Merkurius tunna atmosfär påverkas av meteorider.

Merkurius dag är lika lång som 58,65 jorddagar. Ett år är 88 jorddygn.

En meteorit är en stenbumling som i inte  brinner upp i Jordens atmosfär på sin färd ner mot Jorden. En meteor  är en sten av mindre slag och det vi ser som ett ljusstreck när det faller ner mot Jorden och kallas stjärnfall. En ännu mindre sten eller gruspartikel kallas meteorid (men även stora klippblock kan kallas detta. Det är lite flytande beteckningar dessa tre. På färden utanför Jorden kallas de meteorider. För att bättre förstå dessa namnbeteckningar och vad som skiljer dem åt se här.

Men den senare beteckningen är små damm och gruspartiklar kallade mikrometeorider  från kometer vilka på sin väg kommer in bland annat i Merkurius atmosfär och där  ger ljuseffekter vilka nu studeras av NASA.

Allt i syfte att förstå mer av Merkurius tunna atmosfär och hur dessa små partiklar på verkar atmosfären. Forskningen är bara påbörjad.

Bilden visar storleksförhållandet mellan från vänster Merkurius, Venus, Jorden och Mars och i vilken följd de ligger från solen vilken då ligger vänster om Merkurius och ej är synlig på fotot.

Saturnusnebulosan har inget med planeten Saturnus att göra

I Vattumannens stjärnbild 5000 ljusår från oss finns Saturnusnebulosan eller som den även heter NGC 7009. För lite mer info om vad en nebulosa är se här . En nebulosa är annars kortfattat ett gasmoln av stoff o damm i större format kanske mer än 1 ljusår stora. Resterna efter en exploderande stjärna.

Utseendet på denna nebulosa är unikt därför smeknamnet Saturnusnebulosan Bubblor i bubblor i färgerna blått och rött finns här. 

Det är en vacker nebulosa där olika slag av dammutkast och gas bildat dessa bubblor i bubblor en gång som rester av en åldrad röd jättes sista tid och explosionens effekter och rester efter denna.

NASA spanade efter hot från rymden men hittade ett på Jorden

NASA spanar med satelliter  efter hotfulla objekt som kan störta ner på Jorden och ge katastrofala följder för mänskligheten.

Men under spaningen ner mot Jorden fann de ett minst lika allvarligt hot i USA.

Vulkanen i Yellostone nationalpark. En mycket stor vulkan vilken en dag med säkerhet kommer att explodera. Vid ett utbrott av en vulkan av detta jätteformat kommer vi att få en fibulavinter efteråt och svälten kommer att utplåna det mesta av liv på Jorden. Få ting kan då odlas förutom i växthus efter en sådan katastrof där aska skymmer solen och ger mörker och kyla under lång tid efteråt.

NASA föreslår att vi bör skydda oss för detta händelseskede genom att arbeta med att kyla ned vulkanen innan det händer.

Ett mycket riskfyllt arbete vilket innebär att borra ner i vulkanen och kyla med vatten. Ett arbete som kan ta hundratals år och om något går galet istället riskerar ett utbrott i förtid.

Forskare anser att tekniken för detta inte finns ännu och avråder bestämt för ett projekt som detta med dagens teknik och även riskerna med det.

Därav blir det knappast gjort och vi kan bara hoppas att det stora utbrott vulkanen troligen en gång kommer att få dröjer tills vi kanske kan skydda oss bättre för följderna av det.

I utkanten av vårt solsystem är en ovanlig komet på väg mot solen under sin miljontals år långa resa hit.

Hubbleteleskopet rapporterar nya rön relativt ofta. Ett av de nyaste upptäckterna är kometen vilken den fått uppdrag att undersöka efter upptäckten av objektet från observatorier på Hawaii.

Långt ute i utkanten av vårt solsystem i Orts moln finns miljontals objekt av skilda slag. Småplaneter, asteroider och kanske planet 9.

Härifrån har en damm och istäckt liten asteroid sedan miljontals år varit på väg mot solen. Den upptäcktes av observatorier på Hawaii i maj i år då den befann sig mellan Saturnus och Uranus.

Hubbleteleskopet har nu koll på den och gör mätningar på den. Den är unik och förvånande. Det har redan därute bildats kometsvans och förångning av is. En mycket förvånande upptäckt att så redan skett då avståndet till solen är mycket långt ännu och det är ljuset och värmen från solen som får kometer att uppstå med sin karakteristiska svans.

Det är lite för tidigt att så ska ha kunnat ske i kylan därute. Men likväl har det skett. Därav intresset som gör att Hubble det mycket upptagna teleskopet nu även fått detta uppdrag att göra undersökningar på en liten underligt uppförande komet.

Min fundering är om någon reaktion från gasplaneterna Uranus och Saturnus tillsammans fått effekten av kometsvans redan? Kometen är ju i närheten och emellan deras banor. Bara en fundering men kanske kan det vara så. Kanske den tillfälligt slocknar igen när den passerat dessas banor. Vem vet.

Bilden visar de fyra gasplaneterna. Den blå närmast Saturnus med sina ringar är Uranus och det är mellan dessa kometen först upptäcktes och sågs med sin svans.

NU ska det vara bevisat att vi inte kan leva i ett hologram. Verkligheten är av annat slag.

Hologram se här vad det är. Att verkligheten ja hela universum vi ser är ett tredimensionellt fotografi där utomjordiska varelser låter oss agera utefter deras vilja och styrning är en idé en del trott på.

En idé vilken enbart kunnat skapas i en värld där datorer finns och aldrig ens tänkts innan 1940-talet.

Fantasin flödar bland människor och forskare. Allt verkar kunna vara möjligt förutom den tro som finns i religioner. Den är tabu att arbeta utefter verkar det som. Men all form av annan idéverksamhet kan utövas och krånglas in i verklighetstänkandet utan att protester kommer från allmänheten och ibland inte heller från forskarvärlden.

Nej denna superprogrammerare finns inte och kan inte finnas då resurser för att skapa ett program av detta slag är omöjligt att framställa. Det finns inte material för detta i hela universum. 

Men det kan ju arbetas fram teorier med mörk materia, mörk energi och multiuniversum i det hela  och så fortsätter fantasin.  Det ger för vissa säkert även idén  att  dessa supervarelser (programmerare)  vill få oss att tro att de inte finns. .

Men allt är trams och bör ses som just detta. Men frågan om vad en människa är och varför ställs fortfarande och om vi någon gång får det riktiga svaret är tveksamt. Såvida vi inte tar religionen på allvar igen.

Läs gärna mer här för att överbevisas om omöjligheten till att vi lever i ett hologram och glöm sedan tramset för tid och evighet.

En av de tidigaste galaxerna upptäckt i Lodjurets stjärnbild.

På norra stjärnhimlen finns en stjärnbild benämnd Lodjuret troligen inte så känd för de flesta. I ögat  på Lodjuret har nu en dvärggalax 11 miljarder ljusår bort upptäckts. En av de första galaxerna vilka bildats och vi kan se. 

Genom att spektrumundersöka dennas ljus har man bekräftat att de första galaxerna efter BigBang så långt vi kan se hade en mycket låg halt av syre.

Vi vet sedan tidigare att de första galaxerna bestod i huvudsak av väte och helium och att syre var en senare skapelse i dessa efter hand som de åldrades.

Syret uppkom efter att mängder av stjärnor uppstått i dessa första galaxer och de kärnfusioner som skedde från  blå jättestjärnor vilka var i majoritet vid den första  utvecklingen av de första galaxerna.

Vår Vintergata vilken vi ser betydligt närmare i tiden är en syrerik galax.

Ovanstående galax verkar ha stjärnor av inte äldre datum än några miljoner år när vi ser ljuset härifrån vilket varit på väg under 11 miljarder ljusår. Ca 80% av stjärnorna här verkar enbart vara av den åldern då vi ser ljuset. Galaxen är även intressant då den ger en fingervisning av hur det tidiga universum såg ut (vårt universum är knappt 14 miljarder år gammalt).

Det är en artikel från Virgina University detta bloggs inlägg kommer från.

NASA hjälper till med att spåra riskerna för Malariautbrott

Malariamyggan är ett gissel för människan och många har avlidit eller lidit hela livet av ett styck från denna mygga.

För att upptäcka var risken för nya utbrott av denna mygga kan ske hjälper nu satellitbevakning till med detta.

Vad som söks är nya stillastående vattensamlingar i Afrika. Samlingar vilka uppstått efter skogsskövlingar där ris och skogsavfall ligger kvar och stillastående vattenpussar under avfallet efter regn ligger kvar då inga träd längre finns som suger i sig vattnet.

I denna miljö förökar sig malariamyggan och omgivningen kan fyllas av myggorna vilka med glädje sticker passerande på närliggande vägar eller resande och bybor där byar finns i närområdet.

Om NASA satelliterna kan spåra dessa samlingar av vatten kan vaccinationskampanjer ske i riskområden. Kanske även utdikning där så är möjligt.

Liv förändras hela tiden. Evolutionen pågår och människan är inget undantag

Sedan världen skapades genom BigBang ( Gud finns och startade denna enligt bland annat mig) är evolutionen igång, liv innebär förändring över tid.

Få anser att växt och djurliv förändras genom evolution och miljö även idag och så har gjorts sedan tid och liv kom till. Historien visar detta.

Men det finns en del som anser att människan är ett undantag att vi inte utvecklas eller förändras längre utan är samma slags människa psykiskt som fysiskt genom en lång historia.

Detta är rena tramset. Vi likt all annan form av liv utvecklas och förändras över tid, kultur och miljö vilka är viktiga referenser för detta likt det var för finkarna på Galapagosöarna. Öarna där Darwin förstod hur evolutionen förändrade samma finkart till skilda arter beroende på avståndet mellan öarna där de fanns.  Både fysiskt och psykiskt har människan förändrats. 

Jag misstänker dock att den förändring som mest präglat människan de senaste tusentals åren är den psykiska förändringen. Alla uppfinningar och accepterandet att leva utefter dessa visar enligt mig detta plus att vi inte i normala fall visar på en så grym människosyn som offentliga avrättningar o tortyr mm i de flesta kulturer idag. Inte heller i de flesta (kanske) länder  förföljs o avrättas de med annan religiös tro. 

Undantag finns men de tar jag inte upp det vet vi alla är ett  aktuellt fenomen i vår tid med säkerhet tillfälligt då ondskan alltid förlorar till slut i mänsklighetens historia (tyvärr glömmer nya generationer sin historia och ondskan upprepas i nya former i nästan varje ny generation) än det var för några årtionden. Men även detta är evolution om vi ser det kallt och det bör vi göra i detta sammanhang.

De uppfinningar vi idag lever med som dator, bil och smartphone mm skulle om de uppfunnits för några hundra år sedan inte accepterats utan förstörts och uppfinnaren avrättats. Det är förändring och evolution i människans psyke.

Framtiden innefattar gruvbrytning på asteroider.

I framtiden kommer gruvbrytning på asteroider att ske. Men ännu är det inte möjligt och lönsamt. Verktygen finns inte.

Men det finns mycket malm att bryta av värde däruppe.

Första steget för detta har vi ännu inte. Teleskop av tillräcklig omfattning för att söka asteroider med brytvärda malmer. Teleskop vilka klarar spektralanalys.

Men i framtiden blir detta troligen tekniskt möjligt. Om sedan ekonomiska resurser finns för att realisera detta i början mycket dyra brytningsprojekt vet ingen idag.

Men vi förbereda oss med att ta reda på vilka asteroider i relativa närområdet som är brytvärda. Säkert kan vi och kommer att göra detta.

Använd grundämnet Vanadin i sökandet efter det liv på Mars som bör finnas eller ha funnits där.

Kansas university har utarbetat en idé där grundämnet vanadin  har en central roll i sökandet efter liv eller förstenar fossilt liv på Mars.

Merparten av forskare idag anser att liv finns eller har funnits på Mars.

En intressant rapport från ovanstående universitet kan läsas här om  hur Vanadin kan användas och vilka tecken som söks för att bevisa liv eller utdött liv. Vanadin hittas i små mängder i råolja, asfalt  och skiffer på Jorden. 

Liv i form av bakterier. Det är dessa livskraftiga former av liv som antas finnas eller ha funnits på Mars. Mer avancerat liv är det inte majoriteten av forskare anser ska eller kan ha funnits på Mars.

Vi är i början av den sjätte massutrotning på Jorden av djur och växter.

Fem massutrotningar har skett de senaste 540 miljoner åren. Senast det skedde var för 250 miljoner år sedan då dog 95% av alla arter ut.

Enligt forskare kommer nästa massutrotning att börja om ca 100 år. Tecken på detta ser vi redan nu. Det är den så kallade koltröskeln (innebärande att utsläpp  av kolväten, växthusgaser plus övergödning av haven)  överskrids vilket även var början på fyra av de senaste massutrotningarna. Den femte var meteoritnedslaget för ca 65 miljoner år sedan då dinosaurerna dog ut av efterverkningarna.

Vad som  händer vid en massutrotning då utsläppen gått för lång är att vi hamnar i okänd terräng i så motto att vi inte kan veta vad som sker och det är en omöjlighet att stoppa  förloppet.

Vi kan filosofera om detta och påstå att det är inbyggt i skapelsen och evolutionen att liv ska skapas i alla slags former hela tiden men att det även ska dö ut för att helt nya former ska ta över. Alternativt att gamla former av utdött liv ska återkomma för att dominera på Jorden under ytterligare ett skede.

Kanske det är ett av livets mysterier att det ska vara eller bli regelbunden massdöd och utrotning på Jorden för att livet ska få experimentera med nya former. Människan är ju en art vilken hjälper livet att accelerera för att hitta nya former av teknik och dessa tekniska innovationer  skapar eller hjälper livet att omformas eller försvinna och ger nya sätt att leva på för alla slag av arter.

Människans uppfinningsrikedom är knappast något slumpen fått fram. Människan har en uppgift och det ska vi vara säkra på antingen vi är religiösa eller ateister. Livet gör inga misstag utan är fullt av och skapar nya möjligheter hela tiden.

Den troliga massutrotningen kan säkert människan uppfinningsrikedom försena under en längre tidsperiod men garanterat aldrig stoppa. Den kommer det är jag övertygad om och en dag säkert även människans utrotning. Allt i syfte att nya livsformer ska få råda en period här på Jorden.

Asteroid 300163 blev ett objekt det mycket upptagna Hubbleteleskopet fick som uppdrag att undersöka närmre

Hubbleteleskopet är alltid upptaget med att undersöka alla de projekt det får order om. Uppdragen och kön är lång så när något anses intressant att undersöka och godkänns att se närmre på  med detta teleskop är det inte utan anledning.

Asteroid 300163 vilken drog till sig intresset 2006 av Spacewatch (ett forskningprojekt med teleskop vid Arizona university)   och Pan-Starrs (2011 på Hawaii)   och det inte kunde anses om det var en komet eller en asteroid de såg gick uppdraget till det starka  Hubbleteleskopet för avgörande.

Asteroiden såg ut att ha svans likt en komet men såg inte ut som en komet. Nu har det upptäckts att det är två asteroider vilka snurrar runt varandra vilket ger upphov till ett ljust halosken. Uppkommet genom uppvärmning av vatten på asteroiderna vilket bildat en svans av den vanliga slaget på kometer vattenånga och små ispartiklar.

Det som det kallas binära systemet här av två asteroider har existerat i ca 5000 år och de måste ha fångats upp av varandra genom närkontakt då.

Hur många liknande system i asteroidbältena det finns är en fråga som nu ställs och svaret kanske kommer i framtiden. Hubbles uppdrag denna gång är avslutat men många fler återstår. 

Bilden är på Hubbleteleskopet.

Vatten blir det första som kommer att exploateras när vi bygger kolonier på främmande himlakroppar.

Utan vatten kan inte människan existera och inte odla. Vi är vattenvarelser fast vi inte lever under en vattenyta som många andra arter på Jorden gör.

Men vattenvarelser, då vi består av 60% vatten och behöver vatten varje dag för att fortsätta leva.

Det blir samma sak om vi ska kolonisera andra planeter eller månar under en längre tid. Vi kan inte enbart återvinna vätska likt det görs i rymdstationer.

Det måste finnas brytbart vatten på de platser vi upprättar kolonier på både för att dricka, tvätta oss och odla. Detta verkar inte vara något problem vatten verkar finnas överallt i universum.

Av den anledningen ska vatten bli den vara därute vilken vi först exploaterar.

Läs här lite om vatten på Mars den planet vi troligen först kommer att besöka med kolonier av mänskligt slag troligen före det månen får en koloni.

Bofasta innevånare är dock tveksamt på någon av dessa platser  då människan inte kan leva längre tid på så små kroppar som vår måne eller Mars utan att få stora problem och få än fler vid återvändandet till Jorden vilket för människan kan bli ödesdigert.

Det är tyngdkraften som knäcker människans kropp och organ vid så stora skillnader av himlakroppsstorlek att vara på jämfört med Jorden om vi är där under en tid av några månader endast.

Synd att Venus inte är ett möjligt besök eller koloniserbart mål då vi där skulle klarat oss bra då Venus har en nästan identisk storlek av Jorden. 

Resan till Mars är även den tidsödande. Men en dag kanske vi kan bygga konstgjord gravitation och tyngdkraft på planeters kolonier och rymdfarkoster och då blir det en annorlunda sak.

Nya rön om Mars yta

Hela tiden kommer nya upptäckter från Mars och andra platser däruppe i universum.

Senast är ex rapporten om Mars yta. En yta som nu verkar vara tunnare än Jordens på vissa platser. En yta med lägre densitet än vad man tidigare ansett. Platser med en porösare yta.

Betydelsen av detta är en omtolkning av hur Mars bildats och utvecklats.

För mer om detta se vad NASA säger här.

Bilden visar storleksförhållandet mellan Mars och Jorden. Jämför gårdagens bild på storleksförhållandet mellan Venus och Jorden.

Venus har annorlunda förhållanden på sin nattsida.

Venus och Merkurius likt vår måne kanske ska de ses som månar alla tre. Månen vid Jorden. Merkurius och Venus som månar till solen. Dessa två har själva inga månar vilket övriga planeter har i vårt solsystem.

Venus den heta planeten av ung. samma storlek som Jorden har en tät atmosfär och en het yta vilket gör den svår att undersöka och nästintill omöjlig att besöka.

Nya rön visar att atmosfärens vind och molnmönster skiljs åt betydligt på dess nattsida i förhållande till dess dagsida. Nattsidans molnformationer verkar även påverka ytan på planeten.  Rörelserna är annorlunda på nattsidan mot dagsidan.

Venus är likt Uranus även en planet vilket kretsar motsols runt vår sol. Utöver det snurrar den motsols mot vad ex Jorden gör.

Men det kan knappast förklara rörelseskillnaderna i atmosfären vilken till största delen består av koldioxid.

Vindarna i atmosfären rör sig mycket snabbare än dess rotation. 

Se här rörliga bilder från rörelser i dess atmosfär från ESA (europeiska rymdorganisationen) och läs lite mer om rörelserna vilka inte helt förstås.

Bilden visar hur lika Jorden och Venus är i storlek, Inte konstigt att de ibland kallas tvillingplaneter.

Gasjätteplaneter finns på platser där de enligt tidigare teorier inte ska finnas.

Denna gång blir det ytterligare en gasjätte som beskrivs. Wasp 19b, 870 ljusår från oss i Kuskens stjärnbild.  Gasjättar likt Jupiter troddes för inte många år sedan ej kunna existera i närkontakt med sin sol. Vi trodde att i närområdet måste stenplaneter likt i vårt solsystem finnas och gasjättarna likt här komma därefter.

Man kan undra varför vi tänkt så oflexibelt. Här har nu i gasskiktet på denna gasplanet upptäckts titanoxid. En förening vilken aldrig tidigare upptäckts i en gasplanets atmosfärshölje. Utöver denna oxid har spår av vatten och natrium hittats.

Wasp19b gör ett varv runt sin sol på 19 timmar vilket visar att den ligger nära sin sol. Temperaturen i atmosfären ligger på ca 2000C.

Titanoxid är en mycket sällsynt förening vilken hindrar värmeinstrålning likväl som värmeutstrålning. Oxiden har aldrig tidigare upptäckt i atmosfär på planeter utan enbart i höljet av en del stjärnor.

Kanske (min fundering) att en gasplanet i närheten av en sol kan ha dragit till sig titanoxid från sin sols gashölje? Alternativt att det alltid funnits där i större gasplaneter i vissa fall och då bör man se dessa som misslyckade stjärnbildningar likt vi ser bruna dvärgar. Men inget i rapporten säger detta eller om dess sol Wasp 19 har denna oxid eller om det undersökts om den har spår av det.

Men det viktiga är att detta är första gången en planet visat sig ha denna oxid i sin atmosfär (eller gashölje).

Bilden visar storleksförhållandet mellan vår största planet Jupiter och Wasp19b.

Se den bästa bilden hittills på en stjärnas yta och atmosfär

Stjärnan det handlar om är inte solen vilken naturligtvis är den enklaste stjärna att fotografera.

Istället är det Antares en röd jättestjärna 620 ljusår från Jorden i stjärnbilden Skorpionen. Stjärnan är en dubbelstjärna där drabanten heter Antares B.

Antares är ca 10000 gånger ljusstarkare än vår sol. Likt andra röda jättar kommer den att bli en supernova och då ljuset från den når oss 620 år efter dess utsändelse kan det i realtid kanske redan ha skett.

Vid det sista stadiet eller början till supernova förlorar en jätte mycket massa och det är denna gasmassas rörelser  vi nu kunnat mäta från VLT teleskopet vid Paranalobservatoriet i Chile.

Vad som är förvånande är att tunn gas läckt ut från stjärnan och finns långt från stjärnan och en förklaring till varför och hur denna hamnat där är inte löst. Vilka rörelser som gett detta fenomen vet man inte men upptäckten är viktig och ny.

Se bilder från stjärnan här.

Nya rön om galaxer o dess former

Som vi vet finns olika slag av galaxformer. Stavgalaxer är en vanlig form av galaxer. Den indelas i två slag. Spiralgalaxformen formen på  vår närmsta granne Andromediagalaxen och Stavspiralgalaxen där vår egen Vintergata är ett exempel.

Därutöver finns irregluljära galaxer små oregelformade galaxer och utöver det elliptiska galaxer varav en grupp inom dessa kallas cD-galaxer. Därutöver finns även linsformade galaxer.

Numera antas att det är krockar mellan två spiralgalaxer är det som skapat elliptiska galaxer. Men vissa forskare har börjat tvivla på att alla elliptiska galaxer bildats genom dessa explosioner. Av den anledning har de tittat närmre på galaxer 11 miljarder ljusår bort. Galaxer vilka fanns redan 3 miljarder år efter BigBang.

Där såg man att den vanligaste formen på galaxer för 11 miljarder ljusår sedan var skivformen. I dessa fanns mängder av gas o damm vilket fick en stor  mängd stjärnor att bildas i skivgalaxernas centrala delar. Ett skeende vilket i slutändan enligt denna teori får galaxens form att förändras från skivform till elliptisk.

Ett konstaterande vilket ska visa att det inte behövs några spiralformade galaxers kollisioner för att en elliptisk galax ska bildas.

Galaxers former och varför de ser ut som de gör är även det en viktig pusselbit i att försöka förstå mer och lösa mysteriet om vad universum är hur det kom till, ser ut  och varför och i slutändan vilka vi är och varför.

För mer information om vilka teleskop som användes för arbetet ovan och hur de användes följ länken.

En exoplanet svart som asfalt funnen i stjärnbilden Kusken

Svart som asfalt ligger den där som en planet runt sin sol Wasp 12.

 Wasp 12b finns 1400 ljusår från oss med sin sol i stjärnbilden Kusken. Planeten är dubbelt så stor som vår största planet i vårt solsystem Jupiter.  94% av ljuset från Wasp 12b stannar kvar på den vilket gör att den ser ut som svart asfalt.

Planeten ligger mycket nära sin sol vilket i detta fall låst den så att alltid samma sida är vänd mot solen och då vi härifrån ser den mörka sidan vilken aldrig får solljus blir resultatet en svart planet.

Upptäckten gjordes av det berömda Hubbleteleskopet.

Planeten i sig är en gasplanet vilket gör den ovanlig som svart planet 

Bilden visar storleksförhållandet mellan vår vårt solsystems största planet Jupiter och den upptäckta svarta planeten Wasp 12b

Fler spindlar på Mars än vad man tidigare trott

Sedan ett bra tag nu har fler och fler spindlar synts på Mars. Inte av det slag vi ser på Jorden utan formationer benämnda spindelnätmönstrade.

Det har nu upptäckts dessa formationer på platser där man tidigare inte ansett att de skulle finnas.

Forskare tror att bildningarna, kallade araneiforms skapas när koldioxidisen upphettas av solljus då marsvåren kommer och gasen under isen försöker undkomma det infallande fukten från isskiktet. När gasen rusar iväg detonerar den röda planetens yta efterlämnande en spindel eller som det ser ut spindelnätsliknande formationer på ytan.

Tills nu har det ansetts att detta sker enbart vid sydpolen och på isbelagda slätter. Men sedan lekmän över hela världen hjälpt till med att skanna tusentals bilder har nya områden upptäckts med dessa mönster.

Endast Neptunus måne Triton har liknade formationer på sin yta i vårt solsystem. På Jorden finns inget av detta fenomen överhuvudtaget.

Mycket färgrika bilder från Saturnus ringar

Cassini-Huygins   uppdrag vid Saturnus tog slut i sin helhet den 15 september i år.

Bland alla bilder från detta uppdrag kan här ses mycket skarpa bilder av ringarna vid Saturnus. 

Det är B-ringarna vi ser i olika filter. Tre olika slag av bild på samma område kan ses här. Se och upplev hur det ser ut nog är det vackert

Ett nytt mysterium från Jupiter

Vårt solsystems största planet och likaså största gasplanet och även den  planet som ligger som nästa planet efter Jorden och Mars har sin storm sedan lång tid.

Den röda fläcken är den eviga stormen på Jupiter vilken förundrat de som sett den i sekel nu.

Men ett nyligen upptäckt och omdiskuterat mysterium är polernas norrsken på Jupiter. Aurorna här är de kraftfullaste i vårt solsystem men kanske (anser jag) inte så förvånande då planeten är den största gasplaneten här.

Det som ingen ännu förstår är hur de allra ljusaste aurornas energi uppstår och varför.

Det är detta som är ett av Jupiters mysterium. Förklaring saknas.

Vi letar efter ET därute men kan ET redan har hittat oss?

Vi söker efter exoplaneter därute och då planeter därute med civilisationer lik vår vilket vi hoppas. Men kan dessa redan letat och hittat oss eller håller på att letar efter liv likt vi gör just nu.

Chansen att de då finner eller har funnit tecken på liv som är vi är lika stor som att vi finner dem. Anses det.

Men jag tvivlar vi lever på en planet i en avkrok av Vintergatan på en arm av denna och ET bör för att enklare hitta liv söka i centrala delarna av galaxen i första hand bland de miljarder av stjärnsystem vilka ligger i klustret där istället för i en avkrok på en betydligt mindre stjärntät spiralarm.

Av den anledningen anser jag det mindre troligt att ET hittar oss än att vi hittar ET. Om denne finns. Men slumpen kan ju göra att närmsta eventuella ET finns i ytterområden och vårt närområde och då kan vi hittas och ha hittats innan vi funnit ET beroende hur de söker eller vi söker.

Men allt förutsätter att det finns liv någonstans däruppe och att detta är intelligent och civiliserat för att inte säga på en minst lika stor teknisk nivå som vi är just nu.

Bor upptäckt på Mars. En viktig byggsten för RNA

Borföreningar är nödvändiga för att kunna få fram RNA. 

Strängar av RNA kan ha varit de första byggstenarna på Jorden och kan ha varit början till liv även på Mars. Om det sedan blev liv på Mars eller inte är en annan fråga vilken forskare önskar få svar på.

Boret som hittats på Mars är i kalciumsulfatmineraler vilket visar att det bör ha funnits i det grundvatten av neutralt till alkaiskt PH-värde som tidigare flöt på planeten. 

Upptäckten gjordes Cole Cater av Rovers ChemCam  kamera. Här bör en gång funnits vatten med en temperatur av 0-60C en temperatur vilken är möjlig för liv.

Upptäckten är spännande men bevisar inte att liv finns eller har funnits enbart att en viktig ingrediens till liv finns vilken man inte tidigare vetat. Bor.

FINNESE heter det nya teleskop och projekt från NASA som önskas få klartecken att söka efter liv på exoplaneter

Fast INfrared Exoplanet Spectroscopy Survey Explorer (FINESSE) är namnet på projektet och teleskopet NASA önskar få projektpengar till att förverkliga.

Detta teleskop ska kunna undersöka ca 1000 exoplaneters atmosfärs innehåll  och klimat. Något som kan ge en intressant bild av  planeter där liv kan ha uppstått. Planeringen är att FINNESE ska arbeta i två år och förhoppningen är att 2019 blir startåret.

Undersökningar genom spektroskopiskt slag är projektet vilket ska ge nya möjligheter av undersökningar av dessa från oss ljussvaga objekt. De planerade studierna av  FINESSE kommer att  använda transiteringsmetoden. Det innebär mätning av hur en planetens atmosfär absorberar ljus från sin värdstjärna (sol) som en funktion av våglängden. Detta kommer att göra det möjligt för forskare att härleda vilka molekyler det finns i planetens atmosfär.

Nya idéer för att avsöka exoplaneter kommer i snabb takt numera och tron på att lyckas finna liv är stor hos många och alla vill bli först. Men finns det liv däruppe eller är det bara en dröm många hoppas få bekräftad för att slippa se mänskligheten som ensam i ett gränslöst universum av tomhet? I vilket fall som helst är människan nyfiken på ett eventuellt svar så långt vi nu kan få det.
Bilden är på hur FINNESE ser ut.

Det har nyligen upptäckts ytterligare ett stort svart hål i Vintergatan utöver det sedan länge kända centrumhålet.

I kanske alla galaxers centrum finns ett stort svart hål. I Vintergatan finns Sagittarius A ett hål av 44 miljoner km diameter.

Detta har vi vetat länge och även att det finns mindre hål bildade av kollapsade stjärnor både i Vintergatan, andra galaxer och troligen i tomrummen mellan dessa. Antalet vet vi inte.

Nu har dock ytterligare och överraskande ett till stort hål upptäckts i vår Vintergata. Inte av den kalibern som centrumhålet utan istället något mindre. På en plats där man inte ansåg ett svart hål skulle finnas. Det är japanska forskare på  Kel universitet upptäckten gjordes. Platsen är i ett gaskluster nära centrum av galaxen.

Detta kluster ligger på ett avstånd av 200 ljusår från centrum av galaxen och har förundrat forskare under lång tid. Molnet vilket består av bland annat  kolmonoxid och vätecyanid gaser vilka rör sig i olika hastigheter inom sig vilket förundrar då detta är unikt i interstellära moln.

Nu kan rörelserna förklaras genom upptäckten av detta svårupptäckta svarta hål  i gasen. Ett hål ca 500 gånger mindre än centrumhålet i galaxen men vilket likväl gör detta till det andra storleksmässigt i galaxen.

Bildandet av det kan ha sin utgångspunkt från två kollapsade stjärnor vilka blivit svarta hål och sammansmält med varandra till ett hål. Detta vet vi inte men det kan vara förklaringen till storleken och hålet i sig och förklaringen till olikartade hastigheter av gasflöden o rörelse i detta moln av gas.

Vita dvärgstjärnors ibland mystiska kärnexplosioner kan ha lösts till hälften

Vita dvärgstjärnor är sista stadiet i en stjärnas liv då den kollapsat efter att ha blossat upp under sin sista tid. De kan även sluta som en nova (inte att förväxla med en supernova)  om de ligger i närheten av en stor röd jättestjärna varifrån de kan dra till sig gas och genom detta med ett antal års mellanrum ge ifrån sig energiexplosioner..

Ibland kan kärnexplosioner uppstå på den vita dvärgens yta(gäller där novor sker eller skett). 

Ca 50 sådana uppstår på skilda dvärgar i vår Vintergata varje år. Inte speciellt många då dvärgarnas antal är stort. Ingen vet hur många de är men man bör räkna i miljoner kanske miljarder.

Ca 50 kärnexplosioner på nästan alltid olika vita dvärgar  inträffar eller kanske bättre sagt så många upptäcker vi årligen per år från våra teleskop.

Mysteriet är att vissa av dessa explosioner är så ljusstarka och kraftfulla att vetenskapen inte kunnat förklara varför.

Men nu har astronomer vid Michigans universitet arbetat fram en trolig teori på varför dessa kraftfulla kärnexplosioner ibland inträffar på någon vit dvärg.

Det har antagits att gasen från den röda jättestjärnan i närområdet (det handlar ju om novor inte ensamma vita dvärgar (icke novor) där inga kärnexplosioner har setts) lämnat ifrån sig så mycket gas att det är denna energi som exploderar när gränsen för en tvingande urladdning genom kärnexplosion nåtts.

Men detta är inte hela förklaringen det förklarar enbart en kärnexplosion av det slag vi redan förstått. Den riktigt stora och mystiska föregås av att det vid explosionens början  avges en kall gasvåg av materia men direkt efter kommer en snabb het våg och när dessa kolliderar får vi den otroliga ljusa och kraftfulla våg vilken tidigare setts som svårförklarlig.

Skeendet är inte unikt utan sker vid varje kärnexplosion på en vit dvärgstjärna. Men ibland blir det en reaktion av det slag av betydligt större slag än vad vi kan se som kanske normal energiurladdning i novornas värld.

Ännu vet vi inte varför det ibland sker. Men forskningen har genom förståelsen av hur det sker likväl tagit ett nytt steg i förståelsen av vår verklighet.

De två intressantaste havsvärldarna i vårt solsystem ska nu undersökas noggrannare

Det är månarna Europa helt istäckt med all säkerhet med ett stort hav under ytan vid Jupiter och Enceladus (se bild ovan) med sina vattensprutande gejsrar (se gårdagens blogginlägg) vid Saturnus  som nu ska undersökas närmre av James Webb rymdteleskop.  Dessa månar är vattenvärldar i så motto att de har stora hav av vatten.

Under ytan kan livsformer finnas och det är detta som nu ska undersökas med teleskopet och då med hjälp av högupplösta bilder med målet att i dessa finna varma områden vid lavanärhet mm under ytan.

Därefter kan infrarött ljus i olika våglängder användas för att söka sammansättningar under ytan.

Här kan finnas liv eller organiskt material och framtiden får utvisa vad som hittas. Tyvärr kan människan ännu inte på plats undersöka detta.

De spännande ismånarna vid Saturnus med nya fakta. I dag är sista dagen i närområdet här på kanske många år.

Bland Saturnus kända 62 månar finns några ismånar vilka är mycket intressanta då det gäller att söka liv. De har hav av vatten. Cassinis resa vid Saturnus har gett lite nya fakta och idag 15 sept  kanske mer kommer då farkosten just nu dyker ner mot Saturnus ringar för sista gången på sin resa.

De intressantaste månarna där just nu är följande månar

Enceladus: Här sprutat ca 100 gejsrar vatten upp ur sprickor i isen. Väte finns här och ett underjordiskt hav.

Titan: Här finns sjöar av flytande etan o metan och troligen ett underjordiskt hav under ytan.

Rhea: Med en yta som reflekterar och därför troligen är av vattenis.

Tethys: En ismåne med röda bågar i isen av okänt slag.

Mimas: Med en stor krater på sin ena sida och vilken jämförts som en måne lik  planeten Death Star i Star Warsfilmerna. Månen i sig är ett mysterium vilkens svårförklarliga rörelser gör att något inre i månen påverkar den. Eventuellt ett hav.

Det var något om högintressanta månar vid Saturnus. Men säkert finns mycket intressant även bland de övriga månarna  här liksom vid andra planeters månar i vårt solsystem.