Risken
för astronauter som kommer till månen är strålning, temperaturer och meteoritnedslag. En
mindre meteorit slår hål på rymddräkten. Månen har inte likt Jorden en
skyddande atmosfär eller magnetfält.
Att
bygga en rymdbas måste därför om inte denna har mycket starka skydd och inte ska bli enormt dyr att bygga göras där naturliga skydd redan finns.
På
månen, i Stormarnas hav, finns Marius Hills med minst en vulkankupol. Ett naturligt skydd för framtidens
rymdstationsbygge. Ett större lavarör.
Hålet ner i marken (se bild ovan) utvidgas till ett större skyddat kanske med flera tunnlar stort
utrymme en gång bildat av flytande lava. Liknande men mindre finns även på
Jorden.
Att
här bygga en rymdstation innebär att de som bosätter sig här under månens yta skyddas från
meteoritnedslag, kraftiga temperaturer och strålning utifrån rymden.
Det
är något att tänka över. Att inte bara tro att det handlar om som vi gör på
Jorden bygga en station på själva ytan och tro att det duger. Nej det finns
anledningar till att de månar och planeter inte kan ha liv på ytan. Vi
kan inte då förvänta oss att vi bara kan placera oss själva där utan att ta
hänsyn till dessa uppifrån kommande faror eller för den delen tyngdlag och
gravitation.
OBS
kanske på sin plats att nämna att skydd för tyngdlag och gravitation finns
ingen möjlighet med nuvarande kunskaper att konstruera. Men låg tyngdkraft är
även det en extrem fara för människokroppen om den utsätts för detta under en längre
tid.
