4,5 miljarder ljusår från oss finns det något obehagligt

I mitten av varje galax finns det ett svart hål. Det finns även svarta hål på andra platser i galaxerna där stjärnor kollapsat. Mellan galaxerna misstänks det även att det kan finnas detsamma.

Men på ett avstånd  av 4,5 miljarder år finns ett ovanligt svart hål.

I utkanten av galaxen SDSS J141711.07 + 522540,8 här finns vandrande svarta hål. Säkert eller troligen finns dessa även på andra platser i universum.

Men det är kusligt att de finns och vandrar runt däruppe. Det var röntgenteleskopet Chandra som slutligen bevisade det som antogs att det fanns svarta hål där och att dessa vandrade.

Den europeiska rymdorganisationens nya planer efter Rosettas avslut

Rosettas resa är slut och uppdraget fullgjort.

Men det innebär inte att rymdprogrammet i Europa är slut.

Nya planer är utarbetade och följ länken här för att uppdateras om vilka de är och när de realiseras.

Dione är en måne vid Saturnus som dragit till sig intresse den senaste tiden

Dione en av Saturnus månar. Även denna verkar ha ett hav under sin yta. I så fall är det den tredje av Saturnus hittills funna 62 månar som har vatten.

Vatten vilket kan innehålla liv. De andra två månarna runt Saturnus vilka bekräftats ha vatten är Titan och Enceladus.

Dock har inga gejsrar upptäckts på Dione vilket har upptäckts på en del andra månar ex på Jupiters måne Europa. Men vatten misstänks starkt finnas under ytan. 

Misstanken uppstod genom mätningar av gravitation över planeten. 

 Se medföljande länk för mer information om detta.

Likt ex Saturnus har Ceantaurer ringar omkring sig.

Centaurer finns i ett antal av ca 44000 st mellan Neptunus och Saturnus. Alla med en storlek av minst en km i diameter. Ett mer känt namn på dessa är småplaneter. Ceres är ex en av dessa.

Omkring dessa har det upptäckts ringar av stoff likt det finns runt Saturnus. Men inte så täta att det kan ses med blotta ögat.

Fler och fler av dessa småplaneter upptäcks ha ringar. Inte alla men det är mycket vanligt. Troligen har passerandet eller närmandet av jätteplaneterna haft betydelse för bildandet av dessa ringar. Forskning pågår.

V Hydrae en planetarisk nebulosa varifrån det skjuts ut eldklot.

Tänk dig en döende stjärna vilkens materia vart 8,5 :e år skjuts ut i rymden som eldklot. Då har du en sådan på 1200 ljusårs avstånd. Detta utskjutande med detta tidsintervall mellan sina utbrott har skett som människan vet under ca 400 år men troligen betydligt längre.

Hastigheten på dessa eldklot är sådan att en jämförelse skulle ge att om de sänts från Jorden skulle Månen träffats på 30 minuter.

Nu har forskare med Hubbleteleskopets hjälp en misstanke om att det inte är denna röda jätte som sänder iväg eldbollarna. Istället har det upptäckts en osynlig kropp för tidigare teleskop genom Hubbleteleskopet en följeslagare till den röda jätten vilket kan ge  en annan förklaring till jätteuppskjuten.

Denna följeslagare rundar jätten på 8,5 år och på sin bana sänder den iväg plasma från den röda jätten  då den är som närmst jättenebulosan.

Den drar till sig material från jätten vilket lägger sig som en skiva runt följeslagaren vilket sedan skjuts iväg som eldbollar genom de krafter detta skapar.

Detta kan även på ett bättre vis än tidigare förklara fenomenet planetariska nebulosor.

Nog kan vi kalla vår tid plaståldern. Nu har nya områden upptäckts där plasten gör skada och inte bör finnas.

Plastmikrokulor små och som synes obetydliga finns i tandkräm och många andra produkter där en viss slipeffekt önskas. Förbud ska gälla 2017 mot dessa små objekt vilka förorenar hav och natur.

Men nu har forskare funnit dessa kulor där de inte troddes finnas, på stora havsdjup ner till 800 meters djup. Sjögurkor mfl djur här nere har dessa i sig. Kanske djur ännu längre ner har detsamma.

Nog är det konstigt då man tror att plast flyter och inte kan tränga ner i större djup. Men havsströmmar kan ta det dit man minst anar.

Avståndet till eventuella källor skrämmer även. Tusentals engelska miles från kända eventuella källor. Men genom havsströmmar och tid hänger allt samman.

Om det går att lösa problemet eller inte får framtiden utvisa. Kanske vi människor även är genomsyrade av dessa mikroplatskulor. Det skulle vara förvånande om vi inte var det. 

Vintergatan på kollisionskurs med den största galaxen i vårt närområde

Det dröjer mycket länge än. Men det blir en kolossal krasch en gång i framtiden. Detta då Andromediagalaxen krockar med vår Vintergata om några miljarder år.

Resultatet blir stora omvälvningar stjärnsystem kastas ut ur kaoset. Många tar sin sista tur in i svarta hål och försvinner där.

Men glesheten mellan stjärnor i båda galaxerna kan ge effekterna att det blir få katastrofer.

Vi kan passera varandra utan att för många kollisioner eller olyckor sker. Kanske inga. Men risken är även att det blir otaliga.

Ingen vet vilka krafter som uppkommer vid en kollision.

Elias 2-27 en ung stjärna med en spännande formation i närområdet.

Vid denna stjärna 450 ljusår bort i stjärnbilden Ormbäraren har en spiralform tagit sin skepnad. I form av samma slag som de flesta galaxer är formade som spiralformen.

Men det är inte en galax utan ett dammoln vilket här formats på detta vis. Densitetsvågor och gravitationstörningar har gett molnet denna form. En form likt spiralgalaxers.

Sträckande sig 10 miljarder km ut från stjärnan finns två likartade spiraler av tunt damm i vilka det eventuellt kan finnas planeter.

Det är formen som är intressant spiralformen vilken uppkommer i lite olika sammanhang i universum. Ännu kan vi inte förstå just denna forms universella funktion, vanlighet och tillblivelse.

Tiden kan göra allt i teorin.

Kvantteorin är svår att förstå. Kanske omöjlig för människan. Partiklar rör sig ofta från uppbyggnad till nedbrytning i en tidens ström. En början och ett slut. Ett slut som kan vara början på något nytt osv.

Men teoretiskt skulle motsatsen kunna hända. Det nedbrutna börja byggas upp igen likt en tidsskala som plötsligt började gå baklänges.

Inget säger att detta är omöjligt. Men just nu är vi inne i en tid då motsatsen sker. Men inget säger att det en gång vänder eller att så skett i evighet. 

Rosettas uppdrag slutfört.

Rosetta kometjagarens långa uppdrag är slut. Comrt 67P blev dess slutdestination och en planerad krasch på denna asteroid genomfördes som beräknat den 30 september 2016.

Läs på medföljande artikel från Nasa om dess liv och dess slut. 

Vi kan vara mitt inne i en sjätte massutrotning av liv på Jorden

Sex gånger i Jordens historia har massutrotningar av djur och växter inträffat. Anledningarna har varit olika. En var den de flesta vet asteroidnedslaget för 65 miljoner år sedan, vilkens följd blev slutet på dinosauriernas era.  Idag är det människans miljöpåverkan som påskyndar en sjätte massutrotning.

Ca 3 av 4 djurarter beräknas vara utrotade inom 300 år.

Människans tekniska kunskaper kan dock förhindra eller förskjuta denna utrotningen i några tusen år. Men om människan gör detta vet vi inte. Men utrotningen förhindras troligen inte med detta den blir bara förskjuten i tid. En dag börjar människans utrotning. När vet vi inte. Kanske vi inte förstår när det börjar ske.

Men livet i sig utvecklas hela tiden. Nya arter eller slag av liv kan uppstå eller ta plats. Liv som nu är förskjutna i periferin kan bli nästa stora grupp varifrån allt utvecklas. Människan är inte evig på Jorden.

Det kommer en tid då vi inte längre finns på Jorden. Men kanske vi kan fly och bosätta oss på en annan himlakropp innan dess. Några kanske kan överleva och föröka sig igen därute. Men det får då inte bli en utrotning av människosläktet genom att förmågan till reproduktion försvinner. Om så finns ingen återvändo varken med DNA eller andra metoder. 

Tidsresenärer kommer kanske en gång att besöka våra kommande släkten men aldrig i vår tid och det har aldrig skett i det förflutna..

Sedan Big Bang har allt expanderat. Universum expanderar med allt denna innehåller i ett något som inte finns innan expansionen. Så mycket tror vi oss veta.

Tiden expanderar även hela tiden med denna rörelse av expansion. Detta visade redan Einstein.

Vi kan resa framåt i tiden med hjälp av ljushastigheten. Svårt att förstå men det ska kunna gå. Vi kan däremot aldrig resa bakåt i tiden. detta kan vara förklaringen till varför ingen från framtiden kommer och besöker oss. Forntidens människor kunde knappast resa framåt i tiden.

Framtidens människor med en avancerad teknik om nu detta finns en gång kan detta men det kan vi aldrig bevisa då vi först måste kunna det under lång tid innan vi kan få besök från tiden som gått.

De som fanns före oss måste först ha klarat av tidsresor innan vi kan få besök.

Universum är utan riktning. Allt expanderar.

Vi vet att universum expanderar sedan Big bang vilken skedde i ett ingenting där inget var upp och ner, höger eller vänster, tid eller plats.

Allt detta kom senare efter den punkt i ingenting från ingenstans som plötsligt fanns och expanderade i ett ingenting. När väl människan behövde riktingar för att förstå sin verklighet på Jorden.

Ur detta uppkom allt vi vet, ser och upplever. Ur detta kom vi till slut på en stenklump kallad Jorden av oss och uppfann det vi kallar upp och ner, höger och vänster,  tid och rum och allt annat.

Men universum som vi kallar det är fortsatt en händelse som fortskrider sedan Big Bang expansionen fortsätter åt alla håll samtidigt i det som inte har upp  och ner, höger eller vänster, tid och rum.

Plutos slätt med likhet av ett stort hjärta kan ha en naturlig förklaring

Plutos hjärta vi alla såg när fotona kom efter besöket där kan ha en helt naturlig förklaring. Vi människor tolkar formen som ett hjärta då den liknar just det vi anser ett kärlekshjärta som symbol ska ha.

Vi söker med vår hjärna likheter när vi ser något nytt. Det gör att vår hjärna sparar energi och slipper nytolka något okänt till ett nytt begrepp eller form att förklara.

Plutos hjärta är troligen ytan på en frusen sjö av is. Så enkel förklaring har i dagarna kommit från Browns university. Säkert kan det vara riktigt. Oftast är saker mindre tillkrånglade än vi tror. En naturlig formation har därmed fått en naturlig förklaring.

Stephen Hawking rädsla för att vi får kontakt med Aliens är säkert berättigad.

Naivitet har många gånger gjort att många människor hamnat i katastrofala situationer. Varför så många tror att det vore positivt om vi fick kontakt med Aliens är en gåta.

Den enda anledningen är nyfikenhet eller spänningen av att vi då förstår att vi inte var ensamma i universum.

Om det finns liv däruppe ser de knappast ut som människor eller har  samma värderingar som vi.

Vi kan ses som boskap av dem, ätbar sådan. Vi kan ses som slavämnen. Men vi kan även ses som hinder för dem om deras mål är att kolonisera Jorden.

Det finns säkert en anledning om Aliens färdas däruppe. Anledningen är inte säkert enbart  nyfikenhet vilket är vår drivkälla när vi söker. Kan de komma hit då har de en högre teknisk nivå än vi och har en anledning för att komma.

De reser knappast hit med personal av nyfikenhet. Skulle det vara nyfikenhet skulle troligen robotar eller spaningskepp komma. Rymdfärder är kostsamma. Nej kommer de bör vi vara försiktiga och oroliga likt Hawkings påstår.

Människans historia visar att vi varit upptäcktsresande en gång här. Men de platser vi upptäckte koloniserade vi. Vi kom aldrig som vänner och jämställda. Tro inte att Aliens kommer som vänner. De har en anledning om de kommer om de nu finns mer än i fantasin.

Jupiters måne Europa har gejsrar här kan liv kanske upptäckas från de jättehav som finns under ytan.

Jupiters måne Europa har ett saltvattenshav under sin yta. I volym har denna måne vilken är mycket mindre än Jorden ett hav av dubbelt så mycket vatten som Jordens alla hav tillsammans. Vid sydpolen av sprutar ibland gejsrar av vatten upp.

Detta kan få följden att vi kan undersöka detta vatten för att spåra liv. En betydligt enklare sak att göra än att borra ner under ytan på den tjocka is som omger Europas yta,

Sedan är knappast något liv levande i detta utsprutande vatten vilket kanske det hade varit i det vatten vi borrat upp. Men spår av dna eller liv bör finnas kvar i det vatten som gejsrar sprutar ut om liv finns under Europas yta. När dessa experiment sedan kan ske är tills vidare skrivit i stjärnorna.

Lyman-Alfa-Blob har förståtts genom samarbete av en hop starka teleskops samarbete.

Länge har Lyman-alfa-Blob gäckat astronomerna detta sällsynta objekt därute.

Det är inte ensamt, detta gasmoln det finns fler liknande. Men det finns ännu fler som inte har denna mystiskt ljusstarka kraft som detta. Det är ljusstyrkan som förvånat. Vad får molnet att ge ifrån sig detta starka sken?

Moln av detta slag vilka sträcker sig hundratals ljusår ut i universum består av vätgas så mycket vet man.

Nu har man även förstått att ovanståendes enastående ljusstyrka är beroende av att det gömmer sig två galaxer i molnet. Galaxer i vilka stor stjärnbildning sker just nu.  Det behövdes flera samverkande teleskop och många våglängder i undersökningssyfte för att förstå vad som skedde för att  se detta genom molns starka sken.

Alma teleskopet var ett av dessa teleskop som användes för detta arbete.

Rymdteleskopet Hubble löste gåtan med OGLE-2007-BLG-349.

8000 ljusår i riktning mot centrum av vår Vintergata upptäcktes 2007 ett solsystem vilket vi inte riktig förstod.

Idéerna florerade om vad ljusstyrkan betydde. Det var inte en sol med en planet det var mer, något mer.

Det antogs att det kunde vara en planet vilken kretsade runt en sol och en gasplanet. Det antogs annars att det var en stenplanet och en gasplanet som hade sin bana runt sin sol.

Men säker blev man inte först när Hubbleteleskopet fick tid till att undersöka området för några veckor sedan kom svaret.

Det är en planet vilken har sin bana runt två röda dvärgstjärnor. Dubbelstjärnsystem har upptäckt tidigare. Men här var det svagt lysande stjärnor och stort avstånd mellan planeten och betydligt längre avstånd mellan planet och stjärnor än tidigare upptäckta dubbelstjärnssystems planeter. Det var detta som var nytt och gav den effekt man ser.

Hubble löser många frågor med sin skärpa därute.

Var finns dvärggalaxerna vilka ska finnas i vårt närområde enligt astronomers beräkningar

Det ska finnas betydligt fler dvärggalaxer i vårt närområde än vad som kan ses idag.

Sökningen efter dessa pågår för fullt. Beräkningar av materia och sammanhållande mörk materia visar att de måste finnas men att det är få som hittats hittills.

Säkert kan de döljas till viss del i stora täta gas och dammoln. Men jag undrar ändå om inte mysteriet finns i samband med den mörka materia.

Det var inte länge sedan det hittades en galax med alldeles för få stjärnor för att hållas ihop i den spriralgalaxform den har. Teorin är att denna galax har stora mängder mörk materia vilket håller ihop.

Min teori är att det finns stjärnor och objekt där uppbyggda av enbart mörk materia vilket gör dessa osynliga för oss och även möjliga att passera genom utan att vi materiavarelser skulle märka det.

Därför kan jag se de saknade dvärggalaxerna ovan som galaxer uppbyggda av enbart mörk materia och att detta är anledningen till att vi inte kan upptäcka dem. 

Hav på Titan visste vi fanns men inte moln. Men nu vet vi bättre.

Titan en av Saturnus månar är den himlakropp i vårt solsystem vilken mest liknar Jorden. Här finns flytande vätska hav och sjöar floder av etan och metan. Is och underjordiska hav.

Men nu har något nytt upptäckts också. Moln på Titan. Det är kol- och kvävebaserade som är det troligaste vad dessa moln består av.

Men förundran över att de finns är något som i dagarna diskuterats.

Svarta hål är som jättelika dammsugare. Men finns det svarta hål av mörk materia vilka arbetar på samma vis?

I mitten av kanske alla galaxer finns minst ett svart hål. Varför det finns just här vet vi inte och mig veterligen har inget förklarats om detta. Min idé är att detta bildades i samband med att galaxen kom till. Inget säger att det är slumpen som bildat detta i centrum av galaxer.

Nåväl dessa hål fungerar som dammsugare i galaxers mitt eller var de i annat fall finns. En kollapsad stjärna blir ju även i många fall ett svart hål på andra platser i galaxer och nya rön säger att det även finns eller kan finnas svarta hål ute i de stora mellanrum som finns mellan galaxerna.

Men i vilket fall som dammsuger de svarta hål som finns i galaxers centrum (troligen likt andra svarta hål på andra platser här och där) närområdet och drar ut materian och in i sig från närliggande stjärnor eller objekt. De slukar materia.

En fråga man kan ställa sig är om de även slukar mörk materia? Tanken svindlar men kan det finnas mörka svarta hål vilka sväljer enbart mörk materia? Svart hål av mörk materia vilka vi inte kan se och inte heller uppleva även om vi finns mitt i ett sådant? Är rymden mellan de synliga galaxerna fulla av osynliga galaxer av mörk materia? Vi vet att det finns galaxer där både synlig och mörk materia finns  som galaxkonstruktion. Men finns galaxer av enbart mörk materia?

Kometen 332P finns snart inte mer. Hubble såg senaste nedbrytningen.

Kometen 332P tar en tur runt vår sol vart 6:e år men varje gång bryts den ner och beräkningar ger att om 150 år finns inte denna komet.

Dess nedbrytning där bitar slängs ut från den täcker ett närområde runt den av samma storlek som USA.

Hubbleteleskopet såg hur nedbrytning och utkastning av material från kometen skedde i januari i år 2016 när den rundade vår sol.

Kometen har funnits i 4,5 miljarder år men den var betydligt tryggare då den ingick i Kuiperbälet vid Pluto. Men Neptunus störde densamma och den kastades ur sitt trygga område och började sina omloppstider runt vårt solsystem och vår sol. Detta gör att den snart är upplöst i grus och småsten.

Utkastning av kometer eller småobjekt från bältet sker av något objekt vart 40-100 år enligt beräkningar. Det är bara att hoppas att inte något av dessa objekt en dag är ett större objekt med rak kurs mot Jorden.

Metan avdunstar från Pluto men en del hamnar på oväntad plats och ses där.

Hela tiden försvinner en liten del av Plutos metan och kvävgas ut i rymden. Detta fortgår hela tiden.

Ca 2,5% av denna metangas hamnar på månen Charons ytan där den sakta flyter fram. Detta gör att det över tid gett Charon dess rödaktiga yta. Först nu har man kommit fram till detta, vad som gett eller ger Charon dess rödaktiga yta  och bildat denna färg. 

Eventuellt har en liten mängd vatten även med detta att göra för att så ska kunna ske. 

Att Pluto sänder ut röntgenstrålning överraskar.

Källan till röntgenstrålning från Kuiperbältet verkar vara Pluto.

Chandra teleskopet har visat detta för förvånade astronomer. Samspelet mellan solvinden och gaser i Plutos atmosfär tror de ger denna strålning ut.

Upptäckten togs först inte på allvar då Pluto som stenplanet och utan magnetfält inte borde alstra röntgenstrålning. Men nu har det accepterats att så sker ändå. 

Nästa steg är att fundera ut hur integrationen funkar mellan gaserna i atmosfären och solvinden för att fenomenet ska uppstå vilket det bevisligen gör.

Gigantisk meteorit har hittats i Argentina

Området där den hittats är ett stort nedslagsområde nordväst om Buenos Aries och nedslagen är ca 4000 år gamla.

Det är den tredje storleksmässigt som hittats på Jorden och vikten uppskattas till 30 ton. Ännu är den inte helt frilagd därför är vikten inte helt fastställd. Arbetsnamnet på den är Gancedo. Den näst största meteoriten som hittats i världen finns i samma område den väger 37 ton och kallas El Chako.

Störst hittills funna meteorit är en med namnet Hoba. En 66 tons meteorit funnen i Namibia där den slog ner för ca 80000 år sedan.

Motstridiga uppgifter från Ryssland om en mystisk signal från rymden.

Först kom uppgiften om att det var en högintressant signal från en eventuell intelligens därute. Signalen kom från en stjärna HD164595.  95 ljusår från oss vilken bevisligen har en planet i sitt solsystem.

Upptäckten gjordes från Ratan-600 teleskopet i Zelenchukskaya i Ryssland för ett tag sedan men offentliggörs först nu.

Sändningen av signalen sker på 11Ghz och kan teoretiskt vara  någon form av  kommunikation  mellan markstationer och satelliter i närområdet vid stjärnan har astronomen Suntzeff vid observatoriet uttalat för media.

1 miljard stjärnor hittills katalogiserade i vår Vintergata. Vad finns däruppe?

ESA Gaia satellit har i dagarna uppnått 1 miljard stjärnor i sin katalogisering av vår Vintergata. Men det är inte ens hälften av antalet som finns i vår galax.

Tänk då på de många miljarder galaxer som finns därute och att var och en av dem ofta innehåller miljarder stjärnor.

Tänk även på att troligen alla av dessa stjärnor har planeter i banor omkring sig.

Hur många möjligheter till liv eller andra otroliga upptäckter finns det då inte att göra däruppe?

Tanken svindlar.

. Hur mycket bränsle innehåller Jorden? 63 nya Kvaser har upptäckts på senare tid

Det behövs kärnreaktioner för att plattorna (våra kontinenter) ska kunna röra sig. Det behövs energi för att jordbävningar och vulkaner ska kunna existera.

Men hur mycket av den energi som fortskrider dessa sedan Jordens skapelse finns kvar och när avstannar processen?

Ingen vet men mätstationer är igång nu för att räkna ut detta. Resultatet ska vara klart ca 2025.

Nu till något helt annat. kvasarer och dess ljus.

Kvasar är en otroligt aktiv och ljusstark kärna i en galax. Så ljusstark att dess värdgalax där den finns ej kan ses utan hjälpmedel. Dessa kvasarer är så ljusstarka i röntgenområdet att de kan ses inom detta spektra 13 miljarder ljusår bort.

De tros vara ljuskällor från universums barndom och är intensiva energislukare.

De 63 nya kvasarer som nu upptäckts hoppas man ska kunna ge ytterligare ledtrådar till hur universum bildades och dess första tid utvecklingsmässigt.

Detta då bildandet och utvecklingen av de första ljuskällorna är ett av de största mysterierna i universum som väntar på en lösning.

Månen får besök 2018 senast var i dec 1972.

Senast Månen fick besök var 1972. Då landade den sista av Apollobesättningarna Apollo 17. Sedan har det varit tyst. Inte ens runt månen har någon farkost med människor ombord rest.

Nu ska det för första gången på 46 år ske. Men då enbart genom att denna besättning rundar månen. Ingen landning i vår tid är planerad.

Farkosten byggs just nu och har arbetsnamnet Orion. Som det ser ut ska den troligen inte vara bemannad. Men det är ett steg mot ett eventuellt nytt månprogram.