Ny dvärgplanet upptäckt i vårt solsystem. Tillfälligt namn är 2015 RR245.

Pluto vilken numera ses som en dvärgplanet i sällskap med en mängd andra i vårt solsystem har sällskap av flera andra. Exempelvis Ceres med sina ännu inte helt förklarade ljusskimrande fält på ytan.

Nu har ytterligare en upptäckts. Denna gång bortom Neptunus bana. Storleken är inte mer än ytan av Storbritannien. Förvånande nog är den mycket ljus. Kanske det är anledningen till att den nu upptäckts. Säkert finns det mörka dvärgplaneter därute vilka ännu inte hittats. Tänk på den så eftersökta planet 9 vilken antas finnas därute.

Namnet på den dvärgplanet vilken nu hittats är för tillfället 2015 RR245. Men den ska få ett egennamn snarast.

De dvärgplaneter vilka är erkända som sådana hittills förutom denna är följande i dagsläget: Ceres, Pluto, Haumea, Makemake och Eris.

Troligast är den nu funna dvärgplaneten  en istäckt kropp likt flera av de andra dvärgplaneterna och månarna i vårt solsystem. 

Efterlyses. Nya verktyg för sökning av liv i rymden.

Det pågår på många håll i dag ett vetenskapligt sökande efter liv i rymden. Livsmöjliga exoplaneter och andra tecken på att vi inte är ensamma.

Ännu utan resultat. Vi är ännu och kanske för alltid ensamma. Men det innebär inte att det inte finns många planeter eller månar däruppe vilka vi lätt skulle kunna kolonisera och bo på om vi kunde komma dit.

Men hoppet att finna liv har nu resulterat i att ett upprop på nya idéer på hur den fortsatta jakten kan ge resultat.

Nya idéer av tvärvetenskapligt slag efterlyses. Om detta kan ge fler resultat är skrivet i stjärnorna.

Jag tror inte det kan ge mer med fler vetenskapsriktningar inblandade enbart ett rörigare diskuterande.

För att finna eller utesluta kan enbart mätning av skilda slag och optiska resultat ge något. Hård kvantitativ fysik. Däremot är ex teoretisk fysik en idéspruta. Men fler vetenskaper förutom kanske kemi och biologi kan knappast ge större möjligheter till resultat. Inte i nuläget. Däremot säkert den dag när vi eventuellt 

Kiso 5639 är en för sin ålder ovanligt formad dvärggalax.

Formen påminner om en pannkaka men då den ses från sidan härifrån är den lik en fyrverkeriraket. se bild.

Enligt Hubbleteleskopets upptäckter har ca 10% av de äldsta galaxerna denna form. Men de yngre galaxerna har det sällan. Kiso 5639 finns på ca 80 miljoner ljusårs avstånd och tillhör därför detta ovanliga yngre galaxbestånd.

Här är stor aktivitet av stjärnbildning. Det ovanliga är även att den ser ut som en fyrverkeriraket från den vinkel vi kan se den.

Det beror troligen på en stor aktivitet i ett gasmoln som lyses upp av stjärnorna i galaxen. Ett moln vilket för ca 1 miljon år sedan krockade med galaxen och sedan dess gett sken av en fyrverkerirakets utsläpp och gör att galaxen får ett unikt utseende sett från vår plats i universum.

Venus kunde varit beboeligt Jorden inte.

Slumpen ska man idag inte tala om i förhållande till livet här på Jorden eller universums uppkomst. Det är bara en ursäkt för att säga att man inte förstår hur och varför saker hänger ihop eller blev till.

Inom kvantmekaniken talas det ännu om slump. Men även här som ovan handlar det om att man inte förstår bara att man accepterar att det händer saker som inte kan förutses med dagens kunskap.

Samma sak gäller Jordens uppkomst av liv. Hur uppstod livet och varför just på Jorden? Här omtalas slumpen igen. Varför på Jorden och inte på den livsfientliga Venus.

Venus är av samma storlek som Jorden men något gick helt snett här för liv. Nu diskuterar vissa att något litet annorlunda som hände då för långe sedan kunde hänt på annat vis både här och där och då hade Venus fått liv och Jorden inget.

Kanske så om man ser till slumpen. Men jag tror inte det. Det är ingen slump det är enklare än man försöker visa.

Jag anser det fanns en plan som omsattes i verkligheten. En plan som en gång sattes i gång och ännu fortsätter.  En plan har en början men även ett mål. Målet ser jag inte som fullgjort. Människan är en del av planens förverkligande en gång kanske våra efterföljande anar denna och kanske även upplever den. Om människan är en del av slutresultatet eller bara ett verktyg för  denna kan vi inte veta.

Trippelsolsystemet ger upptäckt planet årstider på halva millenium.

HD 131399Ab är en planet med otroligt långa årstider. Hade du fötts där för 550 år sedan hade du nu fått vara med om en årstidsväxling. Kanske från en vår till en sommar. En höst till vinter, vinter till vår  eller sommar till höst.

Många generationer skulle sedan leva under en enda årstid.  Denna planet med sina tre solar ligger ca 320 ljusår från oss i stjärnbilden Kentauren.

Det är en otroligt spännande värld om den nu inte är en omöjlig planet att kolonisera på grund av temperatur. Möjligheten att leva här om det skulle gå vore dock inte bara trevlig. 

550 års iskalla vintrar och likaledes heta långa somrar skulle inte vara helt lätta att leva under. Däremot kanske höst och vårperioderna skulle gå att leva under.

Men allt pekar på att det är en gasjätte. En ung sådan  enbart 16 miljoner år gammal att jämföra med Jordens 4,5 miljarder år.

Men kanske finns det månar runt denna bjässe där möjligheten till liv eller kolonisering finns. Troligen är detta möjligt på flera av ex Jupiters månar därför bör det finnas en mängd månar med dessa möjligheter även runt många av universums gasplaneter.

Mars månar Phobos och Deimos troddes vara infångade asteroider. Men det är fel teori.

Teorin fanns länge och men har nyligen reviderats.  Varför teorin inte kunde ses som säker var frågan om hur Mars skulle kunnat fånga in dessa relativt stora objekt och att de sedan fått sina banor runt Mars. En fråga ingen kunde ge ett bra  svar på.

Asteroider brukar störta ner på planeter eller rusa förbi.

Idag anses det istället att ett större objekt krockat med Mars, splittrats i två delar och gett upphov till de två oregelbundet formade månarna.

Jordens måne däremot  kom dock till genom att två kroppar kolliderade i tidernas begynnelse. Krocken gav upphov till Jorden och Månen. Men då var dessa kroppar halvflytande. Därför blev formerna på både Jorden och Månen rundformade. Mars månar är krocken mellan Mars och en större asteroid i ett senare skede. Det var två fastare kroppar därav splittrades den mindre i två oregelbundna kroppar idag kallade Phobos och Deimos.

  

Troligen ligger samma lösning bakom de 5 månar som finns runt Pluto då även dessa är oregelformade med undantag av Charon vilken kanske ska ses som en dvärgtvillingplanet till Pluto.

Däremot är det knappast lösningen för alla de månar vilka finns runt Jupiter, Neptunus, Uranus och Saturnus. Genom dessa gasplaneters storlek har dessa fångats in och aldrig krockat med gasjättarna. De som eventuellt gjort detta har försvunnit in i gasjättarna för alltid och utplånats.

Mängden av objekt  runt dessa gasplaneter  ex Jupiters 63 månar visar att detta är den mycket troliga sanningen för dessa gasplaneters måntäthet.

Hur många objekt som genom tiderna störtat in i Jupiter eller de andra gasplaneterna vet ingen. Men säkert är de många.

MRC 1138-262 i Spider Web Galaxy har en otroligt stark radiovågskälla och ett superstarkt svart hål. Men det fattas något!

Spider Web Galaxy är ett område  av  en hop galaxer.

I detta galaxområde  sker som i de flesta stjärnbildning i  centrum av de galaxer som ingår i gruppen.  Då brukar även tecken på vatten finnas i denna region. Men inte här. Inget tecken på att här kan finnas vatten finns.

Däremot finns tecken på vatten i utkanten av galaxen MRC 1138-262 . Ett område där detta tidigare inte funnits i andra galaxers utkanter. Flertalet områden i galaxhopen visar samma sak. Vatten i utkanten av galaxen. Men mest ses detta i MRC 1138-262 med sitt superstarka svarta hål.

Troligast är det gasmoln vi ser vatten i. Men att det finns här och inte i områden där stjärnbildningsmaterial finns är nytt. Troligen finns ett samband med att vatten försvinner i de centrala delarna där stjärnbildning sker på grund av det superstarka svarta hålet och radiokällan. 

Lika troligt är det att vatten då samlas i gasmolnen utanför galaxer och därifrån sedan kommer nära nybildade planeter och kanske det är  asteroider eller kometer som likväl planterat vatten på planeter vilka passerat dessa gasmoln. En idé som även finns för Jordens vattens uppkomst. Men då från gasmoln i Vintergatans centrum.

Kanske det inte är så mystiska saker som sker i Spider Web galaxy (obs detta  är mina privata funderingar) utan istället ny kunskap vi nu fått om stjärnors, planeters och livets uppkomst. Merparten av vatten vi upptäckt tidigare har kanske felplacerats på grund av mätningsfel. Genom bättre mätinstrument har vi nu upptäckt att vatten i första hand finns i större mängder i gasmoln utanför galaxens centrum inte i centrum.

Men som sagt det är mina tankar. Det kan även vara så att ovanstående är unikt för just det område vi sett ovan och förklaringen då troligast har ett för oss ännu okänt samband med radiokällan och det ovanligt starka svarta hålet.

MRC 1138-262 starka radiokälla och svarta hål verkar påverka hela galaxhopen då det gäller vatten och var detta finns.

Titan är en måne runt Saturnus med en storlek större än planeten Merkurius.

Titan hade kallats en planet om den haft en egen bana i vårt solsystem istället att som nu vara en måne till Saturnus.

Här flyter floder och finns sjöar. Inte av vatten utan av metan. Här regnar det men även regnet är metan i en atmosfär av nästan enbart kvävgas.  På Jorden har vi vattnets kretslopp på Titan är det metan som är kretsloppet.

Här finns en tät atmosfär vilken är svår att se igenom. Men tre sjöar har upptäckts på Titan vars största djup är ca 200 meter där 2 cm höga vågor sköljer kusterna.

Nu har en vätecyanid upptäckts i ytan på Titan en som man tror föregångare till livets aminosyror.

Experiment har tidigare gjorts i laboratorium för att försöka skapa byggstenar för liv med utgångspunkt från vätecyanid och dessa försök har gett positiva resultat.

Men detta ska inte tolkas  som att man visat på liv på Titan, däremot behövs mätningar på plats i framtiden för att lära mer om Titan.

Stjärnbildning utan material i överflöd tar tid. Överflödets tid är förbi.

I tidernas begynnelse bildades betydligt fler stjärnor än i dag. Idag är råmaterialet inte lika stort som det var den gången.

Stjärnor bildas av mindre eller större sten och damm, material vilket dras ihop av gravitationen när en stjärna eller planet bildas.

Ju mer material som fanns i universum desto snabbare gick processen. Idag finns inte lika mycket och därför är bildningstakten mindre.

Detta har ett forskningsprojekt  vid Cardiff universitet kommit fram till genom att använda Herschel space teleskope vilket  genom att se ut i det förflutna  genom det infraröda spektret  upptäckt att det tidigare bildades betydligt fler stjärnor under betydligt kortare tid än vad som sker numera.

Materialet för bildandet har minskat därför tar det längre tid att samla ihop material för den stjärnbildning som ännu sker.

Plutos besökare New Horizon har fått nytt uppdrag

Det var många upptäckter och överraskningar som mötte forskare när New Horizon för ett tag sedan besökte Pluto. Vi kommer alla som följde besöket komma ihåg  hur förundrade vi blev av alla nya rön. Ännu kommer bilder från den färden under lång tid att analyseras och säkert finns fler överraskningar.

New Horizon har sedan ett tag nu  lämnat Pluto och dess färd går vidare ut i Kuiperbältets asteroider och dvärgplaneter. Nu har astronomer bestämt vad New Horizon ska besöka därute. Diskussionerna om vad som skulle väljas bland allt som finns där och aldrig besökts tidigare har tagit tid. 

Många viljor har varit i omlopp.

Men nu är det bestämt. Målet blir 2014MU69. Ett objekt vilket ingen ens visste fanns den gången då New Horizons resa påbörjades till Pluto 2006.

Den 1 januari 2019 är det meningen att farkosten når detta objekt.

2014MU69 har enbart en diameter av 35.40 km. Vad som gör just detta objekt intressant och inte större objekt eller andra objekt av de ca 70 000 objekt av liknande slag där ute vet ingen utom NASA.

Varför ex inte besöka Eris en dvärgplanet av nästan Plutos storlek men ca en fjärdedel mer massiv med en egen måne eller andra större objekt än just detta lilla objekt?

Juno undersöker Jupiters atmosfär . Följ undersökningen som sker just nu.

Vatten verkar vara något som finns överallt i universum och på de flesta platser. Månar är isbelagda i många fall i vårt solsystem. Inte vår måne men många månar runt  våra gasplaneter är isbelagda månar.

Nu söks vatten även i den tjocka atmosfär vilken finns runt gasjättarna.

Den 4 juli kom  Juno fram och  sökte i Jupiters täta atmosfär.  Redan visste man att tät vätska fanns därinne men inte vad den bestod av.

Resultat av detta med mera från Juno  strömmar in efterhand  från Nasa.

Följ denna länk  för senaste  uppdateringarna av Junos uppdrag.

Rossbyvågor ger visslingar i Karibiska havet. Vågor vilka kan höras från rymden.

Karibiska havet beter sig ibland som en visselpipa vilken hörs ut i rymden. Det låter fantasieggande men är sant.

Det vetenskapliga namnet på detta fenomen som har sin utgångspunkt i Rossbyvågor kallas Rossby Whistle.

En Rossbyvåg bildas när  en stor våg vilken samverkar med havsbotten träffar Antillerna från väster och fortplantar sig på östra sidan av Antillerna in i Kaspiska havet. Det är enbart vågor av en specifik våglängd som ger  fenomenet.

Då uppstår detta ljud eller rättare sagt den resonans vilken kan mätas  i rymden genom gravitationsmätning.

Fenomenet kan göra att havsytan ökar med ca 10 cm utmed Colombias och  Venezuelas kuster.

Vill man fantisera kan det ses som att detta ljud är ett rop ut i universum av slaget vi finns här. Idag är dock dagens radiovågor och frekvenser på dessa mer av ett rop ut i rymden med samma betydelse för den eventuella besökare som har vägarna förbi vårt solsystem, om nu någon har det eller har haft det någon gång.

Hubbleteleskopet har hittat en ny mörk fläck i Neptunus atmosfär.

Teleskopet Hubble vilket söker över en begränsad yta av rymden finner lite av varje då och då.

Mycket nytt kommer fram från detta teleskop.

NU senast är en av upptäckterna en ny fläck i Neptunus atmosfär.  Det är mörka virvlar i atmosfären vilka ofta åtföljs av ljusa virvlar.

För att förstå att en mörk virvel  uppstått är de ljusa virvlar som bekräftar detta. De mörka ses enbart i det blå spektrumet och från Jorden är det bilder från Hubble som bekräftar  detta.

Dessa mörka virvlar skiftar i storlek och form och beror säkert på vädersystem i atmosfären. Det är metankristaller vilka uppstår och sönderfaller beroende på strömningar i atmosfären.

Även Neptunus har atmosfär och väder. Men inte likt Jordens utan efter sina förutsättningar beroende på atmosfärens sammansättning.

Intresset är sedan mer än 40 år stort på vår galax svarta hål. Se en något skrämmande film.

I centrum av vintergatan finns likt i de flesta galaxer ett svart hål.

1974 upptäcktes det som finns i vår galax. Gas och stoff har däremot varit effektiva på att dölja hålet för intensiv och noggrann observation.

Numera finns däremot effektivare teleskop. Ett är teleskopet kallat Very Large telescop vilket ser inom det infraröda fältet.

Det har gett bilder av stjärnor inne i damm och stoftmoln i närheten av det svarta hålet. Hålets namn är Sagittarius A. Här finns även stjärnor vilka kretsar runt hålet.

En av dessa är en svagt lysande stjärna med namnet S2. S2 är intressant då denna  när  den är som närmst  har en hastighet av 30 miljoner km i timmen. Detta är 2,5% av ljusets hastighet. Denna hastighet är tillfällig och återupprepas vart 16 år.

Här kan ni se en film på hur dess färd runt Sagittarius A kan se ut. Lägg märke till det röda krysset det är det svarta hålet. Skrämmande osynligt!

Neutronstjärnor och dess konsekvenser mm.

Vid slutet av en stjärnas liv kan den bli en neutronstjärna. Detta sker om det yttre lagret av dess hölje stöts bort och dess inre då imploderar och den har en viss storlek och först blir en supernova. Alla imploderande åldrande stjärnor blir inte detta. 

Men då så sker blir stjärnan en hårdförpackad neutronsamling kallad en neutronstjärna. Storleken blir enbart 20 km  diameter. Vikt en miljard ton per kubikcentimeter. Gravitationen 200 miljarder högre än här på Jorden.

I början som neutronstjärna kan rotationshastigheten bli flera hundra varv i sekunden med temperatur på mellan 10-100 miljoner grader C. Plus att det utgår  stark gamma och röntgenstrålning. Antalet av dessa kollapsade stjärnor är i vår Vintergata ca 2000 st.

Utöver det har ca 600 neutronstjärnor i andra galaxer hittats. Bland dessa sammanlagt ca 2600 neutronstjärnor är 29 stycken klassificerade som  Magnetarer.

En magnetar är en neutronstjärna med ett onormalt starkt magnetfält ca 100 gånger starkare än  det som kan ses som normalt magnetfält (eller vanligast) från en neutronstjärna. Magnetarer utsöndrar stor gamma och röntgenstrålning.

För information om en nyupptäckt magnetar följ följande länk.

Den mest spännande månen i vårt solsystem.

Här finns  utbrott av is och vattenånga på ytan.  Ett hav med en frusen yta. Vad som finns i detta är en gåta men en spännande uppgift att undersöka för framtida forskare.

Sydpolen på månen har ett istäcke av ca 2 kilometers tjocklek. Detta gör istäcket tunnast här. Här uppstår under ytan tidvatten. Detta påverkas av den planet den kretsar runt. Planeten är Saturnus.

Månen består av en fast stenkärna med en radie av 185 km och en vätskeyta med ett djup av 45 km.  Istjockleken är som högst ca 40 km eller 4 mil. Men som sagt vid sydpolen kan den vara enbart ca 2 km.

Nu till månens namn vilken troligen en del redan gissat eller förstått.

Namnet är Enceladus. Månen är ca en sjättedel så stor som vår måne.  Fast den är så liten har den en atmosfär vilken hela tiden försvinner utåt. Troligen påfylls denna från månens innandöme hela tiden av dess gejsrar och vulkaner och gas därinne.

Två exoplanet har nyligen hittats.

Vår Jord är över fyra miljarder år gammal. En avsevärd ålder.

Nu har en exoplanet hittats därute med en ålder av mellan 5-10 miljoner år.

Storleken av den är av ungefär Neptunus storlek. Men avståndet till des  stjärna är alldeles för lågt för att liv ska kunna utvecklas. Den ligger tio gånger närmre sin sol än vad vår Merkurius gör vår sol. Merkurius är den planet vilken ligger närmst vår sol och är alldeles för het för liv.

Planeten har getts namnet Kepler efter teleskopet som fann den och numret K2-33b och kretsar runt sin unga stjärna K2-33 i riktning mot  skorpionens stjärnbild ca 500 ljusår från oss.

En andra exoplanet som hittats nyligen är ännu yngre. Enbart 2 miljoner år gammal. Dess namn är V830Tau b och finns 430 ljusår från oss i stjärnbilden Oxen. Kretsande runt sin stjärna V830 Tau. Dess massa är ca 77% av Jupiters.

Så nog finns mycket att förundra sig över däruppe.

Magnetosfären håller oss vid liv på Jorden. Nu har ett tredje tillfälligt skikt upptäckts. Det verkar skapas vid behov för oss.

Magnetosfären innehåller bland annat det mest kända Van Allenbältena ett av magnetfälten vilka släpper igenom solens värme men stoppar den livsfientliga strålning från solen vi inte kan leva under. Van Allenbältena är den sista skyddsbarriären för oss och livet på Jorden.

Men ibland får solen utbrott med livsfarlig strålning vilken inte likväl den sista utposten Van Allenbältena helt klarar av.

Nu har upptäckten gjorts att det då uppstår ett rymdens tsunami och effekten av denna får ytterligare ett skyddsfält att tillfälligt bildas.

Så nog är allt välplanerat. Mer än vi kanske förstår. Slumpen kan knappast ha konstruerat all slump för liv och skydd här. Idag anser mycket få forskare av fysik detta slumpmässiga vilket var ett mycket vanligt tänkande för bara några årtionden sedan.

Men det innebär inte heller att de kan eller önskar acceptera en skapare.

Istället är teorierna ofantligt fantasirika av skilda slag idag av multiuniversum, gränslösa universum, allt som kan hända händer, kopior av Jorden i ofantliga mängder mm mm.

Utan teleskop kan du enbart se enda grön stjärna.

Hur många har hört talas om att det finns gröna stjärnor? Få. Vita, gula, röda och blå vet vi alla finns men gröna vet få.

Utan teleskop kan enbart en skådas. Den finns i stjärnbilden Vågen.

Men ser du den i teleskop ser  den ser blåaktig ut. Vad som är riktigt är något var och en får ta ställning till. Olika personer ser färger olika. Men utan teleskop ser de flesta denna stjärna som grön.

Läs vidare om denna stjärna och den mytologi som finns runt den och dess sken.

Hur många vet att det finns en speciell rymdkyrkogård på Jorden dit uttjänta rymdskepp och även rymdstationen MIR styrts för att begravas i havets djup.

Hit kommer även rymdstationen ISS att styras ner den gången den är uttjänt. Det är en rymdkyrkogård där alla rymdnationer kan begrava sina uttjänta skepp eller satelliter. Detta för att rymdskrot är ett gissel och fara däruppe. Små partiklar brinner upp om de störtar in i Jordens atmosfär. Större är en fara för oss alla om de inte styrs kontrollerat ner i gravens djup.

Rymdkyrkogården ligger mycket isolerat från all form av mänsklig aktivitet i Stilla havet. Ungefär 3000 engelska miles från Nya Zeeland och 2000 engelska miles från Antarktis. Djupet är ca 2,5 miles.

Hur det påverkar havslivet är okänt och de farkoster vilka hittills begravts här kommer ner otroligt heta så även detta kan få en effekt på havsmiljön här.

NY upptäckt av en planet vilken inte har en sol utan två. Planeten ligger i den livsdugliga zonen mellan solarna.

Att finna en planet i tvillingsolsystem är rena turen. Detta då en planet här nästan aldrig döljer båda solarna eller ger effekter så den kan ses. Om den passerar en sol och skuggar denna lyser den andra upp planeten och det gör det då omöjligt att upptäcka planeten. Men här gick det. Om en sol tillfälligt döljer den ena solen och planeten passerar över den andra kan det gå att se skuggan eller effekten från planeten. Här skedde detta. En ovanlig konstellation.

I Svanens stjärnbild finns Kepler 1647b. En planet vilken är av ungefär samma storlek som Jupiter och lika gammal som vår Jord..

Den kretsar runt sina solar ett varv på 3 jordiska år. Ovanligheten är att den har två solar att runda på denna tid. Solar av ungefär samma storlek som vår sol.

Namnet och numret kommer från det teleskop som fann den. Keplerteleskopet och numreringen efter vilken tur i ordningen den upptäcktes med detta teleskop.

Planeten finns i den zon där liv ska kunna existera och vatten kan flyta. Men troligen är det en gasjätte som ses och storleken gör det än troligare att det är så.

Forskningsanslag beviljade för övervakning av KIC 8.462.852 (Tabbys stjärna) vilken misstänks tömmas på energi av en supericivilisation.

Astronomer vill ha hjälp av amatörastronomer med att övervaka ovanstående stjärna vilkens mystik ingen ännu lyckats få en bra förklaring till. Stjärnan finns i Svanens stjärnbild och det man vet idag är att något mystiskt och unikt sker där.

Teorier om att en superintelligens finns här och använder stjärnans energi för egna syften finns och har funnits sedan den upptäcktes. Vad som sker är att stjärnans ljus döljs med olika intervaller och ibland är otroligt starkt för att sedan minska som en dimmer. Det verkar som att energin från stjärnan används. Att det ses som att det kan vara en supercivilisation betyder att det fodras betydligt mer kunskap och teknik för detta användande av solkraft än vi kan föreställa oss här på Jorden.

Teorier om att en stor mängd kometer kretsar runt stjärnan och ger dessa avbrott finns och likaså att något har exploderat och damm och gas i moln ger effekten.

Men något stämmer inte i dessa teorier. De är för tillrättalagda för att försöka förklara fenomenet.  Därför övervakas den nu sedan forskare fått medel att göra detta under en längre tid. 

Kanske är exoplaneterna mer lika Jorden än vad man hittills ansett.

Nya rön visar att de flesta exoplaneter som hittats därute kan ha felbedömts. Vi kommer ihåg att de flesta anses något eller mycket större än Jorden. Men kanske är vissa av dem mycket lika i storlek som Jorden.

Vad har då missbedömts och inte tänkts på? Jo atmosfär och tjocka moln. Moln vilka gett sken av en större planet än vad denna är.

Senast har Kepler exempelvis funnit fem nya exoplaneter av en slump. Men även dessa ses som jättar i storlek. Men är de detta?

Tas hänsyn till ovanstående blir en exoplanets yta mindre. Om det redan gjorts i fallet med Keplers upptäckt vet jag inte.

Här medföljer en artikel vilken visar hur fel det kan bli och har blivit med några exempel. Förhoppningsvis kommer hänsyn till ovanstående at tas i fortsättningen för bättre förståelse av vårt universum och dess planeter runt främmande solar.

Månen har en konkurrent. Jordens andra måne upptäckt.

Vår måne känner alla till och vi har aldrig som jordinnevånare trott på en extra måne. Nu ska vi veta att det finns ingen fastställd gräns i storlek när en himlakropp ska kallas måne eller satellit.

I detta fall anses det att denna asteroid ska kallas kvasi-satellit kan ses som ytterligare en måne till Jorden.  Den har inte alltid snurrat runt Jorden och solen utan har troligen fångats in för några år eller århundraden sedan. Banan går i en bana vilken innefattar både  Jorden och solen under det vi kan kalla kvasi-satellitens månår.

Storleken på kvasi-satelliten är enbart 30-40 meter vilket ska jämföras med vår Månes omkrets av 10940 km.

Den nu upptäckta kvasi-satelliten kallas 2016 HO3. Enligt beräkningar blir den inte en följeslagare till Jorden i all framtid utan kommer att lämna oss och störta in i solen eller hemska tanke och mer otroligt  ner på Jorden inom några hundratal år.  

Städpatruller på väg till rymden.

Det finns en del olyckor i rymden. Satelliter vilka krockat och förstörts. Mycket kretsar däruppe. Mycket skrot från uttjänta satelliter av mänskligt ursprung till fara för de satelliter vilka håller oss med media och information.

Rymdskrot vilket bör avlägsnas och inte förökas över tid. Nu ska ett nytt projekt konstrueras kallat The Technology for Self-Removalof Spacecraft. Det är ett Europeiskt rymdprojekt där EU ska finansiera en del.

Meningen är att några rymdfarkoster ska fjärrstyras till projekt däruppe vilka kan bli en fara vid både nedslag på Jorden och kollisioner med känsliga satelliter däruppe.

Skrotet ska på skilda vis tvingas ändra sin bana.  Bogseras till en lägre fart för att sedan utplånas vid inträde i Jordens atmosfär. Tvingas till ny bana  från Jordens känsliga satelliter eller sprängas där de finns just nu.

Det blir olika lösningar på varje skrotdel vilken kan bli en fara.

Renhållningsfarkosterna ska vara i farten 2018. Det är i första hand gammalt skräp som är faran. Medan de nya farkoster som i framtiden ska sändas upp ska bli  noggrannare  placerade både för sina uppdrag, materialmässigt och möjliga för utplåning när de tjänat ut.  

Maskhål ska kunna göra tidsresor möjliga i teorin. Men vem vill bli en tunn mask för att göra denna resa?

Maskhål i svarta hål där materia kan färdas eller dras in för att komma ut på en annan plats i ett annat svart hål då kallat vitt hål ska kunna existera eller konstrueras i teorin.

Sciencefictionlitteraturen är full av liknande historier om tidsresor i maskhål.

Observera att dessa hål måste skapas de finns inte naturligt.

Är det då möjligt för en människa eller något annat att dras in i ett sådant hål för en resa framåt eller bakåt i tid och rum och även att kontrollera vart denna hamnar när den kommer ur hålet? Om den nu gör detta. Inget vet.

Troligen kommer ingen att vilja färdas genom dessa hål om de nu går att konstruera enligt teorins beräkningar.

Detta då det måste vara maskhål vilket innebär hål av en mycket liten diameter. Dras en människa in blir denna  otroligt tunn och lång, tunnare än den minsta tråd. Det blir en mycket tunn och uttänjd kropp nästan utan slut och ut från mottagarhålet kommer människan som en lång oändlig tråd och förblir sådan. Knappast vid liv.

Nej vad som kan sändas genom dessa eventuella maskhål blir mycket små ting om inte även dessa blir uttöjda och oigenkännliga vid framkomsten till en okänd plats i tid och rum. Vilken användning vi skulle ha av detta sändande till okänd plats och tid är noll.

 Vi skulle inte heller kunna få tillbaks det vi sände. Troligen fungerar det inte eller så är det inget naturen själv kan skapa då inget visat sig komma ur ingenting i vår verklighet. Såvida inte kvarkarna kan ses ha samband med maskhål då dessa kan vara på två platser samtidigt och är omöjliga att förutse var de är från ögonblick till ögonblick.

Big Bang exploderade även i ett ingenting från ingenting kanske kan man se detta även som ett slags maskhål vilket uppstod från något annat universum och skapade ett nytt.

Att återuppväcka celler till bakterier med en ålder av 3,5 miljarder år är knappast ofarligt.

Ovanstående håller vissa forskare på med idag. Deras mål är att undersöka om celler till en viss typ av bakterier förändrats över denna tidsrymd.

Resultatet verkar bli att det är mycket lite skillnad.

Säkert är resultatet relevant. Men den lilla skillnad som finns är enligt mig en fara då dessa  förändringar vilka om de kommer ut i atmosfären kan ge oväntade resultat i vår tid. De är okända för vår  tids liv och skydd  då de en gång försvann i en helt annan tid och ekologisk och botanisk miljö.

Det kan  ge negativa förändringar  för vår tids ekologi och bakterieflora. Troligast sker inte detta. Men det är inte riskfritt att väcka till liv. Liv eller celler vilka inte finns naturliga  i dagens värld.  Det måste även ha funnits en anledning till varför det förgångnas liv en gång försvann.  Tills slut överlevde kanske enbart det liv som var immunt mot en viss form av bakterier. Bakterier vilka senare fick förändra sina arvsanlag för att själva överleva.

Men vad händer om gammalt arvsanlag kommer ut i vårt tid. Skyddet mot detta är knappast kvar efter en så lång tidsrymd.

Triton den största av Neptunus 16 månar kunde lika väl ha bytt plats med Pluto som dvärgplanet.

Triton är den största av Neptunus  16 månar och den sjunde största i vårt solsystem.

Den har stora likheter med Pluto dvärgplaneten och ses därför som troligast infångad från Kuiperbältet. Bältet med större och mindre objekt där Pluto ingår som ett. Det skulle därför lika gärna kunnat vara Pluto som kretsat runt Neptunus och Triton haft Plutos plats. Se storlekar på de två.

Stora delar av månens sydpol täcks av kväveis. Även atmosfären är kväverik. Här finns isvulkaner och gejsar vilka kan spy ut flytande kväve uppåt åtta meter högt.

Självfallet är även Triton likt gårdagens Ariel intressant att undersöka närmare.

Ariel en av Uranus månar och en av de intressantaste i hela solsystemet

En av Uranus månar kallas Ariel. Denna måne har inte besökts från ovan sedan 1986.

Ariels yta är till 70% is och övrig yta består av silikater. Den är Uranus fjärde måne räknat i storlek av de 27 vilka hittills hittats runt planeten. Storleken är ca en tredjedel av vår månes.

Just på grund av sin isbelagdhet är den intressant att vidare utforska.  

Isplaneter har vätska och i denna kan eventuellt finnas intressanta upptäckter. 

Troligen är det koldioxidis som finns. I övrigt finns kratrar en del till hälften under is och kanjoner.