Att hålla sig förmer än vad man är.
Detta är fåfänga. Beroende på person och under vilka omständigheter denne lever och verkar är fåfänga för en person negativt medan samma fåfänga för en annan är naturligt och ses som rätt och riktig av omgivningen.
Exempel på de som är och ses och ska vara fåfängliga är divor. Personer som ses och benämns som detta ses inte som negativa utan som något naturligt förekommande, oftast inom artistvärlden.
Många ser med avundsjuka upp till dessa medan de som är vanliga medelsvenskar och är fåfänga ses ned på och skrattas åt i smyg.
Beroende på vem du är blir normer och regler olika. Om du inte konstruerar dig enligt den plats i samhället du hamnat på får du problem.
Se dig själv. Förstå dig själv. Se dig utifrån, först då hittar du din plats och kan konstruera något hållbart som accepteras även av din miljö.
2 kommentarer:
Svårt med balansgången, dels att kunna "förneka sig själv" ibland, genom att någon gång då och då ge upp den där jätteviktiga sociala/vardags-rutinen man tycker sig vara tvungen att ha. (det som jag ibland också sorterar under fåfänga)
Samtidigt som man inte bör vara bitter och förakta sig själv,
utan istället trygg i sig själv och kan älska andra människor.
Lurigt.
visst är det så. Balansgången mellan vad som förväntas och man själv förväntar av sig själv eller av andra är svår.
Vad som bör göras är att försöka släppa taget, kontrollen och kraven vilket egentligen är en form av fåfänga det också. Men det fodrar mod och förståelse. Förståelse av att det är fåfänga man utövar och som får andra att bedömma mig fel. Förvisst vill vi alla släååa taget och vara oss själva. kan och är vi det då är vi inte fåfänga.Då är jag säker på att man även är trygg i sig själv.
Fåfänga skapar säkert också bitterhet i längden då det innebär att föreställa sig för omgivningen som något man inte är och att skapa en personlighet man tror ska älskas och bli omtyckt, men som inte är jag blir enbart bitterhet till slut och frustration.
Om man inte är ärlig mot sig själv skapar man en personlighet som drar till sig personer i vänkretsen som även de blir fel.
allt handlar egentligen om att söka efter vem man är, vad man vill och leva därefter då dras rätt personer till mig. Men hur svårt är inte det?
Skicka en kommentar