R136a1 Kanske universums största sol (stjärna)

I Maggelanska molnet finns en nebulosa kallad Tarantelnebulosan och i närheten av denna stjärnhopen R136. I denna stjärnhop finns den största stjärna vi känner till den blå R136a1.

En sol 236 gånger större än vår sol. Läs mer om den här och dess upptäckt.

Se en kort film som visar storleksmässigt hur den skiljer sig från vår sol.

Bilden ovan från en för mig språkmässigt okänd  wikipediasida där man lättare förstår storleksskilnaden mellan R1136a1 och vår sol.

Nya bevis av att vi lever i en tvådimensionell verklighet i ett hologramupplevt 3 dimensionellt upplevt landskap

Det är på universitetet i Southhampton forskare nu lyckats bevisa att vi lever i en platt värld men upplever den som tredimensionell. Vi skulle därmed leva i en verklighet av bredd och längd men ingen höjd eller rymd. Den sista dimensionen är enbart en av människan skapad fantasi.

Jag anser dessa tankar vara omöjliga att realisera i verkligheten. Tvärtom anser jag att vi kan leva i en mycket mer dimensionrik verklighet. Se strängteorin

Här anses att det kan finnas uppåt 10 olika dimensioner. At ta bort höjden i en verklighet med kvantmekanik mm är något jag anser vara att ha förlorat sig i fantasins värld.

Vi skulle leva som tecknade figurer i en tvådimensionell verklighet.

Den intresserade kan se några av de nyaste teorierna om att vi lever i ett hologram här.

Idéer jag anser aldrig kommit om vi inte levt i en tid av datorfrälstas verklighet. 

Jättegasplaneter därute ökar i storlek utefter sin ålder om de finns på rätt plats

Sökandet efter exoplaneter därute (solsystem runt andra solar) har resulterat i många fynd. Lättast är att se de största planeterna. Planeter i storlek som vårt solsystems Jupiter och större. Jupiter är gasplanet vilkens storlek kan jämföras med 1300 planeter av Jordens storlek och dess massa är större än alla andra planeters och månars sammanlagda massa i vårt solsystem.

Men vår Jupiter är stabil vad vi vet med undantag av den storm i storlek som vår Jorden vilken i långa tider har svept i dess atmosfär.

Det finns många planeter av gas i storlek som Jupiter och större därute bland andra solsystem. Nu har forskare fått idéen att beroende på avståndet mellan en planet av denna storlek och dess sol ökar planetens storlek över tid.

Detta kan ske och sker troligen om denna planet ligger betydligt närmre sin sol än vad vår Jupiter gör. Kanske i bana som vår Venus eller närmre sin sol. Då värmer solen gasplaneten betydligt mer än vad vår Jupiter värms av vår sol. Värmer och utvidgar gasen i planeten och dess storlek ökar då över tid mer o mer. Hur mycket och under hur lång tid eller var gränsen går för utvidgning vet man inte. Men det anses att så kan ske och sker. Bilden är på Jupiter.

Det finns tidskristaller.

Diamanter bergskristaller eller liknande kristaller vet vi alla är bestående kristaller bestående över tid. Snöflingor är tillfälliga kristallformationer vilka försvinner över tid beroende på temperatur under vilka de skapats för att senare upplösas.

Men nu har forskare upptäckt kristaller vilka över tid bildas tillbakabildas och bildas igen som en evighetsmaskin. Det är ett nytt slag av många olika slag av kristaller vilka upprepas över tid. Därav namnet tidskristaller.

Mineral av ickejämnviktsmaterial. Material vilka inte kan bestämma sig hur de ska vara är ett bra ord.

Det är bland annat vid university of Maryland experiment och skapande av dessa material pågår just nu.

Ytterbium är ett grundämne vilket det experimenteras med och forskningen kan ha stor betydelse i framtidens datorutveckling där tillfälliga tidskristaller kan få stor betydelse. Bilden ovan är ett stycke av ovanstående grundämne.

Tunna pappersliknande 16-våningar höga klippformationer finns på Mars

Dessa tunna pappersliknande klippformationer tros ha skapats en gång för länge sedan av lava och erosion.

Liknande formationer skapade av erosion finns på Jorden. Shiprock i New Mexico har liknande klippor. Se fotot ovan.

Se foto från både Jorden och Mars på dessa ovanliga klippformationer här.

Unik meteorit föll ner på Jorden för 470 miljoner år sedan

En meteorit vilkens innehåll aldrig senare vad vi vet idag föll ner på Jorden för 470 miljoner år sedan. Ett slags sten vilken aldrig längre slår ner här.

Antagandet att meteoriter alltid varit av samma slag slogs i spillror när denna sten hittades vid Kinnekulle vid Vänern.

Frågan är om meteoriters sammansättning på den tiden var lika annorlunda som den tidens djurliv var i förhållande till nutid.

Frågan man ställer sig är om olika slags meteoriter kommer från olika platser i asteroidbältet under skilda perioder i rymdens geologiska historia.

Följ länken där det även går att följa en länk till Nature där den kemiska sammansättningen beskrivs. 

Nasa utvecklar ny teknik i syfte att kunna undersöka djupet på de hav som finns däruppe.

Vi vet idag att flera kanske de flesta månar o planeter i solsystemet innehåller sjöar och hav, ytliga som underjordiska, isbelagda som öppna. Hav vilka kan innehålla liv.

Men för att undersöka djupet på dessa behövs verktyg. Verktyg utformade och testade på Jorden i så verkliga förhållanden som det går.

Exempel på månar med intressanta hav är Jupiters måne Europa och Saturnus månar Ganymedes och Dione. Dvärgplaneterna Pluto och Ceres hav är även de högintressanta.

Ett medel skulle drönare med avancerade kameror mm elektronik vara då av ett slag som kan röra sig fritt men kontrollerat i vätska. Dessa utvecklas just nu.

För mer av detta slag av spännande lösningar se medföljande länk här.

Merkurius svaga magnetfält stoppar inte den radioaktiva solvinden likt Jordens magnetfält. Det snöar järn och svavel sprutar från vulkaner här

Merkurius den innersta av solsystemets planeter har ett magnetfält ca 100 gånger svagare än Jordens. Detta innebär att Merkurius inte har det skydd Jorden har mot radioaktiv strålning utan bombarderas oupphörligen med detta från solen.

Skulle samma sak ske här skulle livet utplånas. Ett svagare magnetfält visar att planeters kärna manteln kylts ner över tid. Kan samma sak ske här? Ingen vet säkert.

På Merkurius yta sträcker sig långa smala åsar hundratals km över ytan troligen bildade när kärnan och mantels kyldes.

Magnetfält runt en planet är viktigt men utan en het kärna försvagas detta och för Jordens del skulle det betyda förstörelse av ozonskikt och radioaktiv strålning där ultraviolett strålning är ett slag efterhand utplåna Jordens liv.

Mätningar har visat att Jordens magnetfält har försvagats något över tid men ännu är risken inte för stora förändringar av livsmöjligheter på Jorden här.

Därute finns Galaxer vilka efterhand dör ut

Galaxers stjärnor har ett begränsat liv. en dag slocknar stjärnor en efter en genom att deras bränsle förbrukats. Det är en lång process.

Men en galax får samtidigt nytt material från den döende stjärnan vilket kan skapa nya stjärnor. En process vilken hela tiden sker i de flesta galaxer.

 Men sedan finns det galaxer vilkas nya material vid stjärndöd försvinner ut från galaxen och nya stjärnors bildande stryps. En process som kallas Ram Pressure Stripping.

Processen vilken på något vis börjat här är ännu en inte helt löst gåta. Men det tros ha att göra med mörk energi och mörk materia.

Gåtan försöker man lösa på bland annat ICRAR (international centre for radio astronomy research i Australien).

Bättre bilder än dessa kommer troligen inte på Pluto under vår generation

Nu har de sista av mycket högupplösta bilder från New Horizons färd runt Pluto nått oss.

Några nya bilder av samma kvalité kommer inte på många år nu. Inget är planerat för en ny resa mot Pluto vår nutid.

Rymdbilen Opporunity fortsätter sin färd längs kratern Rim på Mars

Rymdbilen fortsätter på Mars sina undersökningar och går just nu längs kanten av en krater med namnet Rim. Längre fram ska den köra in dalen Willamette.

Längs vägen fotograferas det och undersöks vad som ses och kan vara intressant. Målet är att lära mer om geologin på Mars och om något organiskt material finns eller har funnits.

Resan fortsätter, när något intressant hittas vet ingen. Men inget av det som hittas är hemligt allt släpps till allmänheten det kan vi vara säkra på. Inga hemligheter från stater av militärstrategiskt slag finns på Mars under överskådlig tid vilka ska hemligstämplas.

Genom mätning av syrehalten bakåt i tiden har nya rön framkommit om livets början på Jorden. Första gången blev ett misslyckande.

Selen är ett  instrument som det går att mäta syrehalten i det förflutna med.

Genom detta nya rön har det framkommit att liv kan ha uppstått tidigare än vi trott på Jorden men inte fått fotfäste utan misslyckats första gången.

En tid av ickeliv har sedan uppstått och därefter gick en lång tid innan syrehalten förändrades och liv åter fick fotfäste och denna gång för att stanna.

Se följande artikel om forskningen inom detta område.

B0355 + 54 två pulsarer med lite annorlunda framtoning i Tvillingarnas stjärnbild.

En pulsar är en neutronstjärna vilken regelbundet utsänder strålning pulsvis av all slags strålning.

Det är endast ca 50 år sedan den första pulsaren upptäcktes.

Chandrateleskopet har studerat ovanstående pulsarer och det var i röntgenstrålningsområdet bilderna som kan ses med medföljande länken ses.

En  svansliknande dubbelstrålning utsänds och kan  ses på bilderna.

Varför det ser ut som det gör vet man inte men en naturlig förklaring kommer säkert efterhand.

Min personliga uppfattning är att det har med magnetism  av samma slag som järnfilspån när dessa delas upp vid en magnet på ett bord.

Stjärnan 49 lib troddes vara en ung stjärna men omtolkas till dess motsatsen genom ....

49lib är en ljustark stjärna på södra stjärnhimlen. Den antogs vara ca 2,3 miljarder år gammal en relativt ung stjärna. Men nu har detta omtolkats av astronomer vid Rhur universitetet i Bochum.

Istället för att ses som en ung stjärna ska den nu ses som en gammal stjärna med en ålder av 12 miljarder år. Tre gånger äldre än vår sol.

Den bildades därmed samtidigt som Vintergatan.

Att den lurade astronomer med sin ålder tidigare är effekten av en nästan utslocknad stjärna i närområdet vilken den är en dubbelstjärna till.

De äldsta stjärnorna innehåller inte tunga grundämnen. Vår sol har det beroende av att yngre stjärnor bildats efter effekterna och innehållet av gamla utdöda stjärnor vilka bildade tunga grundämnen när de omvandlades till olika stadier efter sin tid som blå och gula stjärnor till röda och vita stjärnor i sina slockningsfaser och dess material efter hand expanderade ut i omgivningen.

Så har hänt här den gamla stjärnan får material från sin kamrat den mörka döda stjärnan och då detta nu finns i den gamla stjärnan (tunga grundämnen) har det lurat astronomer till att stjärnan som är mycket gammal gett falsk bild som en mycket ung stjärna innan sanningen nu uppenbarats. Ett fenomen vi ska söka och säkert finna på fler platser i universum. Säkert har vi lurats i fler fall.

1859 hände det som absolut inte får hända idag. Carrington Event

Det var mellan den 28 augusti till 2 september 1859 solen plötsligt hade mängder av solfläckar och solutbrott. Plötsligt syntes den största solfläck som någonsin setts tidigare eller senare och en stor solstorm slungades ut på väg mot oss. Den tog inte som normalt med mindre solstormar 3-4 dagar att nå Jorden utan 17 timmar.

Den. största magnetiska storm som hittills nått Jorden var här. Norrsken av stora format sågs.

Men effekterna för människans kommunikation var inte så stora som de skulle blivit om det hänt i vår tid. Telegrafen var det enda som drabbades då den slogs ut. Idag hade det blivit katastrof då all kommunikation av mobiler eller datatrafik och all annan form av elektronik garanterat slagits ut inklusive elproduktion.

En kort film om händelsen kan ses här.

Sköldpaddsliknande skugga krälar över solens yta just nu.

Alma radioteleskop i Chile har upptäckt en mystisk sköldpaddsskugga stor som två Jordar som drar fram över solens yta.

Det är en tillfällig  solfläck vilken vi tolkar till sköldpaddslik då formen påminner om en krälande sköldpadda i vår värld.

Solfläckars mörkare färg vilket detta bör vara är tillfälligt skapade magnetfält under en tidsperiod tillfälligt hindrar solens fulla hetta att till fullo stråla ut från det fält solfläcken ses dessa fält.

Men nog är det fantasieggande att se som i detta fall en sköldpaddas skugga kräla fram på solens yta.

Planet 9 ensamvargen som fångades in av vårt solsystem

Planet 9 är planeten vilken anses vara ca 10 gånger större än Jorden och finnas långt utanför Plutos bana.

Nu har teorier kommit som säger att den inte alltid funnits där eller bildats här likt de planeter och småplaneter vilka existerar i vårt solsystem.

Den verkar istället likt en del asteroider ha varit en planet kretsande i tomrummet utanför solsystemet och i tomrummet mellan solsystemen därute. En mörk värld i tomheten och hemlösheten därute vilken fångats in av vårt solsystem.

Infångandet är något mycket ovanligt då teorier säger att objekt av denna storlek inte fångas in så lätt utan går sin egen väg kanske med månar som följeslagare.

Men slumpar det sig så att allt stämmer med plats, tidpunkt och gravitation kan de fångas in. Detta tros ha hänt med planet 9. En planet som antas finnas därute på grund av störningar i närområdet men vilken aldrig ännu setts eller visat sig så den bevisligen kan sägas visas exakt var den finns.

Svensk kemist ska utarbeta perfekt återvinning till de stundande Marsresorna i framtiden.

Under 2030-talet ska människor resa till Mars enligt Nasas. planer. På en sådan resa bör inte besättningen slösa på resurser eller kasta dem ut i rymden för evigt kretslopp.

Istället bör dessa sopor återvinnas ombord.

Arbetet med hur det ska gå till ska bland annat en svensk kemist från Umeå universitet hjälpa till med på Kennedy Space center i Florida.

För mer information om de problem som måste lösas av sophantering o återvinning  innan dagen Marsfärd, se medföljande länk här.  

En ny metallmeteorit har hittats på Mars av rymdbilen Curiosity Rover

En högblank meteorit hittades för ett tag sedan av rymdbilen på Mars. Detta är inte den första men likväl är det intressant.

Meteoriten består av nickel och järn. Fotot vilket medföljer artikeln här är taget den 12 januari i år och släppts av NASA.

Genom att läsa och se på bilder genom den medföljande artikeln kan man se även de tidigare upptäckta järnmeteoriternas utseende och form.

Nya verktyg för att söka liv i rymden konstrueras hela tiden

Vi kan vara överens om att vetenskapen inte ger sig. Denna har bestämt sig för att det ska finnas liv därute och konkurrerar nu med varandra om att vara den som först hittar detta och därmed går in i historieböckerna som den som upptäckte liv därute först.

Nya och mer avancerade teleskop vilka söker på alla slag av våglängder efter tecken på aktivitet därute skapas på löpande band.

Man ska snart söka än mer avancerat efter signaturmönster och aminosyror med en känslighet av 10000 mer än tidigare.

Ännu har nämligen all forskning efter liv på planeter eller månar etc i vårt solsystem gett noll resultat. Samma sak när vi sett utanför vårt solsystem.

Inget visar att vi inte är ensamma. Men forskarna ger sig inte det handlar om att de bestämt sig för att hitta något därute. Ett arbete som aldrig kommer att ta slut.

Jätteglorior runt gamla galaxer förvånar

Galaxer vilka sände ut sitt ljus för miljarder år sedan visar hur de första galaxerna såg ut.

Vi kan se att dessa galaxers ljus då hade en blå gloria runt sig av fotoner (ljuspartiklar).

De äldsta galaxer vi kan se har ett spektrum där  Lyman alfa (vätgas) spektret visas.

Hettan i de första galaxerna var så hög vätgas bröts ner till de  fotoner som vi idag ser miljarder år senare efter att det skedde.

Resultaten från ovanstående undersökningar sammanställs av Isaac Newtonobservatoriet på Kanarieöarna.

En ny stor avancerad karta av månen ska vara klar inom några år.

I Kina konstrueras just nu en avancerad karta över månen. Storleken blir en 4,36*2;2 meter stor karta.

Här ska man i detalj se månens geologi, struktur och bergarter. En tidslinje ska finnas visande månens utveckling.

Kartan ska vara klar 2018 och till försäljning 2020.

Kometregn bombarderar nybildad stjärna 95 ljusår från Jorden

95 ljusår från Jorden finns en 23 miljoner år gammal stjärna med namnet HD 172555.

Här sker idag det som troligen skedde i vår sols närområde när den var i samma ålder.

Ett regn av kometer bombarderar solen och det nya solsystemet. Idag vet man inte vad dessa kometer består av utan rätt ord för dessa är exokometer. Nya kometer med okänd sammansättning.

Troligast är det enligt många att de har en viktig funktion när det kommer in mot sin sol och då släpper ifrån sig väte, kisel och vatten vilket blir början till de nybildade planeter som är under konstruktion (troligen) i denna stjärnas omgivning.

Det ger även tankar till att det bör vara något som skedde även här i vårt solsystem en gång

Jordens Livs konkurrerande byggsten upptäckt i Jordens mantel

Liv och organiskt material är på Jorden uppbyggt av kol. Vi kan inte se att detta material kan ha någon konkurrent idag med undantag av kisel.

Teoretiskt kan kisel vara en livets byggsten eller grundmaterial för liv. Annorlunda än det vi har här men ändå möjligt.

Vi har länge vetat att jordens mantel har en järnkärna men även att det finns något mer där. Något vilket nu verkar ha upptäckts. Kisel.

Det är japanska forskare som har upptäckt detta och att det just är ett  organiskt livs eventuella grundstenar någonstans i universum gör att det kan ses finnas även på platser där vi inte förrän nu anat det. I planeters inre

Sökning efter liv i övre atmosfären på Venus ska realiseras av Ryssland o USA.

Möjligheten att det finns liv i de mörka strimmor i Venus atmosfärs  övre skikt är möjlig. Temperaturen här ligger mellan +30 +70C och lufttrycket är som på Jorden. På liknande höjd på Jorden finns det liv av mikrobiologiskt slag.

Mikrobiologiskt liv kan därför finnas i de mörka strimmor som flyter i Venus övre atmosfär.

Det har förundrats varför dessa mörka strimmor inte blandas ut med atmosfären och ur dessa funderingar har därmed kommit idén som nu ska prövas att det är liv som hålls samman i dessa strimmor.

En farkost är under planering för en framtida forskningsresa av Ryssland och USA för utforskning av detta. 

TW Hydrae är stjärnan vilken följs av en skugga av något okänt

192 ljusår bort finns stjärnan TW Hydrae. Förvånade astronomer har upptäckt en skugga som kretsar runt denna stjärna med en omloppstid av 16 år.

Det troliga men inte helt säkra är att det finns en enkel förklaring till denna skugga. Förklaringen att det är en större planet vars skugga vi ser här. Själva planeten kan vi inte se men skuggan av denna är det som astronomer idag tror är upphovet till fenomenet.

Andra förklaringar kan vara ett kompakt tätt damm eller grusmoln. Men just nu är en stor planet det som flest tror på. Men vad det är säkert vet ingen idag.

Sekundsnabba radiostrålar kommer från galax 3 miljarder ljusår från oss

Länge har det varit svårt att lokalisera var dessa radiostrålningsskurar kom ifrån. De är i tid under en sekund och just därför svåra att lokalisera.

Men nu verkar det som om en källas ursprung hittats. Källan är en dvärggalax 3 miljarder ljusår från oss. Det är Arecibo radioteleskop i Porto Rico  som funnit denna källa.

Källan eller galaxen har fått namnet FRB 121102.

Men det finns fler källor vilka sänder ut dessa snabba radiostrålningskällor vilka ännu inte lokaliserats. FRB121102 ska nu studeras med flera teleskop och instrument för att man den vägen ska söka vad i galaxen som sänder ut dessa snabba skurar. 

Idag vet man inte men har tankar om att det troligen är en snabbt roterande neutronstjärna som är källan. Liknande fenomen finns inte i vår Vintergata.

Isiga åsar finns på Pluto. Visar på atmosfär.

Likt på Jorden finns is och snöfall på Pluto.

Det skulle aldrig funnits om inte en atmosfär funnits och isiga åsar skulle då inte funnits på denna iskalla småplanet.

Skillnaden här där atmosfären är betydligt tunnare än på Jorden är att is och snö här inte består av vatten utan av metan och kväve.

Lägg märke till att is inte är ovanligt på många platser i solsystemet På asteroider och månar där ingen atmosfär finns.

Men is som samlats på vissa platser som här på åsar kan inte ha gjort detta och formaterats likt de ligger utan atmosfär och vindar.

Polarområden på Mars och Jorden är lika men ändå olika av slaget av is. Men vad finns dolt därnere på Mars?

Både på Jorden och på Mars är det vatten som frusit till is vid polerna.

Men det finns en skillnad då det på Mars även finns ett tunt slag av annan is än på Jorden. Kolsyreis.

Men till skillnad mot Jordens is är det ännu något av ett mysterium vad som finns under sista islagret på Mars.

Om vi kunde se vilka avlagringar av is  som finns och ytan under detta skulle vi kunna veta mer om klimatförändringarna genom årtusendena på Mars.

Genom 3D seismisk kan man dock likt på Jorden se landskapet under isen och då få veta vilka platser som döljer intressanta formationer. Detta ska göras i framtiden på Mars med hjälp av överflygningar och mätningar

Hört talas om pärlemormoln?

Pärlemormoln är vackra men inte något som kan ses var som helst.

Det måste till kyla och höjden där de kan uppstå ligger i stratosfären på en höjd av 15-25000 m/h.

De består av vatten svavelsyra och salpetersyra. Det behövs mycket låga temperaturer för att denna blandning ska frysa och det är över polartrakterna sådant kan ske.

 Ca -80C är en lagom temperatur i denna torra miljö för att bildningen ska ske av dessa som synes fluoriderande moln vilkas innehåll även ska ses som viktiga för bildandet av ozon.

Fortfarande upptäcks otroligt annorlunda djurarter på vår planet vad kan då ev finnas därute?

Det finns ännu stora mängder av djur och växter vilka ännu inte setts eller katalogiserats av mänskliga ögon här på Jorden.

Ännu hittas och katalogiseras nya arter varje år. Vår planet är ännu inte färdigutforskad.

Det är inte bara små nästan för ögat osynliga organismer som hittas i våra dagar. Det är även större djur.

Om ni följer länken här ska ni få se tio djurarter vilka var okända fram till i fjol.

Om så udda varelser ännu kan hittas på Jorden vilka kan då finnas i universum om nu liv finns där?

IRAS 16399-0937 ligger 370 ljusår från jorden och är en megamaser

Det innebär att IRAS16399-0937  är en galax 399 ljusår från Jorden vilken sänder ut 100 miljoner starkare laserljus än vår vintergata. Det är en jättelik mikrovågsutskickare.

Här konstrueras nya stjärnor på löpande band sett ur universums födelsetakt av stjärnor.

Galaxens kärna består troligen av två centrum vilka slagits ihop men vilka likt väl ligger på ett avstånd i centrum av 11000 ljus år från varandra. Namnet på dessa är 16399N och 16399S.

Det är i regionen 16399S stjärnor kan ses som konstruerande på löpande band.

I den andra regionen 16399N finns ett svart hål med en vikt av ca 100 miljoner solars vikt av vår sols vikt.

Tio intressanta fakta om stjärnorna som få vet ex hur många vet att alla stjärnor vi ser är ljustrakare och större än vår sol.

Följ länken och läs om 10 fakta vilka för många kan bli överraskande och för än fler är okända fakta om stjärnorna däruppe.

Ett ex är att få vet att de stjärnor vi ser på natthimlen utan teleskop  är större och ljusstarkare än vår sol vilken ska ses som en medelstor stjärna i jämförelse med stjärnorna däruppe. Solen är varken stor eller ljusstark men lagom stor för att vara en stabil och relativt lugn stjärna.