Gasplaneten Neptunus är den kallaste planeten i vårt solsystem. Observera att det handlar om planet.

Cirka -200C är temperaturen i de skikt av atmosfären där mätning gjorts på Neptunus. Detta gör den till den kallaste planeten i vårt solsystem.

Den blå iskalla planeten är av någon anledning den kallaste av dem alla åtta.

Säkert är det betydelsefullt att planeten är den planet vilken ligger längst bort från solen och att dess bana är längst ut. Småplaneterna med Pluto är inte räknade då de inte ses som planeter utan dvärgplaneter därav tas inte deras temperatur med i denna uppställning.

Så det man kan ta med sig från detta inlägg är att den yttersta av våra planeter i solsystemet den djupblå gasplaneten Neptunus har en temperatur av ca -200C. Utanför dess bana ligger småplaneter, Pluto mfl.

Den absoluta nollpunkten i universum i den iskalla rymden är 273,15C under denna temperatur är finns ingen lägre kyla vilket vi kan förstå idag.

Juno vid Jupiter 4 juli 2016. Diamantplaneter finns otroligt nog.

Den 5 augusti 2011 sändes rymdfarkosten Juno upp på sin färd mot Jupiter.

4 juli i år ska den vara framme vid planeten och påbörja sitt uppdrag. Uppdraget innefattar bland annat att söka en fast planetkärna.

Vi vet inte om denna finns kanske Jupiter enbart är ett stort hett gasmoln. Uppdraget innefattar även att i Jupiters atmosfär söka efter vatten, ammoniak och om det finns ett magnetfält. Sökning ska även göras efter det man idag vet är vanligt på planeter  norrskenet.

Uppdraget och dess bakgrund plus övrig information från NASA kan läsas genom att följa ovanstående länk.

Nu till något helt annat.

En gång i det tidiga universum bildades diamantplaneter.

I det tidiga universum tros numera att planeter bildades med en sammansättning av kol, karbider och diamant.

Dessa planeter bildades efter de första stjärnornas supernovastadium. Innan dess kunde inga planeter bildas.

Den första generationen planeter var av innehåll som ovan. Senare supernovor blev materia för den slags planeter vår Jord består av. Järn och metall.

Spår av dessa planeter av diamant ska kunna hittas fast de är ovanliga. De ska finnas i de tidigaste galaxerna långt därute. 

Kobolt 56 och 57 är radioaktiva isotoper vilka ger effekter av stora slag i supernovor.

Ovanstående isotoper är ännu inte helt kända i hur de bildas vid en supernova och ger en källa för ytterligare stark utstrålning från novan.

Det händer inte i alla supernovor och måste därför få sin energi av något utifrån vid sin strålning.

Mycket tyder på att det bör finnas en vit dvärg i närområdet vilken ger denna extra effekt av strålning och då skulle  kobolt 56 o 57 bildas vid novans kontakt med denna dvärg.

Supernovor har betydelse för hur avstånd mäts i universum och då kobolt 56-57 är inblandat i en supernovas strålning som maximum ger denna effekt större och längre starkt strålningsken vilket ger mer hjälp för avståndsmätning under en begränsad tid.

Tsunami på Mars

Tsunami är hemska och ingen glömmer väl tsunamin på Thailand. Innan dess visste få vad en tsunami var medan alla visste det efteråt.

Men det är inte bara på Jorden dessa monstervågor uppstår.

Det är ett fenomen vilket kan uppkomma överallt och minst två gånger har det hänt även på vår grannplanet Mars. Spåren finns kvar.

Det var då Mars hade vattentäckta hav. Två otroligt stora meteoriter av större slag hamnade i det hav med några miljoner års mellanrum och varje gång uppstod en stor tsunami. Spåren efter dessa katastrofer finns kvar på Mars i form av strandlinje.

Tiden var ca 3,4 miljarder år sedan. En tid då livet var i sin linda här på Jorden och ingen såg katastrofen.

Om denna katastrof även hade betydelse för att Mars sedan förlorade sina hav vet ingen. Vi upplevde på Jorden en större meteorit för ca 65 miljoner år sedan denna hade effekten att dinosaurierna dog ut. Större meteoritnedslag är händelser vilka har stor betydelse för organiskt material vet vi numera.

Se den autentiska filmen som tydligt visar en meteorits färd över USA den 17 maj i år

Här ses en bra filmad sekvens från en meteorits färd över nordöstra USA den 17 maj i år.

Internationella rymdstationen bombarderas av rymdsten.

Risken av att en meteorit ska krossa en rymdfarkost eller ISS (internationella rymdstationen) är liten men den finns.

Däremot är risken av små minipartiklars eller att rymdgrus ska träffa ISS något som sker om inte oupphörligt så mycket ofta.

Nu har en undersökning bekräftat detta genom undersökning av glasen på ISS.

Dessa är fulla av små men ofarliga skador o repor efter kollisioner av rymdstoff.

Det gäller hela ISS inklusive solpanelerna vilka har mycket små hål lite varstans på sina ytor. Helt ofarligt och betydelselöst. Men självfallet finns en gräns för hur många hål dessa paneler kan få innan de fungerar sämre. 

Större stenar är däremot så ovanligt förekommande att större skador ännu inte skett och chansen att så ska ske är mycket liten men risken kan inte uteslutas att ex ISS en gång träffas av större sten och kollapsar.

Ön Heard i södra ishavet där finns vulkanen Mawson Peak, följande foton från rymden är tagna över öns ovanliga Kármánmoln.

På denna ö med rikt fågelliv, berg och en aktiv vulkan har ett antal gånger ovanliga virvelmoln fotograferade från rymden.

Formationen av dessa unika moln kallas von Kármánmoln efter den fysiker som först upptäckte dem.

Ön är kall, blåsig och har ett fuktigt klimat. Utöver det spyr vulkanen lava lite då och då. Detta kan vara förklaringen till de unika moln som ses här.

Se dessa unika formationer på länken ovan.

Även gamla röda stjärnor kan ha planeter med livsmöjligheter. Så även för oss när solen blir detta.

En röd jättestjärna är resterna av en gul sols expansion när ålderdomen kommer. När vår sol en gång expanderar till detta kommer Jorden att uppslukas men människan kan då om den finns kvar flytta ut till dvärgplaneter bortom Plutos bana och fortsätta leva under vår då röda sol några 100 miljoner år till.

Av den anledningen ska forskare söka livsmöjliga planeter även utefter röda jättesolar. Civilisationer eller liv här kan vara urgammalt om det finns. De kan ha flyttat ut från moderstjärnans födelseplanet till andra längre ut liggande planeter då denna expanderat av ålderdom. I det fallet visar de en högt stående teknisk kunskap. Obs det betyder inte en högt stående civilisation. 

Ett samhälle kan vara en förtryckar- och invasionsstat men ändå ha stor teknisk kunskap. En tekniskt högstående civilisation innebär inte per automatik en medmänsklighet (godhet och förståelse för andra) och demokrati och ett välkomnande av främlingar vilket många tror.

Försiktighet är viktigt om vi upptäcker tecken på liv av avancerat slag däruppe. Vi vill inte behandlas som boskap eller bli invaderade av varelser vilka söker nya livsmöjliga planeter av utrymmesskäl eller av varelser på flykt från ondska och slaveri.

Gröna blixtar kan ses mot solnedgången i havsranden i det ögonblick solen lämnar synfältet.

Kan du se dem eller har du sett dem? Jag har det inte. Men många har sett det.

De kan ses precis när solen går ner vid en horisont där inget skymmer. Havsutsikten är den bästa platsen för att se fenomenet.

Sök och kanske du kan se detta himlafenomen vilket är ett atmosfäriskt fenomen och inget onaturligt. Vackert ska det vara.

I stjärnbilden Lilla lejonet finns en blå galax en mycket unik sådan vilken kan ge en pusselbit för att förstå Big Bang.

Bilden visar denna galax i stjärnbilden Leo Minor (Lilla Lejonet).

Leo Minor eller på svenska Lilla Lejonet är en liten stjärnbild vilken kan ses från norra stjärnhimlen. Här kan en liten blå galax ses och det spännande med denna är att i ingen annan hittills upptäckt galax är nivån av tunga grundämnen så låg som här.

Galaxen ska ses som en dvärggalax med en diameter av 1000 ljusår och med det i dessa sammanhang låga antalet stjärnor av enbart några miljoner stycken.

Det intressanta är att här finns inga metaller till skillnad mot i vår Vintergata där tunga grundämnen är vanliga.

Då galaxens stjärnor är blå är de relativt nybildade då blå stjärnor anses vara detta. 

Men avståndet är 30 miljoner ljusår bort vilket inte ger en lösning utan blir enbart ytterligare ett mysterium. Det finns nämligen många galaxer vilka finns på mycket längre avstånd från oss och vilkas stjärnor är mycket gamla och en del av en ålder så de exploderat i supernovor.

Forskare förundras och försöker lösa den lilla blå galaxens gåta.

Många månar är mycket oregelbundna i sin form ex Mars två månar Deimos och Phobos.

Bilden visar Phobos till vänster och Deimos till höger ovan Mars yta.

Vår måne är rund och bör ha fötts ur ett mjukt troligen varmt material för att sedan stelna. I en krock med Jorden anses månen kommit till. Kanske då två flytande himlakroppar krockade vilka sedan blev Jorden och Månen. I annat fall hade knappast månen varit rund när den drog ihop sig och svalnade med hjälp av gravitationen.

Innanför Jordens bana finns Venus och Merkurius, Båda utan månar. Troligen då avståndet är för kort till solen och eventuella objekt vilka kommit nära dessa planeter fortsatt in mot solen eller om de varit mindre kraschat på dessa planeters ytor och utplånats i dessa planeter.

Jorden fick sin kanske genom en kollision när planetsystemet bildades och kropparna ännu var mjuka och heta. Avståndet till solen kanske även här var kort men tillräckligt för att behålla det som blev vår måne.

Utanför vår Jord har planeterna betydligt fler månar. Saturnus har exempelvis 62 stycken många runda men inte alla. Troligen är en del infångade stenbumlingar.

Mars vår närmsta planet utanför Jordens bana har två månar Phobos och Deimos båda mycket oregelbundna i formen.

Det är detta jag anser visar att oregelbundna månar är rester av kollisioner utanför planeterna vilka sedan infångats av dessas gravitation.

 Med andra ord anser jag att Mars månar och ett antal andra månar i solsystemet, de med oregelbunden form är månar vilka är yngre i sina banor än de runda regelbundna är.

Att sedan vissa av dessa oregelbundna månar kan ha varit och säkert har varit runda kroppar en gång är en annan sak. Men många har säkert efter en kollision hamnat runt den planet de idag finns.

En hop videor på olika objekt i rymden. Ex Merkurius yta. Mars och Saturnus mm.

http://earthsky.org/tag/videos

Om du följer denna länk ovan  kan du se på en mängd nya och äldre videor från rymden. Merkurius yta kan ses och mycket annat gammalt som nytt.

Alla i bra kvalité och av mindre längd.

Epimetheus och Janus två av Saturnus 62 månar.

Epimethus delar sin omloppsbana med en av de andra månarna runt Saturnus. Janus. På grund av dess närhet till varandra och att de har samma omloppsbana togs de länge för en och samma måne.

Både Janus och Epimetheus har många kratrar på sin yta. Båda har en oregelbunden form och har upplevt många krockar genom tiderna med rymdsten och kanske även krockat med andra månar eller med varandra.

Storleken på dem är för liten för att de den gången de var mindre hårda skulle formats av gravitationen till en rund form.

DE är två mycket oregelbundna månar Epimetheus är den som är mest oregelbunden i sin form men även Janus är detta fast i något mindre grad.

Bilden ovan visar Epimethus till vänster och Janus till höger.

Hydra, Plutos yttersta måne har rent och fruset vatten.

Hydra den yttersta av Plutos fem månar är istäckt. Charon är den andra månen vilken är isbelagd. Men till skillnad från Hydra är Charons is nedsmutsad av ett mörkt material.

Hydras is är däremot ren och reflekterar starkt ut i rymden. Kanske har avståndet till Pluto betydelse. Hydra finns nämligen längst bort från Pluto.

Något har förorenat Charon. Kan det ha varit damm vilket Plutos dragningskraft dragit till sig och en mängd av detta hamnat på Charon under något tillfälle?  Damm vilket virvlat förbi eller ej kommit i närheten av Hydra.

Det kan även vara vulkanutbrott på Charon under tidernas gång bakom nedsmutsningen av isen. Kanske Hydra inte har vulkaner utan att det är ett större nedslag av ett stenblock vilket gett detta damm.

Men varifrån kom då vattnet?

 Hur djupt är det kan det vara bara en tunn yta? Idag vet man inte. Men vad som i detta inlägg ska koncentreras på är kunskapen av att Hydras yta ät täckt av rent klart vatten. 

Vad som även kan uppmärksammas är att is och vatten som här kan finnas även på mycket oregelbundna månar. Formen är inte allt. 

Många tror säkert att en himlakropp ska vara rundformad för att inte vara bara ett klippblock och ha vatten eller istäckt yta. Men Hydra bevisar att så inte behövs.

Långt in i framtiden blir solen en expanderande röd jättestjärna. Mänskligheten kan likväl överleva på Eris.

Om flera miljarder år expanderar solen till en röd jättestjärna och har detta utseende under många miljoner år. Det kommer att innebära att Jorden uppslukas av värme och blir obeboelig. Allt kokar bort.

Men det går inte över en natt utan vi får mycket god tid på oss att reagera.

Och den beboeliga zonen runt solen kommer att finnas kvar men inte här. Ända ut till Pluto blir det problem. Pluto blir den nya Venus eller Merkurius och knappast beboelig.

Men utanför denna kommer zoner av beboeliga småplaneter att finnas under mycket lång tid. Kanske blir det mänsklighetens nya hem här ute i Kuiperbältet.

Här kommer att finnas småplaneter med vatten och temperatur som passar människan. En småplanet vilken kan bli människans nya hem är Eris.

Kanske ytterligare någon småplanet kan bli mänsklighetens nya hem därute men en bit utanför Eris bana blir det för kallt och den mystiska planet 9 om den nu finns är säkert alldeles för långt bort.

Eris verkar vara den bästa livschansen om människan fortfarande finns då om flera miljarder år för överlevnad i vårt solsystem under ytterligare flera hundra miljoner år.

Damm och asteroider från exploderande stjärnor når oss nu och tidigare.

Rymddamm och asteroider når oss från den förgångna ännu idag. Gamla minnen från stjärnor som en  gång exploderat långt innan vårt solsystem fanns eller hade börjat bildas.

Av detta stoff har visst av vårt solsystem och Jorden konstruerats. Ännu idag når oss dessa historiskt miljard års små och större stoft oss.

Vårt solsystem är inte äldst det finns system som redan gått under innan vårt skapades.

Många såg Merkurius passage framför solen den 9 maj. Lite info om Merkurius.

Merkurius är den närmsta planeten i förhållande till solen utanför dennas bana kommer Venus och sedan Jorden.

Merkurius snurrar inte runt sin egen axel likt Venus eller Jorden utan vänder r samma sida till solen och från denna.

Innebärande att solsidan är stekhet och baksidan iskall. Ytan är likt vår måne full av kratrar. Troligen har solens dragningskraft av asteroider genom årmiljonerna fått många av dessa att krascha på Merkurius på dess väg in i mot solen.

Planeten är den enda förutom Venus som inte har en egen måne. Säkert har avståndet till solen en betydelse för detta. Första planeten med en egen måne räknat från solen är Jorden vilken har en måne. Därefter ökar antalet månar för varje planet vi kommer utanför Jorden.  Vi vet även att dvärgplaneter som Pluto har egna månar. I Plutos fall fem stycken. Störst antal månar har Jupiter med 63 stycken tätt följd av Saturnus med 62 månar.

Merkurius passage över solen kan läsas om här.

Våra planeter och stjärnorna har egennamn likt vår Jord men vad heter solen?

Tellus heter vår Jord.  Månen heter Luna och så vidare. Ingen planet heter planet. Stjärnorna har nummer eller namn. Så även upptäckta exoplaneter.

Men vad heter solen. Solen heter bara solen. Något annat namn finns inte. Men däremot har den en symbol. Det är allt.

Den biologiska mångfalden är otroligare än vi kan förstå.

Hur många djurarter finns det på Jorden? Miljoner kanske många tror. Men det är bara en bråkdel.

Nya rön visar att antalet ligger närmare en biljon än en miljon eller en miljard.

Det är otroligt. Då räknas allt från mikroskopiskt små till djur i storleksordningen blåval.

Hur många olika slags växter som finns är dock inte något som finns med i denna rapport. Men säkert är det många det med.

Hubbleteleskopets senaste upptäckter.

Hubble fortsätter söka av rymden efter nya ting. Kontinuerligt publicerats bilder och text från detta på Nasas hemsidor. Ett av de senaste fotona  är på stavgalaxen  NGC 4394 där många unga blå stjärnor kan ses.

Se och upplev fler bilder  och information njut genom att följa denna länk till Nasas sida om Hubbleteleskopet. 

Planet funnen vilken kretsar runt tre solar.

Kelt4AB är en planet av Jupiters storlek vilken har tre solar att kretsa runt.

Den kretsar runt Kelt A en gång var tredje dag.  I närheten finns stjärnorna Kelt B och Kelt C Vilka cirklar runt varandra en gång vart 30:e år. Dessa två stjärnor ses på Planeten yta i storlek av vår måne. Utöver detta kretsar dessa två dubbelstjärnor runt Kelt A en gång vart 4000:e år.

Att en planet har en eller två solar är inget ovanligt. Men tre är mycket ovanligt.

Detta trippelsolsystem finns ca 680 ljusår från oss i stjärnbilden Kusken. Inget vets ännu om planeten kan hysa liv eller om det är för varmt här.

Ny teori om vad ränderna på Mars sluttningar är spår av.

Teorin av att dessa ränder på Mars sluttningar i bergen skulle vara smältvatten under våren har länge varit tron.

Men nu har experiment visat att kokande vatten ger samma effekter. Bättre uttryckt något slag av kokande vätska för länge sedan.

Varför detta skulle vara mer troligt är svårt att förstå. Däremot kokar vätskor snabbare under olika lufttryck och behöver inte ha samma kokpunkt som på Jorden. På Jorden är även vattnets kokpunkt lägre ju högre upp från ytan vi kommer.

Men varför det börjat laboreras med olika slag av vätskor och kokande vatten för att förklara ränderna på Mars är en gåta.

Tidigare förklaring på årstidsavsmältning av is och vi vet att tunn is finns ännu idag vid polerna är mer relevant anser jag.

Men visst kan man hitta många slag av förklaringar på alla slags fenomen och det ena mer fantasifullt eller svårt att få att hänga ihop med miljön kommer och går här som där. Alla teorier kommer från någon forskare vilken hoppas att just dennes teori ska ses som fakta och denna då ska bli berömd.

Tre jordliknande planeter upptäckta runt samma stjärna.

Kan vi snart bekräfta att det finns livsdugliga planeter därute. Upptäckterna av planeter i livsdugliga zonen runt stjärnor upptäcks på löpande band numera. Livszoner ses som den zon vi anser är detta utefter var vår egen Jord finns i förhållande till vår sol.

De tre planeter vilka nu upptäckts av europeiska teleskopet i Chile finns ca 40 ljusår från oss i runt en stjärna med namnet Trapist 1 tidigare beteckning på denna stjärna var  2MASS J23062928-0502285. Stjärnan finns i stjärnbilden Vattumannen.

Storleken på denna  dvärgstjärna är 8% av vår sol och ljusstyrkan ca 0,05% av vår sol. Av den anledningen är livszonen runt denna sol 20-100 gånger närmre denna solen än vad vår Jord är till vår sol.

Avståndet till dessa troliga livsmöjliga trippelplaneter är att de är de hittills närmsta planeter hittade med möjligt liv utanför vårt eget solsystem.

Se foto i 360 grader från rymdbilen på Mars.

Här kan den intresserade se bilder och få information från den rymdbil som just nu sakta rullar fram på Mars.

För första gången har en svanslös komet upptäckts.

Manx har den namngivits efter en svanslös kattras.

Kometen har efter sin färd från kanten av vårt solsystem nu återvänt i sin bana in mot vår sol.

Den har säkert funnits sedan solsystemet uppkom men först nu har Jordens astronomer upptäckt den. Många av kometerna har sitt ursprung från Oorts moln där många isiga stenar finns vilka som kometer rundar vår sol.

Den nu funna kometen är dock en stenkomet och säkert är det därför att den saknar is som den inte släpper ifrån sig partiklar vilka kan ses som en lysande kometsvans. Det är ispartiklar som ses som svans efter en komet.

Tron är nu att det kan finnas fler svanslösa kometer i Oorts moln och att de är en rest eller blivit över när ex Jorden bildades.

Den röda regnbågen finns men få har sett den. Se foto från en svensk fotograf.

Få har sett den men ibland under regniga dagar vid solnedgången med solen i motsatt riktning mot var regndropparna kommer kan den uppkomma. Den röda regnbågen. Till motsatts från den vanliga spektrumuppdelade regnbågen är denna röd. Enbart röd.

Följ länken här och se foto på detta.

Tänk vad våra förfäder ansåg vid synen av denna. Säkert finns det skrönor eller legender om vad denna båge betyder och säkert hade den en betydelse. Vad vet jag inte.

Bilder från New Horizons resa runt Pluto fortsätter strömma in och gåtorna likaså. Ny gåta har nu kommit in.

Nya foton kommer ännu in från New Horizon och att analysera alla dessa foton kommer att många år.

Många nya rön har kommit in sedan New Horizon lämnade Pluto för sin fortsatta färd ut i asteroidbältet bortanför Pluto.

Ännu får forskarna nya gåtor att fundera över. Kunskapen ökar om Pluto men nya frågor uppstår utefter de bilder som kommer in.

Nu har bilder visat att vissa kratrar på Pluto har ett haloliknande sken runt kraterkanten. Ett sken som troligen kommer från metanis.

Mysteriet är varför metanisen inte finns över hela Pluto som et tunt istäcke och inte bara runt vissa kratrar.

Ingen har idag svaret på detta.

Lite vilse går astronomerna när de anser att blå planeter visar på livsmöjlig miljö

Nu har idén kommit att det bör sökas efter blå planeter när man söker livsdugliga planeter. Detta efter att vår planet Jorden ser blå ut när den ses utifrån solsystemets yttersta gränser.

Visst om vi ska söka planeter vilka har en syreatmosfär och vatten kan det bli rätt även om detta inte automatiskt innebär liv även om planeten är i livsdugliga zonen.

Vad säger att en blå planet är livsduglig? Absolut ingenting. Inte ens i vårt solsystem stämmer det. Vad som inte nämns är att den blåaste planeten i vårt solsystem är Neptunus.

En gasplanet där garanterat inget liv finns.  Jag tror absolut inte att färgen är så stor indikator på liv. Det finns mycket som kan förändra en planets svaga färg på väg hit. Sök exoplaneter men bedöm dem inte efter jordiska förhållanden och Jordens färg sedd utifrån rymden.

Bilden ovan är på Neptunus.

Första månen upptäckt på Makemake av Hubbleteleskopet.

Utanför vårt solsystem och Plutos bana finns ett asteroidbälte där tusentals stenar och dvärgplaneter finns. En del av ungefär samma storlek som Pluto.

Det var efter upptäckten av detta Pluto fick lämna sin klassificering som planet och bli en dvärgplanet. Kuiperbältet heter området och Pluto ingår i detta.

Här har många himlakroppar upptäckts de senaste åren. En av dessa är dvärgplaneten Makemake  vilken upptäcktes den 31 mars 2005. Det är en dvärgplanet  vilken är av 75% storlek av Plutos. De tredje största av dvärgplaneterna. På andra plats kommer Eris.

Det är i omloppsbana runt denna som nu en måne upptäckts.  Månar finns troligen i omloppsbana runt de flesta himlakroppar av en bestämd storlek. Var denna storlek  går är okänt. Men teoretiskt skulle alla himlakroppar kunna hysa stenbumlingar eller månar runt sig. Kanske även små asteroider har ministenar kretsande  om sig.

Månar är i varje fall inte unikt. Det unika är troligen istället en planet utan måne om denna inte finns för nära sin sol likt Venus och Merkurius i vårt solsystem. I det fallet drar troligen solen bort månen och den kommer att falla in i solen.

Hur vi kan bosätta oss på Saturnus eller Jupiters månar.

Vi kan självfallet aldrig landa på eller bosätta oss på gasjättar som Jupiter eller Saturnus och inte heller på Neptunus eller Uranus .

Men runt Saturnus och Jupiter vilket denna dag det handlar om finns månar där det är möjligt att landa och även bosätta sig på. Månar som inte är fientliga mot mänskliga bosättningar med lite hjälp.

Av Jupiters 67 månar är vissa mycket intressanta  dessa är Ganymedes, Europa och Castilles. Dessa tre har inre hav och troligen värme som kan användas vid en framtida bosättning. Möjligheten att dessa hav innefattar livsformer finns också.

Saturnus har  62 månar  och här finns även likt på runt Jupiter några högintressanta månar vilka kan hysa liv och kan vara möjliga att bo på för människan. De mest högintressanta  månarna här är Titan,  Enceladus, Thetys, Dione, Rhea, och Japetus.

Det blir för mycket att här gå igenom det intressanta material som finns just nu om detta. Istället rekommenderar jag starkt att läsa och se filmer om detta   genom att följa de länken som finns här om Jupiters månars terraformande och även länken om Saturnus månars terraformning.

Vi får bara hoppas att vi när den dagen kommer inte får eller blir invaderade av okända bakterier eller virus som snabbt tar död på oss. Liv som kanske kan finnas i de vatten som finns i de underjordiska hav vilka  finns på dessa månar eller andra platser där.

Hör vinden blåsa på Mars.Varg på Mars.

Att höra vinden blåsa på Mars och kanske andra ljud från Mars kan bli möjligt i realtid inom en inte så avlägsen framtid.

Vi har dock några år dit. Först 2020 ska Mars Rover sändas iväg med avancerade mätinstrument av skilda slag plus mikrofon och sändning av ljud till Jorden från Mars yta.

När detta skett kan vem som vill lyssna på vad som låter däruppe. Kanske det kommer ljud vi inte trodde skulle komma. Ljud vi svårt kan förklara och även det som säkert kommer, vindens ljud över Mars yta.

Bilden ovan är från en youtubefilm där det påstås att en varg filmats på Mars men att detta döljs av NASA. Tro det den som vill.