AMS-detektorn ombord på ISS fann mer kosmisk strålning bestående av deuteroner än man förväntat

 

Deuterium (tungt väte) är en stabil isotop bestående av väte där atomkärnan innehåller en neutron utöver den proton som kännetecknar den vanliga väteisotopen protium. Deuterium utgör 0,0156 procent av vätet på jorden.

Kosmisk strålning förbryllar forskare. Den senaste analysen av data som samlats in av Alpha Magnetic Spectrometer (AMS) ombord på den internationella rymdstationen ISS har avslöjat ett överraskande överskott av kosmisk strålning bestående av deuterium vilket är atomkärnor som består av en proton och en neutron.

Upptäckten beskrivs i en artikel publicerad i Physical Review Letters och läggs till den växande listan över oväntade resultat från detektorn vid CERN där man  samlat in spår av mer än 238 miljarder kosmiska strålar av partiklar av skilda slag sedan den började samla in data 2011 från ISS (den internationella rymdstationen).

Partiklar av kosmisk strålning kan delas in i två huvudklasser: primära och sekundära. Primär kosmisk strålning bildas i kosmiska källor som supernovaexplosioner medan sekundär kosmisk strålning produceras i växelverkan mellan primär kosmisk strålning och det interstellära mediet (gasen och stoftet mellan stjärnorna).

I den senaste studien undersöktes inom AMS-samarbetet data från 21 miljoner kosmiska deuteroner som upptäckts från maj 2011 till april 2021. Genom att undersöka hur antalet, eller "flödet", av deuteroner varierar med partikelmoment över elektrisk laddning fann AMS-teamet överraskande egenskaper.

Deuteroner bildas på samma sätt som helium-3-kärnor, i kollisioner mellan primära helium-4-kärnor och andra kärnor i det interstellära mediet (rymden mellan stjärnorna). Om så verkligen är fallet bör flödesförhållandet mellan deuteron-helium och helium-4 likna flödesförhållandet mellan helium och helium-4.

Men det är inte vad man inom AMS upptäckt. AMS-data visar att dessa förhållanden skiljer sig markant över en styvhet på 4,5 gigavolt (GV), där förhållandet mellan deuteron-helium-4 och helium-4 faller mindre brant med styvheten än förhållandet helium-3-till-helium-4. Dessutom, och återigen mot förväntningarna, visar data att över en styvhet på 13 GV visar data att deuteronflödet är nästan identiskt med det för protoner som är primära kosmiska strålar.

För att uttrycka det enkelt har AMS hittat fler deuteroner än förväntat från kollisioner mellan primära helium-4-kärnor och det interstellära mediet.

– Det är ganska svårt att mäta deuteroner på grund av den stora kosmiska protonbakgrunden, beskriver Samuel Ting, talesperson för AMS. Våra oväntade resultat fortsätter att visa hur lite vi vet om kosmisk strålning. Med den kommande uppgraderingen av AMS för att öka dess acceptans med 300 % kommer AMS att kunna mäta all laddad kosmisk strålning med en procents noggrannhet och ge en experimentell grund för utvecklingen av en bättre teori om kosmisk strålning.

Bild https://ams02.space/detector Omedelbart efter installationen den 19 maj 2011 i form av en extern nyttolast på U.S. ISS National Laboratory startades AMS och började registrera och överföra data.

Kina lanserar en ny internationell rymdstation. Namn Tiangong

Kina lanserar 2022 rymdstationen Tiangong en rymdstation större än  ryska Mir-rymdstationen. Tiangong ska bestå av en kärnmodul och två laboratoriekabiner stora nog att rymma tre till sex astronauter.

Både ISS- och Mir-rymdstationerna är internationella då de tar emot forskare från all världens hörn. Detta ska även Tiangong göra.

 Tiangong kommer att ha ett rymdlabb där  vetenskapliga experiment kan ske.

Utrymmet kommer  att vara utrustat med ett synoptiskt undersöksteleskop, med en upplösning lika hög som Hubble rymdteleskopets.

"Kombinationen av det 500 meter långa sfäriska radioteleskopet och det synoptiska teleskopet kommer att göra det möjligt för Kinas rymdutveckling att utvecklas och göra framsteg vilka kan göra Kina ledande inom området sa en av projektledarna Zhang för tidningen  Global Times i maj.

Tiangong kommer också att innehålla två laboratoriekabinmoduler med tryckkabinsmiljöer för att utföra fria fall och mikrogravitetsexperiment.

Nog kan det komma spännande resultat från denna station i framtiden.

Bild på Tiangong

ISS den internationella rymdstationen är numera möjlig för alla och envar att hålla koll på.

Den internationella rymdstationen, ISS finns på ett avstånd på 400 kilometer från jordens yta där den sveper fram med en hastighet på cirka 28 000 kilometer i timmen.   

Då och då kan man se den bland resten av stjärnhimlens objekt. Den ses som ett lysande streck påminnande om en ljusstark stjärna eller ett mycket snabbt flygplan.

Är du nyfiken på var den internationella rymdstationen ISS befinner sig just nu? Skulle du vilja se den utan att behöva införskaffa en kikare? Om du svarar ja på detta kan du det men inte utan att veta var du ska söka.

Till din hjälp har därför NASA därför tagit fram ett verktyg som lätt och snabbt hjälper den som är nyfiken på stationens läge att hitta den.

Det verktyg NASA nu tagit fram för att ge alla möjlighet till att lokalisera stationen kan hämtas här. Bli en ISS fan och få samtidigt veta allt som sker där på stationens egen nyhetssida här.

Bilden visar stationen

Internationella rymdstationen bombarderas av rymdsten.

Risken av att en meteorit ska krossa en rymdfarkost eller ISS (internationella rymdstationen) är liten men den finns.

Däremot är risken av små minipartiklars eller att rymdgrus ska träffa ISS något som sker om inte oupphörligt så mycket ofta.

Nu har en undersökning bekräftat detta genom undersökning av glasen på ISS.

Dessa är fulla av små men ofarliga skador o repor efter kollisioner av rymdstoff.

Det gäller hela ISS inklusive solpanelerna vilka har mycket små hål lite varstans på sina ytor. Helt ofarligt och betydelselöst. Men självfallet finns en gräns för hur många hål dessa paneler kan få innan de fungerar sämre. 

Större stenar är däremot så ovanligt förekommande att större skador ännu inte skett och chansen att så ska ske är mycket liten men risken kan inte uteslutas att ex ISS en gång träffas av större sten och kollapsar.