PÅ Grönland finns nu ett superkänsligt teleskop för än bättre avsökning av ljussvaga objekt i rymden.

Grönland det land som en gång fick sitt namn på skämt för att locka nybyggare. Här är inte grönt utan isen täcker 80 % av dess yta vilken är ca 5 gånger större än Sveriges yta.

Ett lämpligare namn om det inte varit upptaget hade varit Island. Men även Frostland eller Snöland hade passat bättre än Grönland.

Nåväl här finns numera ett teleskop med syftet att studera de mest avlägsna objekten i universum. Platsen är väl vald då luften här är mindre full av föroreningar och är klar och ren.

 Under de senaste månaderna har ett team av forskare trotsat kylan för att sätta sista handen på detta teleskop.

Teleskopet är planerat att upptäcka radiovågor från stjärnor, galaxer och svarta hål lättare än dagens teleskop. Teleskopet ”Grönland” är därmed mer redo att hjälpa forskare att utforska några av universums djupaste mysterier än andra teleskop vilka gör så gott de kan.

Grönland-teleskopet är en 12-meters radioantenn som ursprungligen byggdes som en prototyp för ALMA ESO:S anläggning i Chile (ett samarbete mellan flera europeiska länders astronomer).

I mitten av April 2018 iakttog Grönlandsteleskopet  det supermassiva svarta hålet i mitten av galaxen M87.

Detta svarta hål och ett i vår galax är de två primära målen just nu för EHT (projektets namn) eftersom den skenbara storleken av deras händelsehorisonter är större än för alla andra kända svarta hål.

Grönlandteleskopet (ett radioteleskop)  ger en utmärkt upplösning i de bilder det tar i det ljus det arbetar mot vilket inte starkare än vad som krävs för att läsa en tidning på månen från ett teleskop på Jorden.

Denna kapacitet är ungefär tusen gånger bättre än vad de bästa optiska teleskopen kan åstadkomma idag.

Bild på Grönlandsteleskopet.

Den giftiga, kokande Poássjön på Jorden innehåller förvånande nog liv, kan samma sak gälla i liknande sjöar på Mars?

Det har hittats mikrober (bakterier) som lever i en sjö vilken är en av de tuffaste och minst troliga livsmiljöer man kan finna på Jorden.

Det är i Poássjön vilken finns vid Poásvulkanen i Costa Rica.

 Här riskerade forskare vilka tog vattenprover andra gradens brännskador av svavelsyraångorna från sjön vilkens vatten är 10 miljoner gånger surare än vanligt kranvatten. Vattnets temperatur här är på kokpunkten.

Likväl fann man här bakterier dock enbart av en enda art.

Tankarna går till planeten Mars då även här finns svavelsyrasjöar men även vattensjöar.

Varför skulle en miljö på Mars inte kunna ha utvecklat liv i dessa sjöar under marken eller under isen då så skett här på Jorden?

Kan liv vara universellt så bör liv finnas någonstans på Mars i form av bakterier i annat fall är liv inte universellt utan något unikt enbart uppkommit kanske enbart på Jorden. Om så börjar man fundera på hur vi fick liv kom till Jorden och att det kanske inte är bara evolution från ingenting efter Big Bang som ligger bakom utan att det likväl finns en skapare som tänkt ut livet. En Gud.

 Bild på den omtalade sjön ovan.

Man var säker på det fanns men först nu har första planeten upptäckts där teorin stämmer.

Upptäckterna går fort numera i sökandet efter planeter därute och vad de kan innehålla.

Hubbleteleskopet finner lite av varje hela tiden på den bit av skyn den avsöker.

Nu har ytterligare ett fynd gjorts som aldrig tidigare hittats.

En planet där det finns helium i atmosfären. Det ansågs redan år 2000 att just helium skulle vara den lättaste gasen att upptäcka i en exoplanets (utomjordisk planet) atmosfär.

Men så blev det inte, först nu har den första hittats. Det är atmosfären på Wasp-107b som vi nu vet innehåller helium.

Planeten hör till den röda stjärnan Wasp 107 vilken finns i riktning mot Jungfruns stjärnbild ca 200 ljusår från oss.

Helium  kommer på andra plats i det periodiska systemet och ligger på nr  2 även som det vanligaste grundämnet i universum efter väte. Det är även en av de huvudsakliga beståndsdelarna i gasplaneterna Jupiter, Saturnus, Neptunus och Uranus. 

Det är därför lite förvånande att vi först nu hittat en planet därute med konstaterat helium. Troligen beror det på att avstånd får våra mätinstrument att inte upptäcka det. De har inte varit tillräckligt noggranna för att kunna upptäcka det på exoplaneter.

Den nu starka signalen från helium som mätts visar att en ny teknik behövs för att studera övre skikten av exoplaneters  atmosfärer  ger ett bredare utbud av planeter att finna mer noggranna resultat på. Nuvarande metoder, som använder ultraviolett ljus gör att fynd enbart kan ske på de närmaste exoplaneterna från oss.

Vi vet det finns helium i Jordens övre atmosfär och ny teknik kan hjälpa oss att upptäcka atmosfär runt medelstora exoplaneter  vilket är mycket svårt med dagens teknik.  WASP-107b är har den lägsta densiteten bland kända exoplaneter. Den har ungefär samma storlek som Jupiter men bara 12 procent av Jupiter massa. Den tar mindre än sex dagar på sig att kretsa kring sin sol.

Var finns utomjordingarna?

Nedanstående har jag tagit fasta på en del argument för varför utomjordingar inte hittas eller besöker oss.

Med stor sannolikhet finns inga civilisationer i vårt närområde av rymden.

Eventuella radiosignaler därifrån skulle snabbt avta i styrka och bli svåra att spåra om vi hittade dem. Samma sak för dem och vi sände signaler. Och inget säger att de använder radiosignaler.

Andra civilisationer har kanske högst medvetet valt att inte upprätta kommunikation med oss på grund av dåliga erfarenheter av andra försök till kontakt med andra civilisationer eller på grund av sin religiösa övertygelse alternativt kan de inte tänka sig att det finns andra än de.

En molntäckt himmel kan täcka planeten och intelligenta varelser har genom detta eventuellt inte förstått att de befinner sig i ett världsallt.

Inget i dag visar heller att något kan färdas snabbare än ljusets hastighet.

Men det hindrar inte att följande matematiskt kan fungera. Med en måttlig färdhastighet skulle det likväl gå att befolka Vintergatan någorlunda snabbt. Detta genom att man exempelvis sände ut en befolkningsexpedition från jorden med en miljon års mellanrum och fann beboeliga planeter (samtidigt som de redan befolkade planeterna gjorde samma sak med samma tidsintervall) då skulle Vintergatan i sin helhet kunna vara befolkad inom loppet av 40 miljoner år. Låter otroligt då vi vet att miljarder solar finns därute med kanske beboeliga planeter omkring var och en.

Men det antas även att civilisationer (inte livsformer) är ovanliga därute genom att civilisationer existerar under troligen enbart en kort tid. Exempelvis är krig. kärnvapen, epidemier och naturkatastrofer ett slag som kan kollapsa en civilisation snabbt och effektivt. Tänk även på vad som hände då dinosaurerna försvann det räckte med en asteroid som damp ner på Jorden.

Tänk även på att människan i sin nuvarande form existerat i ungefär 200 000 år men bara sedan 1970-talet aktivt letat efter livstecken i universum. Kunskap och möjligheter fanns inte innan bara fantastiska ufo-historier i fantasins värld.

Försök till kontakt utifrån  kan ha gjorts innan mänskligheten haft tekniska möjligheter eller förståelse för vad utomjordingar skulle  vara (forntida astronauter) utan då tagits som Gudar som besökt oss.

Uppkomsten av intelligent liv är mycket möjligt en mycket ovanlig företeelse som kräver ett flertal tillfälligheter för att sätta fart (eller en skapande Gud).

Men om det är en massa tillfälligheter i följd måste dessa sedan ha accelererat och skapat mångfalden av livsformer här. Detta är om man tänker på det kusligt. Detta då miljöförstöringen idag kanske även den skapar en massa händelser i rask takt som ingen kan stoppa och vilka vi inte förstår sker just nu.

Jordlika planeter på precis rätt avstånd från en stjärna i ett passande skede av dess livscykel kan vara sällsynt förekommande. Sådana planeter måste ha stabil  rotation påverkas av en måne likt Jorden, ett sammanhang som kanske inte är så vanligt. Likaså bör det finnas gasjättar på ett lämpligt avstånd som genom sin tyngdkraft och placering skyddar jorden från att träffas av främmande himlakroppar. Utöver det magnetiska  bälten som skyddar planeten mot farlig strålning likt Jorden har. 

Vi kanske befinner oss längst fram i utvecklingen i Vintergatan eller i hela universum ingen planet har kommit så långt i utveckling som Jorden. Alternativt är vi den sista civilisationen i universum.

Utomjordiskt liv kanske existerar på vår planet utan vår vetskap misstänker vissa. Kanske håller utomjordiska civilisationer oss under uppsikt och kontrollerar våra förehavanden. Men det är lite långsökta tankar att vi inte skulle upptäckt detta.

Kanske utomjordingar psykiska och fysiska kroppar och tankevärld (kultur) får dem att vara ointresserade av andra varelser utanför sin värld.

De kan ha upptäckt oss men ansett oss ointressanta och skyddar sig kanske så vi inte kan upptäcka dem.

De kan även vara så nya som civilisationer att de inte börjat söka kontakt utanför sin livssfär.

Utomjordingar kan ha besökt jorden tidigare utan att vi har märkt det. Det kan ha skett för 100 år sedan eller miljoner år sedan.

Men inget visar dock idag att stjärnresor är möjliga då tid och avstånd talar mot det. Bild den klassiska bilden av hur så kallade vittnen säger att de ser ut.

Gör som hittills ca 1,3 miljoner tittare över hela världen redan gjort. Se en animation av sex exoplaneter (planeter runt andra stjärnor).

2017 publicerades denna video på Youtube där man får se en animation av sex intressanta utomjordiska planeter vilka vi har en viss kunskap om. Bland annat Wasp 121b vilken fotot ovan föreställer.

Se du med, filmen finns här.

Miljarder kanske oräkneliga så kallade exoplaneter finns därute alla unika på något vis.

Det är en spännande framtid som väntar planetforskarna. Ska vi finna bevis på liv någonstans? Ingen vet.

Det finns risker för jordiskt liv med att ta hit jord från planeten Mars! Men beslutet är taget.

ESA (Europeiska rymdorganisationen) och NASA har undertecknat en avsiktsförklaring i dagarna för att utforska möjligheten till att hämta jordprover av Mars jord till Jorden.

Syftet är att detaljerat analysera dessa prover i sofistikerade laboratorier med bästa tekniker som kan uppbådas idag. Genom dessa analyser hoppas man förstå mer om hur Jorden bildades och om liv finns eller har funnits på Mars.

Ett första uppdrag ska  NASA göra 2020 då Mars Rover (marsbil) ska samla ytprover på Mars. Upp till 31 behållare kommer att fyllas och förberedas för att senare sändas till Jorden.

2021 kommer därefter ESA: s ExoMars rover  att  landa på Mars för att borra upp till två meter ner i Mars yta och ta prover för att söka efter tecken på liv. 

En tredje lansering från jorden är en rymdfarkost som skickas upp till en omloppsbana runt Mars med provbehållare. När proverna på Mars samlats in ska de på ett säkert vis lastas in rymdfarkosten  vilken sedan tar med dessa prov och återvänder till jorden.

Denna farkost ska därefter landa i USA, där proverna hämtas och placeras i karantän för detaljerad analys av ett team av internationella forskare.

Allt ovan låter bra men ett enda misstag med proverna kan släppa lös eventuella sovande bakterier vilka skulle kunna sprida panepidemier av sällan skådat slag vilka vi kanske inte har något botemedel mot. OBS: bara en tanke på risker. Troligast är dock att jorden på Mars är lika steril som de prover som hämtats från månen.

Bild från Mars yta

Svarta hål finns i rymden men nya rön visar att det även kan finnas vita hål. En svindlande tanke är var de uppkom från.

Ett svart hål är en koncentration av massa med ett så starkt gravitationsfält att ingenting, inte ens ljuset, kan övervinna kroppens gravitation. Materia eller ljus som kommer in innanför det svarta hålets händelsehorisont förblir där och kan aldrig komma ut igen, förutom eventuellt oerhört långsamt i form av Hawkingstrålning. Slut citat.

Men nu har rön kommit som visar att det kan finnas vita hål också. Dessa skulle teoretiskt kunna ha existerat redan innan Big Bang och ska ses ha samband med den mörka materian och vara svarta håls motsats. 

För att återgå till svarta hål har de sedan 1960-talet antagits ha sitt ursprung inom en sekund efter Big Bang, på grund av slumpmässiga variationer av täthet och värme i ett snabbt expanderande universum. De områden där dessa svängningar koncentrerades skulle då ha kollapsat till svarta hål. Dessa så kallade primära svarta hål skulle vara mycket mindre än de svarta hål som  finns i galaxers centrum.

Även vita hål vilka anses kunna existera av mikroskopiska diameters storlek kan vara ganska massiva. Men inte som svarta hål vilka mindre än ett sandkorn kan väga mer än månen enligt teorin.

Det anses att de vita hålen liksom de svarta minihålen kunde vara den så kallade mörka materian.

Mörk materia antas vara upp fem sjättedelar av all materia i universum. Men ingen vet vad den består av. Som namnet antyder är mörk materia osynlig. Den avger inte ljus, reflekterar inget ljus och blockerar inget ljus. Mörk materia kan därför för närvarande spåras endast genom dess effekter på gravitation på vanlig materia.

Då det gäller vita hål avger inte heller dessa någon strålning och eftersom de är långt mindre än en våglängd av ljus är de osynliga. Om en proton råkar träffar ett av dessa vita hål, skulle den bara studsa bort.

Forskare anser att de mikroskopiska vita hålen bildades redan innan tid o rum fanns. Innan Big Bang.

 Framtida forskning kommer att undersöka hur sådana vita hål eventuellt kan vara rester från ett tidigare universum och därmed ge en förklaring till varför tiden rinner endast en riktning, framåt (tänk på att vi enbart planerar framtiden inte det som det förflutna ska kunna ge)  i det universum vi finns i och inte bakåt.

Nog är det fascinerande tankar. Läs gärna mer från de länkar som medföljer om svarta hål och vita dito och naturligtvis från artikeln varifrån detta inlägg har sin bakgrund.

Bilden är en animation av ett svart hål en animation av ett vitt hål skulle bli osynligt och animeras som ett vitt ark.

Tips på ett semestermål i sommar för den rymdintresserade i Europa.

ESO Supernova är ett samarbete mellan ESO, det Europeiska sydobservatoriet i Chile.

Den 26 april 2018 var det invigning på planetariet och besökscentret ESO Supernova i München.  Ett perfekt semestermål för den rymdintresserade då här erbjuds besökare en astronomisk helhetsupplevelse där ESO:s forskningsresultat presenteras  bland annat det digitala planetariet med den senaste visualiseringstekniken ger en otrolig upplevelse för besökarna. 

Planetariet visar många olika föreställningar och andra kulturella evenemang.

 Mellan april och juni 2018 kan besökaren välja mellan åtta planetarieföreställningar, från den prisbelönta animerade filmen The Secrets of Gravity, om Albert Einsteins upptäckter, till storbildsdokumentären Hidden Universe.

ESO Supernova har öppet kl 09-17 onsdag-fredag och kl 12-17 lördag och söndag varje vecka. Föreställningar och evenemang kan bokas online och går att trycka ut vid ankomst på centret. Men under 2018 är allt gratis.

Bilden visar anläggningen i Tyskland.

Det fanns en tid då stjärnor föddes 1000 gånger fler per år i en galax än vad som sker idag. Det var ungdomens tid i galaxen.

Idag uppstår en ny stjärna per år i Vintergatan. En stjärna vilken sedan troligen kommer att vara sol i ett nytt solsystem med planeter.

Det finns oräkneliga galaxer och troligen uppstår i galaxer av samma storlek som Vintergatan även där ca en ny stjärna per jordår.

Men det är nutiden det. En gång uppstod universum i en stor smäll kallat Big Bang. Någon miljard år senare fanns stjärnor vilka bildade galaxer vilka i sin tur bildade ofta galaxhopar.

En av dessa blev galaxhopen SPT2349-56 vilken nu observeras långt därute tillbaks i till tiden då den bildades.

Här ses att stjärnor bildas i en rasande takt med ett antal av ca 1000 per år.

Idag finns ingen galaxhop där detta sker i en så otrolig takt.

Det är Alma-teleskopet i Chile   som upptäckt denna och fler galaxhopar i ett ljusdimmigt hörn av universum och tolkat bland annat ovanstående till en galaxhop där ovanstående sker i början av universums historia.

Upptäckten är viktig då det visar full fart i universum av stjärnbildning ca 1 miljard år tidigare än vad man tidigare antaget.

En gåta är hur galaxhopar har kunnat bildas på så relativt kort tid som det handlar om efter Big Bang.

Mina egna funderingar över denna gåta är att det kanske inte är så konstigt. Universum då hade inte blivit så stort och inte expanderat så långt utan universum var ännu begränsat i tid och rum på en mindre plats. Därför kunde galaxhopar snabbare än numera möta en annan hop och bilda galaxhopar då avstånden inte var så otroliga som numera.

Samma sak tror jag det var med stjärnors bildande i början då avstånden de första stjärnorna emellan var kort och gravitationen därav bildade galaxer snabbt. Likväl som stjärnproduktionen var snabb då det material som fanns låg samlat betydligt närmre varandra än numera. Tid och rum låg varandra närmre än idag.

Se tusentals asteroidbanor runt vår sol.

Det existerar minst ca 18200 asteroider därute vilka har sina banor runt solen.

Det är antalet som hittills upptäckts och fotograferats i projektet NEOWISE vilket pågått sedan 2009. Troligen finns det ännu ett antal oupptäckta.

Du kan se en film här på dessa cirkulerande objekts banor vilka till stor del finns i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.

Av dessa är ca 800 jordnära objekt och vad vi vet idag är ca ett tiotal potentiellt farliga för oss om de ändrar sin bana något.

De är objekt vi bör hålla lite extra koll på.

Men vi ska komma ihåg att vi inte har full koll på närområdet. Det händer som vi vet lite då och då att objekt överraskande dyker upp nära oss. Senast var ju den 16 april i år vilket jag beskrev här på bloggen den   26 april.

Bilden är på en asteroid i vårt närområde 253 Mathilde

Ruttna ägg doftar det runt en av planeterna i vårt solsystem. Obs: inte runt Jorden.

Ingen kommer någonsin att behöva känna doften av starkt ruttnande ägg kommen ur svavelväte här då omgivningen är en plats där temperaturen ligger på -200 C.

Utöver det finns ingen yta i området utan det är i atmosfären denna odör finns.

Planeten där denna odör finns är den sjunde planeten i vårt solsystem. Uranus.

Upptäckten att det förhåller sig så är gjort från  Hawaii's Gemini North teleskop. 

Läs gärna mer om Uranus här vi vet idag en hel del om denna planet numera. 

Superjordar kan vara som fängelser för de eventuella levande varelser som finns där.

Kepler-69c är en planet vilken finns som en av planeterna omkring Kepler 69 en sol något mindre än vår sol i riktning mot stjärnbilden Svanen. Här finns två planeter varav en ligger i den beboeliga zonen runt sin sol.  Kepler 69-c en planet ca 70 % större än Jorden och har därför fått namnet superjord på grund av sin storlek.

  Här kan finnas intelligent liv likt det kan finnas på andra planeter som finns på rätt avstånd från sin sol. Men inget bevisar det.

Vad som är intressant är att planeter med denna storlek och större kan vara som fängelser för innevånarna. Detta då en resa från planeten inte kan göras utan en försvarlig mängd energilast om de ska resa upp i  rymden.

En apolloraket från Kepler-89-c skulle behöva en energilast (raketbränsle) av 440 000 ton där 400 000 ton skulle behöva vara raketbränsle för att kunna slita sig från planetens dragningskraft.

Detta låter otroligt. Men vi ska ha i åtanke att det kan finnas andra sätt att driva raketer än våra jordiska. Kanske det kan finnas sätt att upphäva dragningskraften och därmed gravitation och den vägen enkelt lyfta. Ingen vet om någon intelligens lyckats med det därute eller om vi själva en gång lyckas hitta den lösningen.

Men som vi ser det med den kunskap vi har idag är superjordars innevånare nästan säkert bundna på sina ytor däruppe.

Bilden är på stjärnbilden Svanen där ovanstående solsystem finns.

Venus omänskliga miljö kan i framtiden även bli Jordens miljö.

Venus har inte alltid varit så livsovänlig som den är idag. Något hände en gång med denna planet vilken annars hade varit en perfekt planet att kolonisera. Venus storlek är även  nästintill lika som Jorden.

Men nu är den istället het med en livsfarlig atmosfär där svavelsyramoln svävar fram och svavelregn faller mot en yta av röda heta slätter där temperaturen ligger på ca 500C.

En gång kan Venus ha varit en beboelig planet för liv där oceaner av vatten svept på dess yta. Men om detta möjligen skedde innan allt kollapsade vet vi inte.

En global uppvärmning skedde och att vatten fanns på dess yta så mycket tror vi oss veta (men inte vad som sedan hände) Risken är säkert inte försumbar att samma elände kan drabba vår planet.

En dag kan Jorden bli den tvillingplanet som den kunde blivit med Venus av allehanda liv om inte något gått fel på Venus. 

Men nu som en het tvillingplanet med svavelsyramoln och hetta av hemskt slag. Kanske den globala uppvärmningen är startskottet för en skenande atmosfär och tiden då vi blir en venuslik planet inte ligger så långt fram i tiden.

Bilden är på Venus yta.

Korta svampmolnspuffar från neutronstjärnor. Varför detta puffande?

Energirika utbrott från neutronstjärnor

där svampliknande moln (obs nedanstående är ett från Jorden troligen kärnvapenprov)

stiger till 15 – 150 km i höjd har upptäckts och studeras numera.

Dessa svampmoln har stora likheter med kärnvapenexplosioner men ska inte förväxlas med sådana.

Istället är de snabba och ljusstarka explosioner vilka snart bleknar bort igen.

Numera kan mätningar av dessa ofta enbart en timme långa händelser mätas. Det går att mäta den ungefärliga storleken av molnet och dess temperaturer.

Det är enorma mängder energi som kommer från dessa svampmoln. En sak få vet är att ännu är neutronstjärnors storlek enbart beräkningar. Det finns inga mätinstrument som kan visa en neutronstjärnas exakta storlek då avståndet till dem är för stort.

Allt kan vi ännu inte mäta men mer kunskap om partikelfysik kanske är lösningen för än mer kunskap om neutronstjärnornas mysterier. Varför dessa svampmoln uppstår är ännu inte helt förstått. Inte heller varför de uppstår utan förvarning och är så korta tidsmässigt.

Det finns mycket vi inte vet eller förstår om vår verklighet varken vad vi människor är och varför Jorden finns eller universum kom till.

Saturnus kan vara anledning till de möjligen beboeliga månarna runt Jupiter

Jupiters fyra största månar, Io med sin relativt unga yta där vulkankratrar och vulkaner sänder upp varmare lava än på Jorden bestående av järn och nickel och där lava troligen flyter på ytan.

Europa, Ganymedes och Callisto den näst största av månarna runt Jupiter och vars yta består av 40 % is och 60 % sten och järn Bild nedan Callisto

är också kända som de Galileiska månarna då de är uppkallade efter Galileo Galilei vilken upptäckte dem 1610.

Alla fyra är större än Pluto. Ganymedes är en stenig kraterfylld måne se nedanstående bild 

är även den största månen i solsystemet, större än planeten Merkurius.

 Forskare föreslår nu att de Galileiska månarna kan ha bildats genom påverkan från Saturnus den planet som ligger bortanför Jupiter. Materialet till månarna kan ha kommit därifrån.

Forskning visar att Saturnus kärna kan ha  bildats inom denna reservoar av material i form av asteroider, sten och grus och därmed även alla månarna som finns runt denna och Jupiter. Resterna kan vi se som ringar runt Saturnus idag och som asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.

Jupiter den största planeten i vårt solsystem med dess 

stora dragningskraft vid Saturnus bildande kan ha skapat dessa månar och genom att fånga in dem som fanns i närområdet av det material dess dragningskraften hade möjlighet till. Jupiter är den största planeten i solsystemet och som sådan har den en stor dragningskraft.

Ovanstående är en ny teori utarbetad vid Aix Marseille University i Frankrike. Kan man tro den? Jag anser att denna likt gårdagens teori om Mars jag beskrev då är en  onödigt krånglig teori.

Kan det inte likväl vara så att månarna vilka finns i stort antal både runt Saturnus (62 st) inklusive ringarna och Jupiter (69 st) är insamlade genom dragningskraften efter en krasch mellan några eller flera större objekt vid solsystemets bildande. Resterna skulle då vara det som finns i asteroidbältet mellan Jupiter och Mars och ringarna runt Saturnus.

OBS den intressantaste månen där liv kan finnas av de fyra nämnda ovan är Europa.

En istäckt värld där man misstänker att en ocean finns under isen. En av de absolut intressantaste månarna i solsystemet att söka liv på. 

Bilden ovan är på Saturnus

Mars två månars historia.

Mars två månar

Deimos

Phobos  är formmässigt mycket oregelbundna till skillnad mot Jordens måne och därför ett mysterium bildandemässigt. På grund av sin ringa storlek och oregelbundna form liknar de asteroider och teorin att de fångats in av Mars en gång har länge varit förklaringen till dess existens. Deras banor är nästan cirkulära och ekvatoriella.

 Nu har ett team av belgiska, franska och japanska forskare utarbetat en ny och som de anser mer trolig bild av hur månarna bildats.

De skulle enligt denna skapats efter en kollision mellan Mars och en asteroid med en storlek av en tredjedel av Mars, ca 100 till 800 miljoner år efter det att Mars bildades. Enligt dessa forskare fanns efter kollisionen skräp vilket lade sig i en bred skiva runt Mars bestående av ett tätt inre smält material och en mycket tunn yttre del av främst gas.

I den inre delen av denna skiva bildades en måne genom avsvalnade tusen gånger större än Phobos är idag. En måne  vilken sedan försvunnit. De gravitationella interaktioner som skapades i den yttersta skivan av detta massiva objekt fungerade som en katalysator för insamling av skräp och med det bildandet av andra mindre mer avlägsna månar.

Efter ett par tusen år var Mars omgiven av en grupp på cirka tio små månar och en enorm måne. Ett par miljoner år senare när skräpskivan hade skingras genom tidvatteneffekterna från Mars krockade de flesta av dessa satelliter ner på Mars och blev till sten och grus. Detta gällde även den stora månen

Bara de två mest avlägsna små månarna (från Mars räknat)  Phobos och Deimos, återstod och finns fortfarande där över Mars.

Jag själv tvekar till denna teori. Tror istället att det är rester av en kollision av två kroppar i närområdet vilka senare infångats av Mars. Den gamla teorin håller bättre anser jag. Varför krångla till det med en mycket mer omständlig och händelserik teori?

Vi upptäcker troligen aldrig om Aliens (utomjordingar) söker kontakt och Aliens inte våra försök till kontakt. Vi är för olika. Fundera över nedanstående.

Tänk för enkelhetens skull att vi länge här bland vissa forskare ex försökt tala med delfiner inte har vi lyckats förstå dem och de oss. Fast deras hjärna är lika komplex som vår. Vi vet inget om deras tankesätt eller kultur, om den finns, förstår vi den inte eller ser den.

Tänk vidare, människan har ännu inte lyckats tolka alla utdöda språk vi funnit skrifter av på lertavlor mm. Detta fastän vi människor tänker förhållandes lika genom historien.

Människan har även sänt ut ett meddelande i rymden om vilka vi är lite av en slumputsändelse genom pioneerprogrammet under 1970-talet. 

Förmodat på att Aliens om de finns och finner vår farkost en gång ska kunna tolka våra meddelanden. Men inget säger att de skulle kunna det hur gärna de än ville.

Chansen att de ska kunna förstå hur de ska öppna, läsa och förstå detta är minimal.

Aliens eller ET är säkert mycket olika oss och om de tänker så är deras tankar inte som våra och att de ska kunna kommunicera med oss är mycket svårt att tro.

Detta även om de mot alla förmodan skulle likna oss och vara uppbyggda mentalt liknande då de garanterat kulturellt och tankemässigt likväl inte skulle kunna förstå oss och inte vi dem.

Samma sak är det om de sänder ut förfrågningar om vilka vi är eller om vi finns. Vi förstår inte då deras meddelanden eller förstår att det är ett meddelande. Vi är troligen så olika att vi inta kan förstå något alls om varandra.

Enda möjligheten för att förstå oss och vi dem är att sända sten med inristade  figurer på vilka vi är eller andra konkreta föremål. Då kan vi kanske och de med förstå att det är konstgjorda saker de ser på föremålet och inte naturliga sprickor och mönster.

Bilden ovan vad är det? Jag vet inte.

Nya rön om asteroiden vilken exploderade över Sudan 2008

Den 7 november 2008 inföll en asteroid i jordens atmosfär och sprängdes över Sudan. Bitarna av denna asteroid vilken fick namnet 2008 TC3 spreds över Nubiska öknen där de sedan samlades in.

Asteroiden var ca 3 meter i diameter. Den upptäcktes först av en observatör vid Catalina Sky Survey's 1,5-meters teleskop vid Mount Lemmon norr om Tucson. Det skedde ungefär en dag före inträdet i atmosfären. Asteroiden blev det första objekt som observerats och spårats innan det nådde jorden.

Asteroiden innehöll små kluster av små diamanter vilka bildats under hårt tryck. De diamanter som sedan hittades i bitarna av  asteroiden bör enligt ny forskning ha bildats inuti en planet eller ett större objekt för att få den sammansättning de har. Ingen möjlighet har nåtts att hitta varifrån asteroiden kom. Riktningen är okänd.

Troligen är det en katastrof av slaget en planets förstörande för ca 4 miljarder år sedan som fått denna asteroid (rest av katastrofen) att ge sig ut i rymden och sedan sluta sina dagar i en explosion över Sudan.

Det behöver inte betyda att den kommit från en plats utanför vårt solsystem. Vi har teorier om att asteroidbältet utanför Mars kan vara rester av en krock mellan två större objekt i det förflutna. Kanske två planeters krock vilka då exploderat till små och större meteoriter och småplaneter. En tanke som funnits länge om asteroidbältet.

Men även Oorts moln bältet av asteroider och småplaneter där Pluto ingår kan den ha kommit från. Resterna från solsystemets bildande. Alternativet kan det ha varit en asteroid vilken i miljarder år varit på väg genom det tomma universum från en okänd plats i Vintergatan eller utanför denna varit varifrån den kom.

Bild en bit av asteroiden som hittades i Sudan

En otroligt intressant film från Rosettas snöstormslika landning på 67p/Churyumov-Gerasimenko kan ses. KIna planerar tjäna pengar på månen

67p/Churyumov-Gerasimenko asteroiden där Rosetta landade 1 juni 2016. Härifrån har producerats en fascinerande film väl värd att se. Om man inte visste bättre kunde den likväl tagits  en snöstormsnatt i fjällen. Se den här.



Kina har planer på en obemannad månfärd. Men helt obemannad är den inte utan en del biosfäriska experiment finns med.

Experiment vilka kan ge kunskap om möjligheter att odla på månen. Kanske till och med industriellt.

Ett av dessa projekt Kina är intresserad av är att testa silkesproduktion på månen.

Tanken är att framtida kolonisatörer eller bosättningar på Månen ska kunna producera varor så bosättningen ska löna sig ekonomiskt. Silke är en av världens mest populära råvaror.

Går det att odla mullbärsträd på månen till silkesmaskens behov och därmed produktion av silkestråd? Kina hoppas det.

Kina är en stat  söker ekonomisk lönsamhet på allt och har just därför blivit världsledande ekonomiskt. Nu kanske första steget tas även på att bli den ekonomiskt mest lönsammaste staten i rymden också.

Bilden visar silkesmaskar

Tunguska-katastrofen kunde återupprepats den 16 april i år.

Tunguska-katastrofen var händelsen då en asteroid alternativt komet den 30 juni 1908 störtade ner i Sibirien. Se foto vilket visar hur träden låg efter katastrofen på fotot taget 1927.

Detta objekt antas ha varit 50-1200 meter i diameter med sprängkraften av 40 megaton trotyl. Stoft fyllde atmosfären i hela Europa och natten till den 1 juli 1908 var skyn mellan kl 23-24 så ljus att man kunde läsa en tidning och fotografera utan hjälpljus.

Denna händelse skedde i ett obefolkat område så ingen människa förolyckades.

Den 15 april 2018 var en liknande asteroid i vårt närområde och det kusliga är att den inte upptäcktes förrän den var där. Katastrofen kunde utan att någon varning hunnit ut skett.

Turligt nog kom den inte närmre än halva avståndet till månen. Asteroiden beräknades när den väl sågs ha haft en storlek av 48-110 meter tillräckligt för att skapa en katastrof av stora mått.

Sex gånger så stor som meteoren vilken kraschade in i atmosfären 2013 över  Tjeljabinsk Ryssland och skadade 1200 människor. 

Asteroiden som nyligen var på besök har fått namnet 2018 GE3 och upptäcktess först  lördagen den 14 April kl. 5:23 a.m. EDT (0923 GMT) av astronomer vid Catalina Sky Surveys. Ett NASA-sponsrat program  på University of Arizona i Tucson.

Denna första observation inträffade bara 21 timmar innan asteroidens kom som närmast till jorden.

Kusligt anser jag att vi inte har möjlighet till bättre kontroll av Jordens närområde. En dag kanske vi upptäcker en asteroid av denna storlek eller större på väg överraskande in mot och ner i Jordens atmosfär och då kan vi vara förvissade om att allt tar slut eller inga människor hinner evakueras där denna träffar oss.

Solens syskon söks. De finns, men var?

GALAH är ett projekt på Sidney University vilket startades i slutet av 2013 som en del i en strävan att avslöja utformningen och utvecklingen av galaxer. När den blir är klar kommer GALAH att ha undersökt mer än en miljon stjärnor.

Projektet syfte är att visa hur universum utvecklades från att ha innehållet endast väte och helium strax efter Big Bang tills idag med alla grundämnen vi har här på jorden och som är nödvändiga för livets möjlighet och världen som vi känner den inklusive allt i universum.

Vad som söks är stjärnor i ett kluster där varje stjärna i klustret har samma kemiska sammansättning eller som man kan kalla det DNA. Kluster vilka snabbt drogs isär och nu är utspridda i Vintergatan. Sökandet efter det kluster där vår sol en gång ingick.

Kluster av stjärnor där varje stjärna har den mängd av nästan två dussin grundämnen som syre, aluminium och järn med samma innehållskoncentration som vår sol.

GALAH undersökningens data release är planerat att sammanfalla med den stora version av data som den 25 April från Europeiska Gaia satelliten ska vara klar då och vilken då ska ha kartlagt drygt 1,6 miljarder stjärnor i Vintergatan vilket gör det projektet till den överlägset största och mest exakta atlas av natthimlen hittills.

I kombination med GALAH ger Gaia data inte bara positioner och avstånd mellan stjärnorna utan även deras rörelser inom galaxen och kanske solens syskons plats idag.

Nya fantastiskt formade skivor omkring stjärnor fotograferade från Chile

Nya bilder har kommit in från instrumentet SPHERE vid ESO:s Very Large Telescope i Chile. Bilderna visar de dammiga skivorna runt unga närliggande stjärnor i större detalj än vad som tidigare varit möjligt.

Detaljrikedomen får stjärnorna att visa upp sig i en bisarr mångfald av former, storlekar och strukturer vilka bland annat kan bero på att planeter håller på att bildas i banor runt dem.

SPHERE:s  uppgift är att hitta och studera stora exoplaneter som går i banor runt närliggande stjärnor. Instrumentet är även ett av dagens bästa till att avbilda skivorna runt unga stjärnor där planeter kanske bildas.

Att kunna studera sådana skivor är intressant för forskare med intresse för att undersöka kopplingarna mellan skivornas egenskaper och hur planeter bildas.

SPHERE har även upptäckt en kantställd skiva omkring stjärnan GSC 07396-00759 en av flera stjärnor i ett system ingående i stjärngruppen  DARTTS-S. Skivan verkar ligga längre fram i sin utveckling än den gasrika skivan vilken omsluter T-Tauri-stjärnan i samma system fastän de är åldersmässigt lika,

Denna mystiska skillnad i skivornas evolutionära tidsskalor hos två stjärnor som är lika gamla är ytterligare en anledning till varför astronomer är intresserade av att få reda på mer om dessa skivformationer och vilka egenskaper de har.

Bilden är en teckning av en T-Tauristjärna 

En tills nu dold gäckande neutronstjärna har hittats därute.

En neutronstjärna är ett av flera möjliga slut i en stjärnas existens. När en stjärna i slutet av sin existens stöter bort sina yttre lager inträffar en gravitationskollaps och stjärnans kvarvarande  innehåll imploderar.

Om stjärnan är av en storlek att den kvarvarande massan motsvarar 1,4-3 solmassor kommer den att bli en supernova. Återstoden efter denna explosion är en neutronstjärna som består av tätt packade neutroner och övrigt material i utspridda rester av supernovan. 

En vanlig neutronstjärna är endast ca 20 km i diameter. Men dess massa motsvarar 1,4 - 3 solmassor. Detta innebär att neutronstjärnan då har en densitet av ca 1 miljard ton per kubikcentimeter.

Gravitationsfältet vid stjärnans yta är då hela tvåhundra miljarder gånger starkare än på jorden vilket ger en flykthastighet på ungefär 100 000 km/s blir ungefär 1/3 av ljusets hastighet. Ett fallande föremål skulle då uppnå 6,5 miljoner km/h redan efter en meters fall.

Nu till vad detta ska handla om idag.

ESO:s Very Large Telescope i Chile och en hop andra teleskop i världen har avslöjat ett rikt landskap av stjärnor och glödande gasmoln i en av de  närmsta granngalaxerna. Det lilla Magellanska molnet en dvärggalax i närheten av vår Vintergata.

Med hjälp av nytagna bilder har astronomer kunnat identifiera en svårfångad neutronstjärna bland ett trådlikt område av gas som är resterna av en 2000-årig supernovaexplosion där neutronstjärnan är resternas kärna.

Instrumentet MUSE har använts för att hitta det gäckande objektets gömställe. Tidigare mätningar från Chandra X-ray Observatory har bekräftat dess identitet som en isolerad neutronstjärna. Nya bilder som skapats från data från både mark- och rymdbaserade teleskop har nu bevisat detta svårfångade objekt dolt i en komplicerad härva av gasfilament inuti det Lilla magellanska molnet omkring 200 000 ljusår från jorden. Det var ingen överraskning då data visat att det borde finnas men inte tills nu kunnat hittas.

Forskarlaget upptäckte att gasringen var centrerad runt en röntgenkälla som upptäckts tidigare och som betecknats p1. Men röntgenkällans ursprung var länge ett mysterium. I synnerhet var det inte klart om p1 faktiskt låg inuti supernovaresten eller bakom den.

Det var när gasringen vilken innehåller neon och syre observerades med MUSE av forskarlaget som man upptäckte att gasringen var perfekt centrerad runt p1 (röntgenkällan).

Det var ett alltför stort sammanträffande och de insåg då att p1 måste befinna sig inuti supernovaresten. Så snart man kände till p1:s position använde forskarlaget befintliga observationer av röntgenstrålning från Chandra X-ray Observatory för att fastslå att det måste vara en isolerad neutronstjärna med ett svagt magnetfält som var röntgenkällan.

Man tror att det finns rikligt med isolerade neutronstjärnor med svaga magnetfält spridda över hela universum men de är väldigt svåra att upptäcka eftersom de bara ses i röntgenstrålning. Just därför är det extra spännande att p1 kunde bekräftas som en isolerad neutronstjärna med hjälp av observationer i synligt ljus.

Bilden säger inte mycket men är på det lilla magellanska molnet de suddiga stjärnorna tillhör molnet