flytt från krig och elände ses ner på. Hur ser man då på människor som flyttar hit utan att vara flyktingar? Jag fasar. Nej människor ser ner på de som kommer utifrån och har alltid gjort så.

Det var inte länge sedan man såg ner på utombys. Personer som kom från grannbyn. På dansbanor etc. blev det ofta bråk mellan byarnas ungdomar. Så inget har förändrats av att människor misstror främlingar. Så gör även staten.

Jag läste en mycket upplyftande bok där jag fick lära hur främlingsfientliga vi är och hur svårt det är för flyktingar att få uppehållstillstånd här för att inte tala om hur låg summa de ska klara sig med att leva på under tiden de väntar på avslag.

Hur många tror inte att de har höga bidrag? Var kommer denna skröna från om inte från främlingsfientliga människor?

Nåväl, läs gärna boken, jag rekommenderar den. Den heter Vinna eller Försvinna - om flykt, asyl och hjälpare. Författare Annette Rosengren, förlag Carlssons.

Vad driver dig till att handla som du gör?

Intresse, rädsla, överlevnadsinstinkt, fobier eller något annat.

Detta något kan vara rutin och gammal vana konstruerad i din barn och ungdomstid.

Miljöpåverkan, men även arvsanlag i betydelsen att så har dina förfäder reagerat i långa tider på samma stimulans eller retning.

Här kommer då frågan om kriminalitet är något som ärvs eller är det något som kulturellt påverkat en person.

Säkert finns i generna även större möjlighet för vissa att bli kriminella. Men det behövs rätt miljö för att det ska bli så. Många gånger växer den kriminelle upp i sådan miljö och så har vi fått ännu en fängelsekund till våra fängelser och väktare på dessa.

Allt kan ärvas och vid rätt stimulerande miljö för arvsanlaget kommer detta att blomma ut. I annat fall kan det undertryckas eller aldrig komma upp till ytan.

Iakttag dig själv.

Kan du komma fram till hur du ser på dig själv och hur andra ser på dig, då har du hittat dig själv.

Men detta är en omöjlighet. Den du är och ger intryck av att vara skiljer utifrån vem som skulle besvara frågan.

Du bedöms oftast efter första intrycket och vid det tillfället var du kanske utåtriktad, deppig, nyfiken etc. Den som då bedömde dig har sedan svårt att ändra på denna första bedömning.

Alla människor är olika och av den anledningen blir du bedömd olikt av olika människor därav dras du själv till vissa och känner motvilja mot andra.

Denna bedömning visar sig efter en längre tid ofta vara fel. Ibland katastrofalt fel.

Hur du bedömer dig själv är subjektivt och skiljer sig från ibland minut för minut men alltid olika efter tid som gått. Hur många skrattar inte åt sig själv när de ser på sitt yttre på gamla fotoalbum? För min del ser jag detta som otroligt tragiskt.

Sök ditt intresseområde.

För att lyckas med något inte alla lyckas med bör du ha ett specialintresse som du brinner för.

Arbeta med detta yrkesmässigt eller hobbymässigt och ditt liv får en högre mening.

Men alla vet inte vilket detta är och tror även att de inte har något utan är mer eller mindre intresserade av lite allt möjligt.

Men jag tror inte det är så utan istället att alla har ett specialområde där denne kan brinna för något.

Men det handlar om att söka eller hitta detta. Lite råd på vägen. Vad läser du helst för artiklar eller böcker? Vad ser du helst för program på teve eller lyssnar på i radion? Vad uppmärksammar du mest i ett samtal, vad intresserar du dig för att tala om?

Vilka personer och handlingar i en film får dig att tänka lite extra?

Vad skriver du helst om? Vad uppmärksammar du mest när du är ute och går eller åker något fortskaffningsmedel?

Detta är frågor som kan vara en hjälp på vägen till att hitta just det du brinner för.

Visar du intresse?

När du sitter på en anställningsintervju eller framför den du är förälskad i visar du då ditt intresse eller försöker du dölja det?

I jobbintervjun gör du säkert vad du kan för att visa ett intresse om du inte varit på så många intervjuer och fått avslag att du redan på förhand ser intervjun som en rutin som ingenstans leder.

Tänker du så ger du en bild av ointresse och frånvaro och får garanterat inte jobbet om nu inte den som intervjuar är totalt värdelös på att tolka tecken och människor. Sådana finns nämligen också men få av dessa hamnar i en position som anställare.

När det gäller den du är kär i så finns det många som försöker dölja detta för att inte få avslag och bli ratade vilket kan vara smärtsamt. Man är rädd för att göra bort sig. Detta är anledningen till att så många aldrig fick den de var äkta förälskade i utan istället valde någon som de var kompis med.

Man bör dock veta att den du känner himlastormande kärlek och dragningskraft till ofta sänder ut signaler omedvetet som skapar ditt intresse. Ofta finns intresset även hos den som sänder ut signalerna men intresset är en retning som inte alltid känns men kan väckas till liv. Det finns något från båda parter för att intresse ska uppstå hos båda eller först den ena.

Därför bör man ta chansen att lära känna en sådan person, från båda finns något slag av dragningskraft och från båda en rädsla från att ta första steget. Tankar att tänka och agera utefter för alla människor anser jag.

Intervjuer och telefonförsäljare, leta upp vem som ligger bakom.

Retar du dig på att du, fastän du Nixskyddat din telefon, får samtal från försäljare?

Ibland är felet ditt eget då du har uppgett ditt telefonnummer på en enkät på nätet exempelvis och inte läst det finstilta (villkoren som alltid finns i en liten länk i slutet av enkäten där du fyller i dina adressuppgifter) där du ger tillstånd till försäljare att ringa.

Men inte alltid, ibland ringer de ändå. Vad du kan göra är att först kolla numret de ringer från.

Oftast finns det inte på Eniro eller hitta.se.

Men då kan du hitta dem på denna länk http://www.vemringde.se/ alternativt http://www.missatsamtal.se/ Här kan du sedan se vad andra skriver om numret och oftast har någon hittat vilket företag som ringt.

Nu kan du söka upp detta företag på nätet och antingen ringa eller skriva till dem och be dem ta bort ditt telefonnummer. Bra är om du skriver när de ringt, klockslag och från vilket nummer. Ibland säger de att det inte är deras nummer. Men om du står på dig vid ett telefonsamtal med dem så kommer de till slut att erkänna att det är något företag de i sin tur har som uppdragsgivare och lovar se till att ditt nummer spärras i deras listor för alltid.

Jag har nästan aldrig telefonsäljare i min telefon. När det någon gång händer stoppar jag det på detta sätt. Men det är bara några gånger om året numera som det behövs. OBS: Glöm inte att även kontakta uppdragsgivaren som gett telefonsäljareföretaget ditt telefonnummer för att stoppa även dem.

Intellektmysteriet i förhållande till intelligensmysteriet.

Intellektet är det som många filosofer sett som det som människan kan styra med sin vilja. Valmöjligheten. Aristoteles såg det så.

Intelligens är hur vi tänker och resonerar, drar slutsatser mm.

Man kan se det som att högt IQ är intelligens. Medan intellekt är något alla har och då ser jag även som att många djur har kan ha detta. Men djur bör kanske ses som instinktiva, inte intellektuella. Om man tolkar begreppet enligt Aristoteles.

I dag ses många gånger begreppen som likställda. Man talar om någon som intellektuell och menar då knappast detta som synonymt till fri vilja.

Men mycket är sagt, betydelserna har skiftat genom historien. Begreppen har gått in i varandra och vad som är rätt eller fel beror på tid och vad man själv lärt sig att lägga in i begreppen. Se här på lite diskussion om desamma.

Har du en instinkt och mot vad.

Instinkt mot, för, vad? Det mesta anser jag. Du reagerar utefter hur dina gener är programmerade både från tidernas begynnelse till i vilken släkt du är uppfödd i.

Fobier är något som programmerats in genom arv i vissa släkter. Därför går många gånger fobier i arv.

Men även sjukdomar. Ditt DNA gör dig sjuk om det finns vissa strängar i din arvsmassa. Instinktivt blir du höjdrädd om detta ärvts in i din släktgren eller muterats in.

Mutation och instinktskillnader kan vara samma sak. Ingen vet men nog är det tankar man kan fundera över.

Vill du snabbt få ett Aktiebolag att arbeta med?

Sa du nej? Är du tveksam? Vet du för lite om det? Är du nyfiken på att starta eget?

Vill du veta mer? Det finns ett enkelt sätt att starta aktiebolag.

Om du tycker det är för omständigt att starta ett nytt bolag och snabbt önskar komma igång då finns en lösning även för dig. Man kan köpa aktiebolag. Köp ett färdigt bolag och kom igång nu.

Varför gå omkring och hoppas på att någon företagare önskar din arbetskraft. Alla företagare var nya en gång och skapade sina bolag från i många fall en idé de trodde på eller en investering de såg som spännande.

Den möjligheten har alla och den har du. Gör slag i saken i dag! Du har bara ett liv varför inte göra så mycket av det som möjligt.

Bli företagare. Bli din egen. Var man och kvinna är sin egen lyckas smed heter det ju.

Här finns hjälpen för att komma i gång.

Sammanhållning mot det som upplevs som främmande,

är att organisera sig mot det man inte förstår eller kan ta till sig. Främlingsfientlighet är ett sådant område. Man förstår inte varför det kommer flyktingar och man ser dem som ett hot mot sin egen existens och så söker man stöd i sin rädsla bland likatänkande.

Detta gör att man tillsammans med dessa får än mer misstro och oförmåga att se positivt på de som kommer. Man ser dem som hot mot välfärd, sjukvård och arbetstillfällen och så segregerar man dem med allt vad problem som då uppstår i mänskligt lidande.

I dag görs samma sak även mot infödda svenskar som inte har någon bakgrund utanför Sverige så långt man kan se det i släkterna. Långtidsarbetslösa, långtidssjuka och pensionärer.

Hur kunde det bli så i dag, då vi ska ses som ett upplyst samhälle? Jag tror att det kommer ur främlingsfientlighet. Denna finns i dag till betydligt större del än tidigare och då detta fått fotfäste är steget till fientlighet mot andra grupper inte långt.

I dag har även regeringen gjort att det är helt ok att diskriminera och se ner på långtidsarbetslösa och långtidssjuka. Ser vi på de långtidsarbetslösa är diskrimineringen så stor att media inte ens nämner denna grupp. Det nya Sverige är inte allas Sverige.

Inlevelse, kan den mätas?

Förmodligen kan den då en person som talar med inlevelse ses helt koncentrerad i vad denne säger. Personen upplevs som en eldsjäl som talar för sin sak.

Men att mäta detta eller vara säker på att det är vad man upplever att denne gör är omöjligt.

Det är kanske inte inlevelse eller intresse utan ett spel för att påverka i något syfte som inte är helt rumsrent. Kan personen ta kritik efter sitt tal? Om ja, då kan denne diskutera vidare utan att brusa upp och istället försöka hitta nya infallsvinklar för att få gehör för sin idé eller uppfattning.

Då kan man uttrycka det som en eldsjäl som talar med äkta inlevelse.

Men nonchalerar personen kritik och istället höjer rösten och säger samma sak igen då är det en politiker som för fram ett ideologiskt ställningstagande som beslutats i partiet.

Det handlar då om att kritik inte tas emot utan sopas under mattan och inlevelsen är falsk och istället för en eldsjäl är det en partipiskad politiker som för fram ett partis budskap och då tas ingen kritik emot för att bemötas utan förfalskas istället som totalt fel.

Att lära sig underkastelse i ett utanförskap.

I dag har detta tyvärr blivit tvingande om man är långtidsarbetslös eller långtidssjuk. Den som inte kan acceptera detta att underkasta sig ekonomisk nedvärdering och kanske i slutändan försörjningsstöd på låg nivå kommer att knäckas.

Självmord sker utefter detta, flertalet döljs självfallet av anhöriga. Dessa förstår kanske inte alltid varför personen tog sitt liv. Men i dag är många anledningar just Alliansens segregerande politik av de som ej har ett arbete. Arbetslinjen betyder att de som inte har ett arbete ska segregeras till parasit. Så enkel är förklaringen.

Det innebär att många människor lär sig att se ner på sig själva. Konstigt vore det annars då regeringen lär ut att de som inte har arbete har inte ett lika stort människovärde som de som arbetar för en lön.

Underkastelse har de svaga och fattiga alltid fått lära sig. Tig och lid var och blev nu igen honnörsordet. Se dig som mindre värd. Mitt råd är att detta måste de som segregerats lära sig för att överleva.

Svenska folket har en majoritet i dag för denna samhällssyn. Då kan medmänsklighet med alla inte finnas. Tyvärr tror jag denna syn kommer att skärpas och den som tror på en ny politik efter valet blir besviken.

Att höja skatten knäcker en ny regim. Alliansen räknade ut att det inte ska finnas pengar att återställa bidragen om de skulle förlora valet. Alliansens ledare är hyperintelligenta. Resten av dem är mer eller mindre jasägare och en svans som inte tänker mer än på sig själva. Ideologin sitter i ledningen, inte bland väljarna.

Dvärgarnas tid.

I dag ser man inte så mycket småväxta människor som förr enligt mig. Varför vet jag inte. Men det var inte så länge sedan som lyteskomik var något som användes på cirkus och marknader.

Dvärgar mm visades upp och människor tyckte det var väldigt dråpligt och roligt att se dessa många gånger utklädda personer (i syfte att utöka deras udda kropp) till andra människors nöje.

På den tiden fanns inget som i dag kallas diskriminering utan tvärtom man levde på att visa upp människor som inte såg ut som det som ansågs normalt.

Ingen brydde sig om hur dessa uppvisningsobjekt kände sig när människor skrattade åt dem eller kastade glåpord till dem. Vägrade de fick de ingen mat eller tak över huvudet. Ingen ville anställa dessa mer än cirkus och tivoliägare.

De utnyttjades på alla sätt och vis och detta sågs inte som onormalt av någon då. Tiderna har ändrats men diskrimineringen finns kvar i nya sammanhang. Tänk bara hur accepterad segregeringen av sjuka och arbetslösa är genom att vi har en regering som gynnar flertalet men på de ekonomiskt segregerades bekostnad.

Maktsträvan för vad och vem

Makt vad är det? Kanske att ha möjlighet att välja det man vill. Kanske att ta vad man vill från andra. Kanske att kunna vara sig själv utan att riskera något. Säkert att kunna få andra att göra det man önskar.

Hur detta går till kan vara på olika vis. Men varför strävar många efter makt?

Är det för tillfredställelse av att se sig som förmer än andra? För en del, säkert.

Kan det vara av sadistiska skäl att känna tillfredställelse över att ha makt över andra? Säkert, för en del.

Kan det vara ett behov av att visa sig förmer efter att ha behandlats illa som barn? Säkert, för många.

Men det största anledningen tror jag är för att få ett bekvämt liv. Men blir det så?

Knappast då behov som tillfredsställs skapar nya behov så även maktmänniskan kommer aldrig att bli nöjd utan likt vi andra fortsätta att söka det ultimata målet för att äntligen bli nöjd. Men aldrig nå det.

Individualisering innebär ensamhet.

Detta då det innebär att satsa på sig själv vilket innebär att slå sig före någon annan som önskar det samma inom samma område och plats.

Undantag finns om din idé är ensam och ingen annan haft den tidigare. Men det är unikt och även då måste du slå dig fram för att få intresse för din idé. Om den realiseras kommer den att ta en plats från någon annan beprövad idé och så har du konkurrerat ut någon annan. Så även här slår du ut någon annan.

Individualisering blir synonymt med egoism. Förverkligande ensamhet.

Vi ser mycket av detta i dag då samhället i stort kräver detta av dig om du ska få arbete (flytta till okänd ort). Ska kunna vårda dina relationer som hela tiden måste förändras på grund av bl.a. förverkligande eller förflyttningar.

Därav får människan en stresstillvaro. Spänningen i att leva enligt föregående kan i början ge tillfredställelse men med tiden blir det bara tomhet och otillräcklighetskänsla.

Att imitera är att förödmjuka eller göra sig rolig över någon annan.

När man imiterar någon får andra roligt på den som imiteras bekostnad. Man kan undra om inte även detta kan falla under diskriminering?

Visst är det en lek och politiker kan inte anmäla om någon retar sig på dem eller skrattar åt dem.

De är offentliga personer och det är nästan bara hot som är förbjudna att rikta mot dessa.

Men skulle någon göra någon ickepolitiker eller annan ickeoffentlig person till åtlöje är det risk för domstol om någon anmäler det.

Detta kanske inte de som önskar bli politiker alltid räknar med eller förstår, vad en offentlig person är och hur påpassad denne är.

Så ska det självfallet även vara, den som står upp offentligt med sina åsikter måste vara beredd på att det finns motsatta åsikter. Hade det inte funnits detta skulle politik varit meningslös och då behövde vi varken haft lagar, regler eller avtal.

Allt skulle fungerat till allas belåtenhet ändå. En utopi som inte kan ses som mänsklig. Kanske det finns varelser någonstans där detta är helt naturligt men det är det inte på vår livsplanet, tvärtom.

Varför har vissa svårt att känna igen de medmänniskor vilka de känner?

Känns det igen? För mig gör det så. Jag ser sällan de medmänniskor jag möter på stan som kända . Jag har till och med mött mina barn och inte tänkt på att det är de jag mött förrän de sagt ”hej pappa”. De är vuxna men vi ses ändå ofta.

Så det gör självfallet att jag ändå mer har svårt för att känna igen personer jag inte sett på ett tag. Visst, det finns de jag känner igen, men inte är de många.

Namn har jag även svårt att komma ihåg. Bara de närmast anhöriga och de jag för tillfället har en relation till, t.ex. på ett arbete, kommer jag ihåg. Närmast anhöriga självfallet, de andra glömmer jag namnet på när relationen upphört.

Så är jag ovanlig? Jag tror inte det, jag tror det är en personlighet av slaget att ha en viss distans. Men jag vet mycket väl att motsatsen finns.

Vi är alla olika.

Idéhistoria rekommenderas varmt att läsa för nöjes och nyttans skull.

Är du det minsta intresserad av varför vi har de ideologier vi har, den pedagogik vi har? De idéer om människan och naturvetenskapen vi har?

Den läkarvetenskap vi fått? Läs idé- och lärdomshistoria, minst lika viktigt för att inte säga betydligt viktigare ämne än historia. Historia präglas just av krig grundade på idéer från tänkare och många gånger kommer grunden av allt från de grekiska tänkarna.

Läs, begrunda och förstå. Det finns hur mycket som helst att få aha-upplevelser från. Kanske i första hand Aristoteles skrifter. Kanske den som mest är en riktig aha bok av honom är Den nikomachiska etiken vilken han skrev till sin son.

Är du som Alliansen idealist eller ser du verkligheten som en realist?

När ideologi går före sunt förnuft får vi ett segregerat samhälle likt det vi idag fått med Alliansens fördelningspolitik. Ideologin är arbetslinjen vilket innebär mer till de som har arbete, mindre till sjuka, arbetslösa och pensionärer.

Ideologin är stenhård, utan empati och förståelse för de som inte kan få arbete, inte är friska eller kommit upp i en ålder då arbete inte är realistiskt varken för hälsa eller av den anledningen att de då stoppar nya generationers inträdesmöjligheter på arbetsmarknaden.

Arbeten (betalda) är en begränsad möjlighet. Det finns inte obegränsade möjligheter till betalda arbeten. Därför är politiken i dag omänsklig, ogenomtänkt och enbart en ideologi av personer som aldrig upplevt arbetslöshet och därför ser arbetslösa som ickearbetsvilliga om de inte får mindre möjligheter att klara sig utan ett arbete.

Realister finns det få av inom politiken i dag. Det har inte funnits på minst 20 år. Tyvärr och till plåga och pina för dagens svenskar med undantag av de bortskämda personer som aldrig varit arbetslösa och därför ser sig som osårbara och tror att sjukdom och arbetslöshet är ett sätt att slippa arbeta.

Att förverkliga en idé kan inte alla.

Detta kan vara oövervinnerligt för många. Att testa den utanför fantasin kan vara en fantasi det med.

Motsatsen den som förverkligar sina idéer prövar sina vingar kallas kreativa företagare utan att man för den skull bör se företagande som synonymt med att vara egen företagare.

Idéer kan vara av alla slag inte bara ett sätt att tjäna pengar på. Det kan vara att tillfredställa något man är nyfiken på att testa. Upplevelsesökande i smått som stort.

Vad är du, en fantasirik drömmare eller en kreativ testare? Fråga dig själv, bara du kan svara på det genom att se på hur ditt liv utvecklats.

Att höra eller inte vilja höra.

När något obehagligt sägs kan många låta det gå in i ena örat och ut genom det andra och härmed inte ta till sig.

Ett uttryck som det ligger mycket sanning i. Men egentligen handlar det om att kunna distansera sig och inte bry sig eller nonchalera vad man hör.

Detta kan vara bra ibland då de som inte kan detta riskerar att överreagera och göra sig hopplösa socialt.

Vilken typ är du? Bäst är ett mellanting tror jag. Att reagera mot förtal och påhopp bör man göra för att kunna försvara sig eller en åsikt man har eller tror på annars gör man fel mot sig själv och den man är.

Men att reagera mot åsiktsskillnader med våld eller skrik och gap för att visa sin åsikt gör att man gör bort sig, både för andra, sig själv och socialt blir man sedd ner på.

Lite tankar att fundera på.

Carl Johan Höjer (1753-1830) ville införa elevdomstolar.

Det var i Stockholms storskola i vilken han var rektor som han önskade införa bland annat elevdomstolar.

Kan det vara något? Det finns ju elevråd i många skolor och då kan man se möjligheter till all slags elevuppdrag, även domstolar. Inte i den bemärkelsen som juridiskt dömande. Men elevrådsdomstolar där den som mobbar, förstör eller stör får stå till svars. En försvarare och en åklagare bör utses och även en jury. Straff kan vara att städa upp, be om ursäkt mm.

Detta skulle även vara lärorikt i så måtto att eleven fick lära sig något om hur det i verkligheten ser ut i en domstol och att straff utmätts vid brott mot regler och lagar. Självfallet måste eleverna då ha klart för sig vilka regler som gäller på skolan.

Mobbing, förstörelse mm ska vara straffbelagda. Säkert kommer många som ställs inför elevdomstolen att lära sig ett och annat. Kanske en bra idé att genomföra från en viss ålder i skolorna, kanske högstadiet är rätt åldersgrupp.

Att meddela något är att göra sig hörd. Men hur görs det bäst?

Att vilja meddela någon något innebär att ta ett beslut på hur det ska meddelas för att uppfattas rätt.

Ska man ringa och tala om vad man vill rätt upp och ner utan att först ha tänkt ut hur det ska förmedlas? Ska man skriva ner vad man vill först för att se om det blir några oklarheter när man läser det för att sedan antingen sända, visa eller läsa upp texten?

Detta tror jag är bäst sätt att meddela någon något om det nu inte är något banalt som ska meddelas som hur mår du, var är du eller kan du komma vid den eller den tiden. Såkallade korta frågor där man inte kan missuppfattas men heller inte förmedlar något av större viktigheter. Mest dösnack.

Av samma slag som de mesta av smsande. Korta meddelanden av mindre vikt, mest hälsningar. Att försöka förklara något genom sms är dåraktigt. Korta meddelanden som kanske ses långt efter att de sänts och som kan uppfattas och missuppfattas hur som helst.

Nej, då är telefonsamtalet 100 % bättre att använda än sms:et.

Texten också självfallet men den tar längre tid att förmedla och behövs mest när man har något ytterst viktigt att meddela som inte får missuppfattas vilket naturligtvis kan göras ändå.

Inga garantier finns i förmedling av kommunikation, mottagaren kan medvetet eller omedvetet tolka fel hur tydliga informationer denne än får.

Vilken är psykets grundlag

Svaret kan bli lite olika beroende på hur man ser det. Överlevnad kan vara ett svar. Mat, sex, trygghet ett annat. Maslows behovstrappa har de flesta hört talas om. Men är den svaret på frågan?

Kanske är det enklare än så. Kan det vara att vara aktiv så mycket det går eller så länge som det går?

Rörelse av tankar? Tanken ser jag som grundförutsättningen för psyket.

Mitt svar är att psyket eller människans största behov är att tänka. Den som inte tänker lever inte. Utan tankar kan inga idéer födas ingenting hända.

Reflexer är inga medvetna tankar utan enbart en skyddsmekanism. Därför ser jag psykets grundlag som den att det behövs tankar för att överleva eller att något ska ske. Sedan är det en annan fråga varför en viss tanke uppstår just nu eller just i en speciell situation. Men här kommer säkert arv och miljö in som i allt annat.

Varför har du hämningar?

Den som inte har hämningar tycker inte något är pinsamt. Denne har heller ingen humor av slaget fräcka vitsar.

Däremot kan denne få större möjligheter att få utlopp för sina fantasier inom sex exempelvis. Rakt på sak söker den partner och frågar rakt ut om hur och när. Denne person får även betydligt fler möjligheter inom alla områden i livet då den lärt sig att ta för sig.

Men varför har då en del hämningar i vårt samhälle av i dag? Säkert är det arv och miljö som spökar. I en icketillåtande miljö eller i en dubbelmoralmiljö kan hämningar frodas.

Värst är det om barn och ungdomar socialiseras in i en sådan miljö. Då kan det bli en livslång hämning som kan ge utlopp för allehanda problem i livet. Förr hysteri idag utbränning eller ex fibromyalgi.

Människan är förunderlig. De plågar andra och sig själva och kallar det rätt och riktigt eller med ett annat ord moral.

Blir barn mer sjuka i dag än tidigare?

Knappast. Däremot blir man mindre välmående i dag som friska. Detta beroende på att många barn inte är ute så mycket som förr och leker eller rör sig. Innan datorernas tid var fler barn ute. Fler idkade troligen även någon sport.

Detta gjorde att färre barn satt stilla och därmed blev feta.

Tjocka barn med stort godisbegär mår sämre och riskerar sjukdomar i yngre år. Färre barn var feta förr. Friska men feta barn mår sämre än de som inte blivit detta. Många gånger kommer godisbegäret från föräldrar som själva är godisnissar. Förr fanns få föräldrar eller äldre som år godis i större mängder.

I dag finns få yngre föräldrar och även äldre som inte äter massor av godis.

Vad det beror på är en större omognad av vuxna i dag än förr. Beroende av att de försöker behålla sin ungdom och dess dumheter och omognad så länge som möjligt. Förr fanns få barnsliga vuxna, i dag är de många.

Barnsliga är fåniga ickeallvarliga och icketystlåtna i mina ögon. Skämten förr var mindre ironiska och förödmjukande än vad de i dag är. Få vuxna vågade pika andra vuxna förr, i dag är det en umgängesform. Varför är en öppen fråga.

Platon var inte själv filosof utan nedtecknare av Sokrates.

Han nedtecknade ur minnet, eller av egen närvaro och genom att tala med de som träffat Sokrates, dennes tankar. Han undervisade även om Sokrates filosofi.

Men var själv inte filosof enligt mig. Läs hans böcker, i alla finns samtal mellan Sokrates och andra, aldrig samtal där Platon har någon egen filosofi.

Sokrates kan jämföras med Jesus. Han skrev aldrig ner sina tankar. Det gjorde däremot hans lärljungar. Platon kan jämföras med Petrus i Nya testamentet även denne skrev ner sina kunskaper om sin läromästare och undervisade dennes tankar.

Sokrates var liksom Aristoteles stora tänkare som påverkat vår civilisation mer än vad vi tror idéhistoriskt. Platon var nedtecknare och pedagog.

Efter att ha läst Paltons skrifter är jag övertygad om detta.

Varifrån kommer idén?

Var kommer en idé från? Förförståelse som bearbetas med nya intryck och ger en ny utsaga? Kanske.

Kan det finnas arvsanlag som ger vissa personer nya infallsvinklar på gamla lösningar eller ger helt nya lösningar på en fantasi som setts omöjlig att förverkliga? Ja jag tror det.

Livet och livsmöjligheterna förändras hela tiden. Man kan benämna det evolution eller en inneboende livsvilja och experimentlusta i allt skapat av en skapare, kallad GUD.

Denna experimentlusta och förändringsbenägenhet finns då inlagt i människors gener. Vi är den art på jorden som kan förändra och experimentera just för att vi fått den möjligheten genom en hjärna som har möjligheter till detta.

Vi ser numera också hur detta förändringsbenägna i våra gener har exalterat till snart okontrollerade former. Allt ska i dag förändras, arbetsplatser och även fungerande tekniska ting ska förändras till något helt nytt som vi bör bli beroende av.

JA exemplen är många.

Idén är därför något som finns inbyggt i människan i form av tvingande förändringsbenägenhet. Hur dessa idéer uppkommer bör därför vara programmerat i våra gener. En idégen finns säkert hos alla, mer eller mindre stark, som kan fås att fungera i rätt miljö där möjligheten finns att förändra mer än i fantasin.

Varför den finns är en annan fråga som jag inte har en aning om.

Hysterikan som blev vår tids utbrända.

Freud koncentrerade sig på kvinnliga hysteriker i många fall i sin psykoanalys. Det var genom dessa kvinnor (det var oftast medelklasskvinnor) han utarbetade sin analys. Oftast fick han fram att det var undanskuffad sexualitet som låg bakom kollapsen av personligheten, orimliga krav på ett liv utan sex som kvinnan försökt leva med under en längre tid och härmed psykiskt kollapsat.

I dag har vi inte ett sådant sexuellt fientligt samhälle där man inte får eller kan leva ut sina sexuella böjelser såvida det inte är olagliga sjuka böjelser.

I dag har istället utbrändhet uppkommit. Även nu mest kvinnor som drabbas men knappast av sexuell anledning. Istället är det kravet på att göra ett perfekt arbete, ha en perfekt familj och arbeta för detta som får personligheten att kollapsa.

Ingen kan som man förr ansåg leva i celibat som ogift eller inte få leva ut sina sexuella behov utan att bli sjuk. Ingen kan heller ha ett perfekt hem, barn och partner och utöver det sköta sitt arbete exemplariskt.

Den som försöker riskerar vår tids kollaps utbrändhet. Denna behandlas sällan med analys utan för det mesta med sjukskrivning och samtal med doktor och i många fall psykofarmaka vilket är betydligt billigare än en årslång och mer???

Varför någon blir hypokondriker?

Kan det vara för att få uppmärksamhet? Kärlek? Förståelse?

Kanske, för visst får denne uppmärksamhet då denne kontinuerligt gör anhöriga oroliga, läkare fundersamma och sig själva som ett objekt.

Objekt är undersökningsbara och talas om mera än ett subjekt som är något som håller på sitt privatliv och inte berättar vitt och brett om sina inbillade eller verkliga smärtor och funderingar på allsköns symptom.

Hypokondrikern vill uppmärksammas undersökas och ses som ett objekt. Något som läkare ska undersöka grundligt och vänner diskutera ljudligt.

Jag påstår därför att hypokondrikern upplever sig som ett objekt till skillnad mot en normalt funtad person som upplever sig som ett subjekt.

Hypnos, bluff som det skakar om.

Trams och båg. Ingen kan bli hypnotiserad och ingen kan seriöst få någon annan hypnotiserad. Avslappnad, ja om personen är spänd och helt med på att bli suggererad till avslappning. Kanske även så långt att denne sover men det är få som är så lättpåverkade. Då bör vi istället benämna tillståndet som meditation. Meditera kan alla lära sig.

Men att få någon att göra saker genom hypnos utan drogpåverkan är enbart underhållning för massan. Idag mindre vanligt men förr ett stort marknadsnöje där allsköns bluffmakare samlades med allsköns mirakelmedel till salu.

Varför tror då människor på hypnos? Kanske för att det ibland skrivits om hur människor försatts i tillstånd där de kommit ihåg tidigare liv.

Det låter ju spännande. Och visst, alla kan önsketänka sig om ett tidigare liv i sus och dus, makt och rikedom. Fantasi och historieberättande är människan duktig på.

Sedan finns rättrötan. Psykologer som inbillat människor att de blivit våldtagna och utsatta för djävulssekter mm som barn. Vanligt för bara några årtionden sedan och varför detta hände var enbart för att psykologen önskade bli uppmärksammad och känd för att den vägen vinna ära, pengar åt sig själv och psykologin som vetenskap.

I dag är det få av detta slag som önskar se sig som en del av dessa då tidsandan inte längre ser dessa fantasier som verklighet. En psykolog som går ut med trams av detta slag i dag kan förlora klienter istället för som tidigare få fler.

Vad tvingar dig att se ned på dig själv?

Visst gör du det ibland, ser dig själv som mindre kunnig, mindre värd än andra. Mindre lyckosam med mera, med mera. Men det är bluff, alla är lika usla eller bra. Skillnader är enbart klassmässiga, ekonomiska, kulturella eller de som har kontakter som hjälper till arbete eller gå före allsköns köer.

Men det är klasskillnader, inte mänskliga skillnader. Ingen kan få ovanstående om denne inte föds i dessa kretsar och även i dessa kretsar ser människor ner på sig själva ibland.

Vi är alla lika och har krav på tillvaron utifrån den plats i hierarkin vi är. Därför är aldrig någon nöjd utan önskar mer.

Det är arvet som gör att du och alla andra ser ner på sig själva. Ibland miljön, självfallet, men vi är alla nerlusade med negativ syn på oss själva och en syn på andra som lyckostar. Man ser lycka där ingen finns. Människor ger ofta sken av problemfrihet för att visa upp en fin fasad utåt. Få gör tvärtom.

Inträdesavgifter är sorteringsavgifter.

Kultur och nöjen är inte för alla. Genom en inträdesavgifts storlek sorteras människor bort.

Vill man ha en viss grupp människor som besökare höjs avgiften så pass att de som har en hög inkomst i första hand är de som kommer. Ämnet för vad som tas avgift för har i detta sammanhang mindre betydelse.

Men visst sorteras människor även utifrån utbildning i arrangemang hänseende. Men då i intresse, fallenhet och bildning i detta sammanhang inte samma sak som inträdesavgift. Gratis eller låg entré kan alla gå på.

Sedan kan sortering även utföras genom klädselregler. Tidigare var det självklart med finklädsel för att gå på teater. Idag har detta ändrats. Men då det var så kunde den som inte ägde en fin kostymering eller långkjol inte komma utan att känna sig uttittad på en teater. I dag är sortering av människor i första hand något som existerar på så kallade finare restauranger.

Klassamhället finns fortfarande och sortering av människor finns överallt. I dag även av vår regering som sorterar ut arbetslösa och sjuka som icke värda samma möjliga levnadsstandard som de hade innan dessa busar kom till makten. Sortering här är av bidragsstorlek, skattesats och förödmjukande behandling i de tal som ledarna har till sina undersåtar(folket).

Här förödmjukas sjuka och arbetslösa i första hand då de öppet får besked på att de inte ska få en högre levnadsstandard utan istället får skylla sig själva som är sjuka och arbetslösa. Vi ska inte ha ett bidragssamhälle säger Reinfeldt och gör det svårare att få ersättning som sjuk exempelvis. Därigenom blir många sjuka utan ersättning och så ser man detta som att svenska folket blivit friskare då sjuktalet minskat.

Dårar vid makten har många haft genom historien. Vår regering i dag tillhör dessa tokstollar när de resonerar att de ändå sitter säkert beror på svenska folkets ointresse för politik. Vi såg för ett tag sedan i teve att få ens visste vad jobbskatteavdrag var för något. Detta visar att Alliansen regerar ett folk där merparten inget vet om hur fördelningspolitik mm ser ut.

Behöver alla ha humor? Har alla detta?

Humor är individuellt och annorlunda över tid. I dag innebär humor ofta någon som skriker eller högljutt ironiserar över medmänniskor och hur de agerar.

Jag tror detta högljudda kommer från en generation som är uppväxt i dagismiljö där de fick skrika för att göra sig hörda.

Vi äldre tycker inte om detta slag av humor, ett ex på sådan är Kristian Luuks.

Även många ståuppkomiker tillhör denna grupp. Vi äldre som växte upp med tevens frammarsch har som humor lyteskomik vilken inte förstås av en yngre generation. Personer under 50. Vi såg Charlie Chaplin m.fl. ofta i teves barndom. Stumfilm med lyteskomik. Detta roar oss.

Många äldre har i första hand buskisen som sin humor, ja även vi halvgamla tycker i många fall om denna i form av revyer som de Stefan och Krister gör.

Detta var lite om humor som finns i betydligt fler skepnader. För en del oförståelig, för andra rolig.

Förnuftiga handlingar utan mål

David Hume ansåg att förnuftet inte kan uppställa något mål att följa. Jag ska här fundera utefter detta utan att resonera om hur Hume tänkte i detta.

Förnuft är handlingar som inte skadar något eller någon i onödan. Tankar som leder till goda handlingar för någon eller något inklusive en själv.

Men det betyder inte att detta är handlingar som leder till ett speciellt mål. Det kan vara så om det finns en planering bakom. Men det kan vara även starkt tvingade handlingar för att skydda mot en akut händelse som just inträffar. Då finns inget planerat mål utan instinktiv känsla för hur en handling ska utföras till skydd.

Sedan beror förnuft på själsförmögenheter. Hur en person ser som det bästa handlingsalternativet, vilket skiljer från person till person.

Det beror på arv och miljö. Men även förförståelse av något och hur man når ett förnuftigt resultat eller ska agera vid en akut händelse man känner igen.

Men förnuftiga handlingar kan även vara handlingar utförs rutinmässigt. De kan även var tankar som aldrig realiseras hur förnuftiga de än är för att nå ett framtida mål som verkar osäkert.

Vad var eller är en friherre?

Jo, det är en titel som var steget under greve och en adelstitel som först uppkom i Tyskland. Det finns 406 friherrliga ätter i Sverige. Här tituleras mannen inte friherre utan baron medan hustrun tituleras friherrinna i första hand, inte baronessa.

Adeln har sedan de uppkom varit skattebefriade. I dag är det inte så är kanske bäst att tillägga.

Men tidigare var det så. De sågs som ett frälse stånd. Titeln kom ofta från någon som fört befäl under ett krig där kungen uppmärksammat denne. Men det kunde även komma till genom att någon lyckats bli förtrolig med kungen och var dennes vän och stöd mot meningsskiljaktiga.

Klassamhället har i mycket sitt ursprung ur adelskalendern. Adeln bestod ofta av personer som inte arbetade utan hade underställda som skötte gods och hushåll. Ibland hade man en egen armé och många gånger ett stort inflytande på kung och fosterland. Man styrde i egna distrikt hade egna lagar och gjorde lite hur man ville.

Minnena från denna tid är i första hand slotten. Ju större slott desto mäktigare ägare.

Även i dag sitter många adelssläkter på höga poster i samhället. Regeringen har en hel del av dessa. Även artister har i många fall efternamn från adelsätter.

Man har genom kontakter genom generationer i många fall lyckats hålla sig kvar bland berömdheter.

Adelssläkterna är mycket mindre än släktena med sonnamn men dessa är ändå betydligt mindre representerade på höga poster i samhället. Varför?

Självfallet för att kontakter är nyckeln till intressanta arbeten och framgång. Sonnamnspersonerna kommer oftast från bonde och arbetarklassen och här är kontakterna i första hand inom de egna leden och inte i maktpositioner i samhälle, militärmakt etc.

Har alla människor en inre styrka?

Många människor är starka i sin tro på sina egna möjligheter. Men minst lika många är det inte.

Vad beror denna skillnad på? Är den viktig för människan som social varelse?

Jag påstår det. Om alla vore lika självsäkra, hade upparbetade kontakter, likasinnade familjer genom generationer skulle alla våga och lyckas med att starta företag eller projekt och kunna leva på detta, men då påstår jag att civilisationen skulle krascha.

Varför? Är det inte detta man försöker uppfostra barn till i dag att våga ta för sig och satsa på sig själva?

Jo. Men om alla skulle lyckas, vilket är omöjligt, skulle vi inte ha ex hushållsnära tjänster. Bara arbetsgivare som önskade anställa människor till detta som ingen vill arbeta med som anställd. Alla skulle vilja vara sin egen arbetsgivare.

Samma sak med alla andra arbeten ingen önskade vara underställd. Vi hade genom historien aldrig haft en arbetarstam om vi inte tvingat människor med våld och svält, sorterat ut dem som mindre värda eller byggt klassamhället. För att kunna detta måste många programmeras som mindre värda.

NU fick vi det och med detta en civilisation av konsumtionslag. Därför påstår jag att de som inget självförtroende har behövs lika mycket som motsatsen.. Det är hårt och oempatiskt att påstå detta men människan som social varelse har behov av både ledare och underställda som är underkuvade för att samhället ska fungera.

Svaret på frågan i rubriken blir därmed ett nej.

Var Big Bang meningslöst?

Vem frågar sig inte varifrån denne kommit, var denne fanns innan denne föddes eller vad som händer efter döden?

Den eviga filosofiska frågan är och har alltid varit, vad är en människa?

Det har aldrig kunnat ges ett konkret svar på detta utan bara teorier eller religiösa trossatser. Ateister och materialister har sitt eget svar. Människan jämförs av dessa med vilket föremål som helst och dess uppkomst var Big Bang och sedan gick allt av sig självt. Innan livet, fanns ingen tanke eller människa och efter livet blir det samma sak igen.

En som de ser självklarhet men som andra ser som skrämmande då det innebär att livet är en slump och totalt meningslöst för allt.

Men har verkligen allt skapats med eller utan Big Bang av total meningslöshet? Då skulle Big Bang, om nu denna teori är rätt, även den vara meningslös.

Jag tvivlar.

Skandinavismen innebar att bli stolt som nordbo.

För inte så länge sedan ansågs Atlantis ha funnits i Skandinavien. För inte så länge sedan ansågs människans kultur ha uppstått från skandinaver.

Tiden var början av 1600-talet och stjärnan i denna syn kom från Olof Rudbeck d.ä.

Det var under Sveriges stormaktstid och allt gott sågs ha kommit från vårt skandinaviska folkarv som gick tillbaks ända till Adam och Eva.

Sverige sågs som civilisationens vagga. Säkert låg detta synsätt, och kanske finns det till en viss del ännu kvar, i den svenska folksjälen, att vi är bättre än andra och har ett bättre samhälle än andra.

Kanske det var detta synsätt, präglat sedan generationer som fick svenska folket att önska mer än andra folk och folkhemstanken därmed föddes. Vi var ju folkhemmet på jorden i vårt undermedvetna nedärvt sedan Rudbecks tids propaganda.

Det höll tills vi fick egoismens människor i maktposition år 2006. I dag ses de ha gått för långt då opinionsmätningarna visar att folk inte vill tvinga sjuka ut i arbetslöshetsersättning eller socialbidragsberoende utan anser det bättre de är sjukskrivna vid sjukdom.

Att sedan inte svenska folket reagerat lika för att arbetslösa ska ha en rimlig trygghet i det helvete som de upplever i sitt utanförskap är en annan historia. Här har regeringen lyckats med sin propaganda att arbetslösa är arbetsslöa och ska tvingas ut på en arbetsmarknad de lyckats få svenska folket att tro finns.

Men tron på Sverige som en välfärdsstat för alla har för alltid kraschat. Kunde vi få en politik som Alliansen att få mandat så kan det ske igen, människan lär sig aldrig utan tänker generation för generation bara på de sina och sina egna fördelar på bekostnad av andras.

Mitt tips är att Alliansens agenda kommer att finnas kvar ytterligare en mandat period sedan försvinner eländet men återkommer i nyskapande form till glädje för nästa generation egoister om någon generation eller två.

Hjälp till självhjälp.

Kan det vara något att tro på? Ja visst för starka personligheter som är uppväxta i familjer med kontakter och ekonomisk trygghet kan uttrycket säkert låta bra.

Bra karl reder sig själv ses här (liksom kvinna naturligtvis) som självklart, inga bidrag här inte, skatteplanering, javisst, men bidrag nej.

Här får man hjälp av kontakter till höga eller åtminstone med någon befattning i samhället. Ingen arbetslöshet här inte. Då är det inte konstigt att man ser arbetslösa som parasiter likt vår kära regering gör. Har man alltid levt bland människor som haft arbete ser man detta som självklart med ett arbete. Det finns arbete för alla som vill arbeta ansåg man bara någon generation tillbaks. Idag anser enbart de som lever i trygga konstellationer av vänner och anhöriga detta.

Men ändå tillräckligt många för att vansinnesmantrat jobblinjen fick mandat att göra sin odyssé över vårt folk.

Hur det gick ser vi nu. Inte har vi mindre arbetslöshet än före 2006. De flesta långtidsarbetslösa då är fortfarande detta. Enda skillnaden är att de har fått en betydligt sämre ekonomi. Kanske mantrat jobblinjen skulle bytas ut mot vad det egentligen innebär. Håna och plåga de som inte har kontakter som kan hjälpa dem till ett nytt arbete eller något alls.