Jupiter är mindre än vi trodde.

 

Bild wikipedia storleksjämförelse mellan jorden och Jupiter

"Genom att veta avståndet till Jupiter och se hur den roterar är det möjligt att räkna ut dess storlek och form," beskriver professor Yohai Kaspi vid Weizmanns Earth and Planetary Sciences Department.

"Men vill man ha riktigt exakta mätningar krävs mer sofistikerade metoder." Juno-teamet vid Weizmanns tog tillfället i akt. "Vi spårade hur radiosignalerna böjs när de passerar genom Jupiters atmosfär, vilket gjorde det möjligt för oss att översätta denna information till detaljerade kartor över Jupiters temperatur och densitet, vilket gav den bästa bilden hittills av jätteplanetens storlek och form", beskriver Maria Smirnova, doktorand i Kaspis grupp, som utvecklade en speciell teknik för att bearbeta Junos nya data. För mer om Juni-uppdraget se denna länk  Juno uppdraget.

Resultatet visar att Jupiter är något mindre än tidigare uppskattat cirka 8 km mindre i diameter vid ekvatorn och 24 km plattare vid polerna. Med andra ord är den mer platt jämfört med tidigare bedömningar. "Läroböckerna måste uppdateras," beskriver Kaspi. "Jupiters storlek har förstås inte förändrats, men sättet vi mäter den på har det och därmed resultatet."

"Jupiters form, som den visat sig härleddes tidigare av forskarna från sex mätningar som gjordes för nästan fem decennier sedan av NASAs Voyager- och Pioneer-uppdrag, som skickade radiostrålsmätning från rymdfarkosten till jorden," förklarar Dr. Eli Galanti, seniorforskaren som ledde forskningen i Kaspis team. "Dessa uppdrag lade grunden, men nu fick vi den sällsynta möjligheten att leda analysen av så många som 26 nya mätningar gjorda av NASAs Juno-rymdfarkost."

BigBangs första tid var händelserikare än vad tidigare forskning antagit.

Vi tror att Big Bang var en explosion i tomma intet ur en punkt av en av otrolig litenhet. Därefter skulle i den expansion som kallas BigBang ha skapats galaxer och materia efterhand.

Konstigt? Javisst är det så.

Nu har det upptäckts att det inte dröjde så lång tid man tidigare ansett innan galaxer bildades. Utöver det fanns det ett gigantiskt stort svart hål relativt snart efter BigBang.

Ett hål 800 miljoner gånger större än vår sol. Allt ovan ansågs inte troligt för bara några år sedan och passar inte in i den teori om BigBangs händelsekedja vi länge sett som den riktiga.

Kanske ska vi som Hoyle med sin motsatta teori Steadystate-teorin om universums uppkomst så nedsättande kallade den i dag rådande teorin en enda explosion eller på engelska  BigBang vara skeptiska till denna BigBang-händelse som vi tror oss veta något om.

Förvåningen bland forskare är stort på upptäckterna för ett tag sedan från ALMA-teleskopet. Det borde inte funnits galaxer eller ett stort svart hål redan för 13 miljarder år sedan.

Det finns något som inte stämmer i BigBangteorin. Det är något att fundera över. Inga fantasier eller tankar om vad som kan vara feltänk ska göras. Alla lösningar människan kan tänka ut är möjliga och kanske det finns lösningar vilka människan i sin begränsande kunskap och förförståelse inte kan tänka ut. Sanningen om början till att allt finns och om hur allt kom till är där ute kanske ogripbar och kanske obegripbar för oss människor.

Nya rön om Mars yta

Hela tiden kommer nya upptäckter från Mars och andra platser däruppe i universum.

Senast är ex rapporten om Mars yta. En yta som nu verkar vara tunnare än Jordens på vissa platser. En yta med lägre densitet än vad man tidigare ansett. Platser med en porösare yta.

Betydelsen av detta är en omtolkning av hur Mars bildats och utvecklats.

För mer om detta se vad NASA säger här.

Bilden visar storleksförhållandet mellan Mars och Jorden. Jämför gårdagens bild på storleksförhållandet mellan Venus och Jorden.

Celestial star lurade astronomerna under lång tid

Celestial star är en spiralformat ljusobjekt vilket under lång tid efter upptäckten tolkats som en galax. 

Men nu har Alma teleskop upptäckt att så inte är fallet utan det är ett dubbelstjärnsystem bestående av stjärnan LL Pegasi (AFGL 3068)en mycket gammal stjärna  och en annan stjärna, ljuset från dessa ger en ljusspiral omfattande uppåt ett halvt ljusårs storlek.

Det är ljusets spiralform som tills nu tolkat formationen som en galax. Men stjärnorna ligger i ett enormt gasmoln en planetarisk nebulosa och det är detta som lurat betraktaren om vad det var.