En förbryllande upptäckt på Venus förbryllar NASA

Venus är en värld med tätt molnskikt och livsovänlig temperatur.

Så ser det ut med normalt kameraljus. Men sätts ett filter på kameran och ultraviolett ljus  används blir bilden en annan.

Mörka och ljusa streck ses då i molnskiktet. Något absorberar ultraviolett ljus och ger denna effekt.

Det som förbryllar är vad detta som sker i molntopparna där egentligen visar?

NASA har nu fått möjlighet att strata ett nytt projekt där arbetet blir att lösa denna gåta.

Venus har liknande  struktur och storlek som jorden men roterar i motsatt riktning som exempelvis Jorden (motsols). Dess tjocka atmosfär, som huvudsakligen består av koldioxid med moln av svavelsyradroppar resulterar i en stark växthuseffekt vilket får Venus till den hetaste planeten i vårt solsystem med en yttemperatur som är tillräckligt het för att smälta bly.

Detta vet vi. Men det som nu ses i uvstrålning förstår vi ännu inte. Vi får hoppas att NASA får en förklaring till detta då allt vi kan lära oss om vår verklighet är lika spännande och ofta förvånande. 

Det enda vi kan vara säkra på är att vi vet väldigt lite om verkligheten. Men tror oss veta mycket.  Vad människan bör tänka på är att vara ödmjuk för verkligheten då den är mer olik det vi tror oss veta än vi kan föreställa oss. Detta är jag helt övertygad av.

Bilden visar hur lika i storlek Jorden o Venus är.

En supernova har setts utplåna en stjärna i sin väg. En tragedi kan ha inträffat därute.

SN 2017cbv är en supernova vilken vid sin explosion slukade en stjärna i dess närhet.

En tragedi vilken kan eller med all säkerhet även innefattade denna stjärnas system av eventuella planeter.

Vad man kan se här är utsattheten för supernovaeffekten inte bara för de planeter som drabbas genom novan (stjärnan vilken exploderar) utan även närliggande stjärnor.

Tragedier händer ofta på Jordens yta men även därute av katastrofalt format. Vi vet naturligtvis inte om det drabbar liv därute då vi inte vet om liv finns därute.

Men vi kan tänka oss omfattningen av katastrof om liv fanns vid denna supernovaexplosion om den stjärna vilken slukades hade planetsystem med livsformer. 

Ja självklart även de planeter vilka kanske fanns i närområdet av den stjärna vilken exploderade till en supernova.

Supernovan ovan upptäcktes 10 mars 2017 i galaxen NGC 5643  55 miljoner ljusår från oss.

Mycket ska stämma på en planet för att den ska vara livsmöjlig än mer för en civilisations möjlighet som vi känner den.

Exoplaneter är planeter vilka finns runt andra stjärnor därute. De hittas i stort antal numera i jakten på liv därute.

Det är mycket som ska stämma för att det ska finnas liv av det slag vi känner till. Rätt avstånd till en sol är ett. Ett annat att det behövs skydd i form av bälten runt planeten likt vi har för  skydd mot strålning. Plus naturligtvis vatten och organisk materia för att liv ska kunna uppstå.

Tid måste ha gått för att detta ska kunna ha bildats och söker vi intelligent liv bör vi finna rätt tid där detta finns. En civilisation likt vi skapat är inte gammal på Jorden.

Men nu har det misstänkts att många av de exoplaneter vi funnit även är stationära planeter. Orörliga i rotation. Likt vår måne och planeten Merkurius här ex.

De vänder alltid samma sida mot sin stjärna. Det gör att temperaturen på planeten blir för hög på den sida som finns mot solen och för kall för den sida som finns från solen.

Det finns därför säkert få planeter därute vilka är högintressanta. Risken finns att det inte finns någon om allt ska tas med i beräkningen för liv och än mer möjligheten för civiliserat liv.

Den 1 september kommer en asteroid så nära oss att vem som helst kan se den med en enkel kikare

Florence Nightingale var en av grundarna till den moderna sjuksköterskans yrkesroll . 

Men även den vilken gett namn åt den asteroid vi får besök av den 1 september i år. Asteroiden 3122 Florence (1981ET) först upptäckt 1981.

Avståndet till Jorden denna gång blir närmst sedan 1890 av en asteroid av detta stora format då den kom förra gången enligt uträkningar i nutid (om den sågs då är nämligen okänt). Nästa gång den kommer  på nära avstånd till Jorden blir först under 2500-talet.

Storleken av denna stenbumling är nära 5 km i diameter. En storlek  som skulle få katastrofala följder för oss om den störtade ner på oss.

För amatörastronomer är det ett bra tillfälle för att se en större asteroids färd däruppe. 

Avståndet till Jorden blir som närmst 18 gånger längre ut än månen men den kommer att lysa starkt och blir därför relativt enkel att söka efter.

En asteroid stor som ett hus passerar nära oss i början av oktober

Asteroider kommer ofta överraskande i storlek av mindre objekt. Flera har överraskande dykt upp de senaste åren. Först när de passerat oss har vi upptäckt dem. Ibland först när de dykt ner på Jorden. Ibland upptäcker vi säkert ingenting av deras passerande.

Men denna gång vet vi att ett mindre objekt på väg hitåt och passerar på ett avstånd av en åttondels avstånd till månen.

Tillräckligt för att missa våra sateliter däruppe som väl är. Men ändå nära.

Passerandet denna gång är väntat då asteroiden är upptäckt och banan uträknad. Nära oss men på ett avstånd av säkerhet för att inte slå ner här på Jorden.

Det är en asteroid vilken är känd sedan tidigare och vilken senast besökte vårt närområde under 2012.

Fyra intressanta formationer på Mars ska nu undersökas av rymdbilen Mars Rover

Marsbilen ska närmast undersöka fyra lager av en höjd i åtta våningar på berget Mount Sharp.

Projektet kallas Vera Rubin till minne av en känd astronom för sina arbeten av galaktisk rotation.

Åsen eller berget har setts innehålla ett lager av järnoxidminerat hematit vilket brukar bildas enbart under våta förhållanden.

Ovanför densamma ses det som lerlager och sulfatmineraler. Undersökningen är i sin början och dess utmaningar är stora för rymdbilen.

Men berget ska mer ses som en stenig ås än ett brant berg och bör därför kunna ge rymdbilen en möjlig väg upp till dessa lager av högintressant innehåll i jakten på fukt och eventuellt organiskt material eller fossil.

Sök jobbet som skyddsombud av planeter utanför Jorden

NASA söker just nu någon med uppgiften att vara skyddsansvarig för planeter därute.

Uppgiften är stor och ansvaret kommer troligen att bli större efterhand som vi besöker fler kroppar därute i framtiden.

Det handlar om att inte förorena andra himlakroppar med jordiskt material, organiskt som oorganiskt. Men även att samma slag av material från den besökande kroppen inte heller förorenar Jorden vid återinträdet hit efter en färd obemannad eller bemannad.

Låt oss hoppas att uppgiften kan utföras och kommer att utföras på ett bra sätt den dag problem kan uppstå. Idag är det mest förberedande på detta.

Det som kan ses som närmst och viktigt är upptäcktsfärderna till Mars i nutid.

Bilden är ett storleksförhållande mellan Mars o Jorden. Viktigt att veta detta anser jag. 

Många tror Mars är lika stor som Jorden. Den enda planet i vårt solsystem som är det är den ogästvänliga Venus.

Förklaring söks på varför Månen har haft magnetiska fält under en längre tid än man antagit tidigare.

Magnetiska fält behöver en kraftkälla och en sådan måste först skapas och sedan bli kvar tills den med tiden inte får fortsatt näring och härmed försvagas efterhand.

Nu har forskning av månens magnetfält visat att dennas fält varit igång ca 1 miljard år längre i tid än vad man tidigare ansett.

En förvånande upptäckt då det inte förklarar vad kraftkällan är för att det fortfarande kan existera.

Ny forskning om detta är i gång och för den intresserade av forskningen finns följande rapport från forskningcentrat att tillgå.

Det är fritt att spekulera från lekmän som mig. Jag kan därför fundera över om kraftkällan på något sätt har sitt ursprung från en källa som ett närliggande universum.

Detta under förutsättning att dessa finns och läckage kan förekomma mellan skilda universum. Kanske det ska ses som fullt normalt att så sker men att vi ännu inte förstår sammanhangen eller en värld där  multiuniversum existerar och påverkar varandra.

Kanske där en kopia av vårt universum i tid och rum även finns och en Jord och måne där månarna påverkar varandras magnetfält. Alternativt ett universum där skillnaderna mellan vår Jord och dess måne påverkar varandra och just därför uppehåller magnetfältet här och tömmer det eller upprätthåller det även där. 

Svarta hål finns i mycket större antal än vi tidigare trott

Det har beskrivits under en längre tid nu att alla galaxers centrum består av ett stort svart hål.

Många har därmed trott att det enbart är här de finns. Men så är det inte då stjärnor som kollapsar in i sig själva som supernovor eller utbrända stjärnor bildar just en svart hål. Det verkar även finnas svarta hål av anledningar vi inte förstår.

Idag har nyare forskning beräknat att det bara i vår Vintergata kan finnas 100 miljoner svarta hål.

Ett svart hål är slutfasen av en stjärnas liv där denna kollapsar in i sig själv och drar till sig allt omkring sig. Vikten på materia i dessa hål blir så otrolig att inte ens ljus kan ta sig ur dessa kompakta objekt.

Att de kallas hål beror på dess svarta utseende då att allt dras ner på detta objekt där allt stannar även tid, ljus och rörelse. Om man inte ser rörelse som när allt kollapsar ner i dem. Därför är ett hål med något långt bort svävande mål eller ner i något av okänt slag enbart science fiction.

Men visst kan man fundera på om hela vintergatan och universum som vi känner det en gång kollapsar och blir ett enda svart hål. Kanske det var början till BigBang ett superkompakt svart hål av en storlek mindre än en punkt vilken plötsligt exploderade. 

Men då får vi se universum som ett cykliskt återuppstående och utplånande  i tid, rum  och evigt rörelsemönster vilket ger enbart nya frågor om allts början och varifrån detta kom.

Ett nytt projekt ska försöka ge bättre förståelse för varför månen är mönstrad som den är

Månen består likt Jorden av mönster. Mönster av mörkt och ljusare lager av materia. Det är väl synligt på månen då här inte finns organiskt material som döljer strängar och fläckar av olikfärgat material vilket är förhållandet på Jorden.

På månen finns ingen historia av istider eller stora väderomslag och klimatförändringar inga fossil eller stora havsförändringar på ytan.

Det är därför intressant att försöka förstå mönstren av material här med utgångspunkt på hur de en gång bildats och vilka strömningar som ligger bakom mönstren och varför de ser ut just som de gör.

Det är NASA som nu ska göra undersökningar vilka ska ge en ny tolkning av vad som en gång skett här. Följ länken här för mer förståelse av hur det ska gå till.

Hur bildades egentligen vårt solsystem

En långlivad teori är eller var att en chockvåg från en exploderande nebulosa kastade in materia i ett moln av stoff vilket fick molnet att kollapsa och  blev utgångspunkt till vårt solsystem med solen och planeterna mm.

Allt i teorin har inte kunna bekräftats men den gäller fortfarande.

Vad som inte helt säkert passar in i den är att radioaktiva isotoper är svåra att få att passa in. Men de är inte helt omöjliga att få in i teorin dock på lite förmodat vis i så fall.

Läs mer om detta här.

Vi är produkter av stjärnors produkter

Allt även vi är gjorda av stjärnors produkter. Stjärnors producerande av materia. En del från neutronstjärnors produkter och en del av andra stjärnors agerande i sitt inre. 

Nebulosors utkastande av materia och galaxers agerande med dess svarta hål och processor i dess närhet.

Oberoende av om vi anser att Gud skapade allt eller BigBang är vi stjärnors produkter. För min del ser jag inga motsättningar i detta. Jag tror på BigBang men även på en Guds skapelse i bemärkelsen att BigBang är Guds skapelse.

Darwins evolutionsteori stämmer säkert men enligt mig är det ingen motsägelse till Guds skapelse. Gud skapade livet och livet fortsätter skapas liv i olika skepnader. Skapelsen fortsätter.

Så inget motsäger enligt mig det andra allt är en helhet. Multiuniversum likaså.

Här är lite mer om materians uppkomst av skilda slag i svarta hål mm. Läs och begrunda. Vi är stjärnstoff visst är det så.

Sökning dygnet runt överallt efter utomjordisk intelligens är ett projekt som nu ska startas av SETI i Kalifornien.

SETI  (Search for Extraterrestrial Intelligence) Institute i Mountain View, Kalifornien ska bygga upp teleskop vilka söker hela universum hela tiden efter laserblixtar. Mikrosekundsnabba blixtrar är det som ska sökas med dessa instrument.

Utgångstanken är att civilisationer använder lasrar för radiosändningar eller att troligast någon gör det.

Om det finns utomjordiska civilisationer vilka har en teknik vi förstår av detta slag ska det nu bli lättare att finna dessa.

Vad vi kan göra är att önska SETI lycka till och se om det ger resultat.

Ensamma asteroider har troligen en egen historia för sin plats

Asteroidbältet mellan Mars och Jupiter är rester av kollisioner av stora objekt. Här finns tusentals större och mindre stenar (asteroider).

Även bortanför Pluto i Keplerbältet finns mängder av asteroider men här även miniplaneter.

Men det finns även ensamma objekt lite varstans i solsystemet utanför ovanstående samlingar och det är dessa forskare intresserar sig för.

Projektetdär detta forskas om är intresserad av dessa ensamma objekt då de troligast inte är rester av kollisioner och samlingar av större o mindre objekt utan objekt som sett lika ut sedan solsystemets uppkomst. Oskadda sedan den tiden.

Därför kan det finnas spännande upptäckter att göra på dessa. Dess banor, sammansättning och form. Plus dessas ibland överraskande uppdykande från som det verkar ingenstans och närkontakt med Jorden.

I de största galaxerna finns de största mysterierna. Ett är nedanstående.

Slocknade stjärnor ses som sista stadiet av dess liv då de exploderat i en nova. Bruna dvärgar är en misslyckad stjärnbildning. Detta är inga mysterier.

För 12 miljarder år sedan uppstod galaxer och i dessa bildades stjärnor efterhand har många åldrats och kommit till sitt slut men i galaxerna bildas även nya stjärnor även idag. Inget mysterium det heller.

Men i några av de största galaxerna finns ett mysterium. Här bildades även många stjärnor i början av galaxernas bildande men många betydligt fler än man kan förklara slocknade snart. Dessa galaxer är därför fulla av slocknade stjärnor.

Inga nya stjärnor bildas i dessa galaxer och kallas därför dödszoner idag.  Det är dammiga, gasfyllda dödszoner. Normalt vad man vet är att i  flertalet galaxer dör stjärnor men nya konstrueras också.

Forskare tror idag att i det täta damm i de döda galaxerna  osynligt för oss finns kvasarer.

En kvasar är en otroligt ljusstark och aktiv galaxkärna där strålning av gammatyp och strålning från enbart en kvasar är större än från 100 vanliga galaxers kärna.

Det antas att denna otroliga energi sprutar ut gas och damm in i galaxen i den mängd att stjärnbildning omöjliggörs.

På grund av all denna aktivitet av damm är kvasaren inte synlig i flertalet av dessa galaxer men antas finnas där dold och som anledning till dessa galaxers omöjliggörande av nya stjärnor.

Läs gärna mer om kvasarer genom ovanstående länk. De är mystiska och för min del kan jag inte förstå varför de finns där galaxers centrum normalt antas ha enbart ett svart hål (inte kan väl vissa ha både en kvasar o ett svart hål?). 

Inte heller förstår jag varför stjärnor en gång bildades i dessa galaxer där en kvasar finns men att det inte görs nu. Kvasaren bör ju ha funnits från början? Om inte vad skapade den? Ett svart hål?

Nu har för första gången en måne utanför vårt solsystem upptäckts

Exoplaneter har upptäckts i hundratals utanför vårt solsystem. Planeter runt andra solar.

Men nu har den första månen upptäckts utanför vårt solsystem. En måne (kallas exomoon)  runt en exoplanet vilken i sig kretsar runt en stjärna med namnet Kepler-1625. Namngiven efter det teleskop vilket fann den, Keplerteleskopet.

Systemet finns ca 4000 ljusår från oss i Svanens stjärnbild synligt på Norra stjärnhimlen och har bekräftats genom att även det kända Hubbleteleskopet har gett samma resultat.

För mer information av teknisk natur i rapporten se här.

Gasplaneten WASP 121b blev en intressant och unik upptäckt

Wasp121b är en jupiterstor gasplanet därute med en bana runt sin sol betydligt närmre än vår Jupiter runt vår sol. Så nära att temperaturen i atmosfärens övre skikt kan smälta metall (2500C).

Det intressanta med denna planet är att den visat sig likt Jorden ha stratosfär. Atmosfär vilken blir varmare ju högre upp man kommer i denna.

Detta är första gången så starka bevis hittats på en stratosfär på en exoplanet.

Planeten finns vid en sol med namnet Wasp 121 i stjärnbilden Akterskeppet synlig på södra stjärnbilden.

Upptäckten gjordes som så många andra av det berömda Hubbleteleskopet.

Bilden är en illustration av en Jupiterliknande het planet vid sin sol.

I 40 år har dessa farkoster haft kontakt med Jorden men avståndet till dem ökar hela tiden.

Voyager1-2 sändes upp hösten 1977. Dessa farkoster har snart lämnar det yttersta av vårt solsystems gränser. Fortfarande sänder de dagligen uppgifter till Jorden. De har inte tystnat.

Med sig har de guldskiva med samlad information om människan och vår plats i universum för ev främmande intelligensers upphittande av någon av farkosterna och dess då möjlighet att finna oss. Kanske inte helt intelligent från mänskligheten. Men gjort är gjort.

För att hålla farkostens sändningar i så långt det är möjligt sändningsbart skick tidsmässigt måste de som har hand om detta förstå den teknik vilken fanns på 1970-talet då de sändes ut.

Därför är de få personer kvar som fanns då och hade med denna slags teknik. Personer vilka är  värdefulla idag för Voyagers kvarvarande framtid som sändare. Men några är utbildade i vår tid på dessa 1970-tals nu antika tekniska lösningar.

Mycket har de upptäckt på sin långa färd vilken kan bli otroligt mycket längre tidsmässigt. Möjligen kan dessa farkosters guldskivor om människan bli de sista spåren från oss när väl vi eller vårt solsystem inte längre finns miljarder år från nu.

Bilden är på den guldskiva vilken upplysningarna finns om oss på farkosterna till eventuella upphittare därute.

Månen Titan är full av organiskt material och kanske bläckfiskar i dess hav

Saturnus måne Titan är en måne där vätskor av etan och metan  flödar i sjöar och vattendrag  och kväveatmosfär existerar. Komplexa organiska föreningar finns här.

Sanddynerna vid haven är inte som hos oss stenfragment och grus utan fruset plastmaterial i form av vinylcyanid.

Kolvätesjöar finns enbart här i vårt solsystem. Senaste upptäckten härifrån är bland annat att föreningar av vinylcyanid finns och det i en mängd av 10 miljarder ton i den näst största sjön Ligeia Mare.

Nu anser en del att celler av liknande slag som av jordiskt slag kan bildas av vinylcyanid i denna sjö.

Otroliga 36 miljarder jättebläckfiskar kan det finnas organiskt material för  i detta hav. Bläckfiskar vars ursprung kommer ur dessa organiska föreningar och membran av celler ur vinylcyanid och dess föreningar. Liv som uppstått av denna sörja.

Dessa tankar kommer troligen att en gång resultera i att en undervattensfarkost den gången en sådan följer med ett skepp dit i framtiden undersöker sjön. Redan nu finns tankar på detta.

Bilden är en fantasi av jättebläckfisk på Jordens hav.

Nya rön kommer hela tiden om materia och dess ursprung

Vi finner nya rön och upptäckter av materians uppkomst och förvånande platser där det kan ha sitt ursprung från.

Ofta är nebulosor en spännande plats att söka inom och kvantmekaniken är ett annat område vilket ger nya aha-upplevelser.

Ingen kan idag vara helt uppdaterad inom kvantmekaniken och dess områden. Olika forskningscentra finner och publicerar nya fakta snart dagligen.

En ny upptäckt i tidningen Nature kan det läsas om här under rubriken

BigBang gravitational effect observed in lab crystal Följ rubriken och läs om ytterliga en ny upptäckt.

Inget säger att det finns utomjordiskt liv men sökandet efter det är samhällsnyttigt.

Det har ingen betydelse om sökandet efter liv däruppe ger positivt resultat eller inte. Så länge det fortsätter och nya idéer uppstår om hur det ska bedrivas för då är samhällsnyttan stor.

Varför? Jo i många år nu har vetenskaper delats upp i olika grenar astrobiologi, biologi, geologi mm och  alla med en egen forskningsmetodik och vattentäta skott mellan grenarna sedan många år.

Så var det inte för länge sedan. Nu har i forskningen efter liv dessa plus flera andra grenar börjat arbeta tvärvetenskapligt för att hitta nya metoder och helheter sinsemellan för att söka liv däruppe.

Detta är bra för samhället då detta tvärvetenskapliga arbete kan ge effekter även på forskning och nya rön på jorden och forskning här inom skilda områden.

Varför uppdelning och specialisering en gång kom till är en gåta. Men kanske det var av egoistiska skäl forskare emellan vart område såg sitt som bäst och ville nedvärdera andra områden. Se bara på psykologi och psykiatri två områden som haft svårt att samarbeta. Många psykiatrer har sett psykologi som ickevetenskap.

En annan orsak att grenar har uppstått är att vetandet fått för stor omfattning och allvetare som på 1700-talet inte längre kan hålla koll på allt. De finns inte längre. 

Inflation i kunskap har även  blivit något i vår tid mycket beroende på enkelheten av att sprida kunskap och påståenden på nätet.  Sedan ska man komma ihåg att flertalet böcker om ett ämne är plagiat då de handlar om samma sak med andra ordval.

Så fortsätt sökande efter liv därute är det inte bortkastade pengar eller tid utan skapande av gemenskap och ny kunskap.

Förvånande upptäckt i Orions nebulosa

Tre miljoner år är ingen lång tid i universum. Stjärnor föds och dör under denna tidsrymd. Men i Orions nebulosa har det hänt förvånande ting.

Upptäckten är att under enbart tre miljoner år har tre generationer av stjärnor skapats.

Ingen sådan upptäckt har gjorts på någon annan plats i universum.

Visst har forskare tänkt sig på felmätningar av slaget att det handlar om dubbelstjärnor vilket ger rödfärgning och lurar mätinstrumeneten.

Men då något av detta slag inte setts från andra håll i universum är detta lite väl otroligt att det skulle ske här.

Mätningarna visar därför och ger forskare ahaupplevelser av rang då de måste försöka lösa gåtan att tre generationer av stjärnor sett dagens ljus här under en kosmisk kort tid.

Hur detta ska lösa vet ingen idag.

Kanske något accelererat stjärnbildningen i tre etapper här. Vad det skulle vara är då vad som ska sökas. Kanske det har med just denna nebulosas innehåll vilket kanske är unikt av något slag (egen fundering).

Visste du att duggregnens gåta förvånar och att NASA försöker lösa mysteriet.

Har du ställt dig frågan om varför inte alltid luftfuktighet och moln bildar regndroppar utan istället duggregn? Troligen inte.

Men just detta är ett mysterium vilket aldrig till fullo förståtts och inte eller när ett moln inte producerar regndroppar utan det  istället blir duggregn av det hela.

En vattendroppe bildas genom att aerosoler (små partiklar i en gas där fuktighet bildar vattendroppen) är regndroppens ursprung.

Men duggregn innebär att detta inte skett.

Låga moln över vatten får mer vattendroppar att bildas och regn istället för duggregn vilket istället är vanligast efter  fuktighet som stigit upp från land.

Regnmoln producerade över hav på låg höjd ger regn. Regnmoln producerade på högre höjd och över land ger ofta duggregn.

Forskningen om detta område ska ge mer troliga väderprognoser i framtiden. NASA bedriver forskning inom detta med hjälp av vädersateliter och statistik för att få fram mer tillförlitliga väderprognoser i framtiden.

Min egen fundering är om duggregn även kan ses som fuktighet där inte aerosoler av någon anledning (se ovan) är inblandade?

En asteroid överraskade oss den 20 juli på kvällen men först tre dagar senare upptäcktes besöket.

Tre dagar efter relativ närkontakt upptäcktes att en asteroid passerat på ett tredjedels månavstånd från oss. Nära kan det ses som.

Namnet den fått nu är 2017001. Storleken på den är mellan 25-78 meter. En mörk stenbumling vilket kan förklara att den först efter att den varit i närområdet upptäcktes på sin färd härifrån av ett teleskop på Hawaii i solens sken.

Det är en större storlek mot den asteroid vilken överraskande slogs ut i atmosfären över Chelybinsk i Ryssland för några år sedan och ca 1000 personer fick glassplitterskador av söndersprängda fönster orsakade av tryckvågen.

Händelser av detta slag är nästintill omöjliga att förutse och säkert kommer olyckor orsakade av oväntade asteroider att ske även i framtiden.

Om en bättre övervakning av solsystemets objekt kan göras är troligen möjligt i framtiden. Men just nu ser det inte ut att vara det. Många gånger är det istället idag slumpen som gör att mindre asteroider upptäcks.

Bilden ovan har inget med texten att göra utan är enbart en illustration av hur ett besök av asteroid kan se ut från Jorden.

Forskare har upptäckt att det finns stora mängder vatten på månen

I vulkaniska avlagringar undersökta av forskare på Brown University visar överraskande att tidigare rön om sparsamt med vatten på månen inte stämmer.

Undersökningarna kommer från satelliter vilka gjort mätningar vilket ska bekräfta detta.

Undersökningar av detta slag tar tid och är svårt. För att mer utförligt förstå hur det gått till läs om detta på medföljande länk i detta inlägg.

Det intressanta är att finns mycket vatten där vilket ger större möjligheter för en framtida bas på månen att klara sin vattenförsörjning.

Bilden ovan har inte med månen att göra där vattnet är bundet utan istället en bild av en framtida resa till månar där vatten finns flytande på ytan.

 Exempelvis till Jupiters måne Europa där visserligen stora saltvattenhav är frusna men dit forskare idag anser att det under denna is är mest troligt det finns liv i vårt solsystem. 

Men bilden kanske bättre illustrerar en färd till månen Titan vid Saturnus där flytande metan finns hav vilka säkert är möjliga för båtar att framföras på. 

Det ska finnas en del ensamvargar av planeter däruppe

För ett tag sedan antogs att det ska finnas ett stort antal av ensamma jupiterstora planeter vandrande mellan solsystemen i vintergatan och troligen även i andra galaxer.

Säkert även mindre objekt eller planeter än av jättegasplaneten Jupiters storlek också.

Inget har på senaste tiden motsatt sig detta förutom en sak. Mängden som antogs bör räknas ner. De finns men inte i det stora antal som förmodats. Kanske en per fyra solsystem däruppe. Men inte mer. Säkert är vissa gasplaneter men säkert finns även stenplaneter också därute i ensamt majestät.

Nu ska vi  inte i dessa räkna in den gäckande planet 9 vilken antas finnas mörk och ensam någonstans i eller lite utanför Kuiperbältet där  Pluto ingår. Mycket tyder på att den finns. Men den ska ses som tillhörande vårt solsystem.

Bilden illustrerar en ensam gasplanet någonstans utanför solsystemen i Vintergatan ensam och fri. Illustrationen kommer från NASA.

Antimateria vet vi finns men nu har en ny partikel förvånat forskarna änglapartikeln är funnen.

Antimateria finns. Att den inte är vanligare är förvånande. Men kanske finns galaxer uppbyggda av antimateria.

Alla partiklar verkade ha sin antipartikel. Uppbyggd av atomer där vår materia är uppbyggd spegelvänd och kallas då antimateria. Där den elektron är positivt laddad istället för som  den elektron vår värld är uppbyggd av negativt laddad. Där positronen är negativt laddad till skillnad från vår materias positivt laddad. Mötet mellan dessa atomers motsatser innebär omedelbar utplåning av båda.

Men det finns en kvasipartikel uppkommen ur elektroners kollektiva beteende. Dessa partiklar är både materia och antimateria samtidigt och kan ses som vandrande bomber.

Man kan se dem som bubblor i en drink de uppstår och finns. Men är likväl inte helt som en partikel i sin konsertens.

Förslagsvis har namnet på dessa partiklar bland en del forskare blivit  änglapartikel. Läs mer om dessa partiklar vilka inte helt är partiklar utan något annat frågan är vad här.

Partiklar vilka ibland ses som spökpartiklar är något forskare söker mer kunskap om.

Bilden kan illustrera människans tänkande över sig själv och universum. Något människan alltid gjort.

De partiklar vi här intresserar oss för kallas av en del för spökpartiklar och finns överallt men gäckar forskare som försöker veta mer om dem.

De genomtränger allt och finns överallt. Namnet på dem är neutrinos.

De skapas i kärnreaktioner och i betastrålning.

I solen skapas varje dag så många att en människa dagligen genomströmmas av 100 miljarder av dessa partiklar om de nu ska kallas partiklar vilket diskuteras.

Underjordiska laboratorier försöker mäta och fånga någon av dessa objekt för att förstå mer om dem och hur de agerar.

Det är ett spännande forskningsfält och för att förstå mer om detta ämne läs vad som står här på medföljande länk.

Skolbarn hjälper till att mäta storleken av galaxers svarta hål.

I troligen alla galaxers  centrum finns ett svart hål. Tills för inte så länge sedan var det svårt att mäta hur stort detta var i en speciell galax.

Men nu har en formel hittats för hur sambandet mellan en spiralgalax armar och storleken på en galax svarta hål upptäckts.

OBS: det gäller bara spiralgalaxer vilka kan delas upp klassmässigt utefter storleken av dess spiralarmar. Övriga former av galaxer har ännu inte upptäckts en formel eller ett samband med för att räkna ut deras svarta hål utifrån deras formbildning. Men troligen finns det.

Formeln utefter olika slag av spiralgalaxer och dess mätning är relativ lätt och kan läsas mer om här.

Även skolbarn kan i sina klassrum om de har rätt mätutrustning hjälpa till med mätningar av nyupptäckta eller tidigare ej mätade spiralgalaxers armar för att den vägen katalogisera dessa.

Ett säkert intressant område för många skolbarn på en eller flera matematiklektioner eller fysiklektioner.

OBS bilden har inget med artikeln att göra men i länken ovan kan lösas om projektet.