Fem intressanta geologiska formationer i vårt solsystem

 

I dag ska vi ta upp fem intressanta geologiska formationer i vårt solsystem. Kortfattat.

På Mars är exemplet kanjon Valles Marineris. Den är 3000 km lång flera hundratals kilometer bred och som djupast åtta kilometer. För att se den i sin helhet måste man befinna sig ovanför Mars. Om du på Mars skulle stå på dess ena kant skulle den motsatta kanten vara långt bortom horisonten. Den skulle inte kunna ses och det likväl som det på Mars till skillnad mot på Jorden inte finns dimma som kan dölja horisonten.

På Venus finns  geologiformationer som ser bekanta ut för en jordbo som kan sin karta. Ett exempel är norra sidan av högländerna som kallas Ovda Regio. Här är landskapet likt Appalacherna (bergskedja i östra nordamerika) på Jorden bortsett från bristen på floder som skär genom det eroderade, vikformade mönstret. Mönstret som på Jorden uppstått ur kollision mellan två kontinenter. Men inget säger att inte samma förlopp skett på Venus. Tvärtom det är mycket troligt.

Solsystemets största nedslagsbassäng efter ett asteroidnedslag finns på Merkurius. Se bild ovan och länk för mer info om detta nedan. Merkurius Caloris-bassäng har en diameter av 1550 km. Den bildades genom ett  asteroidnedslag för cirka 3,5 miljarder år sedan.

Något senare sprängde en serie explosiva utbrott av lava fram kilometerdjupa hål genom den stelnade lavan nära kanten av bassängen där lavalocket var tunnast efter kraschen. Dessa utbrott sprutade vulkaniska askpartiklar  tiotals kilometer. En sådan deposition kallad Agwo Facula och omger den explosiva  vulkan från vilken sker utbrott ännu i dag.

Nu till Uranus måne Miranda här finns det sju kilometer höga Verona Rupes. Detta är en geologisk formation som ofta beskrivs som "den högsta klippan i solsystemet. Det sägs att det skulle ta 12 minuter att falla till marken om man föll från denna klippa. Men det är inte sant. Sanningen är att du aldrig skulle nå botten utan troligen bli en satellit till den lilla månen om du föll från formationen.

På Saturnus största måne Titan finns en kusligt jordliknande kustlinje. Kuslig då den påminner om landet Omans Musandamhalvö . Det är en stor depression i Titans vattenis "berggrund" varunder ett hav av flytande metan som kallas Ligeia Mare finns.

Formationens dalar är troligen uppkomna ur erosion av metanfloder som rinner ut i havet under isen och kustformationen har uppenbarligen översvämmats när havsnivån stigit.

Med undantag av Calorisformationen vars bild finns ovan kan intresserade se bilder och läsa om övriga på medföljande länkar.

Bild ovan på Caloris-bassängen fotograferad av MESSENGER bild från vikipedia.

Månen Titan är full av organiskt material och kanske bläckfiskar i dess hav

Saturnus måne Titan är en måne där vätskor av etan och metan  flödar i sjöar och vattendrag  och kväveatmosfär existerar. Komplexa organiska föreningar finns här.

Sanddynerna vid haven är inte som hos oss stenfragment och grus utan fruset plastmaterial i form av vinylcyanid.

Kolvätesjöar finns enbart här i vårt solsystem. Senaste upptäckten härifrån är bland annat att föreningar av vinylcyanid finns och det i en mängd av 10 miljarder ton i den näst största sjön Ligeia Mare.

Nu anser en del att celler av liknande slag som av jordiskt slag kan bildas av vinylcyanid i denna sjö.

Otroliga 36 miljarder jättebläckfiskar kan det finnas organiskt material för  i detta hav. Bläckfiskar vars ursprung kommer ur dessa organiska föreningar och membran av celler ur vinylcyanid och dess föreningar. Liv som uppstått av denna sörja.

Dessa tankar kommer troligen att en gång resultera i att en undervattensfarkost den gången en sådan följer med ett skepp dit i framtiden undersöker sjön. Redan nu finns tankar på detta.

Bilden är en fantasi av jättebläckfisk på Jordens hav.