Överlevnadsinstinkten är stor hos människan liksom hos allt annat liv och säkert är det tack vare den som liv existerar.
Liv kämpar för att föröka sig och leva vidare.
Om inte detta fungerat skulle liv inte tagit in föda. Tillfredsställelse och må bra känsla tillhör livsinstinkten.
När den bryts ner, och det gör den mycket sällan, då dör människan.
Liv med intelligens, i vårt fall människan, har livsinstinkten sammanflätad med hopp.
Hoppet om förbättring lämnar aldrig människan, vid sjukdom eller andra misslyckanden.
Om och när den gör det infaller apati, då vissnar människan som en blomma sakta ner och dör.
Att hålla hoppet vid liv är människans överlevnadsinstinkt och många gånger får människan hjälp med detta av sina anhöriga och vänner.
De som inga anhöriga eller vänner har bryts långsamt ner och vissnar bort som en blomma i naturen.
