Fortfarande förvånas det att norska folket önskade
en ny regim.
Citat: Trots rekordlåg arbetslöshet och urstark
ekonomi får de inte förnyat förtroende.
”Det är bara i länder som svämmar över av mjölk och honung man har råd med
sånt”, som Stein Aabø skrev i Dagbladet i går. Vart går Norge nu?
Läser man de borgerliga partiernas program får man en förstås en känsla.
Flera privata skolor öppnas, betyg ska införas i småskolan, sjuk- och
hälsovården ska konkurrensutsattas, anställningstryggheten ska försvagas,
socialförsäkringarna urholkas.
Och så Fremskrittspartiet som tycker att flyktingar som åker på semester i
sina hemländer ska bli av med uppehållstillståndet, att nyanlända ska betala
skatt i tio år för att få medborgarskap, att sjuåringar ska språktestas och att
EES- och Schengenavtalen ska rivas upp. Slut citat.
Varför önskar ett land med mycket låg arbetslöshet och bra socialt
skyddsnät, höga löner och otroligt god ekonomi en regim likt ovan, fast de kan
se hur en sådan fungerat i Sverige?!
Det finns bara ett svar. Lobbyism och då från företagare vilka önskar tjäna
än mer pengar genom att
anställningstryggheten ska urholkas, människor få sämre skydd ekonomiskt vid
sjukdom o arbetslöshet och då få en lönesänkning efter hand, genom lägre avtal
år för år.
Säkert finns främlingshatet också i agendan när folk röstat likt övriga
Europa. En undran är om jobbskatteavdrag kommer även i Norge nu.
Men undran kvarstår, varför blir
aldrig människor nöjda och vad är det majoriteten önskar i Norge?
Ett hårdare samhälle bara för hårdhetens egen skull?!
Vad önskar de, är det vad som uppradas ovan, i så fall skapas bekymmer likt
de som alliansen skapat i vårt land.
Människans
egoism och fördomar skapar regimer som försvårar för
människor den korta tid de lever på jorden. Alliansens politik har förstört
familjer och människoöden, ska nu ett land med en av världens bästa ekonomier
och som lyckats hålla sig utanför EU få sin beskärda del av elände för många av
de sina?
Nu påminnelsen om att fas 3 fortfarande finns i segregationssyfte och ekonomiskt
utanförskapande.
Citat: Nu har det kommit nya siffror från
Arbetsförmedlingen som visar att endast 2 % fick jobb i Fas 3 i juli. ---
Riksdagen röstade igenom 2011 att Fas 3 skulle
avskaffas men detta har inte regeringen lyssnat på, utan har bara istället döpt om det till “sysselsättningsfasen”.
Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström slår ifrån sig:
Angående att anvisningarna till sysselsättningsfasen
fortsätter i ökad omfattning trots riksdagsbeslutet anser hon att de
förändringar som gjorts i åtgärden är fullt tillräckliga.
--- det riksdagen röstade om var att Fas 3 skulle
läggas ner och inte reformeras. Det är beklagligt att ett statsråd på det här
viset fabricerar en egen sanning om riksdagsbeslut.
Fas 3 är inget annat än en modern form av
slaveriarbete, ett arbete där man endast får existensminimum som “lön”. Detta
samtidigt som anordnarna får miljoner i bidrag varje år för att sysselsätta
långtidsarbetslösa. Slut citat.
Ja, detta säger en del om en odemokratisk regims kamp
för sitt mantra ”arbetslinjen” där allt är tillåtet att tjäna pengar på,
även människors olycka och arbetslöshet!
Till slut bör följande även ses i sammanhanget som
grädde på moset av dumheter och förödmjukelseakt av arbetssökande.
Citat: Jobbfabriken, Sveriges största privata fas
3-anordnare, redovisade en vinst på nästan nio miljoner kronor 2012. Mer än var
fjärde krona som omsattes blev till vinst.
Tre miljoner kronor delades ut till aktieägarna. 2,25 miljoner gick till vd
Ivan Daza. Därutöver tog han ut knappt 2,4 miljoner kronor i lön--arbetsförmedlingen
har hemligstämplat hela den privata fas 3-branschen. Skattebetalarna står för
fiolerna, men företagens sekretessbehov väger tyngre än skattebetalarnas rätt
till insyn. Slut citat.
Detta borde även vara en avskräckande politik för
många demokratier i Europa o även Norge.
Konstigt är endast att inte svenska regeringen
frågat Norge som har brist på arbetskraft, om inte de kan ta emot
gratisarbetskraften inom fas 3 på samma villkor som svenska företag använder
denna.
