Intellektmysteriet i förhållande till intelligensmysteriet.

Intellektet är det som många filosofer sett som det som människan kan styra med sin vilja. Valmöjligheten. Aristoteles såg det så.

Intelligens är hur vi tänker och resonerar, drar slutsatser mm.

Man kan se det som att högt IQ är intelligens. Medan intellekt är något alla har och då ser jag även som att många djur har kan ha detta. Men djur bör kanske ses som instinktiva, inte intellektuella. Om man tolkar begreppet enligt Aristoteles.

I dag ses många gånger begreppen som likställda. Man talar om någon som intellektuell och menar då knappast detta som synonymt till fri vilja.

Men mycket är sagt, betydelserna har skiftat genom historien. Begreppen har gått in i varandra och vad som är rätt eller fel beror på tid och vad man själv lärt sig att lägga in i begreppen. Se här på lite diskussion om desamma.

Intellektet arbetar inte fristående utan i ständig samverkan med behov, strävanden och emotionella företeelser.

Intellektet arbetar därmed för största möjliga tillfredställelse. För att nå det målet konstrueras olika ageringssätt utifrån vad som är möjligt för stunden.

Känslan av tillfredställelse och harmoni eftersträvas. Inte bara psykiskt utan även fysiskt utifrån detta är ex sexualdriften kopplad.

En drömmare eller teoretiker önskar även känna tillfredställelse kroppsligt, inte bara psykiskt när förståelse eller idéer har konstruerats. Kroppen mår bra för teoretikern när förståelse uppnåtts av något.

Däremot kan teoretikern inte tillfredställas enligt samma mått som praktikern och vice versa.

Praktikern har inte tålamod med att teoretisera. Han eller hon mår bäst av att arbeta med sina händer och se resultat av detta. Utifrån detta arbete blir praktikern nöjd och tillfredställd och mår bra både kroppsligt och psykiskt. Denne känner då att denne uträttat något.

Detta är skillnaden mellan teoretiker och praktiker. Men även likheten. Kropp och själ hänger ihop. Medlen är motsatta men målet desamma, att må bra.