Behövs uppfostran av vuxna? Ja. Så länge fördomar o mobbing finns.
Ja! Så länge det finns kriminella, drogmissbrukare, misshandlare och allsköns fördomar riktade mot de som inte är som den med fördomar är eller tycker då behövs uppfostran av vuxna.
Fördomar är inte samma sak som åsiktsfrihet. Den som anser sig ha en åsikt av slaget ”invandrare är brottslingar” eller ”oliktänkande är fiender” har inte en åsikt utan en fördom.
Fördomar måste bekämpas annars har vi med tiden ett segregerat samhälle där de oliktänkande, fattiga och sjuka ses som att de är mindre värda och kan behandlas sämre.
Känns det igen? I dag är vi på väg mot detta samhälle. Vår regering har fått svenska folket att se det som rättvist att ge arbetslösa och sjuka mindre ersättning. De ger pensionärer och arbetslösa en högra skattesats och gömmer sig bakom mantrat ”jobblinjen”.
Ett uttryck som fått stora skaror av svenska folket att stolt gå till arbetet och se sig som förmer än de som inget arbete har.
Detta är fördomar mot grupper av människor, inte åsikter, som Alliansen ser som rättvisa. Fördomar skapade för att ge mandat för att behandla de som står utanför arbetsmarknad eller är sjuka som mindre värda.
Här behövs en uppfostran i empati och medmänsklighet. LIkavärdesprincipen gäller nämligen inte i dag för den som inte har ett arbete. Fördomar grundade på åsikter som kommer från mänsklighetens mörkaste ondska har börjat få fritt spelrum igen.
Kan man göra något åt det? Svar; det har gått för långt, för tillfället är de som reagerar i minoritet och kommer att vara så under troligen någon generation framåt, historien upprepar sig.
Vi är på 1930-talets Europas åsiktsnivå igen, nu med en ny generation som ingen erfarenhet har av denna tid och därför inget lärt sig av historien. Historielösheten i skolorna under många år visas nu ge effekt i det politiska arbetet för att segregera de som misslyckats i arbetslivet och de sjuka.