Alla exoplaneter är inte livsvänliga en del är livsfarliga

Vi söker livsvänliga planeter runt andra solar. Men alla planeter är inte livsvänliga en del är till och med livsfarliga.

Vid landning där skulle det hända fruktansvärda ting med en människa.

Ex på den blå och utifrån sett livsvänliga planeten HD189733 b, 63 ljusår från oss är inte den blå färgen vatten som på Jorden. Istället är det magnesiumsilikat i atmosfären och här finns vindar på upptill 9700 km i timmen i hastighet och en temperatur på +800C. På denna glödheta planet maler sanden ner allt som kommer i dess väg.

Det var ett ex på livsfientlig planet därute. Läs vidare om ytterligare fyra stycken här. En sammanräkning gjord av tidningen Illustrerad vetenskap.
Bilden ovan är en illustration av planeten HD189733b som nämns i texten.

En asteroid har namngivits med en Svensk rymdfysikers namn

Det är professor Asta Pellinen Wannberg i Umeå som ärats med sitt namn till asteroid 11807 Wannberg en asteroid i asteroidbältet utanför Mars.

Det är Internationella astronomiska unionen, IAU som belönar Asta Pellinen-Wannberg för utarbetandet av att det går att studera meteorer med spridningsradar. En idé vilken utarbetades 1990 vid Institutet för rymdfysik i Kiruna. 

Genom att använda detta system för undersökning (spridningsradar) kunde nu mycket mindre objekt hittas  snabbare och enklare än tidigare.

Ett bra system därmed för att lättare finna mindre asteroider på kurs mot Jorden i framtiden eller rymdskrot på samma bana. Just ovanstående asteroid är dock inte så liten den har en diameter av mellan 5 och sex kilometer. 

Bilden ovan är på nämnda person i texten.

Lite känd fakta om Arcturus den ljusaste stjärnan på Norra stjärnhimlen

Arcturus är den tredje stjärnan i ljusstyrka sett från Jorden. De två andra är Sirius och Canopus vilka kan ses från södra stjärnhimlen.

Arcturus ses i spetsen av stjärnbilden björnvakten. Stjärnan är en röd jätte runt vilken det kan finnas planeter.

Det finns en hel del mytologiska berättelser om denna stjärna. Den omnämns i astrologi från ex Japan och  Indien. Bland Australiens urfolk ansågs dess utseende i norr vid förändring ge besked på larvers ankomst i träden. Förändringarna berodde på atmosfären, årstider och väder här på Jorden. 

Det finns en hel del intressanta sägner och påståenden om denna stjärna från skilda folk o kulturer läs mer om detta här. 

OBS: bilden ovan visar dess storlek i förhållande till vår egen sol.

Ganymedes jättemånen i vårt solsystem vilken är större än planeten Merkurius och småplaneten Pluto

Ganymedes är solsystemets största måne vilken har sin bana bland 67 andra månar runt Jupiter. Ganymedes är större än planeten Merkurius men har en mindre massa än Merkurius.

Månen består av sten och is. från Wikipedia citat.

"Ganymedes är den enda månen i solsystemet känd för att ha en magnetosfär. Den magra magnetosfären är begravd i Jupiters mycket större magnetfält. Månen har en tunn atmosfär av syre som innehåller O,O₂ och eventuellt O₃ (ozon)". 

Hur långt från en supernova vi kani vara utan att påverkas här på Jorden.

" En supernova är en exploderande stjärna. Supernovorna hör till de våldsammaste händelserna i universum. I en supernova utvecklas oerhörda mängder energi. Energi vilken lämnar reststjärnan i form av enorma neutrinoflöden, gasmassor och strålning vilket gör att stjärnan under en viss tid kan lysa upp till hundra miljarder gånger starkare än vår sol. Det är lika mycket som lyskraften i en hel galax" 

Alla förstår säkert att effekterna av denna strålning är förödande på liv och en planets atmosfär om denna ligger för nära en sådan händelse.

Men diskussionerna är vilket avstånd från Jorden en sådan händelse kan inträffa utan problem och när avståndet till Jorden innebär livets utplåning här.

Tidigare (sedan 2003) har avståndet ansetts vara 25 ljusår. Allt över detta avstånd från en supernova skulle vara ofarligt här allt under förödande. Men idag har avståndet omtolkats till 40-50 ljusår. Exakt kan inte anges. Men en supernova inträffad under ett avstånd av 40-50 ljusår från oss anses idag få förödande effekter på Jorden.

Men någon sådan förväntas inte. Istället är den stjärna vilken ligger i farozonen för att explodera i en supernova stjärnan Betelgeuse 600 ljusår bort i stjärnbilden Orion. Den 10:e starkast lysande stjärnan från vår synpunkt här på Jorden.

På månen Io:s yta sveper troligen vågor av lava fram

Jupiters måne Io är en vulkaniskt aktiv måne. Det är den tredje av Jupiters 67 månar storleksmässigt.

Nu har det uppmärksammats att det troligen flyter lavaströmmar på denna vulkaniskt aktiva måne.

Men för att bekräfta detta behövs närmare studier vilka först 2021 kan göras genom att då närmare undersökningar av denna måne åter då står på tur.

Mysteriet varför det finns syre på kometer kan vara löst

Kometer sveper förbi oss lite då och då. En del överraskande en del kända och regelbundna Haleys komet är  känd genom att  den besöker oss vart 75:e år. Senast 1986.

Teorier finns om att livet till Jorden kom från kometers nedstörtande på vår planet. 

Ingen vet om det stämmer UFO-fantaster har även spridit idén att dessa objekt är plant- kolonier  för   syre och organiskt material med avsikt att störta in i Jordens atmosfär och där sprida frön till liv komna från främmande intelligenser.

Men det är långsökt. Däremot har det vistas sig att syre finns i kometer och frågan man ställer sig är varför det finns här.

Kan det vara så att det frusits in i kometen redan vid dess bildande för över 4 miljarder år sedan. Syre är annars en instabil gas vilken önskar förena sig med ex väte och bilda vatten. Mysteriet är varför detta instabila grundämne över så lång tid inte förenat sig med andra ämnen.

Men forskning har nu visat genom Rosettas besök på kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko att syre i realtid bildades här. Detta var nytt men även en förklaring av mysteriet ovan.

Vad händer på Jupiter? Den röda fläcken minskar i storlek!!

För ca 300 år sedan upptäcktes en storm på Jupiter känd som den röda fläcken i dess gashölje. En röd fläck vilken visar en stark orkan och vilken till våra dagar och troligen mycket långt tillbaks stormat här.

Inget har förändrats under den tid människan haft uppsikt på den. Inte förrän nu.

Nu har den under vissa tider minskat till hälften i omkrets en förvånande upptäckt då ingen trodde den kunde eller skulle göra det. Den har vad man ansett svept genom gasen i alla tider (kanske) och varför skulle den då plötsligt minska i styrka?

Teorier finns dock. Den mest troliga är att cyklonen fått sin näring av att sluka mindre stormar hela tiden och på det viset hållit sig till en maxcyklon. En cyklon av ett värde där den inte kan öka mer.

Men efterhand som mindre stormar på Jupiter avtagit och energin i jättecykonen genom detta fått mindre näring (möjlighet att sluka fler mindre oväder och fortsätta hålla sig på max) minskat sin styrka och omfång. Något som nu ses.

Men vi vet inte om detta är en tillfällig nedgång eller något som kommer att resultera i den röda fläckens utplåning i framtiden.

Epsilon Eridane ett stjärnsystem relativt nära oss med stor likhet med vårt solsystem i sin ungdom

Epsilon Eridane är den tredje närmsta stjärna vilken kan iakttas med enbart ögat. Den finns i stjärnbilden Floden.

10,5 ljusår från oss ligger detta solsystem innehållande två asteroidbälten, en fragmentskiva  och troligen ett planetsystem. Det är som att se vårt solsystem när det var ungt.

Fragmentskivan eller skivorna innehåller damm, gas och småmaterial överblivet från planetbildning och asteroidbildning.

Det är Alma-teleskopet som undersökt detta objekt och vad det intressanta är här är att man kan se hur vårt solsystem kan ha sett ut den gången det var ungt.

Saturnus ringar känner vi till men området mellan första ringen o Saturnus själv överraskade.

Cassini farkosten vilken gjort undersökning av Saturnus ringars materialtäthet mm tog till slut färden ner under ringarna för att störta in i Saturnus.

Nu var forskarna beredda på sten och allt möjligt material av olika storlek mellan innersta ringen o Saturnus. Men överraskande nog blev det tyst.

Här fanns ingen sten inget grus ingenting av material överstigande det som finns i rökpartiklars storlek. Tyst och tomt blev det.

Ingen färdig förklaring på detta fenomen finns ännu. Jag själv tror dock att det beror på att större objekt störtat in i gasplaneten genom dess dragningskraft.

På en viss höjd däremot har objekt en gång här stannat upp i ringen ovan eller redan stannat upp som satellit i någon av de övriga ovan ringarna.

Större objekt kan knappast komma in genom alla dessa ringar utan att fastna i någon av dess sfärer. 

Thuban var på pyramidbyggarnas tid polstjärnan

Polstjärnan är den stjärna som står i zenit över nordpolen. Polstjärnan idag är Alfa Ursae Minor och ingår i stjärnbilden Lilla Björn eller vilken jag kallar Lilla Karlavagnen.

Men då Vintergatan inte kretsar i absolut harmoni med Jorden eller tvärtom är det olika stjärnor över tid som är polstjärnor.

På pyramidbyggarnas tid byggdes dessa stora pyramider med genomgående lufthål (man vet inte riktigt vad deras syfte var eller är) genom pyramiden i riktning mot den tidens polstjärna vilken var Thuban vilken finns i stjärnbilden Drakens svans. Thuban var polstjärna från fjärde till andra årtusendet för Kristus.

Sökandet efter forntida civilisationer i solsystemet fortsätter.

Samtidigt som sökandet efter liv i solsystemet fortsätter på Mars, Jorden eller ex under månars isbelagda yta som på Enceladus eller Europa fortsätter sökandet efter tecken på utdött liv. Utdöda civilisationer i solsystemet eller utanför detta.

Tecken vilka ännu inte hittats och kanske inte finns att hitta.

Vi ska komma ihåg att det tar ljusår kanske tusentals för ljuset att nå oss från vissa stjärnor och mer. Det är därför vi aldrig kan ta för givet att en eventuellt upptäckt civilisation därute fortfarande existerar.

Fantasin har gett vissa klippor på ex Mars att ge fanatiker en tro på att de visar pyramider etc på Mars. Vem minns inte uppmärksamheten klippan fick vilken på avstånd ser ut som ett mänskligt ansikte utifrån skuggor och formationer.

Följ länken här och njut av fantasins tankevärld för var det skulle kunna ha funnits liv en gång för länge sedan om något hade varit som det kan fantiseras om.

En ung sol med material för planetbildning och dess processer hittat i Flodens stjärnbild. Läs om upptäckten nedan.

NASA:s observatorieflygplan Sofia vilken rör sig och ser ut som ett vanligt flygplan uppe i stratosfären har i det infraröda strålningsfältet funnit ett nytt planetsystem därute i universum.

Det finns 10,5 ljusår från oss i stjärnbilden Floden, synlig från södra halvklotet. 

Epsilon Eridan är namnet på stjärnan vilken är en ung sol där detta system upptäckts.

Runt denna sol finns ett brett fragment av damm och material vilket kan ge upphov till planeter i framtiden. 

Det är därför spännande att ha observation här för att kanske lära mer om hur planetsystem kan börja bildas runt en ung sol. 

En våg av het gas dubbelt så stor som Vintergatan har upptäckts

Som vi vet är Vintergatan den galax där vi ingår. Dess diameter är 100 000 ljusår och vågens ovan det dubbla. En våg vilken finns i Perseus galaxklusters (en samling galaxer därute) närhet 200 000 ljusår från oss med en storlek av själva klustret på  11 miljoner ljusår.

Se mer info om vågen och en datoranimerad film om vågens uppförande genom årmiljarderna därute genom att följa denna länk från NASA.

Lunds universitet har utvecklat världens snabbaste kamera. Se ljuset stå still.

Med  kameran kan bilder tagna på fem biljondels sekund tas. En tid vilken får ljusets fotoner att stå still (nästan). Kameran har lyckats ta bilder på ljusets hastighet genom ett pappers tjocklek.

Nu kan ett nytt fotograferingsområde ses. Små ämnens förändring i stillbilder över tid. Detta har inte kunnat göras tidigare utan då har man fått ta en bild och sedan en till för att hoppas förstå förändringar över tid. Men vad som hände mellan dessa stillbilder har man bara kunnat gissa eller teoretiskt försöka förstå.

Nu ska det bli möjligt att se.

Önskar du eller fantiserar du om hur Vintergatan kommer att förändras fem miljoner år framåt från nu?

Nu finns möjligheten att uppleva hur Vintergatan förändras över en lång tid. Fem miljoner år från nu.

Följs denna upplevelse på filmen som medföljer länken här.

Det är intressantare än det låter att följa hur vissa stjärnor rör sig snabbt genom universum medan andra ser ut att stå still.

Pulsarer vilka föryngrats (as) finns däruppe. Hur det kan gå till beskrivs nedan.

Pulsarer  är roterande neutronstjärnor vilka regelbundet sänder ut pulser av strålning inom skilda strålningsvåglängder.

En neutronstjärna är  en kollapsad stjärna i slutet av sin levnad vilken exploderat i en supernova för att sedan falla samman till en neutronstjärna och bli en pulsar.

 I det här fallet handlar detta inlägg om pulsar XB091D vilken finns i Andromeda-galaxen, vår granngalax och i en klotformig hop av stjärnor där vilken en gång kan ha varit en dvärggalax fångad in av den större galaxen.

 Ett 12 miljarder år gammalt kluster av stjärnor inget liknande gammalt kluster finns i Vintergatan.

Men en möjlig föryngring av pulsarer kan ske. Här verkar detta skett. XB091D har fångat in en vanlig stjärna och drar dess material till sig. En gloria runt pulsaren visar detta. Då pulsaren är starkt magnetisk fungerar processen troligast av den anledningen.

Detta har fått pulsaren till en långsamt roterande objekt, vilket pulsarer annars inte är istället är pulsarer snabbt roterande objekt..

Händelsen ovan skedde för enbart en miljon år sedan och är vad man vet en mycket ovanlig händelse. En pulsar som föryngrats över tid blev resultatet. Kan det bli en ny stjärna igen av detta objekt? Ingen vet men omöjligt är det inte.

En isplanet av storlek som Jorden är upptäckt därute

En planet vilken ligger på bra avstånd från sin sol (beräknat utefter hur vi ligger från vår sol) för att kunna hysa liv har hittats. Men solen den ligger runt är en sol med en låg temperatur.

Detta ser ut att ha effekten av att planeten vilken är av storleksordningen som vår Jorden är en isplanet. En iskall värld.

Planeten har fått namnet OGLE-2016-BLG-1195Lb  och dess sol då följdriktigt samma namn minus bokstaven b. 13000 ljusår bort finns den i skorpionens stjärnbild. 

Forskare kan idag inte säkert säga om det är en ministjärna den kretsar runt eller en misslyckad stjärna (en ej fullbordad stjärna) en så kallad brun dvärg.

Kolavlagringar på häpnandsväckande djup i Jordens mantel. Hur har det hamnat där?

Det finns kolavlagringar på större djup här på Jorden än man tidigare trott. Kolavlagringar från tidig form av organiskt material. Växter, alger och kanske djur nere  i manteln.

För att detta ska ha kunnat ske måste någon form av plattektonik inträffat för att materialet ska kunnat hamna där. 

I detta måste ett steg ha varit kontinentaldrift.

Därefter  fenomenet oxidation. Vi vet att i början fanns bakterier vilka kallas cyanobakterier. Dessa drog i sig koldioxid från atmosfären och släppte ut syre.

Men den mängd syre som plötsligt fanns i avlagringar från långt tillbaks kan inte enbart förklaras av dessa encelliga bakterier. 

Dessa bakterier var i farten ca 500 miljoner år före det att syremängden bevisligen  ökade till mycket större nivåer och liv av andra slag skapades. Syrehalten ökade snabbt till en nivå10 000 gånger högre än tidigare och då ska vi veta att cyanobakterierna då haft 500 000 år på sig men likväl hade ökningen inte varit så hög under hela denna tid.

Vad hände? Ingen kan idag förklara detta säkert.  Bara bevisa genom upptäckter i stenavlagringar och kolavlagringar att så har skett.

Teorier finns om vad som kan ha skett och hur kol kan ha hamnat djupt ner i manteln  och hur det kan ha ett samband med den stora ökningen av syre i atmosfären.   

Läs om denna spännande teori på medföljande länk här. 

Den kosmiska bakgrundsstrålningens kalla områden kan ha en häpnadsväckande orsak

Den kosmiska bakgrundsstrålningen finns överallt. en rest från när universum kom till då BigBang inträffade. Vi kan se den långt därute miljarder ljusår bort.

Mysteriet med att det i denna finns kalla punkter vilka har en lägre temperatur än övrigt har olika förklaringsmodeller.

Den enklaste är att påstå att slumpen är anledningen. En annan att det är områden där ett mindre antal galaxer bildades eller fanns en tid efter BigBang.

Men nu har en ny lika trolig eller otrolig teori sett dagens ljus. En vilken många kan se som häpnadsväckande.

Teorin att vi bör  se vårt universum som en bubbla vilken uppstod ur en punkt av och i ingenting och fortfarande expanderar.

Om vi i denna teori lägger till att vårt universum inte var det enda (den enda bubblan) utan enbart ett av flera eller kanske oräkneliga som bildades i samma stund i bildandet V tid och rum kan följande ha hänt.

Vårt universums början var då en början på minst ett annat. Och ser vi då början som bubblor har vår bubbla krockat med en annan bubbla och detta ska då ha gett upphov till det som vi i bakgrundsstrålningen kan mäta som kalla områden i denna enligt den nya teorin.

Läs mer om detta här.

Jag kan inte låta bli att fundera på ett bubbelbad. Tänk om varje bubbla i ett sådant när vatten spolas på bubbelbildandet skulle motsvara vad som en gång hände vid BigBang. 

Att varje bubbla motsvarade ett universums bildande av tid och rum och vårt enbart är ett av alla dessa bubblor. 

Teorin är inte omöjlig idag. Men frågan blir likväl vad startade då processen. I badkaret är det en duschstråle men vad startade universums bildande i effekten av BigBang?

Ett exempel på hur det går till att söka efter exoplaneter.

Seriekopplade teleskop är ett bra sätt för att avsöka stjärnors miljö. 

Det är ett av de mest effektiva medel för att finna planeter runt en stjärna därute vi kan använda i vår tids teknik. 

Det som söks är något som avskärmar stjärnans ljus tillfälligt. Den period ett objekt är mellan stjärnan och teleskopet. Objekt kallade exoplaneter vilket är planeter runt andra solar.

Ett av dessa objekt i sökandet är MEarth vilket är ett nätverk av 40 mm teleskop vilka seriekopplade söker efter objekt därute på stjärnhimlen.

Det var detta nätverk som fann LHS 1140b en planet kretande runt en M-stjärna   med namnet LHS1140 (i Valfiskens stjärnbild) under 2014.  40 ljusår borta och vilken uppmärksammades stort.

Saturnus isiga måne Tethys har en stor sevärdhet

En av Saturnus  56 månar är Thetys. Denna måne vilken är ca 105 mil i omkrets har en canyon. Men ingen liten sådan utan med en bredd av 10 mil och ett djup av 4 km.

Den löper ca 75% runt månens isiga yta. Se bild och få mer information här.

Kanske kan denna måne bli ett av framtidens sevärdhetsmål för framtida rymdturister. 

Även amatörastronomer finner nya exoplanetsystem numera. Kanske du blir nästa.

Darwin är en mekaniker och amatörastronom vilken visat riktigheten av ovanstående påstående. Han upptäckte en stjärna där fyra exoplaneter finns för ett tag sedan.

Det var under de tre kvällar då projektet ABC stargazing project 

gick av stapeln där amatörer ombads hjälpa till med att söka efter exoplaneter på stjärnhimlen.

Detta genom Exoplanets explorers hemsida  vilken är öppen för alla intresserade, du med för att hjälpa till med att söka av vår stjärnhimmel efter objekt se länk nedan och om du vill anmäl din datorhjälp och sök själv.

Läs mer om det på denna sida och spänningen med sökandet. 

Intressant information om Spica den ljusstarkaste stjärnan i Jungfruns stjärnbild.

Spica är den ljusstarkaste stjärnan i Jungfruns stjärnbild. Det är även den 16:e ljusstarkaste stjärnan från vår synpunkt på Jorden.

Styrkan beror på att det egentligen är två stjärnor vilka ligger så nära varandra sett härifrån att de ses som en stjärna. Den ljusstarkaste av dessa är en blå stjärna.

Spica antas var den stjärna vilken gav den forntida astronomen Hipparcus kunskap om och idén om dagjämningarna.

Spica kan ibland döljas av vår måne. Men dessa förmörkelser sker sällan senast var det den 10 november 1783 och nästa blir den 2 september 2197.

Mer information och fortsatt historisk läsning om detta objekt kan fås här.

Första ackretionsskivan runt en nybildad stjärna avfotograferad

Ackretionsskiva är ett begrepp vilket används inom högenergiastrofysiken. Betydelsen är följande enligt wikipedia: 

"Det typiska exemplet på hur en ackretionsskiva uppstår är i en tät dubbelstjärna bestående av ett kompakt objekt, en vit dvärg, en neutronstjärna eller ett svart hål, och en vanlig stjärna. Om den vanliga stjärnan fyller sin Roche-lob, så kommer tidvattenkraften från det kompakta objektet att dra loss gas från stjärnans yta. Denna gas kommer sedan att falla in mot det kompakta objektet, men på grund av stjärnans rörelse har gasen så mycket rörelsemängdsmoment att gasen inte kan falla ned på det kompakta objektet. I stället kommer gasen att bilda en ackretionsskiva runt det kompakta objektet".  

Nu har forskare för första gången tagit en tydlig bild av en sådan skiva runt en ung stjärna. Det är från stjärnan IRAS 05413-0104 (ingående i HH212-systemet och denna anses  vara endast 40.000 år gammal) vilken ligger i riktning mot Orion 1300 ljusår bort. För att få denna klara bild har ALMA teleskopet i Chile använts. Ett radioteleskop av hög klass vilket kostat 1,4 miljarder dollar.

Själv har jag i denna blogg många gånger haft med upptäckter från detta teleskop. Alma ger även med denna upptäckt och skärpa troligen ny kunskap om solsystems och solars bildande. Detta är vad forskare anser och hoppas. 

Fyra överraskat starka ljusstrålar från en avlägsen supernova har upptäckts från Stockholms universitet

Upptäckten som finns 4,4 miljarder ljusår från oss kan ge möjligheter till att lättare få information om universums expansion. Detta genom att se hur dessa strålar från en supernova krökts när de passerat genom en 2,6 miljarder bort galax på sin väg mot oss.

Tidigare har det ansetts att expansionen av universum minskar över tid. Nya rön säger tvärtom expansionen inte bara fortsätter utan den ökar.

Det är inte bara möjligt efter denna upptäckt att få ännu ett instrument för att mäta denna expansions hastighet utan även en möjlighet att upptäcka mörk materia.

För mer information se medföljande länk från Stockholms universitet.

Bilden ovan är inte den aktuella supernovan utan en annan spännande supernova. En supernovarest  i Magellanska molnet kallad LMC-N49.

Nu finns det överraskande svaret på varför Jordens första hav var rostgrönt.

Det fanns en tid då Jordens syrehalt i atmosfären var mycket låg. Det var i Jordens barndom.

Det fanns en tid då Jordens järn vilket idag finns inbäddat i malmådror var upplöst i stoff och inte rostade. Det var i Jordens barndom

Det fanns en tid då det första havet bildats. Ett hav där järnhalten var hög och järnet upplöst i mycket små partiklar. 

Ett hav med en rostgrön färg. Ett hav av upplöst järn.

Med tiden sjönk detta till botten och bildade tillsammans på sin väg där nere i avlagringar med andra mineral och sediment. Detta var början till den järnmalm vi idag bryter.

Men då syret i havet och luften var lågt för ca 2,5 miljarder år sedan då detta hände blev den rost som uppkom då av grönt slag. Bottnarna blev gröna av järnutfällningar och sedimentering på den tiden. 

Den röda rost vi ser idag uppkom senare och av syrets påverkan på järn. Det hände när syret ökade i atmosfären. Men det är en annan historia.

Därav ovan rubrik en gång var haven rostgröna. För mer information av ämnet och varifrån denna nya kunskap kommer följ länken här.

Bilden ovan  bör ha likhet med hur havets färg då såg ut.

Liv baserat på kol ansågs länge som enda möjligheten. Kisel som en utopi. Men nu omtolkas kiselbaserat liv. Science fictionliv kan vara möjligt därute.

Liv baserat på kisel har länge diskuterats. Organiskt liv  baserat på detta som byggstenar istället för kol har länge varit något som beskrivits i science fictionberättelser

Nu anses det inte bara som fantasi utan fullt möjligt att hitta därute. Kisel o kol baserat liv kan teoretiskt framställas och kan det detta kan troligen naturen det också på någon plats därute anser man idag. Att naturen fått kolbaserat liv att fungera vet vi. Men kiselbaserat är nytt.

Vatten o kol är livsviktigt för jordiskt liv. Men kisel och metan eller ammoniak bör även kunna skapa liv anses det idag. Däremot finns inget som visar att något annat mineral kan skapa liv.

För spännande och ny information inom området se ovanstående länk från Astrobiology magazine.

Dvärggalaxer med stora svarta hål i centrum är ett av universums olösta mysterier

Små dvärggalaxer med stora svarta hål i centrum har länge förundrat astronomerna.

Små galaxer brukar ha mindre svarta hål i dess centrum än stora galaxer.  Men det finns undantag.

Dvärggalaxer med otroligt kompakta svarta hål av betydligt större omkrets än man kan vänta sig i en dvärggalax.

Nu har forskare tänkt sig en lösning på detta. Lösningen är att dessa galaxer inte varit små från början. Istället har de hamnat på banor där deras stjärnor stulits från andra galaxer.

För att förstå hur detta kan ha skett har university of Utah bland annat lagt ut en film som visar hur detta kan ha skett. Se denna länk.

Äventyret Phobos väntar snart

Phobos är en måne vilken finns i en bana runt Mars.

Dess ovanliga form (ett äggformat och 27 km stort objekt i diameter) lockar och får meningsskiljaktigheter att råda ifall det är en större asteroid som fångats in av Mars eller den ska klassas som en måne likt vår egen måne.

Nu har fransmän och japaner bestämt sig för att gemensamt bekosta ett forskningsprojekt för att sända upp en farkost till Phobos för att ta hem markprover därifrån.

Säkert blir det ett spännande projekt vilket kommer att ge oss mer kunskap om månen eller om det nu är en asteroid. Markprovet kan ge svar på ovanstående fråga.

Projektets genomförande är planerat till 2024 och då avståndet därifrån till Mars sedan blir 600 mil kommer även kameror från farkosten att riktas mot Mars för att få  bilder därifrån.

Enceladus är en av de mest intressanta månarna i vårt solsystem

Saturnus måne Enceladus är en av de mest intressanta månarna i vårt solsystem i jakten på liv. Här finns  under den isiga ytan mer vatten än vad alla jordens oceaner rymmer.

Vatten  i flytande form och därmed möjligt för liv och kanske fisk eller andra vattenlevande varelser.

Gejsrar värmer vattnet och ibland kan man se dessas utbrott då vattenkaskader  bryter upp ur den isiga ytan.

Det är en spännande värld. En av flera därute som vi vill veta mer om.

Se länken här där man kan se en film om inte bara denna intressanta måne utan även andra månar i vårt solsystem vilka är lika intressanta när det gäller att söka efter liv. Världar vilka innehåller vatten.

DeeDee eller 2014 UZ224 en intressant asteroid

Asteroiden DeeDee eller som den även kallas 2014 UZ224 dvärgplanet har  en storlek av 635 km i omkrets och är det hittills längst bort kända transneptunska objekt vi känner till. Tre gånger längre bort från solen är vad Pluto är, går dess bana.

Det var först 2016 den upptäcktes. Den beräknas vara en kall och mörk värld då ytterst lite solljus når ytan.

Men är det det avlägsnaste transneptunska objektet Kanske inte. Men viktigt för att hjälpa till med att förstå hur vårt solsystem och dess kroppar uppkom

Jupiter har mer än en röd fläck. Men där finns även en kall fläck.

Den röda fläcken på Jupiter är en känd röd fläck vilken är en storm av storleken två jordar vilken stormat på utan avbrott i minst 300 år. Det var nämligen för 300 år sedan den upptäcktes innan dess vet vi inte om den fanns. Troligen har den funnits under mycket längre tid kanske sedan Jupiter bildades.

Men det finns även en kall mindre känd  spiral på Jupiter vilken upptäckts där Jupiters norrsken kan ses. Ett område med betydligt lägre temperatur än Jupiters övriga atmosfär. Storleken är nästan lika stor som den röda fläcken och temperaturen i jämförelse med sedan tidigare känd temperatur i atmosfären är att det här är  200C kallare.

Denna kalla fläck är inte som den röda fläcken med en nästan konstant form utan förändras nästan dag för dag. Känd har den varit i ca 15 år men precis som den röda fläcken kan den ha funnits i eoner.

Nya upptäckter i vårt närområde kommer hela tiden. Vi lär oss mer o mer om vår verklighet inom både macro och mikroområdet.

Laservapen börjar vara intressanta för USA:s militär

Vi har länge inom SF-litteraturen kunnat läsa om dödsstrålar. Laservapen vilka kan skjuta ner främmande missiler och fientliga UFO:s.

Men ännu har inte dessa dödsstrålar kunnat tillverkas av det slag som rymdhjältarna använder sedan laserljuset upptäcktes för snart 60 år sedan.

Rykten om sådana strålars effekter har funnits länge men aldrig realiserats. Men nu har forskare till slut på allvar hittat användningsområde militärt för detta för nedskjutningssyfte av fientliga luftfarkoster.

Det handlar om att kunna skjuta ner fientliga drönare om de finns inom ett avstånd av högst ca 500 meter från kanonen.

Det är ett första steg som troligen kommer att få effekter inom en snar framtid på än kraftiga laservapen. Det är mycket forskning kvar. Laservapnen storlek är ett. De måste bli effektivare och storleksmässigt mindre för att kunna användas inom stridsflyget. Idag visar det sig att laserkanoners effekt blir större ju större kanonen är.

 Detta kan inte fortsätta. Stridsplan kan inte ta med jättekanoner

Ett 160 miljoner ljusår stort vätgasmoln från universums födelsetid har upptäckts

Universums  ålder är ca 13 miljarder år men till den tiden är det knappast troligt att vi kan se mer än bakgrundsstrålningen.Gränsen är troligen nådd nu och det är dit vi nu kan se  11,5 miljarder år tillbaks i tiden och hur universum då såg ut i dess första skälvande tid. 

Vi kan här se ett tätt cirkelformat vätgasmoln med en storlek av 160 miljoner ljusår. En formation kallat ett protosupercluster.

Det är forskare vid Osaka Tangyo university i Japan som nu arbetar med att förstå hur detta cluster sedan blev  utgångsmaterial av kanske flera liknande för att sedan  bilda av de första galaxerna.

Filosofiskt kan man  undra över varifrån vätgasen kom vid den underliga händelse vi ser som Big Bang ursprungen ur intet i intet och början till tid och materia som vi förstår den. Men det är en annan historia bortom vårt nuvarande kunskapsområde.