Sökandet efter den mystiska och av vår sol stulna Jordliknande planet 9 pågår för fullt utanför Plutos bana.

När stjärnor föds i ett kluster kan mycket hända. Planeter av gas eller sten lägger sig i banor runt en stjärna. Men ibland finns materian av en planet i gränslandet mellan två eller fler stjärnor när de bildas och så tar en stjärna över en planet från en annan stjärna där så är möjligt.

Detta kan ha hänt med den mytiska men troligen existerande planet 9 vilken antas finnas långt utanför Plutos bana.

Den är så långt ute i mörkret att vi ännu inte kunnat hitta den. Troligen är den en exoplanet. Möjlig att leva på om den haft ett annat avstånd till solen.

En dag får vi säkert veta mer om den om den nu finns där ute. Men idag vet vi ytterst lite om dess existens men allt pekar på att den finns där ute.

Jättekoronahål upptäckt på solen. Partiklar strömmar blixtsnabbt ut därifrån just nu. Är det en fara för Jordens innevånare nu eller i framtiden?

Koronan runt solen har ett stort hål. Detta finns på övre delen på solen sett från Jorden.

Korona betyder solyta ett hål i denna innebär att material strålar ut från solen och lämnar denna betydligt snabbare än annars.

Ett håls utkast sker med en hastighet av ca 12 miljoner km/tim.

Dessa hål kan uppstå och försvinna över tid. Men ska inte ses som att de påverkar oss speciellt mycket. De finns och strålarna därifrån är starka  men vi ska troligen inte bekymra oss. 

Vi har bälten runt Jorden vilka skyddar mot en del av strålningen utifrån.

Koronahål har alltid funnits. Men nog är det spännande att veta att de finns. Troligen har de vad vi vet inte varit farliga för Jordens liv någon gång. 

Eventuellt kan de dock ge problem i det moderna it-samhället. Men det är inget naturen ska belastas för. Det är vi som skapat beroendet av det konstlade samhället.

Finns det en kant av universum och vart går expansionen.

Universum expanderar och varifrån man än ser detta är det ses det som en mittpunkt varifrån detta går.

Allt expanderar från en mittpunkt vilken finns överallt.

Det finns ingen origo varifrån allt började. Allt expanderar i ett ingenting som från början var ett ingenting.

Med andra ord en kant finns inte då ingen början eller inget att expandera i finns men det sker ändå.

Förklara det den som kan ingen har lyckats ännu. Men det sker. Det sker hela tiden och hastigheten ökar.

Vi kan se en bakgrundsstrålning men inget bakom denna vilken ligger ca 300 000 ljusår efter Big Bang händelsen. De första 300 000 ljusåren efter Big Bang vet vi inget om mer än teoretiskt.

Gränsen för hur långt vi kan se ligger här och det är inte teleskopen som stoppar fortsatt sökande utan något annat.

Länken här går till varifrån bilden ovan kommer och mer information som man kan ge just nu om Big Bang.

Se storlekspanorama över några upptäckta livsdugliga exoplaneter. I Lyrans stjärnbild finns en av dem.

Ett exempel på en planet något större än Jorden och på ett avstånd från sin sol där liv skulle kunna vara möjligt har åter hittats. Planeten är  likt vår jord en stenplanet vilket i detta sammanhang är positivt för liv.

Då planetens storlek och avstånd är det rätta för att liv ska ha kunnat uppstå är planeten högintressant. Det finns många möjligheter för att liv på ett eller annat vis kommit till här liksom en livsgivande atmosfär och rätt temperatur enligt våra erfarenheter av detta.

I Lyrans stjärnbild finns stjärnan Kepler 62. Runt denna finns bland annat planeten Kepler 6F. 

Men naturligtvis inga bevis. Vi kan inte se eller undersöka på marknivå en planet på detta avstånd.

Ovanstående bild visar panorama över ett antal av de exoplaneter vilka hittats där uppe och deras storlek i förhållande till vår sol.

Asteroid större än den som utrotade dinosaurierna, träffade en gång Jorden. Läs om var bevisen finns och även när det hände.

Asteroiden var betydligt större än den som för ca 65 miljoner år sedan kraschade i Mexiko och vilkens effekter blev att dinosaurierna utrotades i en lång fibulavinter.

Kratern blev 100 tals kilometer stor och effekten om liv funnits då hade blivit total utplåning. Kratern i Mexiko är uppmätt till ca 180 km.

Beräkningar visar att asteroiden vilken nu funnits bevis för i havet utanför Australien  var ca 20-30 km i diameter. Tiden då detta inföll var för ca 3,5 miljarder år sedan.

Men var i detta hände på Jorden är inte klarlagt. Kanske spåren finns i havet. Men att det skett visar glaspärlor  funna i sediment av 3,5 miljarder års ålder i havet utanför Australien. rester av nedslaget ska även ha funnits över största delen av Jorden. 

Utifrån detta har beräkningar gjorts av storleken, tiden och effekten. Det enda som inte funnits är platsen.

Bilden ovan är från Nambung-National Park på  Australiens västkust.

Big Bang skapade de första svarta hålen. Läs hur.

Vid Bing Bang tros numera att även svarta hål skapades. Svarta hål vilka ses som ursprungshål och kan vara ursprunget till svart materia. Materia vilken ses som av betydligt större halt än den materia vi kan se och uppleva.

Denna teori kan förklara de stora sammanslagna svarta hål vilka nyligen upptäckts långt därute. Teorin kan även passa in i de bakgrundsstrålning av röntgenstrålning och infraröd strålning vilken glödande kan upptäckas långt där ute.

Forskare av idag försöker förklara och bevisa det de anser finns därute enligt beräkningar på alla vis de kan. Mörk materia.

Men jag skulle vilja fråga om inte även mörk energi, vilken även ska finnas även den då ska ses ha ett sammanhang med de första svarta hålens ursprungliga födelse vid Big Bang?

Ceres ljusa fläckar ännu ett mysterium. Är de organiskt betingade?

Mycket har skrivits och förundrats över de blänkande partier på Ceres vilka upptäcktes vid rymdsonden Downs besök över dvärgplaneten 2015.

Salt av något slag vilket reflekterades i solsken blev den troliga förklaringen till slut.

Men inget är säkert. Nu har ett nytt fenomen setts i samband med fläckarna.

De ses lysa oberoende av solljusets intensitet dag som natt på Ceres och skenet är olika starkt över tid.

Kanske det kan bero på vatten med någon förening vilken avdunstar och ger detta sken. Men inget är säkert. Forskarna är förbryllade över vad som sker här. Mysteriet om de skinande fläckarna på Ceres är långt ifrån löst.

Det enda jag tror man kan vara överens om är att de är högreflekterande och reagerar på ett mycket känsligt vis på ljus och förändrade ljusförhållanden. Om de är organiskt betingade diskuteras även numera.

En teori om hur de första svarta hålen bildades till jättehål.

Teorin är att en stjärna kollapsade och efter en nova bildade ett svart hål i närområdet hade andra nybildade stjärnor kollapsat och hålen drogs in i varandra. Samtidigt drogs gas även in i hålet och allt kollapsade i sig själv och hålet blev ett mycket stort svart hål.

Idag kollapsar och har över tid andra stjärnor av åldersskäl kollapsat och bildat egna svarta hål.

Nybildning av stjärnor sker även i områden där hålen finns i första hand. Ett sådant är i centrum av galaxer där det antas att det alltid finns svarta hål ibland mer än ett.

Troligen var det här de första hålen bildades då det var här de flesta stjärnorna fanns från början och risken för kollapser därmed störst redan i begynnelsen. 

Avståndet till misslyckade stjärnbildningar var därför säkert troligast här och även indragningar av mindre svarta hål till ett större hål. Plus att här säkert nu som då fanns gas för bildande av nya stjärnor eller som ofta troligen hände den gasindragning vilken hjälpte till att bilda jättehålen vilka ofta finns i galaxers centrum.

Följ länken här för att läsa mer om teorier av hur svarta hål bildats  efter Big Bang. Ovan är lite av mina funderingar efter att ha läst den artikel som länken går till en länk där Hubbleteleskopets fynd och teorier utefter detta beskrivs.

Gasplaneten Neptunus är den kallaste planeten i vårt solsystem. Observera att det handlar om planet.

Cirka -200C är temperaturen i de skikt av atmosfären där mätning gjorts på Neptunus. Detta gör den till den kallaste planeten i vårt solsystem.

Den blå iskalla planeten är av någon anledning den kallaste av dem alla åtta.

Säkert är det betydelsefullt att planeten är den planet vilken ligger längst bort från solen och att dess bana är längst ut. Småplaneterna med Pluto är inte räknade då de inte ses som planeter utan dvärgplaneter därav tas inte deras temperatur med i denna uppställning.

Så det man kan ta med sig från detta inlägg är att den yttersta av våra planeter i solsystemet den djupblå gasplaneten Neptunus har en temperatur av ca -200C. Utanför dess bana ligger småplaneter, Pluto mfl.

Den absoluta nollpunkten i universum i den iskalla rymden är 273,15C under denna temperatur är finns ingen lägre kyla vilket vi kan förstå idag.

Juno vid Jupiter 4 juli 2016. Diamantplaneter finns otroligt nog.

Den 5 augusti 2011 sändes rymdfarkosten Juno upp på sin färd mot Jupiter.

4 juli i år ska den vara framme vid planeten och påbörja sitt uppdrag. Uppdraget innefattar bland annat att söka en fast planetkärna.

Vi vet inte om denna finns kanske Jupiter enbart är ett stort hett gasmoln. Uppdraget innefattar även att i Jupiters atmosfär söka efter vatten, ammoniak och om det finns ett magnetfält. Sökning ska även göras efter det man idag vet är vanligt på planeter  norrskenet.

Uppdraget och dess bakgrund plus övrig information från NASA kan läsas genom att följa ovanstående länk.

Nu till något helt annat.

En gång i det tidiga universum bildades diamantplaneter.

I det tidiga universum tros numera att planeter bildades med en sammansättning av kol, karbider och diamant.

Dessa planeter bildades efter de första stjärnornas supernovastadium. Innan dess kunde inga planeter bildas.

Den första generationen planeter var av innehåll som ovan. Senare supernovor blev materia för den slags planeter vår Jord består av. Järn och metall.

Spår av dessa planeter av diamant ska kunna hittas fast de är ovanliga. De ska finnas i de tidigaste galaxerna långt därute. 

Kobolt 56 och 57 är radioaktiva isotoper vilka ger effekter av stora slag i supernovor.

Ovanstående isotoper är ännu inte helt kända i hur de bildas vid en supernova och ger en källa för ytterligare stark utstrålning från novan.

Det händer inte i alla supernovor och måste därför få sin energi av något utifrån vid sin strålning.

Mycket tyder på att det bör finnas en vit dvärg i närområdet vilken ger denna extra effekt av strålning och då skulle  kobolt 56 o 57 bildas vid novans kontakt med denna dvärg.

Supernovor har betydelse för hur avstånd mäts i universum och då kobolt 56-57 är inblandat i en supernovas strålning som maximum ger denna effekt större och längre starkt strålningsken vilket ger mer hjälp för avståndsmätning under en begränsad tid.

Tsunami på Mars

Tsunami är hemska och ingen glömmer väl tsunamin på Thailand. Innan dess visste få vad en tsunami var medan alla visste det efteråt.

Men det är inte bara på Jorden dessa monstervågor uppstår.

Det är ett fenomen vilket kan uppkomma överallt och minst två gånger har det hänt även på vår grannplanet Mars. Spåren finns kvar.

Det var då Mars hade vattentäckta hav. Två otroligt stora meteoriter av större slag hamnade i det hav med några miljoner års mellanrum och varje gång uppstod en stor tsunami. Spåren efter dessa katastrofer finns kvar på Mars i form av strandlinje.

Tiden var ca 3,4 miljarder år sedan. En tid då livet var i sin linda här på Jorden och ingen såg katastrofen.

Om denna katastrof även hade betydelse för att Mars sedan förlorade sina hav vet ingen. Vi upplevde på Jorden en större meteorit för ca 65 miljoner år sedan denna hade effekten att dinosaurierna dog ut. Större meteoritnedslag är händelser vilka har stor betydelse för organiskt material vet vi numera.

Se den autentiska filmen som tydligt visar en meteorits färd över USA den 17 maj i år

Här ses en bra filmad sekvens från en meteorits färd över nordöstra USA den 17 maj i år.

Internationella rymdstationen bombarderas av rymdsten.

Risken av att en meteorit ska krossa en rymdfarkost eller ISS (internationella rymdstationen) är liten men den finns.

Däremot är risken av små minipartiklars eller att rymdgrus ska träffa ISS något som sker om inte oupphörligt så mycket ofta.

Nu har en undersökning bekräftat detta genom undersökning av glasen på ISS.

Dessa är fulla av små men ofarliga skador o repor efter kollisioner av rymdstoff.

Det gäller hela ISS inklusive solpanelerna vilka har mycket små hål lite varstans på sina ytor. Helt ofarligt och betydelselöst. Men självfallet finns en gräns för hur många hål dessa paneler kan få innan de fungerar sämre. 

Större stenar är däremot så ovanligt förekommande att större skador ännu inte skett och chansen att så ska ske är mycket liten men risken kan inte uteslutas att ex ISS en gång träffas av större sten och kollapsar.

Ön Heard i södra ishavet där finns vulkanen Mawson Peak, följande foton från rymden är tagna över öns ovanliga Kármánmoln.

På denna ö med rikt fågelliv, berg och en aktiv vulkan har ett antal gånger ovanliga virvelmoln fotograferade från rymden.

Formationen av dessa unika moln kallas von Kármánmoln efter den fysiker som först upptäckte dem.

Ön är kall, blåsig och har ett fuktigt klimat. Utöver det spyr vulkanen lava lite då och då. Detta kan vara förklaringen till de unika moln som ses här.

Se dessa unika formationer på länken ovan.

Även gamla röda stjärnor kan ha planeter med livsmöjligheter. Så även för oss när solen blir detta.

En röd jättestjärna är resterna av en gul sols expansion när ålderdomen kommer. När vår sol en gång expanderar till detta kommer Jorden att uppslukas men människan kan då om den finns kvar flytta ut till dvärgplaneter bortom Plutos bana och fortsätta leva under vår då röda sol några 100 miljoner år till.

Av den anledningen ska forskare söka livsmöjliga planeter även utefter röda jättesolar. Civilisationer eller liv här kan vara urgammalt om det finns. De kan ha flyttat ut från moderstjärnans födelseplanet till andra längre ut liggande planeter då denna expanderat av ålderdom. I det fallet visar de en högt stående teknisk kunskap. Obs det betyder inte en högt stående civilisation. 

Ett samhälle kan vara en förtryckar- och invasionsstat men ändå ha stor teknisk kunskap. En tekniskt högstående civilisation innebär inte per automatik en medmänsklighet (godhet och förståelse för andra) och demokrati och ett välkomnande av främlingar vilket många tror.

Försiktighet är viktigt om vi upptäcker tecken på liv av avancerat slag däruppe. Vi vill inte behandlas som boskap eller bli invaderade av varelser vilka söker nya livsmöjliga planeter av utrymmesskäl eller av varelser på flykt från ondska och slaveri.

Gröna blixtar kan ses mot solnedgången i havsranden i det ögonblick solen lämnar synfältet.

Kan du se dem eller har du sett dem? Jag har det inte. Men många har sett det.

De kan ses precis när solen går ner vid en horisont där inget skymmer. Havsutsikten är den bästa platsen för att se fenomenet.

Sök och kanske du kan se detta himlafenomen vilket är ett atmosfäriskt fenomen och inget onaturligt. Vackert ska det vara.

I stjärnbilden Lilla lejonet finns en blå galax en mycket unik sådan vilken kan ge en pusselbit för att förstå Big Bang.

Bilden visar denna galax i stjärnbilden Leo Minor (Lilla Lejonet).

Leo Minor eller på svenska Lilla Lejonet är en liten stjärnbild vilken kan ses från norra stjärnhimlen. Här kan en liten blå galax ses och det spännande med denna är att i ingen annan hittills upptäckt galax är nivån av tunga grundämnen så låg som här.

Galaxen ska ses som en dvärggalax med en diameter av 1000 ljusår och med det i dessa sammanhang låga antalet stjärnor av enbart några miljoner stycken.

Det intressanta är att här finns inga metaller till skillnad mot i vår Vintergata där tunga grundämnen är vanliga.

Då galaxens stjärnor är blå är de relativt nybildade då blå stjärnor anses vara detta. 

Men avståndet är 30 miljoner ljusår bort vilket inte ger en lösning utan blir enbart ytterligare ett mysterium. Det finns nämligen många galaxer vilka finns på mycket längre avstånd från oss och vilkas stjärnor är mycket gamla och en del av en ålder så de exploderat i supernovor.

Forskare förundras och försöker lösa den lilla blå galaxens gåta.

Många månar är mycket oregelbundna i sin form ex Mars två månar Deimos och Phobos.

Bilden visar Phobos till vänster och Deimos till höger ovan Mars yta.

Vår måne är rund och bör ha fötts ur ett mjukt troligen varmt material för att sedan stelna. I en krock med Jorden anses månen kommit till. Kanske då två flytande himlakroppar krockade vilka sedan blev Jorden och Månen. I annat fall hade knappast månen varit rund när den drog ihop sig och svalnade med hjälp av gravitationen.

Innanför Jordens bana finns Venus och Merkurius, Båda utan månar. Troligen då avståndet är för kort till solen och eventuella objekt vilka kommit nära dessa planeter fortsatt in mot solen eller om de varit mindre kraschat på dessa planeters ytor och utplånats i dessa planeter.

Jorden fick sin kanske genom en kollision när planetsystemet bildades och kropparna ännu var mjuka och heta. Avståndet till solen kanske även här var kort men tillräckligt för att behålla det som blev vår måne.

Utanför vår Jord har planeterna betydligt fler månar. Saturnus har exempelvis 62 stycken många runda men inte alla. Troligen är en del infångade stenbumlingar.

Mars vår närmsta planet utanför Jordens bana har två månar Phobos och Deimos båda mycket oregelbundna i formen.

Det är detta jag anser visar att oregelbundna månar är rester av kollisioner utanför planeterna vilka sedan infångats av dessas gravitation.

 Med andra ord anser jag att Mars månar och ett antal andra månar i solsystemet, de med oregelbunden form är månar vilka är yngre i sina banor än de runda regelbundna är.

Att sedan vissa av dessa oregelbundna månar kan ha varit och säkert har varit runda kroppar en gång är en annan sak. Men många har säkert efter en kollision hamnat runt den planet de idag finns.

En hop videor på olika objekt i rymden. Ex Merkurius yta. Mars och Saturnus mm.

http://earthsky.org/tag/videos

Om du följer denna länk ovan  kan du se på en mängd nya och äldre videor från rymden. Merkurius yta kan ses och mycket annat gammalt som nytt.

Alla i bra kvalité och av mindre längd.

Epimetheus och Janus två av Saturnus 62 månar.

Epimethus delar sin omloppsbana med en av de andra månarna runt Saturnus. Janus. På grund av dess närhet till varandra och att de har samma omloppsbana togs de länge för en och samma måne.

Både Janus och Epimetheus har många kratrar på sin yta. Båda har en oregelbunden form och har upplevt många krockar genom tiderna med rymdsten och kanske även krockat med andra månar eller med varandra.

Storleken på dem är för liten för att de den gången de var mindre hårda skulle formats av gravitationen till en rund form.

DE är två mycket oregelbundna månar Epimetheus är den som är mest oregelbunden i sin form men även Janus är detta fast i något mindre grad.

Bilden ovan visar Epimethus till vänster och Janus till höger.

Hydra, Plutos yttersta måne har rent och fruset vatten.

Hydra den yttersta av Plutos fem månar är istäckt. Charon är den andra månen vilken är isbelagd. Men till skillnad från Hydra är Charons is nedsmutsad av ett mörkt material.

Hydras is är däremot ren och reflekterar starkt ut i rymden. Kanske har avståndet till Pluto betydelse. Hydra finns nämligen längst bort från Pluto.

Något har förorenat Charon. Kan det ha varit damm vilket Plutos dragningskraft dragit till sig och en mängd av detta hamnat på Charon under något tillfälle?  Damm vilket virvlat förbi eller ej kommit i närheten av Hydra.

Det kan även vara vulkanutbrott på Charon under tidernas gång bakom nedsmutsningen av isen. Kanske Hydra inte har vulkaner utan att det är ett större nedslag av ett stenblock vilket gett detta damm.

Men varifrån kom då vattnet?

 Hur djupt är det kan det vara bara en tunn yta? Idag vet man inte. Men vad som i detta inlägg ska koncentreras på är kunskapen av att Hydras yta ät täckt av rent klart vatten. 

Vad som även kan uppmärksammas är att is och vatten som här kan finnas även på mycket oregelbundna månar. Formen är inte allt. 

Många tror säkert att en himlakropp ska vara rundformad för att inte vara bara ett klippblock och ha vatten eller istäckt yta. Men Hydra bevisar att så inte behövs.

Långt in i framtiden blir solen en expanderande röd jättestjärna. Mänskligheten kan likväl överleva på Eris.

Om flera miljarder år expanderar solen till en röd jättestjärna och har detta utseende under många miljoner år. Det kommer att innebära att Jorden uppslukas av värme och blir obeboelig. Allt kokar bort.

Men det går inte över en natt utan vi får mycket god tid på oss att reagera.

Och den beboeliga zonen runt solen kommer att finnas kvar men inte här. Ända ut till Pluto blir det problem. Pluto blir den nya Venus eller Merkurius och knappast beboelig.

Men utanför denna kommer zoner av beboeliga småplaneter att finnas under mycket lång tid. Kanske blir det mänsklighetens nya hem här ute i Kuiperbältet.

Här kommer att finnas småplaneter med vatten och temperatur som passar människan. En småplanet vilken kan bli människans nya hem är Eris.

Kanske ytterligare någon småplanet kan bli mänsklighetens nya hem därute men en bit utanför Eris bana blir det för kallt och den mystiska planet 9 om den nu finns är säkert alldeles för långt bort.

Eris verkar vara den bästa livschansen om människan fortfarande finns då om flera miljarder år för överlevnad i vårt solsystem under ytterligare flera hundra miljoner år.

Damm och asteroider från exploderande stjärnor når oss nu och tidigare.

Rymddamm och asteroider når oss från den förgångna ännu idag. Gamla minnen från stjärnor som en  gång exploderat långt innan vårt solsystem fanns eller hade börjat bildas.

Av detta stoff har visst av vårt solsystem och Jorden konstruerats. Ännu idag når oss dessa historiskt miljard års små och större stoft oss.

Vårt solsystem är inte äldst det finns system som redan gått under innan vårt skapades.

Många såg Merkurius passage framför solen den 9 maj. Lite info om Merkurius.

Merkurius är den närmsta planeten i förhållande till solen utanför dennas bana kommer Venus och sedan Jorden.

Merkurius snurrar inte runt sin egen axel likt Venus eller Jorden utan vänder r samma sida till solen och från denna.

Innebärande att solsidan är stekhet och baksidan iskall. Ytan är likt vår måne full av kratrar. Troligen har solens dragningskraft av asteroider genom årmiljonerna fått många av dessa att krascha på Merkurius på dess väg in i mot solen.

Planeten är den enda förutom Venus som inte har en egen måne. Säkert har avståndet till solen en betydelse för detta. Första planeten med en egen måne räknat från solen är Jorden vilken har en måne. Därefter ökar antalet månar för varje planet vi kommer utanför Jorden.  Vi vet även att dvärgplaneter som Pluto har egna månar. I Plutos fall fem stycken. Störst antal månar har Jupiter med 63 stycken tätt följd av Saturnus med 62 månar.

Merkurius passage över solen kan läsas om här.

Våra planeter och stjärnorna har egennamn likt vår Jord men vad heter solen?

Tellus heter vår Jord.  Månen heter Luna och så vidare. Ingen planet heter planet. Stjärnorna har nummer eller namn. Så även upptäckta exoplaneter.

Men vad heter solen. Solen heter bara solen. Något annat namn finns inte. Men däremot har den en symbol. Det är allt.

Den biologiska mångfalden är otroligare än vi kan förstå.

Hur många djurarter finns det på Jorden? Miljoner kanske många tror. Men det är bara en bråkdel.

Nya rön visar att antalet ligger närmare en biljon än en miljon eller en miljard.

Det är otroligt. Då räknas allt från mikroskopiskt små till djur i storleksordningen blåval.

Hur många olika slags växter som finns är dock inte något som finns med i denna rapport. Men säkert är det många det med.

Hubbleteleskopets senaste upptäckter.

Hubble fortsätter söka av rymden efter nya ting. Kontinuerligt publicerats bilder och text från detta på Nasas hemsidor. Ett av de senaste fotona  är på stavgalaxen  NGC 4394 där många unga blå stjärnor kan ses.

Se och upplev fler bilder  och information njut genom att följa denna länk till Nasas sida om Hubbleteleskopet. 

Planet funnen vilken kretsar runt tre solar.

Kelt4AB är en planet av Jupiters storlek vilken har tre solar att kretsa runt.

Den kretsar runt Kelt A en gång var tredje dag.  I närheten finns stjärnorna Kelt B och Kelt C Vilka cirklar runt varandra en gång vart 30:e år. Dessa två stjärnor ses på Planeten yta i storlek av vår måne. Utöver detta kretsar dessa två dubbelstjärnor runt Kelt A en gång vart 4000:e år.

Att en planet har en eller två solar är inget ovanligt. Men tre är mycket ovanligt.

Detta trippelsolsystem finns ca 680 ljusår från oss i stjärnbilden Kusken. Inget vets ännu om planeten kan hysa liv eller om det är för varmt här.

Ny teori om vad ränderna på Mars sluttningar är spår av.

Teorin av att dessa ränder på Mars sluttningar i bergen skulle vara smältvatten under våren har länge varit tron.

Men nu har experiment visat att kokande vatten ger samma effekter. Bättre uttryckt något slag av kokande vätska för länge sedan.

Varför detta skulle vara mer troligt är svårt att förstå. Däremot kokar vätskor snabbare under olika lufttryck och behöver inte ha samma kokpunkt som på Jorden. På Jorden är även vattnets kokpunkt lägre ju högre upp från ytan vi kommer.

Men varför det börjat laboreras med olika slag av vätskor och kokande vatten för att förklara ränderna på Mars är en gåta.

Tidigare förklaring på årstidsavsmältning av is och vi vet att tunn is finns ännu idag vid polerna är mer relevant anser jag.

Men visst kan man hitta många slag av förklaringar på alla slags fenomen och det ena mer fantasifullt eller svårt att få att hänga ihop med miljön kommer och går här som där. Alla teorier kommer från någon forskare vilken hoppas att just dennes teori ska ses som fakta och denna då ska bli berömd.

Tre jordliknande planeter upptäckta runt samma stjärna.

Kan vi snart bekräfta att det finns livsdugliga planeter därute. Upptäckterna av planeter i livsdugliga zonen runt stjärnor upptäcks på löpande band numera. Livszoner ses som den zon vi anser är detta utefter var vår egen Jord finns i förhållande till vår sol.

De tre planeter vilka nu upptäckts av europeiska teleskopet i Chile finns ca 40 ljusår från oss i runt en stjärna med namnet Trapist 1 tidigare beteckning på denna stjärna var  2MASS J23062928-0502285. Stjärnan finns i stjärnbilden Vattumannen.

Storleken på denna  dvärgstjärna är 8% av vår sol och ljusstyrkan ca 0,05% av vår sol. Av den anledningen är livszonen runt denna sol 20-100 gånger närmre denna solen än vad vår Jord är till vår sol.

Avståndet till dessa troliga livsmöjliga trippelplaneter är att de är de hittills närmsta planeter hittade med möjligt liv utanför vårt eget solsystem.