2018 ska första steget tas för bygget av världens största och känsligaste radioteleskop. ET söks på än större allvar sedan.

Inte ger man upp ET ska hittas om han finns. Är vi ensamma eller inte? Forskare vill ha svar. Ett nytt steg ska tas för att med betydligt känsligare instrument än hittills söka vidare.

Ett jätteteleskop som söker av rymden ska byggas. Radiofrekvensers svagaste signaler ska sökas.

Bygget ska ha antenner i både Sydafrika och Australien. Detta ska ge ett jätteradioteleskop vilket bör finna det som finns där ute utifrån vad vi kan bygga just nu här på Jorden. Om nu något finns att hitta.

Men tron på att något ska hittas är stor. Med detta finns risken att övertolka signaler. Men det får framtiden utvisa.

Första fotot på en blå jetstråle taget från en astronaut i rymden.

För första gången blev en så kallad blå stråle avfotograferad från rymden. Vad är då en blå stråle? Jo följande.

"Blå jetstrålar (engelska Blue jets) börjar på åskmolnets ovansida och expanderar som en jetstråle till en halv mils diameter, de når ca 8 mils höjd.

De rör sig med ca 100 km/s och varar i ca 250 millisekunder." citerat från vikipedia.

Det unika fotot vilket kan ses här är fascinerande.

Hur dessa urladdningar uppkommer och varför är en gåta ännu likt mycket som har med åska att göra.

Resor kräver konstgjord gravitation i skeppen. Annars blir det människovrak som landar på Mars i framtiden.

Men hur konstgjord tyngdkraft och gravitation lik den på jorden ska skapas och ge en bra miljö i skeppen vet ingen.

Men detta måste lösas innan skepp sänds längre ut med människor än till vår måne.

Annars är risken att människan kollapsar vid ursteg på annan himlakropp vid utträdet från landningsmodulen.

Muskler förtvinas annars snabbt och balanssinnet vilket inte får signaler i rymdens tyngdlöshet ger bakfyllekänsla vid återinträde till tyngdkraften.

Blodtrycket ökar och blodvolymen minskar. Kroppen tar stryk. Urkalkning av skelettet är en biverkning av rymdresor.

Hur Marsresor ska kunna göras i verkligheten med människor om inte konstgjord livsmiljö i rymdskeppen kommer att finnas är en total omöjlighet. Såvida vi inte önskar landstigning av frånvarande svaga människoliknande varelser utan kraft vid landningen där. Men människovrak är meningslöst att skapa bara för att visa att människan landat på Mars.

Elon Musks vilda entreprenöridé. Atombomba Mars.

Elon Musk,  den ibland  galna entreprenörens vilda idéer har ibland förverkligats till en affärsidé som fungerat.

Fungerat har satsningen på rymdföretaget  Space X och elbilföretaget Tesla motors.

Han har stora planer på att sända människor till Mars. Om han själv ska med dit är okänt. Han uttalade sig i amerikansk teve om marsplanerna där han var helt enig med fakta att Mars kolonisatörer i början måste leva i stora glaskupoler.

Men för att påskynda en livsduglig yta där Mars  innevånare kan leva utanför dessa kupoler är  hans idé att bomba polerna med atombomber. Detta skulle förvandla Mars snabbast till en livsduglig planet. Det skulle enligt honom smälta isen och frigöra koldioxid vilket är startskottet under vilket en enligt honom det skulle skapasaen miljö människan kan leva under.

Då undrar man om nu detta fungerar hur många atombomber som  måste släppas? Hur stora och blir inte radioaktiviteten hög i det vatten som eventuellt frisläpps?

Det är frågor som måste lösas innan detta förslag förverkligas. Om det nu gör detta, jag tvivlar. Det finns för många frågetecken. Men som sagt om lite galna entreprenörer får fria händer och stater på Jorden inte kommer överens om vem som ska bestämma på främmande himlakroppar då kan allt hända i framtiden.

Snart kan Jedis svärd i "Stjärnornas krig" av ljus troligen byggas i verkligheten.

Att bygga molekyler av ljusfotoner kan verka science fiction.  Men fiberoptik var en gång detsamma. Istället att som nu ljus måste omvandlas till elektroner vid målstationen och där ge information kan i framtiden ljusfotoner direkt utan omvandling bli direktlänk.

När detta kan ske är steget inte långt till att bygga objekt av fotoner. Exempelvis Jedis svärd i  "Star Wars".

Vi kommer dit förr eller senare. Ännu är det bara en idé hos teoretiska fysiker. Men allt börjar med idéer och en dag förverkligas de oftast.

Vad som fattas i praktiken ännu är att låsa fast två fotoner med varandra. Men  därefter kan byggena av ljus börja. Fasta ting av ljus.

New Horizon sänder nya bilder från Pluto och kommer så att göra under en längre tid. Det finns många bilder kvar från passagen av Pluto som ännu inte tolkats.

Förvånade forskare upptäckte isberg i en storlek av 3500 meters höjd. Det är att jämför med klippiga bergens bergstoppar på Jorden.

Nu har ytterligare bilder setts. Lika förvånande. Det ses mörka förhöjningar i form av stora åsar vilka ses som formade av vind och med utseende som sanddyner på Jorden.

Nu frågar man sig om detta kan vara riktigt vindar vilka formar dyner  kan knappast uppstå i en tunn atmosfär . Kan atmosfären varit tjockare tidigare är en fråga?

Kanske. Mycket har förändrats i planeters historia. Se på Mars vilken haft hav en gång.

Men troligast ändå anser jag det vara att de mörka sanddynlikande formationerna är rester efter lavaflöden vilka stelnat under sin tröga rörelse och då formats som sanddyner av vinden på  Jorden

Första bilden på hur planeter är under bildande runt en stjärna.

För första gången har en bild tagits på hur planeter bildas runt sin sol.

Stjärnan det handlar om  finns ca 450 ljusår från Jorden i stjärnbilden Oxen.

På bilden kan man se cirklar i skenet från stjärnan. Cirklar vilka visar planetbanor. Stjärnan är ung därför är troligast planeterna fortfarande i bildningsfasen.

En unik bild. Inget liknande detta har tidigare fotograferats.

Mars har stora mängder is efter en tid då vatten brusade här. Jätteisfält i storleken av Texas och Kalifornien tillsammans har upptäckts.

Mars planeten med atmosfär och vatten. Det var en gång vad som fanns här. Rinnande vatten. Sjöar, hav och floder.

Vad som sedan  hände och varför vet vi inte. Klimatet blev kallare och vattnet avdunstade eller frös till is. Atmosfären blev tunnare.

En lika intressant fråga är varför vattnet och atmosfären stannade kvar på Jorden. Minst lika intressant är även varför det uppkom vatten och atmosfär på Mars då denna planets yta  inte har samma temperatur som Jordens yta på grund av Mars längre avstånd till solen.

Kan bältena runt Jorden ha betydelse van Allen bältet med flera? Avståndet till solen har det inte. Skulle det haft det hade inte flytande vatten aldrig  funnits på Mars yta.

En ny upptäckt på Mars är att det nära ytan på planeten mellan nordpolen och ekvatorn finns ett isfält lika stort som staterna Kalifornien och Texas.

Vattnet som en gång fanns flytande på Mars har frusit och sedan täckts av damm genom årmiljonerna  säkert finns även på djupare nivå grundvatten och detta kan ev vara flytande beroende på djupet.

För en miljard år sedan uppstod en kosmisk tsunami vilken effekter syns än idag.

Ett kluster av galaxer innehållande gamla röda stjärnor mm krockade för en miljard år sedan. Synen kan ses på natthimlen som en våg och liknas av astronomer som en kosmisk tsunami.

Genom denna krock hände det forskare först aldrig trott vara möjligt. Att denna krock var början på ett bildande av en ny galax av nya stjärnor. Vissa jättestjärnor vilka  funnits enbart en kort tid för att sedan explodera till en nova.

Ett stort antal hamnade  i novatillstånd på grund av den otroligt snabba stjärnbildningen vilket inte enbart ger positiva effekter. Andra blev material till  nya stjärnor med livslängd som vår sol eller längre. Säkert bildas eller bildades även planeter här.

De förstörda stjärnor som i en otrolig hastighet förstörs genom denna kosmiska tsunami ses därför födas på nytt till helt nya stjärnor. Med vissa undantag av de som förblir nova.

Händelsen utspelas långt från vår vintergata och kan inte ses utan skarpa teleskop eller av Hubble  rymdteleskop.

Fenomenet finns i galaxhopen benämnd CIZA J2242.8 + 5301 vilken finns synlig från norra halvklotet i den svagt härifrån synliga stjärnbildenLacerta (Ödlan) 2,3 miljarder ljusår från Jorden själva tsunamin började för ca 1 miljard  år sedan. 

Lifta med asteroiden snart möjligt för enklare landning

Det är inte lätt att landa på en asteroid. Det fick vi se när Rosetta landade på kometen 67P. Det blev inte riktigt optimalt och farkosten hamnade i radioskugga och solskugga under et tag.

Nu har en ny idé börjar växa fram. Idén att lifta med asteroider för att sedan med hjälp av lina dra sig in mot dess yta och landa på en bestämd plats.

Med harpunliknande verktyg ska farkosten skjuta sig fast och sedan hala sig in till en bra landningsplats när tiden är inne och då sakta sjunka ner o landa säkert.

Problemet med porös yta på asteroider likväl som kometer bör då inte vara ett så stort problem som när farkosten kommer i högre hastighet och riskerar halka på ytan eller sjunka ner snett eller kasa ner i ravinliknande öppningar.

Rosettas något misslyckade landningsplats har gett idén ovan till framtida landningar på mindre himlakroppar av poröst eller ojämnt  material.

Kan man utläsa likheter i galaxerna. Är de likt människan etc samma schema som upprepats? Ett slags galaxers livets eller verklighetens DNA.

Stjärnors massa skiftar och beroende på massa är deras livslängd innan de förändras.

Men forskare har nu börjat fundera på om galaxers stjärnor är ungefär likartade, Likartade i så mått att det finns samma antal i procent av stjärnor i denna med olika massa.

Ex lika många av samma slags stjärnor med samma massa i varje galax. Räknat i procent. Massa skiftar däremot från olika stjärnstorlekar med ca 1000 gånger.

Därför är tanken fascinerande men ändå trolig.

Universum kan ha bildats eller skapats ur en och samma kod. Nog kan man kalla det kod. Galaxer bildades, stjärnor och planeter. I såfall bör koden tvingat fram likheter likt i människans arvsmassa. Vi vet att det i varje hittills funna galax finns ett svart hål i mitten. Detta visar på  likheter i uppbyggnad och troligen kan massa och procent vara en annan likhet. Kanske även planeter i dessa hopar,  vem vet?

Kanske allt skapats ur en liten punkt vilken var ett svart hål.

Bilden ovan visar vår granngalax Andromeda.

För 540 miljoner år sedan skapade evolutionen en massdöd. Nu skapas en ny.

I 3 miljarder år var encelliga organismer de enda levande varelserna på Jorden. När en del av dessa utvecklades till att använda solljuset som energikälla och det då skapades syre som giftkälla i atmosfären slutade allt med en massdöd av många organismer för 540 miljoner år sedan.

Syre var et gift för den tidens organismer skapat genom att evolutionen skapat organismer vilka använde syre för att leva. Dessa organismer blev fler samtidigt som tidigare organismer dog ut därför att syre i atmosfären var ett gift för dem.

Det första massutdöendet var ett faktum. Fler följde. Men syre blev källan till ett helt nytt ekosystem av varelser som behövde detta för att leva och växter vilka producerade syre. Vår tids livsmiljö kom till.

Idag är vi inne i en ny tid av massdöd av arter och vad som startat detta är vi. Människans påverkan på atmosfär och livsmiljö genom sin utveckling av produktion av alla slag och föroreningar i luft, vatten och mark.

Vi skapar därför det mest kraftfulla nya ekosystem någonsin vilket vi inte vet hur det kommer att gestalta sig i framtiden.

Evolutionen skapade oss människor troligen om vi ser det krasst för att accelerera evolutionen mot nya skapelser och förändringar likt tidigare genom föregående massutdöd. Historien återupprepas och kommer så att göra så länge Jorden finns.

Vi är ingen slump. Vi behövs i massutdödandets tjänst för att nya former av liv ska uppstå och nya ekosystem. Detta vilket skapades som evolution har inget slut förrän allt går under. Det är ingen slump att vi människor använder naturtillgångar som vi gör vi är skapade att göra detta i evolutionens tjänst.

Skapade att förändra men även skydda vilket inte är motsatser i massutdödande och nya ekosystem vilka vi inte kan eller ska få kontroll över. I livets byggstenar finns förändringsviljan inbyggd.

Bilden ovan föreställer bakterier som inte tål syre levande på stort havsdjup.

Misstankar finns att det bortom Pluto finns en större planet idag kallad planet X.

Ute i Kuiperbältet bortanför Pluto dit nu New Horizon efter sin lyckade resa till Pluto nu är på väg söks nu nya rön.

I bältet ska farkosten om allt går bra och inga nya planer görs fotografera asteroiden 2014 MU69 se min blogg 22 september.

Bältet i sig rymmer ca 1500 objekt. Vi får hoppas att det objekt som valts ut är ett spännande objekt och att vi inte missar det verkligt spännande objekten.

Men misstankar och tro att det kan finnas en större planet där ute finns. En planet så mörk att den ännu inte har huttats eller setts med de instrument som idag finns.

Men om så är måste turen vara på New Horizons sida för att vi av slumpen ska finna detta objekt.

Chansen att det finns är stor. Vem vet kanske den som vi tror tomma mörka  rymden mellan stjärnsystemen även den rymmer större objekt vi inte kan se.

Fyra otroliga men snart möjliga tekniker vilka får vår världsbild att förändras.

1. Fotografera tidens början och förstå hur allt en gång började. Detta hoppas man ska bli möjligt med start 2018.  Då sänds en superkänslig kamera vilken tar bilder inom det infraröda fältet långt bortom de ljussvaga objekt  vi idag kan se.

James Webb-teleskopet  sänds upp från Arienespace det franska  rymdbolaget  i oktober 2018 och planeras vara nästa steg efter Hubble-teleskopet.

Genom att förstå universums början vilket man hoppas med detta projekt är förhoppningen att då förstå fenomen vi idag inte kan förklara.

2. Material vilka tål 20-30 gånger ljudhastighet vilket gör resors tid otroligt förkortade tros idag finnas runt 2030 för byggande av framtidens snabba farkoster på Jorden eller i rymden.

3.  Redan 2016  kommer ny teknik att användas av meteorologerna i USA. GLM sensorn kommer att införlivas i den amerikanska väder byråns vädersatellit GOES-R, och kommer att lansera då. Denna sensor är lika känslig som utrustningen i Hubble teleskopet men instrumentet kommer att användas här på Jorden inte i rymden. Mycket sker inne i molnen innan en tornado uppstår exempelvis. Nu hoppas man kunna få förvarning i tid innan väderkatastrofer uppkommer och då spara pengar för enskilda och försäkringsbolag genom att varna i tid.

4.  NASA har sedan et antal år försökt hålla koll på de asteroider som finns i vårt närområde och kan riskera att krocka med Jorden.  2016 ska ett rymdskepp  OSIRIS-rex sändas upp till asteroiden  Bennu resan tar två år. Bennus har valts då denna asteroid riskerar att krocka med Jorden under 2200-talet.

Att lära mer om asteroider och den vägen hitta lösningar för att stoppa farliga asteroiders krock med Jorden i framtiden kan kanske därför läras genom detta uppdrag.

Ny idé om hur det lättare ska studeras eventuella livsmöjliga planeter utanför vårt solsystem. Majblommeliknande starshades kan vara lösningen.

En planet någonstans utanför vårt solsystem är ljussvag. Hela 10 miljarder ljussvagare än sin sol.

Det gör observationer svåra även med de bästa instrument.

Men idéer finns om hur man kan sålla fram detta ljussvaga och likartade objekt genom att spärra viss del av ljus från andra källor vid studerandet.

Allt är inte alltid konstruktivt. Men ingen vet vad som duger innan det testats. Luftfarkoster i form av zeppelinare har testats i någon mån men dessa farkoster var svåra att hålla koll på. De levde ett eget liv där uppe ibland.

Nu kommer nästa idé man hoppas på och troligen ska testa utanför teorin. Starshades. Blomliknande skivor vilka jag får förnimmelser av de liknar våra svenska majblommor som säljs till första maj.

Genom att kunna styra dessa blommors kronblad kan man spärra ljus från ovidkommande källor när man studerar en ljussvag källa.

Detta kan fungera i teorin. Nu är det bara att hoppas att idén håller i praktiken också. Intresset är just nu på topp för att hitta aliens. Den som gör detta och bevisar existensen för liv på andra planeter kommer med all säkerhet att vara nobelpristagare i framtiden. Den som en gång bevisar att så aldrig kan ske likaså. Om nu något av ovanstående någonsin kan bevisas.

Kvasaren i galax MRK231 vilken rymmer två svarta hål. Ovanligt.

Kvasar kallas  centrum av en galax då denna är så ljusstark att den döljer en del av själva galaxen genom sitt sken.

MRK231  är en galax vilken genom sitt starka sken från centrum inte kan ses i sin helhet.  Galaxen ligger i riktning mot stora björn.

Likt andra galaxer finns i centrum  inte som i de flesta galaxers centrum ett utan här istället två svarta hål.

Massiva svarta hål det ena större än det andra. Förklaringen till att centrum här  har två svarta hål är troligen fusion.

Fusion en gång genom sammanslagning genom krock med en mindre galax. Två galaxer bildade därför denna ljusstarka galax av idag. Detta förklarar även varför det finns två svarta hål här.

Idag tror man nämligen att alla galaxer har ett svart hål i centrum. Troligen är det från universums bildande och galaxer bildande. För att en galax ska ha bildats måste den innehålla ett svart hål i centrum.

Varför är en annan fråga. Där två eller kanske flera svarat hål finns tyder det på galaxkollisioner.

En blodröd måne kan ses mellan 3:07 och 04:11 den 28 sept över Sverige. Sågs förr som omen om svåra tider eller olycka.

Det handlar om en månförmörkelse där månens färg skiftar i röd nyans under den tid detta sker.

Det är bara att hoppas att det blir väder för denna fantastiska syn.

Förr sågs detta som en varning från gudar om att något svårt skulle ske. Katastrofer av något slag.

Det kunde vara allt från bränder till katastrofer av skilda slag. Tron fanns i alla kulturer. Idag tror forskare att man ex kan använda skenet för att söka liv i andra solsystem.

Följ den länk som här medföljer för mer info av skilda slag om den månförmörkelse som sker i dagarna och vad en blodröd måne betytt och betyder nu och tidigare i historien.

En av Saturnus månar Enceladus matar en av Saturnus ringar genom sina isvulkaner. Forskare misstänker liv. Se en fascinerande film från Enceladus nedan.

Enceladusär en isvärld med ett saltvattenhav under ytan. Värme alstras i det inre och vulkaner sprutar upp saltvatten blandat med materia långt utanför  den tunna atmosfären.

Blandningen fastnar i en av ringarna runt Saturnus och fotsätter här sin bana runt Saturnus.

Forskarna fascineras av möjligheten till liv genom att det finns vatten under isen och i en av ringarna runt Saturnus. Här finnsen länk att koppla upp sig mot där en kort film på ett spännande och informativt vis förklarar  möjligheten till livsformer under Enceladus yta eller hör o häpna organiskt material i ringen som nämns ovan runt Saturnus.

Den tunna men grumliga atmosfären ger även reflexer vilket lurar oss att tro att månen är belyst och ljus av solen.

Kanske det även är förklaringen till dvärgplaneten Ceres  mystiska ljuskällor vilka tros komma från reflekterade material vilket jag hela tiden trott vara rhodium. Fortfarande finns inget svar på vad som reflekterar där. Men is verkar inte vara svaret på  Ceres vilket det är på Enceladus.

Det finns likheter med objekten inte ismässigt vad man vet men båda sprutar upp vattenplymer från det inre och båda har atmosfär. Då Enceladus har en grumlig atmosfär som reflekterar ljus och Ceres har atmosfär och vattenkaskader ses även här därför bör även Ceres atmosfär bestå av grumlighet. Därför kan reflektionen av de material som finns på vissa platser på Ceres reflekteras genom samma effekter som det sker på Enceladus. Vattenkaskader, mineralbitar i vattnet och en grumlig atmosfär som reflekterar vissa mineral eller isslag.

Det okända väntar.. Farkosten New Horizon har nu lämnat Pluto o fortsätter mot nästa objekt, 2014 MU69 ute i Kuiperbältet bortanför Pluto.

Denna asteroid är ett intressant mål för New Horizon på dess färd ut från Plutos bana och in i Kuiperfältet vilket är ett mycket litet undersökt bälte av större och mindre asteroider. Det finns troligen mycket som inte setts här tidigare av astronomerna. 2014MU69 upptäcktes först 2014.

Säkert blir det en spännande resa och säkert finns mycket att lära av detta objekt.

Men det blir först 1 januari 2019 om planerna inte ändras som farkosten når  målet och då får vi som lever se vad eller vilka överraskningar som då kommer att ses på denna asteroid.

Säkert blir det överraskningar.

Orion heter de nya rymdfärjorna vilka ska bli framtidens farkoster.

De nya rymdfärjorna Orion provflygs numera och är rymliga färjor. De ska kunna ta med sig 6 personer medan  apollokapseln enbart rymde tre. Men det blir först 2021 som det första uppdraget med denna farkost är inplanerad.

Landningen av dessa nya farkoster blir inte som tidigare rymdfärjor med hjul på landningsbana utan med fallskärmar vilket anses säkrare. Nu har Orions planerade fallskärmar testats och de fungerade enligt planerna. Nästa testfärd utan astronaut planeras in 2018. Först som jag skrev ovan 2021 kommer ett uppdrag att göras med astronauter ombord.

Nog är det på tiden. Månresorna är ju över 40 år sedan nu. Det är lång tid mellan astronautbesök på främmande kroppar i rymden. Elektronik i all ära men människans upplevelser på en främmande kropp är minst lika viktig i forskningens tjänst som dessa elektroniska ögons vilka ska programmeras och aldrig blir spontana.

Dione en av Saturnus 62 månar. En isvärld som nu fotograferats på nära håll och likt andra isvärldars döljer vad som finns under isen.

Dione fotograferades för ett tag sedan av Cassini när denna passerade månen. När det nästa gång blir möjligt är skrivit i stjärnorna som uttrycket heter.

Dione är en isvärld likt en del andra månar i  solsystemet. Dock inte vår måne runt Jorden.

Fotografierna på Dione är vackra och kan ses här. När människan kan besöka denna måne vet ingen men säkert är det många generationer dit.

Ismånar  kan innehålla vad som helst under ytan och är därför spännande världar att besöka. En dag kanske människan kan komma hit. Till dess eller tills en ny rymdfarkost kan besöka omgivningen får vi njuta av bilderna från Cassinis resa. 

Utomjordiskt liv och förändringar i acceleration präglar nutiden till nya livsformer

Planeter utom vårt solsystem där liv kan finnas har numera hittats. Men hur ska man gå vidare och undersöka om liv verkligen finns där?

Det är dilemmat idag och svaret finns ej. När kan parametrar hittas vilka bevisar liv eller till stor procent visar att liv finns?

Troligen tar detta tid och när det väl går kommer troligen många besvikelser. Liv är unikt.

Men vi ska inte ge upp människan är nyfiken och kommer aldrig att ge upp tanken på att det finns liv någon annanstans än här på Jorden.

Nyfikenhet och äventyrslusta präglar en människa. Därför kommer upptäckter och uppfinningar alltid att göras av mänskligheten. En del för mänsklighetens fromma och en del som riskerar mänsklighetens undergång. Likt idag.

Människan är präglad att söka förändring. Kanske det ligger i livets byggstenar att liv ska skapas och återskapas. Liv ska vara experiment av liv och då fodras ett accelererande av förändringsvilja i livets byggstenar. Ju mer avancerade uppfinningar människan gör desto mer kämpar liv för att hitta nischer som passar bland dessa förändringar. Förändringstakten ökar därför ju mer som förändras.

Varför förändringsviljan skapats i livets byggstenar är dock en gåta.

Panspermi teorin att livet kom hit från rymden och sprids vidare. Men hur och från vilken källa?

Kan livet kommit hit genom kometer eller rymdstoff från galaxerna utifrån vår vintergata eller från dennas miljarder stjärnor och andra objekt?  Sprids det vidare genom att expandera likt universum i övrigt? Men var kom då livets kärna från?

Astrofysiker ställer idag frågan om livet uppstod spontant eller om det kom från rymden. Idag vet vi bara liv finns och det bevisas av att vi finns. Vi och övrigt organiskt material som rör sig  på Jorden klassificeras som liv. Liv är organisk rörelse som lever genom att födas och dö och återuppstå som något annat liv eller omvandlas till oorganiskt material

Men om liv kom från rymden hur transporteras detta  i dessa otroliga avstånd av totalt vakuum och mörker. Vad var källan till att det kunde transporteras? Sändes det ut från någon källa och i vilken hastighet?

Det går att formulera mängder av mer eller mindre fantastiska teorier om detta. Det är vad astrofysiker även gör. De gör allt för att få dessa teorier att verka möjliga. Men ingen av dessa forskare nämner ens det tabubelagda inom vetenskapen att vi kan vara ensamma och är skapade av en Gud. Ett svar inte mer fantastiskt än de teorier vilka florerar bland fysikerna.

Supermånen kallas det av vissa. En vacker syn vilken ibland kan ses.

Ibland är månen på vissa platser otroligt stor vid fullmåne. Den ger sken av att vara en supermåne på långt närmre avstånd än annars.

Det händer under den tid månen som full i sin bana är som närmst Jorden.

Astronomer använder aldrig detta begrepp  utan det är media och lekmän som använder det.

Under den korta tid då månen ses som extra stor ses månens kratrar och såkallade sjöar lättare av oss här på Jorden. Oftast får vi bra bild utan kikare på dessa formationer då.

Den 29 aug kl 20.35 var den senaste supermånen som kunde ses i Sverige. Detta var den största fullmånen under detta år. Men vissa år ses månen  betydligt större vid supermåne tillfället.

En av jätteformat kommer närmst 16 nov 2016 och inträffade senast 15 aug 2014.

Observatoriet Ice Cub under Sydpolens is upptäckte högenergi neutriner. En otrolig mystisk energikälla har därmed upptäckts kommen från det

Miljarder neutriner passerar varje sekund varje kvadratcentimeter på Jorden.

För några år sedan hittades för första gången 28 styck högenergineutriner.

Dessa högenergineutriner kommer från platser utanför vår vintergata och ger nu astronomer ett nytt forskningsområde att lära mer om.

De tros röra sig  utan problem i universum genom galaxer och stjärnor inget kan stoppa dem. troligtvis går de obehindrat genom de såkallade svarta hålen också.

Dessa högenergineutroner har ingen elektrisk laddning och är därför svårfångade.

Intresset ligger på vad som är källan till dessa objekt. Teorier finns men sanningen finns där ute. Går den att hitta?

Det handlar om miljarder neutriner  som passerar varje kvadratcentimeter på Jorden varje sekund.

Vissa av dessa har i storleksförhållande en miljon högre energi än en exploderande supernova.

Glaspärlor hittades av de första astronauterna på månen.

Glaspärlor hittades på månen av de första astronauterna som kom dit. Hur många vet detta?

Inte många. Det låter konstigare än det är. På Hawaii finns liknande glaspärlor och här har de kommit ur vulkaner vilka sprutat upp lava innehållande flyktig gas. Gas av kol  blandat med lava är förutsättningen för bildandet av glaspärlor i så kallade brandfontäner ur vulkaner. Dessa utbrott av brandvulkaner ses på Hawaii men måste någon gång ha skett på vår måne.

Det behövs flyktiga ämnen för att processen ska ske. Det finns både kol och syre  på månen därför har processen säker uppstått här.

 Apollo 15 (1971)och Apollo 17 (1972) hade pärlor med sig till Jorden.

Zodiakalljuset ett fenomen inte alla lagt märke till.

Hur många har hört talats om zodiakalljuset? Hur många har sett det och förundrats över det?

Få tror jag. Skenet som kan ses på västra natt himlen efter solnedgången på våren och på östra natthimlen på hösten innan soluppgången. För att se det måste det vara på platser utan ljusföroreningar som stadsljus eller månljus.

Ett annat namn på ljuset är det falska grynings eller kvällsljuset. Formen på skenet är pyramidformen. Svagt men synligt.

Det är solljus reflekterat från stoftkorn kretsande runt solen och inre delen av solsystemet. Stoftkorn vilka är rester från den tid då solsystemet bildades.

Tänk på det nästa gång du ser ljuset eller för första gången lägger märke till det.

Lite om svarta hål och vad som händer där. Tid, rum och dimension.

Stephen Hawking är experten på dessa objekt vilka tros finnas i centrum av alla galaxer. Allt som dras in i detta hål eller kompakta material blir kvar. Ljuset kan inte lämna hålet allt blir kvar men inte för evigt.

Efter en lång tid avdunstar allt genom värme. Materialet försvinner i rumtiden. Allt finns kvar men kan inte ses eller mätas längre.

Har Hawkings rätt i sin teori. Ingen vet. För min del tror jag man skulle ta hänsyn till inte bara tidsaspekten i rummet utan även dimensionsteorin. Att allt försvinner in i en annan dimension genom tidsrumsfaktorn.

Se även en skiss över svarta hål här från DN.

De sjungande kometerna. Lyssna på komet 67P:s sång.

Haleys komet är en av de kometer man vet sjunger på sin väg mot solen. En annan är den kända kometen 67P vilken Rosetta landade på.

Nu tror man att lösningen funnits på vad som hörs.

Svaret är plasmarörelser vilka genom magnetismen omvandlas till ljud vi kan höra.

Plasma vilken släpps ut från kometer under färden i universum vars ton eventuellt kan ändras vid närmande till solar.

Lyssna på kometen 67P här.

Om du inte personligen kan komma till Mars erbjuds du nu av NASA att sända ditt namn med på en resa dit. Men tiden är knapp.

Få om någon av dagens nu levande människor kommer att trampa på Mars yta.

Det är ett framtida projekt av framtida generationer som kanske får denna chans. Men troligast är det få även av dessa som får denna.

Men om du är fantast av rymden och rymdresor kan du redan nu och troligen i din livstid få äran av att få ditt namn med på en resa dit.

Alla har denna möjlighet och koppla dig vidare här för att skriva in dig hos NASA så du säkert kommer med ditt namn. Många har gjort det redan.

Månens exosfär innehåller ädelgaser. Argon 40 är en vilken mystiskt enbart finns över de vulkaniska slätterna.

Dessa vulkaniska slätter ofta kallade hav exempelvis stormarnas hav. Förr trodde man dessa slätter var bildade av asteroidnedslag. Idag tror man sig veta att de bildats genom lavaaktivitet.

Exosfär innebär att ett litet gasskikt vilket inte kan ses som atmosfär finns runt månen.

På vår måne finns det ädelgaser i små mängder. Argon och Neon båda ädelgaser komna från som man tror idag solvinden.

Argon 40 en isotop av argon är argongasen och den är koncentrerad över de vulkaniska slätterna på månen. Varför just där vet man inte.

Neon finns överallt men mängden är oerhört liten.

I övrigt är exosfären 100 miljarder gånger tunnare än vår jordiska atmosfär vid havsytan.

Det är anledningen till att det inte kan kallas atmosfär utan istället benämns exosfär.

Kväve försvinner med 100-tals ton i timmen från Pluto ut i rymden likväl har atmosfären 98% kväve. Mysterium som inte lösts är varifrån kvävet kommer?

Kväve kommer oftast från biologiska källor men detta kan knappast vara fallet på Pluto. Ickebiologiska källor kan även producera kväve. På Pluto måste dessa källor komma inifrån och vara stora producenter av kvävgas.

Varför och hur länge har denna kvävekälla funnits och har den inget slut?

Vad hände och händer under ytan på  Pluto? Mysteriet och frågan är aktuell. När man fann något kväve på Mars togs det som bevis på att det troligen funnits livsmöjligheter här för länge sedan. Kvävet var en rest från den tiden.

Men på Pluto den iskalla småplaneten är det enbart en gåta. Hur kan atmosfären innehålla 98% kväve när hundratals ton försvinner ut i rymden från planeten varje timme?

Går denna kvävgas fram och tillbaka mellan planeten och rymden? Det låter overkligt men hur kan annars en källa för att producera tillräckligt med kväve hålla konstant 98% av atmosfären till denna nivå? Mysterier i universum har vi snart fått i otal mängd och förståelsen av dessa är dålig.

Stephen Hawkings teorier om svarta hål gör dem grå. Hål vilka med tiden dunstar bort. Men galaxen själv då?

Svarta hål slukar inte bara allt i sin väg enligt Hawkings utan släpper även ut en del strålning vilket får dess färg att se grå ut istället för svart.

Detta utsläpp ökar med tiden enligt honom och slutar med att det grå hålet till slut dunstar bort likt vattenånga och allt som fångats in försvinner liksom hålet själv.

Var denna strålning blir av är en gåta men forskare har inte kunnat se fel i Hawkings matematiska beräkningar.

En fråga man kan ställa sig är vad som händer i en galax när hålet dunstar bort. Vi vet nu att alla galaxers kärna innefattar ett svart hål. Varför vet vi inte. Men säkert är det något som måste finnas efter Big Bang och något betydelsefullt för bildandet av galaxer eller universum.

Frågan är då vad händer när hålet dunstat bort om nu inte något händer i slutfasen av detta i galaxen vilket gör att processen stoppas.  Säkert har denna process en betydelse vi inte förstå ev kan det vara universums slut som närmar sig när hålen dunstar bort accelererande. Kanske galaxen i sig dunstar bort samtidigt eller börjar göra detta efter det hålet försvunnit.