Att arbeta utan att känna efter om man gör mer än man kroppsligt eller psykiskt orkar kan självklart ge både psykiska och fysiska kollapser och värre ändå om man lägger till ålder eller oförstående av ork. Men det kan även ge nya infallsvinklar.
En kollaps gör att personen ofta får tänka om och hitta nya sätt att leva på om inte hela ruljansen ska återupprepas och nästa gång bli än allvarligare.
I dag skapas hela tiden större och större ansvar och förändringsbenägenhet för snart sagt alla. Detta är ett stressmoment som få människor är skapade för och därför ökar kollapserna i samhället.
Varför förändringsbenägenheten ökar och kravet på detta är enligt mig att de fåtal människor som skapats för att trycka på förändringar blir fler och fler. Det är något som fler och fler ärver i dag och troligen är det något som sprider sig i generna och där tas emot positivt för vidare arvsanlag till fler och fler.
Varför det blivit så och just i vår tid är en fråga som filosoferna får tänka över. Något i vår tid har accelererat förändringsviljan hos mänskligheten och för varje generation blir det fler och fler som ser detta som en naturlig del av livet.
I dag försöker även politikerna motarbeta möjligheten att bli sjukskriven för de som gått in i väggen. De som inte orkat. Det är inte rumsrent och ska inte vara möjligt att inte vara förändringsbenägen utan att det ger ekonomisk och social bestraffning enligt dagens politik.
