Bibliotek viktigt för alla. När kommer Alliansen att avgiftsbelägga boklån?

I dag läggs många biblioteksfilialer ner i Sverige.

Är det första steget av att sedan låta de kvarvarande avgiftsbelägga boklån?

Jag tror det. Det är bara en tidsfråga innan boklån avgiftsbeläggs. Alliansen kommer garanterat att besluta detta om de sitter kvar.

Alternativt ge kommuner självbestämmande i frågan och då börjar några kommuner och följs av fler efterhand.

På det sättet utestängs presumtiva boklånare som är fattiga.

Sjuka och långtidsarbetslösa i första hand. Genom det får Alliansens ideologi ytterligare en skjuts framåt.

Den som inte arbetar ska hela tiden få ytterligare försämringar så de börjar arbeta.

Vad det innebär vet varken jag eller Alliansens förespråkare.

Jag kan inte tro att dessa världsfrånvända ideologer på fullt allvar tror att jobb kommer flygandes som stekta sparvar i munnen på den som önskar en ordentlig inkomst.

Men vad vet jag. De har avreglerat elmarknaden vilket fördyrat elen katastrofalt för vanliga svenskar, liksom telemarknaden.

Senaste idiotutförsäljningen av statliga bolag var apoteken, vilket redan nu resulterat i högre priser för konsumenter och förändrade sortiment så olika apotek har skilda sortiment.

Och allra värst, inget samarbete mellan apoteken, så att de kan se om en viss medicin de inte har hemma finns på apoteket 500 meter bort.

Jag har turen att ha möjlighet att välja det gamla beprövade apoteket i min kommun, där det finns flertal olika apotekskedjor numera.

Tyvärr kan jag inte använda det apotek jag har några hundra meter till då detta skiftat ägare och sortiment på vissa varor jag vant mig vid.

Men nästa apotek är bara en 500 meter hemifrån och det är ett av de gamla slaget så det funkar ändå.

Men prishöjningarna har verkligen kommit, både på apoteken och övriga butiker som säljer apoteksvaror nu.

Men som sagt, nu var det biblioteken.

Kan det vara möjligt att låna gratis ytterligare en mandatperiod?

Kanske, men inte mer. Sedan slutar jag och säkert många med mig även med detta nöje.

Liksom dagstidningar, vilkas ledare öppet hånar arbetslösa, och propagerar för att de som arbetar ska ha det än bättre på bekostnad av de arbetslösa.

Detta gjorde att jag sa upp prenumerationen på min lokaltidning, som jag haft i många år.

Jag får kalla rysningar när jag läser ledare av detta slag och ser likheter med tyska tidningars ledare i slutet av 1930-talet.

Att lära sig att inte bry sig.

Det var en plikt och självklart att bry sig förr.

Man hjälptes åt med egna och andras barn genom att stoppa ofog man såg. I dag låtsas dagens vuxna inte se förstörelse ungdomar och barn gör. De går förbi och bryr sig inte heller om att någon misshandlas framför en, utan går omvägar av feghet och dumhet för att slippa bli inblandad.

Dagens vuxna är en skam i jämförelse med gårdagens.

Ingen vågar bry sig och ser det enbart som en polissak att ingripa.

Det är brottslingars och misshandlares utopia vi skapat.

Man präglar barn till att inte bry sig och som vuxna gör de självfallet oftast då inte detta.

Hur blev det så?

Jag tror att missriktad barnuppfostran och tron på att samhället ska lösa alla problem ligger bakom.

Mycket var bra i den långa socialdemokratiska regimen. Fördelningen av ekonomiska resurser på ett rättvist sätt skapades där även, sjuka, arbetslösa och andra utanförlevande kunde klara sig och leva någorlunda gott.

Men missriktad respekt för barns och ungdomars sätt att leva var fel. Gränsdragningar var något man förr var noga med, och alltid varit, men dessa uppluckrades.

Respekt för barns vilja, men inte motsatsen barns respekt för vuxna, skapades. Resultatet ser vi idag. Omogna föräldrar som inte klarar av sina egna problem och då självfallet inte heller barnens, vilka de vare sig inser eller förstår.

Lärare utbildas olika beroende på tidsvärderingar.

Gårdagens lärarutbildning innebar att kunna något om mycket. I dag att kunna mycket om litet.

Folkskolläraren var allvetare och fick i många fall vara rådgivare åt den lokalbefolkning som fanns i närområdet där denne verkade. I dag är grundskoleläraren en medelsvensson som inte uppmärksammas mer än vem som helst om denne inte begår något brott.

Gårdagens lärare var representanter för den kristna läran, den skulle läras ut och morgonbön, bordsbön och avskedsbön var legio plus en kort undervisning i ämnet varje morgon. Jag var själv med om detta under mina första 4 skolår i början av sextiotalet.

Förr lärde sig läraren att hålla disciplin på eleverna, agan var vanlig ofta påhejad av föräldrar som såg det som självklart att barnen fick en omgång vid olydnad i skola som hemma och av grannar vid behov. Det var ordning på ett annat vis i skolor och bostadsområden, alla vuxna hjälptes åt även med barn som inte var deras egna.

I dag vågar få vuxna säga till barn som uppför sig illa eller är högljudda i bostadsområden om det inte är deras egna. Ja även då kan de få problem om de för hårt talar till egna barn. Till andras kan de inget säga då dagens föräldrar anmäler, liksom barnen, så fort någon möjlighet ges.

Jag sköter mina barns uppfostran själv påstår många föräldrar och önskar ingen inblandning. Ja dessa dumskallar får skylla sig själva om de då en vacker dag upptäcker att deras odåga till son eller dotter råkat illa ut då ingen vågat bryta in då denne misshandlat, exempelvis, eller blivit detsamma eller annat ofog utspelats.

Finns det konstigare föräldrar historiskt sett än de vi har i dag och kan man se dem som ansvarsfulla? Svar NEJ! Bara överbeskyddande, svartsjuka och handlingsförlamade.

Mental hälsa, vad innebär det i dag?

Även detta är tidsbundet.

För länge sedan sågs den som sade emot övermakten som mentalt sjuk och spärrades in.

Den som inte lydde sina föräldrar sågs även denne som mentalt störd eller med ett annat ord som idiot.

Idiot var ett vanligt uttryck för de som inte sågs passa in. I kyrkböcker mm ses många benämnas som idiot fram till början av 1900-talet.

Mentalt störd, olydig eller ickelämpligt uppträdande, vilket kunde vara att föda barn utan att ha en far till detta, allt sågs som utfört av en idiot.

Hur många av oss i dag skulle ses som idioter om samma bedömning funnits ännu?

Sedan ska vi se begreppet idiot lite mildare då än vad det numera blivit. Störningar av en person innebar att denne var idiot. I dag ses idiot som fullständigt galen, vilket inte var fallet då.

Läker tiden alla sår?

Beroende på vem man är, vilka arv man går omkring med och vilken läkande miljö man lever i blir svaret kanske.

Arvsanlag med svårigheter för att klara av förändring blir negativt i läkande och fodrar experthjälp. Miljö som är dålig för detsamma fodrar även det experthjälp.

Det någon klarar galant klarar en annan inte alls.

Förändringar är spännande tycker en del och får aldrig nog då de inte kan ge något eller ta något på allvar utan ytligt flyter med i livet. Dessa älskar utmaningar och förändringshysterin och speglar vår tid.

Medan andra är tvärtom.

Vem du är vet du troligen. Trygghet är inte allas möjlighet men mångas behov.

Medan motsatsen kanske är lika vanlig i dag.

Vi är alla olika och behövs alla för en balans i det sociala samhälle som idag existerar.

Varför läger kan ses på skilda sätt.

Läger är ett nostalgiskt begrepp för en del men ett skräckens begrepp för många.

Scoutläger, vildmarksläger är något många förnimmer med glädje och nostalgi.

Flyktingläger och koncentrationsläger är begrepp som många får kalla kårar av att förnimma betydelsen av.

På samma sätt är det med många ord eller begrepp. Genom sitt sammanhang kan de ge associationer av glädje eller skräck.

Samma begrepp kan ge både ock beroende på vem som var med på ett speciellt läger. Scoutläger kan ge nostalgisk glädje för en del medan andra som var med på samma läger med fasa kommer ihåg pennalism och mobbing.

Säkert fanns det lägervakter i koncentrationsläger i Nazityskland som njöt av sin tid där. Säkert fanns det personer i vaktstyrkor som fick sitt utlopp av sadism tillfredsställt och därför njöt i fulla drag.

Liksom det fanns och finns motsatsen i alla fångläger och säkert även i flyktingläger.

Beroende på vem man är blir referenser flytande vid en agenda om en speciell händelse eller tid.

Varför har prästutbildningen blivit en kvinnosak i dag

Varför har prästutbildningen blivit en kvinnosak i dag?

Förr fick inte kvinnor bli präster.

Det fanns inga. I dag är prästyrket snart ett kvinnoyrke. Fler kvinnor är män utbildas till präst.

Varför har det blivit så? Varför önskar fler kvinnor att bli präster än män i dag?

Det är en fråga som jag inte har något svar på. Yrket eller kallet är detsamma nu som då. Kanske inte då det gäller makt, men makt och kyrka hör inte ihop. Ödmjukhet och kall till att undervisa Guds ord och Jesu liv är vad som prästkallet handlar om. Självfallet även att vårda och hjälpa den vilsna själen som söker hjälp.

Men varför det i dag blivit en kvinnosak, det som i alla tider varit tvärtom, är en gåta.

Visst ska kvinnor nu som under bibelns tid vara förkunnare, men varför har vår generation av män svikit kallet? Är de inte kallade längre? Är i första hand kvinnor kallade i dag och är det därför att de så sällan fick möjlighet att förkunna under århundradena efter Kristus?

Är det Gud som nu i första hand kallar kvinnor som förkunnare? JA, omöjligt är det inte, tvärtom. Människor hindrade länge kvinnor som förkunnare av ren och skär dumhet. Då vi har en fri vilja önskade självfallet inte Gud att stoppa dessa dumheter då det inneburit icke fri vilja och icke fria mänskliga val utan vi hade blivit marionetter.

Människor tog makt och hittade på egna tolkningar av bibelns texter för att förtrycka människor för egen vinning.

Men det var inte Guds val utan människors val och vilja utifrån missriktade maktanspråk som inte hade med Gud och Jesus eller evangelium att göra.

Canutus Hahn, en av de kända lärarna på Lunds universitet.

Han verkade på 1600-talet och ses som den som ska äras för återupprättandet av Lunds universitet efter stängningen under reformationen på 1500-talet.

Han var professor och även biskop i Lunds stift.

Det är inte länge sedan som Sverige enbart hade två universitet. Lunds och Uppsalas. Självfallet var det då högstatus att ha gått på något av dessa. Vilket berodde på var den gått som sedan önskade anställa en student. Statusen för dessa var under många år en kamp mellan universiteten och ett entydigt svar på vilket som gav högst status skiftade över tid.

Universitetsstudier fram till 1980-talets slut från det att universiteten grundades innebar nästintill garanterat arbete efteråt.

Många gjorde karriär med enbart ett kandidatbetyg. I dag värderas kandidat betyg inte mycket mer än ett gymnasiebetyg. Få får arbete med icke yrkesrelaterad utbildning. Även forskarutbildning inom samhälls och humaniora är många gånger värdelös på arbetsmarknaden i dag om inte vederbörande har kontakter.

I dag har det gått inflation i utbildning. Kan det slå tillbaks så att de som ingen utbildning har kan bli de som drar längsta strået på arbetsmarknaden i framtiden?

De flesta arbetsplatser är i dag unika och utbildar själv sin personal som börjar som praktikanter. Kan detta vara framtiden och universitet åter blir en gräddhylla för fåtalet?

Lukta och avsky, nys och förbanna.

Deodorant, parfym, parfymerade tvätt och sköljmedel.

En förbannelse för oss som är allergiska mot dofter av detta slag. Varför ska det finnas dofter i dessa medel? Andra slag av eländet är schampon och tvål.

Allt rena helvetet för oss.

Varför dölja lukter med andra dofter? Det finns neutrala doftfria sorter av ovanstående. Varför köper inte alla dessa så doftskiten försvinner ur marknaden. En enkel åtgärd.

Sedan finns de, vilka jag inte hör till, som har ont av naturliga dofter från blommor och pollen. Här finns inte mycket att göra mer än medicinera och skydda. Det är förståeligt, dessa kan inte tas bort från en marknad.

Men övriga dofttillägg går att sluta använda och det finns ingen som behöver dofter av onaturligt slag. Även doftljus är rena dumheten. Sedan finns rökarna som röker i ex utrymmen där ickerökare får känna av deras stank.

Trapphus mm är sådana gemensamma utrymmen som borde förbjudas som vistelseort för rökare om de inte kan hålla inne sitt rökbegär tills de kommer ut i luften där de stör så lite som möjligt med sina utsläpp.

Lite tankar runt, mänskligt sett, onödiga produkter.

Förr talades det om förbrytarmänniskan.

Exempel på en läkare som kallade en viss människotyp för detta var den italienska läkaren Lombroso.

Han såg vissa människor födda till brottslingar. Detta utifrån att de hade någon förälder som gjort något fuffens.

Även kvinnor som fött barn som de inte hade en pappa till sågs mer eller mindre som horor.

Då deras döttrar växte upp sågs även de som sådana. Sådan mor, sådan dotter. Sådan far, sådan son. Dåliga anor födda som brottslingar och lössläppta.

Man sökte efter utseenden som visade på brottsliga anor.

Det man söker hittar man, om man vill. Man hittade olika slag skalltyper där en viss typ visade på brottslig benägenhet.

Utseenden som visade på brottslighet. Som visade på ras. Som visade på jude, mm mm.

Människan har alltid velat se sig som en del av något där man sorterar ut det skrämmande och okända som något som är fel.

Det som skiljer från en själv och ens värderingar.

Vetenskapen gick dessa urskiljningsförfaranden till mötes under 1900-talets rasbiologi.

I dag finns fortfarande vi- och dom känslan kvar.

Vår kära Allians rider ännu idag på detta genom att urskilja sjuka och långtidsarbetslösa som dom som är arbetsskygga simulanter och därför ska segregeras hårt om de inte klarar att bryta sitt utanförskap.

Människan är sig lik i alla tider, det är bara metoderna för urskiljning som skiftar, och det som tillåts i en viss tid används urskiljningslöst och oempatiskt utan misskund.

Lokal är viktigt då det gäller arbetstrivsel.

Olika människor trivs och arbetar bäst under olika förutsättningar.

En del trivs bäst i stora utrymmen där många arbetar gemensamt eller gruppvis. Öppna kontorslandskap har även blivit vanligt.

Men för min del avskyr jag dessa landskap. Många gånger störs man av arbetskamratens sorl och prat i sådan miljö.

Men värst av allt är att arbeta i en lokal med några stycken där någon har en radio i gång.

Musik och skrål och koncentrationen försvinner och man blir matt och dåsig. Då får man ta många pauser, gå ifrån för att få tyst och kunna tänka och koncentrera sig.

Nej, tillbaks med små men funktionella egna kontorsrum med fönster.

Här kan man arbeta effektivt.

I industrin finns alltid möjlighet att använda hörselskydd för att slippa musik och skrål. Vilket är mycket värre störningsmoment än maskiner som går.

På kontor kan man absolut inte använda hörselskydd då man då skulle ses som en kuf och knappast höra telefon eller andra elektroniska medels signaler.

Bort med radioskval från arbetsplatser.

Coachning vår tids gissel.

Vart är du på väg?

Har du en plan och vad innebär den? Är den realistisk eller är den konstruerad utefter framgångsteoretikernas ”Du kan” budskap?

Coachning i all ära, men hur realistiskt är det?

Jag tvivlar på denna frälsningslära. Realism är mer konkret. Alla kan inte allting. Alla kan inte peppas till att ta bra beslut för sig själva. Alla kan inte det dessa coachningsläror försöker förmedla.

Det blir ofta fel. När någon som tror på dessa lärors mästare (vilka säkert inte alltid tror på den själva) försöker göra och leva utefter detta och misslyckas. Då blir resultatet än sämre när det gäller självkänslan än innan dessa coacher rörde till tillvaron.

Nej. Realism är bättre än detta hurtiga trams som inte leder längre för någon än vad livet lett utan dessa hurtbullars dumheter. Förverkligandekurser av skilda slag för utvalda grupper har funnits länge nu. Många som deltagit i dessa företags maranatamöten (hallelujamöten utan religionsanknytning) knäcks.

Stoppa hurtbullarna, så människor kan planera sina liv utan uppsträckningar och ledsamheter i onödan.

Logik ologiskt.

Som allt annat ses logiskt handlande utifrån subjektets verklighetsuppfattning.

Logik kan även ses utifrån en agenda bestämd på ett visst forskningsfält.

Logiskt tänkande ska många gånger vara strikt materialistiskt och ska gå att mäta och väga och göra statistik av.

Ologiskt är allt annat som inte godkänts av någon vetenskaplig gren.

I samhället är logik och ologiskt flytande och många förstår inte skillnaden mellan logik och känslomässigt tillfälligt agerande.

Privatpersonen är knappast logisk i sitt handlande eller tänkande. Logik är ett begrepp som används och förstås så gott det går enbart inom olika forskningsgrenar.

Att skapa tecken av ljud.

Det är att skapa förståelse till ett språk som gör att de som delar detta kan kommunicera med varandra.

Att skriva ner dessa tecken som ska symbolisera olika läten i ett gemensamt språk fodrar att den som gjort detta lär ut tecknen för ljuden till andra och att denna kunskap sedan sprids som ringar på vattnet.

Men vad som kan vara fundersamt är hur detta var möjligt utan att ljuden omtolkades teckenmässigt på vägen.

Tänk bara hur omändrad en historia blir om den berättas för någon, denne berättar för en annan osv. När kanske bara ett tiotal berättat denna i en obruten följd har historien förändrats ibland till oigenkännlighet. Det har blivit en ny historia.

Därför är det förunderligt att tecken som betyder olika ljud i ett alfabet kunde spridas och förstås över stora områden i en tid med dåliga kommunikationer. Visserligen var det bara de lärde som fick lära sig detta nya med läs och skrivspråk men nog är det fascinerande.

Varför läsa deckare?

För nöjes skull, javisst.

Men det finns annan litteratur som även kan läsas för nöjes skull och som då ger en ny kunskap.

Deckare handlar ju bara om ett brott och en upplösning av vem som utfört det och varför.

Annan litteratur ger förståelse av verkligheten och ibland även nya infallsvinklar att leva utefter.

Vilket är mest spännande om man förstår detta. Jag anser att fantasi där deckare ingår kommer långt ner på listan.

Jag läser mycket men bara facklitteratur, när jag någon gång försökt läsa annat har intresset falnat mycket snabbt då jag enbart får tanken, varför ska jag läsa detta, det har ju aldrig inträffat eller det lär mig inget.

Inlevelse är unikt i dag.

Kan du med inlevelse förstå din medmänniskas dilemma?

Den långtidsarbetslöse eller långtidssjuke som får leva på mycket små marginaler och ändå acceptera att många ser denne som simulant och lat?

Få kan i dag detta. Man har itutats genom Alliansens politik, med sitt löjliga mantra jobblinjen, vilket i deras version slår iskallt mot de svaga.

När en regering förespråkar iskalla, icke empatiska handlingar mot de svaga, då har de mörka, onda krafterna åter börjat få spelrum i samhället.

Lakejer arbetar för dem, för att slippa bli arbetslösa själva. Människor säljer sig till en grym arbetsuppgift och ursäktar sig med att de gör som staten bestämt.

Den som säljer sig är inte läkarskrået, tvärtom, de arbetar fortfarande för människan och dess vård vid sjukdom.

Det är istället de som sitter på Försäkringskassan som nu är lakejer i ondskans tjänst. Utan förbarmande fullföljer de en omänsklig uppgift mot sjuka, en uppgift de fått av Alliansens teoretiker och ideologi.

Likväl som långtidsarbetslösa får lida pin. Här verkställs eländespolitiken, dock inte av Försäkringskassan, utan av bl.a fackföreningars a-kassa m.fl. som utan större protester fullföljer förödmjukelsepolitiken.

De som drabbas har drabbats mindre tidigare, men även den politik förra regeringen hade med aktivitetsgaranti etc var förödmjukande, så många har gett upp i dag. Ska det vara så i ett modernt samhälle?

Tyvärr så säger merparten av svenskarna ja till detta. De som inte själva har drabbats. Ännu.

Inte behövdes idrott tidigare, däremot behövdes lek.

Förr arbetade de flesta människor kroppsligt.

Alla hade möjlighet att få arbeta mot en ersättning, som visserligen var liten för många, men som i de flesta fall gick att leva på.

Man behövde inte gå på gym eller idka någon idrott för att hålla kroppen i form. Tvärtom behövde man vila när arbetsdagen var slut. Tyvärr var arbetet för många för ansträngande och många blev utslitna tidigt.

Det var för mycket kroppsansträngningar. I dag är det för lite och för mycket usel mat som gör att många går på gym för att hålla formen och även håller en diet.

Överdriven kroppsansträngning förr och för lite i dag gör att kroppen behöver vård. Förr i form av vila, för lite många gånger och följden blev att livet tog slut betydligt tidigare än i dag. Numera välfärdssjukdomar som även dessa tar livet av folk i förtid.

Människan prövas kroppsligen nu som förr. Ordet lagom som vi använder flitigt i Sverige betyder balans, inte för mycket och inte för litet. Men det är ett relativt begrepp med olikartad betydelse för olika människor.

Det som du lägger in i ordet lagom är inte samma som någon annan.

Finns något lagom? Knappast. Varför vi har detta begrepp i svenska språket vet jag inte, men det är unikt och svårt att förstå för ickesvenskar. Liksom det engelska trickster och även den tyske sociologen Ferdinand Tönnies Gemeinschaft/Gesellschaft är svårt att översätta till svenska för att förstå.

Varsamhet, vad är det?

Det bör vara att ta hänsyn till andra och andras ägodelar, men även mot sina egna. Varför förstöra saker, andras eller egna?

Varför såra andra människor? Det enda svar som finns är att många gör det men har aldrig ställt sig frågan varför.

Människan är unik. Den förstör utan att ha någon mening bakom, ibland impulsivt, från en sekund till nästa.

Är då människan en farligare varelse än andra på vår planet? Ja, i så motto att människan gör meningslösa vålds och förstöringshandlingar.

Har människan alltid gjort detta?

Mitt svar är Nej.

Att människan känslomässigt sjunkit så djupt och fortfarande sjunker än djupare, vilket vi ser då våld blivit grövre, beror på att människan i dag lever i en konstlad värld som är helt fel för människan.

Vi skulle som i alla andra tider levt i och med naturen. Där hör vi hemma, hur konstigt det än kan låta för många. Om vi fortfarande gjort detta skulle inte den procent av mänskligheten som ägnar sig år oförståeligt gängbildande, våld och förstörelselusta funnits.

De hade levt som människan är skapad till, i en miljö människan ska leva i, naturen, och kampen för familj, stam och överlevnad hade varit meningen och tillfredsställelsen i livet. Något mer hade inte behövts.

Är mer lämpligt i dag än tidigare.

Förr fanns tabun inom alla områden.

Man skulle uppföra sig enligt en mall som var beroende på om man tillhörde arbetarklassen eller högre klasser i samhället.

Som anställd och beroende skulle man bocka och buga för överheten. Detta skulle läras in under folkskoletiden då man som pojke skulle lyfta på mössan och bocka för lärare och lärarinna när dessa kom gående på skolgården.

I dag är denna sed över, ett hej räcker i dag.

Man skulle inte hoppa i säng med sin älskade förrän kyrkklockan ringt för bröllop. Att bo ihop innan detta sågs som fasansfullt. Barn fick inte födas före bröllop, om så skedde talades det om horunge och stackars detta barn som retades som en sådan under alla år.

Mycket var olämpligt förr som ingen i dag reflekterar över alls.

Lämpligt och olämpligt beteende och uppträdande är beroende på tid och förändras över tiden. Inget är bestående i dag.

Hur allt kunnat förändras så fort i vår tid är en gåta då människan egentligen är mycket konservativ och misstänksam av sig.

Alla har vi leksaker.

Barn som vuxna, alla har vi leksaker.

De är bara olika i många fall. Barn köper oftast eller får sina från leksaksaffärer eller spelbutiker där datorspel säljs. Ungdomar har sina datorer med spel, musikfiler och mobiler med spel mm.

Vuxna upp till ca 50 sina mp3 spelare, mobiler och lotter i spelbutiker, i detta fall ofta i ATG-butiker.

ATG-butiken är även de äldres nöjespalats. Andra har teven som nöjesmetropol på äldre dar.

Allt ovanstående är nöjesting och används som detta. Dagens vuxnas leksaker. Visst, mobilen ex kan även användas som enbart en telefon och användas enbart vid strikta behov. Men telefoner i dag har blivit något mer än förr. Leksaker för vuxna.

När telefoner ringde förr då var det någon som många gånger hade något viktigt att säga. I dag är det samvaro av mycket ytlig karaktär, för att inte tala om alla Sms-meddelanden, som sänds irriterande ofta med korta, lätt missuppfattande meddelanden. Sedan har vi internet med alla communitys mm.

Människan har kommit in i den eviga lekens tidevarv. Alla leker med något. Använder sin tid till onödiga ting och blir stressad av detta. Tiden är förunderlig och människan och dess värden i dag likaså.

Diagnos är subjektiv många gånger.

Många har upplevt att de fått olika diagnoser hos olika läkare för samma krämpa.

Hur är detta möjligt? En sjukdom kan tolkas utifrån vissa symptom. Symptom kan vara likartade för skilda sjukdomstillstånd.

Oftast tolkas ett symptom utefter vad detta vanligast är ett tecken på.

Men då det inte stämmer, vilket uppenbaras då symptomen förvärras eller inte förändras genom den behandling läkaren ordinerat, får diagnosen omtolkas.

Ibland görs detta och behandlingen förändras och symptomen avtar.

Men ibland blir det katastrof då symptomen till slut visar på en livshotande sjukdom och behandlingen startas försent på grund av feldiagnos från början.

Varför det blir så förklaras till viss del ovan. Subjektiv bedömning av läkare innebär att denne ser en viss sjukdom genom att diagnostisera symptomen utifrån sin erfarenhet och förförståelse och uppmärksammar inte vissa symptom eller ställer följdfrågor som kan få misstankar om att det kan vara något annat.

Vi är alla människor. Läkare kan göra en felbedömning. I många fall beror feldiagnos på att patienten litar på att läkaren kan ge en diagnos utan att patienten behöver berätta alla symptom denne upplever.

Patienten ser inte läkaren som en vanlig människa med en viss utbildning utan som en varelse med kunskaper som allvetande och genomskådande. En slags fadersgestalt som tar hand om patienten och vet allt om dennes sjukdom och botande utan att patienten behöver berätta allt. Man lägger sitt liv i en annans händer.

Har du en osynlig vän, skapad av dig själv?

Låtsasvännen,

den osynliga lekkamraten många barn pratar med och leker med i sitt inre finns även hos de flesta vuxna.

Vi spekulerar, diskuterar och resonerar i vårt inre med någon eller något som är vi själva. Men som egentligen är en inre röst som bekräftar att våra tankar är riktiga och rätta. Vi kan kalla denna diskussionspartner en osynlig vän. En lekkamrat vi skapat för att passa oss själva och vårt inre.

Denne kan vara ett dåligt samvete, men även en vän som tar över vårt yttre liv.

Hur många har inte på vår promenad mött personer som har mycket aktiva och levande samtal med sig själva. Högt och ljudligt eller mumlande talar de och för ett djupt diskuterande samtal med sig själva om något, eller vad de ser på sin promenad, med sin osynlige inre vän.

Man kan dock anse att här har denne osynlige vän, lekkamrat tagit för stor plats. Vanligtvis talar människan inte högt med sin inre vän. Oftast är dessa människor mycket ensamma människor som har få eller inga yttre kontakter att resonera med.

Den osynlige vännen, lekkamraten behövs, men får inte ta över.

Fåfängans möjligheter.

Att hålla sig förmer än vad man är.

Detta är fåfänga. Beroende på person och under vilka omständigheter denne lever och verkar är fåfänga för en person negativt medan samma fåfänga för en annan är naturligt och ses som rätt och riktig av omgivningen.

Exempel på de som är och ses och ska vara fåfängliga är divor. Personer som ses och benämns som detta ses inte som negativa utan som något naturligt förekommande, oftast inom artistvärlden.

Många ser med avundsjuka upp till dessa medan de som är vanliga medelsvenskar och är fåfänga ses ned på och skrattas åt i smyg.

Beroende på vem du är blir normer och regler olika. Om du inte konstruerar dig enligt den plats i samhället du hamnat på får du problem.

Se dig själv. Förstå dig själv. Se dig utifrån, först då hittar du din plats och kan konstruera något hållbart som accepteras även av din miljö.

Kan barndomsminnen vara en flyktväg när livet krisar?

Vi har läst om hur livet passerar revy när det tar slut.

Kan det vara en flykt av psyket till en tid när livet sågs som oändligt och slutet avlägset och omöjligt?

Det är mycket troligt. Men hur fungerar det då för de som ingen vacker barndom hade?

Man läser sällan om detta, men troligen upplever de någon rofylld plats där de kunde dra sig undan en mindre bra barndoms upplevelser.

Barndomen är troligen flyktvägen psykiskt för många när krisen fullbordas. Man går tillbaks utvecklingsmässigt till en tidigare nivå som psykologer benämner regression.

Det finns smärtor vi inte klarar, trauman vi måste fly från psykiskt för att överleva. Då har vi enbart tidigare upplevelser att fly till. Det är människans enda möjlighet utöver en stark gudstro.

Högt blodtryck kan vara känslobetonat.

Känslor speglar av sig i kroppsliga symptom.

Det vet de flesta i dag. Att behandla kroppsliga symptom när själen mår dåligt ger aldrig ett helt positivt resultat. Man kan bedöva med psykofarmaka, men inte bota.

Samma sak är det med blodtrycket. Många gånger har en dålig kost, övervikt och arv med vilket blodtryck en person har.

Stress och oro påverkar även. Men i vården ges nästan alltid i första hand medicin mot blodtrycket, vilket resulterar i livslång medicinering.

Jag är övertygad om att om kostförändringar görs skulle färre behöva ta medicin och få önskar väl bli medicinberoende. Att vara det kan resultera i elände om samhället kollapsar och medicintillgången med den.

All vård bör utgå från att få en sjuk att snarast möjligt med alla medel göra denne i ickebehov av medicin.

I dag är medicin första anhalten, då det är billigast att döva och dämpa än att bota, som kan kosta oerhört mycket för samhället, ta lång tid och då måste även patienten samarbeta. Men att få patienter att samarbeta kan vara största problemet. Vi ser ju hur människor i dag fortsätter använda droger fast de vet att de sakta tar livet eller hälsan från sig själva.

Utan patientens samarbete finns bara ett alternativ, medicinering. Många läkare tar till detta i första hand då de är trötta på patienter som inte tror på bot eller lindring utan ett apoteksrecept i handen när de lämnar sin doktor.

Åskådning, vad är det?

Att ha en tro på något.

Vara religiös och kanske be dagligen till en Gud man tror på.

Tryggheten av att veta att en skapare och beskyddare finns.

Jag är själv troende men anser att många församlingar av svenska kyrkan har sekulariserats och blivit navelskådare där tro förändras efter samhällsklimatet.

Man ser sig som en grupp av fasta deltagare i sammankomster mm och där regler antas och ska följas för just denna församling.

Det är svårt att känna sig deltagande i en kyrka i dag då regler och normer förändras kontinuerligt även i kyrkans värld.

Fasta värden finns få och det ses inte behövligt att besöka kyrkan varje helg. Istället ser vissa inom kyrkan det konstigt om samma person kommer helg efter helg.

Jag dömer inte alla församlingar efter detta, men de finns.

Flexibilitet finns därför som ledstjärna idag inom livsåskådning. Åskådning kan därför betyda flexibilitet eller underkastelse av nya normer utan bibeltro men med dogmer därifrån som inte behöver följas för att kalla sig kristen.

En ledare ska passa i sin tidsepok.

Ledarutbildningar i all ära.

Men det som i dag blir en bra ledare är i morgon en passé ledare.

Kraven på hur en ledare ska agera och vara skiftar från tid till tid och politiskt klimat.

Auktoritära ledare i ett hierarkiskt organisationssystem har alltid funnits och fungerat i de flesta fall.

I dag ska det vara demokratiskt och ett tag var så kallade lärande organisationer ett ideal.

Målstyrning har även funnits under ett flertal år och kan väl ses som ideal fortfarande. I dessa organisationer är hierarkin inte så uttalad som i gamla system som kunde ses som diktatoriska.

Men ledare ska passa i sin tid. I en lågkonjunktur där konkurrensen är mördande kan gamla tiders diktatoriska ledare passa bäst. Då måste snabba beslut tas och möten och diskussioner stå tillbaks för diskuterande medarbetarbeslut.

Ledare av skilda slag behövs. Rätt ledartyp för en viss tidsanda är idealet. Ibland demokratisk, ibland diktatorisk. Ibland med lyssnande öra för medarbetarnas önskemål, ibland för att besluta utan misskund med dessa.

När kommer en skolreform av ett slag som speglar vår föränderliga värld?

Kanske den redan finns.

Som allt annat i samhället kanske skolorna och dess förutsättningar i form av undervisning, regler och normer redan ändras oupphörlig och därigenom speglar vår föränderliga värld.

Förändringsivern finns kanske redan här som i övriga samhället.

Nya normer och regler uppstår och omarbetas hela tiden i en allt snabbare takt. Är det så redan? Jag vet inte.

Men som i samhället i övrigt bör det vara så eller bli så. I annat fall lär sig eleverna inte att en regel som gäller i dag kan bli helt annorlunda i morgon.

Det som gäller som praxis i dag kan vara helt fel i morgon.

Inga fasta värden eller regler finns.

Då blir skolan en spegling av samhället och vuxenlivet.

Sociala normer och rättigheter likväl som skyldigheter som ett barn lär sig i första klass kan omkullkastas i andra klass.

Inget kan vara rätt för livet enbart för stunden. Då har vi fått en föränderlig skola som speglar det otrygga och föränderliga samhället av i dag.

Inga fasta värden och omförhandlingar av existerande värden om inte ännu dagligen så flera gånger årligen, ofta i samband med budgetframställningar där politiker ger linjer för hur man ska arbeta i olika förvaltningar mot och för människor.

Husförhören kanske skulle återinföras.

Men knappast som förr av religiös karaktär.

Istället skulle dessa hållas av Försäkringskassan och Socialförvaltningen. Syftet skulle vara att kolla så människor visste om sina skyldigheter och rättigheter.

I dag ses inte bara Socialförvaltningens handläggare som svåra och kalla tjänstemän, vilket var vanligt förr.

I dag ses även Försäkringskassans handläggare som sådana, och det i större mängd än de sociala.

Förr sågs Försäkringskassan som en hjälpsam och trevlig myndighet där man kunde få hjälp. I dag är deras uppgift att så få som möjligt ska få hjälp.

Men för att människor ska förstå paradigmskiftet bör en massutbildning av svenska folket ske så vi alla vet vad som gäller i dag. Det räcker inte med att politiker skallar ut sitt hat mot arbetslösa och sjuka utan att förklara konkret vad som gäller.

Men för att människor ska förstå behövs utbildning och som jag påstår en ny form av husförför där människor kan få raka besked och frågor besvarade.

Vi lever i en ny tid medan många fortfarande i tanken lever i en förgången tid. Paradigmskiftet de senaste åren har få helt kännedom, om vilket man kan höra av bekanta och okända, för att inte ta del av på tidningars insändarspalter. OBS; på dessa kan man dock även läsa sanningen om hur regler i dag skoningslöst slår. Men då sanningen skrivs ut kommer dagdrömmarna snart till tals igen, genom att påstå att vi lever i de bästa av världar, där sjuka och arbetslösa har det lika bra som de som arbetar och har lön.

En stor upplysningskampanj behövs, men vilka skulle vilja stå för den? Knappast Alliansen, skulle de göra detta skulle de få nära 0% i nästa opinionsundersökning.

Vad kan efterbliven innebära?

Efterbliven var förr ett skällsord och den som var detta på riktigt sågs som mer eller mindre en idiot som man skulle låsa in, hemma eller på ett hem.

Alla psykiska handikapp lades in i dessa begrepp. Efterbliven och idiot.

Idiot var ett vanligt tillmäle för ca 100 år sedan, då med många olika betydelser som psykiskt handikappad eller psykiskt sjuk, arbetslös, lösaktig kvinna, fattig m.m. I gamla kyrkoböcker benämnde prästerna skriftligt många som idiot.

Efterbliven såg man som en som inte klarade av vardagen eller att sköta sig själv. Detta uttryck var som vanligast på 1920-70 talet. Lite samband med rastänkande och det hårda klimatet mot dessa grupper i Europa under 1930-50 talet hade betydelse i detta sammanhang.

Idag används knappast begreppet idiot av myndigheter och knappast utvecklingsstörd heller. Dagens begrepp har blivit det mer neutrala funktionshindrad.

Latent, begreppet som man bör tänka på.

Inom dig finns många personligheter och vissa av dem är nattsvarta, andra kärleksfulla.

Beroende på vad som sker, vad ödet har i beredskap, hur miljön du hamnat i är konstruerad har en av dessa personligheter just nu kommando i din personlighet.

En av flera som latent finns inom ditt psyke, skapad av arv och miljö.

Oftast är valet den möjligaste i den miljö och tid du lever under. Men ibland är det inte det och du får problem och även närstående och ibland samhället.

Du får sjukdomar, tar till utvägar som kostar samhället stora resurser i fängelse och anstaltsvård där du placeras.

Du blir kanske uteliggare, kanske miljonär eller vad som helst. Allt kan vara möjligt om tur, öde och konstellationer av möten och arvs- och miljökonstruktion är rätt inom dig just för denna händelse där du kan välja uppstår och du väljer den bästa lösningen för dig och din framtid.

Latenta förmågor och personligheter har vi alla. Vilka eller vilken som gäller vid ett visst tillfälle har vi däremot inte helt kontroll över då vi likt en maskin har konstruerats för att agera på ett visst sätt i en viss situation. Kanske maskin är fel uttryck, datorprogram är nog en bättre liknelse.

Hopp något som kan trösta.

Överlevnadsinstinkten är stor hos människan liksom hos allt annat liv och säkert är det tack vare den som liv existerar.

Liv kämpar för att föröka sig och leva vidare.

Om inte detta fungerat skulle liv inte tagit in föda. Tillfredsställelse och må bra känsla tillhör livsinstinkten.

När den bryts ner, och det gör den mycket sällan, då dör människan.

Liv med intelligens, i vårt fall människan, har livsinstinkten sammanflätad med hopp.

Hoppet om förbättring lämnar aldrig människan, vid sjukdom eller andra misslyckanden.

Om och när den gör det infaller apati, då vissnar människan som en blomma sakta ner och dör.

Att hålla hoppet vid liv är människans överlevnadsinstinkt och många gånger får människan hjälp med detta av sina anhöriga och vänner.

De som inga anhöriga eller vänner har bryts långsamt ner och vissnar bort som en blomma i naturen.

Kan du lätt förflytta din uppmärksamhet?

Kan du lätt och flexibelt flytta din uppmärksamhet från det du håller på med till något helt annat?

Då är du vad som nämndes ovan flexibel och störs inte av avbrytningar när du gör något eller störs när saker förändras i vårt numera starkt förändringsvilliga samhälle där inga fasta värden finns utan bara viljor som motarbetar varandra.

Trygghet är inget flertalet eftersträvar numera utan förändring är vad som önskas och detta enbart för förändringens egen skull.

Kan du inte vara eller låtsas vara flexibel finns du i fel tid.

Din tid har varit och brytningstiden även den. Du upplever kaos. Oförståelse och nostalgi.

Du undrar vem du är. Men frågor av det slaget passar inte in i den tid som är nu. Allt är förflyktigande, inget är värt något, mer än under en kort stund.

Stunderna blir kortare och kortare. Det finns inga mål. Bara sökande efter snabba tillfredsställelser. Vår tid är en tid som ingen kunnat föreställa sig bara för några årtionden sedan. Vart den leder vet ingen och få bryr sig.

Lantbruket var vanligaste arbetet i många 1000 år, vi är präglade av detta.

Alla är vi bönder i generna, med några få undantag. Längtan efter natur och landsbygd finns därför hos de flesta, om man bara tänker efter.

Men likväl ses i dag stadslivet som mer normalt än landsbygdslivet. Varför har det blivit så?

Mycket säkert av tvång då landsbygden inte kunde försörja alla som föddes där.

Rationaliseringen av bondeyrket är ett annat skäl för varför färre kan livnära sig på landsbygden. Men de som fötts där har livet ut en längtan tillbaks till en natur och en miljö som kanske inte är möjlig att uppleva längre.

Jag är en av dessa landsbygdsbor i förskingringen.

Vi är skapta för att leva med naturen, inte att leva i hyreskasernceller.

Utvecklingen, och med den urbaniseringen, har fått många att känna främlingskap i tillvaron. Men hur många medger det? Istället försöker man ta till pseudolivsintressen av skilda slag.

Man vägrar ta sig tid för det man saknar, en natur som kan upplevas. Visserligen blir en naturupplevelse bara en pseudoupplevelse, då den ofta är i en tillrättalagd parkmiljö i en stads utkant.

Men det är ofta det enda som återstår för den som egentligen saknar ett eget hem i naturens sköte, med arbetsmöjligheter i närliggande miljö.

Är du fattig? Det har de flesta människor varit i nästan alla tider.

I alla tider har fattigdom varit det vanligaste tillståndet för mänskligheten. Först under det senaste århundradet har detta förändrats i vissa västerländska länder.

I Sverige lyckades de sämst ställda bilda regeringsdugliga partier och föreningar som tog tag i fördelningen av ekonomiska resurser.

Vi, liksom flera andra länder, bekämpade fattigdom och fattigdomsfällor.

Men ju fler som fick det betydligt bättre desto fler som började se med misstänksamhet mot de som likväl var kvar i fattigdom.

Vi fick efterhand ett hårdare samhällsklimat igen. Bäst hade vi i Sverige under 80-talet sedan började samhällets ideologi förändras i snabb takt. Många hade nu fått en förmögenhet och började skatteplanera och ville minska statens utgifter för att få mer själva genom att skatter kunde sänkas.

Det dröjde dock till mitten av 2000 talet innan det borgerliga blocket lyckades ena sig i en mycket uträknande kampanj för att knäcka nöten om hur man skulle förändra samhället och få folket med sig.

Man tog då hjälp av människans inbyggda rädsla och egoism och lyckades få de nu betydligt rikare svenskarna (än under tidigare eror) att konstruera en syn på de som inte hade arbete som arbetsskygga bidragstagare och sjuka i många fall lika arbetsskygga, och som grädde på moset sänkte man inkomstskatten för de som hade arbete.

En ny giv var kommen. Lyckas och du ska få mer, misslyckas och du får skylla dig själv och leva därefter.

Fattigdomen var återställd och i Sverige likt många andra länder i Europa gick utvecklingen tillbaks till mänsklighetens status quo. En inarbetad och nödvändig fattigdom för att skrämma till lydnad och underkastelse.

Förr utbildades efter behov.

Man utbildade sig eller utbildades för att få ett arbete. Skråväsendet var en form av utbildningsmöjlighet. Fäder och anhöriga andra.

Skolor utbildade från början människor i skriv- och läsandets mystik för att människor i industrialismens början skulle kunna räkna och läsa instruktioner när så behövdes.

Självklart även för att kunna läsa bibeln och därmed få en kunskap om människan och dennes villkor.

I dag utbildas flertalet till ingenting och många till arbetslöshet.

Är det då bättre i dag?

Nej! Det är en lek utan mening med utbildning med inget annat syfte än självförkovran som inte leder till något annat än studieskulder.

Vi leker i dag med allt och alla. Meningslösheten har brett ut sig och ses som meningsfull med mantra som jobblinjen och förändringar av skilda slag i en allt större accelererande meningslös takt.

Laboratorier lekstuga för många forskare.

Doktor Jekyll och Mr Hyde känner väl de flesta till och även skaparen av Frankensteins monster.

Men även i verkligheten har det funnits omänskliga forskare som i sina laboratorier skadat människor och djur, bara för att få veta något de undrat över eller av ren och skär sadism.

Forskare är inte alltid seriösa i all sin forskning, ibland ger de sig in på områden de enbart är nyfikna på, utan att ta hänsyn till om det innebär fruktansvärda plågor för deras försöksdjur.

Även viss medicin som ges till frivilliga kan ge effekter ingen kunnat ana.

All forskning är en slags experimentlusta av samma slag som små barn gör genom att plocka benen av en fluga ex för att se hur den reagerar.

Experimentlusta styr en forskare, ibland över gränser som ingen önskar och som inte har något värde i sig mer än ren nyfikenhet av privat karaktär.

Alla är vi barn av vår tid.