Strålningen i yttre rymden problemfylld för framtida marsresenärer.

  En tur och retur från jorden till Mars inklusive den tid besättningen tillbringar på den röda planeten (innan det byggs säkra bosättningar på Mars och rymdfarkosten blir säkrare min anm.), skulle innebära att en mänsklig besättning får tillbringa månader eller år i rymden. 

Det blir isolering och bland annat psykiskt svårt. Men utöver det även strålskador på besättningen med den slags farkoster som vi har tillgång till i dag.



Människan har utvecklats under den skyddande filt som är jordens atmosfär och magnetosfär innebär vilket gör oss skyddslösa utanför denna.  Våra kroppar är inte som de robotar vi skjuter ut i de avlägsna delarna av solsystemet. Vi är gjorda av organiskt material som måste skyddas från skadlig strålning. En strålning av energi som kan skada våra celler och vårt DNA snabbare än vår kropp kan reparera skadan. Dessa skadliga vågor är en del av det elektromagnetiska spektrumet och inkluderar gammastrålar, röntgenstrålar och viss ultraviolett strålning. 


Det är därför människor även på jorden rekommenderas att använda solskyddsmedel och medicinsk personal använder skyddande filtar när patienter ges röntgenundersökningar. 


Rymdfarkoster är inte byggda av material som vatten, betong och bly vanliga material som används som en inneslutning och barriär mot strålning. Tory Bruno, VD för rymdfärdföretaget United Launch Alliance, talade om strålning och de utmaningar det innebär vid en amerikansk Marsresa under en presentation den 28 februari vilken hölls vid Johns Hopkins Applied Physics Laboratory (APL) i Maryland.


"Vi kommer att behöva nya material som är mycket effektivare på att skydda mot denna strålning ... då ingenting som vi kunde använda i dag är säkert att använda för skicka människor till den röda planeten och tillbaka," sa Bruno.


Ett problem (min anm.) som jag är övertygad om att vi kan lösa. Men problemet med isolering blir kvar liksom muskelförtvining under resan och hur detta ska lösas vet ingen.


Bild Mars från vikipedia.

Bränsle kan tillverkas under färden till Mars

En forskargrupp bestående av personer från Tyskland, Kina och USA och ledd av Katharina Brinkert vid California Institute of Technology har testat tekniken för att framställa väte och syre i tillstånd där gravitationen (tyngdlösheten) varit nära noll.

Forskarna hade först utvecklat en effektiv fotoelektrokemisk cell vilken kan spjälka vatten med hjälp av solljus.

Därefter utförde forskarna en serie experiment där en kapsel fick falla fritt under nio sekunder för att simulera ett tillstånd av låg gravitation.

 Resultatet blev att den låga gravitationen minskade spjälkningsaktiviteten på grund av att bubblor stannade kvar längre på cellens ytor.

De fann att det genom att justera cellens invändiga form på nanonivå kunde få  bubblorna att avges snabbare. Genom detta fick spjälkningen fart fastän gravitationen var nära noll.

Slutsatsen  av detta försök att det fungerar att framställa andningsbart syre och även väte som kan användas som bränsle till olika sorters utrustning under längre rymdfärder ex på resor till Mars.

Troligen kan detta resultat ge bättre förutsättningar och möjligheter för människor att i framtiden göra längre resor än till vår måne. Åtminstone då det gäller syretillgång och bränslemöjligheter. Men exempelvis tyngdlöshetsproblemet och den psykiska riskfaktorn vid längre resor finns kvar.

Bild planeten Mars

Svensk kemist ska utarbeta perfekt återvinning till de stundande Marsresorna i framtiden.

Under 2030-talet ska människor resa till Mars enligt Nasas. planer. På en sådan resa bör inte besättningen slösa på resurser eller kasta dem ut i rymden för evigt kretslopp.

Istället bör dessa sopor återvinnas ombord.

Arbetet med hur det ska gå till ska bland annat en svensk kemist från Umeå universitet hjälpa till med på Kennedy Space center i Florida.

För mer information om de problem som måste lösas av sophantering o återvinning  innan dagen Marsfärd, se medföljande länk här.  

Jonmotorn kan vara framtidens motor för snabbare färder i rymden. 39 dagars restid till Mars vore inte dumt.

Jonmotorn kan vara  framtidens möjlighet för snabbare rymdfärder. Redan idag har detta slags motor använts med ädelgasen Xenon som drivkälla. Detta har gjorts av rymdsonderna  Deep Space 1 sonderna och Smart 1 sonderna.

Framtidensfärder till Mars kan om det blir verklighet gå på 39 dagar om allt fungerar med dessa motorer.

Det skulle lösa många problem när det gäller människans tid i rymden och dess effekter på kropp och psyke.  Dagens rymdfarkoster tar ca 500 dagar för färden till Mars och det är i längsta laget för människans välbefinnande.

http://illvet.se/universum/rymdresor/sex-man-i-500-dagars-ensamhet

39 dagar som nämns ovan är däremot inga större problem.

För lite mer fakta om jondrivning fortsätt läsa här där en aktuell sammanfattning finns på driftsmetoden.

Resor kräver konstgjord gravitation i skeppen. Annars blir det människovrak som landar på Mars i framtiden.

Men hur konstgjord tyngdkraft och gravitation lik den på jorden ska skapas och ge en bra miljö i skeppen vet ingen.

Men detta måste lösas innan skepp sänds längre ut med människor än till vår måne.

Annars är risken att människan kollapsar vid ursteg på annan himlakropp vid utträdet från landningsmodulen.

Muskler förtvinas annars snabbt och balanssinnet vilket inte får signaler i rymdens tyngdlöshet ger bakfyllekänsla vid återinträde till tyngdkraften.

Blodtrycket ökar och blodvolymen minskar. Kroppen tar stryk. Urkalkning av skelettet är en biverkning av rymdresor.

Hur Marsresor ska kunna göras i verkligheten med människor om inte konstgjord livsmiljö i rymdskeppen kommer att finnas är en total omöjlighet. Såvida vi inte önskar landstigning av frånvarande svaga människoliknande varelser utan kraft vid landningen där. Men människovrak är meningslöst att skapa bara för att visa att människan landat på Mars.