Gasplaneten WASP 121b blev en intressant och unik upptäckt

Wasp121b är en jupiterstor gasplanet därute med en bana runt sin sol betydligt närmre än vår Jupiter runt vår sol. Så nära att temperaturen i atmosfärens övre skikt kan smälta metall (2500C).

Det intressanta med denna planet är att den visat sig likt Jorden ha stratosfär. Atmosfär vilken blir varmare ju högre upp man kommer i denna.

Detta är första gången så starka bevis hittats på en stratosfär på en exoplanet.

Planeten finns vid en sol med namnet Wasp 121 i stjärnbilden Akterskeppet synlig på södra stjärnbilden.

Upptäckten gjordes som så många andra av det berömda Hubbleteleskopet.

Bilden är en illustration av en Jupiterliknande het planet vid sin sol.

I 40 år har dessa farkoster haft kontakt med Jorden men avståndet till dem ökar hela tiden.

Voyager1-2 sändes upp hösten 1977. Dessa farkoster har snart lämnar det yttersta av vårt solsystems gränser. Fortfarande sänder de dagligen uppgifter till Jorden. De har inte tystnat.

Med sig har de guldskiva med samlad information om människan och vår plats i universum för ev främmande intelligensers upphittande av någon av farkosterna och dess då möjlighet att finna oss. Kanske inte helt intelligent från mänskligheten. Men gjort är gjort.

För att hålla farkostens sändningar i så långt det är möjligt sändningsbart skick tidsmässigt måste de som har hand om detta förstå den teknik vilken fanns på 1970-talet då de sändes ut.

Därför är de få personer kvar som fanns då och hade med denna slags teknik. Personer vilka är  värdefulla idag för Voyagers kvarvarande framtid som sändare. Men några är utbildade i vår tid på dessa 1970-tals nu antika tekniska lösningar.

Mycket har de upptäckt på sin långa färd vilken kan bli otroligt mycket längre tidsmässigt. Möjligen kan dessa farkosters guldskivor om människan bli de sista spåren från oss när väl vi eller vårt solsystem inte längre finns miljarder år från nu.

Bilden är på den guldskiva vilken upplysningarna finns om oss på farkosterna till eventuella upphittare därute.

Månen Titan är full av organiskt material och kanske bläckfiskar i dess hav

Saturnus måne Titan är en måne där vätskor av etan och metan  flödar i sjöar och vattendrag  och kväveatmosfär existerar. Komplexa organiska föreningar finns här.

Sanddynerna vid haven är inte som hos oss stenfragment och grus utan fruset plastmaterial i form av vinylcyanid.

Kolvätesjöar finns enbart här i vårt solsystem. Senaste upptäckten härifrån är bland annat att föreningar av vinylcyanid finns och det i en mängd av 10 miljarder ton i den näst största sjön Ligeia Mare.

Nu anser en del att celler av liknande slag som av jordiskt slag kan bildas av vinylcyanid i denna sjö.

Otroliga 36 miljarder jättebläckfiskar kan det finnas organiskt material för  i detta hav. Bläckfiskar vars ursprung kommer ur dessa organiska föreningar och membran av celler ur vinylcyanid och dess föreningar. Liv som uppstått av denna sörja.

Dessa tankar kommer troligen att en gång resultera i att en undervattensfarkost den gången en sådan följer med ett skepp dit i framtiden undersöker sjön. Redan nu finns tankar på detta.

Bilden är en fantasi av jättebläckfisk på Jordens hav.

Nya rön kommer hela tiden om materia och dess ursprung

Vi finner nya rön och upptäckter av materians uppkomst och förvånande platser där det kan ha sitt ursprung från.

Ofta är nebulosor en spännande plats att söka inom och kvantmekaniken är ett annat område vilket ger nya aha-upplevelser.

Ingen kan idag vara helt uppdaterad inom kvantmekaniken och dess områden. Olika forskningscentra finner och publicerar nya fakta snart dagligen.

En ny upptäckt i tidningen Nature kan det läsas om här under rubriken

BigBang gravitational effect observed in lab crystal Följ rubriken och läs om ytterliga en ny upptäckt.

Inget säger att det finns utomjordiskt liv men sökandet efter det är samhällsnyttigt.

Det har ingen betydelse om sökandet efter liv däruppe ger positivt resultat eller inte. Så länge det fortsätter och nya idéer uppstår om hur det ska bedrivas för då är samhällsnyttan stor.

Varför? Jo i många år nu har vetenskaper delats upp i olika grenar astrobiologi, biologi, geologi mm och  alla med en egen forskningsmetodik och vattentäta skott mellan grenarna sedan många år.

Så var det inte för länge sedan. Nu har i forskningen efter liv dessa plus flera andra grenar börjat arbeta tvärvetenskapligt för att hitta nya metoder och helheter sinsemellan för att söka liv däruppe.

Detta är bra för samhället då detta tvärvetenskapliga arbete kan ge effekter även på forskning och nya rön på jorden och forskning här inom skilda områden.

Varför uppdelning och specialisering en gång kom till är en gåta. Men kanske det var av egoistiska skäl forskare emellan vart område såg sitt som bäst och ville nedvärdera andra områden. Se bara på psykologi och psykiatri två områden som haft svårt att samarbeta. Många psykiatrer har sett psykologi som ickevetenskap.

En annan orsak att grenar har uppstått är att vetandet fått för stor omfattning och allvetare som på 1700-talet inte längre kan hålla koll på allt. De finns inte längre. 

Inflation i kunskap har även  blivit något i vår tid mycket beroende på enkelheten av att sprida kunskap och påståenden på nätet.  Sedan ska man komma ihåg att flertalet böcker om ett ämne är plagiat då de handlar om samma sak med andra ordval.

Så fortsätt sökande efter liv därute är det inte bortkastade pengar eller tid utan skapande av gemenskap och ny kunskap.

Förvånande upptäckt i Orions nebulosa

Tre miljoner år är ingen lång tid i universum. Stjärnor föds och dör under denna tidsrymd. Men i Orions nebulosa har det hänt förvånande ting.

Upptäckten är att under enbart tre miljoner år har tre generationer av stjärnor skapats.

Ingen sådan upptäckt har gjorts på någon annan plats i universum.

Visst har forskare tänkt sig på felmätningar av slaget att det handlar om dubbelstjärnor vilket ger rödfärgning och lurar mätinstrumeneten.

Men då något av detta slag inte setts från andra håll i universum är detta lite väl otroligt att det skulle ske här.

Mätningarna visar därför och ger forskare ahaupplevelser av rang då de måste försöka lösa gåtan att tre generationer av stjärnor sett dagens ljus här under en kosmisk kort tid.

Hur detta ska lösa vet ingen idag.

Kanske något accelererat stjärnbildningen i tre etapper här. Vad det skulle vara är då vad som ska sökas. Kanske det har med just denna nebulosas innehåll vilket kanske är unikt av något slag (egen fundering).

Visste du att duggregnens gåta förvånar och att NASA försöker lösa mysteriet.

Har du ställt dig frågan om varför inte alltid luftfuktighet och moln bildar regndroppar utan istället duggregn? Troligen inte.

Men just detta är ett mysterium vilket aldrig till fullo förståtts och inte eller när ett moln inte producerar regndroppar utan det  istället blir duggregn av det hela.

En vattendroppe bildas genom att aerosoler (små partiklar i en gas där fuktighet bildar vattendroppen) är regndroppens ursprung.

Men duggregn innebär att detta inte skett.

Låga moln över vatten får mer vattendroppar att bildas och regn istället för duggregn vilket istället är vanligast efter  fuktighet som stigit upp från land.

Regnmoln producerade över hav på låg höjd ger regn. Regnmoln producerade på högre höjd och över land ger ofta duggregn.

Forskningen om detta område ska ge mer troliga väderprognoser i framtiden. NASA bedriver forskning inom detta med hjälp av vädersateliter och statistik för att få fram mer tillförlitliga väderprognoser i framtiden.

Min egen fundering är om duggregn även kan ses som fuktighet där inte aerosoler av någon anledning (se ovan) är inblandade?

En asteroid överraskade oss den 20 juli på kvällen men först tre dagar senare upptäcktes besöket.

Tre dagar efter relativ närkontakt upptäcktes att en asteroid passerat på ett tredjedels månavstånd från oss. Nära kan det ses som.

Namnet den fått nu är 2017001. Storleken på den är mellan 25-78 meter. En mörk stenbumling vilket kan förklara att den först efter att den varit i närområdet upptäcktes på sin färd härifrån av ett teleskop på Hawaii i solens sken.

Det är en större storlek mot den asteroid vilken överraskande slogs ut i atmosfären över Chelybinsk i Ryssland för några år sedan och ca 1000 personer fick glassplitterskador av söndersprängda fönster orsakade av tryckvågen.

Händelser av detta slag är nästintill omöjliga att förutse och säkert kommer olyckor orsakade av oväntade asteroider att ske även i framtiden.

Om en bättre övervakning av solsystemets objekt kan göras är troligen möjligt i framtiden. Men just nu ser det inte ut att vara det. Många gånger är det istället idag slumpen som gör att mindre asteroider upptäcks.

Bilden ovan har inget med texten att göra utan är enbart en illustration av hur ett besök av asteroid kan se ut från Jorden.

Forskare har upptäckt att det finns stora mängder vatten på månen

I vulkaniska avlagringar undersökta av forskare på Brown University visar överraskande att tidigare rön om sparsamt med vatten på månen inte stämmer.

Undersökningarna kommer från satelliter vilka gjort mätningar vilket ska bekräfta detta.

Undersökningar av detta slag tar tid och är svårt. För att mer utförligt förstå hur det gått till läs om detta på medföljande länk i detta inlägg.

Det intressanta är att finns mycket vatten där vilket ger större möjligheter för en framtida bas på månen att klara sin vattenförsörjning.

Bilden ovan har inte med månen att göra där vattnet är bundet utan istället en bild av en framtida resa till månar där vatten finns flytande på ytan.

 Exempelvis till Jupiters måne Europa där visserligen stora saltvattenhav är frusna men dit forskare idag anser att det under denna is är mest troligt det finns liv i vårt solsystem. 

Men bilden kanske bättre illustrerar en färd till månen Titan vid Saturnus där flytande metan finns hav vilka säkert är möjliga för båtar att framföras på. 

Det ska finnas en del ensamvargar av planeter däruppe

För ett tag sedan antogs att det ska finnas ett stort antal av ensamma jupiterstora planeter vandrande mellan solsystemen i vintergatan och troligen även i andra galaxer.

Säkert även mindre objekt eller planeter än av jättegasplaneten Jupiters storlek också.

Inget har på senaste tiden motsatt sig detta förutom en sak. Mängden som antogs bör räknas ner. De finns men inte i det stora antal som förmodats. Kanske en per fyra solsystem däruppe. Men inte mer. Säkert är vissa gasplaneter men säkert finns även stenplaneter också därute i ensamt majestät.

Nu ska vi  inte i dessa räkna in den gäckande planet 9 vilken antas finnas mörk och ensam någonstans i eller lite utanför Kuiperbältet där  Pluto ingår. Mycket tyder på att den finns. Men den ska ses som tillhörande vårt solsystem.

Bilden illustrerar en ensam gasplanet någonstans utanför solsystemen i Vintergatan ensam och fri. Illustrationen kommer från NASA.

Antimateria vet vi finns men nu har en ny partikel förvånat forskarna änglapartikeln är funnen.

Antimateria finns. Att den inte är vanligare är förvånande. Men kanske finns galaxer uppbyggda av antimateria.

Alla partiklar verkade ha sin antipartikel. Uppbyggd av atomer där vår materia är uppbyggd spegelvänd och kallas då antimateria. Där den elektron är positivt laddad istället för som  den elektron vår värld är uppbyggd av negativt laddad. Där positronen är negativt laddad till skillnad från vår materias positivt laddad. Mötet mellan dessa atomers motsatser innebär omedelbar utplåning av båda.

Men det finns en kvasipartikel uppkommen ur elektroners kollektiva beteende. Dessa partiklar är både materia och antimateria samtidigt och kan ses som vandrande bomber.

Man kan se dem som bubblor i en drink de uppstår och finns. Men är likväl inte helt som en partikel i sin konsertens.

Förslagsvis har namnet på dessa partiklar bland en del forskare blivit  änglapartikel. Läs mer om dessa partiklar vilka inte helt är partiklar utan något annat frågan är vad här.

Partiklar vilka ibland ses som spökpartiklar är något forskare söker mer kunskap om.

Bilden kan illustrera människans tänkande över sig själv och universum. Något människan alltid gjort.

De partiklar vi här intresserar oss för kallas av en del för spökpartiklar och finns överallt men gäckar forskare som försöker veta mer om dem.

De genomtränger allt och finns överallt. Namnet på dem är neutrinos.

De skapas i kärnreaktioner och i betastrålning.

I solen skapas varje dag så många att en människa dagligen genomströmmas av 100 miljarder av dessa partiklar om de nu ska kallas partiklar vilket diskuteras.

Underjordiska laboratorier försöker mäta och fånga någon av dessa objekt för att förstå mer om dem och hur de agerar.

Det är ett spännande forskningsfält och för att förstå mer om detta ämne läs vad som står här på medföljande länk.

Skolbarn hjälper till att mäta storleken av galaxers svarta hål.

I troligen alla galaxers  centrum finns ett svart hål. Tills för inte så länge sedan var det svårt att mäta hur stort detta var i en speciell galax.

Men nu har en formel hittats för hur sambandet mellan en spiralgalax armar och storleken på en galax svarta hål upptäckts.

OBS: det gäller bara spiralgalaxer vilka kan delas upp klassmässigt utefter storleken av dess spiralarmar. Övriga former av galaxer har ännu inte upptäckts en formel eller ett samband med för att räkna ut deras svarta hål utifrån deras formbildning. Men troligen finns det.

Formeln utefter olika slag av spiralgalaxer och dess mätning är relativ lätt och kan läsas mer om här.

Även skolbarn kan i sina klassrum om de har rätt mätutrustning hjälpa till med mätningar av nyupptäckta eller tidigare ej mätade spiralgalaxers armar för att den vägen katalogisera dessa.

Ett säkert intressant område för många skolbarn på en eller flera matematiklektioner eller fysiklektioner.

OBS bilden har inget med artikeln att göra men i länken ovan kan lösas om projektet.

Trappist 1 solsystemet med sina sju planeter sågs som ett planetsystem med stora livsmöjligheter. Men skenet bedrog.

Det var i början av detta år 2017 upptäckten av detta system gjorde många extatiska. 40 ljusår från oss i vattumannens stjärnbild hittades detta spännande solsystem med en röd dvärgstjärna och dess sju planeter. Planeter vilka i flera fall låg på ett avstånd från sin sol vilket skulle göra dem till livsmöjliga exoplaneter.

Spänningen och undersökningen av detta område har sedan dess varit omfattande.

Men som vi vet är röda solar svala solar i förhållande till gula och blå. Detta gör att liv på planeter runt en röd sol innebär betydligt närmre avstånd mellan planeten och dess sol.

Först kanske man inte tänker på att detta är något problem. Men det är ett stort problem för livets uppkomst.

Radioaktivitet från solen blir betydligt starkare i utkastningarna från solen som når planeten då denna ligger närma sin sol.

En strålning vilken till nära 100% säkerhet av vad vi idag förstår kan och får planetens atmosfär att förstöras och därmed livets möjligheter att existera och uppstå. Detta är vad troligast risken är i detta solsystem.

Trappist1 och dess planeter blev därmed inte vad vi hoppades utan ännu ett solsystem där inget liv kan finnas. Sökandet fortsätter på andra platser.

Mystiska radiosignaler från en relativt närliggande Stjärna har upptäckts och tolkats. Spänningen som steg blev en flopp.

Svårförklarliga radiosignaler har nyligen upptäckts komma från en stjärna 11 ljusår från oss. Signalerna är däremot inte aktuella utan utsända för 11 ljusår sedan. Konkret 11 år sedan.

Stjärnans namn är Ross 128 och är en röd stjärna i jungfruns stjärnbild.

Det var det 12 maj i år en tiominuters signal kom från denna riktning på en frekvens aldrig tidigare hörd från röda stjärnor.

Röda stjärnor kan i perioder ge stora utkast av elektromagnetisk strålning men hittills har det som upptäckts från dessa objekt varit på betydligt lägre frekvens än denna hade.

Det kunde även kommit från något annat objekt mellan stjärnan och oss men något sådant objekt har inte hittats.

Signalen skulle även kunna ha kommit från en passerande satellit mellan radioteleskopet och Jorden. En satellit från oss själva däruppe. Men just detta slags signal har aldrig någon satellit av jordiskt ursprung sänt ut.

Även något slags interaktion mellan stjärna och en av dess planeter skulle teoretiskt kunna ge en tillfällig signal av detta slag. Men inga planeter har upptäckts i omloppsbana runt denna stjärna.

Läckage av någon signal något så litet som en mobiltelefon in i radioteleskopet kan även ge en förklaring. Även andra slag av läckage kan ge förklaringen. Men då inga andra objekt därute har visat detta läckage från samma anläggning på samma tid anses det mindre troligt.

Även teorier om utomjordiska intelligenser har diskuterats och kan inte uteslutas. Men studerandet måste i första hand fortsätta av Ross 128 och området däromkring för att söka en rimlig förklaring. Alla möjligheter var öppna för att det kan vara vad som helst som upptäckts.

Men några dagar senare kom gåtans lösning. Interferens från en satellit. Så var denna spännande upptäckt inte så spännande längre.

Teleportering inom kvantmekanik har fungerat igen. Går sändningen utanför tid och rum? Ingen kan svara på det idag.

Det har tidigare experimenterats med teleportering och i kvantmekaniken kan det fungera. Däremot finns inget just nu vilket kan ge positiva möjligheter att teleportera större föremål likt människor vilket görs i science fictionfilmer.

Kinesiska vetenskapsfolk har senast lyckats påverka kvantar på jorden så

dessa kunnat påverka kvantar att ta samma form i rymden och den vägen sända meddelande.

Mystiken av hur det fungerar utan att tid har gått är spännande men inte löst. Det enda vi vet är att det har fungerat.

Citat:The weird part is that once the state of the first particle is measured, the second one somehow "knows" what state it should be in. The information seems to travel instantaneously, without a speed-of-light limit. Slut citat.

Frågan kanske fler än jag ställer är om informationen som sänds inte sänds genom vårt universum av tid och rum utan tar en snabbare väg genom parallella universum och det just därför inte kan upplevas tid av sändare till mottagare här?

Ingen vet.

Barnhards stjärna blir den åttonde röda stjärna vilkens omgivning noga ska undersökas i jakten på exoplaneter.

Sökandet efter liv på näraliggande röda stjärnor görs för fullt just nu. I tur står Barnhards stjärna vilken ligger på ett avstånd från oss på sex ljusår i riktning mot Ormens stjärnbild men tyvärr inte synlig för blotta ögat.

Det är Arecibo Observatory i Puerto Rico som har tagit på sig uppgiften och blir och är därmed en av alla dessa teleskop och observatorier runt Jorden vilka hjälper till med  att söka efter exoplaneter.

En spännande uppgift och vad man frågar sig är vilket observatorium som blir först med den ärorika upptäckten att först ha upptäckt en exoplanet vilken har liv av någon form. Om nu denna finns.

Säkert kommer missuppfattningar många gånger i framtidens upptäckter att peka på liv där inget fanns när undersökningar  finslipas. 

Men då blir frågan, vilket observatorium kommer först att göra detta misstag? Misstaget kommer, garanterat, förr eller senare.

När solen en gång sväller upp och gör livet omöjligt på Jorden finns ett sista djur vilket kommer att finnas längst kvar här

Det finns ett djur vilket överlever alla former av naturkatastrofer och även har överlevt i rymdens vaccum under ett  experiment 2008 av svenska forskare.

En supernova i närområdet med otroliga strålningsskador på Jordens liv och utdöende skulle inte bekomma björndjuret.

När solens tid en gång är slut och den sväller upp o slukar Jorden är Björndjuret det sista djur som försvinner av Jordens liv.

Vi har mycket att lära av detta djurs DNA om livet och dess möjliga uppbyggnader.

Det otroliga är att detta djur kan ligga i dvala under mycket lång tid för att sedan vakna igen. Hur länge vet man inte. Därför vet ingen hur gammalt ett björndjur kan bli. Kan det vara så att det kan leva i evighet?

Släkten Björndjur är små djur från en hundradels millimeter stora till 1 mm.

Långt därute finns en rad av galaxer med sina hemligheter i ett supercluster.

Varför ser det ut som det gör? 

Big Bang vad var du? 

Hur uppstod du?

 Finns en intelligens bakom? 

Gud? 

Finns Big Bang i massupplagor genom evigheten och därmed multiuniversum? 

Finns obegränsat av kopior av oss  skilda åt i tid och rum i andra universum?

 Finns andra varelser från vårt eget universum och kan de besöka oss?

 Är det vi själva i en annan upplaga som finns i eventuella besök här i de UFO vilka en del anser har besökt oss?

Tankar människan kan fundera över och som illustreras genom bilden ovan.

Nu till ett mysterium från vårt universums skapelse och troligast BigBang.

4000 miljoner ljus år från oss i riktning mot Fiskarnas stjärnbild ligger ett cluster med galaxer på rad.

En syn vilken behöver stora teleskop för att avnjutas.

Men det är inte detta som i första hand är intressant utan istället varför en så stor samling av galaxer ligger radad upp på detta sätt.

Något från universums skapelse måste detta visa. Men vad?

Tre rymdskepp ska sändas till Merkurius för en ordentlig utforskning av denna planet.

Nytt rymdäventyr väntar. Två rymdskepp från Europa och ett från Japan ska ge sig iväg till Merkurius nästa år.

Merkurius är den planet som ligger närmst vår sol. Här finns på den sida som alltid riktas mot solen en yttemperatur av 430C. Det kan illustreras genom bilden ovan.

Nattsidan har däremot en temperatur av -170C. 

Kraven är stora på dessa rymdfarkoster. Strålningen från solen är mycket stark  och värmen är ett annat problem när planeten ska besökas.

Men när nu detta dyra projekt sker ska undersökningen av närområdet och planeten göras så ordentligt och noggrant som möjligt.

Säkert blir det en hop överraskande upptäckter här likt det blev vid New Horizons besök vid Pluto. Vi ser fram emot uppdragets upptäckter

Synvillor får oss att upptäcka exoplaneter där de inte finns.

Det har hittats hundratals exoplaneter därute den senaste tiden. Planeter vilka ses som att ha ungefär samma  storlek som Jorden. Är stenplaneter och ligger på rätt avstånd från sin sol för att kunna innehålla livsmöjligheter.

Men har vi tolkat rätt?

Nya rön visar att det av dessa kan finnas en stor mängd  storleksmässigt feltolkade planeter vilka då blir för stora för att kunna hysa det slags liv vi känner till. Tyngdkraften skulle sätta stopp. Vissa kan även vara feltolkade som stenplaneter men är jättegasplaneter.

Vad vi har missat är att vissa kanske många av dessa planetsystems  solar inte är en sol utan två vilka ligger på ett avstånd från varandra vilket döljer den ena så mycket att en planets mörka sken framför dessa ger teleskopen en förminskningseffekt av hur stor planeten är.

Den är helt enkelt förminskad från vår synvinkel. En synvilla vi inte tänkt på tidigare.

 Därför bör säkert många av de stenplaneter vi tror oss upptäckt som möjliga livsvänliga planeter omtolkas. Frågan är bara hur många och vilka. Instrument för att se bakom synvillan vilka vi säkert kan lita på finns inte idag.

Ministjärna upptäckt

Den minsta stjärna som hittills upptäckts finns 600 ljusår från oss och har fått namnet EBLM J0555-57AB. Att den lyckats få fusionen av  vätekärnor att bilda helium och därmed bli en stjärna och inte en misslyckad stjärna en så kallad  brun dvärg där detta inte fått fart är förundrande. 

Stjärnan är en bråkdel mindre än Saturnus. En brun dvärg är oftast betydligt större.

Men kanske ska man här som i övriga verkligheten räkna med slumpen?

Allt verkar möjligt i universum. Ingen kunskap kan ses som säker. Nya upptäckter ger nya obesvarade frågor och naturvetenskapen får göra lappkast (tänka annorlunda ibland). Den trygga verklighet vi tidigare ansett oss leva under i generationer fanns inte. Men vi lyckades genom vetenskap fås att tro detta.

Nu vet vi att den inte finns allt är mycket mer komplicerat än vi tidigare trott och om vi en gång kan förstå vad vi är och var vi finns är tveksamt för att inte tala om hur allt fungerar och kom till och vart det är på väg. Om det nu finns bara ett svar eller ett svar överhuvudtaget.

1987 upptäcktes en supernova vilken har gett oss nya rön om molekylers bildande

1987 och på ett avstånd från oss av 160000 ljusår i vintergatan fann vi en supernova vilken sedan fick namnet supernova-1987a.

Upptäckten i det dammoln vilket omger denna har gett nya rön i molekylvärlden. Här har upptäckts bland annat svavelkolmonoxid och formylium.

Tidigare har ansett att en supernovaexplosion skulle förstöra eventuella molekyler i dess närområde. Men nu har det istället verkat som om molekyler bildas efter att supernovaexplosionen svalnat något i sitt dammoln.

Att dessa moln kan bli nästa generation av stjärnor med medföljande material för planeter och solsystembyggen är även vad som bör kunna ske här.

En slags återfödelse däruppe av material och möjligheter.

Bilden försöker illustrera en stjärnas liv död och återfödelse.

Ett 60-tal Gasplaneter av Jupiters storlek har hittats

Jupiter är en gasplanet i vårt solsystem. Den största av de fyra vilka finns utanför Mars bana. Storleken är ca 1300 gånger större än Jorden.

De 60-tal vilka nu hittats i omloppsbanor runt andra solar (stjärnor) ligger dock på ett mycket närmare avstånd från sin sol än Jupiter gör runt vår sol och lyser därför betydligt skarpare.

Jupiter tar över 11 år på sig för att göra ett varv runt solen. Av de nu funna finns de vilka enbart tar en vecka på sig att runda sin sol. Men det beror på att de ligger betydligt närmre sin sol än våra gasplaneter gör.

Den planet som ligger närmast vår sol är Merkurius vilken tar 88 dygn på sig att varva vår sol. De gasplaner nämnda ovan vilka finns därute ligger nära 12 gånger närmre sin sol än vad Merkurius gör vår sol.  Obs Merkurius är en stenplanet.

Bilden kanske i viss mån kan illustrera hur det kan se ut därute.

Amatörastronomer hjälper till med att kartlägga Neptunus.

Bilden är på den blå Neptunus och väderfenomen där.

En efterlysning gick ut för att finna amatörastronomer med tillräckligt stora teleskop för att hjälpa till med att kartlägga och undersöka Neptunus atmosfär från Jorden.Ett flertal hittades vilka nu är medförfattare till en rapport om Neptunus atmosfär.

Vad man fann är att likt på Jupiter finns även här stormar som sveper i atmosfären.

Inte stora som den röda fläcken på Jupiter men likväl stora nog för att vidare studera för att förstå vad som händer i Neptunus atmosfär och varför.

Asteroiden MU69 ska passeras av New Horizon den 1 januari 2019 men redan nu har den förvånat astronomerna

Bilden  illustrerar hur det en gång i solsystemets början kan ha sett ut när planerna bombarderades av meteoriter.

Men nu till rubrikens syfte och New Horizons äventyr närmsta tiden.

New Horizons färd bortom Pluto efter sitt besök där innefattar objekt i Kupierbältet utanför Pluto. Ett objekt vilket ska undersökas närmre är MU69.

Den 3 juni 2017 kunde objektet ses då det avskärmades genom att det passerade framför en stjärnas sken. 

Det var  Hubbleteleskopet som upptäckte detta  och nu börjar tanken på att MU69 är ett starkt reflekterande objekt som lurade oss att tro att det är större än det är. Alternativt att det är några mindre objekt vilka i viss vinkel eller tillfälligt ger sken av att vara ett stort objekt.

Nya mätningar ska göras av Hubble och en tanke är att det är mycket skräp från solsystemets födelse som lurar däruppe och ger oss fel upplysningar om objektens storlekar vilket kan bli en fara för ex New Horizon eller framtida rymdfarkosters hälsa. 

Men vi får se om och när New Horizon når fram då det gäller vad MU69 kan vara.

Saturnus största måne Titan blir lätt att landa på.

Bilden illustrerar mycket bra hur ett besök på Titan kommer att se ut från en betraktares synvinkel från ytan.

När människan en dag får möjlighet att besöka en spännande måne där liv kan finnas är Saturnus största måne Titan mycket intressant.

Att landa på denna måne med sina sjöar av metan och etan gör att en landning på dessa sjöar blir lätt. Här uppstår aldrig vågor högre än 1 cm.

I övrigt regnar det här som på Jorden men då regn av metandroppar.

Här finns kolväteatmosfär. Fast yta, sjöar flytande och 200 meter djupa och även frusna sjöar. En kall men spännande plats. Äventyret Titan blir spännande den dag människan kommer dit.

Pluto förvånade forskarvärlden av idag med att sända ut röntgenstrålning. Jättar o troll förvånande inte gårdagens människor

Mycket har förvånat mänskligheten genom årtusendena. Ser vi på bilden ovan var stenbumlingars balansakter eller lägen i många fall början till berättelser i människors agendor framför lägereldarna.

Historier spreds utifrån stenbumlingars läge om jättar vilka kastat sten mot kyrkors ringningar i kristendomens början. Troll och jättar var vardagsberättelser de flesta trodde var sanna. Idag vet vi att (eller tror oss veta att bibelns jättar och människors påståenden från förr om jättar o troll) inte är annat än fantasiberättelser. Många gånger tagna från skrönor där man börjar sin historia med att jag känner en man som träffade en man vilken vän såg en jätte eller ett troll.

Nej här i Norden är balanserande stenbumlingar minnen från tillbakadragande av is efter senaste istiden.

Men nu till Plutos mysterier.

Att Pluto skulle sända ut röntgenstrålning ansågs nästintill omöjligt och först ansågs därför mätning efter detta onödigt vid New Horizons  besök där. Men då nästa besök skulle ta många år bestämdes likväl att alla slags undersökningar av Pluto skulle göras när nu möjligheten kom och röntgenteleskopet Chandra riktades mot Pluto.

Resultatet blev att Pluto till mångas förvåning sände ut röntgenstrålning.

Dvärgplaneten Pluto är vad vi vet det största objektet i Kuiperbältet. Utöver det även vad vi vet det enda som sänder ut röntgenstrålning.

Det är Plutos atmosfär bestående av kväve, metan och kolmonoxid som interagerar med solvinden som anses få effekten av att röntgenstrålning uppstår där.

 En överraskande effekt vilken vi inte väntat oss långt därute.

Det räcker inte med att en exoplanet ligger på rätt avstånd från sin sol för livet. Liv däremot kan ge alla slag av liv självlysande eldflugor och varför inte självlysande däggdjur?

I havets djup och även  på land finns självlysande varelser. Eldflugor på land och i djuphaven många självlysande arter. Några däggdjur vilka lyser har vi dock inte på Jorden. Men inget motsäger att de kan finnas sådana på andra planeter om nu någon planet därute har liv. Bilden ovan ska därför inte  ses som en fantasi.

Livet som vi känner det behöver  vatten och rätt temperatur.  För att liv mm ska kunna existera måste en planet ligga i den zon runt sin stjärna där detta ger rätt temperatur för organiskt livs möjligheter som vi känner det. Vi utgår då från jordiska förhållanden och det liv vi är förtrogna med här.

Ju större och hetare stjärna desto längre ifrån denna måste en planet finnas för detta. Ju svalare desto närmre måste den ligga.

Men då har vi inte tagit hänsyn till soleruptioner. Koronamassuppkastningar från solar sker regelbundet och med dessa strålning av livsfarligt slag. Även vår sol gör dessa men då vi har starka skydd för detta runt jorden som ozonskiktet och van allenbältena klarar vi av att leva här.

Men ju närmre en planet ligger sin sol desto starkare måste dessa skydd vara. 

Därför behövs  skyddshöljen runt en näraliggande stjärna av storleksordningen tio till flera tusen gånger starkare än vi har här. 

Runt en planet med en röd sol  behövs starka skydd för att beskydda mot elektromagnetisk strålning. En röd sol är svalare än en gul och en planet med livsmöjligheter måste ligga närma denna. Samtidigt måste vi  ta i beaktande att alla solar oberoende av storlek och färg har soleruptioner.

Vi måste därför hålla i minnet att en röd stjärna är betydligt svalare än en gul eller blå och en exoplanet måste ligga nära denna för en livsvänlig temperatur ska kunna existera för liv här men skyddet runt densamma måste även vara starkt för att ge livet en chans att utvecklas. 

Motsatsen kan det vara med en blå stjärna dess storlek och hetta gör att en livsvänlig planet måste ligga relativt långt från denna. Därmed kan skyddet runt denna planet var mindre starkt än vi behöver på Jorden.

Men röda dvärgar är den vanligaste stjärntypen i universum.