FN:s rymdavtal ska uppdateras till vår tids nya problematiks faror

Vi har inte problem av slaget att någon stormakt anser sig äga månen eller andra platser därute vilket rymdavtalet ska förhindra och hittills även gjort, med ömsesidig respekt av staterna på vår planet.

Kanske beroende på att det ännu inte är möjligt med gruvbrytning eller kolonisering därute.

Det gamla avtalet fungerar men sedan det senast undertecknades har nya problem som behöver avtalas om skett.

Digitaliseringen av vår värld är ett. Allt mer sker med digitala system ex med smartphones och datatrafik.

Känsliga system som om de slås ut påverkar allt i samhället och ondskan i form av hackers av skilda slag ibland från onda staters regimers underrättelsetjänster kan  skapa kaos både här och bland sateliterna. 

Utanför vår kontroll kan solstormar vilkas kraftiga effekter ibland med kraft slå ut allt digitalt. Solutbrott av stora karaktärer. Senast ett jätteutbrott skedde var 1859 men det passerade utan större problem på den värld Jorden då var utan all form av digitala system. Dock slogs telegrafen ut under en tid.

Mindre utbrott förekommer dock, ett i Sverige var då Malmö stads elförsörjning slogs ut 2003. Vi bör därför stänga ner känsliga system när ett utbrott skett och är på väg med sina effekter av elektromagnetism hit för mindre skadeeffekter och att reservsystem och planering ska kunna sättas in snabbt på ex sjukhus. Varning till allmänheten bör även gå ut där effekterna antas komma.

Men då får inga överraskande händelser komma från solen. 

Vad som måste planeras nu är säkra väderleksrapporter om rymdvädret. Satelliter ska sändas upp i det antal som behövs för övervakning av solen dygnet runt för att hela tiden aktuella rymdväderrapporter likt vårt jordiska väders rapporter ska ske dygnet runt på säkert sätt-

Rymdväderrapporter är idag lika viktiga som Jordväderrapporter just genom att vi digitaliserat vår verklighet i det jag skulle vilja kalla in absurdum och gjort allt superkänsligt om något fallerar.

Stephen Hawkings nya domedagsteori minskar Jordens kvarvarande tid från 1000 år till 100 år.

När Hawking  kommer med en teori lyssnar världen. Kanske han kan ses som vår tids Newton eller Einstein.

Han varnade för ett tag sedan för artificiell intelligens då denna kan ta över samhället och människan inom en snar framtid.

Den senaste teorin i domedagstänkandet var att 1000 år var max tid för människan och civilisationen. Han har även varnat för att vi ska vara försiktiga med att försöka hitta och få kontakt med utomjordiska intelligenser då dessa (om de finns) och kan komma hit kanske inte alltid är så vänliga.

Idag har han ändrat sin uppfattning om mänsklighetens framtid från 1000 år till 100 år. Faran idag är överhängande genom klimatförändring, överbefolkning, epidemier och krig.

Vi bör snarast bosätta oss på fler platser i vårt solsystem för att överleva som ras eller civilisation anser han.

Kanske han har rätt då vi historiskt vet att ingen tidigare stor civilisation överlevt i längden. Alla har till slut gått under (romarriket mfl) genom dekadens mindre uppmärksamhet på vad som sker i omvärlden och god tro vilket skapat möjligheter för andra folks idéer maktbegär och religioner att genom våld och förstörelse förstöra en civilisation. Folk utan större utvecklad civilisation har tagit över och därefter har det tagit lång tid innan nästa högstående civilisation uppstått.

Idag ser vi kanske början till detta igen dekadens och godtrogenhet. Början till en ny  civilisationskollaps på samma sätt som alltid i historien genom att människan varit godtrogen och släppt in fienden och oro blivit följden till slut. Mellanöstern oro o krig är ex på dagens fara för en upprepning eller ett slut på den civilisation vi haft nu under ett antal sekel.

Encelaudus en av månarna vid Saturnus och den vilken är den troligaste platsen för liv utanför Jorden i vårt solssystem

Enceladus,  under ytan på denna måne finns ett underjordiskt hav vilket verkar vara uppvärmt av värme från centrum av månen (dock kan man idag inte helt säkert säga hur denna värme uppkommer). Varma gejsrar finns på månens yta.

Gejsrarna innehåller saltvatten och spår av metan, koldioxid, ammoniak och diverse kolväten.

Att liv skulle kunnat uppkomma under den isiga ytan är mycket troligt men inte bevisat. Men minst 100 miljoner år har månen existerat så tiden kan tala för det.

Läs mer om senaste rönen om den här och teorier om var värmen i dess inre kan komma från. Den kommer ur någon källa eller process men mysteriet är inte löst.

Bilden är en illustration av månen dess blå hav, isiga yta och gejsrar på  ytan.

Ljus av nya slag har konstruerats. Men ännu är de inte användbara kommersiellt eller upptäckta naturliga.

Forskare har lyckats konstruera nya slag av ljus. Ljus vilka kanske finns i universum eller i mikrovärlden men vilka vi ännu inte sett naturliga.

Ljus vilka konstruerats ur nanomaterial av fysiker.

Ljus som strålar ut likt formen av en gaffel. Ljus vilket strålar  i korkskruvsformat och ex ljus vilket böjs spirallikt.

Se länk på hur man gått tillväga och bilder på detsamma från Harvard university.

Det intressanta är att det gick att konstruera. Det bör visa att naturlagarna inte är så fasta som vi tror. Ljus kan se annorlunda ut och uppföra sig på sätt vi inte trodde.

Kan det visa att verkligheten består av fler dimensioner än de hittills av de flesta accepterade?

Kanske vi inte ska helt bortse från strängteorin. 

Bilden är en fantasi (?) men kan konstiga ljussken misstolkade som UFO vara ljus av för oss okänt slag men naturliga om man tar till sig strängteorins dimensionstänkande. Kan de vara Ljus läckta från andra universum med andra naturlagar ex?

Blinkande snabba ljusrörelser i snabba oväntade rörelser däruppe i atmosfären är jag dock övertygad om är klotblixtar och inte UFO vilket de ofta tros vara.

Människans hjärna tycker inte om rymdvistelse

Vi passar inte i rymdens tyngdlöshet som människor. En undersökning av astronauter visar att deras hjärnor förflyttades uppåt i hjässan och vätsketrycket ökade i hjärnan vid vistelsen i rymden. Synrubbningar uppstod på grund av det.

Att muskler snabbt förtvinar i tyngdlöshet vet vi sedan tidigare balansproblem har vi nog alla sett att nyligen nedkomna astronauter visat. Men hjärnforskningen är ny inom rymdmedicinen.

Hjärnans förändringar sammantaget ökar vid en längre rymdfärd och det bekymrar när väl och om en bemannad resa till Mars sker i framtiden.

På jorden med vår tyngdkraft dras vår hjärna neråt men motsatsen sker i rymden. Någon undersökning av om hjärnan åter efter hand  hamnar i nedre delen av kraniet  på Jorden och i så fall hur lång tid det tar finns inte.

Problemet när en hjärna uppressas uppåt blir mindre plats för densamma och tryck på ex syncentrum vilket självklart inte är bra.

Det finns mycket man inte tänker på när människor kommer till platser dessa aldrig historiskt var menade att vara på. Kanske det ger fler problem än vi kan tänka oss idag.

45 år sedan människan besökte månen nu äntligen planeras nytt besök. (äntligen, men)

Senast människan besökte månen var för 45 år sedan. Apollo 17 hade var den senaste farkost från vilken en människa landade  på månen. Det var i dec 1972.

Därefter tog pengar och intresse slut för månfärder. Nu 45 år senare planeras en ny resa dit av NASA. Låter spännande men det är enbart en resa av samma slag som Apollofarkosterna gjorde innan sin första månlandare togs med.

Ingen människa ska ner på månen enbart kretsa runt densamma och använda de instrument av troligen mer avancerat slag för mätningar av skilda slag än Apollofarkosterna använde.

Varför inte människan ska landa är en gåta när de nu ska dit efter så lång tid förstår jag inte.

Men för den intresserade av detta halvintressanta månreseförslag se följande animerade film från NASA hur den planeras.

Bilden ovan är på Buzz Aldrin 1930-  vilken var med på landningen första gången på månen i juli 1969. Bilden tagen på månens yta.

Kan UFO- folket redan vara här! Seriös forskning ser inte det omöjligt. Om de finns dätute.

Utomjordiska intelligenser ses ofta som helt annorlunda än vi är och ser ut. Men ska vi se utefter evolutionen och att grundämnen är lika över hela universum kanske vi ska tänka om.

Kol, vatten och syre verkar vara universella. Varför skulle då inte människans form och hjärna se och verka ungefär likartat med undantag av kulturella skillnader i hela universum? Vatten verkar ju vara universellt, närvarande  överallt.

Inget motsäger detta. Visst har det diskuterats att liv skulle kunna uppstå även med kisel som grund istället för kol. Men det är teorier men om så kan ske är dessa livsformer annorlunda mot här.

Men i övrigt kan varelser från andra håll (om de existerar) vara lika oss och kunna smälta in bland oss.

Ingen kan bevisa att så skett eller sker. Men möjligheten att utomjordiska intelligenta varelser liknar oss är större än tvärtom.

Frågan är dock om de existerar och om de om de existerar kan ta sig hit. Avstånden i universum sätter effektivt stopp för oss att ens besöka vårt närmsta solsystem och samma sak gäller för ev besökare att besöka oss.  Sedan måste de, om de finns, vara på en  avancerad teknisk nivå för att kunna resa över stora avstånd. Om så skulle kunna ske bör maskhålsteorin hålla vilken jag beskrev för ett tag sedan.

 I annat fall är de där ute, om de existerar och inte på besök här och UFO med besökare enbart fantasier. Men skulle de kunna komma är de troligen mycket lika oss och kan smälta in bland oss som de vill och iaktta och lära sig vilka vi är utan att ta kontakt.

Vi kanske även är för för krigiska för deras smak för att de önskar kontakt. En annan fantasifull teori är att de önskar att vi utplånar oss själva som ras vilket vi är på god väg till med religiösa krig och klimatförstörelse. Syftet med detta skulle då vara att de behöver en ny hemplanet eller planet att kolonisera. Terrorism och uppvärmning av klimatet är effektiva sätt att krossa en civilisation på. Men det är spekulationer. Inte att vi förgör vår egen civilisation men att de är här.

Jätteplanet upptäckt där den inte borde finnas i en mycket nära bana runt en röd dvärgstjärna.

En röd stjärna enbart hälften så stor som vår sol på ett avstånd av 600 ljusår från oss i Duvans stjärnbild bjöd på en överraskning. En omöjlighet vilken aldrig tidigare setts. I en bana 97% närmre denna sol än Jorden ligger  vår sol kretsar en gasplanet lika stor som Jupiter.

Den har fått namnet NGTS-1b och har en temperatur av 539C. Dess densitet är 20% mindre  än  vårt solsystems största gasplanet Jupiter och gör ett varv runt sin sol på enbart 2,5 dag räknat i jorddagar. Det innebär att ett år där är 2,5 jorddag.

Vad som först verkade omöjligt enligt den kunskap vi trodde oss ha är att den existerar. En så stor exoplanet borde inte existera i ett solsystem tillsammans med en röd dvärgstjärna.

Varför? Därför att när ett solsystem skapas är det solen i detta som genom sin dragningskraft drar till sig materia vilket sedan blir planeter o månar. Ju större sol desto mer material dras in och desto större och  mer materia kommer att kunna dras samman för planetskapelse och med det större planeter.

Det är en för stor planet anses det eller ansågs det tidigare för att så skulle kunna ske vid en liten sol. Men nu vet vi att detta kan hända.

Jag funderar på om det är den låga densiteten i denna exoplanet visar att det gick att skapa den utan allt för mycket materia? Kanske.

Men finns det även mindre planeter i detta solsystem. Ännu vet vi inte detta. Fascinerande är det lilla avstånd denna planet har till sin sol. Se storleksförhållande genom denna länk.

Kanske det lilla avståndet till sin sol är anledningen till att gasplaneten kunde skapas. Allt denna lilla röda stjärna kunde dra till sig kanske hamnade nära denna och det var därför gasplaneten kunde skapas just på detta låga avstånd från denna.

Kanske allt material i detta solsystem koncentrerades här och det enbart finns denna stora gasplanet här med sin låga densitet. Istället för som säkert är vanligare bland röda dvärgstjärnor (den vanligaste stjärntypen i universum) att det skapats mindre stenplaneter i systemet (och en och annan mindre gasplanet likt våra Neptunus o Uranus).

Den planet vilken ligger närmst vår sol är mindre än Jorden och det tar 88 jorddygn för denna att runda solen. Det handlar om Merkurius, en stenplanet likt Jorden är. Ett Merkuriusår är därför 88 dygn. Att jämföra med NGTS-1b vars år i jorddygn är 2,5.

Bilden är en illustration av stjärnbilden Duvan (där det ovan omtalade solsystemet finns) tillsammans med andra stjärnbilder i

området runt densamma.

Universum borde inte kunnat existera efter Big Bang utan borde utplånats lika snabbt som det bildats.

Det förekommer diskussioner av slaget att universum skulle utplånat sig själv direkt efter Big Bang.

Ser man det nyktert kan man förstå varför. Vid Big Bang skapades inte bara den materia vi är uppbyggda av utan även antimateria. Skillnaden i hållfasthet av dessa olika slag är ingen. De skiljer sig åt enbart genom att ha olika elektrisk laddning.

Vår materias elektron med negativ laddning är en positron med positiv laddning i antimateria. Likaså är vår materias proton positivt laddad medan antimaterians är negativt laddad.

Vid mötet mellan dessa olika slag av uppbyggda atomer förintas båda.

Det anses att Big Bang skapade lika mycket av båda slagen ibland talas det om att vissa galaxer kan vara antimateriauppbyggda. Inget motsäger det. Men viss forskning visar att det inte uppstod lika mycket antimateria som materia.

Varför krockar och utplånas då inte atomer hela tiden om det finns antimateria här och där runt oss? Mitt svar är att det inte gör det. Jag anser att något gjorde att dessa skilda slag av atomer eller byggnadsmaterial till atomer redan vid Big Bang skildes åt så att de kunde inte träffa varandra likaväl som magneter stöter  bort sig från varandra.

Därför utplånades enligt mig inte universum vid Big Bang och därför anser jag att vi omöjligt kan besöka en galax eller planet uppbyggd av antimateria. Vi skulle stöts från (likt magneter stöter bort varandra om de inte passar ihop) den innan vi kom nära då vi och våra farkoster är uppbyggda av materia.

Om bortstötning är svaret kan det långt därute finnas galaxhopar uppbyggda av antimateria. En annan tanke är att denna antimateria försvann in i en annan dimension till nästan 100% och där byggde upp ett eget universum.

En annan teori är det skett otaliga Big Bang där just materiaskapelsen och antimateriaskapelsen som en misslyckad tändning från en cigarettändare enbart blixtrat till och allt utplånades omedelbart. Men Big Bang likt livet självt kämpade vidare och tände upp på nytt tills plötsligt ett Big Bang skedde där materia och antimateria separerades omedelbart och universum uppkom.

Ny information om planeten Mars. Sandyner är resultat av levitation nog så uppseendeväckande.

Vi vet att temperaturen på planeten beroende på var vi befinner oss är mellan -153C vid dess poler  och upp till +20C vid dess ekvator vid vissa tider. Atmosfären är enbart av 1% av Jordens atmosfärs täthet.

Is förångas direkt från frusen form här istället som på Jorden blir flytande när temperaturen blir över 0C. Detta på grund av atmosfären låga densitet. Dock kan flytande vatten finnas under ytan på Mars.

Sandkullar och sanddyner på Mars är ett mysterium i så motto av hur de bildats. Vind i en så tunn atmosfär kan inte vara förklaringen. På Jorden däremot är vind förklaringen och mellanstadiet  vatten vid temperaturhöjning över 0C  likaså.

Sand i Saharaöknen på Jorden uppför sig i sandstormar och vindar så dyner o kullar bildas. Men detta är inte förklaringen för dynerna på Mars.

Teorin är att dynbildningen på Mars beror på den låga gravitationen på Mars. Sanden förflyttas genom levitation genom att den  låga gravitationen under  en svag vind.

Hade Jorden haft så tunn atmosfär men likväl den gravitation den har hade sand knappast rört sig. Effekten av vind i så tunn atmosfär här på Jorden hade knappast märkts och inte bildat dyner.

Men enbart ovanstående kan enligt nya rön inte förklara levitation och sandyneformationer på Mars yta utifrån svag vind.

Troligen är anledningen även levitation förekomma genom avsmältning av tunn is och effekten på Mars då är att denna förångas direkt istället för att bli flytande. Har detta hänt i eoner på Mars under dess vår och sommartid kan den svaga vinden tillsammans med detta varit anledningen till Mars sanddyner och sandkullar.

En tidsödande uppbyggnad genom eoner. 

Troligen är detta  formationermas ursprung i annat fall är en förklaring svår att finna.

Jag köper den förklaringen levitation då den ses som att sand lyft upp av naturliga orsaker och ska inte blandas in i gamla dumheter där personer svävade för att skrämma omgivningen eller visa på andar mm  i syfte av att tjäna pengar på folks rädsla och tro på en andevärld.

Andevärlden är troligen som medium upplever det äkta och riktig men däremot inte kommen av Gud utan av Guds motsats det onda. Däremot inga onda ord om något medium de är lurade av ondskan att tro att de arbetar för det goda. Och så trodde jag som lekman även en gång. Lägg även märke till att få medium söker hjälp av Jesus utan istället av andar och änglar. Frågan är varför och en del har även sagt att det blir värre hemsökelser där ikoner och kors finns. Nog är det kusligt och ger frågor om vilken makt det är som är i farten.

Bilden är på dyner på Mars

Det finns olika slag av galaxsamlingar även vår Vintergatan ingår i ett dock ett av de mindre. Men frågan är varför kluster finns?

På vissa platser i universum har tusentals galaxer samlats i stora kluster.

Vår Vintergatan ingår i en relativt liten galaxhop med namnet Lokala galaxhopen med ett fyrtiotal galaxer i närområdet. Medan ex Comahopen har tusentals galaxer. Se vidare om galaxhopar här. 

Tidigare har det ansetts att jättehopar av galaxer likt Copahopen innehåller en centrumgalax vilken till skillnad från övriga galaxer i jätteklustret inte rör sig utan är stillastående.

Men nya rön säger att så inte är fallet utan att även centrumgalaxen är i rörelse.

Det finns även en uppfattning om att en av galaxerna i ett kluster är ljusare än de andra. För min del tycker jag inte det är så mystiskt. Säkert finns ljusskillnader mellan dem alla.

Mellan dem existerar även den mystiska mörka materian och säkert även den mörka energin. Allt i någon form av något slag av mönster vi ännu inte förstår.

Även galaxhopars olikartade storlekar kan ses mönsterbildande både inom sitt kluster och  även i större sammanhang som hoparnas mönster mellan sig i det stora hela. Varför dessa uppbyggnader finns och varför de formats inom sig och i det stora eller överhuvudtaget är en gåta men har troligen en förklaring vi ännu eller aldrig kan förstå.

Bilden är på några exempel på galaxkluster vilka studerats av Hubble och Chandrateleskopet.

Dvärgplaneten Ceres har haft ett hav. Men rester kan ännu finnas under ytan och kanske liv.

Tecken på att stora mängder vatten en gång flöt på  Ceres är tecken på att ett hav en gång funnits här. Kanske inte så konstigt vi har ju redan nu kunskap om hav på en del månar därute. Ett fruset hav på månen Europa exempelvis.

Inget motsäger heller att det under ytan på Ceres kan finnas större underjordiska vattensamlingar kvar från den tiden.

På Ceres finns även tre kratrar (Occator, Kerwan och Yalode) vilka visar att planeten varit geologiskt aktiv. Här finns även ett berg (Ahuna Mons) men bara ett.

Det vatten som troligen finns under ytan kan innehålla något slag av liv, Ingen vet, likt ingen vet om ex om liv finns under isen på Jupiters måne Europa.

Vatten verkar däremot vara mycket vanligt förekommande på de flesta planeter mm i vårt solsystem i någon form och då kan man fundera över om det är likadant på planeter och månar i andra solsystem.

Bilden är på Ceres där man ser en av de så omtalade lysande fläckarna det funderades över så mycket om för några år sedan. Idag anser NASA att det är is och salter som ger denna högreflektion.

Första gången det upptäcks. Asteroid på väg hit från en plats utanför vårt solsystem.

Vad man vet har det inte i vår tid inträffat tidigare. Asteroider kommer normalt från ytterkanten av vårt solsystem. De har sina banor, rundar solen o fortsätter sina mer eller mindre ovala och i längd olika banor inom vårt solsystem.

Men den ca 400 meter i diameter stora asteroid som nu upptäckts vara på väg in i vårt solsystem kommer utifrån.

Den har getts namnet A/2017U1. Den sägs ha den mest extrema bana en asteroid haft i vårt solsystem sedan vi för första gången upptäckte asteroiders färder däruppe. Se en kort filmsnutt på banan här.

Asteroiden (ja vi vet inte säkert om det är en asteroid eller komet) kommer bortifrån riktningen från stjärnbilden Lyran.

Vill man tänka utifrån vanliga tankebanor kan en fantasi vara att det är en kamouflerad spaningsfarkost från en främmande plats och intelligens utanför vårt solsystem. Men det är knappast annat än en fantasi. Dock kommer den överraskande från en okänd plats bortanför vårt solsystem och hur länge den varit på väg är svårt att uttolka om ens möjligt. 

Bilden är en illustration där vårt solsystem ses i mitten och den gula banan är den som ovanstående asteroid har.

Det finns en planet där ute med solskyddsgas där besökande kan känna sig trygga för uv-strålningen( ultravioletta strålningen).

I riktning mot Svanens stjärnbild finns på ett avstånd av 1730 ljusår från oss ett stjärnsystem där en jätteplanet med namnet Kepler13ab finns.

Här regnar det titanoxid på den sida av planeten vilken alltid är bortvänd från sin sol.

 Titanoxid är en kraftfull gas vilken skyddar mot solens farliga strålning. Men samtidigt är den hälsovådlig för människan på samma sätt som asbest.

Kepler 131b har utfällningar i form av nederbörd på nattsidan beroende på planetens storlek och gravitation. Gasen bildas på dagsidan sveper med vindar mot nattsidans kallare klimat där den stiger upp och kristalliseras för att som kristaller likt vår snö på Jorden utfällas som nederbörd. Därefter sveper det vidare med vindar till dagsidan och förångas i hettan här till gas igen och fortsätter därmed sitt ekosystem.

Det finns säkert skilda slag av ekosystem och då inte bara organiska i universum. 

Kanske alla planeter mm och även stjärnor har sitt. Troligen är det så. En balans vilken om den rubbas får följder av skilda slag likt det på Jorden ger just nu med ett rubbat klimat-ekosystem.

Bilden föreställer ett jordiskt ekosystem.

Vad är glas? Kanske inte en så konstig fråga som det låter.

Glas finns i olika upplagor och slag. Men vad kan det klassificeras som. Tiden förändrar glas. Det vet alla som sett speglar av äldre modell.

Det finns tre slag av skillnader på glas.

Glas i fast form är lik den från det stadie det hade i flytande form.

Glas flyter (deformeras) spontant över tid även under mindre tryck än tyngdkraftspåverkan.

Kristallina fasta ämnen deformeras endast som svar på yttre tryck som är omvänt proportionellt mot temperaturen. Ju lägre temperaturen desto större är trycket som måste appliceras på ett kristallint fast ämne för att det ska deformeras.

En ytterligare egenskap som skiljer glas från ett fast ämne är att vid slutet av dess existens kristalliseras glaset så småningom medan ett kristalliniskt ämne inte strömmar eller kristalliserar eftersom det redan är i ett fast tillstånd.

Utifrån dessa kunskaper om glas har forskare i Brasilien på ämnet nu definierat glas som en frusen vätska.

En stjärna därute slukade material till ca 15 planeter i sitt solsystem.

Kronos eller Titan (efter den grekiska gudasagan där denne åt sina egna barn av rädsla för att de skulle döda honom när de vuxit upp) kallas den slukande stjärnan  vilken är lik vår sol och finns ca 350 ljusår från oss. 

Den till hör ett dubbelstjärnsystem i Vintergatan vilket många andra solar däruppe gör. Namnen på solarna är sedan tidigare HD 240430 respektive HD 240429. De rundar varann med en tid av en gång vart 10 000 år.

Det har nu upptäckts att systemets HD 240430 (Kronos alt Titan) har mycket gott om stenmaterial vilket kommit från detta slukande av stenmaterial.  Den andra stjärnan HD240429 (Krios) är oskyldig till slukande av detta slag.

Slukandet innebär att material till ca 15 exoplaneter aldrig blev planeter utan hamnade i stjärnan. Slukande av detta slag har troligast hänt och händer på fler platser. Men bevisbart är det ännu bara här vi sett detta ofog. 

Varför det hänt är skrivet i stjärnorna. Vi vet inte.

Bilden föreställer guden Kronos i den grekiska mytologin. 

Mars har magnetisk svans vilket ingen annan planet har i vårt solsystem.

Mars har som enda planet i vårt solsystem en förvrängd osynlig magnetisk svans. Förvrängd av solvinden.

Svansformen vilken är unik i vårt solsystem är konstruerad genom  solvindens påverkan.

Kan denna svans vara en anledning till att atmosfär och vatten i stora mängder försvann från Mars yta. Frågan är berättigad men om det är så vet vi inte.

Men om vi ser till vissa månar runt Jupiter och Saturnus har dessa inte en svans av detta slag och är mindre än Mars. 

Men likaväl finns stora mängder vätska där. Ex vatten i frusen form på Jupiters måne Europa.

Det finns mer än månen som har en bana i närområdet runt Jorden förutom våra egna satelliter och rymdskrot.

Det finns ett flertal mindre objekt som cirklar runt i banor runt Jorden. Inte bara månen, rymdskrot och satelliter skapade av människan. Ibland har tankar funnits på om det finns främmande rymdfarkoster som övervakar oss därute.

Men så är det inte. Det objekt som är mest stabilt i sin bana runt Jorden förutom vår måne är en asteroid med namnet 2016 HO3 vilken har en diameter av 100 meter. Den ligger i en stabil bana runt Jorden och någon risk för att den plötsligt skulle störta ner på Jorden finns inte. Denna asteroid roterar runt sin egen axel med ett varv var 28:e minut.

Sammanlagt finns det ett tiotal styck små asteroider där ute vilka är relativt lätta att besöka och lära mer av.

Forskare idag är  säkra på att det är naturliga asteroider och inte något spionverktyg eller övervakningsverktyg från utomjordiska intelligenser vilket faktiskt för inte så länge sedan även det diskuterats på fullt allvar.

Bilden visar banan för det största objektet 2016 HO3 och dess förhållande till Jorden. 

Förflyttning blixtsnabbt i tid och rum genom maskhål. Kan bli verklighet.

Ett maskhål är en teoretisk passage genom rymdtid som kan skapa genvägar till långa resor genom universum. Maskhål förutses genom teorin om generell relativitet. Men maskhål innebär även farorna med plötslig kollaps av dessa och vad som då händer med det som just då befinner sig i detta vet vi inte. Maskhålresor innebär hög strålning och farlig kontakt med exotisk materia. Maskhålen kan ses som broar mellan två platser  skilda åt i rymdtid. Men möjliga att nå genom ett maskhål.

Läs gärna mer om maskhål här. Men fast de verkar teoretiskt mycket möjliga har ännu inget hittats. Det anses även att de är mycket små ca 10 ^-33 cm och enbart existerar i bråkdelar av sekunder.  De uppstår överraskande och försvinner lika överraskande igen (idag, då vi inte förstår varför ett uppstår just där det gör det). 

Men teoretiskt kan en resa ske genom maskhål om vi kan kontrollera det vilket skulle  innebära resor till och mellan galaxer på nära nolltid och även resor fram och tillbaks i tiden.

Kommer då människan att klara av detta en gång i en framtid? Tveksamt då det redan nu i så fall funnits tecken i nutid eller forntid som misstänkts komma från en och annan tidsresenär från framtiden. Men kanske ändå. Då förändring av det förflutna bör ge katastrofala följder i framtiden och förändra denna så vi bör även tänka oss att om människan löser tidsresor bör de även förstå att inte röra något i det förflutna eller visa sig som framtida besökare utan bara iaktta och smälta in i den tid de besöker.

Det bör inte åkas tillbaks till platser utan väldigt stora skäl (kanske som historiker)  och som iakttagare då smälta in i den tiden en kort stund eller helt enkelt finnas där ett tag utan att ses av den tidens folk som udda och främmande.

Bilden ska ge en tanke på hur man kan föreställa sig ett maskhål i en förvrängd rymdtidresa.

Framtida månresenärer kan få naturligt skydd från strålning, extrem temperatur och asteroidnedfall i Marius Hills naturliga skyddsrum.

Risken för astronauter som kommer till månen är strålning, temperaturer och meteoritnedslag. En mindre meteorit slår hål på rymddräkten. Månen har inte likt Jorden en skyddande atmosfär eller magnetfält.

Att bygga en rymdbas måste därför om inte denna har mycket starka skydd och inte ska bli enormt dyr att bygga göras där naturliga skydd redan finns.

På månen, i Stormarnas hav,  finns Marius Hills med minst en vulkankupol. Ett naturligt skydd för framtidens rymdstationsbygge. Ett större lavarör.

Hålet ner i marken (se bild ovan) utvidgas till ett större skyddat kanske med flera tunnlar stort utrymme en gång bildat av flytande lava. Liknande men mindre finns även på Jorden.

Att här bygga en rymdstation innebär att de som bosätter sig här under månens yta skyddas från meteoritnedslag, kraftiga temperaturer och strålning utifrån rymden.

Det är något att tänka över. Att inte bara tro att det handlar om som vi gör på Jorden bygga en station på själva ytan och tro att det duger. Nej det finns anledningar till att de månar och planeter inte kan ha liv på ytan. Vi kan inte då förvänta oss att vi bara kan placera oss själva där utan att ta hänsyn till dessa uppifrån kommande faror eller för den delen tyngdlag och gravitation.

OBS kanske på sin plats att nämna att skydd för tyngdlag och gravitation finns ingen möjlighet med nuvarande kunskaper att konstruera. Men låg tyngdkraft är även det en extrem fara för människokroppen om den utsätts för detta under en längre tid. 

Nya rön och tankar om att dvärgplaneten Ceres har organiska innehåll

Ceres förvånade oss alla då dess närområde besöktes 2015 med att ha lysande fläckar på sin yta. Läs mer om asteroiden här.

Ceres ligger i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Ceres  har organiskt material  vilket inte är samma sak som att det finns liv där.

Leror, natrium- och ammoniumkarbonater är något som finns här.

Det har länge förmodats att kometer vilka krockat med kroppar därute haft med sig organiskt material och då planterat detta på planeter mfl kroppar. Kometer innehåller även en hel del fruset vatten.

Men ny forskning visar att en krock av en komet med en asteroid eller dvärgplanet (kanske även större planet oberoende av hastighet) får kometen att utplånas och dess delar att förintas.

Idag är det istället många som anser att det just på Ceres inte handlar om ditkommit organiskt material utan att detta funnits där sedan Ceres bildades för en bra bit över 3 miljarder år sedan.

Men säkert är det inte enbart en teori vilken kan vara sann då den ser ut att stämma utefter matematiska beräkningar utifrån vår nutids kunskapsnivå.

Bilden är på en krater med några av de lysande fläckar som förundrade en hel värld vid Rosettas besök ovan Ceres under 2015.

Det kan finnas bevis på tidigt liv på Mars om vi letar på nya platser

Vi vet att floder och hav en gång fanns på Mars. Likaså en atmosfär. Men inget har visat att det även en gång för 3,5 miljarder år sedan (det är den tiden det handlar om för floder och atmosfär) fanns liv.

Men nu har forskare arbetat fram en möjlig teori för att det kan ha funnits bakterier av ett särskilt slag där under den tiden. Bakterier vilka levt på och haft som föda metallartade mineral. Järn är en av dessa mineral vissa slag av  bakterier kan leva av och bakterier av detta extrema slag kan ha funnits på Mars.

Vi har sett det på Jorden. 

Men vi kan inte bevisa eller visa  om detta skett på Mars förrän vi på plats kan undersöka de platser där ev spår kan finns. 

Så det blir en framtida forskningsstudie. Bilden visar metallfragment på Mars foto från NASA.

Inget säger att BigBang tvunget skulle gett en tredimensionell verklighet för oss att leva i. Det hade funnits alternativ.

Vi lever i en värld där vi ser verkligheten som höjd, bredd och djup. Allt har detta och vi ser det som en naturlag eller som en självklarhet.

Men inget behövde ha blivit så. Vi kunde likaväl levt i en tvådimensionell värld. En värld där det efter BigBang bara funnits längd och bredd. Likt seriefigurer i tecknade filmer med Kalle Anka  mfl hade vi då levt platta men likaväl rörliga i två dimensioner.

Men nu gör vi inte detta och teoretiker har nu försökt förklara vad som hände vid BigBang så att verkligheten vi lever i blev  en tredimensionell värld. De tar den vanliga knuten till hjälp för att förklara detta och läs gärna här om hur de tänkt.

Vi kan även  tänka oss att det kan finnas än fler dimensioner än de tre vi kan uppleva (vi kan egentligen även tänka oss en fjärde i form av tiden)  strängteorin ger än fler. En teori som ännu inte kunnat förfalskats utan kan stämma med sina otroliga 10-26 dimensioner beroende på vilken av dessa olika slag av strängteorier man utgår från.