Gåtan Betelgeuses mystiska ljusstyrkeminskning är löst.

 

Stjärnan Betelgeuse är en superjätte som kan ses i stjärnbilden Orion. Det är den 10:e starkast lysande stjärnan sett från oss även fast dess sken varierar något över tid då dess ljusstyrka varierar.

Det var då Betelgeuse tappade i ljusstyrka i slutet av 2019 och början av 2020 astronomer upptäckte fenomenet med ljusstyrkeförändring. Förändring så stark att det kunde ses direkt utan teleskop från jorden. Det var ett mysterium då. Men verkar ha lösts nu.

Ett forskarlag har publicerat nya bilder av stjärnans yta, tagna med Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope (ESO:s VLT) som tydligt visar hur dess ljusstyrka förändras över tid. Resultaten visar efter analys att Betelgeuse delvis skymdes av ett stoftmoln vilket förklarar stjärnans dramatiska försvagning.

 

Det var när Betelgeuse fick allt svagare ljusstyrka i slutet av 2019 Miguel Montargès och hans forskarkollegor riktade ESO:s VLTmot stjärnan. Jämfört med en bild av stjärnan tagen i januari 2019 visades en bild från december samma år att dess yta blivit betydligt svagare särskilt dess södra del.

Nu är mysteriet löst. Troligast är samma lösning svaret på andra stjärnors minskning av ljusstyrka av tillfällig art i tid (min anm.).

Betelgeuses position i Orion som det ser ut med blotta ögat. Bild från vikipedia.

Hubbles nya data har gett svar på Betelgeuses mystiska ljusminskning.

Betelgeuse är en stor röd stjärna i stjärnbilden Orion. Redan den antika astronomen Ptolemaios var en av de första att notera den stora röda stjärnan. Den är en av de ljusaste stjärnorna på natthimlen och finns 725 ljusår från oss.  Stjärnan ändrar periodvis i ljusstyrka vilket noterades redan på 1830-talet av den brittiske astronomen John Herschel.  Numera vet astronomer att stjärnan expanderar och skiftar i ljusstyrka i 420-dagars intervall.

I oktober 2019 dämpades stjärnan dock dramatiskt mer än de fluktrationer man tidigare observerat och försvagades ytterligare i ljusstyrka. I mitten av februari 2020 hade stjärnan förlorat mer än två tredjedelar av sitt sken. Ultravioletta observationer från rymdteleskopet Hubble tyder nu på att den oväntat starka nedtoningen troligen orsakats av en enorm mängd mycket hett material som kastades ut i rymden från stjärnan. När sedan materialet kyldes ner bildades ett dammoln som blockerade stjärnljuset till ungefär en fjärdedel av Betelgeuse yta.

Hubble fångade även tecken på tätt uppvärmt material som rörde sig genom stjärnans atmosfär mellan september-november 2019. I december 2019 observerade flera markbaserade teleskop att stjärnan minskade i ljusstyrka på sitt södra halvklot.

Jättestjärnan kommer en gång att avsluta sitt liv i en supernovaexplosion. Vissa astronomer tror att den plötsliga nedtoningen kan vara en pre-supernova händelse (något som visar att explosionen just nu byggs upp).

Min uppfattning (min anm.) är att det är en förhändelse sedan länge som visar att den snart kommer att explodera i en supernova ( i tid kan det dock vara tusentals år eller dagar tills vi kan se det från jorden. Fet kan ju redan ha skett vi ser ju stjärnan som den såg ut för 725 år sedan). Supernovahändelsen är med andra ord redan under uppbyggnad från vår plats sett.

Den som önskar mer teori om alternativ till nedtoningen av skenet kan följa denna länksida för min del är jag övertygad om händelsens snara skeende dock kan ingen veta tidpunkten. Ingen har sett föregångshändelserna tidigare till en supernova eller dess början (enbart att det skett överraskande) så även min och många astronomers tro på pre-supernovan kan inte bevisas. Inte mer än att den enligt mig är logisk.

Bild från vikipedia på Betelgeuses position i Orion som det ser ut med blotta ögat.

Betelgeuse vilken ansågs snart explodera som en supernova kanske enbart var lite dammig

Jag har tidigare beskrivit hur astronomer tagit ljusminskningen (inlägget 20 februari) som setts i perioder vid denna stjärna som tecken på att den snart skulle bli en supernova.


Men den röda jättestjärnan är nu på väg till återhämtning och har en för sin storlek normal ljusstyrka vilket nu krossar förhoppningarna hos astronomer som trodde den var på väg att explodera som en supernova och spänt väntade sig att få se detta.

Nu anser många astronomer inte längre att stjärnan ska explodera.   Betelgeus dimmereffekt än borta enligt en ny studie som ska publiceras i Astrophysical Journal Letters. Rapporten kommer att visa att effekten anses kommit från ett stort dammoln som svepte runt stjärnan. 


Studien bygger på observationer som togs den 14 februari 2020 vid Lowell Observatory i Arizona. Astronomen Philip Massey medförfattare till den nya studien och hans kollegor upptäckte stjärnans att genomsnittliga yttemperatur var normal nu vilket den inte skulle varit om något annat var på gång eller varit det.

En mycket trolig slutsats är dragen (min anm.) då dammoln sveper i stora mängder i universum likt även stora vätemoln gör.


Bild från vikipedia på Betelgeuses position i Orion som det ser ut med blotta ögat.

Betelgeuse är en 1000 gånger större sol än vår sol och den beter sig besynnerligt.

Betelgeuse är en stjärna (sol) ungefär 1000 gånger större än solen i vårt solsystem enligt NASA;s beräkningar  och den kan ses på axeln av stjärnbilden Orion. Stjärnan vars avstånd från oss är 642,5 ljusår. Betelgeuse är en variabel. 


Variabel innebär att dess sken lyser upp och dämpas regelbundet. På senare tid har det varit ett dämpat sken. Något som leder forskare att spekulera om att Betelgeuse kan vara på väg att explodera i ensupernovaexplosion.


Betelgeuse är så spännande att iaktta att rymdteleskopet Hubble regelbundet vänder sitt kraftfulla teleskop mot Betelgeuse för att hålla koll på stjärnans beteende.

 För att spåra denna stjärna och se den med blotta ögat eller en vanlig kikare följ denna länk med instruktion på hur du går till väga.


Bild ovan från vikimedia  där en illustratör förställer sig hur närområdet vid stjärnan kan se ut.

Två nya upptäckter från ESO. Det europeiska sydobservatoriet i Chile.

Detta är ESO, citerar: ”ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta mellanstatliga organisation för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. ESO bistår astronomer med toppmoderna forskningsanläggningar med stöd från Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike, samt värdlandet Chile. Flera andra länder har uttryckt intresse av att införlivas i organisationen.”

1.     MATISSE är ett nytt instrument vilket är det hittills kraftfullaste av sitt slag inom interferometri, 

innebärande ett kraftfullt instrument till att ge bättre skärpa på bilder där gränsen för skarphet från spegelteleskopen är överstigen.

Ett av dess första uppdrag blev att undersöka bilder tagna på den röda jättestjärnan Betelgeuse vilken förväntas explodera som en supernova om några hundratusen år. Här visar det sig att denna stjärna av okänd anledning visar sig olikt stor beroende på vilken våglängd den fotograferas med. Varför? Ingen vet det är ytterligare en av universums olösta gåtor.

2.     En annan nyhet från ESO är följande upptäckt. Det är Almateleskopet tillsammans med några andra teleskop vilka undersökt Orionnebulosan i millimeterformatet inom våglängdsområdet.

Bilderna visar fiberliknande röda och blå streck av gas där nya stjärnor kan bildas. Utöver detta ses  blåvita områden där några millioner år gamla stjärnor finns avbildade i Trapeziumhopen

Bilden är på den omnämnda Betelgeuse

Hur långt från en supernova vi kani vara utan att påverkas här på Jorden.

" En supernova är en exploderande stjärna. Supernovorna hör till de våldsammaste händelserna i universum. I en supernova utvecklas oerhörda mängder energi. Energi vilken lämnar reststjärnan i form av enorma neutrinoflöden, gasmassor och strålning vilket gör att stjärnan under en viss tid kan lysa upp till hundra miljarder gånger starkare än vår sol. Det är lika mycket som lyskraften i en hel galax" 

Alla förstår säkert att effekterna av denna strålning är förödande på liv och en planets atmosfär om denna ligger för nära en sådan händelse.

Men diskussionerna är vilket avstånd från Jorden en sådan händelse kan inträffa utan problem och när avståndet till Jorden innebär livets utplåning här.

Tidigare (sedan 2003) har avståndet ansetts vara 25 ljusår. Allt över detta avstånd från en supernova skulle vara ofarligt här allt under förödande. Men idag har avståndet omtolkats till 40-50 ljusår. Exakt kan inte anges. Men en supernova inträffad under ett avstånd av 40-50 ljusår från oss anses idag få förödande effekter på Jorden.

Men någon sådan förväntas inte. Istället är den stjärna vilken ligger i farozonen för att explodera i en supernova stjärnan Betelgeuse 600 ljusår bort i stjärnbilden Orion. Den 10:e starkast lysande stjärnan från vår synpunkt här på Jorden.

Orion kan alla hitta på stjärnhimlen.Här finns trestjärnorna de tre vise männen på rad.

Leta efter tre stjärnor i rad. Du kan inte missa dem. Dessa är en del av den stora stjärnbilden Orion.

Det är en av de 88 stjärnbilder vilka kan ses och som godkänts som detta av astronomiska unionen.

Orion består av en hop mycket ljusstarka stjärnor. De ljusstarkaste är Betelgeuse , Rigel, Bellatrix och Saiph.

De tre stjärnor i rad vilka är blickfånget när man söker Orion heter  Ainitak, Alnilam och Minaka. Dessa tre i rad kallas även de tre vise männen. detta från berättelsen om de tre vise männen vilka kom för att se Jesus i krubban.