I en mardrömsliknande miljö finns planeten Kelt-9b. Plus tankar om universums framtid, slut och återskapande

Kelt-9b är en gasjätte tre gånger större än Jupiter och finns vid en sol med namnet Kelt-9. Kelt-9b är kretsar med samma sida runt sin blå sol och har därför alltid samma sida vänd mot denna. En sol med en ålder av enbart 300 miljoner år  vilken genom sin hetta inte kommer att bli gammal, högst ca 200 miljoner år till kommer den att existera innan den exploderar i en supernova. . Storleken av denna sol är dubbel och temperaturen den dubbla mot vår egen sols.

Gasplaneten Kelt-9b är inte mycket kyligare ca 4400C en temperatur som en del stjärnor har på ytan.

Det intressanta är att planeten avdunstar in i sin sol genom att denna är hetare än planeten och avståndet dem emellan får den låga densiteten av gas i planetens uppbyggnad att långsamt ta vägen in i solen. Genom att alltid samma sida riktas mot solen blir effekten stor och från oss mätbar. Planeten avdunstar. En ovanlig konstellation är det utifrån vad som händer här och en unik händelsekedja utspelas.

Solsystemet Kelt-9 finns ca 650 ljusår från oss i Svanens stjärnbild.

Lite egna tankar utifrån avdunstningstemat ovan.

Frågan är om hela galaxer kan försvinna in i svarta hål eller upplösas i större galaxers svarta hål. Kanske alla galaxers slut är att försvinna in i det svarta hål vilket troligen finns i alla galaxers centrum. Ett sådant slut skulle innebära ett framtida universum av svarta hål i expansion från varandra eller kanske kan processen vända och resultera i att alla svarta hål till slut blir ett enda kompakt och sammandragande till en punkt vilket skulle ge möjlighet till en ny BigBang.

Bilden är en sammanställning på hur Kelt 9 och kelt 9b ser ut storleksmässigt

Nu är anläggningen som upptäckte Higgs partikel igång igen efter två år

LargeHadron Partikelaccelerator är den kraftfullaste acceleratorn i världen och det var i denna man äntligen efter lång tid upptäckte och identifierade den saknade Higgs partikel. Upptäckten som gav nobelpriset 2013.

Men de senaste två åren har denna accelerator  underhållits och nu först är den i gång igen.

Kan den ge än mer nya upptäckter vilka ger nobelpris? Kanske. Omöjligt är det inte. Vi har troligen enbart skrapat på ytan av den verklighet vi lever i och som mänskliga varelser hittills kan förstå. Kanske det är i denna accelerator upptäckten av gårdagens bloggs ämne kommer att hittas.

Bilden är av anläggningen i Cern ovanfrån

Det finns mindre och viktigare partiklar än Higgs partikel. Sökandet efter detta har ökat.

Universum expanderar som det verkar snabbare och snabbare. Men vid BigBang var hastigheten otroligt nog miljarder gånger snabbare än den är nu och då ska vi veta att expansionen ökar helar tiden i hastighet. Men först minskade den  mycket efter BigBang för att sedan öka igen. Det är denna ökning vi idag har upptäckt. En ökande expansion.  Bara detta är ett mysterium och svårt att förklara.

Universum  var tät och sammanpressad när sedan expansionen åter satte fart och fortsätter än idag. Avståndet mellan galaxerna har sedan dess ökat. Gravitation ses som en anledning till expansionen nu och då.

Mesoner en annan anledning.  Partiklarna vilka bygger upp protoner och neutroner.

Det vi idag kallar bakgrundsstrålningen långt därute ljusmiljarder bort är tecken på början av universum. Men även på att det finns en källa vi ännu inte förstår. Något som skapade kanske mesoner. Byggstenarna för atomers grundpartiklar. En partikel mindre än Higgs partikel.

Om denna fortfarande existerar eller enbart fanns vid BigBang vet vi inte men sökandet efter denna okända källa är på gång. 

Hur många visste att vi lever i ett hål i universum?

Tomhet är vad det är. I närområdet av vår galax. I andra delar av universum ligger galaxerna mycket tätare och närmre varandra.

I följande artikel från University of Wisconsin-Madison (varifrån citatet nedan också kommer) görs liknelsen att vi lever i ett hål av universum som kan ses som hålet i en ost.

Citat: Strukturen på kosmos är schweizerost-liknande i den meningen att den är sammansatt av ”normal materia” i form av håligheter och trådar. Trådarna består av superhop och galaxhopar, som i sin tur består av stjärnor, gas, stoft och planeter. Mörk materia och mörk energi, som ännu inte kan observeras direkt, tros utgöra cirka 95 procent av innehållet i universum." Slut citat.

Vi med vår Vintergata finns i ett hål eller tomrum i universum.

Spännande? Ja jag tycker det. Vad är universum egentligen och hur och varför finns det? För att inte fråga sig varifrån kommer det och dess materia? Det enda som är säkert är att vi upplever att det finns. Men det förklarar inget då vi inte ens vet säkert varför vi finns eller varför just du kan tänka o uppleva i just denna tid och varför och vad en människa är?

Bumerangnebulosan den kallaste platsen i universum. Läs varför det troligen är så.

Bumerangnebulosan finns 5000 ljusår från oss i Kentaurens stjärnbild. 1995 hittades detta objekt av det då svenska 15 meters teleskopet SESTI i Chile.

Det som är intressant med denna nebulosa av stoff och gas är att dess temperatur är lägre än vad den är i universum. Här finns den absoluta nollpunkten

- 272,15C. -0;15C lägre än den kyla universum har.

Frågan som alltid funnits är varför just denna plats är den kallaste? Kanske finns lika kalla platser på andra håll men ännu har inte någon sådan hittats.

Nu har ALMA teleskopet i Chile svaret på hur det kan vara så kallt här.

Det är en liten stjärna vilken försvinner med sin materia in i en röd jättestjärna som gör att denna process ger denna låga temperatur just här. Gas och materia vilket då flyger ut i denna process från den röda stjärnan ger denna kyla.

En process vilken inte kan hålla på under lång tid. Men tillräcklig för att vi i just detta fall kan studera det under en lång överskådlig tid.

För mer information om denna nya kunskap se länk.

Bilden är på Bumerangnebulosan

Söker vi fel kommunikationssätt när vi söker ET därute? Resultaten hittills noll.

I årtionden har radioteleskop riktats mot olika områden i universum för att avsöka efter kommunikation eller sändningar från intelligent liv därute.

Men inget har hittats. Kan det vara så att vi stirrat oss blinda på radiovågskommunikation på grund av att vi på Jorden använder detta? Kanske det inte används radiovågor för detta ändamål därute om det  nu finns något liv därute att finna i tid och rum på en nivå där meddelanden sänds i kommunikationssyfte.

Kanske vi söker radiovågssändningar av slentrian och att dessa är lättare att finna om de finns än ev andra slags av kommunikationsmöjligheter. Men det kan även vara att  intelligent liv därute inte önskar bli hittat och därför spärrat radiovågor utanför sin värld. De kan ha insett faran av att visa sig finnas eller tro att denna fara finns.

PÅ Jorden verkar vi vilja bli hittade. Men vi är naiva nog att inte inse att de som kanske finns och då hittar oss kanske inte är vänligt sinnade och tänker som vi.

Om ev intelligenser finns och önskar veta mer om andra intelligenser söker de kanske på andra vägar och inte på vägar där de själva först kan hittas. Vem vet.

Det kan även vara så att de använder kanaler för kommunikation vi ännu inte förstår. Men även de vi inte har utvecklat helt och fullt ut. Möjligheten är även att de anser att intelligenser som använder radiovågor ligger på en för låg civilisationsnivå för att vara intressanta att finna. 

Kanske laser eller fotonik är vad som används för att sända meddelanden därute. Kanske vi i framtiden kan använda neutriner eller de där ute redan använder neutriner för kommunikation? Diskussioner om detta förekommer. Tyvärr kan vi inte använda detta medel ännu.

Diskussioner pågår också om Zeta rays. Ett kommunikationssystem med idag okända strålar vilka är snabbare än ljuset. Vi vet inte om de finns men forskare är öppna för att de kan finnas.

Bilden är hur ett Ufo därutifrån kan se ut

Ny kunskap. Ett solsystem kan se ut hur som helst. Inte tvunget som vårt.

En gång arbetades det fram teorier om hur planeterna konstruerats runt vår sol. I denna kunskap fanns hur stenplaneter lade sig i sina banor nära solen och sedan gasplaneterna längre ut och än längre från solen de mindre dvärgplaneter.

Så hade vårt solsystem bildats och detta sågs som hur eventuellt andra solsystem såg ut. Ordning och reda i teorin var det.

Men nu har vi funnit andra solsystem därute och denna kunskap stämmer inte. 

Jättegasplaneter kan (vet vi nu) finnas nära sin sol och stenplaneter finnas långt från densamma. Stora som små planeter är på skilda platser och allt är möjligt. Teorin ovan gäller bara (om den nu gör det) endast för vårt solsystem. På andra platser har andra händelser gjort att ingen sådan ordning som vi ser hos oss finns.

Samtidigt gör denna nya kunskap det än mer spännande men svårt att förstå universum. Och även att söka liv därute. Man måste kunna förstå vilken atmosfär en exoplanet har och om det ärt en gas eller stenplanet vi ser och utöver det vilken slags stjärna det är.

Bilden är ett möjligt solsystem utarbetat från NASA 

Bevis för gravitationsvågor har för tredje gången detekterats

Sökandet i många år efter bevis på att det finns gravitationsvågor vilket skulle bekräfta teorin om hur gravitation arbetar har gett resultat för tredje gången nu. Resultat som troligen kan ge ett nobelpris.

Denna gång är det vågor från en kollision av två svarta hål för tre miljarder år sedan. Dessa vågor färdas fram med ljusets hastighet. Säkert kan det vara en viktig upptäckt och något att fundera över. Har dessa vågor likhet med eller släktskap med ljuset?

Idén om gravitationsvågor uppstod för 102 år sedan men först nu bevisas de existera efter långt och troget letande för att bekräfta Einsteins teoriarbete där dessa ingår.

Det var den 4 januari 2017  detta avlägsna "åskmuller" nådde oss och upptäckten gjordes. Läs mer här om det spännande mötet och än mer om detta fenomen här.

Bilden är en simulering av hur  gravitationsvågor kan se ut.

Den mystiska händelsehorisonten vid svarta hål förbryllar. Kan där finnas ett objekt vi inte förstår istället för ett svart hål?

I troligen alla galaxers centrum finns ett svart hål.  Hål som i vissa fall väger mer än 100 miljoner solmassor.  Det som kommer nära dessa antas försvinna in i dessa.

Men idag finns teoretiker vilka anser att det inte är ett svart hål i centrum utan något annat vilket inte som svarta hål antas få, en gravitationskollaps som händelsehorisont.

Istället anser dessa att det finns ett okänt föremål med en mycket hård yta här vilket får kraschande objekt på dess yta att helt förstöras och upplösas i intet.

En stjärna vilken kraschar på detta hårda objekt skulle lysa länge och dess strålar innesluta objektet under månader.

Men ännu har inte dagens teleskop hittat något som stöder denna teori. Större teleskop ska fortsätta avsöka rymdens galaxer efter bevis på något som stöder teorin.

Men då inget hittills pekar på att dessa bevis finns får vi nog fortsätta anta att svarta hål är den troligaste sanningen därute.

Bilden är från Wikipedia och citerar " Simulering av hur ett svart hål framför Vintergatan skulle se ut. Det svarta hålet har 10 solmassor och ses här från ett avstånd på 600 km. För att upprätthålla detta avstånd krävs en motacceleration på omkring 400 miljoner g.^{[1] Slut citat}

Närmare solen än denna snart uppsända farkost har ingen hittills varit. Förväntningar på vad som kan upptäckas är stora.

Det är i juli 2018 denna farkost stor som en ordinär bil ska sändas upp mot solen. 6,3 km ovan solen i dess korona ska mätningar och upptäckter göras för att förstå stjärnorna bättre.

I en temperatur utanför farkosten av ca 1300C blir påfrestningarna stora. Under sju år ska sju besök göras i detta närområde av farkosten.

Hastigheten på farkosten är otroliga 430 000 km/t.

Förväntningarna på vad man ska lära sig är stora.

Bilden visar hur denna farkost ser ut och hur dess färd kan se ut.

Deneb är en av de ljusstarkaste stjärnorna på natthimlen. Men dess tid börjar närma sig slutet.

Deneb finns i stjärnbilden Svanen. Avståndet från oss är med dagens mätinstrument i detta fall omöjligt att säga. Någonstans mellan 16-32000 ljusår från oss är det troligen.

Stjärnans parallax är nästan omätbart. Detta beroende på avståndet och det är inget ovanligt med objekt så långt bort från oss. För att förstå detta dilemma se följande länk.

Denebs ljusstyrka är otroliga 60000 gånger starkare än vår sol. Om Deneb  funnits på samma avstånd från oss som Sirius skulle den lysa starkare sett från oss än vad vår måne gör. Sirius ligger ca 8 ljusår från oss.

Deneb sänder varje dag ut lika mycket ljus som vår sol gör på 140 år. Storleken är ca 200 gånger större i diameter än vår sol och är en av de starkast lysande och största stjärnorna i spektralklass A. Läs mer om spektralklassificering här. 

Deneb är en blå jätte vilket är färgen på de hetaste stjärnorna. Stjärnor av denna typ eller spektralklass gör av med sitt bränsle otroligt snabbt jämfört med ex en gul sol lik vår.

 Inom endast några miljoner år beräknas Deneb att explodera i en supernova. Redan nu har vätefusionen i dess inre upphört vilket är ett tecken på dess slut inom en icke avlägsen framtid. 

Bilden visar storleken av Deneb  i förhållande till vår sol

Marken gungar på Venus.

Venus har den egenheten att dess dygn är längre än ett venusår. Planeten är i storlek som Jorden och är den planet vilken ligger som nummer två från solen (Jorden är nr 3). Men där upphör likheten.

Venus är en ogästvänlig het värld med en temperatur av ca 460C.

En het värld av detta slag borde som de flesta andra stenplaneter ha en stor vulkanisk aktivitet. Men så är det inte.

Venus har inga aktiva vulkaner eller har kanske aldrig haft några vulkaner någonsin. Ingen vet.

Kanske det beror på den plasma eller gummiaktiga yta som blivit resultatet i värmen vilket får magman att inte kunna skjuta upp i vulkanliknande utbrott. Ytan lugnar ner aktiviteten i manteln genom sitt rörliga och gungande agerande. Det är vad ny forskning verkar visa. Venus yta är en gungande yta likt Jordens myrar (dock inte lika helt så gungande)  men då av oorganiskt material.

Bilden är på Venus.

Kina har byggt ett nytt rymdteleskop vilket ska riktas mot universums mystiska svarta hål.

Kina har byggt ett nytt teleskop vilket ska vara med i jakten på hemligheterna med svarta hål.

Kina ska med sitt nya starka teleskop försöka lista ut fler hemligheter med de svarta hål troligen alla galaxer har i centrum. Första frågan bör vara varför de finns där.

De svarta hålen slukar allt de får möjlighet till och ökar i omfång efter varje gång de slukat nya objekt.

Ofta ger de ifrån sig två jetstrålar långt ut från hålen vilka i sig  drar till sig  gas o stoff och drar detta vidare in i hålet. I fantasin kan man se det som levande organismer vilka äter materia.

Kusligt när man tänker på det anser jag. För mer om dessa hål och framtida forskning för att lösa fler mysterier om dessa avlägsna objekt följ  medföljande länk.

Bilden visar hur det kan se ut vid ett svart hål

Bygget för vad som ska bli Världens största optiska teleskop ESO:s extremely large telescope är i full gång nu.

Många länder samarbetar om detta projekt och mängder av forskare ser fram emot att börja använda det.

Det är i Chile detta teleskop byggs och vilket det finns stora förhoppningar på i det fortsatta utforskandet av universum. En ny era i rymdens utforskning ses det som. 

Läs mer om bygget här.

Det blir världens största optiska teleskop när det väl är klart.

Dess huvudspegel kommer att ha en diameter på 39 meter. Kupolen kommer att vara lika stor som en fotbollsplan.

Dess uppdrag kommer att vara skiftande slag. Några är att söka efter liv däruppe och ett annat att söka mer information om mörk materia och energi.

Bilden är en skiss på hur det ska se ut färdigt.

Antimateria och materia borde blivit likställt vid universums tillblivelse. Men det finns brist på antimateria. VARFÖR?

Skillnaden mellan antimateria och materia är att elektroner och protoner är spegelvänt elektriskt laddade och därmed inte tål varandra utan vid kontakt utplånar varandra. 

Vad som förvånar är att det inte skapades lika mycket antimateria som materia vid Big Bang. Vi kunde lika gärna varit uppbyggda av antimateria som materia då den är lika stabil om inte materia krockar med den.

Många trodde ett tag att det skulle finnas galaxer av antimateria men idag är denna teori nästan helt borta. Men frågan om varför antimateria och materia inte blev lika vanligt kvarstår.

Kanske skulle Big Bang resulterat i en explosion som snabbt imploderade om det blivit lika mycket. Alla partiklar av materia skulle krockat med antimateria och inget universum av partiklar kunde då ha uppstått. Istället skulle det varit ett universum enbart av strålning.

Men så var blev det inte. Det hade varit enklare att utarbeta en teori om det funnits bara ett slag av materia. Men nu har forskare arbetat fram en möjlig lösning på problemet.

Det är vid Cern detta gjorts. D-mesoner är svaret. En partikel bestående av en kvark och en antikvark. Det är dessa som bygger upp protoner och neutroner. De finns av tre slag, upp, ner, konstig, charm, botten och top.

Intresset ligger på kvarken charm. Denna oscillerar mellan att vara en anti-och vanlig partikel. Vanligast är att den skiftar till att bli en vanlig partikel.

Men frågan blir då varför? Svaret kan och är troligen att det finns någon ytterligare partikel idag okänd som får materia att skapas i betydligt större mängd än antimateria.

Hade det inte blivit så utan lika mycket av varje slag skapats skulle vi haft ett universum av strålning men helt utan någon form av partiklar då de om de skapats lika många vid BigBang lika fort upphört att finnas till. Nobelpriset kan bli följden för den som finner den troligt saknade partikel för att förklara ovanstående händelsekedja när en gång BigBang skedde utanför tid och rum.

Regnet det bara öste ner. På Mars!

För över 3 miljarder år sedan regnade det på Mars liksom det gjorde på Jorden. Idag är det länge sedan det föll regn på Mars medan regnet fortsätter falla på Jorden.

Jag har alltid frågat mig varför det slutade på Mars när det ändå en gång hade börjat.

Svaret är, tror man, att atmosfären försvann på Mars medan den blev kvar på Jorden.  Jag har alltid frågat mig varför den försvann på Mars när den en gång likväl kommit till där medan så ej skedde på Jorden.

Följ följande länk och läs om diskussionerna om hur stora droppar det kan ha varit i Mars atmosfär den gången regn föll och vilka vindar som svept i den atmosfär vilken en gång uppstått och senare försvunnit. 

Inte kan de varit stora (eller var de det)  men  tillräckliga för att ge spår av regn och förundran för oss senare levande varelser på Jorden att förundras över.

Bilden kommer från NASA och här ser man is på Mars

En akut meddelande gick för ett tag sedan ut till världens astronomer om att om möjligt omedelbart rikta sina teleskop mot Tabbys star

I Svanens stjärnbild finns Tabbys stjärna eller Boyaijans Star eller som den även kallas KIC 8462852. Det är denna stjärna vars sken går ner i intensitet periodvis och fått forskare att misstänka att det är solpaneler som emellanåt av stora mått tar energi från solen där under sitt kretsande i sin bana runt sin sol.

För ett tag sedan hände det igen stjärnan minskade i ljusstyrka och ett meddelande gick ut till astronomer över hela världen att rikta sina teleskop mot stjärnan. Man kunde då bekräfta att skenet minskade med upp till 3%.

Nu är det bekräftat att detta sker med periodiska mellanrum av astronomer och dess teleskop över hela världen.

Men om det är en superintelligens däruppe vilken har svävande solpaneler av jätteformat där eller det är en svärm av kometer eller andra objekt som minskar solskivans sken är omöjligt att säga idag.

Jag tror själv på en planet av mycket låg densitet eller ett tätt gasmoln är förklaringen och att avståndet till oss från detta objekt är sådant att den av slumpen täcker hela solskivan precis som vår måne gör vid en solförmörkelse här. 

Alternativt att det är själva  solen där som minskar sin strålning i intervaller och av en anledning vi inte förstår men som kan ha med dess sammansättning att göra och oroligheter i koronan att göra. Men dessa idéer är jag nog ännu rätt ensam om.

Bilden är en fantasi som kan visa hur det kan se ut vid Tabbys star om det finns en konstruktion av solpaneler däruppe.

Volontärer hjälper till att söka efter supernovor

ANU (Australian National University) har fått hjälp av frivilliga volontärer över hela världen i sitt sökande efter supernovor.

Bland annat har dessa  funnit en supernova vilken exploderade för 970 miljoner ljusår  sedan.

Supernovor av slaget 1a (vilka har en kiselspektrallinje) vilket är det slag av supernova man i första hand intresserar sig för och vilket denna upptäckta är. 1a supernovor har betydelse för mätning av universums utvidgning och storleksbestämning.

För  information av supernovaklasser se här. 

Sju potentiella supernovor av rätt slag har hittats hittills och sökandet fortsätter.

Hittills har 1300 bilder klassificerats.  De första 24 timmarna av projektet kom det in 30 000 bilder. Sammanlagt finns nu ca 40 000 bilder att arbeta med.

Till sin hjälp för att få in bilder är SkyMapper involverad. Ett 1,3 m teleskopet på universitetet i Sidney.

Bilden är på en minisupersupernova med namnet 20150316 

Nya rön om Jupiter och ljud därifrån

Lyssna på hur det låter bland stormar och magnetfält i Jupiters atmosfär. En sång av plasmarörelser vilken är värd att höra.

Det är rymdfarkosten Juno vilken började sin färd mot Jupiter i augusti 2011 som nu levererat ny information till Jorden från vårt solsystems största planet.

Jättecykloner virvlar runt däruppe. Men störst förvåning av de resultat som kommit hittills från Jupiter är dess innanmäte.

Vi har alltid trott eller trott oss veta att långt därinne i Jupiter skulle det finnas en fast kärna. 

Men de resultat som nu kommit säger istället att det inte finns någon fast sådan. Istället är det plasma i större täthet längst in. Ungefär som att atmosfären eller gashöljet blir tätare ju längre in i Jupiter vi kommer men det aldrig blir en fast yta.

Bilden ovan är Jupiter.

Något händer runt det svarta hålet i galaxen Cygnus A:s centrum

I denna galax centrum har ett ljust objekt upptäckts nära dess svarta hål. Något ovanligt händer eller har hänt här.

Kan det vara så att två galaxers krockat och dess svarta hål kommit nära varandra och nu konkurrerar om närgånget material. Kanske ett hål är på väg in i det andra.

Men troligast inte då avståndet mellan dessa synliga hål är ca 1500 ljusår. Men det innebär inte att det inte kan finnas ett svart hål till och det är detta fenomenet kommer från. Sökandet efter detta pågår.

Om det inte hittas är fenomenet inte löst med den teori som anses troligast idag och mysteriet består.

Bilden ovan är från Cygnus A

Neptunus en ännu inte helt kartlagd värld med (troligast) diamanter i manteln.

Enbart en farkost har varit i Neptunus närområde ditskickad av människan för att lära om denna den yttersta av vårt solsystems planeter.

Det var Voyager 2 vilken i augusti 1989  passerade denna blå gasplanet. Men det räcker inte för att veta allt om denna planet.

Ännu finns mycket att försöka förstå och mer att utforska. Inom en snar framtid planeras en ny farkost sändas dit Neptune Orbiter vilken kommer att ta ca ett decennium på sig att nå planeten efter att den eventuellt sänds upp. Planeringen var runt 2016 men ännu har den inte sänts upp. (sommaren 2017)

Vad man vet är att det finns olika slag av atmosfärskikt på planeten vilka är ca 5% av dess massa sträckande sig cirka 20 procent ner mot manteln vilken är en het ( upptill 5000C) vätskefylld massa. Vätskan är rik på vatten, metan och ammoniak och dess storlek är 10-15 jordmassor. Längst in i denna finns själva kärnan.

Tillskillnad mot Uranus har Neptunus en tätare massa av detta hav och en större mantel än Uranus. Kärnan däremot på Neptunus är enbart gissningar men tros vara av samma beskaffenhet som övriga planeters (järn och andra metaller,  nickel och silikater)  då alla är bildade samtidigt.

En spännande tanke är att trycket i centrala kärnan kan vara så högt att metan som tryckts ihop här kan ha bildat diamantkristaller stora som snökristaller.

För mer information se  länk. 

Bilden är på Neptunus.

Faran i att skapa artificiell intelligens är att skaparens fördomar och åsikter kan bli normen i samhället.

Att skapa intelligenta tänkande maskiner är på gång. Maskiner vilka kan ta egna beslut eller datorprogram som svarar på frågor av skilda slag och ger svar på mänskliga problem.

Det låter kanske bra. Men det finns en fara i dessa program. Faran att skaparens egna värderingar byggs in i systemet och  även dennes fördomar.

Detta får då till följd att skaparens (programmerarens) värderingar påverkar alla som använder maskinen eller datorprogrammet och att dessa ses som den  absoluta rätta vägen att tänka, diskutera eller förstå ett problem.

Hur detta ska förhindras är svårt att komma från. Intelligenta maskiner kan bli ett steg mot likriktning av samhället och skapande av en sanning som inte kan motsägas eller får motsägas utan istället ska arbetas utefter.

Men även motsatsen kan bli följden om oräkneliga sanningar av skilda karaktärer sprids av skilda skapare (medvetet eller omedvetet) och programmerare som vill förändra sanning eller lögn enligt sitt sätt att se denna. Det kan bli kaos.

Sista stora risken med intelligenta maskiner av detta slag är hackers kaosskapande i systemen.

Lösning? Ingen vet om sådan finns eller kan finnas.

Proxima b misstänks vara en planet med jordisk atmosfär.

Proxima Centauri är vårt solsystems närmsta grannsolsystem. 

Här finns planeten Proxima b där möjligheten till liv kan finnas. Vi tror idag att det finns atmosfär på denna planet  och att den ligger i läge runt sin sol där temperaturen kan vara livsvänlig.

Avståndet dit är 4,2 ljusår det absolut närmsta avstånd som finns mellan vårt solsystem och det solsystem som finns närmst oss.

Men ännu vet vi inte så mycket om planeten att vi  vet om liv kan finnas här. Planeten kan vända samma sida hela tiden mot sin sol och då är möjligheten till liv sämre. Den ligger även nära sin sol men då denna är en röd dvärgstjärna kan detta innebära att temperaturen likväl är livsvänlig på planeten.

I övrigt  citat från wikipedia, " Proxima Centauri (Latinets proxima = "närmast") är den stjärna som ligger närmast solen. Den tillhör stjärnbilden Kentauren och trippelstjärnsystemet Alfa Centauri, där den kretsar runt dubbelstjärnan Alfa Centauri med en omloppstid på omkring 1 miljon år. Den skenbara magnituden på +11,05 gör att stjärnan endast syns i teleskop".  

Bilden är på Proxima Centauri och fotograferad av rymdteleskopet Hubble 2013.

Då så mycket exoplaneter upptäcks måste ett bättre klassificeringssystem finnas. Vi måste försöka förstå vad vi upptäcker.

Nu behövs ett bättre klassificeringssystem utarbetas för alla de exoplaneter som hittas då antalet hela tiden ökar annars blir det kaos.

Ingen har överblick idag och tiden är knapp om det inte ska bli ett onödigt tidsödande arbete i framtiden.

Precis som filosofer ställt sig frågan om vad en människa är ska nu astronomer ställa sig fler frågor om nyupptäckta planeter.  Första frågan är därför vad ska klassificeras som en planet.

Andra klassificeringar är om planetens massa, om den är en sten eller en gasplanet. Dess bana runt sin sol, om det är en isplanet eller om det misstänks öppet vatten, annat slag av vätska och om det finns atmosfär och vad denna består av. Ytans temperatur m.m. För att slutligen bedöma om det kan vara en miljö av livsmöjligheter eller inte där. Men utöver det finns alltid osäkerhetsfaktorer det som inte kan undersökas härifrån och det vi inte såg eller upptäckte.

Säkert finns fler saker att klassificera och mer dyker säkert upp efterhand som vi förstår och ser mer av exoplaneter därute. För mer information om diskussioner om detta se här.

OBS: Bilden är en science fiction fantasi.

Rocket Lab ska konkurrera med Musks Space X om framtida privata lastraketuppskjutningar.

Jungfrufärden för det lilla Rocket LAb med sin uppskjutningsanläggning på Nya Zeeland har nu gått av stapeln.

Det var första gången ett privat bolag sände en last upp i rymden och placerade denna i bana runt Jorden.

Den starka sidan för detta bolag är priskonkurrens. Musks bolag vilket i framtiden även ser sig som ett turistrymdbolag är dyrt. En uppskjutning med last från dem kostar idag enligt den prisinformation de har 62 miljoner dollar medan Rocket Lab nöjer sig med 5 miljoner dollar.

Rocket Lab planerar dock inga rymdturistresor. Men företag är intresserade av bolaget då dess priser är konkurrensdugliga.

Kuiperbältet ett 4,5 miljarder gammalt asteroid och småplanetområde utanför Neptunus bana med mycket kvar att upptäcka i.

Runt de småplaneter vilka finns här har månar upptäckts. Pluto har ex månen Charon.

En ny måne har nu upptäckts runt en småplanet med det intetsägande namnet  2007 OR10. Kanske denna måne nu kan få att denna småplanet kan få ett intressantare namn och kanske även månen namnges. Småplaneten är inte så liten den bör vara i storlek ungefär som Makemake vilken är ca 132 mil i omkrets. 

Men ännu är man inte helt säker på om 2007OR10 är en småplanet eller om det är ett annat objekt en större asteroid eller kanske två närliggande asteroider. 

Det är Hubbleteleskopet som gjort denna upptäckt för inte så länge sedan. Läs mer om detta här från NASA.

Origamirobotar ska i framtiden utforska Mars

Origamirobot är en robot av litet format vilken kan utveckla sig själv vid framkomsten till Mars och genom sin storlek komma in i utrymmen dagens rymdbilar inte kan.

Det är NASA som nu kan få denna nya möjlighet att utforska Mars på fler ställen än tidigare. Genom sin storlek kan ett flertal tas med i en farkost och fler undersökningar på kortare tid på platser dit ingen rymdbil kunnat ta sig kan då göras samtidigt.

Alla exoplaneter är inte livsvänliga en del är livsfarliga

Vi söker livsvänliga planeter runt andra solar. Men alla planeter är inte livsvänliga en del är till och med livsfarliga.

Vid landning där skulle det hända fruktansvärda ting med en människa.

Ex på den blå och utifrån sett livsvänliga planeten HD189733 b, 63 ljusår från oss är inte den blå färgen vatten som på Jorden. Istället är det magnesiumsilikat i atmosfären och här finns vindar på upptill 9700 km i timmen i hastighet och en temperatur på +800C. På denna glödheta planet maler sanden ner allt som kommer i dess väg.

Det var ett ex på livsfientlig planet därute. Läs vidare om ytterligare fyra stycken här. En sammanräkning gjord av tidningen Illustrerad vetenskap.
Bilden ovan är en illustration av planeten HD189733b som nämns i texten.

En asteroid har namngivits med en Svensk rymdfysikers namn

Det är professor Asta Pellinen Wannberg i Umeå som ärats med sitt namn till asteroid 11807 Wannberg en asteroid i asteroidbältet utanför Mars.

Det är Internationella astronomiska unionen, IAU som belönar Asta Pellinen-Wannberg för utarbetandet av att det går att studera meteorer med spridningsradar. En idé vilken utarbetades 1990 vid Institutet för rymdfysik i Kiruna. 

Genom att använda detta system för undersökning (spridningsradar) kunde nu mycket mindre objekt hittas  snabbare och enklare än tidigare.

Ett bra system därmed för att lättare finna mindre asteroider på kurs mot Jorden i framtiden eller rymdskrot på samma bana. Just ovanstående asteroid är dock inte så liten den har en diameter av mellan 5 och sex kilometer. 

Bilden ovan är på nämnda person i texten.

Lite känd fakta om Arcturus den ljusaste stjärnan på Norra stjärnhimlen

Arcturus är den tredje stjärnan i ljusstyrka sett från Jorden. De två andra är Sirius och Canopus vilka kan ses från södra stjärnhimlen.

Arcturus ses i spetsen av stjärnbilden björnvakten. Stjärnan är en röd jätte runt vilken det kan finnas planeter.

Det finns en hel del mytologiska berättelser om denna stjärna. Den omnämns i astrologi från ex Japan och  Indien. Bland Australiens urfolk ansågs dess utseende i norr vid förändring ge besked på larvers ankomst i träden. Förändringarna berodde på atmosfären, årstider och väder här på Jorden. 

Det finns en hel del intressanta sägner och påståenden om denna stjärna från skilda folk o kulturer läs mer om detta här. 

OBS: bilden ovan visar dess storlek i förhållande till vår egen sol.