Fallskärm för stopp av farkoster kan användas även i rymden men då med annorlunda material i skärmen än på Jorden.

Bilar som deltager i dragracing men även vissa stridsflygplan måste använda fallskärmar för att inte deras stoppsträcka ska bli för lång.

Se bild ovan på hur det kan se ut när det används av stridsplan.

Men även interstellära rymdfarkoster kan i framtiden behöva använda skärmar för att bromsa in när de närmar sig sitt mål. Hastigheterna vid färd måste vara mycket stora för att de inte ska vara på väg i hur många sekel som helst beroende på mål.

Vid de stora hastigheter de kommer att använda behövs en otroligt lång bromssträcka. Därför behövs dämpande skärmar som hjälper till med att minska inbromsningen när målet närmar sig.

Bromsning med hjälp av magnetiska segel kan vara lösningen  för dessa farkoster vilka ännu bara finns på idéstadiet.

En mycket noggrann beskrivning på hur dessa kan fungera finns för den specialintresserade, fysiskt mycket kunnige och formel-vane  på denna länk.

Vi andra kan lite enklare försöka förstå hur det kan fungera på denna något mer populärvetenskapliga beskrivna artikeln här.

Titan månen med en mystiskt unik atmosfär.

Saturnus måne Titan är större än solsystemets minsta planet och solens närmsta granne Merkurius. Titan är vårt solsystems största måne och den enda med en atmosfär av betydande tjocklek.

En ovanlig sammansättning av denna får förvånande effekter i densamma. Snabbt sjunkande temperatur ner till -153C vid polerna i atmosfären har upptäckts.

Det kan vara moln av vätecyanid  som är anledning till denna snabbkylning vid vissa förhållanden. Ingen vet, men dessa är huvudmisstänkta till fenomenet.

Atmosfären på Titan består till 98,4% av kväve till skillnad mot Jordens 78% kväve. I övrigt består Titans atmosfär till 1,6 % av metan med spår av andra gaser som kolväten, argon, koldioxid, kolmonoxid, vätecyanid och helium.

Här finns sjöar bestående av etan och metan, med djup på ner till  200 meter.

Titan är en spännande men knappast människovänlig plats att vistas på. Om det kan finnas liv här av något slag i djupen av sjöarna får framtiden visa.

Just nu diskuteras på universitetet i Bristol de svårförklarade temperaturfallen vid polerna vilket är en ytterligare pusselbit  att lösa för att förstå Titan och förhållandena där.

Bilden är på Titan.

Damm kan vara förklaringen på livet här på Jorden

Ännu är ingen helt säker på hur livet kom hit till Jorden. Spekulationer om att kometer och asteroider kan ha kraschat på Jorden och haft frön av liv med sig i form av  molekyler etc har florerat och gör så än.

Skapelseberättelsen i bibeln är en annan. En Gud som skapar.

Nu har det börjat diskuteras om inte istället damm är förklaringen. 

Dammoln vilka far genom rymden  med ett skiftande innehåll av  molekyler vet vi existerar. Molekylmoln kan därför vara det som en gång från andra platser i universum och släppte av organiskt material när det svepte förbi i vårt solsystem och var ursprunget till livets att början på Jorden.

Dammoln vilka gått samman med moln i Jordens övre skikt och sedan blivit en utgångspunkt till livets början. 

Av damm är du kommen och damm ska du åter bli. Stoff är samma sak. 

Bilden är på Hästhuvudnebulosan belägen vid stjärnan Alnitak i Orions stjärnbild. Det röda är vätgas det mörka stoff eller dammoln.

Överskott av positroner rammar Jorden vilket är elektronens antipol eller antimateria. Var kommer de ifrån?

Antimateria i form av partiklar av atomer eller materia är livsfarliga för jordens materia. Vid krock försvinner båda i en explosion.

I detta fall är positronen en positivt laddad elektron. Elektronen har ju negativ laddning och ingår i all materia eller alla atomer som bildat vår materia inklusive oss.

När då en positron krockar med en elektron blir det för oss en osynlig puff inget allvarligt som påverkar vår materia då det enbart är en liten partikel vilken krockar md sin lilla motpol och inte en hel atom eller materiaklump som krockar med sin motpol.

Men dessa positroner som kommer mot oss är en gåta. Var kommer de ifrån? Var finns dess källa?

Sedan ett bra tag anser man att deras ursprung bör finns inom pulsarernas händelsefront.

 Dessa neutronstjärnors roterande vilket skapar all form av strålning vilken med jämna intervall slungas ut i alla riktningar. En neutronstjärna  är som vi vet slutfasen i en stjärnas liv och en vit dvärg blir slutet på en stjärnas liv och kan ta olika former. En stor stjärnas liv avslutas som en supernova för att ta ett exempel. En liten blir en nova.

Mysteriet med positronens ursprung är däremot inte löst. Inget är helt bevisat att den kommer från dessa pulsarer. En del anser istället att dess ursprung har med den mörka materian att göra.

Men ännu är den första uppfattningen efter det att överskottet på positroner upptäcktes för några år sedan att det är från pulsarerna de kommer och bildas den vanligaste uppfattningen.

Mycket händer däruppe i universum och vi kommer säkert aldrig att förstå allt. Nya rön ger hela tiden nya frågor och dessa frågor och upptäckter är troligast utan gräns.

Bilden föreställer en positrons jakt efter en elektron eller tvärtom vilket kommer att avslutas med en puff och total förintelse där inget finns kvar. 

Du kan hjälpa en astrobiolog att finna det unika därute i vår värld

Jocelyne DiRuggerio är en astrobiolog vilken söker liv på platser där liv inte borde kunna existera. På platser i vår värld där det är nästintill omöjligt att få en möjlighet att undersöka detta. Ovanliga material på platser som är svåra att nå med mera.

Kan liv existera där är det inte omöjligt att ogästvänliga platser på månar och planeter  därute kan ha eller ha haft liv.

För att öka möjligheten att finna liv här på Jorden på ovanliga eller till synes omöjliga miljöer efterlyser nu denna forskare på John Hopkins university allmänhetens hjälp att finna materia för att undersöka vilken hittats eller tagits från unika platser.

Först foton på platsen sedan kanske inskickande av intressant material.

Läs mer här om projektet.

Bilden visar endast en intressant struktur på en sten vilken inte har sammanhang med ovan artikel.

2004 troddes det ha hittats en planet i jätteformat bestående av diamant rakt igenom.

En exoplanet upptäcktes 2004 och fick namnet  Cancri 55c. Den finns 40 ljusår från Jorden i Kräftans stjärnbild där den har sin bana runt sin sol 55Cancri. Planeten överraskade vetenskapen med att enligt mätningar härifrån ge sken av att vara en enda stor diamant rakt igenom.

Men idag, med bättre mätresultat vet vi att det inte var en jättediamants sken vi såg utan skenet av en atmosfär med en sammansättning lik Jordens. Syre finns i denna liksom kväve och väte.

På planeten finns även enligt nya rön flytande lavasjöar. Temperaturen på planetens yta är dock inte något för levande organismer då den ligger på 1300-1440C och det på dess nattsida. Samma sida vänds alltid mot solen och tvärtom likt vår månes gör vilken även den alltid vänder samma sida mot oss. Detta får dagsidan på Cancri55c att ha en temperatur på över 4000C. Mätresultat visar även att temperaturen inte är konstant vilket ger en förmodan om periodiska lavaströmmar.

En sak det undras över är varför planeten med denna extrema temperatur inte har förlorat sin atmosfär. Kanske något jag inte tycker är så förundrande då Venus även har en hög temperatur och likväl en atmosfär. Dock inte lika hög som på Cancri 55c. Venus yttemperatur är 400-500C.

Kanske min förvåning ändå borde existera det är ju avsevärd temperaturskillnad mellan Cancri55c och Venus yttemperatur.

Cancri 55c ligger närma sin sol och rundar densamma på under ett dygn ca 17 jordiska timmar. Detta förklarar dess höga värme.

Men glöm i alla fall det som en gång för inte så länge sedan upptog världspressen att en diamantplanet upptäckts. Ännu är ej detta gjort och kommer knappast aldrig att göras.

Bilden föreställer en riktig diamant och har inget med ovanstående planets utseende.

Plutos överraskande iskalla atmosfär har förundrat forskarvärlden.

Pluto borde ha en temperatur i dess atmosfär beroende på dess sammansättning och avstånd från solen på -180C. Detta hade astronomer, fysiker och matematiker räknat ut.

Men så var fallet inte när väl mätningar av Plutos atmosfärs temperatur  kunde göras på närmre håll när New Horizon kretsade över Pluto 2015 och kunde göra mätningar.

Temperaturen var istället -210C

En förundrad vetenskapsvärld förstod inte varför då allt pekade på att denna 30C skillnad inte borde finnas om det inte var något man missat eller inte förstått om Plutos atmosfär.  Inte förrän nu 2017när det med ytterligare resultatgenomgångar av mätningarna och teorier utefter dessa skapats har en förklaring kommit.

Förklaringen är dis. Dis från atmosfärens kolväten som metan. Detta dis har spätt på kylan med en effekt av -30C.

Nya kunskaper om vårt solsystem kommer ofta numera och detta var ytterligare en pusselbit att lägga på minnet då effekter av kylande av detta slag kan ske där vi minst anar det. Samtidigt visar det att vi har mycket kvar att förstå av vår verklighet och effekterna i denna. Fullärda blir vi aldrig.

Bilden är på Pluto med sitt karaktäristiska Hjärtformade fält på ytan.

Varför förlorade (ar) vissa planeter sin atmosfär? Ex Mars.

Frågan har funnits länge och ett närliggande exempel är Mars vilken en gång hade en betydligt tätare atmosfär än idag enligt den kunskap vi har.

Flera av vårt solsystems månar antas även ha haft en tätare atmosfär än de har idag. Men sedan har vi Venus vilken knappast kan ha haft en tätare atmosfär än den har i vår tid.

Jordens har varit relativt skonsam från att förlora sin atmosfär också.

NASA ska nu bedriva ett forskningsprojekt med syftet att förstå hur atmosfär kan försvinna från planeter.

Jag anser även att i detta bör finnas frågan varför den inte försvinner från alla planeter. Jag tänker på Jorden och Venus. Två likvärdiga planeter i storlek och grannar med varandra. Kan avstånd till solen och storlek på en planet ha betydelse när det gäller om en planet eller måne förlorat sin atmosfär?

En annan fråga är varför får, och hur får, planeter och månar först en atmosfär? Är det universellt vid skapandet av desamma? Den frågan är betydligt intressantare än ovanstående vilken jag anser bör kunna förstås genom gravitation, rörelse och tyngdlag.

Jag frågar mig även om de överhuvudtaget förlorat atmosfär. Kan det inte vara så att ex Mars aldrig haft en tätare atmosfär än den har idag?

Bilden visar Venus naturliga färg från ovan.

11 ljusår från oss finns den hittills intressantaste planeten för utomjordiskt liv.

Ross 128 är en sol 11 ljusår från oss i Jungfruns stjärnbild,  en röd dvärgstjärna lugn och fin inga otrevliga solutbrott kommer därifrån. Här finns en planet på ett avstånd från denna sol med ett klimat där liv kan ha uppstått och finnas idag.

Planetens namn är Ross128b. Här finns nästan säkert även vatten på dess yta. Självfallet även en atmosfär.

Planeten är högintressant då det gäller letandet efter liv därute. Den klassa som nummer ett av högintressanta exoplaneter. Den idag intressantaste exoplaneten därute.

Bilden är en  illustration av Ross128b med dess sol Ross 128 i bakgrunden. 

Dream Chaser är namnet på nästa rymdfärjeprojekt

Testflygning har gjorts av första farkosten för nästa rymdfärjearmada. Hur många de ska bli vet jag inte.

Namnet på dessa om de blir fler än en av dessa är Dream Chaser (och troligen nummer efter varje farkost) och testflygning på första farkosten är gjord.

Det dröjer några år ännu innan den och de troliga efterföljarna börjar sina uppdrag.

Farkosterna ska vara mer ekonomisk än sina föregångare vilka användes mellan 1981-2011.

En förteckning på dessa kan ses här 

Testflygning av den nya färjan kan ses här.

Bilden är från 1981 och den första rymdfärjan Columbia

En stjärna med spiralformation lik Vintergatan omkring sig där skuggor spöklikt rör sig.

Astronomer i Holland har med hjälp av SPHERE,  det nyaste instrumentet på ESO, (Europeiska sydobservatoriet   i Chile) upptäckt att stjärnan HD 135344B  en ung stjärna 450 ljusår från oss i Vintergatan har en egen spiralarm (likt Vintergatan har)  där skuggor rör sig.

I den rapport som färdigställts om upptäckten diskuteras det om spiralarmen är materia till bildande av stora gasplaneter och skuggorna är tätare materia för kärnor i denna planetbildning.

Ingen förstår helt detta fenomen. Vi kan bara förmoda att det med den kunskap eller förförståelse vi har om universum är just ovanstående vi ser. Men inget säger att det inte istället är något vi inte förstår med vår nuvarande kunskap.

Det är fritt fram att filosofera om vad det är vi ser. Det  finns inget  facit.

Nya rön och tankar kommer ofta, numera, då instrumenten förfinas i sökandet för förståelse av universum och vad det är, hur det uppkommit och utvecklats, varför det finns och i slutändan den eviga frågan, vad är en människa?

Drönarfaran kräver bättre skjutvapen

Militära styrkor behöver skyddas bättre mot de allt mindre drönarfarkosterna. Att skjuta ner dem är bästa botemedlet. Men  att upptäcka dessa små farkoster är besvärligt. Några missiler är inte rätt väg att träffa dem på när de väl upptäcks.

Det saknas idag effektiva och träffsäkra vapen för detta arbete och amerikanska försvaret likt säkert merparten av andra länders försvar och uppfinnare försöker lösa problemet.

Drönarproblemet kommer säkert att öka för både militärer och allmänhet mycket beroende på att de blir mindre och mindre i storlek och tystare och därmed än svårare att upptäcka och oskadliggöra.. Terrorattacker med desamma som spridning av bakteriestammar etc är ett slag av fara idag om dårar får möjlighet till detta.

I rymden och på planeter och månar kan de dock vara ett mycket bra hjälpmedel för forskningsändamål där människor inte kommer åt  och även på Jorden där människan personligen skulle störa i naturens naturliga djurmiljö.

Skillnaden är att de även användas för onda syften. Så länge människan är egoistisk och har en ondska inom sig kommer det att vara problem med all form av kommunikation och teknik.

Olika slag av molekylmoln finns därute i universum.

NGC253är en spiralgalax vilken finns på ett avstånd från oss av 11 miljoner ljusår. I centrala delarna av denna galax finns unga stjärnor inom ett område av 30 ljusår.

Här har för första gången utanför Vintergatan hittats molekylmoln i närområden av dessa unga stjärnor. Åtta sådana moln har hittats och undersökts spektralmässigt. Resultaten av dessa undersökningar förvånar.

Det är olika innehåll i molnen en del är mindre täta än andra och består av mindre andel av komplexa kemiska sammansättningar av molekyler. Medan andra har en stor mängd av detta.

I ett av molnen har upptäckts 19  föreningar. Det är just detta att skilda moln har olika sammansättningar och rikedom av kemiska molekyler som är det intressanta.

Hur har detta bildats och varför denna skillnad? En fråga vi ännu inte har svar på.

Kan hända att det är så att moln av detta slag bildas på skilda vis och får olikartad sammansättning på grund av tid strålning och plats i en galax. Säkert har det även betydelse för vad som sedan sker på de nya solars planeter som bildas i området och vilket moln som ligger i närområdet av ett solsystem där.

Hur såg det mest näraliggande moln ut kemiskt som låg närmast Jorden och vårt solsystem när det bildades? Kunde vi svaret på det skulle vi troligen förstå mer om varför vi är här och Jorden ser ut som den gör. Men det är spekulationer.

Bilden är på ett molekylärt moln i närheten av Bernhards stjärna i stjärnbilden Ormbäraren  i Vintergatan

Ekon av ljus kommer från galaxen M82

Eko upplever vi ex här på Jorden när vi ropar bland berg och dalar och ekot av våra röster studsar tillbaks mot bergssidorna.

Men här handlar det om eko av ljus. Observera att det är inte samma sak som reflexer av ljus eller för den delen pulsarer.

Det är Hubbleteleskopet som fångat dessa ekon kallade ljusekon (Light echo). De kommer 11,7 miljoner ljusår från oss från galaxen M82  därifrån från supernovan SN2014J.

Hubbleteleskopet har under två år studerat detta fenomen och en film har skapats vilken visar ljusekot. Se här.

Skenet ses som en krusande yta av ljus. En exploderande stjärna vilket gett upphov till denna supernova vars sken studsar mot ett omgivande dammoln ger denna effekt  vi ser då vi härifrån ligger i rätt riktning för att uppleva det fullt ut.

Hittills ska ett femtontal liknande ljuseffekter  eller ljusekon ha upptäckts utanför vår Vintergata, uppkomna ur supernovor. Det behövs supernovors skarpa ljussken för att dessa ljusekon ska upptäckas. Säkert finns otaliga svaga ljusekon från stjärnor överallt, men för svaga för att vi ska upptäcka dem med dagens teleskop.

Bilden är på det berömda Hubbleteleskopet vilket gett oss mycket ny  kunskap om universum genom åren.

Vit dvärg äts upp av brun dvärg blir den ändå en svart dvärg en gång? Ingen kan svara på det.

En vit dvärg är en kollapsad stjärna av exempelvis solens storlek vilken kollapsat till en storlek av 1% av sin ursprungliga storlek men med samma tyngd som när den var 99% större och en sol. Detta kommer en gång att ske även med vår sol för att därefter bli en svart sådan när ljuset slocknat helt.

En brun dvärg är en misslyckad stjärnbildning. Den har låg densitet och är mindre än de minsta stjärnorna men större än gasjättar som Jupiter.

 I vår Vintergata har upptäckts ett dubbelstjärnsystem bestående av en vit och en brun dvärg. Det unika här är att materia från den vita dvärgen töms efterhand in i den bruna dvärgen. Något som aldrig tidigare setts i Vintergatan.

 Mycket ovanligt är att i ett dubbelsystem finna en brun dvärg tillsammans med en vit dvärg. Dubbelsystem av stjärnor är annars vanligt.

Händelsen ovan är unik. Resulterande i att den kollapsande stjärnans livscykel inte blev vad den annars skulle blivit. Utöver det att den bruna dvärgen dragit till sig stora mängder helium från den vita närmar den sig denna och kretsar nu med en omloppstid av endast 3 timmar runt den vita dvärgstjärnan.  Så det är en spännande, unik och en lärorik händelse vi ser.

Själv funderar jag på det normala slutstadiet av en stjärnas livscykel. Stadiet då den blivit svart. Kan svarta dvärgar finnas på platser därute på platser vi inte kan upptäcka? Kanske närmre än vi tror.

Kan planet 9 den gäckande planeten därute vara en svart dvärg?

Bilden är från NASA på hur en svart dvärg ser ut.

Extra om den interstellära asteroid som besökt vårt solsystem.

Den 8 nov skrev jag om asteroiden Oumuamua. En asteroid vilken i miljoner år varit på väg från yttre rymden in i vårt solsystem och vilken nu är på väg ut och vidare bort från oss.  Säkert ser vi aldrig den igen.

En mycket unik händelse som ingen nu levande eller sett tidigare och inga astronomer tidigare observerat vad vi vet.

De kometer och asteroider vi ser här kommer i regelbundna banor från asteroidbältet utanför Pluto.

Men denna kom utifrån och överraskande.

Vad som även är unikt med denna 400 meter långa asteroid är även dess form. Se bild. Fantasieggande så det förslår. Ingen liknande asteroid har tidigare setts.

Bilden är från artikeln från eso.org (europeiska sydobservatoriet i Chile) som medföljer i länken ovan.

FN:s rymdavtal ska uppdateras till vår tids nya problematiks faror

Vi har inte problem av slaget att någon stormakt anser sig äga månen eller andra platser därute vilket rymdavtalet ska förhindra och hittills även gjort, med ömsesidig respekt av staterna på vår planet.

Kanske beroende på att det ännu inte är möjligt med gruvbrytning eller kolonisering därute.

Det gamla avtalet fungerar men sedan det senast undertecknades har nya problem som behöver avtalas om skett.

Digitaliseringen av vår värld är ett. Allt mer sker med digitala system ex med smartphones och datatrafik.

Känsliga system som om de slås ut påverkar allt i samhället och ondskan i form av hackers av skilda slag ibland från onda staters regimers underrättelsetjänster kan  skapa kaos både här och bland sateliterna. 

Utanför vår kontroll kan solstormar vilkas kraftiga effekter ibland med kraft slå ut allt digitalt. Solutbrott av stora karaktärer. Senast ett jätteutbrott skedde var 1859 men det passerade utan större problem på den värld Jorden då var utan all form av digitala system. Dock slogs telegrafen ut under en tid.

Mindre utbrott förekommer dock, ett i Sverige var då Malmö stads elförsörjning slogs ut 2003. Vi bör därför stänga ner känsliga system när ett utbrott skett och är på väg med sina effekter av elektromagnetism hit för mindre skadeeffekter och att reservsystem och planering ska kunna sättas in snabbt på ex sjukhus. Varning till allmänheten bör även gå ut där effekterna antas komma.

Men då får inga överraskande händelser komma från solen. 

Vad som måste planeras nu är säkra väderleksrapporter om rymdvädret. Satelliter ska sändas upp i det antal som behövs för övervakning av solen dygnet runt för att hela tiden aktuella rymdväderrapporter likt vårt jordiska väders rapporter ska ske dygnet runt på säkert sätt-

Rymdväderrapporter är idag lika viktiga som Jordväderrapporter just genom att vi digitaliserat vår verklighet i det jag skulle vilja kalla in absurdum och gjort allt superkänsligt om något fallerar.

Stephen Hawkings nya domedagsteori minskar Jordens kvarvarande tid från 1000 år till 100 år.

När Hawking  kommer med en teori lyssnar världen. Kanske han kan ses som vår tids Newton eller Einstein.

Han varnade för ett tag sedan för artificiell intelligens då denna kan ta över samhället och människan inom en snar framtid.

Den senaste teorin i domedagstänkandet var att 1000 år var max tid för människan och civilisationen. Han har även varnat för att vi ska vara försiktiga med att försöka hitta och få kontakt med utomjordiska intelligenser då dessa (om de finns) och kan komma hit kanske inte alltid är så vänliga.

Idag har han ändrat sin uppfattning om mänsklighetens framtid från 1000 år till 100 år. Faran idag är överhängande genom klimatförändring, överbefolkning, epidemier och krig.

Vi bör snarast bosätta oss på fler platser i vårt solsystem för att överleva som ras eller civilisation anser han.

Kanske han har rätt då vi historiskt vet att ingen tidigare stor civilisation överlevt i längden. Alla har till slut gått under (romarriket mfl) genom dekadens mindre uppmärksamhet på vad som sker i omvärlden och god tro vilket skapat möjligheter för andra folks idéer maktbegär och religioner att genom våld och förstörelse förstöra en civilisation. Folk utan större utvecklad civilisation har tagit över och därefter har det tagit lång tid innan nästa högstående civilisation uppstått.

Idag ser vi kanske början till detta igen dekadens och godtrogenhet. Början till en ny  civilisationskollaps på samma sätt som alltid i historien genom att människan varit godtrogen och släppt in fienden och oro blivit följden till slut. Mellanöstern oro o krig är ex på dagens fara för en upprepning eller ett slut på den civilisation vi haft nu under ett antal sekel.

Encelaudus en av månarna vid Saturnus och den vilken är den troligaste platsen för liv utanför Jorden i vårt solssystem

Enceladus,  under ytan på denna måne finns ett underjordiskt hav vilket verkar vara uppvärmt av värme från centrum av månen (dock kan man idag inte helt säkert säga hur denna värme uppkommer). Varma gejsrar finns på månens yta.

Gejsrarna innehåller saltvatten och spår av metan, koldioxid, ammoniak och diverse kolväten.

Att liv skulle kunnat uppkomma under den isiga ytan är mycket troligt men inte bevisat. Men minst 100 miljoner år har månen existerat så tiden kan tala för det.

Läs mer om senaste rönen om den här och teorier om var värmen i dess inre kan komma från. Den kommer ur någon källa eller process men mysteriet är inte löst.

Bilden är en illustration av månen dess blå hav, isiga yta och gejsrar på  ytan.

Ljus av nya slag har konstruerats. Men ännu är de inte användbara kommersiellt eller upptäckta naturliga.

Forskare har lyckats konstruera nya slag av ljus. Ljus vilka kanske finns i universum eller i mikrovärlden men vilka vi ännu inte sett naturliga.

Ljus vilka konstruerats ur nanomaterial av fysiker.

Ljus som strålar ut likt formen av en gaffel. Ljus vilket strålar  i korkskruvsformat och ex ljus vilket böjs spirallikt.

Se länk på hur man gått tillväga och bilder på detsamma från Harvard university.

Det intressanta är att det gick att konstruera. Det bör visa att naturlagarna inte är så fasta som vi tror. Ljus kan se annorlunda ut och uppföra sig på sätt vi inte trodde.

Kan det visa att verkligheten består av fler dimensioner än de hittills av de flesta accepterade?

Kanske vi inte ska helt bortse från strängteorin. 

Bilden är en fantasi (?) men kan konstiga ljussken misstolkade som UFO vara ljus av för oss okänt slag men naturliga om man tar till sig strängteorins dimensionstänkande. Kan de vara Ljus läckta från andra universum med andra naturlagar ex?

Blinkande snabba ljusrörelser i snabba oväntade rörelser däruppe i atmosfären är jag dock övertygad om är klotblixtar och inte UFO vilket de ofta tros vara.

Människans hjärna tycker inte om rymdvistelse

Vi passar inte i rymdens tyngdlöshet som människor. En undersökning av astronauter visar att deras hjärnor förflyttades uppåt i hjässan och vätsketrycket ökade i hjärnan vid vistelsen i rymden. Synrubbningar uppstod på grund av det.

Att muskler snabbt förtvinar i tyngdlöshet vet vi sedan tidigare balansproblem har vi nog alla sett att nyligen nedkomna astronauter visat. Men hjärnforskningen är ny inom rymdmedicinen.

Hjärnans förändringar sammantaget ökar vid en längre rymdfärd och det bekymrar när väl och om en bemannad resa till Mars sker i framtiden.

På jorden med vår tyngdkraft dras vår hjärna neråt men motsatsen sker i rymden. Någon undersökning av om hjärnan åter efter hand  hamnar i nedre delen av kraniet  på Jorden och i så fall hur lång tid det tar finns inte.

Problemet när en hjärna uppressas uppåt blir mindre plats för densamma och tryck på ex syncentrum vilket självklart inte är bra.

Det finns mycket man inte tänker på när människor kommer till platser dessa aldrig historiskt var menade att vara på. Kanske det ger fler problem än vi kan tänka oss idag.

45 år sedan människan besökte månen nu äntligen planeras nytt besök. (äntligen, men)

Senast människan besökte månen var för 45 år sedan. Apollo 17 hade var den senaste farkost från vilken en människa landade  på månen. Det var i dec 1972.

Därefter tog pengar och intresse slut för månfärder. Nu 45 år senare planeras en ny resa dit av NASA. Låter spännande men det är enbart en resa av samma slag som Apollofarkosterna gjorde innan sin första månlandare togs med.

Ingen människa ska ner på månen enbart kretsa runt densamma och använda de instrument av troligen mer avancerat slag för mätningar av skilda slag än Apollofarkosterna använde.

Varför inte människan ska landa är en gåta när de nu ska dit efter så lång tid förstår jag inte.

Men för den intresserade av detta halvintressanta månreseförslag se följande animerade film från NASA hur den planeras.

Bilden ovan är på Buzz Aldrin 1930-  vilken var med på landningen första gången på månen i juli 1969. Bilden tagen på månens yta.

Kan UFO- folket redan vara här! Seriös forskning ser inte det omöjligt. Om de finns dätute.

Utomjordiska intelligenser ses ofta som helt annorlunda än vi är och ser ut. Men ska vi se utefter evolutionen och att grundämnen är lika över hela universum kanske vi ska tänka om.

Kol, vatten och syre verkar vara universella. Varför skulle då inte människans form och hjärna se och verka ungefär likartat med undantag av kulturella skillnader i hela universum? Vatten verkar ju vara universellt, närvarande  överallt.

Inget motsäger detta. Visst har det diskuterats att liv skulle kunna uppstå även med kisel som grund istället för kol. Men det är teorier men om så kan ske är dessa livsformer annorlunda mot här.

Men i övrigt kan varelser från andra håll (om de existerar) vara lika oss och kunna smälta in bland oss.

Ingen kan bevisa att så skett eller sker. Men möjligheten att utomjordiska intelligenta varelser liknar oss är större än tvärtom.

Frågan är dock om de existerar och om de om de existerar kan ta sig hit. Avstånden i universum sätter effektivt stopp för oss att ens besöka vårt närmsta solsystem och samma sak gäller för ev besökare att besöka oss.  Sedan måste de, om de finns, vara på en  avancerad teknisk nivå för att kunna resa över stora avstånd. Om så skulle kunna ske bör maskhålsteorin hålla vilken jag beskrev för ett tag sedan.

 I annat fall är de där ute, om de existerar och inte på besök här och UFO med besökare enbart fantasier. Men skulle de kunna komma är de troligen mycket lika oss och kan smälta in bland oss som de vill och iaktta och lära sig vilka vi är utan att ta kontakt.

Vi kanske även är för för krigiska för deras smak för att de önskar kontakt. En annan fantasifull teori är att de önskar att vi utplånar oss själva som ras vilket vi är på god väg till med religiösa krig och klimatförstörelse. Syftet med detta skulle då vara att de behöver en ny hemplanet eller planet att kolonisera. Terrorism och uppvärmning av klimatet är effektiva sätt att krossa en civilisation på. Men det är spekulationer. Inte att vi förgör vår egen civilisation men att de är här.

Jätteplanet upptäckt där den inte borde finnas i en mycket nära bana runt en röd dvärgstjärna.

En röd stjärna enbart hälften så stor som vår sol på ett avstånd av 600 ljusår från oss i Duvans stjärnbild bjöd på en överraskning. En omöjlighet vilken aldrig tidigare setts. I en bana 97% närmre denna sol än Jorden ligger  vår sol kretsar en gasplanet lika stor som Jupiter.

Den har fått namnet NGTS-1b och har en temperatur av 539C. Dess densitet är 20% mindre  än  vårt solsystems största gasplanet Jupiter och gör ett varv runt sin sol på enbart 2,5 dag räknat i jorddagar. Det innebär att ett år där är 2,5 jorddag.

Vad som först verkade omöjligt enligt den kunskap vi trodde oss ha är att den existerar. En så stor exoplanet borde inte existera i ett solsystem tillsammans med en röd dvärgstjärna.

Varför? Därför att när ett solsystem skapas är det solen i detta som genom sin dragningskraft drar till sig materia vilket sedan blir planeter o månar. Ju större sol desto mer material dras in och desto större och  mer materia kommer att kunna dras samman för planetskapelse och med det större planeter.

Det är en för stor planet anses det eller ansågs det tidigare för att så skulle kunna ske vid en liten sol. Men nu vet vi att detta kan hända.

Jag funderar på om det är den låga densiteten i denna exoplanet visar att det gick att skapa den utan allt för mycket materia? Kanske.

Men finns det även mindre planeter i detta solsystem. Ännu vet vi inte detta. Fascinerande är det lilla avstånd denna planet har till sin sol. Se storleksförhållande genom denna länk.

Kanske det lilla avståndet till sin sol är anledningen till att gasplaneten kunde skapas. Allt denna lilla röda stjärna kunde dra till sig kanske hamnade nära denna och det var därför gasplaneten kunde skapas just på detta låga avstånd från denna.

Kanske allt material i detta solsystem koncentrerades här och det enbart finns denna stora gasplanet här med sin låga densitet. Istället för som säkert är vanligare bland röda dvärgstjärnor (den vanligaste stjärntypen i universum) att det skapats mindre stenplaneter i systemet (och en och annan mindre gasplanet likt våra Neptunus o Uranus).

Den planet vilken ligger närmst vår sol är mindre än Jorden och det tar 88 jorddygn för denna att runda solen. Det handlar om Merkurius, en stenplanet likt Jorden är. Ett Merkuriusår är därför 88 dygn. Att jämföra med NGTS-1b vars år i jorddygn är 2,5.

Bilden är en illustration av stjärnbilden Duvan (där det ovan omtalade solsystemet finns) tillsammans med andra stjärnbilder i

området runt densamma.