HD 137010 b är en iskall jordliknande exoplanet

 

Bild https://science.nasa. Konstnärs koncept av en exoplanetkandidat kallad HD 137010 b (ännu ej säkert bekräftad planet) , troligen en iskall stenig planet något större än jorden, som kretsar runt en solliknande stjärna cirka 146 ljusår bort. NASA/JPL-Caltech/Keith Miller (Caltech/IPAC

Forskare fortsätter ännu att analysera data insamlade av NASAs Kepler Space Telescope, som pensionerades 2018 och hittar ännu överraskande fynd. I en ny artikel (se nedan) avslöjas det senaste. En möjlig stenplanet något större än jorden kretsande runt en solliknande stjärna cirka 146 ljusår bort.

Planetens omloppstid är sannolikt liknande jordens, omkring ett jordår. Planeten HD 137010 b verkar ligga precis inom ytterkanten av sin stjärnas "livsmöjliga zon". Det avstånd där  flytande vatten kan finnas och en livsvänlig atmosfär existera. 

Men dess sol ger mindre värme och ljus till planeten än vår sol ger jorden. Den får mindre än en tredjedel av vad jorden får från solen. Även om stjärnan är av stjärntyp liknande vår sol är solen HD 137010 svalare och svagare av ljus. Det kan innebära en yttemperatur på HD 137010 b av högst -68 grader Celsius. Som jämförelse ligger den genomsnittliga yttemperaturen på Mars på ungefär -65 grader Celsius.

Det behövs även uppföljande observationer av HD 137010 b för att kunna uppgradera planeten från "exoplanetkandidat" till "bekräftad planet." Exoplanetforskare använder olika tekniker för att identifiera planeter och denna upptäckt kommer från en enda "transit". Innebärande en bild på att att en trolig planet korsar sin stjärna i en slags miniatyrförmörkelse och upptäcktes under Keplers andra uppdrag som kallades K2. Att fånga fler transiter kommer att bli knepigt.

 Planetens omloppsavstånd, som är lik jordens, innebär att sådana transiter sker mycket mer sällan än för planeter i snävare banor runt sina stjärnor. Med lite tur kan bekräftelse komma från observationer av efterträdaren till Kepler/K2, NASAs TESS (Transiting Exoplanet Survey Satellite). Det är fortfarande i drift. Alternativt Europeiska rymdorganisationens CHEOPS (CHaracterising ExOPlanets Satellite).

Annars kan insamling av ytterligare data om planeten HD 137010 b behöva vänta på nästa generation rymdteleskop. Trots möjligheten till ett iskallt klimat kan HD 137010 b också visa sig vara en tempererad eller till och med vattenrik värld, beskriver författarna till artikeln om HD 137010. Den skulle bara behöva en atmosfär rikare på koldioxid än vår egen. Vetenskapsteamet, baserat på modellering av planetens möjliga atmosfärer och ger den 40 % chans att falla inom guldlockzonen den livsmöjliga zonen runt stjärnan och 51 % chans att falla inom den bredare "optimistiska" beboeliga zonen. Å andra sidan säger studiens författare att planeten har ungefär 50–50 chans att helt falla bortom  den  zonen.

Ett internationellt vetenskapsteam publicerade en artikel om upptäckten, "A Cool Earth-sized Planet Candidate Transiting a Tenth Magnitude K-dwarf From K2," i The Astrophysical Journal Letters den 27 januari 2026. 

Teamet leddes av astrofysikdoktoranden Alexander Venner från University of Southern Queensland, Toowoomba, Australien, som nu är postdoktoral forskare vid Max Planck-institutet för astronomi i Heidelberg, Tyskland. 

Mars antas en gång haft en jordliknande miljö

 

En forskargrupp har använt instrumentet ChemCam som finns ombord på NASA:s Curiosity-rover och upptäckt större mängder mangan än vad sten vanligtvis innehåller. Det var i sten från en gammal sjöbotten i Gale-kratern på Marsfyndet gjordes. Det tyder på att sedimenten vari fyndet gjordes bildats i en flod som flutet till sjön eller till ett delta eller till strandlinjen i den numera uttorkade sjön.

Det är svårt för manganoxid att bildas på Mars yta, så vi förväntade oss inte att hitta det i så höga koncentrationer i en strandavlagring", beskriver Patrick Gasda, vid Los Alamos National Laboratory's Space Science and Applications group huvudförfattare till studien. På jorden däremot sker avlagringar av detta slag hela tiden på grund av den höga syrenivån i atmosfären som produceras av fotosyntetiskt liv och mikrober som   katalyserar dessa manganoxidationsreaktioner.

På Mars har vi inga bevis för att liv finns eller funnits och mekanismen för att producera syre i Mars tunna uråldriga atmosfär är okänd, så hur manganoxiden bildats och koncentrerades här är ett mysterium. Mer analysarbete behövs för att förstå oxidationen på Mars.

De sedimentära bergarterna som rovern utforskar består av en blandning av sand, slam och lera. Sandklipporna är  porösa och grundvattnet kan lättare passera genom dessa sandstenar jämfört med lera som de flesta av stenarna på sjöbottnen av Gale-kratern innehåller (lersten). Forskargruppen funderade på hur mangan kan ha anrikats i  sanden – exempel på lösning är genom infiltration från grundvatten från sanden vid stranden av den uttorkade sjön eller dess mynning och delta varifrån då  oxidation kan vara förklaringen till utfällningen av mangan i bergarterna.

På jorden anrikas mangan på grund av syre i atmosfären en process som vanligtvis påskyndas av mikrober. Mikrober på jorden kan använda mangans många oxidationstillstånd som energi till sin ämnesomsättning. Om det fanns liv på Mars skulle de ökade mängderna mangan i dess sten längs sjöstranden ha varit en nyttig energikälla för eventuellt liv i det förgångna.

"Gale-sjöns miljö, som avslöjas i dessa uråldriga stenar ger oss ett fönster in i en tidigare mars-miljö som är förvånansvärt lik platser på jorden av idag", beskriver Nina Lanza, huvudforskaren i studien som använt ChemCam-instrumentet tillägger. "Manganmineraler är vanliga i de grunda, oxidrika vatten som finns vid sjöstränder på jorden men det är förvånande att hitta sådana igenkännbara egenskaper på Mars."

Men vi bör vara öppna för i första hand andra förklaringar till manganfynden än att dess ursprung har med nuvarande eller forntida liv på Mars (anser jag).

Studien publiceras i dagarna i Journal of Geophysical Research: Planets.

Bild https://www.pickpik.com/ solpaneler på Marslandaren.

40 ljusår från oss finns minst två jordliknande planeter med atmosfär.

Forskare vid MIT universitetet I Liege mfl upptäckte tre planeter ca 40 ljusår från Jorden i maj. Det är troligen beboeliga stenplaneter och inte gasplaneter. Avståndet till sin sol ansågs vara rätt för liv.

Uppdraget gick till Hubbleteleskopet för närmre undersökning av dessa planeters atmosfär sett härifrån. Nu har resultat släppts från NASA.

De två innersta av dessa planeter verkar ha samma slags atmosfärshölje som Jorden. 

Men vad den består av är osäkert. Planeternahar fått namnen TRAPPIST-1b och TRAPPIST-1c. TRAPPIST 1-a är det tveksamheter om. Planeterna har sina banor runt dvärgstjärnan TRAPPIST-1 i Vattumannens stjärnbild.

Denna stjärna avger sitt ljus mer i det osynliga infraröda fältet än det för oss synliga spektret.

Jordliknande planeter i rymden skapade för att koloniseras av människan i framtiden?

Kan vi vänta utomjordiskt liv? Jag tror inte det. Vi är unika. Ensamma och skapade.

Kan de byggmedel vilka skapar liv finnas på dessa planeter? Säkerligen.

Kan vi ha användning av dessa planeter och vi kan finna realistiska transportmedel dit vilka inte tar ljusår att resa utan timmar eller minuter? Kanske till och med omedelbarhet genom maskhål etc,  i dag fantasimetoder?

Ja är svaret. Vi kommer att behöva nya världar att kolonisera om vi inte kollapsar innan dess och inte världen först omändras enligt Guds plan vilken vi dock inte förstår.

Kanske även universums beboeliga planeter är Guds plan uppfyll Jorden kan vara första steget vilket vi nu fullbordat,  kan ersättas av uppfyll universum och då på livsvänliga platser som väntar på oss.

Någon sådan har ännu inte hittats i vårt närområde beroende på hur vi tolkar närområde.

Men nog vore det otroligt spännande att få veta mer om platser som ovan funna planet.

Jakten på jordliknande planeter innebär inte att det är lika med planeter som kan hysa liv. Ingen sådan jordlikhet har ännu funnits.

Citat: Enligt forskarna, som lade fram sina resultat vid American Astronomical Societys möte i Seattle på tisdagen, är Kepler 438b uppbyggd av sten, precis som vår egen planet. Den ligger på ett avstånd från sin sol som gör att vatten inte dunstar eller fryser utan kan flöda på samma sätt som på jorden.

Men där upphör likheterna. Kepler 438b är en varmare värld än vår och tar emot 40 procent mer värme från sin sol än vi gör från vår. Omloppstiden runt stjärnan är till skillnad från våra 365 dagar bara 35

--- Begreppet jordliknande planet är lätt missvisande då ingen av de planeter som hittills kallats så har särskilt stora likheter med den planet vi själva lever på. Definitionen för en sådan planet är snarast att den ska ha en storlek som inte avviker för mycket från jordens, vara av sten och befinna sig på ett avstånd från sin centralstjärna, sol, som gör att vatten kan finnas i flytande form. Slut citat.

Oftare och oftare läser man om att det hittats planeter som liknar Jorden. Men vad som inte kommer fram är att det som liknar är avståndet till en sol. Att planeten har en yta och att det verkar kunna finnas vätska på denne.

Ingenting som bevisar att det kan finnas liv. Därför blir ofta artiklar om fynd uppförstorade för att locka till läsning och fantasi.

Verkligheten finns där ute och är ännu inte så fantasieggande som många tror. Inga tecken har ännu hittats som bevisar liv eller UFO:s med intelligent liv.