Eldklot över Kalifornien fram till Utah skrämde många.

Meteoritskurar Under denna årstid är vanliga men denna gånga var det inte en av alla de skurar som regelbundet besöker vår omgivning.

Det var den 27 juli astronomer blev undrande över vad som skedde över ovanstående stater. De visste att det inte var meteorskurar då just då inga sådana skulle ses över dessa orter.

Många människor såg det och UFO-rapporter kom in.

Men det var inga oidentifierade flygande föremål så länge. Förklaringen kom snart. Det var Kina allt kom från. Andra steget av en uppskjuten kinesisk rymdfarkost blev svaret.

Farkosten är ett av stegen för att skapa den rymdstation kineserna ska bygga där uppe för sin fortsatta forskning i sitt rymdprogram.

Mystisk stjärna i Skorpionens stjärnbild.

AR Sco är en dubbelstjärna 380 ljusår bort  bestående av en vit snabbsnurrande dvärg av jordens storlek men med 200 000 gånger större massa och en kall röd dvärg vilka rundar varandra var 3,6 timme.

Den vita dvärgen skickar ut elektroner i nära ljushastigheten i en radiotrålningsskala aldrig tidigare upptäckt från en vit dvärg. Gåtan är om det verkligen är den vita dvärgen eller den röda stjärnan strålningen kommer från eller kanske genom samverkan mellan dessa.

Strålningen i sig kan ses som en fyrliknande stråle skarp och regelbundet pulserande genom magnetism Pulsen sker regelbundet var 1.97:e minut.

Lika exakt regelbundet i tid som dessa stjärnors  rundande av varandra varje 3,6:e timme. Det är kusligt exakt.

Ceres upphör aldrig att fascinera oss. Dess lysande fält har ännu inte förklarats. Men det finns mer där.

DE ljusa lysande fläckarna anses bero på något slags saltavlagringar. Men helt säkert är det inte och inte heller vad slags salt isåfall det är som ger detta sken.

Ceres upphör inte att ge oss gåtor. Nu förundras forskare över varför inte stora kratrar bildats under Ceres ca 4,5miljarder års existerande. Säkert har stora asteroider likt övriga objekt i vårt solsystem även träffat Ceres under denna otroliga tidsrymd.

Men tecken på stora kratrar finns inte. Kan det bero på att dessa utplånats genom den sammansättning Ceres består av? Forskare börjar misstänka detta utan att ha belägg för vilken slags sammansättning det i så fall handlar om. Ceres är okänt område till stora delar fastän besöket av Dawn under 2015 tog många bilder av asteroiden finns flera frågor att besvara kvar.

Dawn upptäckte de mystiskt ljusa fläckarna men ingen har ännu med säkerhet kunna förklara varför de skiner och vad de består av. Vad består själva Ceres av? Det är en gåta att förklara och även varför inga stora kratrar finns här.

Finns kvarkstjärnor?

Neutronstjärnor är ett möjligt slutstadie av en stjärnas liv och en supernova. Stjärnan är supertung då allt som byggde upp den dåvarande stjärnan har imploderat och fallit samman. En tesked av materian i en sådan väger otroliga 90 miljoner ton och dess materia är ca 10 miljarder gånger hårdare än det bästa stål vi kan tillverka här.

Men det kan finnas även ett annat slags stjärna få hört talas om.

Kvarkstjärnor. 

Uppbyggda av särkvarkar.

Dessa stjärnor är än tätare och tyngre än neutronstjärnorna. Om resultaten är riktiga är detta ett helt nytt tillstånd av materia.

Bevis finns inte men troliga kandidater finns. Här är en av dessa.

NASA önskar inga tokstollar på plats när de väl når Mars.

Tekniskt är det inga problem att sända människor till Mars. Men helst ska de kunna få en returresa också.

Utöver det ska det vara friska människor som kommer fram och hem igen.

Detta problem är inte löst. Långa resor av isolering och strålning kräver nya skyddsutrustningar för fysisk och psykisk friskhet för de som känner sig optimistiska till en resa där de kanske inte förstår i vilket skick de kan vara  när de når fram.

NASA förstår att astronauter vilka inte är fysisk eller psykisk balans vid framkomsten till Mars inte är kapabla för forskningsprojekt på plats. De kan misstolka resultat, hallucinera eller få panik.

Nu ska NASA därför med hjälp av tvärvetenskap hitta hjälpmedel och skydd för att sända ut mentalt och fysiskt friska personer på långresor och även se till att de är i toppskick även efter en sådan resa.

Att sända ut friska personer och få tokstollar på plats när de når målet är inget någon har användning för.

Därefter väntar en hemresa där allt även då ska fungera. 

Nu har mysteriet med formen av vår Vintergata omtolkats.

Vår vintergata med sina miljarder av stjärnor är en stavspiralgalax.

Men det finns utbuktningar i denna, X-formadesådana. Dessa har länge ansetts vara tecken på att galaxen fått denna form efter en krock med en annan galax en gång för länge sedan. En helt rimlig förklaring då galaxkrockar  skett på många platser i universum.

Vi kan även se hur det händer eller har hänt på vissa platser, dock inte i realtid, då vi ser ljusår bort och det vi ser har hänt för mycket länge sedan.

Men nu har nya rön då det gäller vintergatan visat att teorin inte stämmer här. Vintergatan har aldrig vad vi nu kan se krockat med någon annan galax.

Istället är dessa X-formationer en normalföreteelse vid bildandet av Vintergatan. Vintergatan är en stavspiralgalax av damm, gas och miljarder av stjärnor med sina system av planeter och mindre objekt vilka även  har X-formationer i sin centrala del.

Nu handlar forskningen om att förstå hur vår galax och liknande bildades för att få den form de har med sina Xformationer utan att ta hjälphypoteser av galaxkrockar till hjälp.

Hela tiden kommer nya upptäckter av exoplaneter därute

Det hittas fler och fler planeter i andra solsystem än vårt. Jakten på liv däruppe fortsätter och ökar hela tiden.

Den som eventuellt finner liv däruppe får säkert nobelpriset. Äran och odödligheten i sitt namn.

Men finns där något att hitta däruppe? Ingen vet.

Men jakten fortsätter. NU har senast över 100 planeter hittats.

Mörk materia fortsätter mystifiera forskare och dess allt mer avancerade mätutrustning.

4/5 delar av allt i universum ska vara mörk materia. Materia vi inte kan se. Men det konstiga är att den inte heller kan upptäckas med alla de slag av mätinstrument vi hittills försökt finna den med.

Om ni läser följande artikel får ni flera exempel på sidor ni kan koppla upp er på och se de senaste resultaten från skilda håll och forskningobjekt i jakten på mörk materia.

Hittills är resultatet noll men likväl ska den finnas där ute och härinne.

Kan det vara så enkelt att vi aldrig kan hitta den med instrument och energi av det slag vi kan använda. Instrument av vanlig materia och energi. Kanske enbart mätning kan göras med instrument av mörk materia och denna använd med mörk energi. Något som kan vara omöjligt då dessa två slag inte kan användas av oss. Det blir ett moment 22. 

Vi kan förstå att mörk materia finns men vi kan aldrig mäta eller väga denna eller ens bevisa genom mätinstrument vad detta är.

Tredelad dokumentär om mänskligheten historia och hur astronomi mm hör ihop med denna.

En nyproducerad dokumentserie i tre delar finns nu att se där mänsklighetens historia sammanvävs med astronomi och geologi.

Serien ska var högintressant. Den finns tillsammans med en mängd andra serier på streamingtjänsten CuriousityStrem.

Tjänsten är fri under 30 dagar.

40 ljusår från oss finns minst två jordliknande planeter med atmosfär.

Forskare vid MIT universitetet I Liege mfl upptäckte tre planeter ca 40 ljusår från Jorden i maj. Det är troligen beboeliga stenplaneter och inte gasplaneter. Avståndet till sin sol ansågs vara rätt för liv.

Uppdraget gick till Hubbleteleskopet för närmre undersökning av dessa planeters atmosfär sett härifrån. Nu har resultat släppts från NASA.

De två innersta av dessa planeter verkar ha samma slags atmosfärshölje som Jorden. 

Men vad den består av är osäkert. Planeternahar fått namnen TRAPPIST-1b och TRAPPIST-1c. TRAPPIST 1-a är det tveksamheter om. Planeterna har sina banor runt dvärgstjärnan TRAPPIST-1 i Vattumannens stjärnbild.

Denna stjärna avger sitt ljus mer i det osynliga infraröda fältet än det för oss synliga spektret.

Mystiska spår i Gubben i Månens högra öga.

Länge har forskare undrat över spår i Mare Imbrium ett av de så kallade haven på månen vilket även har setts som högra ögat på gubben i månen.

Nu anser forskare att dessa spår och uppkomsten avMare Imbrium är konsekvenser av en dvärgplanets krock med månen för över 3 miljarder år sedan.

Detta hände under period då många nedslag skedde även på Jorden och i vårt solsystem i övrigt. Det ovanliga här är de spår just detta nedslag gjort på månen. I övrigt har många fler nedslag skett här. Haven som de en gång fick namn som är alla nedslag.

Men flertalet om inte alla med undantag av ovanstående var av större asteroider inte av en dvärgplanet. Därför är spåren från just detta nedslag något som förundrat forskare sedan de upptäcktes.

För att förstå dessa utseendemässigt bör följande länk kopplas upp och läsas. Den är från Brown university. Ett privat forskningsuniversitet på Rhode Island i USA där man forskat just om det spår som nämnts ovan och nu tolkats som ett nedslag från en dvärgplanet.

Sista steget för Rosetta tas i september 2016. Farväl Rosetta.

För en påminnelse av Rosettas färd och vad den gjorde se följande länk.

 Den sökte svar på hur livet eller livets byggstenar en gång kan ha kommit till Jorden. Detta gjordes genom att undersöka en av de asteroider den passerade. 

Asteroiden 67P/Tjurjumov–Gerasimenko. När Rosettas landare landat 2014 på denna hamnade den i skugga från solen och uppdraget höll på att gå om intet. Men utrustningen vaknade igen och uppdraget slutfördes.

Rosetta själv fortsatte följa asteroiden och har så gjort sedan dess. Men nu ska uppdraget slutföras genom att Rosetta själv ska landa på asteroiden. Under nedfärden kommer många foton att tas.

Rosetta är nu i slutet av sin livslängd och landningen på asteroiden kommer att ske innan solens strålar för solpanelerna blir för svag. Farkosten och asteroiden befinner sig ung. vid Jupiters bana när det sker den 30 september i år.

Ett 14 år gammalt uppdrag når då sin slutpunkt.

Mars Rover 2021 ska landa på Mars och söka liv.

Mars Curiosity Rover sändes upp 26 nvember 2011 och landade på Mars den 5 augusti 2012. Därefter har den obemannade Marsbilen sökt efter  tecken på liv, vatten och vad allt som dyker upp på dess väg, för att förstå mer av Mars och vad som finns på dess yta. Mängder av prover har tagits och analyserats.

Men nu öskar forskare en mer avancerad rymdbil för än mer avancerad undersökning.

Detta ska ske 2021. Året då en farkost med namnet Mars Rover 2021 ska börja sitt uppdrag här.

Startskottet för detta uppdrag börjar nu. Det första steget är att bygga farkosten. 

Läs från denna  länk om hur denna farkost ska se ut och vad den ska göra när den kommit fram.

The wind cryes Mary här kan man se var och hur i USA.

Jimi Hendrix sjöng denna låt 1967 en av hans bästa låtar. Oberoende av vad som sker i vår värld viner vinden där vi är. Ibland hårt ibland smekande. Ibland som en mild sommarvind och ibland som en hänsynslös orkanvind.

Men ingen har en överblick över hur den viner. Inteförrän nu. NU kan den som önskar veta hur vinden sveper runt i USA se detta i realtid genom att koppla upp sig på denna sida.

Långt in i det okända i Orionnebulosan har nu skådats av ESO-infraröda instrument HAWK1 i Chile.

Orionnebulosan är svår att se in i där den ligger i Orions stjärnbild.

Men nu har det lyckats och resultatet är spännande. Det som döljs därinne av gas och stoff är en mängd bruna dvärgar. En brun dvärg kan ses som en misslyckad stjärna då temperaturen i dessa varit för låg för att kärnreaktioner skulle startat och en stjärna bildats.

Det har även upptäckts ett stort antal planetliknande objekt. Kanske objekt vilka inte ens har kommit till brun dvärgstadiet.

Orionnebulosan är en dimfläck i Orion och kan ses som sådan från jordiska teleskopet. Storleken på nebulosan är ca 24 ljusår.

Det är därför en förhållandevis stor okänd del som nu blivit undersökt. 

1,2 miljoner galaxer finns nu att se i 3D.

Det är kartläggning av universum som just nu står i fokus medverkande i detta projekt är bland annat astronomer vid Max Planckinstitutet för astronomi.

1,2 miljoner galaxer med all dess stjärnor innebär ca en fjärdedel av den synliga rymden. Dessa kan nu ses i 3D.

Ett av de mål som finns med kartläggningen är att förstå den mörka energin. Energin vilken söndrar som man förstår idag till skillnad från den vanliga energin vilken bygger upp.

Se här en artikel om arbetet från Max Planckinstitutet för astronomi i Heidelberg.

En kall jetstråle strömmar ur galaxen NGC 1377.

659071070 miljoner ljusår bort sker ett fenomen av ovanligt slag. En kall jetstråle strömmar ut från  ett svart hål. Jetstrålar av het gas är vanligt men en kall med en temperatur av -163-263C är en ny upptäckt.

Teorin är att en kall jetstråle har med tillväxten av ett svart hål att göra. Den är tyngre an heta strålar och drar in massa i hålet från galaxens mitt. Detta bör göra att tillväxttakten minskar efterhand.

Teorin kan bli en pusselbit i hur svarta hål uppstår och  varför. Kunskap vi saknar idag

Stephen Hawking har varnat oss och säkert ska vi inte vara naiva om UFO kommer.

Många filmer exempelvis den nya Independence day Resurgence visar likt Hawking på risken av att få besök från rymden eller söka liv därute.

Varför vissa tror att intelligent liv utifrån skulle bli en välsignelse för människans framtid är en gåta.

Människan är grym om den får chansen. Se på alla krig och kolonisationer och vad som händer i mellanöstern i vår tid.

Se vad som händer i många hem.  Det räcker med att slå upp en dagstidning för att få detta bekräftat.  Att då vissa tror att allt skulle bli bättre om utomjordingar skulle komma och stoppa allt kan vara ett hopp likt en Gudstro är.

Men inget säger att utomjordingar skulle vara helt annorlunda. De kan se oss som boskap. De kan se oss som lägre stående varelser de kan utrota för sin egen kolonisation.  De kan komma för att plundra Jorden.

Självklart kan de komma som nyfikna vetenskapsmän också. Men hur stor chans är det? De kan komma för att frälsa oss. De kan vara missionärer för en annorlunda tro och kräva omvändelse eller avlivning av oss.

Vi måste se historiskt på mänsklighetens liv för att se farorna med om UFO:s dyker upp.

Att naivt söka kontakt kan bli vår undergång. Om det nu finns liv däruppe vilket jag tvivlar på.

En förvånande lugn plats i universum. Upptäckt av röntgenteleskopet Hitomi innan detta försvann.

Hitomi var ett rymdobservatorium  med ett röntgenteleskop sänt upp av Japan den 17 februari 2016 vilket försvann den 26 mars 2016.

Men innan dess lyckades det ta en del bilder däruppe.

En av dessa visade på en lugn fridfull plats i en galaxhops centrum.  Det är Peseushopens centrum det handlade om. Här har tidigare  radiokällan 3C 84 upptäckts av Chandrateleskopet. En radiokälla vilken blåser plasma in i hopens centrum med ett ljud vilket mänskliga öron inte kan uppfatta.

Överraskande nog är lugnet och friden här i centrum något man därför inte tänkt sig. 

Men Hitomi upptäckte detta till forskares förvåning  innan observatoriet sa ajö och slutade lyda information från Jorden och försvann

Ny dvärgplanet upptäckt i vårt solsystem. Tillfälligt namn är 2015 RR245.

Pluto vilken numera ses som en dvärgplanet i sällskap med en mängd andra i vårt solsystem har sällskap av flera andra. Exempelvis Ceres med sina ännu inte helt förklarade ljusskimrande fält på ytan.

Nu har ytterligare en upptäckts. Denna gång bortom Neptunus bana. Storleken är inte mer än ytan av Storbritannien. Förvånande nog är den mycket ljus. Kanske det är anledningen till att den nu upptäckts. Säkert finns det mörka dvärgplaneter därute vilka ännu inte hittats. Tänk på den så eftersökta planet 9 vilken antas finnas därute.

Namnet på den dvärgplanet vilken nu hittats är för tillfället 2015 RR245. Men den ska få ett egennamn snarast.

De dvärgplaneter vilka är erkända som sådana hittills förutom denna är följande i dagsläget: Ceres, Pluto, Haumea, Makemake och Eris.

Troligast är den nu funna dvärgplaneten  en istäckt kropp likt flera av de andra dvärgplaneterna och månarna i vårt solsystem. 

Efterlyses. Nya verktyg för sökning av liv i rymden.

Det pågår på många håll i dag ett vetenskapligt sökande efter liv i rymden. Livsmöjliga exoplaneter och andra tecken på att vi inte är ensamma.

Ännu utan resultat. Vi är ännu och kanske för alltid ensamma. Men det innebär inte att det inte finns många planeter eller månar däruppe vilka vi lätt skulle kunna kolonisera och bo på om vi kunde komma dit.

Men hoppet att finna liv har nu resulterat i att ett upprop på nya idéer på hur den fortsatta jakten kan ge resultat.

Nya idéer av tvärvetenskapligt slag efterlyses. Om detta kan ge fler resultat är skrivet i stjärnorna.

Jag tror inte det kan ge mer med fler vetenskapsriktningar inblandade enbart ett rörigare diskuterande.

För att finna eller utesluta kan enbart mätning av skilda slag och optiska resultat ge något. Hård kvantitativ fysik. Däremot är ex teoretisk fysik en idéspruta. Men fler vetenskaper förutom kanske kemi och biologi kan knappast ge större möjligheter till resultat. Inte i nuläget. Däremot säkert den dag när vi eventuellt 

Kiso 5639 är en för sin ålder ovanligt formad dvärggalax.

Formen påminner om en pannkaka men då den ses från sidan härifrån är den lik en fyrverkeriraket. se bild.

Enligt Hubbleteleskopets upptäckter har ca 10% av de äldsta galaxerna denna form. Men de yngre galaxerna har det sällan. Kiso 5639 finns på ca 80 miljoner ljusårs avstånd och tillhör därför detta ovanliga yngre galaxbestånd.

Här är stor aktivitet av stjärnbildning. Det ovanliga är även att den ser ut som en fyrverkeriraket från den vinkel vi kan se den.

Det beror troligen på en stor aktivitet i ett gasmoln som lyses upp av stjärnorna i galaxen. Ett moln vilket för ca 1 miljon år sedan krockade med galaxen och sedan dess gett sken av en fyrverkerirakets utsläpp och gör att galaxen får ett unikt utseende sett från vår plats i universum.

Venus kunde varit beboeligt Jorden inte.

Slumpen ska man idag inte tala om i förhållande till livet här på Jorden eller universums uppkomst. Det är bara en ursäkt för att säga att man inte förstår hur och varför saker hänger ihop eller blev till.

Inom kvantmekaniken talas det ännu om slump. Men även här som ovan handlar det om att man inte förstår bara att man accepterar att det händer saker som inte kan förutses med dagens kunskap.

Samma sak gäller Jordens uppkomst av liv. Hur uppstod livet och varför just på Jorden? Här omtalas slumpen igen. Varför på Jorden och inte på den livsfientliga Venus.

Venus är av samma storlek som Jorden men något gick helt snett här för liv. Nu diskuterar vissa att något litet annorlunda som hände då för långe sedan kunde hänt på annat vis både här och där och då hade Venus fått liv och Jorden inget.

Kanske så om man ser till slumpen. Men jag tror inte det. Det är ingen slump det är enklare än man försöker visa.

Jag anser det fanns en plan som omsattes i verkligheten. En plan som en gång sattes i gång och ännu fortsätter.  En plan har en början men även ett mål. Målet ser jag inte som fullgjort. Människan är en del av planens förverkligande en gång kanske våra efterföljande anar denna och kanske även upplever den. Om människan är en del av slutresultatet eller bara ett verktyg för  denna kan vi inte veta.

Trippelsolsystemet ger upptäckt planet årstider på halva millenium.

HD 131399Ab är en planet med otroligt långa årstider. Hade du fötts där för 550 år sedan hade du nu fått vara med om en årstidsväxling. Kanske från en vår till en sommar. En höst till vinter, vinter till vår  eller sommar till höst.

Många generationer skulle sedan leva under en enda årstid.  Denna planet med sina tre solar ligger ca 320 ljusår från oss i stjärnbilden Kentauren.

Det är en otroligt spännande värld om den nu inte är en omöjlig planet att kolonisera på grund av temperatur. Möjligheten att leva här om det skulle gå vore dock inte bara trevlig. 

550 års iskalla vintrar och likaledes heta långa somrar skulle inte vara helt lätta att leva under. Däremot kanske höst och vårperioderna skulle gå att leva under.

Men allt pekar på att det är en gasjätte. En ung sådan  enbart 16 miljoner år gammal att jämföra med Jordens 4,5 miljarder år.

Men kanske finns det månar runt denna bjässe där möjligheten till liv eller kolonisering finns. Troligen är detta möjligt på flera av ex Jupiters månar därför bör det finnas en mängd månar med dessa möjligheter även runt många av universums gasplaneter.

Mars månar Phobos och Deimos troddes vara infångade asteroider. Men det är fel teori.

Teorin fanns länge och men har nyligen reviderats.  Varför teorin inte kunde ses som säker var frågan om hur Mars skulle kunnat fånga in dessa relativt stora objekt och att de sedan fått sina banor runt Mars. En fråga ingen kunde ge ett bra  svar på.

Asteroider brukar störta ner på planeter eller rusa förbi.

Idag anses det istället att ett större objekt krockat med Mars, splittrats i två delar och gett upphov till de två oregelbundet formade månarna.

Jordens måne däremot  kom dock till genom att två kroppar kolliderade i tidernas begynnelse. Krocken gav upphov till Jorden och Månen. Men då var dessa kroppar halvflytande. Därför blev formerna på både Jorden och Månen rundformade. Mars månar är krocken mellan Mars och en större asteroid i ett senare skede. Det var två fastare kroppar därav splittrades den mindre i två oregelbundna kroppar idag kallade Phobos och Deimos.

  

Troligen ligger samma lösning bakom de 5 månar som finns runt Pluto då även dessa är oregelformade med undantag av Charon vilken kanske ska ses som en dvärgtvillingplanet till Pluto.

Däremot är det knappast lösningen för alla de månar vilka finns runt Jupiter, Neptunus, Uranus och Saturnus. Genom dessa gasplaneters storlek har dessa fångats in och aldrig krockat med gasjättarna. De som eventuellt gjort detta har försvunnit in i gasjättarna för alltid och utplånats.

Mängden av objekt  runt dessa gasplaneter  ex Jupiters 63 månar visar att detta är den mycket troliga sanningen för dessa gasplaneters måntäthet.

Hur många objekt som genom tiderna störtat in i Jupiter eller de andra gasplaneterna vet ingen. Men säkert är de många.

MRC 1138-262 i Spider Web Galaxy har en otroligt stark radiovågskälla och ett superstarkt svart hål. Men det fattas något!

Spider Web Galaxy är ett område  av  en hop galaxer.

I detta galaxområde  sker som i de flesta stjärnbildning i  centrum av de galaxer som ingår i gruppen.  Då brukar även tecken på vatten finnas i denna region. Men inte här. Inget tecken på att här kan finnas vatten finns.

Däremot finns tecken på vatten i utkanten av galaxen MRC 1138-262 . Ett område där detta tidigare inte funnits i andra galaxers utkanter. Flertalet områden i galaxhopen visar samma sak. Vatten i utkanten av galaxen. Men mest ses detta i MRC 1138-262 med sitt superstarka svarta hål.

Troligast är det gasmoln vi ser vatten i. Men att det finns här och inte i områden där stjärnbildningsmaterial finns är nytt. Troligen finns ett samband med att vatten försvinner i de centrala delarna där stjärnbildning sker på grund av det superstarka svarta hålet och radiokällan. 

Lika troligt är det att vatten då samlas i gasmolnen utanför galaxer och därifrån sedan kommer nära nybildade planeter och kanske det är  asteroider eller kometer som likväl planterat vatten på planeter vilka passerat dessa gasmoln. En idé som även finns för Jordens vattens uppkomst. Men då från gasmoln i Vintergatans centrum.

Kanske det inte är så mystiska saker som sker i Spider Web galaxy (obs detta  är mina privata funderingar) utan istället ny kunskap vi nu fått om stjärnors, planeters och livets uppkomst. Merparten av vatten vi upptäckt tidigare har kanske felplacerats på grund av mätningsfel. Genom bättre mätinstrument har vi nu upptäckt att vatten i första hand finns i större mängder i gasmoln utanför galaxens centrum inte i centrum.

Men som sagt det är mina tankar. Det kan även vara så att ovanstående är unikt för just det område vi sett ovan och förklaringen då troligast har ett för oss ännu okänt samband med radiokällan och det ovanligt starka svarta hålet.

MRC 1138-262 starka radiokälla och svarta hål verkar påverka hela galaxhopen då det gäller vatten och var detta finns.

Titan är en måne runt Saturnus med en storlek större än planeten Merkurius.

Titan hade kallats en planet om den haft en egen bana i vårt solsystem istället att som nu vara en måne till Saturnus.

Här flyter floder och finns sjöar. Inte av vatten utan av metan. Här regnar det men även regnet är metan i en atmosfär av nästan enbart kvävgas.  På Jorden har vi vattnets kretslopp på Titan är det metan som är kretsloppet.

Här finns en tät atmosfär vilken är svår att se igenom. Men tre sjöar har upptäckts på Titan vars största djup är ca 200 meter där 2 cm höga vågor sköljer kusterna.

Nu har en vätecyanid upptäckts i ytan på Titan en som man tror föregångare till livets aminosyror.

Experiment har tidigare gjorts i laboratorium för att försöka skapa byggstenar för liv med utgångspunkt från vätecyanid och dessa försök har gett positiva resultat.

Men detta ska inte tolkas  som att man visat på liv på Titan, däremot behövs mätningar på plats i framtiden för att lära mer om Titan.

Stjärnbildning utan material i överflöd tar tid. Överflödets tid är förbi.

I tidernas begynnelse bildades betydligt fler stjärnor än i dag. Idag är råmaterialet inte lika stort som det var den gången.

Stjärnor bildas av mindre eller större sten och damm, material vilket dras ihop av gravitationen när en stjärna eller planet bildas.

Ju mer material som fanns i universum desto snabbare gick processen. Idag finns inte lika mycket och därför är bildningstakten mindre.

Detta har ett forskningsprojekt  vid Cardiff universitet kommit fram till genom att använda Herschel space teleskope vilket  genom att se ut i det förflutna  genom det infraröda spektret  upptäckt att det tidigare bildades betydligt fler stjärnor under betydligt kortare tid än vad som sker numera.

Materialet för bildandet har minskat därför tar det längre tid att samla ihop material för den stjärnbildning som ännu sker.

Plutos besökare New Horizon har fått nytt uppdrag

Det var många upptäckter och överraskningar som mötte forskare när New Horizon för ett tag sedan besökte Pluto. Vi kommer alla som följde besöket komma ihåg  hur förundrade vi blev av alla nya rön. Ännu kommer bilder från den färden under lång tid att analyseras och säkert finns fler överraskningar.

New Horizon har sedan ett tag nu  lämnat Pluto och dess färd går vidare ut i Kuiperbältets asteroider och dvärgplaneter. Nu har astronomer bestämt vad New Horizon ska besöka därute. Diskussionerna om vad som skulle väljas bland allt som finns där och aldrig besökts tidigare har tagit tid. 

Många viljor har varit i omlopp.

Men nu är det bestämt. Målet blir 2014MU69. Ett objekt vilket ingen ens visste fanns den gången då New Horizons resa påbörjades till Pluto 2006.

Den 1 januari 2019 är det meningen att farkosten når detta objekt.

2014MU69 har enbart en diameter av 35.40 km. Vad som gör just detta objekt intressant och inte större objekt eller andra objekt av de ca 70 000 objekt av liknande slag där ute vet ingen utom NASA.

Varför ex inte besöka Eris en dvärgplanet av nästan Plutos storlek men ca en fjärdedel mer massiv med en egen måne eller andra större objekt än just detta lilla objekt?

Juno undersöker Jupiters atmosfär . Följ undersökningen som sker just nu.

Vatten verkar vara något som finns överallt i universum och på de flesta platser. Månar är isbelagda i många fall i vårt solsystem. Inte vår måne men många månar runt  våra gasplaneter är isbelagda månar.

Nu söks vatten även i den tjocka atmosfär vilken finns runt gasjättarna.

Den 4 juli kom  Juno fram och  sökte i Jupiters täta atmosfär.  Redan visste man att tät vätska fanns därinne men inte vad den bestod av.

Resultat av detta med mera från Juno  strömmar in efterhand  från Nasa.

Följ denna länk  för senaste  uppdateringarna av Junos uppdrag.

Rossbyvågor ger visslingar i Karibiska havet. Vågor vilka kan höras från rymden.

Karibiska havet beter sig ibland som en visselpipa vilken hörs ut i rymden. Det låter fantasieggande men är sant.

Det vetenskapliga namnet på detta fenomen som har sin utgångspunkt i Rossbyvågor kallas Rossby Whistle.

En Rossbyvåg bildas när  en stor våg vilken samverkar med havsbotten träffar Antillerna från väster och fortplantar sig på östra sidan av Antillerna in i Kaspiska havet. Det är enbart vågor av en specifik våglängd som ger  fenomenet.

Då uppstår detta ljud eller rättare sagt den resonans vilken kan mätas  i rymden genom gravitationsmätning.

Fenomenet kan göra att havsytan ökar med ca 10 cm utmed Colombias och  Venezuelas kuster.

Vill man fantisera kan det ses som att detta ljud är ett rop ut i universum av slaget vi finns här. Idag är dock dagens radiovågor och frekvenser på dessa mer av ett rop ut i rymden med samma betydelse för den eventuella besökare som har vägarna förbi vårt solsystem, om nu någon har det eller har haft det någon gång.