Miljonprogrammets hyreshus förfaller och många som lever i dessa dras med allergi och usel inom- som
utomhusmiljö. Men inte vill staten
hjälpa till här med att ge många byggnadsarbetare arbeten och subventionera
kostnaderna, likt det var när dessa hus byggdes.
Nej, det får renoveras när de bolag som
äger husen har pengar själva och därefter får dessa sätta marknadsmässiga
hyror, med resultatet att de som inte har råd får försöka hitta andra förfallna
bostäder de kan ha råd att bo i, annars får de bo på gatan.
Bostadsminister Stefan Attefall
(KD) vill inte att det offentliga tar ansvar. Citat:
”Jag går hellre in och försöker
hjälpa de här enskilda människorna, vi har höjt bostadsbidraget exempelvis”
Vad han med
bostadsbidrag menar är inte att de
långtidsarbetslösa får dessa bostadsbidrag, de är utanför denna
förmån redan idag om de inte är helt utblottade o kan få socialbidrag. Nej, det handlar om ungdomar, barnfamiljer och
pensionärer som kan få denna förmån.
”Regeringen
väljer bidragslinjen hellre än att delta i ett samhällsekonomiskt lönsamt
projekt som skapar arbetstillfällen, minskar klimatbelastningen och kommer
förbättrar levnads- och boendemiljön för hundratusentals människor”
Därmed
fortsätter segregationen och ska så göra med alliansens käpphäst, vilkens
mantra ”arbetslinjen” var och en får tolka som den önskar.
Ingen begreppsutredning har ännu gjorts av vad detta
begrepp innebär konkret, det är av samma betydelse som det uttryck som sägs i
tid och otid av snart alla och som även detta för oss äldre låter både konstigt
och löjligt.
Jag tänker på uttrycket ”typ” som sägs i alla möjliga o omöjliga
sammanhang, likt uttrycket ”absolut” kanske både dessa uttryck och
”arbetslinjen” är kraftuttryck som sägs som vår tids svordomar. Istället för
fan och djävlar säger man typ, absolut eller arbetslinjen, och så behöver inte
mer sägas, då vet dagens människor att något menas med stort allvar eller ilska
eller bara ska uppmärksammas…