En ung sol med material för planetbildning och dess processer hittat i Flodens stjärnbild. Läs om upptäckten nedan.

NASA:s observatorieflygplan Sofia vilken rör sig och ser ut som ett vanligt flygplan uppe i stratosfären har i det infraröda strålningsfältet funnit ett nytt planetsystem därute i universum.

Det finns 10,5 ljusår från oss i stjärnbilden Floden, synlig från södra halvklotet. 

Epsilon Eridan är namnet på stjärnan vilken är en ung sol där detta system upptäckts.

Runt denna sol finns ett brett fragment av damm och material vilket kan ge upphov till planeter i framtiden. 

Det är därför spännande att ha observation här för att kanske lära mer om hur planetsystem kan börja bildas runt en ung sol. 

En våg av het gas dubbelt så stor som Vintergatan har upptäckts

Som vi vet är Vintergatan den galax där vi ingår. Dess diameter är 100 000 ljusår och vågens ovan det dubbla. En våg vilken finns i Perseus galaxklusters (en samling galaxer därute) närhet 200 000 ljusår från oss med en storlek av själva klustret på  11 miljoner ljusår.

Se mer info om vågen och en datoranimerad film om vågens uppförande genom årmiljarderna därute genom att följa denna länk från NASA.

Lunds universitet har utvecklat världens snabbaste kamera. Se ljuset stå still.

Med  kameran kan bilder tagna på fem biljondels sekund tas. En tid vilken får ljusets fotoner att stå still (nästan). Kameran har lyckats ta bilder på ljusets hastighet genom ett pappers tjocklek.

Nu kan ett nytt fotograferingsområde ses. Små ämnens förändring i stillbilder över tid. Detta har inte kunnat göras tidigare utan då har man fått ta en bild och sedan en till för att hoppas förstå förändringar över tid. Men vad som hände mellan dessa stillbilder har man bara kunnat gissa eller teoretiskt försöka förstå.

Nu ska det bli möjligt att se.

Önskar du eller fantiserar du om hur Vintergatan kommer att förändras fem miljoner år framåt från nu?

Nu finns möjligheten att uppleva hur Vintergatan förändras över en lång tid. Fem miljoner år från nu.

Följs denna upplevelse på filmen som medföljer länken här.

Det är intressantare än det låter att följa hur vissa stjärnor rör sig snabbt genom universum medan andra ser ut att stå still.

Pulsarer vilka föryngrats (as) finns däruppe. Hur det kan gå till beskrivs nedan.

Pulsarer  är roterande neutronstjärnor vilka regelbundet sänder ut pulser av strålning inom skilda strålningsvåglängder.

En neutronstjärna är  en kollapsad stjärna i slutet av sin levnad vilken exploderat i en supernova för att sedan falla samman till en neutronstjärna och bli en pulsar.

 I det här fallet handlar detta inlägg om pulsar XB091D vilken finns i Andromeda-galaxen, vår granngalax och i en klotformig hop av stjärnor där vilken en gång kan ha varit en dvärggalax fångad in av den större galaxen.

 Ett 12 miljarder år gammalt kluster av stjärnor inget liknande gammalt kluster finns i Vintergatan.

Men en möjlig föryngring av pulsarer kan ske. Här verkar detta skett. XB091D har fångat in en vanlig stjärna och drar dess material till sig. En gloria runt pulsaren visar detta. Då pulsaren är starkt magnetisk fungerar processen troligast av den anledningen.

Detta har fått pulsaren till en långsamt roterande objekt, vilket pulsarer annars inte är istället är pulsarer snabbt roterande objekt..

Händelsen ovan skedde för enbart en miljon år sedan och är vad man vet en mycket ovanlig händelse. En pulsar som föryngrats över tid blev resultatet. Kan det bli en ny stjärna igen av detta objekt? Ingen vet men omöjligt är det inte.

En isplanet av storlek som Jorden är upptäckt därute

En planet vilken ligger på bra avstånd från sin sol (beräknat utefter hur vi ligger från vår sol) för att kunna hysa liv har hittats. Men solen den ligger runt är en sol med en låg temperatur.

Detta ser ut att ha effekten av att planeten vilken är av storleksordningen som vår Jorden är en isplanet. En iskall värld.

Planeten har fått namnet OGLE-2016-BLG-1195Lb  och dess sol då följdriktigt samma namn minus bokstaven b. 13000 ljusår bort finns den i skorpionens stjärnbild. 

Forskare kan idag inte säkert säga om det är en ministjärna den kretsar runt eller en misslyckad stjärna (en ej fullbordad stjärna) en så kallad brun dvärg.

Kolavlagringar på häpnandsväckande djup i Jordens mantel. Hur har det hamnat där?

Det finns kolavlagringar på större djup här på Jorden än man tidigare trott. Kolavlagringar från tidig form av organiskt material. Växter, alger och kanske djur nere  i manteln.

För att detta ska ha kunnat ske måste någon form av plattektonik inträffat för att materialet ska kunnat hamna där. 

I detta måste ett steg ha varit kontinentaldrift.

Därefter  fenomenet oxidation. Vi vet att i början fanns bakterier vilka kallas cyanobakterier. Dessa drog i sig koldioxid från atmosfären och släppte ut syre.

Men den mängd syre som plötsligt fanns i avlagringar från långt tillbaks kan inte enbart förklaras av dessa encelliga bakterier. 

Dessa bakterier var i farten ca 500 miljoner år före det att syremängden bevisligen  ökade till mycket större nivåer och liv av andra slag skapades. Syrehalten ökade snabbt till en nivå10 000 gånger högre än tidigare och då ska vi veta att cyanobakterierna då haft 500 000 år på sig men likväl hade ökningen inte varit så hög under hela denna tid.

Vad hände? Ingen kan idag förklara detta säkert.  Bara bevisa genom upptäckter i stenavlagringar och kolavlagringar att så har skett.

Teorier finns om vad som kan ha skett och hur kol kan ha hamnat djupt ner i manteln  och hur det kan ha ett samband med den stora ökningen av syre i atmosfären.   

Läs om denna spännande teori på medföljande länk här. 

Den kosmiska bakgrundsstrålningens kalla områden kan ha en häpnadsväckande orsak

Den kosmiska bakgrundsstrålningen finns överallt. en rest från när universum kom till då BigBang inträffade. Vi kan se den långt därute miljarder ljusår bort.

Mysteriet med att det i denna finns kalla punkter vilka har en lägre temperatur än övrigt har olika förklaringsmodeller.

Den enklaste är att påstå att slumpen är anledningen. En annan att det är områden där ett mindre antal galaxer bildades eller fanns en tid efter BigBang.

Men nu har en ny lika trolig eller otrolig teori sett dagens ljus. En vilken många kan se som häpnadsväckande.

Teorin att vi bör  se vårt universum som en bubbla vilken uppstod ur en punkt av och i ingenting och fortfarande expanderar.

Om vi i denna teori lägger till att vårt universum inte var det enda (den enda bubblan) utan enbart ett av flera eller kanske oräkneliga som bildades i samma stund i bildandet V tid och rum kan följande ha hänt.

Vårt universums början var då en början på minst ett annat. Och ser vi då början som bubblor har vår bubbla krockat med en annan bubbla och detta ska då ha gett upphov till det som vi i bakgrundsstrålningen kan mäta som kalla områden i denna enligt den nya teorin.

Läs mer om detta här.

Jag kan inte låta bli att fundera på ett bubbelbad. Tänk om varje bubbla i ett sådant när vatten spolas på bubbelbildandet skulle motsvara vad som en gång hände vid BigBang. 

Att varje bubbla motsvarade ett universums bildande av tid och rum och vårt enbart är ett av alla dessa bubblor. 

Teorin är inte omöjlig idag. Men frågan blir likväl vad startade då processen. I badkaret är det en duschstråle men vad startade universums bildande i effekten av BigBang?

Ett exempel på hur det går till att söka efter exoplaneter.

Seriekopplade teleskop är ett bra sätt för att avsöka stjärnors miljö. 

Det är ett av de mest effektiva medel för att finna planeter runt en stjärna därute vi kan använda i vår tids teknik. 

Det som söks är något som avskärmar stjärnans ljus tillfälligt. Den period ett objekt är mellan stjärnan och teleskopet. Objekt kallade exoplaneter vilket är planeter runt andra solar.

Ett av dessa objekt i sökandet är MEarth vilket är ett nätverk av 40 mm teleskop vilka seriekopplade söker efter objekt därute på stjärnhimlen.

Det var detta nätverk som fann LHS 1140b en planet kretande runt en M-stjärna   med namnet LHS1140 (i Valfiskens stjärnbild) under 2014.  40 ljusår borta och vilken uppmärksammades stort.

Saturnus isiga måne Tethys har en stor sevärdhet

En av Saturnus  56 månar är Thetys. Denna måne vilken är ca 105 mil i omkrets har en canyon. Men ingen liten sådan utan med en bredd av 10 mil och ett djup av 4 km.

Den löper ca 75% runt månens isiga yta. Se bild och få mer information här.

Kanske kan denna måne bli ett av framtidens sevärdhetsmål för framtida rymdturister. 

Även amatörastronomer finner nya exoplanetsystem numera. Kanske du blir nästa.

Darwin är en mekaniker och amatörastronom vilken visat riktigheten av ovanstående påstående. Han upptäckte en stjärna där fyra exoplaneter finns för ett tag sedan.

Det var under de tre kvällar då projektet ABC stargazing project 

gick av stapeln där amatörer ombads hjälpa till med att söka efter exoplaneter på stjärnhimlen.

Detta genom Exoplanets explorers hemsida  vilken är öppen för alla intresserade, du med för att hjälpa till med att söka av vår stjärnhimmel efter objekt se länk nedan och om du vill anmäl din datorhjälp och sök själv.

Läs mer om det på denna sida och spänningen med sökandet. 

Intressant information om Spica den ljusstarkaste stjärnan i Jungfruns stjärnbild.

Spica är den ljusstarkaste stjärnan i Jungfruns stjärnbild. Det är även den 16:e ljusstarkaste stjärnan från vår synpunkt på Jorden.

Styrkan beror på att det egentligen är två stjärnor vilka ligger så nära varandra sett härifrån att de ses som en stjärna. Den ljusstarkaste av dessa är en blå stjärna.

Spica antas var den stjärna vilken gav den forntida astronomen Hipparcus kunskap om och idén om dagjämningarna.

Spica kan ibland döljas av vår måne. Men dessa förmörkelser sker sällan senast var det den 10 november 1783 och nästa blir den 2 september 2197.

Mer information och fortsatt historisk läsning om detta objekt kan fås här.

Första ackretionsskivan runt en nybildad stjärna avfotograferad

Ackretionsskiva är ett begrepp vilket används inom högenergiastrofysiken. Betydelsen är följande enligt wikipedia: 

"Det typiska exemplet på hur en ackretionsskiva uppstår är i en tät dubbelstjärna bestående av ett kompakt objekt, en vit dvärg, en neutronstjärna eller ett svart hål, och en vanlig stjärna. Om den vanliga stjärnan fyller sin Roche-lob, så kommer tidvattenkraften från det kompakta objektet att dra loss gas från stjärnans yta. Denna gas kommer sedan att falla in mot det kompakta objektet, men på grund av stjärnans rörelse har gasen så mycket rörelsemängdsmoment att gasen inte kan falla ned på det kompakta objektet. I stället kommer gasen att bilda en ackretionsskiva runt det kompakta objektet".  

Nu har forskare för första gången tagit en tydlig bild av en sådan skiva runt en ung stjärna. Det är från stjärnan IRAS 05413-0104 (ingående i HH212-systemet och denna anses  vara endast 40.000 år gammal) vilken ligger i riktning mot Orion 1300 ljusår bort. För att få denna klara bild har ALMA teleskopet i Chile använts. Ett radioteleskop av hög klass vilket kostat 1,4 miljarder dollar.

Själv har jag i denna blogg många gånger haft med upptäckter från detta teleskop. Alma ger även med denna upptäckt och skärpa troligen ny kunskap om solsystems och solars bildande. Detta är vad forskare anser och hoppas. 

Fyra överraskat starka ljusstrålar från en avlägsen supernova har upptäckts från Stockholms universitet

Upptäckten som finns 4,4 miljarder ljusår från oss kan ge möjligheter till att lättare få information om universums expansion. Detta genom att se hur dessa strålar från en supernova krökts när de passerat genom en 2,6 miljarder bort galax på sin väg mot oss.

Tidigare har det ansetts att expansionen av universum minskar över tid. Nya rön säger tvärtom expansionen inte bara fortsätter utan den ökar.

Det är inte bara möjligt efter denna upptäckt att få ännu ett instrument för att mäta denna expansions hastighet utan även en möjlighet att upptäcka mörk materia.

För mer information se medföljande länk från Stockholms universitet.

Bilden ovan är inte den aktuella supernovan utan en annan spännande supernova. En supernovarest  i Magellanska molnet kallad LMC-N49.

Nu finns det överraskande svaret på varför Jordens första hav var rostgrönt.

Det fanns en tid då Jordens syrehalt i atmosfären var mycket låg. Det var i Jordens barndom.

Det fanns en tid då Jordens järn vilket idag finns inbäddat i malmådror var upplöst i stoff och inte rostade. Det var i Jordens barndom

Det fanns en tid då det första havet bildats. Ett hav där järnhalten var hög och järnet upplöst i mycket små partiklar. 

Ett hav med en rostgrön färg. Ett hav av upplöst järn.

Med tiden sjönk detta till botten och bildade tillsammans på sin väg där nere i avlagringar med andra mineral och sediment. Detta var början till den järnmalm vi idag bryter.

Men då syret i havet och luften var lågt för ca 2,5 miljarder år sedan då detta hände blev den rost som uppkom då av grönt slag. Bottnarna blev gröna av järnutfällningar och sedimentering på den tiden. 

Den röda rost vi ser idag uppkom senare och av syrets påverkan på järn. Det hände när syret ökade i atmosfären. Men det är en annan historia.

Därav ovan rubrik en gång var haven rostgröna. För mer information av ämnet och varifrån denna nya kunskap kommer följ länken här.

Bilden ovan  bör ha likhet med hur havets färg då såg ut.

Liv baserat på kol ansågs länge som enda möjligheten. Kisel som en utopi. Men nu omtolkas kiselbaserat liv. Science fictionliv kan vara möjligt därute.

Liv baserat på kisel har länge diskuterats. Organiskt liv  baserat på detta som byggstenar istället för kol har länge varit något som beskrivits i science fictionberättelser

Nu anses det inte bara som fantasi utan fullt möjligt att hitta därute. Kisel o kol baserat liv kan teoretiskt framställas och kan det detta kan troligen naturen det också på någon plats därute anser man idag. Att naturen fått kolbaserat liv att fungera vet vi. Men kiselbaserat är nytt.

Vatten o kol är livsviktigt för jordiskt liv. Men kisel och metan eller ammoniak bör även kunna skapa liv anses det idag. Däremot finns inget som visar att något annat mineral kan skapa liv.

För spännande och ny information inom området se ovanstående länk från Astrobiology magazine.

Dvärggalaxer med stora svarta hål i centrum är ett av universums olösta mysterier

Små dvärggalaxer med stora svarta hål i centrum har länge förundrat astronomerna.

Små galaxer brukar ha mindre svarta hål i dess centrum än stora galaxer.  Men det finns undantag.

Dvärggalaxer med otroligt kompakta svarta hål av betydligt större omkrets än man kan vänta sig i en dvärggalax.

Nu har forskare tänkt sig en lösning på detta. Lösningen är att dessa galaxer inte varit små från början. Istället har de hamnat på banor där deras stjärnor stulits från andra galaxer.

För att förstå hur detta kan ha skett har university of Utah bland annat lagt ut en film som visar hur detta kan ha skett. Se denna länk.

Äventyret Phobos väntar snart

Phobos är en måne vilken finns i en bana runt Mars.

Dess ovanliga form (ett äggformat och 27 km stort objekt i diameter) lockar och får meningsskiljaktigheter att råda ifall det är en större asteroid som fångats in av Mars eller den ska klassas som en måne likt vår egen måne.

Nu har fransmän och japaner bestämt sig för att gemensamt bekosta ett forskningsprojekt för att sända upp en farkost till Phobos för att ta hem markprover därifrån.

Säkert blir det ett spännande projekt vilket kommer att ge oss mer kunskap om månen eller om det nu är en asteroid. Markprovet kan ge svar på ovanstående fråga.

Projektets genomförande är planerat till 2024 och då avståndet därifrån till Mars sedan blir 600 mil kommer även kameror från farkosten att riktas mot Mars för att få  bilder därifrån.

Enceladus är en av de mest intressanta månarna i vårt solsystem

Saturnus måne Enceladus är en av de mest intressanta månarna i vårt solsystem i jakten på liv. Här finns  under den isiga ytan mer vatten än vad alla jordens oceaner rymmer.

Vatten  i flytande form och därmed möjligt för liv och kanske fisk eller andra vattenlevande varelser.

Gejsrar värmer vattnet och ibland kan man se dessas utbrott då vattenkaskader  bryter upp ur den isiga ytan.

Det är en spännande värld. En av flera därute som vi vill veta mer om.

Se länken här där man kan se en film om inte bara denna intressanta måne utan även andra månar i vårt solsystem vilka är lika intressanta när det gäller att söka efter liv. Världar vilka innehåller vatten.

DeeDee eller 2014 UZ224 en intressant asteroid

Asteroiden DeeDee eller som den även kallas 2014 UZ224 dvärgplanet har  en storlek av 635 km i omkrets och är det hittills längst bort kända transneptunska objekt vi känner till. Tre gånger längre bort från solen är vad Pluto är, går dess bana.

Det var först 2016 den upptäcktes. Den beräknas vara en kall och mörk värld då ytterst lite solljus når ytan.

Men är det det avlägsnaste transneptunska objektet Kanske inte. Men viktigt för att hjälpa till med att förstå hur vårt solsystem och dess kroppar uppkom

Jupiter har mer än en röd fläck. Men där finns även en kall fläck.

Den röda fläcken på Jupiter är en känd röd fläck vilken är en storm av storleken två jordar vilken stormat på utan avbrott i minst 300 år. Det var nämligen för 300 år sedan den upptäcktes innan dess vet vi inte om den fanns. Troligen har den funnits under mycket längre tid kanske sedan Jupiter bildades.

Men det finns även en kall mindre känd  spiral på Jupiter vilken upptäckts där Jupiters norrsken kan ses. Ett område med betydligt lägre temperatur än Jupiters övriga atmosfär. Storleken är nästan lika stor som den röda fläcken och temperaturen i jämförelse med sedan tidigare känd temperatur i atmosfären är att det här är  200C kallare.

Denna kalla fläck är inte som den röda fläcken med en nästan konstant form utan förändras nästan dag för dag. Känd har den varit i ca 15 år men precis som den röda fläcken kan den ha funnits i eoner.

Nya upptäckter i vårt närområde kommer hela tiden. Vi lär oss mer o mer om vår verklighet inom både macro och mikroområdet.

Laservapen börjar vara intressanta för USA:s militär

Vi har länge inom SF-litteraturen kunnat läsa om dödsstrålar. Laservapen vilka kan skjuta ner främmande missiler och fientliga UFO:s.

Men ännu har inte dessa dödsstrålar kunnat tillverkas av det slag som rymdhjältarna använder sedan laserljuset upptäcktes för snart 60 år sedan.

Rykten om sådana strålars effekter har funnits länge men aldrig realiserats. Men nu har forskare till slut på allvar hittat användningsområde militärt för detta för nedskjutningssyfte av fientliga luftfarkoster.

Det handlar om att kunna skjuta ner fientliga drönare om de finns inom ett avstånd av högst ca 500 meter från kanonen.

Det är ett första steg som troligen kommer att få effekter inom en snar framtid på än kraftiga laservapen. Det är mycket forskning kvar. Laservapnen storlek är ett. De måste bli effektivare och storleksmässigt mindre för att kunna användas inom stridsflyget. Idag visar det sig att laserkanoners effekt blir större ju större kanonen är.

 Detta kan inte fortsätta. Stridsplan kan inte ta med jättekanoner

Ett 160 miljoner ljusår stort vätgasmoln från universums födelsetid har upptäckts

Universums  ålder är ca 13 miljarder år men till den tiden är det knappast troligt att vi kan se mer än bakgrundsstrålningen.Gränsen är troligen nådd nu och det är dit vi nu kan se  11,5 miljarder år tillbaks i tiden och hur universum då såg ut i dess första skälvande tid. 

Vi kan här se ett tätt cirkelformat vätgasmoln med en storlek av 160 miljoner ljusår. En formation kallat ett protosupercluster.

Det är forskare vid Osaka Tangyo university i Japan som nu arbetar med att förstå hur detta cluster sedan blev  utgångsmaterial av kanske flera liknande för att sedan  bilda av de första galaxerna.

Filosofiskt kan man  undra över varifrån vätgasen kom vid den underliga händelse vi ser som Big Bang ursprungen ur intet i intet och början till tid och materia som vi förstår den. Men det är en annan historia bortom vårt nuvarande kunskapsområde.

En tvilling till Venus existerar 219 ljusår från oss

Kepler-1649 är namnet på solen där denna venusliknande planet  finns som satellit . En röd sol med  storleken av en femtedel av vår sols.

Kepler har systemet fått namn från genom att rymdteleskopet vilket hittade planeten  är just Kepler teleskopet.

Planeten har en omloppstid på 9 dagar runt sin sol. Solen tillhör de röda dvärgstjärnor av M-typ vilka är de vanligaste stjärnorna i universum.

Kepler-1649b är namnet på planeten och har likt vår Venus en tät atmosfär och en mycket het yta. Detta solsystem ska sökas i Svanens stjärnbild.

Utförlig information om solsystemet kan läsas om här. 

En jordliknande planet med atmosfär. Att nu kunna upptäcka atmosfär på dessa avstånd ger nya möjligheter.

För inte så länge sedan upptäcktes en exoplanet (en planet vid ett annat solsystem) vilken var den hittills mest liknande vår Jorden. Detta gäller dess avstånd från sin sols område där liv kan finnas möjligt. En röd dvärgstjärna GJ1132 och planetens storlek i förhållande till vår egen Jorden.

Den finns ca 39 ljusår från oss i Seglets stjärnbild synlig från södra stjärnhimlen. Troligen kan flytande vatten finnas här.

Men det viktiga  är att nu har det gått att påvisa en atmosfär på planeten. Möjligheten att finna atmosfär på exoplaneter är därmed något som kan få stor vikt vid upptäckter av mer livsvänliga exoplaneter. Nästa steg är att utforma metoder för vad dessa atmosfärer består av. Ett steg vi inte tagit ännu.

Just denna med namnet GJ1132b har en atmosfär som man anser  innehåller vatten och metan. Ytan är dock het så en ångande atmosfär är troligen det man anar här. Men det utesluter inte att liv kan finnas här. Kanske är det en ångande vattenvärld vi ser. En värld av het ånga. Planetens yta bör ha en temperatur av över +200C då planeten likt vår Merkurius har samma sida vänd mot sin sol hela tiden.

 Baksidan är dock betydligt kallare med eviga minusgrader. Men hur gränstrakterna mellan hetta och kyla är vet vi inte i möjlighet till något slag av liv. Där måste temperaturen skifta relativt snabbt på en mindre yta. Kanske det där kan finnas platser med än mer möjlighet till liv.

En asteroid i storlek av en ordinär bil kom nyligen och överraskande på besök. Den var i närområdet mellan månen o oss.

Åter har en asteroid kommit in i närområdet av Jorden.  Det var i början av april i år den passerade oss utan att hamna på kollisionskurs som tur var. Asteroiden hade storleken av ca 3 meter.

Avståndet från oss blev som närmst en tjugondel av avståndet mellan månen och jorden. Med andra ord i närområdet.

Tur var det vid krasch skulle eller kunde skadorna blivit stora på nedslagsplatsen.

Men det visar att asteroiders framfart däruppe inte är ovanlig. Det händer flera gånger per år att vi ligger på ett avstånd från passerande mindre asteroider som kan bli riskfyllt vid kursändring eller kurs rakt mot oss.

 Vi är inte säkra. Detta även då vi ofta inte upptäcker dessa mindre objekt förrän de plötsligt är här eller varit här.

Säkert har detta risktagande alltid funnits för Jorden. Men det är först nu vi ser dessa stenars framfart tidigare kunde vi inte detta. Men i historien o säkert i nutid har många kraschat här och troligen utan spår eller upptäckt både på land o i haven. 

Lite nya rön om Neptunus

Nya rön om Neptunus har kommit. Rön vilka visar att planeten en gång vandrade från det inre av solsystemet ut mot det som senare skulle kallas Kuiperbältet. Tänk på namnet transneptunska objekt. Se gårdagens inlägg.

Hur vandringen gick till och varför är forskare intresserade av. Bland  Kuiperbältets miljontals objekt innefattande sten, småplaneter och asteroider är flertalet röda. Dock finns en liten del blå. Blå är exempelvis även gasplaneten Neptunus. Neptunus ligger längst ut av de planeter vi känner till idag. Planet 9 som söks är enbart en teori. Pluto en dvärgplanet med rostrött hjärta på ytan och ingående i Kuiperbältet.

De blå kloten småplaneterna i Kuiperbältet finns i par och kretsar i banor runt varandra. Detta till skillnad mot de vanligare röda. Färgerna beror på ytans beskaffenhet. Hittills har forskare ansett att dessa blå par bildats i Kuiperbältet över tid. 

Men har nu börjat anse att de bildades närmre solen och följde med ut för att bilda bältet tillsammans med Neptunus. Varför röda objekt separerades på sin färd ut i bältet medan blå inte gjorde detta vet man inte idag. I så motto att de blå bildade par.

Sedan måste man i beräkningar och teorier även ta hänsyn till att de blå objekten i Kuiperbältet inte är gasobjekt till skillnad mot  Neptunus vilken är en gasplanet. 

Kanske detta ska tas med i beräkningen av de blå objektens färd en gång och hur de bildades och även varför de är blå och parbildande.  

New Horizon halvvägs mot sitt nästa mål bortom Pluto

Alla kommer väl ihåg alla fynd New Horizon gjorde efter sitt besök ovan Pluto för inte så länge sedan.

Nu är farkosten på väg mot nya äventyr och halvvägs mot nästa etapp o objekt att undersöka. 2014 MU69 heter detta o här kommer farkosten fram den 1 januari 2019.

På sin väg har farkosten även undersökt damm och gas i Kuiperbältet vari den flyger. 

Nu ska den under en tid gå i viloläge för att spara energi. Den har sedan besöket på Pluto även under över ett år sänt bilder tillbaks till Jorden.

Mycket har dessa bilder lärt oss och fått oss att förundras över.

Kan 2014MU69 komma med än fler överraskningar från vår del av rymden? 

Detta objekt upptäcktes 2014 av Hubbleteleskopet och vi vet inte så mycket om denna som det heter transneptunska asteroid. 

Betydelsen av detta ord är enbart att det är ett litet objekt långt därute bortom Neptunus och inte en planet utan dvärgplanet eller asteroid etc. Säkert kommer även denna himlakropp att komma med överraskningar och ny kunskap att förundras över.

I morgon den 19 april passerar en närgången asteroid vårt närområde

I morgon är det dags den kommer att passera oss en bra bit bortanför Månens och Jordens banor men likväl i det vi kan se som vårt närområde. Se dess bana här. Asteroid 2014 JO25.

Asteroiden är ca 600 meter stor och ska ses som en av alla de mindre asteroider som passerar Jordens närområde med ett antal av några i veckan. Närområde i den betydelsen grannområdet inte i kollisionsriskområdet med oss.

Just denna asteroid är en av de ljusstarka vilken med förhållandevis små teleskop kan ses några nätter framåt från den 19 april. 

En länk av intresse kan vara denna.

 Här kan man följa kontinuerligt NASA:s rapportering om nya passager i närområdet.