Universum borde inte kunnat existera efter Big Bang utan borde utplånats lika snabbt som det bildats.

Det förekommer diskussioner av slaget att universum skulle utplånat sig själv direkt efter Big Bang.

Ser man det nyktert kan man förstå varför. Vid Big Bang skapades inte bara den materia vi är uppbyggda av utan även antimateria. Skillnaden i hållfasthet av dessa olika slag är ingen. De skiljer sig åt enbart genom att ha olika elektrisk laddning.

Vår materias elektron med negativ laddning är en positron med positiv laddning i antimateria. Likaså är vår materias proton positivt laddad medan antimaterians är negativt laddad.

Vid mötet mellan dessa olika slag av uppbyggda atomer förintas båda.

Det anses att Big Bang skapade lika mycket av båda slagen ibland talas det om att vissa galaxer kan vara antimateriauppbyggda. Inget motsäger det. Men viss forskning visar att det inte uppstod lika mycket antimateria som materia.

Varför krockar och utplånas då inte atomer hela tiden om det finns antimateria här och där runt oss? Mitt svar är att det inte gör det. Jag anser att något gjorde att dessa skilda slag av atomer eller byggnadsmaterial till atomer redan vid Big Bang skildes åt så att de kunde inte träffa varandra likaväl som magneter stöter  bort sig från varandra.

Därför utplånades enligt mig inte universum vid Big Bang och därför anser jag att vi omöjligt kan besöka en galax eller planet uppbyggd av antimateria. Vi skulle stöts från (likt magneter stöter bort varandra om de inte passar ihop) den innan vi kom nära då vi och våra farkoster är uppbyggda av materia.

Om bortstötning är svaret kan det långt därute finnas galaxhopar uppbyggda av antimateria. En annan tanke är att denna antimateria försvann in i en annan dimension till nästan 100% och där byggde upp ett eget universum.

En annan teori är det skett otaliga Big Bang där just materiaskapelsen och antimateriaskapelsen som en misslyckad tändning från en cigarettändare enbart blixtrat till och allt utplånades omedelbart. Men Big Bang likt livet självt kämpade vidare och tände upp på nytt tills plötsligt ett Big Bang skedde där materia och antimateria separerades omedelbart och universum uppkom.

Ny information om planeten Mars. Sandyner är resultat av levitation nog så uppseendeväckande.

Vi vet att temperaturen på planeten beroende på var vi befinner oss är mellan -153C vid dess poler  och upp till +20C vid dess ekvator vid vissa tider. Atmosfären är enbart av 1% av Jordens atmosfärs täthet.

Is förångas direkt från frusen form här istället som på Jorden blir flytande när temperaturen blir över 0C. Detta på grund av atmosfären låga densitet. Dock kan flytande vatten finnas under ytan på Mars.

Sandkullar och sanddyner på Mars är ett mysterium i så motto av hur de bildats. Vind i en så tunn atmosfär kan inte vara förklaringen. På Jorden däremot är vind förklaringen och mellanstadiet  vatten vid temperaturhöjning över 0C  likaså.

Sand i Saharaöknen på Jorden uppför sig i sandstormar och vindar så dyner o kullar bildas. Men detta är inte förklaringen för dynerna på Mars.

Teorin är att dynbildningen på Mars beror på den låga gravitationen på Mars. Sanden förflyttas genom levitation genom att den  låga gravitationen under  en svag vind.

Hade Jorden haft så tunn atmosfär men likväl den gravitation den har hade sand knappast rört sig. Effekten av vind i så tunn atmosfär här på Jorden hade knappast märkts och inte bildat dyner.

Men enbart ovanstående kan enligt nya rön inte förklara levitation och sandyneformationer på Mars yta utifrån svag vind.

Troligen är anledningen även levitation förekomma genom avsmältning av tunn is och effekten på Mars då är att denna förångas direkt istället för att bli flytande. Har detta hänt i eoner på Mars under dess vår och sommartid kan den svaga vinden tillsammans med detta varit anledningen till Mars sanddyner och sandkullar.

En tidsödande uppbyggnad genom eoner. 

Troligen är detta  formationermas ursprung i annat fall är en förklaring svår att finna.

Jag köper den förklaringen levitation då den ses som att sand lyft upp av naturliga orsaker och ska inte blandas in i gamla dumheter där personer svävade för att skrämma omgivningen eller visa på andar mm  i syfte av att tjäna pengar på folks rädsla och tro på en andevärld.

Andevärlden är troligen som medium upplever det äkta och riktig men däremot inte kommen av Gud utan av Guds motsats det onda. Däremot inga onda ord om något medium de är lurade av ondskan att tro att de arbetar för det goda. Och så trodde jag som lekman även en gång. Lägg även märke till att få medium söker hjälp av Jesus utan istället av andar och änglar. Frågan är varför och en del har även sagt att det blir värre hemsökelser där ikoner och kors finns. Nog är det kusligt och ger frågor om vilken makt det är som är i farten.

Bilden är på dyner på Mars

Det finns olika slag av galaxsamlingar även vår Vintergatan ingår i ett dock ett av de mindre. Men frågan är varför kluster finns?

På vissa platser i universum har tusentals galaxer samlats i stora kluster.

Vår Vintergatan ingår i en relativt liten galaxhop med namnet Lokala galaxhopen med ett fyrtiotal galaxer i närområdet. Medan ex Comahopen har tusentals galaxer. Se vidare om galaxhopar här. 

Tidigare har det ansetts att jättehopar av galaxer likt Copahopen innehåller en centrumgalax vilken till skillnad från övriga galaxer i jätteklustret inte rör sig utan är stillastående.

Men nya rön säger att så inte är fallet utan att även centrumgalaxen är i rörelse.

Det finns även en uppfattning om att en av galaxerna i ett kluster är ljusare än de andra. För min del tycker jag inte det är så mystiskt. Säkert finns ljusskillnader mellan dem alla.

Mellan dem existerar även den mystiska mörka materian och säkert även den mörka energin. Allt i någon form av något slag av mönster vi ännu inte förstår.

Även galaxhopars olikartade storlekar kan ses mönsterbildande både inom sitt kluster och  även i större sammanhang som hoparnas mönster mellan sig i det stora hela. Varför dessa uppbyggnader finns och varför de formats inom sig och i det stora eller överhuvudtaget är en gåta men har troligen en förklaring vi ännu eller aldrig kan förstå.

Bilden är på några exempel på galaxkluster vilka studerats av Hubble och Chandrateleskopet.

Dvärgplaneten Ceres har haft ett hav. Men rester kan ännu finnas under ytan och kanske liv.

Tecken på att stora mängder vatten en gång flöt på  Ceres är tecken på att ett hav en gång funnits här. Kanske inte så konstigt vi har ju redan nu kunskap om hav på en del månar därute. Ett fruset hav på månen Europa exempelvis.

Inget motsäger heller att det under ytan på Ceres kan finnas större underjordiska vattensamlingar kvar från den tiden.

På Ceres finns även tre kratrar (Occator, Kerwan och Yalode) vilka visar att planeten varit geologiskt aktiv. Här finns även ett berg (Ahuna Mons) men bara ett.

Det vatten som troligen finns under ytan kan innehålla något slag av liv, Ingen vet, likt ingen vet om ex om liv finns under isen på Jupiters måne Europa.

Vatten verkar däremot vara mycket vanligt förekommande på de flesta planeter mm i vårt solsystem i någon form och då kan man fundera över om det är likadant på planeter och månar i andra solsystem.

Bilden är på Ceres där man ser en av de så omtalade lysande fläckarna det funderades över så mycket om för några år sedan. Idag anser NASA att det är is och salter som ger denna högreflektion.

Första gången det upptäcks. Asteroid på väg hit från en plats utanför vårt solsystem.

Vad man vet har det inte i vår tid inträffat tidigare. Asteroider kommer normalt från ytterkanten av vårt solsystem. De har sina banor, rundar solen o fortsätter sina mer eller mindre ovala och i längd olika banor inom vårt solsystem.

Men den ca 400 meter i diameter stora asteroid som nu upptäckts vara på väg in i vårt solsystem kommer utifrån.

Den har getts namnet A/2017U1. Den sägs ha den mest extrema bana en asteroid haft i vårt solsystem sedan vi för första gången upptäckte asteroiders färder däruppe. Se en kort filmsnutt på banan här.

Asteroiden (ja vi vet inte säkert om det är en asteroid eller komet) kommer bortifrån riktningen från stjärnbilden Lyran.

Vill man tänka utifrån vanliga tankebanor kan en fantasi vara att det är en kamouflerad spaningsfarkost från en främmande plats och intelligens utanför vårt solsystem. Men det är knappast annat än en fantasi. Dock kommer den överraskande från en okänd plats bortanför vårt solsystem och hur länge den varit på väg är svårt att uttolka om ens möjligt. 

Bilden är en illustration där vårt solsystem ses i mitten och den gula banan är den som ovanstående asteroid har.

Det finns en planet där ute med solskyddsgas där besökande kan känna sig trygga för uv-strålningen( ultravioletta strålningen).

I riktning mot Svanens stjärnbild finns på ett avstånd av 1730 ljusår från oss ett stjärnsystem där en jätteplanet med namnet Kepler13ab finns.

Här regnar det titanoxid på den sida av planeten vilken alltid är bortvänd från sin sol.

 Titanoxid är en kraftfull gas vilken skyddar mot solens farliga strålning. Men samtidigt är den hälsovådlig för människan på samma sätt som asbest.

Kepler 131b har utfällningar i form av nederbörd på nattsidan beroende på planetens storlek och gravitation. Gasen bildas på dagsidan sveper med vindar mot nattsidans kallare klimat där den stiger upp och kristalliseras för att som kristaller likt vår snö på Jorden utfällas som nederbörd. Därefter sveper det vidare med vindar till dagsidan och förångas i hettan här till gas igen och fortsätter därmed sitt ekosystem.

Det finns säkert skilda slag av ekosystem och då inte bara organiska i universum. 

Kanske alla planeter mm och även stjärnor har sitt. Troligen är det så. En balans vilken om den rubbas får följder av skilda slag likt det på Jorden ger just nu med ett rubbat klimat-ekosystem.

Bilden föreställer ett jordiskt ekosystem.

Vad är glas? Kanske inte en så konstig fråga som det låter.

Glas finns i olika upplagor och slag. Men vad kan det klassificeras som. Tiden förändrar glas. Det vet alla som sett speglar av äldre modell.

Det finns tre slag av skillnader på glas.

Glas i fast form är lik den från det stadie det hade i flytande form.

Glas flyter (deformeras) spontant över tid även under mindre tryck än tyngdkraftspåverkan.

Kristallina fasta ämnen deformeras endast som svar på yttre tryck som är omvänt proportionellt mot temperaturen. Ju lägre temperaturen desto större är trycket som måste appliceras på ett kristallint fast ämne för att det ska deformeras.

En ytterligare egenskap som skiljer glas från ett fast ämne är att vid slutet av dess existens kristalliseras glaset så småningom medan ett kristalliniskt ämne inte strömmar eller kristalliserar eftersom det redan är i ett fast tillstånd.

Utifrån dessa kunskaper om glas har forskare i Brasilien på ämnet nu definierat glas som en frusen vätska.

En stjärna därute slukade material till ca 15 planeter i sitt solsystem.

Kronos eller Titan (efter den grekiska gudasagan där denne åt sina egna barn av rädsla för att de skulle döda honom när de vuxit upp) kallas den slukande stjärnan  vilken är lik vår sol och finns ca 350 ljusår från oss. 

Den till hör ett dubbelstjärnsystem i Vintergatan vilket många andra solar däruppe gör. Namnen på solarna är sedan tidigare HD 240430 respektive HD 240429. De rundar varann med en tid av en gång vart 10 000 år.

Det har nu upptäckts att systemets HD 240430 (Kronos alt Titan) har mycket gott om stenmaterial vilket kommit från detta slukande av stenmaterial.  Den andra stjärnan HD240429 (Krios) är oskyldig till slukande av detta slag.

Slukandet innebär att material till ca 15 exoplaneter aldrig blev planeter utan hamnade i stjärnan. Slukande av detta slag har troligast hänt och händer på fler platser. Men bevisbart är det ännu bara här vi sett detta ofog. 

Varför det hänt är skrivet i stjärnorna. Vi vet inte.

Bilden föreställer guden Kronos i den grekiska mytologin. 

Mars har magnetisk svans vilket ingen annan planet har i vårt solsystem.

Mars har som enda planet i vårt solsystem en förvrängd osynlig magnetisk svans. Förvrängd av solvinden.

Svansformen vilken är unik i vårt solsystem är konstruerad genom  solvindens påverkan.

Kan denna svans vara en anledning till att atmosfär och vatten i stora mängder försvann från Mars yta. Frågan är berättigad men om det är så vet vi inte.

Men om vi ser till vissa månar runt Jupiter och Saturnus har dessa inte en svans av detta slag och är mindre än Mars. 

Men likaväl finns stora mängder vätska där. Ex vatten i frusen form på Jupiters måne Europa.

Det finns mer än månen som har en bana i närområdet runt Jorden förutom våra egna satelliter och rymdskrot.

Det finns ett flertal mindre objekt som cirklar runt i banor runt Jorden. Inte bara månen, rymdskrot och satelliter skapade av människan. Ibland har tankar funnits på om det finns främmande rymdfarkoster som övervakar oss därute.

Men så är det inte. Det objekt som är mest stabilt i sin bana runt Jorden förutom vår måne är en asteroid med namnet 2016 HO3 vilken har en diameter av 100 meter. Den ligger i en stabil bana runt Jorden och någon risk för att den plötsligt skulle störta ner på Jorden finns inte. Denna asteroid roterar runt sin egen axel med ett varv var 28:e minut.

Sammanlagt finns det ett tiotal styck små asteroider där ute vilka är relativt lätta att besöka och lära mer av.

Forskare idag är  säkra på att det är naturliga asteroider och inte något spionverktyg eller övervakningsverktyg från utomjordiska intelligenser vilket faktiskt för inte så länge sedan även det diskuterats på fullt allvar.

Bilden visar banan för det största objektet 2016 HO3 och dess förhållande till Jorden. 

Förflyttning blixtsnabbt i tid och rum genom maskhål. Kan bli verklighet.

Ett maskhål är en teoretisk passage genom rymdtid som kan skapa genvägar till långa resor genom universum. Maskhål förutses genom teorin om generell relativitet. Men maskhål innebär även farorna med plötslig kollaps av dessa och vad som då händer med det som just då befinner sig i detta vet vi inte. Maskhålresor innebär hög strålning och farlig kontakt med exotisk materia. Maskhålen kan ses som broar mellan två platser  skilda åt i rymdtid. Men möjliga att nå genom ett maskhål.

Läs gärna mer om maskhål här. Men fast de verkar teoretiskt mycket möjliga har ännu inget hittats. Det anses även att de är mycket små ca 10 ^-33 cm och enbart existerar i bråkdelar av sekunder.  De uppstår överraskande och försvinner lika överraskande igen (idag, då vi inte förstår varför ett uppstår just där det gör det). 

Men teoretiskt kan en resa ske genom maskhål om vi kan kontrollera det vilket skulle  innebära resor till och mellan galaxer på nära nolltid och även resor fram och tillbaks i tiden.

Kommer då människan att klara av detta en gång i en framtid? Tveksamt då det redan nu i så fall funnits tecken i nutid eller forntid som misstänkts komma från en och annan tidsresenär från framtiden. Men kanske ändå. Då förändring av det förflutna bör ge katastrofala följder i framtiden och förändra denna så vi bör även tänka oss att om människan löser tidsresor bör de även förstå att inte röra något i det förflutna eller visa sig som framtida besökare utan bara iaktta och smälta in i den tid de besöker.

Det bör inte åkas tillbaks till platser utan väldigt stora skäl (kanske som historiker)  och som iakttagare då smälta in i den tiden en kort stund eller helt enkelt finnas där ett tag utan att ses av den tidens folk som udda och främmande.

Bilden ska ge en tanke på hur man kan föreställa sig ett maskhål i en förvrängd rymdtidresa.

Framtida månresenärer kan få naturligt skydd från strålning, extrem temperatur och asteroidnedfall i Marius Hills naturliga skyddsrum.

Risken för astronauter som kommer till månen är strålning, temperaturer och meteoritnedslag. En mindre meteorit slår hål på rymddräkten. Månen har inte likt Jorden en skyddande atmosfär eller magnetfält.

Att bygga en rymdbas måste därför om inte denna har mycket starka skydd och inte ska bli enormt dyr att bygga göras där naturliga skydd redan finns.

På månen, i Stormarnas hav,  finns Marius Hills med minst en vulkankupol. Ett naturligt skydd för framtidens rymdstationsbygge. Ett större lavarör.

Hålet ner i marken (se bild ovan) utvidgas till ett större skyddat kanske med flera tunnlar stort utrymme en gång bildat av flytande lava. Liknande men mindre finns även på Jorden.

Att här bygga en rymdstation innebär att de som bosätter sig här under månens yta skyddas från meteoritnedslag, kraftiga temperaturer och strålning utifrån rymden.

Det är något att tänka över. Att inte bara tro att det handlar om som vi gör på Jorden bygga en station på själva ytan och tro att det duger. Nej det finns anledningar till att de månar och planeter inte kan ha liv på ytan. Vi kan inte då förvänta oss att vi bara kan placera oss själva där utan att ta hänsyn till dessa uppifrån kommande faror eller för den delen tyngdlag och gravitation.

OBS kanske på sin plats att nämna att skydd för tyngdlag och gravitation finns ingen möjlighet med nuvarande kunskaper att konstruera. Men låg tyngdkraft är även det en extrem fara för människokroppen om den utsätts för detta under en längre tid. 

Nya rön och tankar om att dvärgplaneten Ceres har organiska innehåll

Ceres förvånade oss alla då dess närområde besöktes 2015 med att ha lysande fläckar på sin yta. Läs mer om asteroiden här.

Ceres ligger i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Ceres  har organiskt material  vilket inte är samma sak som att det finns liv där.

Leror, natrium- och ammoniumkarbonater är något som finns här.

Det har länge förmodats att kometer vilka krockat med kroppar därute haft med sig organiskt material och då planterat detta på planeter mfl kroppar. Kometer innehåller även en hel del fruset vatten.

Men ny forskning visar att en krock av en komet med en asteroid eller dvärgplanet (kanske även större planet oberoende av hastighet) får kometen att utplånas och dess delar att förintas.

Idag är det istället många som anser att det just på Ceres inte handlar om ditkommit organiskt material utan att detta funnits där sedan Ceres bildades för en bra bit över 3 miljarder år sedan.

Men säkert är det inte enbart en teori vilken kan vara sann då den ser ut att stämma utefter matematiska beräkningar utifrån vår nutids kunskapsnivå.

Bilden är på en krater med några av de lysande fläckar som förundrade en hel värld vid Rosettas besök ovan Ceres under 2015.

Det kan finnas bevis på tidigt liv på Mars om vi letar på nya platser

Vi vet att floder och hav en gång fanns på Mars. Likaså en atmosfär. Men inget har visat att det även en gång för 3,5 miljarder år sedan (det är den tiden det handlar om för floder och atmosfär) fanns liv.

Men nu har forskare arbetat fram en möjlig teori för att det kan ha funnits bakterier av ett särskilt slag där under den tiden. Bakterier vilka levt på och haft som föda metallartade mineral. Järn är en av dessa mineral vissa slag av  bakterier kan leva av och bakterier av detta extrema slag kan ha funnits på Mars.

Vi har sett det på Jorden. 

Men vi kan inte bevisa eller visa  om detta skett på Mars förrän vi på plats kan undersöka de platser där ev spår kan finns. 

Så det blir en framtida forskningsstudie. Bilden visar metallfragment på Mars foto från NASA.

Inget säger att BigBang tvunget skulle gett en tredimensionell verklighet för oss att leva i. Det hade funnits alternativ.

Vi lever i en värld där vi ser verkligheten som höjd, bredd och djup. Allt har detta och vi ser det som en naturlag eller som en självklarhet.

Men inget behövde ha blivit så. Vi kunde likaväl levt i en tvådimensionell värld. En värld där det efter BigBang bara funnits längd och bredd. Likt seriefigurer i tecknade filmer med Kalle Anka  mfl hade vi då levt platta men likaväl rörliga i två dimensioner.

Men nu gör vi inte detta och teoretiker har nu försökt förklara vad som hände vid BigBang så att verkligheten vi lever i blev  en tredimensionell värld. De tar den vanliga knuten till hjälp för att förklara detta och läs gärna här om hur de tänkt.

Vi kan även  tänka oss att det kan finnas än fler dimensioner än de tre vi kan uppleva (vi kan egentligen även tänka oss en fjärde i form av tiden)  strängteorin ger än fler. En teori som ännu inte kunnat förfalskats utan kan stämma med sina otroliga 10-26 dimensioner beroende på vilken av dessa olika slag av strängteorier man utgår från.

Guld med storleken av ett jordklot bildat här. Men att hämta det är omöjligt.

Två neutronstjärnors kollision sågs för ett tag sedan. 

En neutronstjärna är slutstadiet på en stjärnas liv men vid en större storlek av stjärna slutar det inte här utan då inträffar en supernova.

Men i detta fall var det två neutronstjärnor som kolliderade och i sådana fall bildas mycket tunga grundämnen som guld, platina, uran och bly.

Det var en mycket intressant händelse vilken resulterade i en gravitationsvåg vilken kunde mätas från oss. Guld av ofantliga mängder bildades vid smällen. Guld lika mycket som ett  jordklots storlek.

Avståndet till händelsen är 130 miljoner ljusår bort från oss så det är en gammal händelse vi ser.

Men likväl spännande och lärorik. För mer utförlig information om upptäckten och händelsen läs mer från Hubbleteleskopets nyhetssajt.

Iskalla regn utlöses på Saturnus måne Titan och översvämningar blir följden

Likt på Jorden stormar det rejält även på Titan. Sjöar översvämmas och floder forsar över annars snustorra slätter.

Inte är det ofta men ca vartannat Titanår sker det vilket innebär ca en gång vart 50:e jordår. Ett titan-år är 29,5 jordår.

Skillnaden är att det inte är vatten som regnar här utan metan. Iskall metan. I övrigt är det samma sak där som här det regnar och stormar ibland.

För mer information om hur regn uppkommer på Titan se följande länk. Bilden visar hur det kan se ut från en sjöstrand på Titan med Saturnus i skyn ovanför.

Sökandet efter en saknad partikel för att förklara universum har hittats i den upplaga den måste finnas

Sedan tidigare vet de flesta att det saknas 95% av materian och energin i universum.  Det handlar om den mörka materian och energin vilken ska finnas men ännu inte hittats. Sökandet pågår för fullt.

Men detta är inte allt för att förklara universum och effekterna av detta och på oss. Även Baryoner saknas. Exempel på baryoner är neutroner och protoner. 

Partiklar bestående av kvarkar. Svårt? Javisst vi får helt enkelt som lekmän enbart förlita oss på forskares påståenden att det saknas baryoner i vår värld.

Nu har de dock hittats och då på platser man antaget att de kunnat döljas. Mellan galaxerna har de 50% antagits finnas och nu funnits vilka med all säkerhet visat sig i form av svaga strängar mellan galaxerna. De är så svaga att de tills nu  varit svåra att upptäcka.

Men nu har det skett läs mer om upptäckten och numera upphittandet av det saknade.

Jag kan inte låta bli att fundera över strängteorin när jag läser hur dessa fibrer eller strängar tunt sveper mellan galaxerna. Men det är kanske långsökt.
Bilden försöker illustrera strängteorin med dess alla dimensioner.

Exoplaneter hittas lättare runt unga stjärnor.

Runt unga stjärnor där dammhöljen av stoff bildat ringar är det lättare att finna stora  exoplaneter.

Planeter vilka kretsar runt sin sol på längre avstånd från denna än kanske liv kan existera.

Att små exoplaneter kanske döljs bland damm och stoff bland unga stjärnor är kanske inte så konstigt om nu de finns i detta hölje svåra att upptäcka med de instrument vi har idag.

Större exoplaneter är lättare att se beroende på att dammet dämpar ljuset från solen och gör att det blir enklare att se de svagt lysande stora exoplaneternas skuggor. Storleken har betydelse genom att en större planet ger större skugga. De exoplaneter som hittas är ofta gasjättar  större storlek än vår största gasjätte här i vårt solsystem, Jupiter.

Kanske, om de nu finns intelligenser på andra solsystem de då i första hand genom sina teleskop  skulle hitta Jupiter i vårt solsystem och ha svårt att finna övriga planeter här.

Bilden ovan är på Jupiter. Kanske den enda ev utomjordiska intelligensers teleskop kan ha hittat just på grund av sin storlek. Om de nu finns och sökt exoplaneter i vårt solsystem.

Haumea en dvärgplanet i Kuiperbältet hade en överraskning för astronomerna att visa upp.

Tre gånger mindre än Neptunus finns Haumea därute i samma bälte av himlakroppar där även Pluto finns.

Pluto har det inte men Haumea har det, en ring. Likt Saturnus och i viss mån även Neptunus och Uranus vilka ha ringar har det för första gången hittats en ring runt en dvärgplanet och det ute i det avlägsna Kuiperbältet.

En överraskande upptäckt. Det var när en avlägsen stjärnas ljus i bakgrunden låg i ett läge från oss sett som ringen kunde skymtas.

Kanske är ringar av damm och stoff något vanligare än vi tidigare trott runt planeter och kanske även asteroider. Egentligen är det inte konstigt att dessa små partiklar fångas upp av större kroppar och får en egen bana runt dessa efterhand som dessa partiklar  blir fler och attraherar varandra och en ring bildas.

Bilden föreställer Haumea som vi antar den ser ut på nära håll.

Eridania ett urgammalt hav på planeten Mars

En gång fanns ett stort hav på Mars med en vätskemängd av 210 000 kubikmeter.

Inget säger att detta hav innehöll liv men ut i havet läckte från berggrunden mineral vilka skulle kunnat gett liv.

Det läckte ut från berggrunden ca 3,5 miljarder år tillbaks.

Men vattnet avdunstade och  liv uppstod troligen aldrig till skillnad från på Jorden.

Troligast därför att det på Mars finns för låg tyngdkraft för att flytande vatten skulle kunnat  behållas utan istället avdunstade det upp i rymden snabbare än det kunde bottenfrysas.

Men fynden av händelseförloppet i Mars barndom är indikationer på hur det en gång  troligen även  hänt på Jorden. Skillnaden här blev däremot att vätskan kunde stanna kvar och liv efterhand kunde uppstå och allt därefter utvecklades till vår tid.

Men jag undrar ändå hur vattnet kom till på Mars och här i de stora mängder de en gång enligt beräkningar fanns. Varför avdunstade inte  vattnet omedelbart om nu de mängder uppstod beräkningar visar och hur kunde dessa mängder först finnas? Eridania är inte heller det enda havet som en gång fanns här. Allt är ett stort mysterium.

Bilden är från Eridania-regionen på Mars.

I stjärnbilden Luftpumpen finns en vacker stjärna vilken bubblar upp ljusfenomen

På södra stjärnhimlen finns stjärnbilden Luftpumpen (Antlia) med en röd stjärna vars sken är av varierande styrka vecka för vecka. En stjärna som fått namnet

U-Antliae. 

För ca 2700 år sedan kastades stora mängder material snabbt ut från stjärnan under en kort period. Ett tunt skal av detta bildades runt stjärnan vilket Alma-teleskopet nu har upptäckt.

I detta bildades bubblor vilka ger effekten av varierande ljusstyrka över tid.

Forskare önskar förstå den kemiska uppsättningen hos stjärnans skal och atmosfär, samt hur skalet bildats när stjärnan förlorade materialet för att förstå liknande stjärnors handlingsmönster och bubbelsken.

Forskare vill förstå hur stjärnor utvecklades i det unga universum och även hur galaxer  och stjärnor utvecklas med tiden. Omgivningarna runt stjärnor likt U-Antliae visar en rik variation av kemiska föreningar med innehåll av kol och andra grundämnen. Mycket av detta stoff bidrar med upp till 70 procent av stoftet och dammet mellan stjärnorna därute.

All kunskap har som mål att bättre förstå den verklighet vi finns i.

Gåtan om varför solens corona är mycket varmare än ytan på solen kan vara löst

Solens yta har en temperatur av ca 5500 C medan yttre delarna av dess atmosfär dess  corona har en temperatur av ca 1-3 miljoner grader Celsius.

Nu diskuteras om inte nanoflares ligger bakom detta fenomen. Små från oss osynliga uppkastningar av soleruptioner vilka ger dessa effekter av temperatur i coronan.

Vi har inte teleskop av den beskaffenheten att vi kan se eller bevisa existensen av nanoflares men troligheten att de finns är mycket stor.

För att ge en ytterligare temperatur från solen bör kanske nämnas att solens centrala delar eller kärna har en temperatur av ca 15 miljoner grader Celsius.

För ytterligare fakta kan nämnas att det ibland sker en temperaturhöjning lokalt i coronan på upp till 40 miljoner grader Celsius

Proxima centauri b en exoplanet med ett grönt sken vid polerna

Planeten finns vid vårt solsystems närmsta grannstjärna Proxima Centauri och är en exoplanet där livsmöjligheter inte kan uteslutas.

Planeten ligger betydligt närmre sin sol än vad vår Jorden  gör vid solen. Ca 20 gånger närmre. Proxima Centauri är en röd dvärgstjärna Planeten Proxima Centauri b är något större än Jorden och det är mycket möjligt det är en stenplanet och att där finns vatten.

Ett år där är bara på 11.2 jorddagar. Den röda  solen  är mycket aktiv och avger farlig strålning vilket gör att liv troligen inte kan existera på planeten.

Nord och sydpolen här skimrar av grönt starkt ljus. Misstankar finns att detta gröna sken visar på att det finns syre i atmosfären och intensiteten i detta gröna beror på den stora aktiviteten från moderstjärnans strålning.

Men inget av detta visar att det kan finnas liv på planeten den starka strålning genom närheten till modersolen är nästan säkert en garanti för att liv inte kan finnas fastän syre troligen finns i dess atmosfär antaget genom det gröna sken polerna uppvisar.

Bilden är en trolig bild av hur det kan se ut på och från planetens yta med sin röda sol i skyn.

Vår måne hade en gång atmosfär.

Hur många har  i nutid trott att månen har eller har haft en atmosfär? Få mycket få anser det idag mot hur många som tidigare trott det för bara ca 100 år sedan då en hel del kunde tänka sig att det fanns månmänniskor.

Men likväl bör vi tänka om då det gäller atmosfären. Detta då nya rön visar att det funnits en atmosfär på månen,  i månens barndom för ca 3-4 miljarder år sedan.

Det var en tid med stora vulkanutbrott både på månen, Jorden och övriga planeter och månar därute.

Allt var nytt och oroligt med meteoritnedslag, vulkanutbrott och jordbävningar. Ytorna hade inte alltid svalnat och ytans struktur var lättrörlig.

Det var vulkangaser som bildade atmosfären genom att det bildats så mycket gaser på månen genom alla dessa oupphörliga utbrott  att gaserna inte hann sippra ut lika fort som nya bildades genom månens låga dragningskraft. Men precis som på Mars försvann det mesta av atmosfären ut i rymden efterhand. På Mars finns dock något kvar av atmosfär och på Jorden sipprar mycket lite ut. 

På månen finns ingen atmosfär kvar. Det var en tillfällig atmosfär som fanns på månen. 

Det blir mer och mer troligt att Planet 9 finns därute.

Idag anser fler att det är otroligare att Planet 9 inte finns än att den finns. 20 gånger längre bort från solen än Neptunus anses planeten ligga.

Sedan vissa svårförklarliga fenomen därute behövt en ytterligare planet därute för att förklaras har diskussionerna om denna mystiska Planet 9:s vara eller inte vara förts allt oftare. 

Nu ses det snart omöjligt att förklara de fenomen man ser om den inte finns därute.

Se följande länk för att läsa mer om varför bevisen för dess existens blivit fler.

Att sedan hitta den är en  tidsödande och lång process.

Varför den finns är en annan fråga. Inget säger att den alltid funnits därute i vårt relativa närområde. Troligast är att det är ensam planet vilken fångats in av vårt solsystem och parkerat därute.

Säkert är det en spännande värld att utforska men svår att undersöka i mörkret därute.

Hjälp till med bildidentifiering av bilder på Jorden tagna från rymden

Internationella rymdstationen ISS tas det mycket bilder från av Jorden med syftet  att se förändringar av klimat, växtlighet väder, mm.

Men dessa bilder är ett tidskrävande arbete att lokalisera vilken exakt plats dessa visar. Mängden bilder är även stor.

Det önskas hjälp av frivillig allmänhet genom att dessa får använda ett datorprogram till hjälp för att  identifiera bilderna. Det är öppet för alla att hjälpa till. Se länk här om du är nyfiken på att vara med i projektet.

Jag själv undrar varför GPS inte fungerar när fotona tas? Men jag är väl inte helt insatt i var och hur GPS fungerar för att förstå att det inte fungerar med varken GPS eller lasermätning när bilderna tas utan att istället platsen som visas efteråt måste identifieras på annat sätt. Kanske det beror på att kamerorna och tekniken på rymdstationen inte är av absolut dyraste och avancerat format.

Kom med till Mars med ditt namn där vulkanerna är 1000-tals år äldre än Jordens.

NASA erbjuder åter alla som så önskar att få sitt namn medföljande på en färd till Mars. 2018 i mars månad sker avgången då farkosten Insight tillsammans med ett antal vetenskapliga instrument plus säkert minst en miljon namn ska landa på planeten under november 2018. 

Tidigare erbjudanden om detta var 2015 på ett mikrochips på den färden med ca 800 000 personers namn. Mitt var ett av dem. Nu ska två chips fördubbla möjligheten så fler kan få sitt namn med denna gång. Senast 1 nov 2017 måste intresserade ha antecknat sig. Se här hur.

Marsnyheter kommer ofta numera och en av de senaste är att vulkanerna på Mars är 1000 gånger äldre än dess jordiska motsvarigheter då de vuxit till sig betydligt långsammare på Mars. Mätningar av lavaströmmar har visat detta. 

För en utförlig rapport om denna nyhet se följande länk där en fyllig information om hur forskare kommit fram till detta förklaras.

Många forskare anser att det var i varma dammar det läckte ut det som senare skulle få liv att uppstå.

Det anses av en del ha varit meteoriter som haft med sig livets byggstenar till Jorden.

Detta ska ha hänt för cirka 4 miljarder år sedan. Jordens vulkaniska karaktär då innehöll varma källor likt idag på vissa platser finns de fortfarande kvar. Exempelvis på Island.

Troligen var de många fler då och på många  platser någon gång har minst en meteorit fallit ner på Jorden och hamnat i en av dessa källor.

En meteorit vilken innehöll byggstenar för att få liv att uppkomma efter hand.

Detta genom att värmen i denna grumliga källa  med diverse ämnen fick stenen att läcka ut sitt material och föreningar uppstod vilka i senare tider fick det första livet att uppkomma. Därefter var livsprocesserna och skapelsen klar för liv och evolutionen likaså.

Det är forskare på Max Planckinstitutet och forskare vid MCMaster institut som gemensamt kommit fram till denna teori. Om teorin stämmer vet ingen men den fungerar i tanken. 

Det är bara att fundera över den och sedan ta eget beslut om det är något som man kan tro har hänt. Själv är jag tveksam det låter för mig lite fantasifullt och långsökt. För mycket slumpartat händelseförlopp och antaganden. Tror själv att livets början är mer komplext och svårförståeligt.

Besvikelse över att freon 40 (klormetan) hittats vid en ung stjärna och en komet.

Almateleskopet och ESAsonden Rosetta har funnit det man hoppades inte fanns på de platser detta nu hittats. Molekylen freon 40 (klormetan).

Det har hittats 400 ljusår bort i ett ungt stjärnsystem med namnet IRAS 16293-2422  och på den kända kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko vilken Rosetta sände många bilder från vid sin undersökning där 2014.

Klormetan vilket jag föredrar att kalla det är en organisk molekyl vilken ansetts enbart finnas där organiskt liv eller material finns.

Att det nu hittats på platser där detta är omöjligt visar att molekylen kan finnas på platser där inget organiskt liv existerar.

Det är en besvikelse då detta gör att denna molekyl inte är något man ska leta efter på planeter därute för att bekräfta möjligt liv. Det ger även en fundering över vilka fler molekyler av organisk typ som vi kallar dem som finns därute vilka även dessa inte på minsta vis ger bevis eller säkra antagen på liv därute.

Därav besvikelsen i dagens forskarvärld under sökningen av liv på exoplaneter och i förlängningen misstanken av att fler molekyler blir värdelösa som indikator för liv.